Kompletterande regler för uppehållstillstånd

Man kan göra det lätt för sig: ”Vårt land behöver ett totalstopp för all asyl- och anhöriginvandring, inklusive kvotflyktingar. Sverige behöver ett totalstopp, för all invandring som utgör en social, kulturell eller ekonomisk belastning och ett moratorium för mottagande av kvotflyktingar. Detta bör gälla på obestämd tid och åtminstone tills alla problem kopplade till de senaste tre decenniernas ansvarslösa migrationspolitik är lösta, fullt ut.”[Jimmie Åkesson, Twitter, 2021-02-18]

Man kan göra det jobbigt för sig och många, många andra. Statsrådet Morgan Johansson försvarade in i det sista lagen avseende ensamkommande ungdomars möjligheter att få uppehållstillstånd för att stanna i Sverige. De flesta har varit här i fem, sex, sju år, och gått i gymnasieskolan eller läst på komvux eller studerat på folkhögskola. I december 2019 skrev jag; ”Lyssnar statsrådet? Förstår han?” Det fortsatte länge till. I december 2020 frågade jag: ”Men hur kunde detta hända, statsrådet Morgan Johansson?

Migrationspolitiken blev ett hett ämne. Stefan Löfven vill komma ur rävsaxen med Miljöpartiet å ena sidan och Liberalernas Nyamko Sabuni å andra sidan. Tillsägelsen resulterade i ett utkast till en remiss som överlämnades från Morgan Johanssons justitiedepartement till lagrådet: ”Kompletterande regler för uppehållstillstånd vid gymnasiestudier”. 

Underlaget gick också ut på remiss – knappa tre veckor fick ett antal kommuner, organisationer och myndigheter på sig att lämna in synpunkter. 26 februari, i fredags, gick remisstiden ut. Jag tittade på listan över inkomna yttranden (det kan komma fler) och gjorde några markeringar som handledning till mig själv. Blått betyder ”avstår, inga synpunkter” och rött ”här måste hela texten läsas”. 

För den som vill göra sig en bild över hur illa hela kaoset har utvecklats är det framförallt två texter. Skillnaden mellan Asylcentrum och Svenska Röda korset är att den senare än mer försöker rikta strålkastarljuset på dessa ungdomar. 

Öppna ögonen, vem i Sverige skulle önska se att våra egna ungdomar behandlas så illa om ödet velat att det är härifrån flykten hade behövt ske?

Kloka kommuner fattar kloka beslut

Kunskapsförbundets direktion hade förmiddagsmöte idag. På punkt efter punkt berättades det hur alla kämpar på. Undervisande lärare, elevhälsan, ledningen och framförallt eleverna.

Pandemin håller sitt grepp. I anslutning till denna veckans sportlovsledighet går läsåret in på upploppet. Elever i gymnasieskolans årskurs 1 och årskurs 2 bör förhoppningsvis uppleva någon termin där det mesta är ”normalt” igen. Men eleverna i den tredje årskursen, i avgångsklassen, kommer att gå i mål med 3 terminer ”innan” och 3 terminer ”med” pandemin.

Nu har våra elever det inte längre bra” – det var inga som sade emot uttalandet som kom från ansvarig förbundsledning. Improvisation, ovisshet, något som påbörjas men inte hinner slutföras, svårigheter att upprätthålla tillräcklig kontakt för att kunna ge nödvändig uppmuntran och uppbackning. Distansundervisning, helt, delvis, någon kort period undervisning i skolan, sedan åter digitalt. Påfrestande!

Hur ska det gå med mina betyg? För någon elev gäller det frågan om att få fullständiga betyg, alltså betyg i alla kurser, och att göra klart gymnasieexamen. Arbetsgivare sätter stort värde på att den som söker sitt första jobb har ordning på detta: ”Betyg och examen”. Andra elever har än fler krav på sig. Det är dessa tiondelar i betygssnittet som avgör vem som får och vem som inte får en plats på eftergymnasiala utbildningar där antalet sökande är större än antalet platser.

Förbundsledningen har lärarna bakom sig när det organiseras stöd. Att erbjuda handledning och lärarstöd under loven tycks vara en självklarhet. Om och hur det ska erbjudas hjälp när läsåret officiellt tar slut i juni undersöks redan.

Insikten finns, finns överallt. Redan i december kom ett besked från regeringen. Som förtydligades senare av Skolverket. En miljard är mycket pengar, Vänersborgs andel är 4 miljoner, Trollhättans nästan 6 miljoner.

”Syftet är att bidra till goda förutsättningarna för kommunerna att säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin.”

