På avstånd – Kunskapsförbundets politiker

Den Av rininslandi KunskapsförbundetLämna en kommentar

På tisdag förmiddag sammanträder direktionen. Microsoft Teams skapar länken till ledamöter och ersättare som befinner sig någonstans, de flesta förmodligen i Trollhättan eller Vänersborg. Men även om någon befinner sig på någon resa, så går det bra att ”ta plats”. Det funkar säkerligen också denna andra gång. Mats Andersson, C, ersättare i direktionen och tillträdande kommunalråd i Vänersborg har visserligen överklagat mötet i juni hos förvaltningsrätten. Ingen annan tycks dock dela hans uppfattning att dylika digitala möten inte är förenliga med tvingande lagar och föreskrifter.

Dagordningen innehåller en del punkter som alltid tillhör första sammanträdet efter sommarpausen, och pandemin är närvarande även här.

Därför informeras hur skolstarten har varit. Länge var det ju fullt tänkbart att undervisning på distans skulle påbjudas även i augusti. Nu finns alla studerande i skollokalerna och än tycks det funka och inga nya smittokluster har rapporterats.

Hur påverkades ekonomin? Det får vi veta i delårsrapporten.

Antagningsstatistik för gymnasieskolan är alltid spännande: Är det fler elever som påbörjar årskurs 1 i förbundets tre gymnasieskolor eller ökar andelen som tar plats i andra kommuner och i friskolorna?

Hösten 2021 erbjuder KFV inriktning bild på det Estetiska programmet (själv har jag tidigare velat se även inriktning dans i Vänersborg, men det lyckades inte). Och så tillkommer naturbruksprogrammet, förbundet satsar på inriktning ”häst”.

Direktionen får även en rapport om förbundets lokaler. Magnus Åberg i Trollhättan är under ombyggnad. Vuxenutbildningens behov av undervisningslokaler är stort och blir än större med tanke på alla utbildningar som skall möta ett växande antal sökande. (Jag kommer att föreslå att det vid sammanträdet i oktober lämnas en redovisning av hur statens alla satsningar för att bemöta arbetslösheten skall hanteras.)

Den punkt som intresserar mig mest är ”Tendenser i elevernas kunskapsresultat”. Egentligen: resultat avseende ”kunskap” och ”genomströmning”. I förhand har det skickats ut ett större antal diagram med tabeller och kurvor, men även en sammanfattande text.

Det gäller gymnasieutbildningen och vuxenutbildningen. För ungdomsskolan redovisas alla resultat från tredje årskursen och läsåret 2019/2020, för de vuxna från kurserna som ordnades under vårterminen 2020.

Låt mig här avgränsa till våra tre gymnasieskolor. Jag erkänner att det tar en bra stund att läsa och att förstå all information. Ändå har jag arbetat under 33 år på en av dessa tre skolor, på Birger Sjöberggymnasiet i Vänersborg. Och som studie- och yrkesvägledare var just ”resultatet” en viktig fråga: Hur lyckades den enskilde eleven att infria sina förväntningar? Kommer resultatet att hjälpa eller att stjälpa på vägen till allt som är tänkt att ske framöver?

Förresten, vilket resultat? Vad är det avgörande? För någon elev är det avgjort viktigaste att få gymnasieexamen, att inte behöva lämna skolans tredje och sista årskurs med endast ett studiebevis. Det gäller nog mest elever som inte omgående efterfrågar en plats på nästa och anslutande utbildning. Att söka och att få ett arbete, på en arbetsplats i linje med utbildningen eller något arbete överhuvudtaget, det förutsätter idag i regel alltid gymnasieexamen.

För andra elever kan examen kännas som en självklarhet. Det är endast betygspoängen som räknas, det är den som avgör om det blir napp på en högskoleplats där det råder knivskarp konkurrens vid ansökningen. Därutöver spelar betygspoängen också en stor roll för den som så småningom söker till nästa utbildning, och det kan också vara av vikt att ha godkända betyg från kurser som kan krävas för den särskilda behörigheten.

