Inkommen i tid

I eftermiddag sammanträder Miljö- och hälsoskyddsnämnden.

Punkt 5 på ärendelistan är ”Medborgarförslag om att göra Mariedal Östra till ett naturreservat”. Förslaget lämnades in 13 september 2019. I måndags kom en ny skrivelse – medborgarförslaget återtas. Det kan ju medföra att nämnden slipper göra bort sig. Det finns nämligen ett beslutsförslag om avslag.

Bort från bordet, snälla. Skogen är ju redan borta.

En annan skrivelse måste bara få gehör. Denna gång en skrivelse undertecknad av socialnämndens ordförande, Dan Nyberg, S. En ansökan om § 37-medel som riktar sig till länsstyrelsen i Västra Götaland.

I kommunfullmäktige debatterade vi i oktober och i december om situationen för de ensamkommande ungdomarna. Det fanns hos kommunledningen, i synnerhet kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson, S, och Dan Nyberg mycket förståelse för ungdomarna och för alla som fruktade den accelererande hotbilden som växte dag efter dag. Dels var det ett beslut från Migrationsverket som i praktiken skulle betyda hemlöshet från och med 1 februari 2020, dels var det ansvarige statsrådets vägran att vilja öppna för godtagbara lösningar. Morgan Johansson lämnade både skriftligt och muntligt klart besked att ”lagt kort ligger”.

Både Morgan Johansson och nu även ett antal uttalanden från statsminister Stefan Löfvén gör att det mullrar. Regeringspartnern MP och starka röster inom S slår ifrån sig, detta sätt att förneka att asylrätten fortfarande skall värnas upprör.

Den 10 januari kom en skrivelse från länsstyrelsen ”Extra utlysning inom § 37 med fokus på ungdomar som beviljats uppehållstillstånd för studier på gymnasial nivå”.

Den 15 januari undertecknade Dan Nyberg ansökningshandlingarna. Där nämns hur många som bryr sig, som sliter, som i yrket eller på ideell basis försöker skapa förutsättningar för att inte panikångesten ska segra. Måtte ansökan få gehör! Ger du som läser handlingen inget annat bidrag, så kan du väl i vart fall hålla tummen. Ett snabbt och ett positivt besked från länsstyrelsen kan betyda en andningspaus.

En tidsplan som inte duger

Kommunstyrelsen fastslog i oktober en plan för budgetprocessen inför budget 2021. Planen följer samma mönster som gällde under andra delen av 2010-talet.

Min motion att överväga en budgetprocess som går i mål i november istället för som nu, i juni, fick inte bifall av fullmäktige.

När kommunen fastställer sina mål och räknar tillgänagliga resurser och sammanställer oundgängliga utgifter, så blandas sådant som kommunen förfogar över med annat som kommer från staten och som inte kan påverkas.

I onsdags var temat ”finansieringen av välfärden” ett stort inslag i partiledardebatten i riksdagen. Jag sökte med nyckelorden ”välfärd” och ”kommuner” genom protokollet. När det gäller partiledarnas anföranden så var det framförallt Stefan Löfven, Ulf Kristersson, Jimmie Åkesson och Jonas Sjöstedt som var tydliga med att beröra behovet av ökade tillskott från staten till kommuner och regioner. Läser man hela protokollet med alla replikskiften, så framkommer på ett eller annat sätt också, att ingen av Anders W Jonsson, Ebba Busch Thor, Johan Pehrson och Isabella Lövin nekar att så är fallet.

Dagen efter partiledardebatten fortsatte samtalen i riksdagens finansutskott. Det handlar inte längre om att det kommer tillskott från staten till kommunerna. Där finns samsyn.

Det som är oklart är:

  • Hur många miljarder tillkommer utöver det som finns i statens budget för 2020?
  • När kommer beskedet? Kommer det ganska omgående eller kommer det först i samband med att regeringen lägger vårpropositionen 15 april?