Längre ner förklaras att det är kommunerna som bestämmer – tänkbara målgrupper är alla från förskolan till vuxenutbildningen. Inga pekpinnar således, utan staten säger kloka kommuner vet bäst. Jag förstår att man menar: Vänersborg vet bäst.

En elev i årskurs 1 på grundskolan har förhoppningsvis åtta coronafria skolår att se fram emot, en elev i årskurs 5 sannolikt fyra. Gymnasieskolans elev i årskurs 1 och 2 har två eller åtminstone ett helt år för att kunna hämta upp vad som försummades under pandemitiden. Annat är det för eleven i årskurs 9 på grundskolan och eleven i årskurs 3 på gymnasieskolan. Plötsligt blev allt annorlunda, under hela det sista utbildningsåret avlöste den ena improvisationen den andra. Mycket gick hyfsat bra, men då och då fallerade det helt. Några elever hade allt stöd i familjen och i sin omgivning, andra satt på bar backe när skolan inte var skolan.

Kloka kommuner vet detta. Då fördelar man inte ett statligt tillskott genom att man dividerar med 12 årskullar. Då ser man till att rikta stödet rätt. Och då menar jag att avgångsklasserna i grundskolan och gymnasieskolan och även vuxna som drabbades av anbefallningen om ”allt på distans” borde prioriteras.

Jag förstår att kommunstyrelsen i morgon onsdag bör kunna lämna ett besked, ett klokt besked.

Det ankommer på Benny Augustsson att bestämma

I oktober 2018 lämnade jag in en motion – två år och tre månader senare kommer en enkel A4 från kommunstyrelseförvaltningen som underlag för ett beslut.

Förslaget är att kommunstyrelsen skall föreslå kommunfullmäktige att uttala: ”Kommunfullmäktige förklarar ”Motion om vilken roll har ledamöterna i kommunstyrelsen” besvarad med hänvisning till ordförandens ansvar för att leda kommunstyrelsens arbete.”.

”Ordförandens ansvar” var jag mycket väl medveten om när jag skrev min motion. Marie Dahlin var fortfarande ordförande. Och min motion var skriven med avsikt att påtala ”vi kan inte ha det så här, vi kan inte fortsätta så”.

Sedan gick det undan. I november ledde Marie Dahlin sitt sista sammanträde i kommunstyrelsen, i december vikarierade Bo Carlsson. I januari 2019 kallade nye ordföranden Benny Augustsson till kommunstyrelsens sammanträde. Själv fanns mitt namn inte längre på listan för ledamöter eller ersättare.

Men jag fortsätter att följa kommunstyrelsen med stort intresse. Min partikamrat Stefan Kärvling tycks aldrig tappa tålamodet med mig och alla mina frågor. Och visst hoppades jag att kommunstyrelsens arbetsformer skulle förändras och förbättras, till gagn för politiken och kommunen, till stöd för alla förtroendevalda.

Jag vet att en kommunstyrelse kan ledas på olika sätt. Jag har upplevt och kan minnas en rad ordföranden som lyckades bra på sitt sätt. Gunnar Russberg, Anders E Larsson, Wollmar Danielsson, Sven-Ingvar Eriksson, även S Anders Larsson, Gunnar Lidell. Och så andra: Lars-Göran Ljunggren och Marie Dahlin.

Poängen med min motion var att väcka tanken om att låta politikerna tidigare komma in i processen. Inte sist, inte när allt redan är klart och det endast skall sägas ja eller nej till färdiga tjänsteskrivelser. Läs gärna motionens text en gång till.

Och i en bisats vågade jag också sätta frågetecken om alla dessa föredragningar behövde ta upp så mycket tid. 

Hur har det blivit? Benny Augustsson har nu påbörjat sitt tredje år som ordförande i kommunstyrelsen. Motionen skall anses besvarad vilket är väl att säga att motionens syfte är tillgodosett. ”Det är ordförandens ansvar att leda kommunstyrelsens arbete och därigenom utveckla kommunstyrelsens arbetsformer”. Med ett litet tillägg: ”Motionen kan säkerligen fungera som ett underlag i ordförandens löpande arbete.

En titt på kallelsen till mötet kommande onsdag. Tid: 08:30 OBS! förväntas bli heldag. 

Styrelsens femton ledamöter och femton ersättare har en ärendelista med 24 punkter och 350 sidors underlag. Därtill kommer att det ska informeras

Vid mötet 27 januari var det 28 ärenden på kallelsen med 420 sidor och en lång lista med information. Sammanträdet började 08:30. Först 17:30 var informationen avklarad och beslutsomgången började. En timme senare avslutades mötet.

