4 av 5 – Vänersborg svarade inte

Inte lätt för rikstidningar att välja vad som får ta mest plats på första sidan. Dagens Nyheter valde idag att berätta: ”Fyra av fem kommuner tvingas skära ner”.

I DN:s kommunenkät ställdes en fråga: ”Kommer ni att tvingas göra besparingar i den kommunala verksamheten under 2020?

Två svarsalternativ fanns: JA eller NEJ. Artikeln berättar att 196 av totalt 290 kommuner besvarade enkäten Det blev ett litet antal som svarade klart och tydligt NEJ. Många fler kommuner svarade JA. I politiken verkar det synnerligen svårt att besvara frågor med ja eller nej, en hel del svar fick tolkas och rubriceras med ”Effektiviseringar etc”. Några kommuner uppgav också ”kommer att höja skatten”.’

Jag har förståelse för att nästan 100 kommuner inte besvarade enkäten. När budgetprocessen slutar med ett beslut i fullmäktige i november, är det inte rimligt att redan nu föregå det politiska beslutet.

Trollhättans budgetdebatt ligger i november, men redan nu svarade Trollhättan ”Ja, vi tvingas göra besparingar”. Om Trollhättans underskott 2019 berättas i huvudartikeln. Uddevalla svarade också JA och DN har separat en större artikel om Uddevalla med rubriken ”Uddevalla tvingas spara nästan 200 miljoner kronor”.

Vänersborg då? Budgeten för 2020 fastställdes redan i juni.  Det borde vara enkelt att svara rätt på frågan ”Ja eller nej”. Men Vänersborg besvarade inte enkäten.

Från mina uppdrag i kommunpolitiken, ledamot för Vänsterpartiet i kommunfullmäktige och i direktionen för Kunskapsförbundet Väst, vet jag att svaret är: ”Ja, vi tvingas att göra besparingar.” Mera korrekt vore: ”Ja, stora besparingar.”.

Kommunfullmäktige är först nästa vecka onsdag. Igår kom utskicket inför sammanträdet. Jag markerade på föredragningslistan i vilka av dessa 36 ärenden min partikamrat Stefan Kärvling och/eller jag har för avsikt att begära ordet. Visst, några punkter gäller just besparingar i verksamheten.

Igår under förmiddagen var Stefan och jag med på sammanträdet med direktionen för Kunskapsförbundet Väst. Där samtalade förvaltningen och politikerna från Trollhättan och Vänersborg om vad som skulle behövas i tillskott för löpande år 2019 och vad som borde tillkomma för att säkerställa utbildningen i gymnasieskolan och vuxenutbildningen år 2020.

Trollhättan har ju redan avslagit ansökan om tillägg för i år. Vänersborg behandlar äskandet nästa vecka på fullmäktige. Trollhättan har redan lämnat ett förslag vilka vuxenutbildningar man vill ge i uppdrag och med vilket antal utbildningsplatser. Även här saknades besked från Vänersborg.

Det är mycket tänkbart att detta besked kom igår under eftermiddagen. Då träffades ägarsamrådet, alltså direktionens presidium och tre kommunalråd vardera från båda medlemskommuner med någon högt uppsatt representant från förvaltningen. Här kallelsen med allt som skulle avhandlas under eftermiddagen.

Vår situation är den att information om vad som avhandlades och vad man kom fram till blir offentligt först när protokollet har kommit, vilket kan dröja en vecka eller två. Självfallet ett hinder för att vid rätt tillfälle fatta rätt beslut. Hur vill vi agera? När vill vi agera? Var? I direktionen eller på ”hemmaplan” i fullmäktige?

Vi vet var vi står i frågan om behovet av finansiell förstärkning. Men det är inte enkelt att göra sin röst hörd. Ta gårdagens möte med direktionen som ett exempel.

Förbundsdirektören berättade om vad som hade blivit lidande när tillskott till vuxenutbildning uteblev – invånare som har rätt att kräva en utbildningsplats sattes på en kölista och kunde inte få önskad utbildning.