I vilken form tillskuts resurser, med lika stora belopp för 2020, 2021 och 2022? Eller blir det ett mindre tillskott ”nu” och en text som ställer i utsikt fortsatt förstärkning längre fram?

Hur ska man tolka Stefan Löfven när han i sitt anförande säger: ” Socialdemokraterna är Sveriges välfärdsparti. Vi har sagt det länge, och jag säger det gärna igen: Ja, det kommer att behövas ännu mer pengar till kommuner och regioner, för välfärden kommer alltid först.”

Jonas Sjöstedt testade statsministern och frågade: ”Om man menar allvar med att välfärden ska komma först måste regeringen nu klargöra vilka extra resurser som kommer till välfärden. Det räcker inte att prata om välfärden. Det är dags att regeringen klargör att kommuner och regioner kommer att få tillräckliga resurser för att klara sin verksamhet.”

Men det kom inget besked.

Vad gäller för Vänersborg? Jag ser framför mig att ovissheten har stor inverkan och gör budgetprocessen osäker och ineffektiv. Mycket värdefull arbetstid kommer att spillas av förvaltningsledningar och förtroendevalda.

Vid överläggningar den 3 och 4 februari kan ett preliminärt kommunalt bokslutsresultat läggas fram. Omvärldsanalysen bekräftar sannolikt det som gäller i alla kommuner – vi går back. Och vi ser inte någon väg ut, om inte ….

Partierna får sedan arbeta med underlaget fram till att budgetberedningen den 15 februari lägger fast ett beslutsförslag inför kommunstyrelsen 26 februari. Då kommer det att finnas ramanvisningar för samtliga nämnder som förenklat säger följande: Senast den 20 april skall nämnden beskriva hur man vill driva verksamheten 2021 utifrån det anslaget som även gällde för 2020. Om era förslag leder till förändringar i verksamheten, så bör ni beskriva för budgetberedningen vilka konsekvenser dessa förändringar för med sig.

Med andra ord, i mars och april nagelfars återigen allt. Möte efter möte sitter enhetschefer och ekonomiansvariga och letar efter något som man inte hittade 2017, inte 2018 och inte heller 2019.

Hur än formuleringarna kommer att se ut, hur än man trollar med orden och siffrorna, det kommer inte att gå ihop. När intäkterna inte förbättras kan utgifterna inte längre hanteras rationellt.

Något besked om ökade statsbidrag kommer ju. Men troligen först när nästan hela den kommunala processen har löpt färdigt. Mycket kommer att i all hast ändras innan fullmäktige dagarna innan midsommar går till omröstning.

Är detta klokt?

Mitt tack också

Det är klart att det blev så och att det blev nu. Återigen uppbrott, återigen med nästan samma destination.

Fick le en smula när jag kom att tänka på tiden när Jonas Sjöstedt efter två årskurser på S bröt upp. Nästan alla i lärarkåren tyckte det var galet att låta den unge mannen dra iväg. Klassföreståndaren och syo-konsulenten visade förståelse.

Det var ganska omgående som Jonas drog iväg. Kambodja och Laos då, om jag inte minns alldeles fel. Vietnam nu.

Vi höll kontakt och jag träffade Jonas åtskilliga gånger under dessa snart fyrtio år sedan uppbrottet från skolan och från Vänersborg.

Det sägs mycket positivt nu från många håll. Snyggt jobbat, alla dessa år i Bryssel och Strassburg. Och åtta år som partiledare för ett parti som har Jonas att tacka för mycket. Jag har inte låtit bli att några gånger skicka en spontan och berömmande kommentar, fick alltid ett svar.

Det bästa av allt är egentligen att partiet också har blivit vuxet. Det känns som att vi står på en solid plattform och i lugn och ro kan tänka genom, vart, när och hur våra nästa steg ska tas för att utvecklingen skall fortsätta.

Många medier passar på att kommentera och spekulera. Tämligen värdefulla synpunkter förs fram. Ett bevis på uppskattning och förväntningar, tror jag.