Nästan utan undantag sker föredragningar med stöd av Powerpoint-bilder. Nu har vi haft snart ett år med pandemin och den digitala mognaden borde bära frukt. Eller? En föredragning kan spelas in i förväg, text, ljud och bild sändas som en fil till alla deltagare. 

Var och en har möjlighet att se och lyssna och begrunda, varje presentation för sig, med pauser enligt eget gottfinnande. Sedan kan man om man känner behov maila en rad till sekreteraren: ”Jag önskar ställa en fråga kring den här punkten vid sammanträdet.” Är det effektivitet jag efterlyser? Ja, men fortfarande är min tanke att jag vill skaffa tid och kraft för riktiga samtal där våra politiker ska kunna utveckla principiella ståndpunkter i viktiga frågor. Så att alla vet åt vilket håll utvecklingen tycks gå. Var man har varandra, vem som behöver ”komma med ombord” så att en tanke kan få genomslag när beslutet ska fattas. 

Det finns risk att mitt förslag inte kommer att genomföras. Varje ledamot och ersättare har ett arvode vid kommunstyrelsens möten med omkring 200 kronor per timme (tillkommer i föreliggande fall ersättning för förlorad förvärvsinkomst). Kanske kan man hitta en lösning så att det utgår kompensation när presentationer enligt min tanke studeras på hemmaplan? Om det nu ställs ett sådant krav. 

Kommunala sammanträden generar höga kostnader. Var och en kan räkna själv, nödvändiga uppgifter finns i texten ovan.

Men jag upprepar: Min motion har ett annat syfte.

Motionen kan säkerligen fungera som ett underlag i Benny Augustssons löpande arbete.”

Socialnämnden utmanas

Nästa onsdag möts kommunstyrelsen, på torsdag socialnämnden. Finns många handlingar att läsa och begrunda.

Kommunstyrelsen skall ställa sig bakom förslaget till ramanvisningar för det pågående arbetet att ta fram kommunens budget för 2022 och perioden 2022-2024. Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson, S, aviserade för socialnämnden att inga egentliga tillskott kommer att tillskjutas.

Socialnämnden föreslås godkänna förvaltningens verksamhetsberättelse för 2020, så att den kan skickas över till kommunstyrelsen.

Kommunstyrelsen säger att det inte finns utrymme för förbättringar. Socialnämnden berättar om alla förändringar som behövt göras år efter år för att komma tillrätta med kommunens budgetar vilka inneburit nedskärning av anslagen.

Suckade djupt och applåderade stilla när jag i början av socialnämndens verksamhetsberättelse läste: ”Kommuninvånarnas behov är vägledande för utvecklingen av socialnämndens verksamheter. Utifrån detta utvecklar och anpassar vi verksamheten, så att organiseringen svarar upp mot de lagkrav som ställs på oss, kommuninvånarnas behov och deras rätt till insatser. Vi anpassar också verksamheten efter Kommunfullmäktiges budgetramar, övergripande vision och inriktningsmål, kommunstyrelsens förväntade resultat, socialnämndens förväntade resultat, samt förvaltningsledningens styrning och ledningsdokument med värdegrund och principer för chefsroll, stödroll, och medarbetare.

Först kommuninvånare, sedan lagkrav och rätt till insatser, och sist budgetramar.

För egen del gjorde jag en rad anmärkningar i texterna, men länken till hela verksamhetsberättelsen är ”i original” så som det ligger på ledamöternas bord. Här finns förklaringen till varför verksamheten pressas till det yttersta och ändå lyckas avsluta året med ett överskott på 4,3 mkr. Det berättas utförligt hur pandemin har påverkat socialtjänsten. Dels ökade, dels minskade kostnader. Och så generösa statliga extra bidrag som betydde stor lättnad, i slutändan blev det inte så illa som man befarade.

Eftersom jag nyss bloggat om äldreomsorgen i Vänersborg, så vill jag bara nämna att det finns nästintill ett tiotal sidor i berättelsen som ägnar sig åt alla utmaningar som berör hemtjänsten och våra äldre på särskilda boenden. 

En annan fråga som jag uppmärksammade i höstas och nu i början av året gäller andra myndigheters agerande i samspel med vår kommun, mest då arbetsförmedlingens pågående förändring eller avveckling. Även här beskriver socialförvaltningen utförligt den negativa spiralen och hur illavarslande framtiden ter sig, för vissa grupper bland våra invånare, men även för nämndens ekonomi.

Om detta är det inget sagt i budgetberedningens förslag som kommunstyrelsen med all sannolikhet beslutar att skicka ut till alla nämnder: Heja, här har ni att göra! 

