Den utrikespolitiska debatten

Sex timmar och lite därtill debatterades igår utrikespolitiska frågor. Visserligen bevakade riksmedierna och det går att läsa om olika inlägg och uttalanden. Men den som vill fördjupa sig i hur olika politiker från riksdagens åtta partier formulerade sig i komplexa frågor har alltid möjlighet att i efterhand se och höra eller också läsa texterna i snabbprotokollet.

Håkan Svenneling från Värmland har blivit Vänsterpartiets utrikespolitiska talesperson.

Jag sammanställer här i tur och ordning några replikskiften, därefter hans anförande och ytterligare replikskiften.

I slutet även anföranden från ytterligare tre ledamöter från Vänsterpartiet.

Replikskifte med utrikesminister Margot Wallström – FN:s kärnvapenkonvention

Replikskifte med Hans Wallmark (M) – Brasilien och president Bolsonaro

Replikskifte med Kerstin Lundgren (C) – Sverige och NATO

Håkan Svennelings anförande

Replikskifte med Hans Wallmark (M)  och även Kerstin Lundgren (C) – Utvecklingen i Venezuela

Replikskifte med Lars Adaktusson (KD) som undrade: ”Varför har Vänsterpartiet 30 år efter murens fall inte gjort upp med sin historia?”

Replikskifte med Fredrik Malm (L) – Vänsterpartiets syn på EU

Replikskifte med Lars Adaktusson (KD) – Jerusalem och Palestina

Replikskifte med Fredik Malm (L) – Kina och mänskliga rättigheter

Replikskifte med Janine Alm Ericsson (MP) – Sveriges vapenexport

För Vänsterpartiet var utöver Håkan Svenneling ytterligare ledamöter i talarstolen:

Yasmine Posio – talade om fattigdom i världen och den svenska biståndspolitiken

Lotta Johansson Formarve – talade om situationen idag i Västsahara

Momodou Malcolm Jallow – ägnade sig åt frågor och problem som uppstår när miljöintressen (elbilsbatterier), utvinning av kobolt  och mänskliga rättigheter i Kongo kommer i konflikt med varandra. Varpå Björn Söder (SD) passade på att begära replik för att ställa frågor till Momodou om Palestina.

Klimatpolitik i riksdagen

Idag debatterade riksdagen svensk utrikespolitik, en debatt som brukar dra till sig en tämligen stor mediebevakning.

När riksdagen i morgon bland flera andra betänkanden också debatterar och beslutar om frågor från två dokument från miljö- och jordbruksutskottet, så kan man vara nyfiken på hur stort intresset blir.

För egen del finns två skäl att uppmärksamma debatten. Det är vår riksdagsledamot från Fyrbodal, Elin Segerlind, Mellerud, som för Vänsterpartiets talan i utskottet och från talarstolen i riksdagens kammare. Och det andra, det stora betänkandet har rubriken ”Klimatpolitik”.

Tidpunkten för debatten ligger omkring klockan 14:30 på torsdag och som alltid kan man följa debatten live via riksdagens webb-TV.

Jag gör det enkelt för mig och kopiera här texten från Vänsterpartiets reservationer som finns i betänkandet. Samtliga våra motioner föreslås nämligen bli avslagna enligt utskottets majoritet. Fast inte alltid rakt ut utan i något fall med formuleringen: ” … att betrakta som tillgodosedda och därmed kan lämnas utan vidare åtgärd” eller ” … arbete och diskussioner fortfarande pågår … och därför …”

