Två motioner – bifall och avslag

Kommunstyrelsen bereder i morgon ett antal ärenden inför kommunfullmäktiges sammanträde 15 april. Vänsterpartiet hade endast två av åtta förtroendevalda på plats vid fullmäktiges sammanträde 18 mars.

Beslutet som gör det möjligt att ​deltaga ”på distans” ​gäller inte än, varför det också kommer att saknas flera av partiets representanter i morgon. En punkt på dagordningen är en ”lägesrapport” ​om​ hur långt i beslutsprocessen alla inkomna motioner har kommit.

Av Vänsterpartiets 8 motioner under 2019 hade Stefan Kärvling och jag tillsammans skrivit 3, Stefan själv 2 och jag återstående 3. Nu är två motioner framme i kommunstyrelsen. Jag vet inte om kommunstyrelsen tar upp motionerna och inte heller hur beslutsförslagen till fullmäktige formuleras. Just nu är det inte möjligt att ta något för givet.

Vi valde rubriken ”Det är på tiden att vi går vidare” och vårt yrkande var ”att kommunfullmäktige beslutar att kommunfullmäktiges sammanträden ska direktsändas via webben och att debatten i efterhand ska kunna ses och höras i olika avsnitt på kommunens hemsida”. Motionen lämnade vi in i januari 2019 och efter en tur via demokratiberedningen är det nu tänkt att kommunstyrelsen ​ska föreslå​ fullmäktige ”att bifalla motionen och att kostnader och eventuella investeringar kan hanteras inom kommunstyrelsens budget”.

Stefan Kärvling är min ersättare i direktionen för Kunskapsförbundet Vä​st, oc​kså denna andra motion undertecknade vi tillsammans. Motionen ”Fortsätt, men gör rätt” slutade med yrkandet ”att kommunledningen i samråd med Trollhättan och med direktionen för Kunskapsförbundet söker att åstadkomma en lösning på frågorna som vi anför i denna motion”.’

”… söker att åstadkomma en lösning på frågorna …” Beslutsförslaget är rakt och enkelt: ”Kommunfullmäktige avslår motionen.”

Vilka var frågorna? Egentligen bara en punkt bland flera olösta moment som vållar mycket irritation. Det gäller hur fakturorna ska betalas som kommer från andra utbildningsaktörer, i första hand friskolorna, och som gäller terminsavgifter för gymnasieelever mantalsskrivna i Trollhättan eller Vänersborg. Jag har inte här för avsikt att upprepa vad vi anförde i motionen. Inte heller vill jag i sak gå vidare med vår argumentation som är identisk med det hela direktionen har slagit fast. Allt jag vet är att det här kommer att bli en utdragen debatt i fullmäktige.

Samtliga ledamöter ​som säger en sak​ i direktionen har också ett mandat i fullmäktige. Och det är inte hållbart i längden att ​säga ​en sak den ena dagen​ i direktionen och tvärtemot i fullmäktige ​den andra ​dagen​.

Vår motion ville att kommunalråden från två kommuner och direktionens ​presidium ”söker att åstadkomma en lösning” på ekvationen: Här har du 10 gånger 55.000 kronor för tio tillkommande elever, det ankommer på dig att betala fakturor som dock är uppemot det dubbla av 560.000 kronor. Problem? Här får du en gång till 10 gånger 56.000 kronor för nästa tiotal elever. Vad säger du? Det blev ännu värre för dig? Så synd då!

Ber om att ”söka en lösning” – bemöts med ”avslag”! Vänersborg – i ett nötskal.

Kan en motion bidra till förändring?

Relationen mellan Kunskapsförbundet Väst och förbundets två medlemskommuner, Trollhättan och Vänersborg, är minst sagt inte den bästa.

Nästa vecka träffas kommunalråden och direktionens presidium i ägarsamrådet. Det är bra att man träffas, det är bra att man pratar med varandra.

