Vad behövs för ett genombrott?

Man kan bli alldeles utmattad av alla dessa beslut, och alla möten, och alla olika samarbetsformer och avtal. Och förstummad i beundran för alla politiker som sammanträder så ofta och åstadkommer så lite.

I kommunstyrelsen på onsdag och tre veckor senare, 18 mars, i kommunfullmäktige beslutas i ärendet ”Förslag till samverkansavtal för stadstrafik i Trollhättan och Vänersborg”.

Trafikfrågor är ständigt aktuella, ansvaret för kollektivtrafik vilar hos kommunstyrelsen.

Vad är det för beslut som ska tas nu, vilka är inblandade, vilket syfte har avtalet och vilka mål söker man uppnå genom att teckna ett nytt avtal?

Bäst att citera direkt från underlaget, här ”Sammanfattning av ärendet”:

Västra Götalandsregionen genom Kollektivtrafiknämnden samt kommunerna Trollhättan och Vänersborg tecknade år 2012 ett samverkansavtal där samverkan mellan kommunerna och regionala kollektivtrafikmyndigheten formaliserades.

Det övergripande målet i samverkansavtalet är att tillsammans verka för ett ökat kollektivt resande och en ökad marknadsandel i förhållande till bilen. Det enligt Lag om kollektivtrafik (SFS 2010:1065) upprättade trafikförsörjningsprogrammet och andra av regionen och kommunerna upprättade strategiska dokument anger inriktning för arbetet. Stadstrafikforum beslutade i juni 2019 att avtalet skulle ses över eftersom inga revideringar hade genomförts sedan avtalet togs fram. Trafikförsörjningsprogrammet, som revideras för närvarande, påverkar samverkansavtalets skrivningar och med den antagna kollektivtrafikplanen finns styrningen framåt. Stadstrafikforum har även utökats med en representant från Västtrafiks styrelse. Dessutom har en generell översyn av samverkansavtalets skrivningar genomförts.”

Om inte alla frågor anses besvarade, då kan man i underlaget också studera texten under rubriken: ”Fördjupad beskrivning av ärendet”.

i avtalstexten sägs om syftet: ”Syftet med detta samverkansavtal är att formalisera samverkan mellan parterna. Det handlar om att säkerställa att samhällsplanering, infrastrukturplanering och kollektivtrafikens utveckling går hand i hand.”

Och om målet: ”Målet är att tillsammans verka för ett ökat hållbart resande och en ökad marknadsandel för kollektivtrafiken i förhållande till bilen.”

Under punkten Åtagande och genomförande hittar jag äntligen ORDET jag letade efter. Jag letade länge, alltsedan jag buklandade i höstas, när jag i kommunfullmäktige letade efter en möjlighet att sätta fart på den målsättningen som nämns i avtalstexten.

Så här är meningen: ”Forumets uppgift är att initiera, samråda och gemensamt bereda frågor samt ta fram rekommendationer till parternas beslutande organ.”

Och ordet är INITIERAI höstas, när kommunfullmäktige beslutade om ”Kollektivtrafikplan för Trollhättan och Vänersborgs kommun år 2030” fick jag veta att mina tankar inte ”hörde hemma” i detta ärende.

Men nu står där: INITIERA. Så här borde jag jag komma rätt. Vad vill jag?

Jag tycker att målsättningen är alldeles för klen. Att öka andelen kollektivtrafikresande med 3% år för år är slappt. Jag tänker på den enorma arbetspendlingen som varje morgon och varje sen eftermiddag sker. Det är uppemot 5000 personer som inte bor i Vänersborg, men som pendlar in varje arbetsdag. Samtidigt är det 8000 som bor i Vänersborg men som pendlar till sin arbetsplats på annan ort varenda arbetsdag.

Nu förändras möjligheten att göra avdrag för arbetsresor i deklarationen. Förslaget dröjer, kanske finns här någonting som betyder något för enskilda. Nu finns en pågående diskussion över ”vad kan du göra för att beakta klimatmålen?” Kan man starta kampanjer som ändrar beteendet: en bil och en person som sitter bakom ratten, inga andra i bilen. Skulle avgiftsfri kollektivtrafik i triangeln Vänersborg, Trollhättan och Uddevalla leda till genombrottet?