Klass- och genusperspektiv i klimatförhandlingarna
Det finns stora skillnader mellan fattigas och rikas klimatpåverkan även inom länder. Vi anser att det behöver synliggöras vilka som överskrider sitt miljöutrymme och med hur mycket, såväl nationellt som globalt. Det är kvinnor som drabbas hårdast av miljöförändringarna samtidigt som det är män som belastar miljön mest i såväl rika som fattiga länder. Det är därför nödvändigt att lyfta klimatfrågorna ur ett genusperspektiv.
Politiska åtgärder mot klimatförändringarna bör inte vara könsneutrala. Kvinnor och män, särskilt i fattiga länder, har olika ansvar, sårbarhet och skilda förutsättningar att minska utsläppen och att anpassa sig till klimatförändringarna. Mycket tyder på att klimatförändringarna kommer att få särskilt allvarliga konsekvenser för kvinnor.
Undantag för miljöteknik
För att utvecklingsländer ska ha några möjligheter att bromsa sina egna utsläpp och samtidigt utvecklas behöver de få tillgång till modern miljöteknik. När utvecklingsländer vill utveckla tekniker för förnybar energi och hållbar
livsstil, t.ex. genom att bygga ut vindkraften, måste de antingen betala dyra
patentlicenser eller använda gammal teknik där patenträtten gått ut. De har helt enkelt inte råd med den modernaste och miljövänligaste tekniken. Ett center för tekniköverföring har visserligen inrättats (CTCN, Climate Technology Centre and Network, i Köpenhamn), men annars saknas konkreta politiska initiativ för att underlätta tekniköverföring till utvecklingsländer. Sverige borde ta liknande initiativ och driva på EU och andra industriländer så att en storskalig tekniköverföring kan komma till stånd. Det skulle bl.a. kunna göras genom att reformera bestämmelser om patent och immaterialrätt på vissa utvalda tekniker.
EU:s klimatmål
Sverige bör verka för att EU antar följande klimatmål för 2030: till 2030 ska
utsläppen av växthusgaser minska med minst 60 procent, jämfört med 1990,
och minskningarna ska göras inom Europa. Detta ska vara bindande krav med
åtaganden för alla EU-länder. Sverige ska även verka för att EU antar en
målsättning att nå nollutsläpp senast 2050 och att all energiproduktion då ska vara förnybar.
Reformering av EU:s handelssystem för utsläppsrätter
Vänsterpartiet anser att EU:s handelssystem med utsläppsrätter (EU ETS)
måste reformeras i grunden. Taket för koldioxidutsläppen från Europas
industrianläggningar måste skrivas ned ytterligare, och ett minimipris på
utsläppsrätter bör införas. Dessutom behöver systemet förändras i grunden
även till formen. Alla utsläppsrätter ska auktioneras ut och inkomsterna från
detta tillfalla medlemsländerna.
Konsumtionsbaserade mål
Vänsterpartiet vill, i likhet med en mängd miljöorganisationer och aktörer,
införa ett kompletterande mål och konkreta åtgärder för att de
konsumtionsrelaterade utsläppen ska minska. Att det behöver införas ett
kompletterande mål för de konsumtionsrelaterade utsläppen har också
framförts av flera av Miljömålsberedningens experter och sakkunniga samt av
Klimatmålsinitiativet, en bred sammanslutning av 21 olika aktörer.
Vänsterpartiet anser att de konsumtionsrelaterade utsläppen ska inordnas i det klimatpolitiska ramverket genom en kompletterande målstyrning för att stärka Sveriges förutsättningar att nå miljökvalitetsmålen, och generationsmålet i synnerhet.
Miljöskadliga subventioner
Enligt OECD kan en subvention definieras som miljöskadlig om den
uppmuntrar till att mer miljömässig skada sker än vad som varit fallet utan
subventionen. De potentiellt miljöskadliga subventionerna i Sverige
uppskattas till ett belopp av ca 60 miljarder kronor i Naturvårdsverkets
uppdaterade kartläggning 2017. I Naturskyddsföreningens rapport Avskaffa
klimatskadliga subventioner (2018) uppskattas klimatskadliga subventioner
till ca 30 miljarder kronor. I rapporten konstaterar Naturskyddsföreningen att
nedsatta skatter för fossila bränslen är den enskilt största typen av subvention.
Enligt Europeiska kommissionens rapport Färdplan för ett resurseffektivt
Europa ska miljöfarliga subventioner fasas ut till 2020. I budgetpropositionen
för 2018 framgår att miljöskadliga subventioner behöver fasas ut såväl i
Sverige som globalt.
Konsumtionsåtgärder
Köttkonsumtionen i Sverige har ökat med över 40 procent sedan 1990 och står nu för en betydande del av de svenska växthusgasutsläppen. Precis som
Klimatberedningen (SOU 2008:24) har konstaterat saknas det styrmedel inom jordbrukssektorn som är direkt riktade mot att minska utsläppen av
växthusgaser. Vidare berörde Miljömålsberedningen (2016) köttkonsum-
tionens utsläpp, men lade inte fram något konkret förslag om målsättningen
för minskad konsumtion. Beredningen konstaterade att det står varje regering
fritt att föreslå konkreta mål för hur bl.a. köttkonsumtionens utsläpp ska
minska. Vänsterpartiet anser att det är märkligt, inkonsekvent och ohållbart att ett område som har så stor klimatpåverkan står fritt från både utsläppsmål och åtgärder. Därför föreslår Vänsterpartiet att riksdagen antar ett mål om minskad köttkonsumtion.
Animalier, nötkött i synnerhet, orsakar höga utsläpp jämfört med
vegetabilier. Skälet är att det krävs flera kilo foder för att producera ett kilo
kött samt att uppfödningen i sig själv orsakar stora utsläpp av växthusgaser.
Förutom en generell minskning av köttkonsumtionen anser Vänsterpartiet att
det är viktigt att stimulera metoder som belastar miljön så lite som möjligt,
minskar importen och tar största möjliga hänsyn till djurens rätt till ett naturligt
beteende i enlighet med djurskyddslagen. En handlingsplan bör tas fram för
hur klimat- och miljöpåverkan av livsmedelskedjan, inklusive animaliekonsumtionen, ska minskas.
Allt fler kommuner, skolor, företag, ideella organisationer och
privatpersoner har anammat idén om vegonorm. Med konceptet vegonorm
serveras vegetarisk mat som standard; kött blir ett tillval. Andra aktörer väljer
vegetariska dagar som ett sätt att minska köttkonsumtionen och
uppmärksamma fördelarna med att äta mer växtbaserat. Vänsterpartiet ser
stora fördelar i att lyfta den vegetariska maten i offentliga sammanhang.
Genom gemensamt ägande kan effekten av våra handlingar bli större och nya
hållbara normer etableras. Vänsterpartiet anser att vegonorm och köttfria
dagar är ett bra sätt att minska köttkonsumtionen och därmed ta ansvar för
miljön, folkhälsan och djuren.
Koldioxidransonering
Vänsterpartiet menar att det är för tidigt att fastställa att koldioxidransonering
skulle vara ett effektivt sätt att hejda klimathotet. Förutom kostnads-
beräkningar för att införa ransonering behövs underlag för bl.a. hur det
påverkar andra styrmedel och de offentliga investeringarna för att minska
utsläppen av koldioxid. En utredning bör därför tillsättas för att belysa
effekterna av att införa koldioxidransonering i Sverige.
Utvärdering av klimatpolitiken
Fram till dess att ett etappmål för konsumtionsrelaterade utsläpp införts anser
Vänsterpartiet att det är av stor betydelse att dessa utsläpp uppmärksammas.