Men samtalet i det slutna rummet är en sak. Ägarsamrådet är inte platsen där avgörande beslut ska fattas. I bästa fall ankommer det på rådet att hitta möjligheter att förstå varandra bättre.

Vänsterpartiet i Vänersborg har plats i både kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, men även i direktionen, förbundets ”fullmäktige”.

Vi tror fortfarande på att det var rätt att förbundet bildades 2013, men vi ser också att det inte är så mycket tid kvar för att röja missförstånd ur vägen. Utbildningen för ungdomar i gymnasieåldern och utbildningen för vuxna måste få arbetsro, det behövs stabila och hållbara förutsättningar för bra kvalitet och för goda resultat.

Vi lämnar nu in en motion till kommunfullmäktige i Vänersborg med avsikt att rikta uppmärksamhet på ett av de riktigt stora bekymren – en skev modell för att finansiera gymnasieskolan.

Klargörande motionstexter

Den ”Allmänna motionstiden” i riksdagen sträcker sig i år från 11 september till 3 oktober – på riksdagens hemsida noteras nu ett ökat flöde av inkommande motioner. För egen del laddar jag ner samtliga motioner från Vänsterpartiet i pdf-format och sparar texterna i GoodReader.

Partiets riksdagsmotioner innehåller uppdaterade beskrivningar och centrala krav i viktiga frågor. Många gånger drar vi på lokalt plan nytta av arbetet som sker i riksdagsgruppen. Motioner i kommunfullmäktige och våra yrkanden i nämnder och styrelser kan relatera till tankarna i partiets centrala dokument.

Till dags dato är det 26 motioner som Vänsterpartiet har lämnat in – i alfabetisk ordning från ”Betänketid vid skilsmässa” och ”Det kommunala utjämningssystemet” till ”Återupprätta LSS” och ”Överskuldsättning”. Efter 3 oktober ger jag listan till aktiva partikamrater som då också kan be mig om kopior av enskilda motioner.

Idag kom det in fem motioner – jag hade väntat på en av dessa. Här är det Christina Höj Larsen som är ”förstanamn” på motionen ”Rättighetsbaserat flyktingmottagande byggt på välfärd”. På motionens 44 sidor var det avsnitt 14 ”Ett tryggt och värdigt mottagande av barn” som jag läste först. Det är avsnittet som tyvärr bara bekräftar att den hemska situationen för ensamkommande ungdomar i Vänersborg också finns på andra håll i landet. I avsnitt 14.1 ”Konsekvenser av den nya gymnasielagen” ges en fyllig beskrivning av det mer än bristfälliga lagarbete som har trasslat till det för ungdomarna, för frivilligorganisationerna och för skolorna. I kommunen blir resultatet mest tomma ord om att man ”förstår” och att man ”beklagar”.

Även avsnittet 14.2 ”Säkerställ värdiga boenden för ensamkommande” gäller för situationen i Vänersborg. Här är det en frivilliggrupp med förankring i lokala Röda Korset som bär det tyngsta lasset.

Att vara förtroendevald i kommunen borde rimligen innebära en del eget arbete med relevanta texter. Lite mer än att bara ”dela” och klicka ”likes” på allehanda flashar i sociala medier behövs nog. Det finns många väljare som har gett oss förtroendet – och fler ska det bli.

Motioner som väntar på svar

När vi vet vad som kommit med på kommunstyrelsens dagordning för juni, då vet vi också vad kommunfullmäktige behandlar innan sommarpausen. Det som inte finns med nu, får vänta till andra hälften av september.

Själv hade jag väntat mig att se en liten ansträngning från kommunledningen och kommunkansliet. Att städa lite fint innan midsommar, men därav blev inget.

Ta mina motioner till exempel.