En stund senare var det dags för förvaltningens ”information” till direktionens ledamöter. En av sex punkter hade rubriken ”Trygga och säkra skolor”.

Alla som informerar sig om hur skolverksamheten mer och mer ”drabbas” av en negativ samhällsutveckling, alla som förstår att mycket ”oro” har tagit sig in i skollokalerna, de vet hur viktig ”elevhälsan” och elevstödjande funktioner är för att själva undervisningen trots allt kan bedrivas någorlunda.

Vad fick vi veta under denna informationspunkt? Den brutala verkligheten som blir resultatet av medlemkommunernas vägran att inse förbundets ekonomiska situation. 73 tjänster i den pedagogiska verksamheten har redan dragits in, nu är turen kommen till elevhälsan och elevstödet. Ledningen drar ner personalen i en omfattning som motsvarar 22% av personalstyrkan.

Det var en information, och direktionen beslutade att ”notera informationen”. That´s it, no less, no more. Det är INTE en fråga som läggs på de förtroendevaldas bord för ett beslut. Det är förvaltningen som förhandlar med de fackliga representanter och sedan blir det som det står i förslaget.

Vad kunde jag göra? Jag deltog i beslutet att ”notera”, vad annars. Sedan ger mig kommunallagen möjligheten att lämna en skriftlig reservation. Jag anmälde en sådan och jag ska skriva den, innan protokollet justeras. Vad mer kunde jag göra? Det är frustrerande och jag önskar att fler och fler vaknar och förstår vad som sker när DN noterar att ”4 av 5 tvingas skära ner”.

I slutändan en politisk fråga

Jag har det lugnt och skönt. Kamraterna James och Stefan håller däremot fanan högt. Det är kommunstyrelse idag. Från 08:30 till 14:40 schemalagd information och föredragningar, därefter genomgång och beslut kring 46 ärenden. Ingen semesterresa precis inte.

Inte mindre än tre dussin ärenden går vidare till kommunfullmäktige om två veckor. Däribland tunga frågor, mycket tunga. Det är ekonomin som spökar, i Vänersborg på samma sätt som i andra kommuner och regioner. Utgifterna växer, intäkterna räcker inte till.

Det blir inte mycket till debatt i det slutna kommunstyrelserummet. Lusten att debattera finns i kommunfullmäktige. Stefan och jag lägger inte band på oss, är det något som vi tycker ska sägas så gör vi det. Vi får påminna varandra om att inte ta ut svängarna för mycket.

Att hålla sig till ärendet brukar vara ordförandens uppmaning till några ledamöter. Även vi har drabbats, men det var tidigare och då var det en annan ordförande. Bara man nämnde orden ”Stockholm”, ”riksdagen” eller ”regeringen” så höjdes ögonbryn och strax efteråt kom påminnelsen om ”vi är i Vänersborg och det är detta ärende vi har att avgöra”.

Jag påmindes om detta idag, dels för att jag redan förbereder mig på kommande fullmäktige, dels för att jag lyssnade in på Konjunkturinstitutets prognos Högkonjunkturen är över”. I det skriftliga materialet fanns en ruta som var ganska spännande att läsa.

Prognoser från KI är inte alltid lätta att läsa. Jag erkänner att jag hoppar över och jag ger upp när jag gått vilse. Men just denna ruta berättade med några penseldrag det enkla sambandet mellan ”Vänersborg” och ”Stockholm”. Det är nämligen inte möjligt, tycker jag, att begränsa sig i ett anförande om kaoset i stadens kassa på det sätt som en nitisk ordförande vill göra gällande.

Läs gärna det korta avsnittet med rubriken: ”Kommunsektorns utgifter finansieras huvudsakligen av kommunalskatt och statsbidrag”- fram till sista meningen: Hur finansieringen sker, liksom nivån på de totala utgifterna, är i slutändan en politisk fråga.

Kan en motion bidra till förändring?

Relationen mellan Kunskapsförbundet Väst och förbundets två medlemskommuner, Trollhättan och Vänersborg, är minst sagt inte den bästa.

Nästa vecka träffas kommunalråden och direktionens presidium i ägarsamrådet. Det är bra att man träffas, det är bra att man pratar med varandra.