När jag skriver många så är anledningen att det inte är från alla. Förvisso, från enstaka medier var inget annat att räkna med. Men att just DN på sin ledarsida med rubriken ”Roligare än så här blir det inte för Vänsterpartiet” producerar ett alster i gnälligaste ordalag, det gör mig besviken. Och det just samma dag, när Peter Wolodarski i tidningen ETC får tillfälle att ta ställning till anklagelser att DN driver vind för våg åt fel håll. Nåja, det ska inte inkräkta på stämningen.

Min tanke är att Jonas Sjöstedt ännu en gång fattade ett klokt beslut.

Tack för allt, och sköt nu tiden fram till kongressen. Och så går vågorna höga i riksdagen och kan bli än högre under veckorna framöver.

Självfallet, inget att tveka om

Riksdagen återkom idag efter juluppehållet. Redan i morgon onsdag är det årets första partiledardebatt.

Det är med viss förväntan som medierna kommer att bevaka debatten. Spekulationerna om hur länge januariöverenskommelsens fyra partier pallar för externt och internt tryck har varit igång ett tag.

Mitt intresse gäller i första hand sakfrågan – och den handlar denna gång om statens hållning mot kommunerna och regionerna. Finansieringen av verksamheterna brister, fler och fler tillgriper panikåtgärder för att få ner kostnaderna.

Att staten kommer att agera är ställt utom tvivel, det handlar nu om svaret på frågan ”när”? Det är bråttom! Skillnaden mellan att avvakta och besluta kring vårpropositionen någon gång i månadsskiftet april/maj eller att hantera en beslutsprocess genom en extra ändringsbudget ”nu” kan vara avgörande för hur enskilda kommuner klarar sig.

Vänsterpartiet lägger helt öppet fram sitt sätt att tänka. Jonas Sjöstedt kommer i debatten i morgon att ställa frågor till Stefan Löfven. Här Vänsterpartiets inlägg på partiets hemsida och den korta texten som argumenterar för ”nu”.

Vänsterpartiets förslag på 10 miljarder ger resultat, för Västra Götalands region visar Excel-filen ett belopp på 550 miljoner, för Vänersborgs kommun på 26 miljoner.

Vad ett sådant tillskott betyder borde vara ett samtalsämne för kommunens politiker. Igår kom kallelsen/inbjudan till upptaktsträffen inför budgetarbetet 2021. Den 3 februari träffas budgetberedningen som utgörs av fem ledamöter i kommunstyrelsens arbetsutskott, presidier från samtliga nämnder och några enstaka politiker från oppositionspartierna, som även i år kan följa överläggningarna från en insynsplats.

Dagen efter, 4 februari, träffas hela församlingen igen, nu gäller det ”uppdragsdialog inriktningsmål”. En intressant variant dock – under del av dagen är politiker på insynsplatserna uttryckligen ombedda ”att göra annat”.  Det är kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson, som står för inbjudan och han har säkerligen tänkt sig något med denna förändring.

I övrigt blev det idag bekräftat att kommunledningen bestämde sig för Lena Tegenfeldt som ny kommundirektör, hon lär tillträda den 14 april.

Och i lokaltidningen TTELA fick vi också veta idag att Pascal Tshibanda kommer att arbeta som kommunikationschef i Katrineholms kommun.

Givande tips och samtal

Vänsterpartiet Fyrbodal hittade rätt. Under hösten och nu i början av 2020 har det varit ett antal givande studiecirkelsträffar för förtroendevalda i distriktets 14 kommuner.

I december deltog jag i ett möte i Uddevalla med Mats Einarsson från Botkyrka. Mats, om någon, kan allt som är värt att veta om kommunal ekonomi på sina fem fingrar. Vänsterpartiet deltar i några kommuner i ”innersta kretsen” i budgetprocessen, i andra kommuner – såsom t ex i Vänersborg – är en av våra förtroendevalda med på en insynsplats. Många frågor, många svar, värdefulla informationer och tips.

