Interpellation om kommunens syn på flygplatsens framtid

Kommunstyrelsen beslöt igår att bevilja ett förlusttäckningsbidrag med 924 000 kronor för Fyrstads Flygplatsbolaget AB.

Liknande beslut fattas varje år. Kommunen följer ingångna avtal.

Den som inte är införstådd med att en miljon behöver lämnas som kommunens bidrag till att verksamheten överhuvudtaget kan fortsätta, behöver initiera en omprövning av avtalet.

Ärendet beskrev jag i ett tidigare inlägg på bloggen.

Nu följer jag upp med en interpellation till kommunstyrelsens ordförande. Jag räknar med att min fråga besvaras i fullmäktige 27 november.

Bra för vuxenutbildningen

Ingen tvekan, en lättnadens suck, det känns bra!

Vi gick till talarstolen igen och igen, under hela våren och efter sommarpausen. En gång var det Stefan Kärvling, sedan var det jag. Och när vi hade varit framme månad efter månad i kommunfullmäktige, då äntligen lossnade det också hos andra. Madelaine Karlsson, S, och Henrik Josten, M, förste resp andre vice-ordförande i Kunskapsförbundet Väst, kom ut med välskrivna manuskript, fylld med argument om varför och på vilket sätt kommunen Vänersborg borde visa förståelse.

Vuxenutbildningen är ju nästan undantagslöst en vinn-vinn-situation, för den enskilde sökande, för den sökandes familj, för arbetsgivare som söker utbildad personal, för socialtjänsten där en individ mindre ansöker om försörjningsstöd. Ekonomiskt sett vinn-vinn. Men även så oerhört betydelsefull för enskilda. Det betyder något, det gör något, att utbilda sig är att lyfta sig.

Och visst är Kunskapsförbundet Väst stolt över att de studerande på alla dessa olika utbildningar tycks vara överens om en sak: Förväntningarna infrias med råge.

Och nu har det alltså lossnat, åtminstone på en punkt. På onsdag beslutar kommunstyrelsen i ärendet 16 Uppdragsavtal för vuxenutbildning 2020.

Handlingen är inte lättläst. [Ta gärna en titt på de sista tre sidorna i utskicket: ”Bilaga 3 – Omvärldsanalys inför beställning 2020”]. Kanske kan man uttrycka det så här: Hösten 2019 borde det ha ordnats fler utbildningsplatser än vad som erbjöds. Alldeles för många sökande fick inte påbörja utbildningen. Nu lossnar det och kötiden för dessa är förbi. Om anslaget räcker fullt ut till för såväl de som hade en plats på kölistan som till de nytillkommande sökande kommer att visa sig framöver.

Nu blir det alltså ett beslut som kommunstyrelsen äger rätt att fatta. Uppdragsavtalet förs inte över som ett ärende till kommunfullmäktige. Och det står redan nu klart att en majoritet i kommunstyrelsen ställer sig bakom förslaget.

Tonerna från riksnivå har varken landat hos våra lokala partiföreträdare i Moderaterna och inte heller hos Kristdemokraterna. Och det känns skönt och bättre så länge det nu må förbli så. Det räcker nämligen med att Kurt Karlsson yttrar sig.

Mönsterbildande upprepningar

Kommunfullmäktiges beslut gäller. Nämnderna har att följa kommunfullmäktiges beslut. Och om och när det visar sig att fullmäktiges anslag inte räcker till att täcka nämndernas kostnader för verksamheten, då ankommer det på nämnderna att anhålla om tillägg

Visst, socialnämndens ordförande, Dan Nyberg, S, behärskar regelverket på sina fem fingrar. Han vet hur man får till det.

På onsdag förväntas kommunstyrelsen att lämna över till kommunfullmäktige att fatta följande beslut: ”Kommunfullmäktige beslutar att tillföra socialnämnden, individ- och familjeomsorg, ett tilläggsanslag om 20 mkr till budget 2019. Finansiering sker genom att årets resultat budgeteras ner med 20 mkr från 36,5 mkr till 16,5 mkr.

För ett år sedan, i oktober 2018, beslutade kommunfullmäktige: ”Kommunfullmäktige beslutar tillföra socialnämnden ett tillfälligt budgettillskott på 27,0 mkr till anslagsbindningsnivå Individ och familjeomsorg för 2018. Finansiering sker med 22,0 mkr genom att årets resultat budgeteras ner från 23,6 mkr till 1,6 mkr. Resterande 5,0 mkr finansieras ur kommunstyrelsens förfogandeanslag.”

Inte exakt samma lydelse, men i grunden samma begäran och snarlika beslut. Har socialnämnden inte dragit nytta av hjälpen man fick 2018?

Visst gjorde man det. Men 2018 präglades ju av ett budgetbeslut 2017 som inte gav anslag till socialnämnden i den omfattning som hade behövts. Verksamheten 2018 var från början underfinansierad – och fullmäktiges ledamöter hade fått veta detta innan beslutet fattades.

När lär sig fullmäktige att förstå? När ska fullmäktige låta bli att fatta beslut mot bättre vetande? I vart fall har det inte hänt än.