Jag ska skriva en motion! Och jag har förhoppningen att flera av våra aktiva politiker kan stödja tanken i motionen. Överallt där de sitter och pratar ”trafik”. Jag tänker på våra tre kommunalråd Benny Augustsson,S, Gunnar Lidell,M och Bo Carlsson, C, som alla finns med i Stadstrafikforum. Lidell är också ledamot i Fyrbodals delregionala kollektivtrafikråd. Anders Strand, SD, är ersättare i Västra Götalands kollektivtrafiknämnden, samt ledamot i den regionala utvecklingsnämnden. I regionfullmäktige avgörs trafikfrågor, där sitter Joakim Sjöling, S, Dan Åberg, M, Anders Strand och Maria Nilsson, KD. Nilsson sitter även i regionstyrelsen, däremot är hon den ende av alla här uppräknade som inte finns med i kommunfullmäktige i Vänersborg, som så småningom får besluta kring en sådan motion.

Många ord – lite handling

Sitter och funderar över vad det är som irriterar mig. Bläddrar i handlingarna inför kommunstyrelsen på onsdag. På några punkter kommer jag inte framåt, jag upplever att ord och handling inte hänger ihop.

Ärende 10 – ”Svar på granskningsrapport avseende kommunstyrelsens ärendeberedningsprocess”. Själva yttrandet anslår en positiv ton: ”Kommunstyrelsen kommer att beakta samtliga rekommendationer och implementera dessa i den ärendeberedningsprocessen som pågår.” Jag kladdade ner min enkla fråga: Hur länge har processen pågått? En retorisk fråga, jag känner till svaret: Mycket länge! Och så undrar jag förstås hur det står till med beredningen av just detta ärende. Kommunstyrelsen anmodas att ställa sig bakom ett yttrande om en granskningsrapport, men varför tror kommunkansliet att detta ställningstagande är så självklart att man inte ens fann det angeläget att bifoga själva rapporten? Säg ja, det räcker!

Jag hittade rapporten i mitt arkiv på min iPad. Jag ser där att revisorerna anförde konkreta hänvisningar till varför det behövs förbättringar. Det sägs t ex om en motion som jag skrev tidigt 2017: ”Vi noterar att motionen inte har behandlats inom ramarna för beredningsfristen om ett år avseende motioner, då motionen inkom den 12 maj 2017 och behandlades av kommunfullmäktige den 21 november 2018.”  Det är i och för sig det vanliga i Vänersborg.

Vad revisorerna inte anmärkte på var vad som hände sedan: I november 2018 bifölls min motion med ett uppdrag till kommunstyrelsen. I november 2019 återkom kommunstyrelsen med ett förslag: ”Kommunstyrelsen föreslår att kommunfullmäktige förklarar uppdraget fullgjort med hänvisning till redovisade åtgärder för att förbättra de förtroendevaldas åtkomst och möjlighet att tillgodogöra sig beslutsunderlag.

Men se där, det köpte inte kommunfullmäktige utan återremitterade frågan till kommunstyrelsen med denna motivering: ”Kommunfullmäktige beslutar att, på grund av att de vidtagna åtgärderna är otillräckliga, återremittera ärendet med uppdrag till förvaltningen att utforma ett arbetssätt där de handlingar och delar av handlingar som är allmänna, offentliga och inte sekretessbelagda tillgängliggörs för samtliga kommunens förtroendevalda.”

Så nu sker ny beredning, processen fortsätter. Troligen har tre-års-gränsen passerat innan ett riktigt beslut fattas.

Min irritation gäller på liknande sätt ärendet 9 ”Fastställande av miljöaktivitetsplan 2020” och ärendet 16 ”Förslag till samverkansavtal för stadstrafik i Trollhättan och Vänersborg”.