Idag var det Eva-Lena Öhman från Hällekis i Götene kommun och verksam i Skövde kommun, som fick förkovra ett tjugotal deltagare från Fyrbodal. Den kompletta styrelsen från Vänersborgs lokalförening fanns på plats, fast det kändes konstigt i alla fall, det var nämligen 2018-års styrelse som hade hörsammat inbjudan.

Jag erkänner att miljöfrågor har stått långt ner på prioriteringslistan mycket längre än halva mitt liv. Men det ju aldrig för sent. Och idag vet jag att frågor om miljö och klimat bör ställas i en mängd kommunala spörsmål, även om ärendets rubrik antyder något helt annat.

Vi kommer att få tillgång till Eva-Lenas presentation och där finns stolparna för ett aktivt arbete i nämnder och styrelser, för frågor, interpellationer och motioner i kommunfullmäktige. “Håll er framme!” var budskapet. Lita inte på att något händer av sig självt.

Krav på lagstiftning, regionernas sammanhållande hand och initiativ i våra kommunala församlingar behövs för ett aktivt miljö- och klimatengagemang.

Vi fick även värdefull information när Eva-Lena Öhman berättade om Sveriges kommuner och regioner (SKR) – här är länken till skrifterna som var och en av oss helt gratis har tillgång till.

Ett annat tips ger konkreta underlag när frågan lyder: Vad görs i min kommun? Hur framgångsrik är min kommun? Hur ser det ut när vi jämför oss med andra? Har det blivit bättre genom åren?

Jag kände mig lite skamsen när jag tvingades svara nej på frågan: Känner ni till ”Generationsmålet”? Det är bara att googla. Jag fortsatte och öppnade också sidorna som uppenbarade sig när jag sökte: ”Agenda 2030” Det är bara tio år kvar! Inte mer än 10 år! Ingenting för någon som gör skäl för skällsordet: ”Procrastinator! Det är det du är!” Eller också, med betoning: ”Boomer!”

Hur som helst, tack partikamrat Eva-Lena Öhman för att du ville dela med dig av ditt kunnande och ditt engagemang.

Studiecirkel lördag 11 januari

Även om det inte finns en endaste notis på lokalföreningens hemsida, tänkte jag bege mig till ABF:s lokal i morgon lördag.

11/1 – Miljöpolitik i kommuner – Eva-Lena Öman
Vänsterpartiet har Europas bästa miljöpolitik, hur kan vi se till att bedriva den i vår hemkommun? Eva-Lena Öman jobbar både kommunalt, regionalt och nationellt med miljö och hållbarhetsfrågor. Hon bjuder nu på tips och idéer till Fyrbodals alla medlemmar, med gott om tid för diskussion.
ABF Vänersborg (Edsgatan 31), kl 11-15. Vi bjuder på lunchsmörgås!

Miljöfrågor i kommunen är inte frågor som ”hör hemma” i en enskild nämnd. I en mängd kommunala beslutsförslag borde mijöaspekten ha en framträdande roll.

Vänsterpartiet centralt har i en rad riksdagsmotioner tagit upp miljö och klimat. Det finns också ett program som ger inspiration till den som i den egna kommunen söker råd och vägledning.

Public Partner synar socialnämnden

Låt mig först ge två förklaringar:

Konsultföretaget informerade tidigare kommunstyrelsen om sitt arbete och om utkastet till rapporten. Jag lämnade kommunstyrelsen i slutet på 2018. Idag är tre andra vänsterpartister på plats. Ersättaren i kommunstyrelsen, Stefan Kärvling, informerade mig i anslutning till mötet 4 december.

Sedan början av 2019 är jag inte längre med som ledamot i socialnämnden. Jag söker min information om socialnämnden genom att läsa handlingar och protokoll.