Äldreomsorgen i Vänersborg

Nog var det bra att ”äldreomsorgen i Vänersborg” blev ett tema vid gårdagens fullmäktige. Viktiga synpunkter kom fram som är långt mycket mer värdefulla än det eviga korta konstaterandet som finns år efter år  i kommunledningens underlag i budgetberedningen. Där är budskapet övertydligt: Nettokostnadsavvikelsen för äldreomsorgen i Vänersborg är alldeles för stor. Gör något! Gör mera! Ännu mera!

Revisor Torsten Gunnarsson presenterade granskningsrapporten från KPMG: ”Granskning av effektivitet och kvalitet inom äldreomsorgen”. I huvudsak framförde Dan Nyberg, S, socialnämndens ordförande, och jag själv frågor och invändningar. Hela debatten kan ses och höras på kommunens webbinspelning.

Dan Nyberg berättade att han i slutet på december överraskades av frågor från lokaltidningens journalist om denna rapport. Själv hade han inte hört om rapporten och inte heller sett den. Förklaringen kan nog sökas i det som står i inledningen av rapporten:

”Granskningen har genomförts genom intervjuer med socialchef, verksamhetschef hemtjänst, verksamhetschef särskilt boende, förvaltningsekonom, medicinskt ansvarig sjuksköterska, tre utvecklingsledare, tre enhetschefer varav två inom hemtjänst och en inom särskilt boende, studie av nationell statistik (Kolada) samt dokumentstudier av:

  • Verksamhetsberättelse och personalekonomisk redovisning för 2019
  • Verksamhetsplan 2020
  • Patientsäkerhetsberättelse
  • Ledning och styrning 2.0 mm”

Rätt, ingen från nämnden, ingen i presidiet kontaktades av KPMG:s revisorer.

Var det ingen som nämnde för jättarna från KPMG att lillasystern PWC nyss redovisade ”Genomlysning av äldreomsorgen med inriktning biståndsbeslut och planering av verkställighet hemtjänst”? Socialnämnden fick se en presentation av PWC-granskningen bara två månader innan KPMG-rapporten sändes från revisorerna till socialnämnden. (Jag kan inte länka till presentationen, den är ingen allmän offentlig handling.)

Jag fick igår ingen klarhet om våra förtroendevalda revisorer hade uppmärksammat PWC-granskningen. PWC är ju ”out”, idag har kommunen avtal med KPMG. Och så var det på eget initiativ från socialförvaltningen att be om kvalificerad hjälp att hitta ”läckaget”, att identifiera punkter i socialtjänsten där kostnader kunde sänkas.

PWC-genomlysning innehåller det jag efterlyste i min första fråga till Torsten Gunnarsson. Jag ville veta om en granskning inte kunde bli mera konkret, ge bättre stöd ”gå leta där och där och rätta till”, inte bara konstatera ”inte bra, borde ni rätta till”. Beskedet till Dan Nyberg och till mig blev: KPMG-rapporten talar för sig själv, den innehåller värdefulla diagram som ska begrundas, i övrigt ”Rapporten är avstämd och faktakontrollerad av förvaltningschef”.

Dan Nyberg var tydlig, inte nu i nästa veckas nämndsmöte, utan i mars skulle socialnämndens ledamöter få lov att ta ställning till förvaltningens reaktion och hur man ville svara på KPMG-granskningen. Det finns nog skäl att återkomma då och berätta vad som framkommit.

Och för alla som undrar: PWC är revisionsbolaget Price Waterhouse Cooper, i Vänersborg tidigare välkänd genom flera dussin revisionsrapporter på ett flertal kommunala områden, alltid utifrån god lokal kännedom. KPMG – varsågod och googla, finns på jordens samtliga kontinenter, ett globalt revisionsbolag med mallar för vilka som helst uppdrag inom ”acounting”. Namnet då? ”KPMG är ett internationellt revisions- och rådgivningsföretag. … Namnet KPMG är en förkortning av fyra ”grundare”; Klynveld (Nederländerna), Peat (Storbritannien), Marwick (USA) samt Gördeler (Tyskland).

Kvällens fullmäktige

I förrgår berättade jag om min irritation. Inte bra att bära med sig sådan för länge. Därför sticker jag ut hakan i fullmäktige ikväll och ställer frågor till våra revisorer efter föredragningen.

Här mina stolpar: Två frågor

Den första frågan gäller ”kostnaden”. Verksamhetens kostnader är högre än förväntad kostnad.

Detta konstaterande upprepas sida efter sida i revisorsrapporten. Detta leder revisorerna till slutsatsen: Socialnämnden uppmanas att skaffa sig kontroll över kostnaden för äldreomsorgen. Mera konkret står inte i rapportens text. Då är vi tillbaka till ruta noll – för socialnämnden och förvaltningen visste redan att kostnader låg över jämförelsen. Det har nämnden fått höra ofta nog. Vari ligger revisorernas hjälp till en pressad nämnd och förvaltning?