Det första av dessa två vet jag att min partikamrat Stefan Kärvling, som är ersättare för Vänsterpartiet i kommunstyrelsen, har för avsikt att ta upp i sin egen blogg. Det andra ska jag skriva om i mitt nästa inlägg här på min egen blogg.

Inte varje år

Till kommunstyrelsen och till kommunfullmäktige kommer mängder av beslutsunderlag. Somliga ärenden återkommer en gång om året. Men det kan också passera årtionden innan det åter är dags.

Från kommunstyrelsen nästa onsdag till kommunfullmäktige 18 mars 2020 är det en kort sträcka. Sannolikt blir det ett enhälligt beslut på punkten: ”Antagande av Program för bevarande och utveckling – Vänersborgs innerstad”.

På min bokhylla finns dokumentet kvar som med samma beslut förklaras ”inte längre gälla”: ”Bebyggelsemiljöprogram för centrala Vänersborg”. I juni 1992 antogs programmet, då hade jag varit på plats i fullmäktige mina första tio år.

I bokhyllan det ena, på hårddisken det andra. Jag ägnar inte en tanke åt med vilken teknisk lösning nästa alster levereras, hypotetiska frågor är inte mitt bord. Det nya programmet är spännande läsning, rekommenderas som första klassens uppslagsbok.

Tunga underlag inför politiska beslut

Socialnämnden tisdag, Kunskapsförbundets direktion tisdag och kommunstyrelsen onsdag.

Samtliga underlag borde finnas framme, men på kommunens digitala ​anslagstavla saknas fortfarande underlaget till kommunstyrelsens sammanträde. Med stor spänning inväntas ”Budgetberedningens förslag till anvisningar inför budget 2021”. Det är ju inte hela beredningens förslag, det handlar om ett underlag som ekonomistaben har sammanställt i enlighet med det som kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson​,S,​ velat se som ett förslag till kommunstyrelsen.
Det borde vara 7 ledamöter av 15 som stödjer förslaget. Innan underlaget publiceras vet vi inte mer. Avvikande förslag kan läggas på bordet på onsdag. De andra åtta ​rösterna fördelas på partigruppen M+L+KD som har fyra mandat, SD och V som har vardera två mandat.

Det finns mer än en anledning att återkomma till kommunstyrelsen och onsdagens  tyngsta ärende, ramanvisningarna till nämnderna om hur kommunstyrelsen avser att  fördela resurserna inför 2021.

Kunskapsförbundet har visserligen flera punkter på ​dagordningen ​som ​väl belyser pågående och framtida verksamhet, men det finns inget ärende som vållar ​särskilt mycket huvudbry. Direktionen kastar naturligtvis ett öga på pågående arbete i kommunstyrelsen i Vänersborg och i Trollhättan. Förbundet har ju fått ett löfte ​om ​att det 2021 skall ​komma ett större tillskott som kan betyda att nedskärningsprocessen får en liten andningspaus. Budgetprocessen i Trollhättan ligger ett halvt år senare, men i Vänersborg borde det gå att läsa sig fram till om löftet infrias, ett större belopp borde reserveras för detta.

I övrigt är det bara att konstatera att förändringar som sker i ​Kunskapsförbundet endast i undantags​fall​ initieras ​av de politiska förtroendevalda. Det är verksamheten själv, eller verksamhetens ledning, som formulerar förslag som sedan läggs fram till politikerna  som sällan kan göra annat än att besluta enligt förslaget.

Det ter sig snarlikt i​ socialnämnden. ​Där väntar egentligen inga beslut på tisdag, om man nu inte vill kalla ”lägger informationen till handlingar” för ett beslut.
I veckan ​kom en insändare i lokaltidningen TTELA so​m träffade socialnämndens och socialförvaltningens nerv: ”Sparar Vänersborgs kommun verkligen?”
Insändaren inleder med: ”​Under många år har Vänersborg kommun haft en  arbetsmarknadsåtgärd där personer med funktionsvariation arbetat inom kommunens  verksamhet. Det här har varit en succé för de individer vi mött. Några av dem har haft sina  anställningar upp emot 30 år. Nu har kommunen tagit det ogenomtänkta beslutet att säga upp dessa personer.​” Längre fram ställs frågan: ”​Det betyder att de får söka försörjningsstöd som i sin tur är kommunens pengar, så sparar kommunen verkligen på  detta?
Och avslutningen i insändaren lyder: ”Kommunen måste tänka om.