Public Partners skriftliga rapport diariefördes den 30 december. Jag bloggade kort den 3 januari ”Vilket blir nästa steg”. Stefan Kärvling har hittills publicerat tre inlägg i anslutning till konsulternas rapport.

Jag avser att kommentera texten om socialnämnden på sidorna 11-15 i rapporten ”Genomlysning Vänersborgs kommun”.

Första delen ägnas helt åt äldreomsorgen. Fokus ligger i första hand på ekonomiska aspekter och förslag som kan begränsa kostnaden. Rapporten inleds med: ”Flera av nämndens verksamheter har höga kostnadsnivåer relaterat till de egna förutsättningarna. Detta är mest påtagligt när det gäller äldreomsorgsverksamheten där kommunen placerar sig bland de kommuner som har högst (negativa) nettokostnadsavvikelse.”

Jag ser denna jämförelse mellan vad ”det borde kosta” utifrån givna förutsättningar och vad det kostar i verkligheten, alltså vad som kommer fram vid bokslutet efter ett verksamhetsår. Rapporten hävdar att det finns mycket som kan förändras.

Men för tydlighetens skull ett längre förklarande citat och även texten på två definitioner som finns med som fotnot.

”I faktiska tal motsvarade nettokostnadsavvikelsen för Vänersborgs kommun 2018 ungefär 80 miljoner kronor. Socialnämnden har tillsammans med sin förvaltning sökt svar på frågor om vad som skapar denna förhöjda kostnad. Det har bland annat konstaterats att antalet vårdboendeplatser (Särskilt boende) har varit för många, personaltätheten inom SÄBO för hög och att gamla vägledningsdokument påverkat omfattningen av biståndsbedömda insatser.”

”1. Nettokostnadsavvikelsen jämför verksamhetens nettokostnad med referenskostnaden. Avseende referenskostnaden för äldreomsorgen bygger den på nettokostnaden för äldreomsorg i riket, åldersstruktur (andel 65-79 år, 80-89 år och 90+ år i kommunen), civilstånd, ohälsa, andel födda utanför Norden, restider i hemtjänsten samt merkostnader för institutionsboende i glesbygd. Därutöver tillkommer del av standardkostnaderna från delmodellerna löner, bebyggelsestruktur och befolkningsutveckling. Positiva värden indikerar högre kostnadsläge än statistiskt förväntat och negativa värden ett lägre kostnadsläge än statistiskt förväntat.

2 Andelen av befolkningen som hade insatser (2017) antingen i särskilt boende eller hemtjänst i ordinärt boende var ungefär 15 % av de som var 65 år eller äldre i kommunen. I jämförelse med liknande kommuner låg Vänersborgs kommun ungefär 3% högre. (Källa: Kolada).”

Under mina år i socialnämnden har jag flera gånger lyssnat på ”verksamhetens rapport”. Jag noterade alltid att personalen berättade om hur insatserna också bedömdes från perspektivet ”kostnadsbegränsning”.   Men nästan alltid fanns med ett ord om ”den extra lilla knorren” som man hade bestämt sig att försvara. Bra personal är rädd om det som kan kallas yrkesstolthet.

Min principiella invändning vill jag inte heller dölja. Jösses, hur mycket av arbetstiden går åt för att föra statistik över allt som behövs som underlag för att ”nettokostnadsavvikelsen” skall bli rättvis.

I övrigt vet jag redan nu att socialnämnden kommer att påpeka att avgörande förändringar har skett under 2019 och kommer att ske under 2020. Och att nämnden får höra: Bra, men alla andra kommuner skär också ner, varför era förändringar fortfarande ”ligger efter”.

Det positiva i rapporten? Det finns ju flera förslag, det första välkomnar jag: ”Det är viktigt att nämnd och förvaltning i samförstånd utvecklar och definierar planen för framtidens äldreomsorg. En sådan plan behöver få en vidare betydelse i form av hur kommunen kan vara en plats där man har förutsättningar att må bra och leva självständigt långt upp i åren och så sent som möjligt i livet bli föremål för biståndsbedömda insatser.”