Den andra frågan gäller ”kvalitet”. Revisorernas rekommendation är: Följ socialstyrelsens föreskrift för systematiskt kvalitetsarbete.

Personalen springer redan fort, mycket fort. I rapporten konstateras: ”Ett stort antal (2500-3000) anmälningar av avvikelser har handlagts under året. Där det har funnits behov av åtgärder eller revidering av rutin har det genomförts.” Om dessa anmälningar inte har hanterats exakt efter Socialstyrelsens föreskrift, kan det förklaras med att personalen inte har en chans att sköta våra äldre och att till punkt och pricka leva upp till 27 paragrafer i föreskriftens 8 kapitel. Kan det vara så?

Så långt mitt inlägg i kväll. Får se om jag tillåts ställa mina frågor.

Mitt på dagen hajade jag till ordentligt. Nyhetsbrevet från SKR med ekonomibloggen från chefsekonomen Annika Wallenskog plingade till i mailboxen. Rubriken ”Mindre kommuner har mer effektiva grundskolor”. Spännande tankar! I bloggen hänvisas till en dagsfärsk rapport från RKA (Rådet för främjande av kommunala analyser): ”Effektivitet i kommuner”. Landar högt uppe på läslistan hos mig.

Men när jag bläddrade såg jag en fotnot som måste återges här i sin helhet. Var och en får dra sina slutsatser, men det här behöver alltså göras för att veta om kostnaden för äldreomsorgen är högre i Vänersborg än den egentligen borde vara. Varsågod!

Resursindex äldreomsorg – Nettokostnadsavvikelse äldreomsorg, (%)

Nettokostnadsavvikelse är skillnaden mellan kommunens faktiska nettokostnad och referenskostnaden enligt kostnadsutjämningen och är ett vedertaget mått för kostnadsjämförelser. Referenskostnaden för äldreomsorgen bygger på nettokostnaden för äldreomsorg i riket, åldersstruktur (andel 65-79 år, 80- 89 år och 90+ år i kommunen), civilstånd (sammanboende/ensamstående), ohälsa, andel födda utanför Norden, restider i hemtjänsten, merkostnader för institutionsboende i glesbygd, merkostnader för löner enligt löneutjämningsmodellen för äldreomsorgen, del av standardkostnaderna för administration, uppvärmning och befolkningsminskning från utjämningsmodellen för verksamhetsövergripande kostnader.

Visst irriterar revisorer

När kommunfullmäktige möts på onsdag gäller fortfarande en uppsättning undantagsregler som infördes innan sommaren 2020. Nu träffas fullmäktige digitalt, endast presidiet och två ledamöter som skall justera protokollet finns ”på plats”. Men fortfarande gäller en tidsbegränsning för varje anförande till högst tre minuter. Debatter kring interpellationer eller frågor tillåts inte heller, dessa finns skriftligt i ledamöternas NETPUBLICATOR och uppmaningen är att ta del av underlaget där.

Att hålla sammanträdet kort var tanken när smittorisken var som störst. Nu kvarstår det tillfälliga regelverket, därmed också snabbt förvärvade inläsningsarvoden för alla deltagare. (Vill förebygga alla frågor: 1240 kronor var beloppet 2020, gäller varje ledamot och ersättare som kopplar upp sig digitalt.) Men ärendelistan fylldes på, i början blir det två föredragningar som kommer att dra ut på tiden.

Först presenteras revisorernas rapport ”Granskning av hållbarhetsarbetet utifrån Agenda 2030”, därefter en annan av revisorernas rapporter ”Granskning av effektivitet och kvalitet inom äldreomsorgen”. Granskningsrapporterna kommer från revisionsbolaget KPMG, den första är på 21 sidor, den andra på 18 sidor. Typiskt nog finns inte underlaget med i utskicket till fullmäktige, inte heller några länkar. Till rapporten bifogades också två skrivelser från de förtroendevalda revisorerna – Agenda 2030 och Äldreomsorgen. En, två sidor som dock inte heller finns med i utskicket. I dessa skrivelser upprepas knapphändigt rekommendationer och slutsatser som KPMG har kommit fram till. 

En kort handledning för att förstå hur det är tänkt. Fullmäktiges förtroendevalda revisorer vill undersöka en aktuell frågeställning. Uppdraget går till revisionsbolaget KPMG som kommunen har avtal med. Där finns specialister som redan har hanterat snarlika spörsmål i andra kommuner och som nu med mallen i handen upprättar en rapport om tillståndet i Vänersborg. Ett antal rekommendationer utfärdas, som de förtroendevalda revisorerna ställer sig bakom. 