Men samtalet i det slutna rummet är en sak. Ägarsamrådet är inte platsen där avgörande beslut ska fattas. I bästa fall ankommer det på rådet att hitta möjligheter att förstå varandra bättre.

Vänsterpartiet i Vänersborg har plats i både kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, men även i direktionen, förbundets ”fullmäktige”.

Vi tror fortfarande på att det var rätt att förbundet bildades 2013, men vi ser också att det inte är så mycket tid kvar för att röja missförstånd ur vägen. Utbildningen för ungdomar i gymnasieåldern och utbildningen för vuxna måste få arbetsro, det behövs stabila och hållbara förutsättningar för bra kvalitet och för goda resultat.

Vi lämnar nu in en motion till kommunfullmäktige i Vänersborg med avsikt att rikta uppmärksamhet på ett av de riktigt stora bekymren – en skev modell för att finansiera gymnasieskolan.

Kleiner Mann – was nun?

Rätt tid att påminna om Hans Falladas klassiker. (I den svenska översättningen blev titeln Hur ska det gå för Pinnebergs? Här skildras Weimarrepublikens sista dagar och nazisternas smygande maktövertagande.)

Men den tyska titeln kommer upp i tankarna även i andra situationer: Jaha, nu vet vi precis – och sedan?

Så kände jag när det hade regnat färdigt på riksdagens hemsida. Den ”allmänna motionstiden” avslutades i veckan och preliminärt noteras att inte mindre än 3310 motioner finns på den långa listan av allt som lämnades in mellan 11 september och 3 oktober.

Från Vänsterpartiet är det endast 82 motioner – andra partier uppvisar helt andra siffror. Av Vänsterpartiets motioner lär det bli mindre än en handfull motioner och yrkanden som kommer att vinna bifall. Samma gäller nog de allra flesta motioner. Det finns en handfull standardformuleringar som senare dyker upp i utskottens protokoll. Alla med samma effekt: Nej. Fast några motioner får ett erkännande innan det ändå blir avslag.

Jag riktade först min uppmärksamhet på budgetdelen i motionsfloden.

Från regeringens sida (S+MP) kommer budgetpropositionen, fast innehållet och alla beräkningar är förankrade i januariöverenskommelsen mellan S+MP+C+L.

Oppositionen på vardera sida om januariöverenskommelsen har skrivit egna motioner. Till höger finns tre motioner, en från vardera KD, M och SD. Till vänster finns Vänsterpartiets budgetmotion.

Mitt partis motion är lång, det är välskrivna texter som motiverar varför Vänsterpartiet ställer sig bakom regeringens proposition på en del punkter, varför man yrkar avslag på andra och istället antingen vill spara mer eller tillföra mer. Dessa beräkningar för 24 av 25 utgiftsområden finns på sidorna 64-68 i budgetmotionen. Där kan man läsa ”Avvikelse från regeringen, miljoner kronor” för åren 2020, 2021 och 2022. Avvikelser både uppåt och neråt.

22 av Vänsterpartiets motioner från ovan nämnda totalt 82 motioner ägnas punkt för punkt åt 22 av 25 utgiftsområden i statshushållet.

Varför inte de andra tre? I utgiftsområde 3 (Skatt, tull och exekution) avviker Vänsterpartiet inte alls från regeringens förslag vilket är anledningen till att området överhuvudtaget inte nämns på de angivna sidorna. I utgiftsområde 6 (Försvar och samhällets krisberedskap) är det först 2022 Vänsterpartiet vill anslå 3 miljarder mindre än regeringen. I utgiftsområde 12 (Ekonomisk trygghet för familjer och barn) vill Vänsterpartiet se höjningar av anslag till föräldraförsäkring år 2021 och 2022. Därför skrevs inga specifika motioner kring dessa två utgiftsområden nu.

Tillbaka till ”Kleiner Mann – was nun?” Nu vet vi precis vad vårt parti önskar förändra, var vi vill minska kostnaden, var vi vill tillskjuta resurser. Och sedan?