En konferens utan överraskningar?

Vänsterpartiets EU-valkonferens genomförs lördag/söndag i Norrköping. Konferensen sänds såklart live och det kan vara av intresse att följa delar av programmet.

Starttiden är 13:00 på lördag och konferensen avslutas på söndag strax innan 15:00. Tittar man på dagordningen och programmet så är det väl följande delar som drar till sig störst intresse: Ett kortare välkomsttal av partiordförande Jonas Sjöstedt (13:00) och debatten kring valplattformen (14:15 – 18:30).

På söndag fattas beslut kring valplattformen (09:00-10:00). Därefter fastställs vallistan – förslaget från valberedningen omfattar 37 namn. Information om valkampanjen lämnas 14:00.

Konferensen är väl förberedd, det kommer inte att debatteras helt nya förslag. Processen kan beskrivas kort på följande sätt: Under flera månader har partistyrelsens förslag till valplattform varit ute i alla distrikt, lokalföreningar och hos alla medlemmar. När motionerna hade kommit in (140 i antal), samlades partistyrelsen och lämnade motionssvar”. Många motioner ville partistyrelsen avslå, några delvis eller helt bifalla. (Här finns en reservation från en ledamot i partistyrelsen.)

Därefter bearbetades det tidigare förslaget, vissa passager ströks, andra tillfogades, några formulerades om. Det är detta dokument som ”just nu” innan valkonferensen ger den bästa bilden av var diskussionen hittills har landat. (Det finns två reservationer kring denna redigerade text.)

Tidstrycket på konferensen är enormt. Därför finns detaljerade regler, anvisningar och önskemål hur de 75 konferensdelegaterna bör förhålla sig: Att yrka bifall till något som partistyrelsen redan har accepterat är icke önskvärt, det stjäl tid från andra som ännu en gång vill försöka få gehör för egna förslag från egna, avvisade motioner.

Konferensen fastställer valplattformen och spikar vallistan. Sedan är det bara att spotta i näven och vara delaktig i Vänsterpartiets kampanj.

Tänk om vi får veta på kvällen, söndag 26 maj, att Vänsterpartiet inte bara får en, utan två av Sveriges 21 mandat i EU-parlamentet. 

Vad får vi veta om MRP 2020?

I mitt inlägg ”Nu är det på gång” beskrev jag varför budgetberedningens arbetsmaterial görs offentligt först mycket senare i processen. Jag nämnde också att det fanns ett undantag: ”Omvärldsanalys 2020-2022”. Diarieförda handlingar är i regel offentliga handlingar.

Jag är en av 51 ledamöter i kommunfullmäktige och jag antar att flera av mina kollegor nu sitter och läser och begrundar texten. Kommunstyrelsens ledamöter har fått en föredragning vid sammanträdet 30 januari. Jag har svårt att tänka mig annat än att alla har tagit nästa steg och skaffat sig hela dokumentet.