Däremot saknar jag förståelse för förslaget att begreppet ”skälig levnadsnivå” skall ”tydligt definieras och ägas gemensamt av nämnd och förvaltning”. Rapporten hävdar: ”Vår erfarenhet säger oss att det som driver kostnader i äldreomsorgen bland annat är politiska ambitioner om att ”alla ska ha allt”.” Jag känner inte igen detta påstående från socialnämnden i Vänersborg.

Nästa stora avsnitt ägnas åt nettokostnadsavvikelsen för individ- och familjeomsorgen. Här presenterar rapporten en bild som jag känner igen.

När antalet flyktingar var som störst i Vänersborg, tycktes det inte alls bli en ekonomisk belastning som skulle överstiga kommunens möjligheter att hantera.  Men nu är det tvärtom. När statliga bidrag via Migrationsverket inte längre tillkommer per automatik och när det visar sig att schablonen ”två år för etablering” långt ifrån gäller alla, då sprängs anslagsramen.

En ordentlig revisionsrapport borde kunna ge socialnämnden och andra politiker i kommunen en bättre helhetsbild. Etablering, integrering och inkludering är en angelägenhet för hela kommunen.

Slutligen: Rapportens slutsatser för vad som borde ske eller prövas i Vänersborg på området ”försörjningsstödskostnad” och ”LSS och funktionshinderområdet” (i Vänersborg: ”Personligt stöd och omsorg”) faller under rubriken ”slå in öppna dörrar”.

Och jag vill för säkerhets skull tillfoga en tanke: våra medborgare söker kontakt med kommunens nämnder och förvaltningar i en mängd olika ärenden. Det som skiljer socialtjänsten från annan verksamhet är att sådan kontakt nästan uteslutande sker när behovet av hjälp, av stöd, av lyhördhet, av ett bemötande med omtanke är som störst. Jag läser mig inte fram till i Public Partners rapport att avsnittet om socialnämnden tar vederbörlig hänsyn. Som ett exempel vill jag peka på vem som idag kan få ett beslut om särskilt boende i äldreomsorgen. Då skulle några ”hurtiga” goda råd inte behövt finnas med i rapportens text.

Jag skrev tidigare att min gissning är att det inte sker något under en längre tid framöver. Men självfallet bör det föras diskussioner kring rapporten och dess rekommendationer och förslag. Såväl i kommunens olika nämnder, inte bara i kommunstyrelsen, som i våra politiska partier.

Jag räknar med att Vänsterpartiets lokalförening kallar till antingen ett medlemsmöte eller till ett gruppmöte för partiets förtroendevalda med temat ”Genomlysningen – vad vill vi?”.

Vilket blir nästa steg?

Med inkommande post registrerades i kommunens webbdiarium rapporten ”Vänersborgs kommun – Genomlysningen”.

Uppdraget kom från kommunstyrelsen.  ”Hur ska Vänersborgs kommun omprioritera resurser, organisera sig och därefter arbeta för att möta kommunens utmaningar?”

Dåvarande kommundirektör Pascal Tshibanda ansvarade för beställningen och uppdraget genomfördes sommaren-hösten 2019 av konsulterna från Public Partner. I december informerades kommunstyrelsen och nu föreligger texten. 28 sidor text som också innehåller slutsatser och rekommendationer:

  • Förändra budgetprocessen
  • Klargör kommunstyrelsens strategiska agenda
  • Utveckla processägarskap
  • (steg mot) en samlad förvaltning under kommunstyrelsen
  • Sammanhållen beredningsprocess

Min gissning är att rapporten inte leder till några som helst omedelbara förändringar.

För det första rullar budgetprocessen för 2021 igång enligt den tidigare planeringen, någon förändring av tidsplanen eller uppläggningen blir inte aktuell.