I september lämnas denna preliminära rapport, mest i form av statistik och jämförelser. I januari kommer sedan den årliga kvalitetsrapporten och ett utbyte av erfarenheter och tankar på ”kvalitetsstämman” under en heldag. Att gå på skolan är ju mer, mycket mer än att bara samla på sig kurser och betyg.

Just nu bara jämförelser av allehanda slag – tänk hur många sätt att jämföra som finns:

  • 2020 – om vi jämför år efter år sedan starten 2013, hur blev det nu?
  • yrkesprogram jämfört med högskoleförberedande
  • andel examen per program, genomsnittsbetyg och spännvidden
  • kvinnor och män och det totala utfallet
  • Birger i Vänersborg jämfört med Nisse och Magnus Åberg i Trollhättan

Och med tanke på den sista punkten: det redovisas inte hur det gick för elever från Vänersborg och för elever från Trollhättan. Ett större antal program finns endast på en av dessa två orter och det görs ingen särredovisning för eleverna som reser och eleverna som går utbildningen på hemorten.

Utvecklingschef Maria Hildefors har funnits med från starten av förbundet 2013. Jag vill intyga att hon gör en berömvärd insats också i den här aktuella delen, nämligen att förmedla relevant information från verksamheten till politiken. I slutändan skall ”politiken” fördela stödresurser dit där det mest behövs för att eleverna och lärarna skall kunna arbeta under likvärdiga villkor.

Välkommen tydlighet

Den Av rininslandi Arbetsförmedlinngen, KROMLämna en kommentar

Tony Haddous interpellation ”Techjättarna och skatteflykt ” avhandlades i torsdags strax efter klockan 12:00 i riksdagens kammare. Ytterligare två ledamöter från Vänsterpartiet, Lorena Delgado Varas och Ali Esbati deltog i debatten. Näringsministern Ibrahim Baylan lyckades inte att komma undan frågorna. Även Joar Forsell, Liberalernas ledamot i skatteutskottet, försökte förgäves att få Baylan att svara. Forsells interpellation ”Särbehandling av enskilda bolag” slogs ihop med Haddous fråga.

”Facebook, Google, Amazon” – jättarnas etablering i Sverige är en viktig fråga med ett flertal aspekter. Hela debatten kan i efterhand ses och höras på riksdagens webb-TV eller läsas i snabbprotokollet.

Lite senare på dagen publicerades också ett pressmeddelande på regeringens hemsida: ”1 miljard kronor för att fler arbetslösa ska få ta del av matchningstjänster”

Det är inte sant, det är ju inte klokt, är det möjligt att regeringen och arbetsmarknadsdepartementet verkligen med denna fullständiga öppenhet vågar berätta vad som är på gång? I Vänersborg berörs vi i högsta grad av dessa matchningstjänster, inte mindre än sju lokala och regionala entreprenörer har fått möjlighet att sälja KROM-tjänster. ”Kundval rustning och matchning” är inskriven i den lokala överenskommelsen med arbetsförmedlingen, kommunerna Grästorp, Trollhättan och Vänersborg har undertecknat. 

Jag var på väg att skissa på texten till en blogg, men jag skickade ett mail till Ali Esbati: ”Det här borde väl föranleda en längre kommentar från dig. af personalen skriver in, sedan anvisas entreprenörer som börjar om från början. Absurt slöseri med kompetens och resurser. Varför kunde inte pengarna riktas till myndigheten för att rusta upp igen?”

Jag fick ett mail i retur med texten ”Ja, det kommer i en eller annan form. Tack för påminnelse”. En timme senare: ”Då har jag skrivit” och så länken till Facebook-sidan.