Jag är inte kvar i socialnämnden, men min fundering blev: Vem är kommunen? Om det är rätt som det sägs i insändaren, vem fattade beslutet, var det ett politiskt beslut som nämndens politiker ställde sig bakom, eller var det sådant besked som nämndens politiker endast informerades om och ingen reagerade?
Nämndens handlingar är ju (bortsett från sekretessärenden) offentliga handlingar, underlag och protokoll finns på kommunens digitala anslagstavla.
Man kan söka, man kan bläddra, man kan läsa. Bakgrunden till ovanstående insändare trodde jag fanns i protokollet från oktober 2019, § 111: ”Information om åtgärder för att anpassa verksamheten till budgetram 2020″.

Men jag frågade och fick veta att jag hade fel. Dessa anställningar är ​undantagslöst visstidsanställningar, ​det ​är en arbetsmarknadsåtgärd med syfte att föra den enskilde närmare den reguljära arbetsmarknaden.​ Dessa ​ anställningar borde ha omprövats tidigare och mera regelbundet.

Den snåla budgettilldelningen var inte anledningen. Men det var verksamheten som agerade, politiken informerades bara.

En annan information kring liknande frågor kommer socialnämnden att få på tisdag. ASI, som står för verksamhetsområde Arbete, Sysselsättning och Integration, beskriver bakgrunden till nödvändiga förändringar i arbetssättet: ​”Under 2019 förändrades förutsättningar drastiskt inom det arbetsmarknadspolitiska området vilket påverkade arbetsmarknadsenhetens verksamhet. Arbetsförmedlingens uppdrag och organisation begränsades avsevärt. För att hantera det ”tomrum” som Arbetsförmedlingen lämnade efter sig och med det stora behov som fanns hos målgruppen försörjningsstödstagare, så valde arbetsmarknadsenheten att ”kliva fram” och i hög grad ta över ansvaret för individens planering och matchning mot insats. Arbetsmarknadsenhetens roll blev med andra ord mer koordinerande än rustande och budskapet från Arbetsförmedlingen var tydligt – ”gör ni planeringen, så fattar vi beslut om insats”. I takt med att myndighetens  organisation krympte, så förlorade den även beslutskapaciteten. Vilket resulterade i att individen inte fick tillgång till de insatser som låg i dennes planering. Därmed blev det arbete som arbetsmarknadsenheten utfört förgäves och samtidigt hade arbetsmarknadsenheten inte i samma omfattning kvar sin organisation för att rusta individen.”
Den som vill skaffa sig en bild över socialnämndens omfattande verksamhet har tillgång till ett aktuellt material: Verksamhetsberättelse och personalekonomisk redovisning för socialnämnden 2019​.

Det låter bättre

I april och i december bloggade jag om ”arbetsförmedlingens kontor i Vänersborg”. Jag berättade om mina interpellationer till socialnämndens ordförande och till kommunstyrelsens ordförande, jag länkade till frågorna och till de skriftliga svar som jag fick.

Sedan dess har det hänt en del – för att uttrycka det försiktigt: Ett halvt steg tillbaka! Men januaripartiernas avsikt att förändra arbetsförmedlingens roll i grunden kvarstår.

I dagarna har myndigheten Arbetsförmedlingen lämnat till regeringen den begärda rapporten om ”läget just nu”. Det framgår på sidan 38 i ”Lägesbeskrivningen” att arbetsförmedlingens kontor i Vänersborg kommer att kvarstå.

Så bra! Så här långt ….

Dessa eviga avbrott

Tanken var att äntligen läsa klart och sammanställa anteckningar i FÖP Vänersborg-Vargön. På Vänsterpartiets medlemsmöte på torsdag ska vi utbyta tankar om och hur vi som den lokala partiföreningen vill yttra oss om planförslaget. Förmodligen finns ett behov att enas kring en handfull huvudpunkter som vi ska samla i vårt ställningstagande. Själv skulle jag vilja se bland dessa: minskad boendesegregation och mera kollektivtrafik samt mindre bilkörning.

