Har det undgått någon att det har uppstått en polemik kring Kunskapsförbundets framtida utveckling? Ett större antal lärare fortsätter inte när höstterminen startar, det saknas helt enkelt pengar och enda för stunden möjliga åtgärden var att säga upp personal.

Kunskapsförbundet direktion är sammansatt av ledamöter från Trollhättan och Vänersborg. Uppdraget är att ordna utbildning av bästa kvalitet för ungdomar och vuxna. De första tre åren sedan starten i januari 2013 hamnade förbundet i rejäla underskott. Det finns förklaringar som alla är överens om. Tre gånger har medlemskommunerna tillskjutit ansenliga belopp, men först efteråt i samband med bokslutsarbetet och för innevarande år med ett utlovat tilläggsbelopp.

Nu förbereds verksamheten för 2016 och budskapet från kommunledningarna var glasklart: Inte ett öre extra, rätta er efter det ni har fått. Varpå förbundets direktion samlade sig kring diverse förslag av tuffaste art: programsammanslagningar, personalminskning och begränsning till endast tre skollokaler istället för fem som idag används.

Men nu började cirkusen – ägarsamrådet, där kommunledningarna i form av tre kommunalråd från vardera kommunen ”bestämmer”, underkände direktionens förslag. Protokollet från samrådet visar tydligt vad som hände.

”Svarte Petter”-spelet är i gång, direktionen får veta att deras arbete inte duger. Istället utlovas lösningar till hösten. Med andra ord, våra S-märkta ordföranden från båda kommunerna kommer att uppträda som räddare i nöden, det hela kommer inte att bli helt så mörkt som direktionen var på väg att göra det.

Vad skönt – och samtidigt: Det urgamla tricket i repris. Vad billigt!

Själv kan jag inte sitta still och nöja mig med åskådarrollen. Det är alldeles för viktiga frågor som behöver lösas bättre och långsiktigt. Det gäller mängder av årskullar ungdomsstuderande framöver som behöver en gymnasieutbildning som duger, det gäller hundratals vuxna varje år som på olika sätt behöver en god utbildning för att komma vidare i livet.

Jag börjar med två motioner, jag går den parlamentariska vägen. Får se om jag kan få gehör i kommunfullmäktige i Vänersborg, men förhoppningarna är inte så stora. Sedan september 2014 ligger en motion som gäller vuxenutbildningen, ingen har hittills velat hantera motionen. Den andra motionen lämnar jag i Kunskapsförbundet, där vet jag att det finns flera ledamöter som kommer att vilja bifalla mitt yrkande. Fast å andra sidan är det inte majoritetens ledamöter.

Majoriteten förresten, Marie Dahlin talar om majoriteten i Vänersborg. En sådan finns inte, socialdemokraterna får visserligen C och MP med på skutan i alla väder, men det räcker inte till, varken i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen eller någon annan nämnd. Men nu har det ändrat sig, Sverigedemokraterna har flera gånger på avgörande sätt bifallit kommunledningens minoritetsstyre. Och Marie Dahlin verkar tacka och ta emot, hon tycks inte längre tveka att tala om majoriteten i Vänersborg. Jag trodde inte att detta var möjligt!

Förresten: ”Går det så går det!” utropade Marie Dahlin med ett leende när kommunfullmäktiges ordförande för andra gången uppmanade henne att hålla sig till reglerna som gäller för alla …