Tvärtom är rätt?

Varför göra det enkelt när man kan trassla till det?

Kommunfullmäktige tar beslut, en mängd sådana. Alla beslutsförslag (nästan alla) kommer från kommunstyrelsen, det är styrelsens uppgift att ”bereda” ärendena och lämna ett förslag.

Det normala vore att den politiska kommunledningen verkligen ”leder” hela den långa processen. Men så är det inte i Vänersborg.

Det börjar inte i kommunstyrelsen.  Först sker en ärendegenomgång på kommunkansliet. Där går man genom alla underlag, prövar om ”allt finns med”, om frågorna har hanterats korrekt, om frågorna är ”mogna” att föras fram till ett beslut. Här bedöms alltså om frågorna kan föras upp för den formella politiska behandlingen via arbetsutskott, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige.

Sedan görs ett utskick av handlingar till kommunstyrelsens arbetsutskott. Dessa handlingar är inte tillgängliga på kommunens anslagstavla.

Redan i kommunstyrelsens arbetsutskott är det något som är ”fel”. Kommunledningen är i minoritet, oppositionen anger tonen. Benny Augustsson (S) och Bo Carlsson (C) företräder kommunledningen, medan Gunnar Lidell och Henrik Harlitz (båda M) och Marie-Louise Bäckman (KD) är oppositionens representanter. 2 mot 3, inte 3 mot 2 som man skulle förvänta sig.

I kommunstyrelsen är bilden suddig, men inte heller här finns en majoritet för kommunledningen. Benny Augustsson och Bo Carlsson biträds av Amanda Roos och Elisabeth Bohlin (båda S), Mats Andersson (C) och Anna-Karin Sandberg (MP). Dessa sex ledamöter möter flera oppositionsgrupper; Gunnar Lidell, Henrik Harlitz och Marie-Louise Bäckman har även Gunnar Henriksson (L) på sin sida; Anders Strand och Ola Wesley kommer från SD, Marianne Ramm och James Bucci från V, Morgan Larsson från MBP (det lokala Medborgarpartiet). Här gäller alltså 6 mot 9, inte 9 mot  6. Vän av ordning invänder. För tydlighetens skull därför: 6 mot 4, mot 2, mot 2 och mot 1.

Den som klarar av att behålla överblicken över vad som gäller i riksdagens nya politiska landskap, den borde också kunna följa processen i Vänersborg så här långt.

Sedan är det överkurs att räkna ut vad som kan ske i kommunfullmäktige, där gäller 20 mot 15, mot 9, mot 5 och mot 2. Totalt 20 mot 31, inte 31 mot 20.

Hur kunde det bli så här?

Så här gick det till i Vänersborg.

Valet var 9 september. Ganska omgående blev det klart att M, L och KD skulle samarbeta ”politiskt”, alltså komma överens om det mesta i de flesta sakfrågorna. Det dröjde ett bra tag innan beskedet kom att S, C och MP skulle fortsätta som förut fast man hade förlorat 2 av sina 22 mandat.

Vänsterpartiet frågade men fick veta att S, C och MP inte hade intresse av att söka politiskt samarbete.

Den 15 november fick jag uppdraget från Vänsterpartiets medlemsmöte att kontakta dels S, C och MP, dels M, L och KD och därutöver även MBP. Då gällde frågan en ”teknisk valsamverkan”.  En sådan går i korthet ut på att mindre partier får bättre utdelning av platser i nämnder och styrelser än om man skulle stå ensam när dessa val görs av fullmäktige. När valen är avklarade går man skilda vägar igen och har inga förpliktelser mot varandra.

Inte ens nu visade S, C och MP intresse. Det gjorde däremot Gunnar Lidells grupp. Så när fullmäktige den 19 december genomförde valärendet, så var det 20 från kommunledningen, 9 från SD och 22 som kom från M, L, KD, V och MBP.

Nu i efterhand mumlas det att S har vaknat till, man ”borde ha gjort annat”. Men nu är det som det är. Att spekulera i att ett tidigare chefsbyte hos S kunde ha öppnat vägen leder ingen vart.

Så när ett omstritt beslutsförslag kommer från arbetsutskottet till kommunstyrelsen, så är det troligen oftare regel än undantag att det blir tvärtom i kommunstyrelsen.

Något beslutsförslag som går segrande från kommunstyrelsens bord till kommunfullmäktige har en mycket oviss framtid. Det kan återigen bli tvärtom.

Kommunstyrelsens arbetsutskott haft sitt första sammanträde 14 januari, kommunstyrelsen träffas första gången 30 januari och två veckor senare, 13 februari, är det dags för kommunfullmäktiges möte.

Med viss spänning inväntar jag att handlingarna till kommunstyrelsen dyker upp på kommunens anslagstavla. Enligt arbetsordningen ska det ske senast 24 januari.