För det andra avser genomlysningen såväl den politiska organisationen som förvaltningsorganisationen. Förvaltningen leds av en kommundirektör. Rekryteringsprocessen av ny kommundirektör lär ha kommit en bra bit på vägen, men något tillträde innan sommaren torde vara osannolikt. Det är inte möjligt att på allvar ta upp förändringar utan att ”kaptenen är på bryggan”.

För det tredje – Vänersborg leds fortfarande av en minoritet som endast samlar tre av nio partier, endast 20 av 51 ledamöter i fullmäktige. Visserligen samlas i sista stund inför avgörande beslut, t ex kvällen före ett budgetbeslut, inte mindre än sex partier kring hastigt avtalade överenskommelser. Men tar man rapporten på allvar, så är det just på den punkten som rekommendationen säger: Så här kan ni inte fortsätta, sätt er ner och prata ordentligt med varandra. Gör kommunstyrelsen till samlingspunkten med verklig ansvar för styrning av kommunens organisation.

Redan i december 2011 bloggade jag kring kommunstyrelsens roll: Kommunstyrelsen – Quo vadis? I oktober 2018 lämnade jag in min motion med frågan Vilken roll har ledamöterna i kommunstyrelsen? 2011 fick jag aldrig frågan besvarad, jag tillstår att det var en retorisk fråga. Motionen från 2018 har inte behandlats än, jag undrar om det sker innan ”genomlysningen” på allvar leder fram till konkreta steg.

Jag vill inte utesluta att det kan bli så att konsulterna kallas in igen för att ta nästa steg. Temat: Nu har ni sagt vad vi ska göra bättre, nu får ni allt hjälpa till och handleda oss och visa hur vi ska göra för att allt blir bättre.

Fria läroböcker välkomnas

I december avrundade fullmäktiges ordförande en interpellationsdebatt med en uppmaning att hålla sig till det ”som gäller Vänersborg” och inte att tala för mycket om vad riksdag och regering har för sig. Med min interpellationsfråga till socialnämndens ordförande ville jag få ett klart besked att det statliga tilläggsbidraget används i enlighet med syftet. Det är inte första gången jag upplevde det som märkligt att vilja ignorera betydelsen av statliga beslut för utformningen av kommunal verksamhet.

När riksdagens ledamöter efter tre ”lediga” veckor återvänder till riksdagens kammare, börjar nästa etapp på ”årshjulet”. I november och december fattades beslut kring regeringens budgetförslag. Först bestämdes ramarna för samtliga 27 utgiftsområden, därefter spikades hur dessa anslag skulle finfördelas inom varje område. Dessa beslut gäller nu för 2020 och kan först få en mindre justering när regeringens vårändringsbudget för 2020 läggs i april.

Nu är det annat ”finlire” som väntar ledamöterna. Under den ”Allmänna motionstiden” hade det skrivits 3314 motioner. Enkel matematik, i runda tal tio motioner per ledamot. Men genomsnittet säger inget, enskilda ledamöter hade satt sitt namn på femtio och fler motioner. Och motionerna anmäldes förstås också i flera olika ”viktklasser”: partimotioner, kommittémotioner, flerpartimotioner, enskilda motioner.

Ingen motion avgörs direkt i kammaren, alla motioner behandlas först av något eller några utskott. Motioner innehåller oftast fler än ett yrkande. Och varje yrkande hänvisas till något utskott, vilket gör att en och samma motion hamnar för avgörande i riksdagen vid flertal tillfällen.

Känns komplicerat, jobbigt, svårt att följa?

Inte alls, för det finns trollformler som gör det hela enkelt. Som den här: ”Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden om …. med hänvisning till gällande bestämmelser, pågående arbeten och vidtagna åtgärder.”

Riksdagen samlas onsdag 15 januari klockan 09:00 för att debattera fyra betänkanden från tre olika utskott. Senare under dagen fattas beslut.