I teorin kan det hända att något yrkande från V, eller från någon av KD, M eller SD undantagsvis vinner gehör i utskott och därefter i riksdagens kammare. Men sannolikheten är försvinnande liten. Så, vilken nytta har vi av allt arbete som våra ledamöter i riksdagen och vårt partis kanslipersonal har lagt ner?

Inte mycket, om vi inte alla hjälps åt att använda oss av underlaget i det dagliga politiska arbetet. Det är ju inte så stor skillnad mellan vad vi ”vill” idag mot det som blev partiets härliga förhandlingsresultat under åren 2014-2018. Det är i princip oftast förslag som betyder oerhört mycket för enskilda, för utsatta grupper, för det lokala samhället, för landet i sin helhet. Det finns väl ingen anledning att låta bli att stå för dessa förslag bara för att vi vet att fyra partier från januariöverenskommelsen förhindrar att något genomförs. Vänsterpartiets politik behöver inte låta sig tystas bara för att väntetiden fram till valdagen i september 2022 känns avlägsen.

Så istället för att jubla över en tiondels procent i opinionsundersökningar eller att deppa om det går åt fel håll, istället för att under dygnets alla timmar ”dela” och ”lika” diverse textfragment och bilder, skriv insändare, förbered anföranden för nästa fullmäktige, skriv stolpar för att kunna höja rösten i nämnder och styrelser. Den som vill föra Vänsterpartiets talan bland jobbarkompisar och i vänkretsen, se till att ta en titt på vad partiet har sammanställt i dessa underlag. Allt behöver man inte kunna men det gör gott att veta vad man står för i det politiska samtalet.

Tid att minnas

En trevlig inbjudan, ett fint initiativ och en givande förmiddag. Tänk, där hade jag varit från 1975 till 2008.

Hade det inte varit för att Bodil Svensson efter endast ett år i Vänersborg lämnat sin tjänst som SYO, så hade jag inte kommit till Vänersborg.

Men låt mig ta det från början.

9 juli 1970 fick jag mitt examensbevis – Diplom-Politologe från Freie Universität i Westberlin. Där började jag i maj 1961 studera företagsekonomi. Berlin – Birmingham – London – sedan två år i North Carolina vid Wake Forest College och därefter fem år igen under det hektiska 60-talets andra hälft i Berlin.

14 juli 1970 kom jag till Sverige och Göteborg. När Volvo inte ville ha med mig att göra, blev det golvet på SKF. Två år, sedan gav jag upp – 130 decibel under åtta timmar fem dagar i veckan klarade jag inte.

1973 sökte jag den då ett-åriga SYO-utbildningen, men det blev nobben. Tio års universitetsstudier ”utanför” Sverige godkändes inte, ansågs inte motsvara inträdeskravet på 20 poäng beteendevetenskaplig utbildning. Beskedet efter min överklagan hos Kungl. Maj:t gav mig en plats ett år senare i Malmö.

I maj 1975 var jag klar. Alla, och jag menar alla, på kursen fick jobb tämligen omgående. När jag hade kommit fram till min femtiofjärde ansökan, fick jag i november 1975 äntligen komma till ett anställningssamtal.

Innan dess frågade en rektor i ett telefonsamtal lite nyfiket, varför jag ringde och ville tala mig varm för denne sökande – vad var hans namn? Och jag hörde hans förvånade röst: Jamen, jasså, men du talar ju bra svenska!

I Vänersborg varade audiensen hos rektor Sune Lundgren åtta minuter. Vi berörde mina förutsättningar att kunna vägleda lärjungarna ut i världen, Heidelberg, Wien, Paris …

12 november 1975 började jag, skolan hade då funnits i de nya lokalerna i sex år.

Det var jobbigt att hitta min roll, i början blev det många gånger missförstånd. Rektor Sune Lundgren var också kommunfullmäktiges ordförande, han var folkpartist. Sune stoppade mig i korridoren och bad mig att komma in på hans expedition. ”Varför får jag ett telefonsamtal med frågan: Har du anställd en kommunist?”