Den första jag tänker på hade rubriken ”Rimliga villkor för förtroendevalda i alla partier”. Vi var tre ledamöter från Vänsterpartiet som hade skrivit under motionen i maj 2017. Motionen berättade att det tidigare hade varit möjligt för alla partier att se vad som skulle tas upp av kommunstyrelsens arbetsutskott. Ser man inte det, vet man inte det, ligger man som utomstående två eller tre veckor ”efter”, inläsningstid och partiets förberedelse blir sämre. Vi yrkade: ”…att kommunfullmäktige ger kommunstyrelsen i uppdrag att ompröva beslut som har föranlett de försämringar motionen pekar på i syfte att skapa lika villkor för alla partiernas förtroendevalda.” Det blev ett enhälligt beslut i kommunfullmäktige i november 2018.: Bifall. Nu sju månader senare har kommunstyrelsen inte hanterat uppdraget.

I augusti 2018 lämnade jag till fullmäktige motionen ”Ompröva hanteringen av ärenden där handlingarna är mycket omfångsrika”. Yrkandet var: ”Den tillträdande kommunledningen ser över arbetsformer i syfte att ge ledamöterna bättre villkor att vara pålästa, samtidigt prövas andra tillvägagångssätt för att möjliggöra en smidig hantering av mindre avvikande synpunkter kring detaljer.” I april kom beskedet att motionen beräknas bli behandlad av kommunfullmäktige under våren 2019. Det blir nu tidigast i september.

I oktober 2018 skrev jag motionen ”Vilken roll har ledamöter i kommunstyrelsen?” Yrkandet var: ” ... att kommunstyrelsen funderar över ledamöternas roll och hur det kan möjliggöras att våra politiker får utrymme för det politiska samtalet.” Motionen remitterades till kommunstyrelsen, mer har nog inte hänt.

I januari 2019 skrev Stefan Kärvling och jag under motionen ”Det är på tiden att vi går vidare” där vi yrkar ” ... att kommunfullmäktige beslutar att kommunfullmäktiges sammanträden ska direktsändas via webben och att debatten i efterhand ska kunna ses och höras i olika avsnitt på kommunens hemsida”.

Dessutom hade jag samtidigt lagt fram motionen ”Budgetbeslut i juni – är det bra?” med yrkandet: ”… att kommunfullmäktige anvisar kommunstyrelsen att överväga en förändring av föreslagen planering för MRP 2020 …

I april följde jag upp en interpellationsdebatt med byggnadsnämndens ordförande och krävde i min motion ”Öppenhet på den digitala anslagstavlan”; ... att kommunfullmäktige beslutar att nämndernas handlingar skall göras tillgängliga för allmänheten på den digitala anslagstavlan med beaktande av eventuella restriktioner av lagar och föreskrifter.,”

Nu senast i maj följde jag upp med motionen ”När är det rätt tid för att tänka nytt” – läs mera här och här.

Gnäller jag? Missbelåten med att kommunledningen och kommunkansliet arbetar så oerhört långsamt? Ja, jag tycker att det är nonchalant.

Vad ska Miljöpartiet säga? Deras motion från juni 2014 har inte återkommit till fullmäktige än. Eller SD, som har ett stort antal motioner som väntar på att avgöras. Eller Vänsterpartiets övriga motioner från andra ledamöter.

Går det så går det ….

Har det undgått någon att det har uppstått en polemik kring Kunskapsförbundets framtida utveckling? Ett större antal lärare fortsätter inte när höstterminen startar, det saknas helt enkelt pengar och enda för stunden möjliga åtgärden var att säga upp personal.

Kunskapsförbundet direktion är sammansatt av ledamöter från Trollhättan och Vänersborg. Uppdraget är att ordna utbildning av bästa kvalitet för ungdomar och vuxna. De första tre åren sedan starten i januari 2013 hamnade förbundet i rejäla underskott. Det finns förklaringar som alla är överens om. Tre gånger har medlemskommunerna tillskjutit ansenliga belopp, men först efteråt i samband med bokslutsarbetet och för innevarande år med ett utlovat tilläggsbelopp.