Nu vet jag att inte alla vill klicka på en Facebook-sida, det kan jag förstå. Därför lägger jag ut hela texten – Ali Esbati är tydlig och skarp, 

”Bland alla utspel om extra pengar och nya åtgärder som regeringen och de nyliberala samarbetspartierna hittar på, berättade man idag om ”1 miljard kronor för att fler arbetslösa ska få ta del av matchningstjänster”. Det handlar alltså inte om Tinder eller motsvarande, utan om branschstöd till de privata aktörer som ligger i startgroparna för att hugga in på miljardbelopp vid en fortsatt privatisering av Arbetsförmedlingens verksamhet. Eller som man med fikonspråk skriver i regeringens pressmeddelande, ”det kan också bidra till att successivt öka leverantörers kapacitet att erbjuda matchningstjänster för arbetssökande inför ett kommande reformerat system”.
Detta är dålig politik och slapp hantering av gemensamma medel. Och det i en situation där det är viktigare än på decennier med en kraftsamling bakom en vettig, erfarenhetsbaserad och sammanhållen statlig arbetsmarknadspolitik.
Arbetsförmedlingen har i omgångar misshandlats till oigenkännlighet i snart femton år. I Januariavtalet fick Centern fritt spelrum för sina privatiseringsfantasier – nu skulle i princip all verksamhet läggas ut på entreprenad och myndigheten bli en renodlad organisation för upphandling, kontroll och bestraffning. Så gott som alla med insikt i arbetsmarknadsfrågor – forskare, kommunföreträdare, fackliga organisationer – slog larm, men det var viktigare för regeringen att glädja Almega och deras politiska gren Centerpartiet. Vänsterpartiet fick med sig resten av oppositionen i riksdagen på att bromsa de mest långtgående delarna av privatiseringen. Men nu under pandemin – när behovet av en fungerande myndighet snarare blivit betydligt tydligare – så är det åter de privata aktörernas intressen som man slår vakt om med en extra miljard.
Arbetsförmedlingens personal sliter nu – mitt i ett politiskt skapat kaos – med att hantera en ny situation med många fler varslade och arbetslösa. Dessa ska skrivas in och få en första kontakt – något som tar stora resurser i anspråk. Men istället för att fortsätta arbetet, ska alltså de arbetslösas anvisas vidare till någon ”leverantör” som ska börja om processen, och få betalt för det.
Faktum är att jag redan under våren fick uppgifter om signaler uppifrån till handläggarna på AF att pressa ut folk till kommersiella aktörer för att dessa aktörers affärsverksamhet annars skulle störas. Jag riktade därför en interpellation till ansvarig minister Eva Nordmark, med bland annat frågan ”Avser ministern att ta något initiativ för att klargöra att det ska vara den arbetssökandes behov snarare än kommersiella aktörers affärsmöjligheter som styr Arbetsförmedlingens anvisningar?”. 
Den debatterades den 20 augusti och ministern svarade att ”det alltid [är] en arbetsmarknadspolitisk bedömning som ligger till grund för vilka insatser en arbetssökande får ta del av” och att ”kommersiella aktörers affärsmöjligheter är inte en del av den bedömningen”. Dagens budgetbesked pekar i en annan riktning.
Och det är närmast ett hån; mot de arbetssökande, mot arbetsförmedlingens personal och mot skattebetalarna som får se arbetsmarknadspolitikens resurser användas till att göda kommersiella aktörer snarare än ett effektivt och sammanhållet arbete för att få fler i utbildning och jobb.”

Ett klokt beslut

Den Av rininslandi Budget 2021Lämna en kommentar

Igår beslutade kommunstyrelsens ordförande efter dialog med kommunstyrelsens 1:e och 2:e vice ordförande att beslutet om Mål- och resursplan 2021-2023 skall fattas av kommunfullmäktige i november.

Först var det tänkt att ske i juni 2020, det ändrades dock till oktober. Nu blir det bättre: 18 november fattas budgetbeslutet.

Jag tog ställning tidigare genom en interpellation och här på mina bloggar.

En tidsplan som inte duger – 18 januari 2020

Nu finns ingen annan väg – 25 mars 2020

Varför har jag så svårt att förstå – 30 mars 2020

November är bättre – 12 april 2020

Obegriplig, begriplig – 20 augusti 2020

Min fråga till kommunstyrelsens ordförande ställde jag i mars 2020.

Benny Augustsson svarade skriftligt ganska omgående. Varken frågan eller svaret togs upp i april. När jag undrade varför så inte hade skett, medgav kommunfullmäktiges ordförande att det hade varit ett förbiseende. Svaret från Benny Augustsson finns inte att hitta i kommunens webbdiarium. På bloggen Osalig till max länkade jag 15 april 2020 till frågan och till svaret.