Jag hade svarat på en elevs fråga hur hon kunde förbereda sig inför studierna på socialhögskolan i Göteborg. Förslaget ”Bosätt dig i Angered och jobba ett år som snabbkassörska” hade inte fallit i god jord hos pappan, som också var ledamot i fullmäktige, fast för det Moderata samlingspartiet.

Trettiore år var jag på Birger, först som SYO, i slutet som SYV. Den första kullen var årgång 1957, idag 62 år gamla damer och herrar. Jag jobbade på skolans alla program, på några gick det bättre för mig, på andra inte lika bra.

Hur många som hamnade i Wien och Paris har jag ingen aning om. Men nog minns jag många vars namn dök upp i den lokala tidningen, i GP och i DN. Jag minns fortfarande mina samtal med eleven som hoppade av efter två år på Samhällslinjen – och som idag är ledare för Vänsterpartiet. Och samtalen med flickan som efter ett år ville lämna Musiklinjen för att börja om på Natur. Hon bytte inte. Men vann Idol-tävlingen året därpå. Och samtal med ….och med …

Jag hade stor nytta av det tyska studiestödssystemet. Där fanns inget som heter CSN och studiemedel och studielån. Tio års utbildning, nästintill hundratals olika ströjobb. Ett besök på eftermiddagen hos förmedlingen ”Heinzelmännchen” i Berlin gav ett jobb dagen därpå, en dag, flera dagar, en vecka. Och pengar direkt. Senare i USA blev det Caféterian på College, jobb med att stoppa in ”the funnies” i Winston-Salem Journal natten till söndag, ett halvt år på lastbryggan på godsterminal, några månader som nattportier i ett motell.

Jag kunde berätta för ”mina” elever att det går att klara sig – om du bara vill och tror på dig själv. Jag hade varit på så många olika ställen och hade lätt att följa med in i elevernas yrkesdrömmar.

Idag skulle den andra, den svenska erfarenheten, komma till än större nytta. Visst, du har utbildning, du har en akademisk examen, men nu är du i Sverige, förstår du?! Vad var det nu du hette?

Tänk vilka minnen som kan komma upp, skolan har funnits på ”Torpa” i femtio år, i tretiotre år var jag igång. (Mitt kontor är dock borta, min stol står idag i ett mindre klassrum – och var är alla mina tusentals papper?) Sedan 2013 och fortfarande håller jag i högsta grad kontakten i min roll som ledamot i Kunskapsförbundets direktion.

Tack för en mycket trevlig förmiddag, dagens skolledning och dagens lärare var så snälla mot oss tjugotal gamlingar, eleverna log vänligt mot oss och hejade glatt när vi vandrade runt i finfina och fräscha lokaler. Och ett extra tack till Astrid Karlsson-Björkman som med sin minnesbild från första arbetsdagen i augusti 1969 blev ”vårt” bidrag. Och till Håkan Lind, som hade laddat upp mängder av bilder för sitt kåseri om vägen från apologistskolan till Birger Sjöberggymnasiet i Vänersborg.

Klargörande motionstexter

Den ”Allmänna motionstiden” i riksdagen sträcker sig i år från 11 september till 3 oktober – på riksdagens hemsida noteras nu ett ökat flöde av inkommande motioner. För egen del laddar jag ner samtliga motioner från Vänsterpartiet i pdf-format och sparar texterna i GoodReader.

Partiets riksdagsmotioner innehåller uppdaterade beskrivningar och centrala krav i viktiga frågor. Många gånger drar vi på lokalt plan nytta av arbetet som sker i riksdagsgruppen. Motioner i kommunfullmäktige och våra yrkanden i nämnder och styrelser kan relatera till tankarna i partiets centrala dokument.

Till dags dato är det 26 motioner som Vänsterpartiet har lämnat in – i alfabetisk ordning från ”Betänketid vid skilsmässa” och ”Det kommunala utjämningssystemet” till ”Återupprätta LSS” och ”Överskuldsättning”. Efter 3 oktober ger jag listan till aktiva partikamrater som då också kan be mig om kopior av enskilda motioner.