Nu förbereds verksamheten för 2016 och budskapet från kommunledningarna var glasklart: Inte ett öre extra, rätta er efter det ni har fått. Varpå förbundets direktion samlade sig kring diverse förslag av tuffaste art: programsammanslagningar, personalminskning och begränsning till endast tre skollokaler istället för fem som idag används.

Men nu började cirkusen – ägarsamrådet, där kommunledningarna i form av tre kommunalråd från vardera kommunen ”bestämmer”, underkände direktionens förslag. Protokollet från samrådet visar tydligt vad som hände.

”Svarte Petter”-spelet är i gång, direktionen får veta att deras arbete inte duger. Istället utlovas lösningar till hösten. Med andra ord, våra S-märkta ordföranden från båda kommunerna kommer att uppträda som räddare i nöden, det hela kommer inte att bli helt så mörkt som direktionen var på väg att göra det.

Vad skönt – och samtidigt: Det urgamla tricket i repris. Vad billigt!

Själv kan jag inte sitta still och nöja mig med åskådarrollen. Det är alldeles för viktiga frågor som behöver lösas bättre och långsiktigt. Det gäller mängder av årskullar ungdomsstuderande framöver som behöver en gymnasieutbildning som duger, det gäller hundratals vuxna varje år som på olika sätt behöver en god utbildning för att komma vidare i livet.

Jag börjar med två motioner, jag går den parlamentariska vägen. Får se om jag kan få gehör i kommunfullmäktige i Vänersborg, men förhoppningarna är inte så stora. Sedan september 2014 ligger en motion som gäller vuxenutbildningen, ingen har hittills velat hantera motionen. Den andra motionen lämnar jag i Kunskapsförbundet, där vet jag att det finns flera ledamöter som kommer att vilja bifalla mitt yrkande. Fast å andra sidan är det inte majoritetens ledamöter.

Majoriteten förresten, Marie Dahlin talar om majoriteten i Vänersborg. En sådan finns inte, socialdemokraterna får visserligen C och MP med på skutan i alla väder, men det räcker inte till, varken i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen eller någon annan nämnd. Men nu har det ändrat sig, Sverigedemokraterna har flera gånger på avgörande sätt bifallit kommunledningens minoritetsstyre. Och Marie Dahlin verkar tacka och ta emot, hon tycks inte längre tveka att tala om majoriteten i Vänersborg. Jag trodde inte att detta var möjligt!

Förresten: ”Går det så går det!” utropade Marie Dahlin med ett leende när kommunfullmäktiges ordförande för andra gången uppmanade henne att hålla sig till reglerna som gäller för alla …

Det rullar på ….

Rätt person på rätt plats. Lokalorganisationen beslutade sig för att på 20 % ”anställa” en ur vår egen styrelse med uppgift att samordna vårt arbete inför EU-parlamentsvalet 25 maj och riks-, region- och kommunalvalen 14 september. Senast 2010 var det James Bucci som med bravur innehade anställningen och uppgiften. Vi har att tacka James för mycket, det blev ju en dundersuccé med 14,99 % av rösterna i kommunalvalet.  Nu 2014 är det Marianne Ramm, vår ordförande som tar på sig ansvaret och håller hon samma höga tempo som hon startat med under januari kan vi bara gissa var det landar.

Vi andra får hänga med så gott vi kan. Mariannes uppgift är ju inte bara att ”fixa själv”, tanken är att hon lyckas med att delegera. Vi får se hur det ligger till när vi på lördag har årsmöte och därefter kraftsamlar med en nyvald styrelse.

Och så är alla nämnder och styrelser igång igen. Idag sammanträder kommunstyrelsens arbetsutskott. Bland många ärenden är det en motion från Vänsterpartiet om allmänhetens tillgång till handlingar via inloggning i nämndernas diarier. Förslaget till beslut blev ”bra tanke … men nej”. Vi ska väl kunna ändra detta till ”bra tanke … inte just nu … men sedan.” En stundande uppgradering av det tekniska systemet är ”just nu” enda hindret.