Idag vill jag mest ägna mig åt ”ekonomi”-frågan, vill säga, vad som sägs i ”Omvärldsanalysen” om möjligheten att till fullo finansiera all den verksamhet som våra förvaltningar åstadkommer. Jag hittade några texter som jag citerar.

”En [annan] förändring i årets dokument är att avsnitten om lokala ekonomiska förutsättningar och befolkningsprognos har kortats ner. Informationen hålls mer övergripande för att ge läsaren ett synsätt vid läsningen av fokusområdena. För den som vill veta mer rekommenderas SKL:s Ekonomirapport från december 2018.”

Och längre fram ett kort avsnitt med rubriken ”Kommunens ekonomi”:

”Det nationella politiska läget under hösten 2018 har skapat viss osäkerhet vad gäller den ekonomiska utvecklingen för kommunerna. Till följd av att en ny regering tillträdde först i januari 2019 har tiden inte funnits för en djupare analys av effekterna av regeringsförklaringens innehåll.”

Själv hade jag vid årsskiftet lämnat in en motion ”Budgetbeslut i juni, är det bra?”. I mitt inlägg ”Inte i juni, bättre i november” nämnde jag att en tidig budgetprocess famlar i blindo på flera viktiga punkter. Tyvärr kommer min motion inte att behandlas under överskådlig tid, den ska ”tas upp” först vid sammanträdet 20 mars och därefter hänvisas till kommunstyrelsen.

Mitt påstående håller väl, tycker jag. SKL publicerar en ekonomirapport på fredag 15 februari, den första sedan decemberunderlaget. Först då finns bedömningar hur M/KD-budgeten påverkar relationen staten-kommunerna, först då finns en analys vilka förväntningar man vågar ha på regeringens vårändringsbudget.

Men just den dagen lägger kommunens budgetberedning fast hur ramanvisningar för MRP-processen skall formuleras. Utan att kunna ta hänsyn till SKL-rapporten. Omröstningen i kommunstyrelsen sker den 27 februari.

Min åsikt är i vart fall att Vänsterpartiet redan nu borde markera att vi inte kan se någon annan väg än att kommunen måste överväga att förstärka sina inkomster. Det kan ske genom en förändrad kommunal skattesats eller genom ett beslut att använda pengarna från resultatutjämningsreserven (RUR).

I omvärldsanalysens text utdöms mer eller mindre den ena av dessa två möjligheter: ”Kommunens höga kommunalskatt gör det svårt att påverka pengarna in genom höjd skatt.”

Ramanvisningar kommer nog att svida, våra topptjänstemän har att se fram emot att jaga kostnadsbegränsningar. Det kostar att spara, i vart fall mycket dyr arbetstid som kunde användas för att utveckla verksamheten.

Omvärldsanalysen fokuserar i övrigt på viktiga arbetsuppgifter. Följande rubriker är talande: Social inkludering – Ledning och styrning – Personal och arbetsgivarrollen.

Den andra punkten välkomnar jag speciellt. Min partikollega Stefan Kärvling och jag har i flera inlägg berört en utredning som vi hoppas kommer att landa i en proposition. Nu ser vi att Omvärldsanalysen är inne på samma tema: 

Tillitsstyrning: ”Intresset för tillitsstyrning hänger samman med verksamheters ökande krav på dokumentation, minskad flexibilitet i verksamheten och fokus på rutin- och lagföljsamhet. Tillitsdelegationen startade 2016 för att analysera och föreslå hur styrningen av offentlig sektor bättre kan ta tillvara medarbetares kompetens och erfarenhet. Tillitsstyrning ska minska granskningsbördan och skapa mer flexibla organisationer som baseras på medarbetarnas kunskap och handlingsutrymme. Det kräver därför en stor tillit till professionen och en tydlig styrning av organisationen.”

Lite mer vet vi, mer kommer vi att behöva ta del av. Någon lätt budgetprocess har inte funnits på decennier. Resan som nu påbörjas är inget undantag.

Nu är det på gång

Mål- och resursplanen, kommunens budgetprocess, sysselsätter förvaltningar och politiker året runt. Samtidigt som ekonomistaben sammanställer underlaget för bokslutet, alltså svarar på frågan ”gick det 2018 som vi planerade 2017?”, så har arbetet med MRP 2020 (egentligen MRP 2020 med utblick till 2022) kommit igång.