I missivskrivelsen anges när ett ställningstagande bör ha kommit tillbaka till revisorerna. För ”Agenda 2030”-rapporten blir det en aning galet. En vecka innan julafton diariefördes rapporten och uppmaningen lyder: ”Vi önskar att kommunstyrelsen inhämtar svar från samtliga berörda nämnder och därefter återkommer med ett sammanställt svar senast 2021-02-26.” Räkna på fem fingrar att det är omöjligt.

Själv har jag ägnat mig i första hand åt rapporten ”äldreomsorgen”. Den irriterar mig rejält, dels för det som står i rapporten men även för det som inte står i rapporten.

Bristerna i äldreomsorgen återkommer i hela landet som rubrik dagligen sedan pandemins utbrott. Min uppfattning är att Vänsterpartiet med all rätt långt innan Corona har pekat på den negativa spiralen som försämrar äldreomsorgens villkor  år för år. 

Helt centralt i rapporten är kritiken av det höga kostnadsläget för äldreomsorgen i Vänersborg. ”Vi ser att förändringar har gjorts, men det räcker inte!” Det är budskapets innebörd, det framkommer sida efter sida. Demensteamet har avvecklats, enheten för palliativ vård har avvecklats, det har skett en minskning av personaltätheten de senaste åren, antalet platser inom särskilt boende minskade från ca 500 till 371 boendeplatser, visst, javisst, men ändå …

Vad förväntas i Vänersborg under de kommande tio åren? 80+ går från 2500 till 3200 i antal. Överallt i landet sägs att budgeten inte täcker kostnaderna, och behovet kommer att öka, inte minska. 

Granskningen avser kostnader och kvalitén. När det gäller kostnader så undrar jag:  Nog skulle det bli bättre om personalen springer ännu fortare?

Och kvalitén? Rapporten underkänner i så många ord uppföljningen av kvalitetsarbetet.  Tipset blir att göra rätt, att hålla sig till föreskriften: ”Socialstyrelsens föreskrift för ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete”.

Är det bristande vilja att dokumentera efter konstens alla regler och föreskriftens alla paragrafer? Tycker personalen att det är viktigare att försöka hinna med allt det stora och det lilla som varje enskild äldre önskar sig från omsorgen? Försöka var ordet, för verkligheten är att man ändå inte hinner.

Jag citerar från rapporten: ”I intervjuerna beskrivs att ca 50-60 lex Sarah- utredningar har genomförts under året varav ca 3-5 utredningar har lett till rapportering till IVO. Ett stort antal (2500-3000) anmälningar av avvikelser har handlagts under året. Där det har funnits behov av åtgärder eller revidering av rutin har det genomförts.

Men uppenbarligen kan detta inte tillfredsställa föreskriftens samtliga paragrafer!

Nu får fullmäktige en föredragning av rapporten. Fullmäktige behöver inte svara. Det är i första hand socialnämnden och även kommunstyrelsen som ska stå till svars. Jag hoppas verkligen att nämnden lämnar ett tydligt svar. Med rak rygg!

Vågar man hoppas?

Ungdomar under gymnasielagen – någon som inte vet vad det handlar om? Striden bland vuxna som vet bäst har nu pågått i fyra-fem år. Över huvudet på alla dessa ungdomar som har hållits i ovisshet så länge.

Från början var det egentliga bara SD som inte kunde förstå varför ensamkommande ungdomar som under sin flykt hade sökt sig till Sverige inte omgående avvisades.

Skylten ”Välkommen” var det många som bar. Mycket har ändrat sig. Två partier står kvar vid sin uppfattning. Jag är stolt över att vara medlem i ett av dessa två.

Igår skrev Christina Höj Larsen på sin Facebook-sida följande:

Bra och viktigt att regeringen äntligen tar tag i att göra ändringar kring kraven för tillstånd för ungdomar med tillstånd enligt nya gymnasielagen så de får ett år på sig att söka arbete, kan få räkna in studiemedel på halvtid och att yrkesintroduktion ska kunna ge rätt till permanent uppehållstillstånd.

Men pandemin har nu haft världen och Sverige i sitt grepp i ett år. Det är alldeles för sent att låta detta träda i kraft först till sommar – ungdomarna som redan blivit klara under året behöver omfattas.

Och fortfarande: Alla dessa kast mellan hopp och förtvivlan. Och nu även osäkerheten kring utformningen av humanitära skäl. Det enda rimliga vore en bra och tydlig utformning av humanitära skäl som tydligt formulerar grunder för uppehållstillstånd av humanitära skäl med utgångspunkt i anknytning under vistelsetid – oavsett om man haft tillstånd eller inte – och hälsoskäl eller andra särskilt ömmande skäl.