Tyvärr en nödvändig motion

Den Av rininslandi Kommunfullmäktige, Kommunstyrelsen, MotionerLämna en kommentar

Vid gårdagens kommunstyrelse fanns ärendet som är bakgrunden till motionen från två vänsterpartister: ”Systematisk uppföljning av beslut”.

Själva ärendet var: ”Fördjupad översiktsplan (FÖP) Brålanda”.

Stefan Kärvling beskrev innan kommunstyrelsens möte händelseförloppet i sin blogg. 2017 hade byggnadsnämnden först begärt ett tillfälligt anslag om 400 tkr för att göra en sådan plan för Brålanda. Kommunfullmäktige beviljade då en ramhöjning med 400 tkr (alltså inte bara ett år utan varje år framöver) med uppdrag att åstadkomma översiktsplanen för tätorten Brålanda.

Det kom av sig. Det hände väldigt lite. Nu ska det ske en återstart och det finns en ansökan om att få 250 tkr för att göra planen. Kommunstyrelsen vill också att planen skall tas fram. Men det kommer inte att hända något omedelbart utan kommunstyrelsens beslut blev:

”Kommunstyrelsen remitterar ärendet till byggnadsnämnden, då nämnden behöver se över vilket uppdrag och vilka medel man fick i mål- och resursplan 2018.”

Vi tittade på uppdraget, gick till underlaget från budgetberedningen, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige från våren och juni 2017. Det tog tio minuter.

Därefter bestämde vi oss att skriva motionen. Den tillrättavisning som kommunstyrelsen ger byggnadsnämnden klubbades istället för den örfilen som kommunstyrelsen skulle gett … vem? ja, just det, gett sig själva.

Kommunstyrelsen och därmed kommunledningen har grovt underlåtit att sköta sin plikt att utöva uppsikt över nämnderna, i detta fall byggnadsnämnden.

Hade det fungerat hade det inte behövt hända. Vi skulle inte behövt skriva en motion.

Och Brålandas FÖP kanske skulle vara klar, fyra år efter att uppdraget gavs. Nu vill kommunstyrelsen invänta byggnadsnämndens ursäkt och förklaring – sedan kommer kanske arbetet med FÖP Brålanda igång igen.

Flyget till och från Bromma går inte nu …

Den Av rininslandi FlygplatsLämna en kommentar

En nödvändig interpellation – jag räknar med att få ett skriftligt svar om två veckor.

Interpellation till kommunstyrelsens ordförande

Flygplatsens framtid

I slutet av november 2019 besvarade kommunstyrelsens ordförande min interpellation Kommunens förpliktelser mot flygplatsbolaget (Dnr: 2019/456).

Det skriftliga svarets avslutande meningar var: ”Det är oerhört viktigt att vi har en flygplats både ur ett samhällsnyttigt perspektiv och ur ett näringslivsperspektiv. Jag delar inte uppfattningen att vi behöver ompröva avtalet i syfte att minska antalet verksamheter på flygplatsen och jag tänker inte ta ett steg i den riktningen.”

Sedan kom Coronapandemin.

Nu har mer än ett halvår gått sedan den sista kommersiella flygningen mellan Fyrstads flygplats och Bromma.

Vi alla har kännedom om civilflygets problem. Vi vet om allehanda utfästelser i regeringens olika ändringsbudgetar. Inte minst lokaltidningen TTELA har frekvent spekulerat i vad som ska ske ”sedan”, när allt börjar bli ”normalt” igen.

Jag har full förståelse för synpunkter som gäller det ”samhällsnyttiga perspektivet”. Det är bara att beklaga att ledningen för verksamheten på den närbelägna militära flygbasen Såtenäs inte ens vill diskutera tänkbara kompromisser och lösningar.

Men när det gäller näringslivsperspektivet har jag andra tankar och funderingar.

Hur har den som uppger sig vara beroende av flyget från Trollhättan till Stockholm och åt andra hållet löst sina transporter under Coronapandemins tid? Vilka affärer har gått om intet? Vilka konkreta nackdelar har framkommit utöver att restiden kan ha förlängts med upp till en timme?