Det är önskvärt att det finns en period där budgetberedningen, de fem politiker som utgör kommunstyrelsens arbetsutskott, får tänka högt bakom stängda dörrar. Hela processen kännetecknas av att man växlar mellan slutna överläggningar och öppna förhandlingar inför viktiga beslut. (Sedan tre år tillbaka finns företrädare för samtliga nio partier på plats, men bara arbetsutskottets medlemmar har ett mandat, de övriga är på insynsplats.)

Ridån öppnas på riktigt i det ögonblick då kommunfullmäktige skall ta avgörande beslut. Då är allmänheten välkommen att på plats i festsalen i Folkets Hus följa debatten. Notera gärna 19 juni, en hel eftermiddag, som alltid en onsdag.

Vad sker just nu? Budgetberedningen har träffats två gånger. Första dagen bjöd på mycket information och många underlag, under den andra dagen lyssnade beredningen på presidierna från kommunens tre tunga nämnder: Barn- och utbildningsnämnden, samhällsbyggnadsnämnden och socialnämnden.  Deras uppgift var att kommentera utfallet för 2018, beskriva ”läget” just nu när 2019 har rullat på en bit och att skissa en bild över kommande år, alltså att berätta om förändringar, anpassningar, nya behov av tillkommande resurser för att klara av ökade anspråk i sina verksamheter.

Mål och resurs! Vad vill vi och hur använder vi bäst de medel som kan delas ut? Det behövs ett samband – mål som inte förankras något så när i ”verkligheten” är ofog. Bra mål, som alla kan tro på, för med sig att många vill göra sitt yttersta för att även knappa resurser skall visa sig vara tillräckliga.

”Ord” och ”ekonomi” är två delar som ingår i det slutna arbete som budgetberedningen brottas med. Tiden är knapp. På tisdag skall partierna eller partigrupperna lämna besked till ekonomistaben vilka preliminära slutsatser de drar. På fredag träffas budgetberedningen igen, då läggs ett förslag fram som utarbetats av ekonomistaben efter anvisningar från kommunstyrelsens ordförande. Tolv dagar senare, 27 februari, fattar kommunstyrelsens femton ledamöter ett beslut om ”budgetramar 2020”.

Det är dessa ramar som alla förvaltningar och nämnder sedan arbetar med under mars och april. Det skulle vara en stor överraskning om inte samma reaktion kommer som det har varit de senaste åren. Först en stund av förskräckelse: Har inte budgetberedningen någon som helst förståelse för vår situation? Hur kan man för ett ögonblick tro att det ska gå ihop för oss kommande år?

Sedan börjar jobbet. Fortsatt utveckling eller kännbar avveckling? Utveckling här, men avveckling där? Sammanslagningar, förändringar, begränsningar – har någon bättre idéer?

Den 23 april är deadline för samtliga nämnder. Ekonomistaben samlar in alla nämnders beslut där det ska framgå hur man vill förvalta det tilldelade utrymme. Även tydliga konsekvensbeskrivningar skall lämnas på de punkter där förändringar mera träffande måste betecknas som försämringar. Några nämnder kommer också att våga sig på annat. ”Nej, vi kan inte, vi behöver ett tillägg av storleken …”

Min beskrivning så här långt gör tydligt att hela processen mår bäst av att den kan ske genom ”samtal i förtroende”. Det förekommer ”försöksballonger”, det testas tankar, förslag utarbetas och förkastas. Därför är det inte så konstigt att tillgången till underlag begränsas. Det mesta är ”arbetsmaterial” och diarieförs inte.

Det finns ett undantag, ”Omvärldsanalysen 2020”. Den vill jag återkomma till i mitt nästa inlägg här på bloggen. Och då blir jag också tydlig med mina tankar vad jag förväntar mig för ställningstaganden. Visserligen har Vänsterpartiet valt att skifta manskap och jag är inte längre på plats vid budgetberedningens möten, men det hindrar mig inte från att ha egna åsikter.

Karriärvägledning? Karriärvägledare? Varför inte …

Karriärvägledning ska vara det övergripande begreppet för all den verksamhet som en huvudman i skolväsendet är ansvarig för när det gäller att ge eleverna kunskap och kompetens inför val av framtida utbildnings- och yrkesverksamhet. 

• Med individuell karriärvägledning ska avses den vägledning som ges i form av vägledningssamtal.

• Med generell karriärvägledning ska avses den verksamhet som, utöver individuell karriärvägledning, bidrar till att ge eleverna kunskap och kompetens inför val av framtida utbildnings- och yrkesverksamhet.

• Studie- och yrkesvägledare ska benämnas karriärvägledare.