Och dessutom en #amnestinu för de barn och unga som nu plågats så väldigt länge. I april kommer Vänsterpartiet återigen ge riksdagen möjlighet att rösta för det.”

Regeringen tar tag i att göra ändringar? Det var enkelt att se vad Christina Höj Larsen syftade till – Lagrådsremissen publicerades igår på regeringens hemsida. Jobbiga paragrafer att komma igenom för att ta sig till det som i bästa fall kan bli för förändringar som kan underlätta för så många unga människor som nu har levt en lång tid i Sverige.

Men ”april” förstod jag inte, gissade på förslaget om den nya migrationslagen som skulle finnas på plats när den tillfälliga lagen löper ut i juni. Jag frågade och fick svaret omgående: ”Jag kommer att lyfta vårt amnestiförslag i samband med det allmänna migrationspolitiska betänkande som behandlar våra motioner.

Regeringen har lämnat propositionsförteckningen för våren 2021, inte mindre än 165 propositioner planeras att lämna under våren, en del behandlas dock först efter sommarpausen. Nummer 19 och 20 ligger under Justitiedepartementet ansvar. Båda lämnas till riksdagen 8 april och behandlas innan sommarpausen: ”En långsiktigt hållbar migrationspolitik” och ”Kompletterande regler för uppehållstillstånd vid gymnasiestudier”.

Dags att tala högt och tydligt

Det finns ett årshjul som reglerar när ekonomibeslut på kommunal nivå skall fattas.

Under årets första två-tre månader förbereder ekonomistaben och budgetberedningen ett beslut som fattas i kommunstyrelsen, ett beslut som inte går upp till kommunfullmäktige. Då gäller det ”Ramanvisningar”. Ett inriktningsbeslut som ger besked till alla nämnder: ”Vi i kommunledningen har tänkt oss att nästa år skall ni få så här mycket för att finansiera verksamheten.”

Under april och maj är det tid för nämnderna att reagera. När förvaltningarna har räknat färdigt, så beslutar nämnden om ett svar som är antingen ”japp, det borde gå, vi klarar vårt uppdrag med anvisade medel” eller ”nej, tyvärr, vi får inte ekvationen att gå ihop”. Ett tredje tänkbart svar har inte och lär aldrig förekomma: ”Kommunledningens generositet överraskar, så här mycket behövs egentligen inte.”

Det andra svaret är det intressanta. Om det inte anvisas tillräckliga medel, så måste verksamheten anpassas, förändras, minskas. Nämnden skall enligt regelboken berätta vilka konsekvenser ett för lågt anslag skulle föra med sig.

Strax innan midsommar kommer fullmäktiges beslut, Mål- och resursplanen för nästa år (med utblick på ytterligare två år) klubbas.

Under sommarpausen och i början av hösten är det lugnt, alla behöver hämta sig – fullmäktiges ledamöter från den årliga bedrövelsen att ha medverkat vid ”beslut mot bättre vetande”, nämndernas ledamöter och förvaltningar från  insikten ”nog hade vi hoppats, men nu vet vi, det blir inte bättre framöver”.

Under hösten och innan årsskiftet är det dags för förvaltningarna att ta fram detaljbudgeten och verksamhetsplanen för nämnderna. I dessa dokument berättas hur verksamheten ska hantera situationen under hela nästa år. Vilka förändringar som måste inledas, genomföras, avslutas. På vilken punkt och i vilken enhet målsättningen inte längre kan stavas ”utveckling” – ska man tala om ”sträva efter bibehållen nivå” eller rakt ut om ”avveckling”?

Beskrivningen av årshjulet behöver kompletteras med att nämna kontrollstationerna: ”Boksluten” och MBL-förhandlingarna.

Två månader in på ett nytt år är det inte bara dags att inleda budgetarbetet inför nästa år, det är också tid att avsluta det gångna året. Innan det slutliga bokslutet har fullmäktige i maj och i oktober haft tillfälle att titta på två tertialbokslut, det första avser januari – april, det andra maj – augusti, och så bokslutet hela året.

MBL-förhandlingar sker också regelbundet. Första gången centralt i februari, när arbetsgivaren ”hela kommunen” förhandlar förslaget till ramanvisningar. Det föregår beslutet i kommunstyrelsen. Andra gången under april/maj, när de fackliga företrädarna ”nämnd för nämnd” tar ställning till underlaget som går från nämnden till kommunfullmäktiges budgetbeslut i juni. Och så en tredje gång, centralt, i början av juni. Då gäller det förslaget som strax skall hamna i fullmäktige för ett avgörande.