Hur går vi vidare?

Mitt förtroende för partistyrelsens och riksdagsgruppens omdöme kvarstår.

Debatten har varit bra och gjort tydligt att alla partier uppmärksamt följer Vänsterpartiets arbete i riksdagen.

Socialdemokraterna har genom Stefan Löfvens uttalanden på presskonferenserna och i andra sammanhang gjort klart att en mängd viktiga  förbättringar under den gångna mandatperioden har tillkommit utifrån Vänsterpartiets förslag. Vår partiledning och framförallt partiets förhandlare, Ulla Andersson, välkomnar denna bekräftelse.

På sätt och vis har detta blivit ännu tydligare genom Centerpartiets och Liberalernas klumpiga formuleringskonst om ”inget inflytande för Vänsterpartiet”.

Jimmie Åkesson gör absolut ingen hemlighet av sin uppfattning: Vänsterpartiets position har förstärkts genom all turbulens efter uppgörelsen.

Ulf Kristersson demonstrerade på sitt eget sätt och hoppade över tillfället att möta journalisterna direkt. När han sedan kom till presscentret, hade han svårt att bemästra ilskan.

Men vad betyder det framöver? Vänsterpartiets insats i riksdagen och i regionfullmäktige i Västra Götaland oroar mig överhuvudtaget inte. Rollen som oppositionsparti har vi bästa förutsättningar att leva upp till. Skärpan och tydligheten i partiets yrkanden i motioner och från talarstolen kommer att höjas.

Lokalt då? Det kommer att finnas många tillfällen att göra bedömningar av det nya partipolitiska läge. Min gissning är att ett flertal lokala partiföreträdare kommer att få svårt med orienteringen. ”Det där är vi emot! Det där vill inte vi!” Sagt om något som utgör en av 73 punkter i överenskommelsen, undertecknat av fyra partier.

Jag ser med stor förväntan fram emot spännande debatter i fullmäktige. Jag är också nyfiken på om vilken roll det politiska samtalet spelar i kommunstyrelsen. Hoppas att någon kommer att berätta för mig …

En bra insats så här långt

Visst kom beskedet, men fortfarande vet vi inte. Många bra frågor ställdes, rediga svar på en del frågor. Men konceptet som partistyrelsen valde förutsatte också att Jonas Sjöstedt inte svarade på alla frågor.

En fråga var: När fick du reda på ”överenskommelsen”? Jonas Sjöstedt svarade: När medierna publicerade texten.

Nu samtalar Stefan Löfven med Vänsterpartiet. Det borde ha skett tidigare. Snart får vi  höra om detta ger resultat. Utan tydliga resultat är det de röda knapparna som gäller.

Här finns Vänsterpartiets sammanfattning av pressträffen: ”Jonas Sjöstedt kommenterar regeringsfrågan.

På Facebook finns en inspelning av pressträffen med Jonas Sjöstedt (inspelningen börjar efter cirka 90 sekunden).

Beskedet kommer klockan 12

Lördag och söndag, timme efter timme tillkom information om vem som tyckte vad.

På lördagen handlade det mest om de fyra partierna som tidigare utgjorda alliansen: Vem bar ansvaret för sprickan, vem bar skulden? Centerpartiets Annie Lööfs tal vid morgonens pressträff var utgångspunkten som allt kretsade kring.

Söndag var först bekräftelsens stund – Liberalerna röstade sig fram till ett beslut och Miljöpartiets språkrör förklarade vilka punkter i överenskommelsen som var ”deras”. Men under dagen vändes uppmärksamheten mot Vänsterpartiet.

Det är ju tre partier som bevarade tystnaden. Socialdemokraternas tystnad beror förmodligen på att punkt efter punkt i överenskommelsen inte är försvarbar. Att försöka förklara skulle göra saken värre.

Sverigedemokraterna tror på det som alla medier berättar. Gör inget, avvakta, ni kommer att få än fler röster nästa gång. Flera partiers försök att kopiera era tankar misslyckas, originalet segrar. Sitt lugnt i båten.

Jag skrev redan i lördags tidigt på morgonen: ”Som många andra aktiva i Vänsterpartiet respekterar jag  partiledningens avsikt att inte yttra sig innan det verkligen behövs.

Uppenbarligen har partikamraterna i partistyrelsen och i riksdagsgruppen visat samma respekt. Det var bra! Beslutet kunde växa fram i ”lugn och ro”.

Jonas Sjöstedt är hos talmannen Andreas Norlén 11:40, därefter är det pressträff.

Var det ingen som hörde?

På gårdagens inlägg ”Ärligt talat – den röda knappen frestar” kom en del frågor och kommentarer.