Strax en förklaring varifrån jag hämtade citatet. Först ett ord varför jag fastnade för denna utredning som lades fram för lite mer än en vecka sedan. Året var 1975 när jag började min tjänst som ”SYO” (Studie- och yrkesorientering) på Gymnasieskolan i Vänersborg. 33 år senare slutade jag min anställning som ”SYV” (studie- och yrkesvägledare) på samma skola som nu hade döpts till Birger Sjöberggymnasiet. Från förbundets start 2013 företräder jag Vänsterpartiet Vänersborg i direktionen för Kunskapsförbundet Väst, där all gymnasieutbildning och vuxenutbildning från Trollhättans stad och Vänersborgs kommun anordnas. Med andra ord, utredningens tema spelar in på det jag sysslade med under största delen av mitt yrkesliv.

Uppdraget till utredningen gavs i november 2017, det redovisas som Framtidsval – karriärvägledning för individ och samhälle (SOU 2019:4)”.  

Utredningen föreslår bland annat ett paket av fem huvudsakliga åtgärder:

  1. Ett förtydligande av vad vägledning är, att den kan vara både individuell och generell och ska benämnas karriärvägledning.
  2. Ett förtydligande av elevers tillgång till individuell karriärvägledning.
  3. Tydligare krav på att individuell karriärvägledning ska erbjudas vid vissa tillfällen.
  4. Förstärkning av det generella karriärvägledningsperspektivet i olika ämnen.
  5. Ett nytt obligatoriskt inslag med tilldelad tid, benämnt framtidsval, ska införas i grundskolan, grundsärskolan och specialskolan.

Jag har inte för avsikt att här gå in på utredningens mycket värdefulla texter. Dock har jag hittills endast sett ett positivt, rentav mycket positivt, mottagande av utredningens slutsatser och rekommendationer.

Istället vill jag peka på hur det osäkra och instabila politiska läget gör det svårt att ta ut något i förskott. En utredning är inte mer än en utredning. Det som behövs är att någon på ansvarig ministers kansli tar på sig uppgiften att aktualisera förslagen vid rätt tidpunkt och i rätt sammanhang.

Statsrådet är Anna Ekström, hennes långa erfarenhet som chef för Skolverket borde vara garant för att hon förstår att hantera frågorna. Men hon är som alla andra i regeringen bunden till att ta en blick på januari-överenskommelsens 73 punkter. Visserligen finns där tunga åtaganden om en del som ska bli så mycket bättre i skolan och överhuvudtaget i utbildningens värld, men varken SYO, SYV eller karriärvägledning ”finns med”. Det kommer att ta tid att tackla reformer som ryms inom dessa 73 punkter och ännu mer tid att tänka på annat som inte noterades i avtalet.

För 2019 gäller att det saknas finansiellt utrymme, inkomstbegränsningen från M+KD- budgeten kan inte korrigeras med regeringens vårändringsbudget. Först till hösten och i samband med det ”stora” budgetförslaget inför 2020 och framåt kommer man att se ljus i tunneln.

För egen del kommer jag att försöka att få gehör för mitt önskemål att hela direktionen får en presentation av utredningen. Direktionen kör med två stående inslag på sin dagordning vid varje sammanträde: Backspegeln och Vindrutan. Under den första punkten kan ledamöterna efterlysa svar på frågor som är kvar efter presentationer vid sammanträdet innan. Vindrutan är tänkt som en punkt, där någon från förvaltningen informerar om framtida förändringar, från staten, från medlemskommunerna eller från forskningen m.m. som kommer att påverka Kunskapsförbundets verksamhet.

Politik är ju inte bara säga ett ja eller nej till beslutsförslag som läggs fram, vi som har uppdrag som förtroendevalda kan också initiera egna. Men då får man anstränga sig en aning. Vilket jag har för avsikt att fortsätta med.

Visst finns det ett intresse

Innan årsskiftet landade en handling i kommunens digitala brevlåda. Ett underlag, som togs fram gemensamt och som gäller samtliga fyra partners: Västtrafik – Västra Götalandsregionen – Trollhättans stad och Vänersborgs kommun. ”Kollektivtrafikplan för Trollhättan och Vänersborg”. Någon gång till våren borde den finnas med på kommunfullmäktiges ärendelista, alla ska ju redovisa vilka synpunkter ”politiken” har på denna plan som siktar ett antal år framåt.

Jag gjorde flera anteckningar i underlaget. Här bara en punkt där jag hajade till ordentligt. Det gällde ”gratis kollektivtrafik för äldre”. (Innan påpekandet kommer – jag vet att ingenting är gratis, men begreppet syftar till att seniorer inte betalar för resorna med den lokala kollektivtrafiken.)