Idag kom det in fem motioner – jag hade väntat på en av dessa. Här är det Christina Höj Larsen som är ”förstanamn” på motionen ”Rättighetsbaserat flyktingmottagande byggt på välfärd”. På motionens 44 sidor var det avsnitt 14 ”Ett tryggt och värdigt mottagande av barn” som jag läste först. Det är avsnittet som tyvärr bara bekräftar att den hemska situationen för ensamkommande ungdomar i Vänersborg också finns på andra håll i landet. I avsnitt 14.1 ”Konsekvenser av den nya gymnasielagen” ges en fyllig beskrivning av det mer än bristfälliga lagarbete som har trasslat till det för ungdomarna, för frivilligorganisationerna och för skolorna. I kommunen blir resultatet mest tomma ord om att man ”förstår” och att man ”beklagar”.

Även avsnittet 14.2 ”Säkerställ värdiga boenden för ensamkommande” gäller för situationen i Vänersborg. Här är det en frivilliggrupp med förankring i lokala Röda Korset som bär det tyngsta lasset.

Att vara förtroendevald i kommunen borde rimligen innebära en del eget arbete med relevanta texter. Lite mer än att bara ”dela” och klicka ”likes” på allehanda flashar i sociala medier behövs nog. Det finns många väljare som har gett oss förtroendet – och fler ska det bli.

Ingen rubrik någonstans

Riksdagens kammare är tom, finansminister Magdalena Andersson har fem interpellationsdebatter på sin lott.

Sist i raden kommer hennes svar på en fråga som Tony Haddou, Vänsterpartiet, ställt om ”Aggressiv skatteplanering”.

Det är med tillfredsställelse jag noterar Tony Haddous sätt att föra debatten. Påläst och strukturerat när han formulerar huvudfrågan, envist och ihärdigt när han följer upp i replikskiften.

Det kommer ett litet leende från finansministern när hon till slut klarar sig undan med hänvisningar till att den svenska ”processen” att ta fram lagar och föreskrifter tyvärr tar så lång tid. Leendet också för hon måste erkänna att det är just Vänsterpartiets riksdagsgrupp som alltid driver på när det gäller att komma åt skattefusk och ekonomiskt fiffel.

Tror ej att någon tidning noterar debatten, men jag tycker att vår riksdagsgrupp sköter sig bra. Seriöst, engagerat och kunnigt.

Socialnämnden möter verkligheten

En vecka innan nämndernas sammanträden publiceras underlagen, alltså handlingar och beslutsförslag, på kommunens digitala anslagstavla.

Socialnämndens kommande sammanträde är torsdag 26 september, från och med idag är handlingar tillgängliga. Utskicket görs egentligen från presidiet i nämnden, där bestämmer ordföranden i samråd med två vice-ordföranden vilka ärenden som skall tas upp på nämnden.

Handlingar är alltså förvaltningens ”produkter”, så även beslutsförslagen. Det förekommer enstaka gånger att presidiets beslutsförslag avviker från förvaltningens texter. Men – och det är mycket viktigt att komma ihåg – det är endast underlaget inför beslutet, besluten fattas först på sammanträdet och blir offentliga i protokollen från sammanträden.

Jag avslutade min blogg ”Socialnämnden, varsågod och vänta” för en månad sedan med följande mening: ”Sammanfattning: Stiltje 29 augusti, full fart 26 september, då måste presidiet lägga fram underlag för tuffa beslut.”

Liknande tankar hade jag i december 2018; ”Socialnämnden onsdag – sista gång för mig”. I slutet på bloggen sammanfattade jag i tre punkter var förvaltningen, och var nämnden hade hamnat.

Tiden har inte stått stilla, fullmäktige har i juni beslutat om anslaget för socialnämnden för år 2020. Vi var flera talare som påpekade för fullmäktiges budgetmajoritet med 31 ledamöter från S, M, C, KD, L och MP att man endast gav samma antal miljoner för 2020 som fanns i budgeten för 2019, och, så hävdade vi, 2019 skulle gå mot ett mycket stort underskott.

Socialnämndens ordförande, Dan Nyberg, S, undervisade oss om regelverket:

För det första, fullmäktiges ord gäller.