Rubriken ”Dags att tala högt och tydligt” vänder sig till politiken och till kommunens anställda. Inget annat än just den här budgetprocessen involverar så många förtroendevalda, ja egentligen alla. Visserligen är det kommunledningen, kommunstyrelsens ordförande, som har det tyngsta ordet, men här finns flera tillfällen under året för alla andra att komma med synpunkter.

”Högt och tydligt” ska inte begränsas till att begära ordet i det slutna nämndsammanträdet. Det ska gå att läsa, det bör finns avvikande skriftliga yrkanden, reservationer, anteckningar till protokollet, omröstningslistor. Det ska gå att höra när avvikande uppfattningar framförs i fullmäktiges offentlighet.

De anställda “på golvet” känner bäst till den verksamhet som hela budgeten handlar om. I första hand är det deras valda fackliga företrädare som får information och som skall ”förhandla”. Hur högt och hur tydligt facket talar är ju avhängigt stödet man upplever. Förs diskussionen på arbetsplatsen, formuleras kraven utifrån insikten ”visst ankommer det också på mig att säga ifrån”, då får raden som avslutar rutinmässig alla ”förhandlingar” en hel annan vikt.  Raden som talar om ”oenighet” med arbetsgivaren, kommunen.

Vid det senaste tillfället stod följande i protokollet: ”Eftersom den föreslagna budgetramen för 2021 inte är tillräcklig för de stora behov kommunen har och att konsekvenserna kan innebära kraftigt försämrad arbetsmiljö ställer sig Kommunal, Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet, Vårdförbundet, Vision, Ledarna, SSR och Akavia oeniga till förslaget om budget för 2021.

Den 24 februari beslutar kommunstyrelsen om ramen inför 2022. När jag har sett handlingarna avser jag att återkomma.

Tålamod påbjuds i Vänersborg

Fick höra berättas om kommunstyrelsens möte i onsdags. Läste också Stefan Kärvlings blogg. Sammanträdet blev lite annorlunda än vanligt eftersom de flesta politiker, tillsammans 25 ledamöter och ersättare, deltog digitalt från hemmaplan. Inte heller föredragningarna skedde i rummet där kommunstyrelsens presidium brukar samlas, utan ordnades digitalt från andra lokaler i kommunhuset.

Något mer annorlunda var det när det gäller längden på sammanträdet. Upprop 08:30 som alltid, men sista klubbslaget togs först tio timmar och fem minuter senare.

Inget bekymmer för mig personligen, efter alla mina år i kommunstyrelsen är jag inte längre på plats. Inga bekymmer, men jag bryr mig fortfarande. Så jag frågade.

Jo, beslutsomgången kring lite mer än 20 punkter på dagordningen kom igång 17:30, avbröts efter avklarade 15 punkter på ärendelistan under nästan en halvtimme pga tekniskt strul hos en av tjänstgörande ledamöterna – och avslutades som sagt en kvart senare.

Jag undrade: från 08:30 till 17:30, vad var det då? Jo, föredragningar, föredragningar, föredragningar.

12 PowerPoint-presentationer och tre presentationer med pdf-bilder. Flera ppt föredömligt korta, blott fem-sex bilder som stöd för den föredraganden, andra utgjordes av tjugofem eller fler sega bilder med diagram efter alla konstens regler.

Var går gränsen? Hur mycket hinner man uppfatta och bearbeta? Och budskapet från några viktiga presentationer skulle ju också senare förmedlas till partikamraterna …

Jag undrade: Ställdes många frågor? Och fick veta att det blev färre ju längre dagen gick, ingen ville ju utsätta sig för att få skulden för att det hela gick på övertid.

Jag satt kvar i kommunstyrelsen till december 2018. Strax innan, i oktober 2018, lämnade jag in en motion med rubriken Vilken roll har kommunstyrelsens ledamöter?

Jag avslutade mina frågor med följande text:

Hur kommunstyrelsen kan ändra sitt sätt att arbeta och hur mina tankar kan påverka utformningen av kallelsen och själva sammanträdet, det vågar jag inte ha en färdig åsikt om. Allt vad jag vill kan jag dock uttrycka i mitt yrkande: Jag yrkar att kommunstyrelsen funderar över ledamöternas roll och hur det kan möjliggöras att våra politiker får utrymme för det politiska samtalet.

Nej, jag visste då inget om detta extrema möte i onsdags. Motionen ligger sedan oktober 2018 i kommunkansliet och samlar damm. Inget har hänt, såvitt jag vet. Men någon mer än jag måste väl undra om övningar som denna nu sist i onsdags kan vara optimala. Jag tvivlar.