Jag kan inte göra mer än att ställa en motfråga: Betyder det inget vad som sägs i riksdagen? Lyssnar man inte? Gör man sig inte besväret att dubbelkolla i protokollet?

Fredagen den 14 december prövade riksdagen talmannens förslag till statsminister. Andreas Norlén hade föreslagit Stefan Löfven.

Vänsterpartiets gruppledare, Mia Sydow Mölleby, anförde följande [sida 4 i snabbprotokollet]:

”Herr talman! Vänsterpartiets linje har hela tiden varit tydlig. Det är Stefan Löfven som är vår statsministerkandidat. För att markera det kommer vi att avstå i dagens omröstning. Vi ser också att det är kring Stefan Löfven som det finns en möjlighet att föra processen framåt. Samtidigt är det så, som vi har sagt hela tiden, att om det är ett skarpt läge och en regeringsbildare förutsätter Vänsterpartiets mandat för att bli vald, behöver vi naturligtvis också ha inflytande.

Nu har det ägt rum en förhandling mellan S, MP, C och L och det tycks bli en omröstning om Stefan Löfven som statsminister nästa vecka onsdag.
På första sidan av dokumentet som de fyra partierna enades kring finns en tydlig markering:
”Denna överenskommelse innebär att Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden.”
Hur tänkte man när mandatfördelningen  i riksdagen är som den är?
P.S. Visst spekuleras det ! Här ett inlägg på SvT-hemsidan.

Ärligt talat – den röda knappen frestar

Som många andra aktiva i Vänsterpartiet respekterar jag  partiledningens avsikt att inte yttra sig innan det verkligen behövs.

Det är först på onsdag som riksdagen tar ställning. Då gäller det endast frågan om Stefan Löfven får tillräckligt många röster för att väljas som statsminister.

Men självfallet spelar det roll vad som finns i paketet som ska reglera regeringens arbete under mandatperioden. Det finns 73 punkter i uppgörelsen.

Ett stort antal punkter som jag hittills inte har uppfattat vara socialdemokratisk politik. Men socialdemokraterna ansvarar för sin egen politik.

Det finns en mening på första sidan, i inledningen: ”Denna överenskommelse innebär att Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden.”

Ser jag tillbaka vad Vänsterpartiet har lyckats med under den gångna mandatperioden, så är det flera dussintals genombrott som var och en har betytt mycket för enskilda människor. Det har mitt parti rätt att vara stolt över. Vad vi inte har lyckats med är att få Socialdemokraterna med på tåget i stora och viktiga frågor. Valresultatet i september 2018 var tydligt på en punkt – ett sådant genombrott skulle inte heller ske nu.

Så varför denna mening, varför denna markering?

Måste den inte tolkas som något annat? Att Socialdemokraterna skriver under ett dokument som med en omskrivning i själva verket säger: Vi förklarar att vi hädanefter aldrig mera hävdar att vår ideologi och vår politik syftar till socialism!

Varför ska Vänsterpartiet inte trycka på den röda knappen? Vår ideologi behöver vi väl inte överge bara för att andra gör det. Eller…

Läste Marie Dahlins debattartikel

Marie Dahlin valde att skriva en helsides debattartikel i Melleruds Nyheter.

Jag läste och tänkte: Jag förstår att Marie Dahlin vill förklara sig med egna ord. Det är mycket mera rättvist än att behöva läsa hur en journalist tolkar och återger ett samtal.

Men har Marie Dahlin rätt i det hon säger?

Jag vågar påstå att ingen som har haft en kritisk och seriös hållning mot politikern Marie Dahlin någonsin har kommit på tanken att anklaga henne för rasism. Det som hände var att några eller många utan större inblick passade på att genast tolka någon enstaka tidningsrad som ”men då är hon ju rasist”.

Samma sak gäller nog den andra anklagelsen hon försvarar sig mot – sexism.

Min upplevelse är att Marie Dahlin också är på helt fel spår när hon säger ”jag som kvinna, jag som tjej”.

Var det fel att hon avsade sig sina politiska uppdrag, att hon drog sig tillbaka från allt?

Jag kan yttra mig om det tunga uppdraget, kommunstyrelsens ordförande.

Det har varit olämpligt från början till slut på en lång politisk bana att låta bli att arbeta med sitt språk, sitt sätt att uttrycka sig, även att återfalla i vulgärt språkbruk. Det har varit ännu mer påfrestande att gång efter annan se att först vid eftertanken blev det bättre resultat än det som först yttrades spontant och utan reflektion.

I kommunfullmäktige har ett antal av mina interpellationer och frågor behandlats på sätt som jag upplevde ovärdigt. Jag lämnade inga skriftliga frågor utan att ha dubbelkollat med andra om innehåll och formulering. Svaren jag fick, dels skriftligt och sedan även från talarstolen, var för det mesta oerhört korta, kändes inte genomarbetade, ofullständiga. Under flera år har jag regelbundet redovisat detta på Vänsterpartiets hemsida, som jag tidigare hade ansvar för.