Andra partikollegor kommer att bidra med andra nyckelord: minska klimatpåverkan, öka klimatkompensation, utbyggnad av infrastruktur, t ex förskolor och skolor, får inte ligga efter utbyggnad av tillkommande bostadsbebyggelse.

Viktiga propåer, allt har betydelse. Men som alltid, att prioritera är det svåra.

Och så kom det som får mig att avbryta.

Riksrevisionen har på morgonen publicerat ”Rutavdraget – konsekvenser av reformen”.

På hemsidan svt Nyheter är rubriken: ””Rut-avdraget leder till arbetskraftsinvandring och kostar staten miljarder.

Jag citerar följande från rapporten avsnitt 6.1 Slutsatser:Såväl regeringen som riksdagen har lyft fram rutavdragets betydelse för ökat marknadsarbete och ökad sysselsättning.70 Det har därmed funnits en tanke om att de som använder ruttjänster i betydande utsträckning ska vara personer som kan och vill marknadsarbeta mer, men som har svårt att få tiden att räcka till för både hushållsarbete och mer marknadsarbete. Träffsäkerheten är i detta perspektiv inte särskilt god.”

Och vidare: ”Riksrevisionen bedömer att det empiriska stödet för att rutavdraget skulle vara självfinansierat på lång sikt är svagt. Det följer av rutavdragets bristande träffsäkerhet när det gäller framförallt rutköparnas marknadsarbete och att de ursprungliga antagandena om omfattningen av omvandlingen av svarta jobb till vita jobb var alldeles för optimistiska.

Det är klart jag ska återvända till att göra klart förberedelserna inför medlemsmötet och diskussionen kring den Fördjupade översiktsplanen. Men en sådan rapport kring RUT med så glasklara formuleringar är ju ”gefundenes Fressen”, eller hur?

Bra tillfälle att vidga blicken

Jag inbillar mig att något så när veta vilka som hittar till min blogg.  Ett flertal tror jag uppskattar dagens tips. Den kan leda till en givande stund denna helg, när SMHI anbefaller att hålla sig inomhus.

I onsdags höll riksdagen ”utrikespolitisk debatt”. Inga partiledare i talarstolen, istället kunniga ledamöter, samtliga med plats i utrikesutskottet.

Till en sådan förbereder sig alla talare noga, dels med välskrivna manuskript för det egna anförandet, dels med välvalda och överraskande frågor vid replikskiften. Men det gäller både attack och försvar! Finns ju inget parti som inte har somliga ömma tår andra gärna vill trampa på.

Vänsterpartiets Håkan Svenneling sköter sig alldeles utmärkt. Tidigare var värmlänningen partiets landsbygdspolitiska talesperson, nu har han denna mandatperiod uppgiften att företräda partiet på ordinarie plats i utrikesutskott. Mitt intryck är att Håkan möttes med stor respekt från alla andra som deltog i debatten. Det är så, när kunskap och saklighet sätts först, då kan en debatt föras som ett samtal. Något skämt, någon anspelning, även om de flesta frågor är av stor tyngd och betydelse.

Både innan och efter hans eget anförande var Håkan Svenneling med om replikskiften. Inte med SD, men med företrädare för de andra sex partierna. Håkan Svenneling begärde inte replik på Markus Wiechel, och SD-ledamoten begärde inte replik på Håkan Svennelings anförande.

Vänsterpartiets kritiska synpunkter blev mycket tydliga efter utrikesminister Ann Lindes anförande. Avståndet mellan partierna i utrikespolitiska frågor bara växer.