Är framtiden för etableringar i vår delregion verkligen beroende på flygets vara eller icke-vara? Finns det något som till fullo kan stödja alla uttalanden som hävdar att utvecklingen är helt beroende av flyget?

Är inte situationen snarlik i andra delar av Sverige och även i andra länder?

Coronatiden är en tid av prövning, det kan vi alla intyga. Visserligen kan man frestas att utbrista: Någon gång är det över, sedan blir det normalt igen. Men prövar vi seriöst så bör också andra slutsatser vara möjliga.

Min uppfattning är att det inte finns någon anledning för Vänersborgs kommun att satsa tid och resurser på att återgå till reguljära kommersiella flygturer från Fyrstads flygplats.

Så återigen min fråga:

Delar kommunstyrelsens ordförande min uppfattning i någon utsträckning?

Lutz Rininsland                                                          2020-09-08

 

Ringrostig, minst sagt

Den Av rininslandi Fyrbodal, Kommunfullmäktige, KommunstyrelsenLämna en kommentar

23 september är det kommunfullmäktige. Det mesta tyder på att jag inte kommer att kunna finnas på plats, fjärde gången i så fall. Kommunledningens ovilja att ordna för deltagande på ”riktig” distans är anledningen. Bara att konstatera att fyra gånger ”frånvaro” från fullmäktige är lika många gånger som jag dessförinnan samlade på mig under alla år sedan jag första gången tog plats 1982.

Nåja, jag får finna mig i detta som så mycket annat. Det är världsligt!

Men fortfarande läser jag in mig på kommunstyrelsens handlingar. Ett flertal ärenden går alltid vidare till kommunfullmäktige någon vecka senare. Alla andra frågor, även om avgörande beslut fattas redan i styrelsen och stannar där, kan visa sig vara viktiga att känna till.

Men nog känner jag av att jag inte längre besöker kommunhuset. Här ett exempel hur jag snubblade ordentligt.

”I budgeten för basverksamheten föreslås medlemsavgiften ökas från 35 kr/invånare till 36 kr/invånare, vilket motsvarar tidigare beslutad indexhöjning. Inget att erinra.”

”Vänersborgs kommun har inget att erinra mot hanteringen under förutsättningen att budgeten bibehålls på 2020 års nivå med 37 kr/invånare.”

35 – 36 – 37 ? Allt på ett och samma A4-blad som gäller ärendet  ”Antagande av yttrande över remiss gällande Fyrbodals kommunalförbunds verksamhetsplan och budget 2021-2023”. Kommunstyrelsens beslut nu på onsdag lyder: ”Kommunstyrelsen ställer sig bakom yttrande över remiss gällande Fyrbodals kommunalförbunds verksamhetsplan och budget 2021-2023.”

Ett ”typiskt” ärende! Kommunstyrelsen yttrar sig inte, nej, kommunstyrelsen ställer sig bakom ett yttrande. Yttrandet har redan passerat kommunstyrelsens arbetsutskott, inga invändningar eller synpunkter därifrån protokollfördes. Så allt bör vara i bästa ordning, debatt behövs inte, beslutet kan klubbas.

Men jag hajade till: 35 – 36 – 37 ? 35 x 40 000 invånare är 1,4 mkr från Vänersborg till Fyrbodal.  Nästa år blir Vänersborgs bidrag 1,44 mkr. Och ingen erinran mot att det ska vara 1,48 mkr?

Nu har  jag läst hela ärendets samtliga handlingar och lite därtill och nu förstår jag. ”Äpplen” och ”päron” – Vänersborgs avgift till basverksamheten i Fyrbodal stiger till 1,44 mkr nästa år. Och Vänersborgs bidrag till tillväxtmedel för Fyrbodal nästa år är 1,48 mkr.

Så innebörden av kommunstyrelsens beslut blir att bevilja strax under 3 mkr till Fyrbodal för år 2021.