För det andra, nämnden och förvaltningen har att sträva efter att ordna sin verksamhet inom denna av fullmäktige beslutade ram.

För det tredje, om förvaltningen och nämnden inte skulle lyckas att nå balans mellan intäkter och utgifter så ankommer det på nämnden att begära tillägg hos kommunfullmäktige.

Nästa vecka behandlas delårsbokslutet per slutet av augusti, alltså för årets första åtta månader. Förvaltningen konstaterar att allt tyder på ett underskott för hela året 2019 på inte mindre än 52,1 mkr.

I ett separat ärende är därför förslaget till nämnden, att begära från fullmäktige ett tillskott om 42,3 mkr för innevarande verksamhetsår.

Det blir en fråga för nämnden hur man ställer sig till förslaget. Ett större antal ledamöter i socialnämnden har också haft tillfälle att rösta i fullmäktige. Hur tänker man när man i fullmäktige röstade för ”inga höjningar” såväl 2018 som 2019? Svaret är nog, att man följer Dan Nybergs tankar. Allt är i sin ordning, bara man följer stegen som ovan, 1, sedan 2 och slutligen 3. När fullmäktige inte beviljar tillägg så slutar nämnden i bokslutet med ett underskott, ett hål i kassan. Men allt har gått rätt till.

Andra ledamöter har redan i fullmäktige sagt ifrån: Det här tror vi inte på, det här håller inte. Man förlorade i fullmäktige vid budgetomröstningen, man sitter som ledamot i en nämnd som inte klarar sin ekonomi.

Kommer revisorerna rikta kritik mot kommunstyrelsen och kommunfullmäktige: Hur ofta måste vi anmärka att det inte rätt att medvetet underbudgetera? Men tänk om revisorerna kräver ett ansvar? Från socialnämndens ledamöter. Tänk om!

Den som behöver göra det får göra det – googla fram den rätta översättningen: ”Mitgefangen – mitgehangen!”

Så långt beslutsförslaget, på torsdag avgör socialnämndens ledamöter.

En tråkig blogg om en trist tillställning

De flesta svenska kommuner ordnar live-streaming från kommunfullmäktiges sammanträden. Spännande debatter från engagerade ledamöter som såklart inte bara vill övertyga andra om den rätta vägen till kloka politiska beslut. Ledamöterna tänker också på att ett bra framträdande öppnar för goda resultat vid nästa val.

I Trollhättan tycks många vilja komma till tals, det speglas alltid i lokaltidningen TTELA som rapporterar på två sidor och flera spalter därtill om alla ärenden som vållat debatt. Inte minst kring alla motioner som uppenbarligen behandlas där åtskilligt snabbare än här i Vänersborg.

Vi i vänsterpartiet har skrivit en motion om webbutsändning från fullmäktige, den ligger kvar i högen av alla motioner som väntar på att någon gång dammas av och bli behandlad. Än så länge gäller närradion som försöker återge debatten så gott det går. Och så finns alltid på kommunens hemsida en sammanfattning om vad som hände på fullmäktige: ”Fullmäktige i korthet 2019-09-18

Låt mig passa på att berätta hur föga intensivt det politiska samtalet är i vårt fullmäktige. Varje enskilt sammanträde sker till en kostnad på en bit över 100 000 kronor, lokalhyra, fika och arvoden till ledamöter och ersättare.

Punkt 4 var en intressant föredragning, men inget beslutsärende. Det berättades under 45 minuter om Vänerns vattenvårdsförbund och om fiskefrågor i Vänern. Per Sjödahl, ersättare för Miljöpartiet, och Bo Carlsson, C, ställde frågor och reflekterade över presentationen.