Utbildningsutskottets betänkande 2019/20:UbU8 med titeln Förskolan inleds med en sammanfattning:

”Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden om förskolan med hänvisning till gällande bestämmelser, pågående arbeten och vidtagna åtgärder. Motionerna tar upp frågor om bl.a. kvalitet och förutsättningar i förskolan, språkfrågor, rätten till förskola samt annan pedagogisk verksamhet. I betänkandet finns 16 reservationer (M, SD, C, V, L) och fem särskilda yttranden (M, SD, C, KD, L). Behandlade förslag: Cirka 60 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2019/20.”

Detta betänkande ÄR en gratis lärobok för alla med intresse för förskolans utveckling, i synnerhet för alla som i kommunerna nästan varje månad har att fatta beslut som rör förskolan, personalen, barnen, barnens föräldrar, och förskolans ekonomi.

För varje delavsnitt i betänkandet (Kvalitet i förskolan, Förskolans miljö och lokaler, Tillsyn, Språkfrågor, Rätt till förskolan, Annan pedagogisk verksamhet) redovisas först samtliga motioner som tillhör avsnittet, därefter följer ”Bakgrund och gällande rätt” (rena rama uppslagsverket!!) innan utskottets ställningstagande avslutar.

Motionerna berör frågor som har varit synnerligen aktuella i vår kommun, jag tänker på ”öppethållande av förskolan” där vårdnadshavare jobbar på obekväm arbetstid, och också på frågan om vilket språk som egentligen talas i den ”pedagogiska verksamheten”.

Daniel Riazat, V, är inte tillfreds med beskedet att det finns ett bra regelverk för ”öppethållande”, han reserverar sig. Det gör Riazat också på flera andra punkter, där han står för den uppfattning som Vänsterpartiet driver.

Ingen partikamrat till Mats Wiking, S, Trollhättan, reserverar sig till förmån för det andra yrkandet i Wikings motion 2019/20:1840. Ledamöterna från S nöjer sig med beskedet att den frågan finns med i en utredning vars resultat läggs fram den 31 januari 2020.

I slutet på betänkandet finns en förteckning över samtliga behandlade förslag, alltså alla relevanta frågor på temat ”Förskolan” med utgångspunkt i yrkanden från den allmänna motionstiden.

Mina partivänner Stefan Kärvling och Magnus Lilja, som företräder Vänsterpartiet i barn- och utbildningsnämnden, får ta uppslagsboken för vad den är – gratis läromedel. Själv inväntar jag andra utskottsbetänkanden. De kommer, ett efter ett under veckorna och månaderna framöver. Och jag avser att förkovra mig, för visst är det så att mycket gäller Vänersborg, fast det inte uttryckligen står något om Vänersborg.

Snart blir det bättre igen

Så går tanken på den fjärde dagen efter att jag däckades av en förkylning.

Så är tanken när jag summerar året. Partikamraten Stefan Kärvling fann värmande ord för min insats på bloggfronten, det tackar jag för.

Men fortfarande gnager det. Nu är det lite över ett år sedan jag lämnade den lokala hemsidan för Vänsterpartiet Vänersborg bakom mig. Och där står tiden still.

Styrelsen är öppen mot föreningens medlemmar, läser jag. Vad annars? Dialogen önskas. Ja, men när redovisas den? För hemsidan efterlyses synpunkter och idéer. Sades det i början av året 2019, så står det i slutet av året också. Varför kommer inga synpunkter, varför sker ingenting?

Jag är aktiv för Vänsterpartiet i Vänersborg, jag delar med mig av mina tankar innan sammanträden och rapporterar efter sammanträden. Jag pekar på annat som sker utanför kommunen men som påverkar oss i hög grad. Allt det där på min egen blogg, i mitt eget namn.

Men under tio år fanns regelbundet information om Vänsterpartiets arbete på partiets lokala hemsida. Kommentarer, tankar, yrkanden, motioner, interpellationer, frågor, reservationer, rapport från sammanträden, information om lokalföreningens aktiva arbete.

Snart blir det bättre igen, eller hur?

Någonting att önska vid årsskiftet. Gott Nytt År!