Egentligen testar kommunalförbundet sina fjorton medlemskommuner på ytterligare bidrag. Men i yttrandet från Vänersborg finns ett försiktigt ”nej, tack”:

”Budget för Kommunakademin Väst föreslås från och med 2022 finansieras med tilläggsanslag från kommunerna om 2,75 kr/invånare. Vänersborgs kommun, ser i dagsläget, att finansiering även fortsättningsvis får ske inom kommunalförbundets budget.” (2,75 x 40 000 är 110 000 kronor.)

Vem ”är” Fyrbodal, vad ”gör” Fyrbodal, vad får vi i utbyte från Fyrbodal?

Sambandet gäller uppåt och neråt. Fyrbodal ”är” ett samarbete mellan 14 kommuner, samtidigt är Fyrbodal bara en av fyra delregioner i Västra Götalandsregionen. Vid mötet på onsdag ska kommunstyrelsen också yttra sig om ett dokument från ”toppen” – den regionala utvecklingsstrategin RUS Västra Götaland. På sätt och vis kan man säga att Fyrbodals arbete anpassas till den centrala strategin. [Observera att i utskicket till kommunstyrelsens ledamöter finns bara ”yttrandet”, underlaget som yttrandet avser finns inte med.]

Både VGR och Fyrbodal har excellenta hemsidor där organisationernas mål och syfte förklaras, där alla projekt, avslutade, pågående och planerade, beskrivs på föredömligt sätt. Mina tankar går alltid till en och samma fråga: När vi nu betalar rätt ansenliga belopp till kommunalförbundet, gör vi allt för att försöka dra optimal nytta av samarbetet?

Jag skulle önska att kommunstyrelsen också ställde sig den frågan och kom fram till svar. Nu stannar det hela vid två klubbslag som bekräftar att det råder enighet att ställa sig bakom yttrandet, en gång och i det andra ärendet en gång till.

Undantagsvis, bara denna gång

Den Av rininslandi Betyg, UtbildningLämna en kommentar

Ett inlägg om grundskolan? Här på min blogg? Låt mig, bara denna gång. Annars är det Stefan Kärvling på bloggen ”karvling.com” som skriver så heltäckande om skolan att jag inte ens försöker.

Det gäller betyg i åk 4. Det pågår en segdragen vandring mot ett mål som jag inte vill acceptera. Jag är motståndare till tidiga betyg. En och annan tävlingsinriktad skolungdom kanske rider högt på att jämt hamna på en och samma sida av betygsskalan. Men som studievägledare har jag fört mängder med samtal där sambandet mellan klena resultat i grundskolan och knäckt självförtroende framkom. Barn och ungdomar utvecklas olika, skolan skall ge rätt stöd och uppmuntran, skolan skall avstå från att sätta stämpeln ”duger inte”.

Vad hände, varför skriver jag idag? Igår skickades ”Betygsutredningen 2018” ut på remiss och jag såg att Vänersborgs kommun som en av 92 instanser (myndigheter, organisationer, föreningar, fackförbund, styrelser och kommuner) inbjöds att senast 3 december lämna in synpunkter.

Och idag fanns på regeringens hemsida hela listan av alla som svarade på en annan remiss: ”Remisspromemoria om möjlighet till betyg från årskurs 4 – efter försöksverksamheten”. Alla inkomna yttranden sammanställs nu på utbildningsdepartementet, det kommer att ta sin tid.

Man kan öppna dokument efter dokument för att snabbt ta tempen på hur förslaget har tagits emot.

Vad är förslaget egentligen?

Betyg i tidiga årskurser har haft olika öden genom åren. I Sverige som i Tyskland har det funnits betyg från första årskursen, och jag förstår att i delstaten Bayern i Tyskland är det fortfarande så. Det ändrades för länge sedan i Sverige. De första betygen har kommit i årskurs 6 eller årskurs 7.