Min slutsats: Ja, det var bra att Marie Dahlin avgick. Det måste finnas politiker som inte belastar det politiska arbetet med återkommande spontana infall och utfall, som bär med sig att det några gånger kan bli helt fel, helt galet.

Marie Dahlin kommer jag att minnas som en politiker som inte var rasist, inte sexist, inte blev angripen eller utsatt för att hon var kvinna. Men jag kommer också ihåg moment där jag tänkte: ”Du borde kunna göra bättre, kan du inte låta bli, kommer du aldrig att lära dig?!?”

Lagligt eller inte lagligt?

Det kommer en strid ström av nyhetsbrev till min iPad, några ger värdefull ny information, andra bekräftar vad som redan framkommit från annat håll.

Studsade till idag när jag läste ”I principmänniskornas tankevärld”. Hade inte någon nyss påstått att jag är en sådan ”principfast människa”?

Jodå, det var Ola Wesley, SD, som i fullmäktiges debatt kring ensamkommande asylsökande ungdomar hade gett uttryck för att jag i regel brukade vara en ”principfast människa”. Han ville nu ha prövat om det ”var lagligt eller om det inte var lagligt” att kommunen tecknade ett andrahandskontrakt med Röda Korset som gav bostäder till ensamkommande. Finansieringen sker via det tillfälliga kommunbidraget. Och nu skulle det först utredas om kommunen hade åsidosatt likställighetsprincipen.

Fullmäktige gick inte på Ola Wesleys linje.

Tillbaka till nyhetsbrevet, som idag var ett briljant kåseri kring Vellinges rikskända framgång i Högsta domstolen. Para§rafmagasinet kommer varje tisdag och fredag, nästan alltid läsvärda inlägg.

Dagens artikel ”Det är alltid massinvandring i principmänniskornas tankevärld” måste läsas – tycker jag.

Läsa på riktigt? Annat än att bara ”gilla”

Internet är mer än bara sociala medier. Vart är vi på väg? ”Gilla” och ”dela” i all evighet allt som passar in i vår bild? Ignorera att utvecklingen kräver att vi tar ställning när motsättningarna blir tydliga?

En som brottas med motsättningar är riksdagens talman, Andreas Norlén. Medierna bevakar varje steg han tar. Ska han lyckas med cirkelns kvadratur?

Norlén har fler uppgifter. Han är också ”Ordförande i Kommittén för riksdagens högtidlighållande av demokratins införande”. I den egenskapen skrev han förordet i en antologi som finns att ladda ner gratis på riksdagens hemsida: ”Demokratins framtid”.

Här några citat från förordet: ”Så, i en tid när demokratin inte längre tycks lika självklar ska vi i Sverige fira 100-årsminnet av demokratins införande. Riksdagen tillsatte för detta ändamål en parlamentarisk kommitté med uppgift att utarbeta förslag på vilka arrangemang och aktiviteter som riksdagen ska genomföra 2018–2022 för att uppmärksamma dessa banbrytande händelser.”

”Tidigt i processen väcktes ett förslag i kommittén om att engagera forskarsamhället och en idé om en antologi växte fram, med målet att granska hur vår demokrati mår i dag och de framtida utmaningar den står inför.”

”Vi lever i en brytningstid. Vi ser att demokratin utmanas i vår omvärld men också i vårt eget land. Vi kan inte och får inte ta vår demokrati för given. Att värna demokrati, öppenhet och yttrandefrihet kräver kunskap och engagemang, inte bara hos politiskt förtroendevalda, utan hos var och en av oss. Det är i ljuset av dessa krav som boken du nu håller i din hand ska läsas.”

Här antologins innehållsförteckning.

Spännande läsning, vidgade vyer. Istället för att ”gilla” och ”dela” okritiskt och sjunka ner i trångsynthet.

Vem? Vem inte? Googla …

Alvesta
Enköping
Eskilstuna
Falköping
Göteborg
Habo
Karlshamn
Kristianstad
Köping
Laholm
Nacka
Norrköping
Ronneby
Sotenäs
Sundsvall
Tingsryd
Västerås
Växjö
Ystad
Alla dessa kommuner nämns på de första två sidorna när man googlar ”fullmäktige webb”. Sedan följer åtskillig fler sidor med mängder av kommuner som ”gör det”, några sedan flera år tillbaka.
Vårgårda visar en elegant presentation, men det finns många exempel på hur fullmäktiges debatter kan presenteras ”live” och ”paketeras” för att ta del av i efterhand.
Kan vi förvänta oss att vår motion behandlas utan dröjsmål och att beslutet blir att vi innan sommarpausen når fram även i Vänersborg?