Ett ärende till behöver nämnas: Kommunens yttrande över slutbetänkandet SOU 2013:74 ”Unga som varken arbetar eller studerar”.  Liknande remisser brukar inte vara dokument som är värda att spara i den egna samlingen. Här är undantaget. Jag kommer absolut att kolla propositionen (om det nu blir en sådan ?!?) för att se hur våra synpunkter tillvaratas. Vad är det speciella denna gång? Jo, underlaget är sammanställt av en utredare som i dagarna slutade sin anställning i kommunen och pensionerades. Per-Åke Warg har återigen lagt ner hela sin själ i denna utredning och gett oss ett underlag att vara stolt över. Han har alltid gjort så och jag kan bara säga: Jag kommer att sakna Per-Åke Warg i kommunkansliets korridor.

Mina egna texter är oftast kortare. Men jag har samma målsättning. Skriver jag något så vill jag uppnå något. Här ett exempel: Vid socialnämndens sammanträde försökte jag hitta en väg ut ur en mycket tilltrasslad situation. Jag berättade om detta i en tidigare blogg. Nu fick jag gehör och bifall från hela socialnämnden till texten där jag presenterade en annan motivering till återremiss än det som fanns i handlingarna. Jag känner mig övertygad om att min text kommer att ”gå hela vägen” genom kommunstyrelsen och kommunfullmäktige också.

I socialnämnden fick vi även en presentation av den reviderade boendeplanen. Det har ju varit en del uppståndelse sedan Miljöpartiet och Morgan Larssons lilla lokala gruppering ”Välfärdspartiet” gjorde gemensam sak med M, FP och KD och lade ner äldreboendet Gläntan.

Den nya boendeplanen inleds med orden ”… fokus på behov, tid och kostnader.” Jag gillar skarpt turordningen för att sätta det väsentliga på pränt framför det oundgängliga (sist). Inte heller inledningen till avsnittet ”Individ- och familjeomsorgen” brister i tydlighet: ”Inga påtalade behov i förra boendeplanen är uppfyllda.” Det blir en spännande resa för den nya planen som omfattar även behoven för avdelningen ”Omsorg om funktionshindrade” och ”Vård och omsorg”. Boendeplanen vandrar uppåt och parallellt med kommunens arbete inför Mål- och resursplanen 2015. Kort: Ska boendeplanens målsättning infrias behövs en annan majoritet här i Vänersborg. Då duger det inte att en S, V och MP-regering och riksdagsmajoritet prioriterar bättre än Fredrik Reinfeldt, Göran Hägglund och Maria Larsson. Det krävs även ändring här i kommunen, i annat fall schabblas framgången bort på lokalt plan.

Vad är man rädd för?