Det fanns en riksdagsmotion från SD 2011 där betyg från årskurs 4 föreslogs. Jan Björklund från Folkpartiet har alltid haft tidiga betyg högst uppe på sin lista. Man fick gehör: ”Utifrån överenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Moderata samlingspartiet, Miljöpartiet de gröna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna infördes 2017 en försöksverksamhet där skolor gavs möjlighet att sätta betyg från årskurs 4. I propositionen ”En försöks- verksamhet med betyg från och med årskurs 4 (prop. 2016/17:46)” framhåller regeringen att effekterna av att införa tidigare betyg inte är tillräckligt vetenskapligt belagda men att ett sätt att fördjupa kunskapen inom området kan vara att genomföra en mindre omfattande och frivillig försöksverksamhet.” (Citat ur remisspromemoria, sida 22)

Försöksverksamheten har nu funnits under några år. I januariavtalet kom regeringen överens med C och L. Det gäller punkt 50: ”Skolor som vill ska kunna införa betyg från årskurs fyra. Reformen införs första juli 2020, då det nuvarande försöket upphör.”

Vad säger remissinstanserna? Här är hela listan, klick efter klick kan man ta fram inkomna synpunkter: ”Avstyrker – instämmer – ställer sig negativ – avråder – avstyrker … Långa motiveringar från ett flertal.

Mitt intryck är att ett övervägande antal synpunkter utmynnar i avslag. Men det är viktigt att göra skillnad mellan ”avstyrker i sin helhet”, alltså ingen betygssättning så tidigt som årskurs 4, och att avstyrka den andra punkten, nämligen att det ska vara rektorer som ska bestämma, att det inte ska vara skolans huvudman som äger beslutet.

Vi får se vad som händer med punkt 50 från januariavtalet. Blir det en proposition? Eller följer Anna Ekströms departement remisstankarna och inser att det nog inte var ett bra förslag? Eller spricker överenskommelsen mellan de fyra partierna tids nog och socialdemokraterna kan glida ur även detta bekymmer och slippa behöva administrera tidig betygsättning mot bättre vetande?

Obegriplig, begriplig

Den Av rininslandi Budget 2021, Migration och asylpolitik, SkattepolitikLämna en kommentar

Det jag inte begriper är hur det ska komma fram ett bra förslag till mål- och resursplan 2021 för vår kommun. Budgetberedningen har nu möte efter möte, i mitten av september skall kommunledningens förslag vara klart. Därefter kommer den obligatoriska MBL-förhandlingen och kommunstyrelsens välsignelse i början av oktober och kommunfullmäktiges beslut i mitten av oktober.

Vi läser nästan varannan dag om förväntningar som riktas på regeringens höstbudget. Finansministern avfärdar att ge förtida kommentarer och hänvisar till propositionen som blir offentlig 21 september.

När budgetförslaget för 2021 landar på riksdagens bord, då får vi veta hur intäktssidan för kommunen ter sig 2021. Intäkter genom kommunalskatt i all ära, men det är nivån på statsbidraget som avgör vilket svängrum som finns.

Att inte invänta propositionen, att inte avsluta budgetarbetet i november som andra kommuner gör, lyckas jag inte förstå. Så som det ser ut nu måste kommunledningen anbefalla nedskärningar. Visserligen kan i bästa fall tillägg beviljas i ett senare skede, men varför inte invänta nödvändiga underlag för att komma rätt från början?

Begripligt finner jag däremot debattartikeln från Vänsterpartiets Ulla Andersson i Dagens Nyheter: ”Låt välfärdsskatt finansiera sjukvård och äldreomsorg”. Artikeln är också ett svar på provokationen som kom från ledningen för såväl Liberalerna som Centerpartiet. ”Därför blir det ännu mer verklighetsfrånvänt när Liberalerna, mitt under brinnande coronakris, föreslår nya miljard­skattesänkningar och Centerpartiet får igenom en utökning av de välbeställdas rutavdrag.”

Nästa tisdag, 8 september, öppnar riksdagen – under 2020/2021 kan det förväntas många överraskningar. Regeringens tunna underlag med endast 116 av 349 ledamöter i riksdagen bakom sig vacklar betänkligt. Visserligen är 166 mer än 116, men Liberalernas 19 ledamöter tycks allt oftare ogilla januariöverenskommelsen. Centerpartiet med sina 31 ledamöter frestar på socialdemokraterna med krav långt över den gräns som gräsrötterna i S borde kunna acceptera. 