V och M (Hans Wallmark) hittar varandra i frågan om Kina och Gui Minhai, V och L (Fredrik Malm) berättar om samarbete kring ett stopp för vapenexport till Turkiet. Lars Adaktusson (KD) lyssnar inte när Håkan Svenneling berättar om Vänsterpartiets hållning i konflikten som drabbar folket i Venezuela. Och inte heller när det gäller Israel och Palestina. Lars Adaktusson vet ju redan, så varför lyssna. Kerstin Lundgren (C) förklarar på en fråga varför ett vallöfte innan valet inte är bindande när det väl gäller. Janine Alm Ericson (MP) är överens med Håkan Svenneling om det mesta, men så är det ju så att hon och hennes parti ”sitter fast” i regeringens arbete.

Hela debatten är mycket givande, inspirerande och detaljrik. Känns verkligen bra att fräscha upp kunskap om vem som står på vilken sida i frågor av så stor betydelse.

Allting kan läsas i efterhand i riksdagens snabbprotokoll eller så kan man se och höra hela debatten (eller bara delar, klickbara länkar för enskilda inlägg finns) på riksdagens webb-TV.

P.S. Nu på kvällen får jag tillfoga en länk till en längre notis på SVT – Vänsterpartiet i Värmland nominerar Håkan Svenneling för ordförandeposten i partiet.

Måste jag förklara mig?

På fullmäktiges sammanträde igår var jag i talarstolen vid 3 punkter av totalt 23 på föredragningslistan. Visst, det blev längre inlägg från min sida. Så har det alltid varit sedan jag kom med i fullmäktige. Vill jag ha sagt någonting, så tvekar jag inte utan går fram och gör det.

Min partikamrat Stefan Kärvling är snabbare på tangentbordet, han bloggade redan tidigt idag och sammanfattade hela mötet. På Facebook-sidan ”Vänersborgare” ser jag några kommentarer som gör att jag vill förklara med vilket syfte jag hade skrivit min motion.

För mig gällde det bara frågan om öppenhet, insyn och delaktighet. Jag såg förändringen som kom för något år sedan. Tidigare visste man vilka beslutsförslag som skulle läggas fram för avgörande i nämnden. Sedan blev det så att allmänheten endast i efterhand fick veta vad som hade beslutats.

Men det gick snett med motionen. Någon i kommunledningen måste ha sagt någonting som gjorde att underlaget gled i väg. Det finns synpunkter som talar mot min motion, andra som i hög grad talar för mitt yrkande. Men allt hamnade nu på den ena sidan, hela underlaget hade ett enda syfte, att motivera avslag, alltså ett nej till min motion.

Det blev tvärtom, Stefan Kärvling berättar hur det gick till när fullmäktige utan votering avgjorde: Bifall till motionen.

Jag blev inte överraskad, egentligen bara lite bedrövad.

Någon månad innan jag fick lämna kommunstyrelsen skrev jag en motion med rubriken: Vilken roll har ledamöterna i kommunstyrelsen? Jag avslutade en längre text med mitt yrkande: ”att kommunstyrelsen funderar över ledamöternas roll hur det kan möjliggöras att våra politiker får utrymme för det politiska samtalet”.

Jag vill tro att om motionen, den som bifölls igår, i ett tidigt skede skulle varit föremål för ett kortare samtal bland våra ledande politiker, alltså dessa femton som har uppdrag i kommunstyrelsen, då skulle det ha varit sannolikt att den omstridda motionen inte skulle glidit fel. Svart? eller vitt? Varken eller, både och. Efter en sådan tidig avstämning kunde motionen vänts och vridits av personalen på kommunkansliet, ett yttrande kunde ha tagits fram som eventuellt hade slutat med två alternativa beslutsförslag.

I fullmäktige skulle sedan några tala för, några emot motionen. Alla med vetskap om att den som förlorar vid en eventuell omröstning inte behövde ta illa vid sig, någon gång vinner man, någon gång förlorar man.

Nu blev det istället åter så dumt att tjugo ledamöter i kommunledningens tre partier fick se sig ”besegrade”.

Varför kan det inte bli bättre i vår kommun? Den andra motionen jag nämnde här, den om det politiska samtalet i kommunstyrelsen, skulle ha behandlats för länge sedan. Regelverket säger ”inom 12 månader efter den inlämnades”. Än har jag inte hört något.