Jag har varit med i kommunfullmäktige i Vänersborg sedan 1982. Ett antal mandatperioder. Visst har mycket förändrats under åren. T ex behandlingen av Vänsterpartiets motioner. I början och under en tid fram till för något år sedan var grundtipset ”avslag”, det spelade knappt någon roll vad motionen handlade om. Valframgången 2010, som gav oss åtta mandat av femtioen, ändrade på bilden. Nu har den moderata kommunledningen hittat en annan utväg: långbänken. Inte mindre än tre motioner väntar nu sedan mer än tre år på att avgöras med ett beslut i fullmäktige. En motion från 2012, motionen om att möjliggöra ”öppna sammanträden” i våra nämnder har redan bifallits i princip. Just nu är en utredning på rundvandring genom samtliga nämnder som får tillfälle att yttra sig. Då händer något igen. Från förvaltningen läggs fram ett likalydande förslag till såväl kulturnämnden som barn- och ungdomsnämnden. ”Ja, men …” är innehållet. För att inte anklagas för feltolkning här beslutsförslaget i sin helhet: ”Att rekommendera kommunfullmäktige att den nämnd som så önskar får besluta om öppna sammanträden under förutsättning att alla i berörd nämnd, både ordinarie ledamöter och ersättare, är eniga om sammanträdesformerna. Att rekommendera kommunfullmäktige att respektive nämnd vid beslut om öppna sammanträden även inhämtar synpunkter från förvaltningarna kring arbetsmiljön.” Beslutsförslagen lämnas rakt upp och ner, utan någon som helst text som förklarar hur man kommit fram till dessa rekommendationer. Jag noterar med intresse en kommunal innovation: ”Ersättare” deltar enligt förslaget i omröstningen, det borde vara unikt. Kan inte tänka mig att kommunjuristen som alltid rådfrågas inför fullmäktiges beslutsärenden uppmuntrar ordföranden att ställa förslaget under proposition. Någon som ogillar mitt fikonspråk? O.k., i klartext, första rekommendationen är ren nonsens. Andra rekommendationen då? Verksamheten på kulturområde och i skolverksamhet är öppen verksamhet, med mycket publik för det mesta. Förslaget om öppna sammanträden innebär i första hand att åtminstone fem stolar skall stå till allmänhetens förfogande, i fall det finns någon som önskar bevittna ett nämndssammanträde. Vad har förvaltningarna då att frukta? Vad kan tänkas bli ett arbetsmiljöproblem? Inte vet jag. Det blir spännande att höra Stefan Kärvling från barn- och ungdomsnämnden och Åsa Olin från kulturnämnden rapportera hur ovanstående beslutsförslag behandlas.

Men ibland kan det ta ännu längre ….

När jag skrev min blogg med rubriken ”Det tar den tid det tar…” borde jag tagit med två länkar till kommunens hemsida. Ska rätta till detta genast. Det finns en förteckning över AKTUELLA MOTIONER och dessutom ett MOTIONSBIBLIOTEK som innehåller samtliga motioner som kom till kommunfullmäktige i Vänersborg efter den 1 november 2006. Varsågod och botanisera!

Men ibland kan det ta ännu längre … Här ett exempel. Innan valet 2010 skrev James Bucci från Vänsterpartiet en motion med begäran om  ”en utredning och granskning om huruvida förtroendevalda, anställda och/eller anlitade konsulter har brutit mot av Riket antagna lagar eller av kommunen antagna reglementen  i  samband med projekt Arena Vänersborg”. Efter många om och men och mot Socialdemokraternas och Centerns avslagsyrkande biföll kommunfullmäktige motionen i mars 2012.

Senare fick revisionsfirman Ernst&Young uppdraget att genomföra utredningen och av allt att döma borde rapporten vara färdigställd ”för länge sedan”. Men det tar ännu längre tid innan rapporten redovisas för fullmäktige och blir offentlig. Fullmäktige passade nämligen på att vid sitt beslut om bifall till motionen lägga in en broms: Punkt 1 (av 4) avslutas med meningen ”Utredningen får dock ej störa pågående rättsliga processer.” Ernst&Young bekräftade att man uppfattade budskapet: ”Tidplan för utredningens genomförande och rapportering bestäms i samråd med uppdragsgivaren”.

Nu är mina partivänner James Bucci och Stefan Kärvling mycket bättre på att begripa sig på alla turer kring ”Arenan”, så jag hoppas att jag slipper en tillrättavisning när jag misstänker följande. Den pågående rättsprocessen ”Vänersborg kontra WSP” behandlar frågan om vem som gjorde sig skyldig till att en mindre del av Arenabygget blev mer kostsamt än tänkt. Det handlar dock om en summa som troligen är mindre än advokatkostnaderna som kommunen hittills betalat för.

Utredningen från Ernst&Young får ju inte redovisa att någon i kommunen ”har brutit mot lagar eller reglemente” innan processen mot WSP har kommit till avslutning. Tänk om … Så vi får väl vänta. Med stor sannolikhet till en tidpunkt som ligger bortom valdagen i september 2014.