Den finns i Trollhättan för alla över 65. Dock inte under ”rusningstid” på morgonen och på senare eftermiddagen. Rapporten noterar insamlade synpunkter i Trollhättan: ”stolta över gratis seniorkort” men också ”bland annat vill seniorer åka gratis hela trafikdygnet”.

Även i Vänersborg har man lyssnat, på ”Allmänheten” i samband med Aqua Blå och senare genom sittningar med politiker och tjänstemän. Här finns ett kort för alla över 75 som gäller hela dygnet. Det överraskar mig att inte seniorkortet nämns med en enda stavelse i rapportens Vänersborgs del.

Det har ju tidigare funnits åtskilliga försök att öppna för alla mellan 65 och 75, inte minst genom motioner från Vänsterpartiet. Hittills har de flesta andra partier röstat emot förslaget. Men att det inte nämns i rapporten överhuvudtaget måste vara fel, ett medvetet förbiseende?

I början av veckan fanns det ett inkommet brev med synpunkter i kommunens postlista: ”Gratis busskort för alla över 65 år”.

Och när jag ändå är på temat – det finns mycket att säga om skolungdomarnas sommarlovskort som ser ut att försvinna efter den bejublade premiären 2018. Även här kom en vädjan i form av ett medborgarförslag till kommunen att ”göra något”. Det blir intressant att följa om detta brev kan väcka ”politiken” i Vänersborg.

 

Finns anledning att komplettera

Häromdagen konstaterade jag ”Tydligheten är bättre”.

I slutet på mitt inlägg hänvisade jag till en kommande debatt i riksdagen kring riktlinjerna för AP-fonderna. Och jag ställde frågan: Hur når Vänsterpartiet ut med budskapet pm hur fondernas placering snarast bör riktas mot hållbara alternativ?

Debatten ägde rum igår. Det blev Ulla Andersson istället för Ida Gabrielsson som stod för anförandet. Och sedan – stridbar som vi känner till Ulla Andersson – blev det flera repliker med Ingemar Nilsson (S). Det tar inte många minuter att läsa snabbprotokollet, jag avstår därför från att citera.

Och hur når vi ut? Inte kan jag se något nedslag i någon artikel eller någon notis i tryckta medier, jag har inte hört eller sett något referat varken i radio eller TV. Visserligen finns det gott om länkar från tidigare insatser som Ulla Andersson gjorde i samma eller liknande syfte. För en månad sedan fanns det här inslaget på SR: ”Nya miljökrav på AP-fonderna.

Greenpeace hade idag ett nyhetsbrev med uppmaningen att skriva under: ”Inte med min pension!

Dagens Nyheter har i dagens tidning en läsvärt artikel med rubriken: ”Svenska pensionspengar kvar i skandalgruvbolaget”.

Min slutsats: Ulla Andersson ska veta att vi är många i Vänsterpartiet som är tacksamma för hennes enträgna försök att belysa AP-fondernas oansvariga placeringar. Och Vänsterpartiet behöver inte misströsta: Vi befinner oss i samklang med många människor som inte engagerar sig partipolitiskt, men som i sitt arbete i sina föreningar är inne på samma frågor som vårt parti. Vi hittar varandra, var så säker.

Det märks redan

Genom åren har det blivit en ansenlig hög med frågor och interpellationer i kommunfullmäktige.

Wikipedia lämnar definitionen: ”Interpellation är en fråga i en folkvald församling från en enskild ledamot. Till skillnad från en vanlig fråga får andra ledamöter delta i debatten. Interpellationen är en fråga som kräver ett utförligare svar.  I kommunfullmäktige ställs frågan av ledamot till en förtroendevald med direkt politiskt ansvar för ett visst område. Det kan vara ordföranden i en nämnd eller en fullmäktigeberedning eller de förtroendevalda i övrigt som fullmäktige bestämmer.

Någon gång riktade jag mina frågor till någon ordförande i en nämnd, allt som oftast dock till kommunstyrelsens ordförande.

Det har varit frustrerande när kommunstyrelsens ordförande gång efter annan replikerade med korta avvisande texter. Ytterst sällan blev det bättre när jag från talarstolen försökte nå fram till mer samförstånd, till en kompromiss. Dessutom var det bara undantagsvis som någon annan ledamot ville delta i debatten. ”Meningslöst”, hörde jag när jag ville veta varför andra lät bli att komma med synpunkter kring aktuella och viktiga spörsmål.

Nu har det blivit förändringar – kommunledningens minoritet har utsett Benny Augustsson till kommunstyrelsens ordförande. Och jag ser fram emot en annan situation när vi debatterar. Fast jag får vänta, sammanträdet 13 februari ställdes in, första mötet 2019 med kommunfullmäktige sker först 20 mars.