Det är mycket annat som i högsta grad har med detta att göra som också låtit vänta på sig. Revisorerna överlämnade i oktober rapporten ”Granskning av kommunstyrelsens ärendeberedningsprocess”. Missivskrivelsens sista mening: ”Vi önskar svar från kommunstyrelsen senast 2019-12-23”.

Jag har läst rapporten flera gånger. Endera dagen borde väl kommunstyrelsen behandla rapporten och berätta hur styrelsen vill förhålla sig till revisorernas ”rekommendationer”. Här skulle jag vilja se att mina tankar från motionen om ”politikernas roll” beaktas. Tyvärr avser nämligen revisorernas granskning mest en prövning om det formella regelverket har tillbörligt präglat ärendeberedningen.

Jag finner mig för det mesta i att regelverk måste accepteras. Men samtidigt hävdar jag att politik behöver mer, behöver samtalet, behöver utbytet av tankar. Och att detta sker i tid, innan ett ärende glider iväg och hamnar snett. Som det gjorde denna gång.

Men visst, lite glad blev jag, känns bra varje gång mina motioner får bifall.

En mycket enkel fråga

Kommunfullmäktige sammanträder varje månad sedan några år tillbaka i Festsalen i Folkets Hus. Det fungerar tillfredsställande. Men visst saknas teknisk utrustning som skulle underlätta arbetet.

Därför ställer jag en fråga till kommunstyrelsens ordförande som jag tror besvaras på onsdag. Jag antar att fler ledamöter än jag vill få besked.

Själv kan jag säga att jag blickar framåt. I oktober 2014 föll det på mig att som ålderspresident välkomna ledamöterna till en ny mandatperiod. Det gjorde jag i gamla sessionssalen som revs förra året. I oktober 2018 välkomnade jag från podiet i Festsalen i Folkets Hus.

Nu hänger det inte på mig hur det blir 2022. Nominerar Vänsterpartiet mig på valbar plats? Får Vänsterpartiet tillräckligt många röster? Men om – då är jag nyfiken på att veta i vilken sal jag får äran att öppna fullmäktige. 2022 är nog sista chansen ….

Fråga till kommunstyrelsens ordförande

Förs planeringen för en permanent lösning framåt?

Fullmäktiges första sammanträde detta nya år i Festsalen i Folkets hus.

Visserligen ordnas här allt till belåtenhet.

Men nog var det så att vi just hade lärt känna fördelarna med modern teknisk utrustning som gör våra sammanträden effektivare, när beslutet kom att stänga och sedermera riva vår sessionssal intill kommunhuset.

Det har funnits många tankar, diverse uppslag, samtal och förhoppningar att vi skulle återvända till en sal med alla moderna faciliteter. En sal för vårt fullmäktige och för andra som också skulle dra nytta av en permanent lösning i Vänersborg.

Jag ställer därför den enkla frågan: Vad kan kommunstyrelsens ordförande berätta om det som görs för att hitta en lösning?

Lutz Rininsland                                                   2020-02-07

Kunskapsförbundets elever

Det behövdes inte att någon betonade detta extra. Det framkom under hela dagen, under förbundets kvalitetsstämma igår, att allt kretsar kring eleverna. 

Räknar jag rätt så var det sjunde stämman, minns jag rätt så har jag funnits på plats alla gånger. Det går en röd tråd genom en sådan dag. Den här gången inte pretentiös, mera rakt på: Hur står det till i drömfabriken? Resultat och pågående utvecklingsarbete. 

Pedagoger, annan personal, ledare, rektorer och förtroendevalda från direktionen var samlade i Vänerparkens aula. Man berättar för varandra, man lyssnar på kollegor som har samma eller också andra frågor att hantera, man lär av varandra. 

Kvalitetsstämman dokumenteras, det stora flertalet av förbundets pedagoger kan ju inte finnas på plats, inte någonstans ställs undervisningen in. Genomgående var samtliga berättelser så värdefulla att den som hade förhinder att finnas på plats gör rätt att i efterhand ta del av programmet. 