Varför ska man ägna så mycket tid över spilld mjölk och några fem-sex miljoner? Det finns ett annat skäl. I veckan redovisar tidningen Dagens Samhälle att det står bra till i kommunernas kassakista. Mycket bra! Fast: ”Lyckan är ojämnt fördelad…”  Så sant. För i Vänersborg märks inget av rekordöverskottet 2012. Kan det hänga ihop med att vår kommun börjar vartenda budgetår med att ta undan cirka 30 miljoner kronor för den årliga kostnaden av projektet ”Gökunge Arenan”?

Bra tanke! Men varför händer inget?

Bra tanke! Men varför händer inget?

Meningen med motioner är att peka på något som kan bli bättre genom ett politiskt beslut. Motioner vandrar en lång väg. Vandringen på långa vägar tar tid, Det ger utrymme att formulera möjligheter men också att upptäcka (eller hitta på) hindren.

Grundregeln är: Det är skillnad mellan en motion som säger ”Jag vill att ….” och en annan motion som yrkar ”Jag vill föreslå en utredning om det är möjligt att …”

Här två exempel:

(S) i Vänersborg kom i oktober 2012 med en ”Motion angående feriearbetande ungdomar” som utmynnade i yrkandet ”kommunen bereder plats för samtliga ungdomar i åk 9, som så önskar feriearbete”. I och för sig tog just den här motionen bara kort tid på sig, ”manglingen” är nästa vecka framme i barn- och ungdomsnämnden och i socialnämnden. Därefter går den vidare till kommunstyrelsens arbetsutskott och kommunstyrelsen i april och maj, slutligen kommer ett avgörande i kommunfullmäktige antingen i slutet av maj eller i mitten av juni. Vilket i klartext betyder ”inte aktuell den här sommaren ”.

Blir det överhuvudtaget ett positivt svar? Jag vågar säga ja, fast det mesta talar emot. Kommunens personalchef, chefen för skolförvaltningen och chefen för socialförvaltningen säger nej och föreslår avslag på motionen. Men här ingriper en redig ordförande för socialnämnden, Tove af Geijerstam, FP, och gör något som är mycket ovanligt. Hon lämnar ett eget, avvikande förslag och föreslår sin nämnd att tillstyrka motionen. Jag vågar mig på följande gissning: På socialnämndens möte på torsdag blir det ett enhälligt beslut i socialnämnden, ett ja till motionen – i princip. Redan på måndag är det möte i barn- och ungdomsnämnden, där jag tror på en omröstning som utfaller knappt till fördel för ett ja till motionen.

Hur som helst, det blir inget med feriepraktik ”för alla” sommaren 2013.

Det blir det inte heller för den andra motionen jag vill skriva om.

Adam Frändelid (V) skrev i november 2011 en motion ”Aktivt sommarlov för barn och unga” där han önskade en utredning. I maj 2012 sade kommunfullmäktige ja till motionen. Nu i mars 2013 finns utredningen. En utredning som tar sig an frågan på ett mycket fint sätt. En utredning som borde läsas av många” Problemet är bara att fullmäktiges beslut var att ”utredningen redovisas genom meddelandelistan”, vilket betyder i klartext ”se där nu är utredningen framme, då är väl allt frid och fröjd”. Någon måste nu begära att utredningen leder fram till en politisk debatt med syfte att åstadkomma förändringar eller förbättringar. Sker inte detta ”försvinner” utredningen bland alla andra papper.

Jag behöver inte gå längre. Är det någon som brinner för att våra barn och ungdomar ”får det bättre”, någon som undrar över varför det är så svårt att komma från tanke till handling, då tycker jag att dessa två motioner och deras ”öden” kan visa ”hur det kan gå till” i den kommunala demokratin. Jag lägger ut länkar för att underlätta att ta del av materialet.