Punkt 9 gällde Kunskapsförbundet Väst. Henrik Josten, ledamot för M och tillika första vice-ordförande i förbundet, är värd en eloge – Henrik berättade i klartext vilka bekymmer som finns och vad som krävs i samspelet mellan kommunerna Vänersborg och Trollhättan och Kunskapsförbundet för att det ska bli bra igen. Stefan Kärvling, ledamot för V i fullmäktige och ersättare i förbundets direktion, fick stryka en del av sitt manuskript efter Henrik Jostens anförande. Sedan var det Kurt Karlsson, SD, som gick till talarstolen. (Det får jag återkomma till, det blir ämnet för ett annat inlägg i bloggen.) Jag var den fjärde och sista som begärde ordet. Mina frågor till kommunledningen och Benny Augustsson, S, besvarades inte.

På punkt 13 var det dags igen, inte innan dess. Stefan Kärvling var ende talare i ärendet om en motion från Vänsterpartiet. Fullmäktige avslog motionen, men Stefan hade redan förklarat att Vänsterpartiet skulle komma tillbaka till vår tanke att det går att spara på partistöd, när det sparas på allt annat i kommunen.

Punkt 15 var en interpellationsdebatt där ingen annan än den som ställt frågan och den som har fått frågan var i talarstolen, jag själv och Benny Augustsson. Vid interpellationer kan vem som helst begära ordet.

Under punkt 17 blev det ett lämmeltåg till talarstolen – nio gruppledare för nio partier läste upp namnen på alla som deras parti nominerade för uppdraget som nämndeman – 23 platser och 23 namn.

Under punkt 18 föreslog jag att medborgarförslaget om Mariedal Östra även skulle behandlas i vår kommuns miljö- och hälsoskyddsnämnd.

Punkt 19 gällde en fråga som jag ställde till kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson. Enligt regelverket var det ingen utöver oss två som fick yttra sig.

Klockan 20:00 avslutades sammanträdet, presentationen på 45 minuter och fikapausen på 25 minuter inklusive.

Jag tror inte att jag glömde någon annan av de tillsammans 51 ledamöter från nio partier som var framme i talarstolen.

P.S.: Rätt ska vara rätt – Dan Åberg, M, talade vid den inledande informationen om oredan med avföringen från kanadagässen vid Vänerns badstränder och han uttryckte också obehag över att kanadagässen finns i omedelbar närhet av vår kommuns vattenintag.

Förväntningar inför kvällens fullmäktige?

Det korta svaret är: INGA.

Emellanåt händer det att jag flera dagar i förväg bygger upp förväntningar att det ska vara möjligt att vinna en majoritet för kloka beslut i viktiga ärenden. Då återgår jag många gånger till mina stolpar för inlägg jag vill göra för att försöka vrida kommunstyrelsens beslutsförslag rätt. Det kräver än mer förberedelse, nu när jag inte längre fått möjlighet att redan i kommunstyrelsen kunna påverka.

Men ikväll lär det inte bli något ansträngande möte.

Vid ärendet ”Delårsrapport för Kunskapsförbundet Väst april 2019” begär jag ordet endast om någon ledamot faller för frestelsen att utifrån någorlunda hyfsade redovisningar för årets första fyra månader förkunna ”faran över”. Vet man inte om vad som har hänt ”sedan dess” kan man inte riktigt förstå hur allvarlig situationen fortfarande är, för förbundets ekonomi, men än mer för utbildningens kvalitet. Och framförallt för individer som kommer i kläm. Se t ex dagens artikel i lokaltidningen TTELA ”Inget pengabeslut för nyanlända gymnasieelever”.

Därefter kommer en rad ärenden som knappast lär bli föremål för debatt.

Inte heller punkten ”Interpellation till kommunstyrelsens ordförande – Rimliga villkor för förtroendevalda i alla partier” kräver mer än ett par ord. Det skriftliga svaret innebär ju att debatten skjuts till november, 2½ år efter att Vänsterpartiet skrev motionen.

”2×2” minuter för mig och ”2×2” minuter för kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson, S, mer tillåter inte regelverket för ett svar på min fråga: ”Hur påverkas den nyss påbörjade konsultinsatsen av förändringen i förvaltningsledningen?” (Jag ser att lokaltidningen TTELA också fortsätter att förundras över att kommunledningen sparkade kommundirektören: ”Politiker kräver regeländring efter Tshibanda tvingats sluta”.)

En lugn tillställning ikväll med andra ord.