Det som slog mig är att ingen grupp gör en hemlighet av kvarvarande och olösta uppgifter i det dagliga skolarbetet. Det fanns många detaljer att vara stolta över, men det var inte det som var rektorernas och pedagogernas huvudtema för dagen. 

För egen del var det två avsnitt som fastnade mer än andra. Att höra om resursskolan (under Nils Ericsonsgymnasiets redovisning) och det arbetet som görs för sju, åtta elever lämnade ett starkt intryck. Jag tror inte att den lilla enheten överhuvudtaget nämndes i kvartalsrapporten. Tack, Lars! (Och så snällt av dig att du påminde mig om samtal som du för länge, länge sedan hade med din studievägledare.) 

Det andra avsnittet tog nästan hela passet efter lunchen. Vuxenutbildningen berättade om ”yrkespaketen” som i november startades för ensamkommande ungdomar som under gymnasielagens invecklade regelverk vill komma åt permanenta uppehållstillstånd. Mer än 70 ungdomar, i Trollhättan och de flesta i Vänersborg, behöver klara av en gymnasieutbildning (som Migrationsverket godkänner) och måste därefter skaffa sig en anställning, ett arbete, ett riktigt arbete som bör vara långfristigt (två år?), innan det överhuvudtaget finns en möjlighet att känna sig ”hemma på riktigt” i det nya landet. 

Förbundets medlemskommuner Trollhättan och Vänersborg beviljade sent under hösten medel för att starta utbildningar från början av januari 2020. Men vuxenutbildningens verksamhetsledare tog ett beslut i november – vi startar nu! I rekordfart ordnades ”paketen”. Den korta beskrivningen är: Inte så som vi gjorde tidigare, först sfi, när det är klart, grundskolekurser för att skaffa behörighet till gymnasial utbildning, och sedan något av gymnasieskolans program. Nu ”paketeras” allt i en individuell plan för varje ungdom, förkunskaper och förutsättningar skiljer sig mycket för dessa ungdomar. Nu samarbetar yrkeslärarna och lärarna i svenska, matematik och samhällsorienterande ämnen, någon gång i klassrummet, ofta ”på arbetsplatsen”, någon gång i grupp, ofta med enskild stödundervisning. 

Start i november 2019, fyra yrkespaket, bygg, restaurang, CNC och lokalvård, avsikten är att alla kan komma till en avslutning av kravet på avslutad utbildning framåt sommaren 2021. 

Verksamhetsledningen gav klartecken, med pengar som då inte fanns. Politikerna fattade inget beslut, man fick beskedet från verksamheten: Så här gör vi. 

Jag tror nog politikerna i förbundets direktion lyssnade förstummat, går det här bra är det dags att fundera hur den enorma insatsen kan belönas på rätt sätt. 

I all enkelhet vill jag dock påminna om ett beslut som togs. Det var i juni 2019. Ett yrkande att starta utbildningar för ensamkommande omgående i avvaktan på att medlemskommunerna äntligen skulle fatta beslut om att tillskjuta medel avslogs med röstsiffrorna 12 mot 1. 

Det är mycket som hänt sedan dess. Idag gör Kunskapsförbundet en makalös insats, civilsamhällets ideella organisationer såsom Röda korset och Rädda barnen arbetar fortfarande med beundransvärd uthållighet och äntligen har kommunerna aktiverat sig. 

Nästa vecka ska kommunfullmäktige i Vänersborg få information om vad som görs. 

Och så måste jag göra ett tillägg: I förbundets direktion finns alltid representanter från SD på plats. Jag tror mig förstå att förbundets verksamhet gör intryck, att här görs ett nödvändigt arbete, här görs ett bra arbete, här sliter man för ungdomar som finns i våra kommuner, som finns bland oss, som vill bli del av vårt samhälle. Kan hända har jag fel, i vart fall råder tystnad. 

Kan den där andre representanten för partiet SD låta bli att i fullmäktige från talarstolen upprepa sin litania: Vad var det vi sade? Vi skulle aldrig ha låtit de komma hit! Ansvarslöst!