Men då borde fortfarande frågan jag ställde 17 december 2018 kring ”anslagsbindning” vara värd att debattera. I vart fall tror jag det när jag läser Benny Augustssons ”utförliga svar”.

Det känns bra inför det arbete som behöver göras under mandatperioden.

Tydligheten är bättre

Almanackan ser nu ut på annat sätt än tidigare. Endast kommunfullmäktige och Kunskapsförbundets direktion är inskrivna, socialnämndens, kommunstyrelsens och budgetberedningens möten bevakas av andra.

Nu finns tid över för läsning ”på djupet”. Att söka upp och begrunda texter som är nog så viktiga. Visserligen kan partiledardebatter vara underhållande för stunden. Och allt detta ”gillande” och ”delande” på Facebook, Twitter och Instagram som hjälper somliga att tillfredsställa behovet av att uppleva sig vara politiskt korrekta.

Framöver kommer dock den exakta, den detaljerade texten att spela en stor roll. När två av åtta partier regerar, därför att tre andra partier kom fram till att detta var det bästa alternativet, och när samtidigt sex av åtta partier gör anspråk på att vara opposition, då gäller det nog att ordentligt syna vad som skrivs och sägs av var och en.

Ett betänkande från finansutskottet fångade mitt intresse: 2018/19:FiU6 ”Redovisning av AP-fondernas verksamhet t.o.m. 2017”.

Här finns en endaste reservation, Vänsterpartiet ville vara tydligt. I bakgrunden finns ju styrningen ”av allt” genom Pensionsgruppen. Gruppen består av representanter från sex partier, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna deltar inte i överläggningarna. Först när Pensionsgruppen har tänkt färdigt, tar riksdagen vid.

Därför är det inte så konstigt att Vänsterpartiet är så mycket mera tydligt. Vänsterpartiet behöver inte kompromissa när vi formulerar hur dessa enorma fonder ska förvaltas och hur fondernas tillgångar skall placeras.

”Vänsterpartiet tycker att det är bra att riksdagen har beslutat om ett nytt mål
för fondernas placeringsverksamhet, men vi tvivlar på att målet som det är
formulerat kommer att få någon effekt på fondernas placeringar.
Vi anser att det bör ställas betydligt tuffare krav på AP-fonderna när det
gäller hållbarhet i placeringarna. Fondernas placeringar bör i stället följa
följande riktlinjer: Miljömässiga och etiska hänsyn ska likställas med målet
om hög avkastning, AP-fonderna ska inte göra några nya investeringar i kol,
olja eller fossilgas, AP-fonderna ska avveckla befintliga investeringar i
fossilindustrin inom fem år, samtliga AP-fonder ska ha kvantitativa mål för
investeringar i förnybar energi, samtliga AP-fonder ska redovisa beräknade
utsläpp av växthusgaser för sina investeringar och AP-fonderna ska inte
investera i bolag som använder skatteparadis för att undgå beskattning.”

Finansutskottets ledamöter från de andra partierna avslår dessa krav:

”Enligt det nya målet, som började gälla den 1 januari 2019, ska fonderna
förvalta pensionsmedlen på ett föredömligt sätt genom ansvarsfulla
investeringar och ansvarsfullt ägande. Målet ska uppnås utan att fonderna gör
avkall på fondernas övergripande mål om långsiktigt hög avkastning. Syftet
med det nya målet är att fonderna ska beakta miljöaspekter, sociala aspekter
och bolagsstyrningsaspekter i sin kapitalförvaltning. Målet innebär bl.a. att
fonderna ska ta fram en gemensam värdegrund för förvaltningen,
gemensamma riktlinjer för vilka tillgångar som pensionsmedel inte bör
placeras i samt gemensamma riktlinjer för hur resultatet av förvaltningen
enligt det nya målet ska redovisas.”

Jag anser att dessa två citat mycket väl uttrycker det som kommer att prägla riksdagens (och regeringens) arbete under mandatperioden: allmänna, suddiga, icke förpliktande formuleringar som står i tydlig kontrast mot Vänsterpartiets skrivna texter i motioner, yrkanden och reservationer.

Onsdag 6 februari debatteras betänkandet i riksdagens kammare. Ida Gabrielsson (V) har åtta minuter. en ledamot från vardera (S) och (M) har begärt sex minuters taltid. Efter debatten kvarstår förmodligen den tydliga skillnaden.

Och så finns det andra kvar, det stora problemet: Hur ska Vänsterpartiet lyckas med att få ut sitt budskap, sina uppfattningar och sina krav? Kommer någon tidning överhuvudtaget att ägna någon rad åt debatten? Kommer någon på Facebook, Twitter eller Instagram att nämna reservationen?