15 september blir migrationspolitiska kommitténs rapport offentlig. Nu bör vi kunna läsa hur olika partier motiverar sina ställningstaganden. För resultatet av kommitténs arbete känner vi redan till, vi vill veta och läsa varför man kommer fram till slutsatser som är så svåra att förstå.

Christina Höj Larsen, Vänsterpartiets representant i kommittén, publicerade igår sina texter. Jag kopierade från hennes Facebook-sida och länkar här till hennes särskilda yttrande och till alla reservationer. Nej, polemik är inte på Christinas agenda, det handlar om en grundlig genomgång av den historiska utvecklingen som Sveriges migrations- och asylpolitik har genomgått. Mycket handlar om Christinas frågor hon ställer till Socialdemokraterna som har avgörandet i sin hand. Rubriken till min blogg idag växte fram när jag läste sida efter sida.

Ovisst, osäkert, svårbedömt …

Den Av rininslandi MRP 2021, VänersborgLämna en kommentar

Budgetberedningen träffas i eftermiddag med start 13:00. Sedan något år tillbaka har beredningen, som består av alla fem ledamöter i kommunstyrelsens arbetsutskott, öppnat insynsplatser för partier som inte finns med i arbetsutskottet.

Av egen erfarenhet vet jag att det inte görs någon större skillnad, inte när det gäller att ställa frågor och att lämna synpunkter. Alla kan vara aktiva vid inbokade möten, vid beredningens interna möten eller när beredningen träffar nämndernas presidier. Man kan också välja att vara tyst och nöja sig med att föra anteckningar.

Vem finns då med? Med tanke på att några förtroendevalda i riskzon föredrar att avstå från att komma till möten i kommunhuset, är det bättre att skriva så här: Från arbetsutskottet två från M, en vardera från S och C, en från KD (eller L). På insynsplats en vardera från SD, MP, MBP, V och en från L (eller KD).

När budgetberedningen skall besluta så är det endast ledamöterna från arbetsutskottet som kan rösta.

Dagens träff gäller en uppdatering av alla underlag. Hur har pandemins förlopp påverkat nämndernas verksamhet och kostnader? Tidigare underlag är från april, maj och juni, en del eller mycket kan ha förändrats.

Kommunens intäkter genom skatter och en mängd statliga bidrag, generella och specialdestinerade, har varit föremål för skiftande prognoser. Inte minst alla extra ändringsbudgetar, föreslagna av regeringen och beslutade under våren och försommaren av riksdagen, har förändrat bilden för löpande 2020 på väsentliga punkter.

Innan sommarpausen var läget för Vänersborg tämligen ljust – ekonomistabens prognoser förutspådde att 2020 skulle sluta med ett rejält överskott utöver resultatet som förväntades när budgetbeslutet för 2020 klubbades sent 2019. Är det fortfarande så? Om ja, kan ett bra resultat påverka tankarna inför 2021? Eller äts överskottet upp omedelbart när arbetslösheten stiger, skatteinkomster sjunker och staten låter bli att kompensera kommunerna på liknande sätt som sker under 2020?

Dessa frågor är väl på dagordningen för i eftermiddag. Ekonomistaben och de förtroendevalda runt bordet har då fått hjälp av Sveriges kommuner och regioner (SKR). Där publicerades i måndags två viktiga dokument:

Till cirkuläret hörde en bilaga – jag skrev ner vad som står om Vänersborgs kommun angående statliga tillägg för 2020. Imponerande tal! Men jag har inte svar på frågan om kompensationen täcker alla kostnader som uppkom under pandemins undantagstid. 

Jag valde för inlägget på min blogg rubriken: ”Ovisst, osäkert, svårbedömt …”. Orden förekom många gånger i dessa två relativt korta texter. Jag såg även att det finns många fler synonymer, andra termer som uttrycker ungefär samma sak: Det kan bli så här – eller också så här.

Fortfarande har jag svårt att förstå varför kommunledningen i Vänersborg bestämde sig för att kommunfullmäktige skall klubba Mål- och resursplanen 2021-2023 i oktober. Med tanke på att många frågor besvaras i regeringens höstbudget och att det underlaget kommer först den 21 september, borde Vänersborg i likhet med de flesta kommuner har valt november.