En månad efter tilläggsanslaget i oktober 2018 kom beslutet om Mål- och resursplanen för 2019. I debatten hävdade Vänsterpartiets ledamöter att det på nytt föreslogs underbudgetering av socialnämndens verksamhet. Vi hänvisade till socialnämndens förslag som fanns med i utskicket: ”Socialnämnden begär 36 5000 Tkr i utökad budgetram.” [Vän av ordning säger: Ramen för 2019 blev ju 36 Mkr högre än ramen för 2018, inte sant? Jo, sant, men den höjningen var ”inga riktiga tillskott” utan endast förändringar i samband med budgettekniska uppräkningar, såsom bl a 26 Mkr för högre löner.]

Hur skriver socialchefen nu när nämnden i november 2019 ska få ett beslut om tillägg? ”Av det prognostiserade underskottet på 52,1 mkr finns från årets början ofinansierade kostnader som inte detaljbudgeterats för 2019. Dessa poster motsvarar idag 42,3 mkr inom individ- och familjeomsorg avseende hem för vård och boende (HVB) barn och unga samt familjehem (34,5 mkr) samt inom omsorg om funktionshindrade boendestöd enligt lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LSS) för ungdomar som studerar på annan ort (7,8 mkr).”

Med andra ord, i efterhand kom skrivningar som motsäger majoritetens påståenden att man lade en korrekt budget.Socialnämnden ansöker 2019 återigen om tillägg: ”Mot bakgrund av prognostiserat underskott i delårsrapporten per augusti 2019, beslutade socialnämnden 2019-09-26 (2019/§ 96) att begära tilläggsanslag om sammanlagt 42,3 mkr till budget 2019. Socialnämndens årsprognos för 2019 visar ett underskott om 52,1 mkr men nämnden anger att de har en stark ambition att hämta hem 9,8 mkr under resterande del av året genom åtgärder som pågår.”

Ansökan lämnades inte rakt över till kommunstyrelsen. Två steg behövdes först: ”Frågan har varit föremål för presidieöverläggningar mellan företrädare för kommunstyrelsen och socialnämnden” och därefter: ”Ekonomikontoret har efter avstämning med kommunstyrelsens presidium tagit fram ett beslutsförslag i ärendet.”

Då blir facit: ”Socialnämndens underskott i slutet på 2019 är kvar, men halveras” och ”kommunens resultat blir mycket mindre än det förväntade resultat”.

Budgetbeslut för 2020 fattades redan i juni, så det som nu kommer fram ”kom för sent” för att väcka insikt hos majoriteten. Därför kunde ledamöterna luta sig tillbaka och andas ut. För i handlingen i juni stod att läsa: ”Socialnämndens förslag: Socialnämndens budgetförslag ligger inom ram. Förvaltningen beräknar ett behov utöver ram till 44 600 Tkr och anger åtgärder med konsekvensbeskrivningar för motsvarande summa.”

Kommunala handlingar kan läsas på olika sätt. Jag föredrar att läsa handlingarna på mitt sätt, sedan får andra potentater välja en annan tolkning.

En miljon och inga frågor?

Nästa onsdag sammanträder kommunstyrelsen för näst sista gången under 2019. En lagom lång föredragningslista med 25 ärenden.

Som alltid, en del som går vidare till kommunfullmäktige för avgörande, andra frågor däremot beslutas direkt i kommunstyrelsen. Kommunfullmäktige samlas 27 november.

Ingen kommun är undantagen från den centrala frågan som alla politiska församlingar brottas akut med: Hur klarar vi gapet mellan stora och växande utgifter och otillräckliga och minskande resurser?

Har man detta i åtanke, så borde kommunstyrelsen verkligen våndas vid varje beslut som binder kommunen till nya utgifter.

Det gäller t ex ärende 18 ”Driftstöd Fyrstads flygplats AB 2020.

I beslutsförslaget står ett antal formella punkter, men första meningen lyder: ”Kommunstyrelsen beslutar att bevilja 924 000 Kr till Fyrstads Flygplats AB för täckning av förluster under år 2020.”

Kommunstyrelsens ledamöter känner igen detta. Dels är svaret på flygplatsbolagets årliga ansökan alltid av liknande lydelse, dels har kommunfullmäktige redan i juni vid budgetbeslutet reserverat medel i anslaget till kommunstyrelsen.

Men denna gång borde nog en och annan ledamot känna visst obehag. Det finns en artikel över två hela sidor i dagens GP med rubriken: ”Trollhättans flygplats får miljoner i bidrag”  Redan i ingressen står: ”Driftsbidrag till flygplatser finns med på Naturvårdsverkets lista över miljöskadliga subventioner. Trots det rullar bidragsmiljonerna in till Trollhättans flygplats.”

Egentligen är det TTELA, som är den lokala budbäraren för allt som Stampen Media anser att vi behöver veta. Men nu fanns artikeln i GP och det blir svårt att ignorera informationen som framkommer. Och det är sannerligen förvånande hur skarpa formuleringarna är som redaktören förmedlar. Här finns en rad uppgifter som inte alls  eller i vart fall inte lika tydligt framkommer i bolagets ansökan om förlusttäckning.

Sedan kompletteras artikeln med ytterligare en granskning: ”Tåget punktligare än vad flyget till Stockholm är”.

Å andra sidan har GP idag även plats för ett inlägg på debattsidan: ”Klimatväxla inte bort det hållbara flyget”, skriven av Fredrik Kämpfe, Transportföretagen, branschchef flyg.

Vad finns att göra? Vid sittande bord kan inte kommunstyrelsen ignorera förpliktelser som följer med ingångna avtal. Det blir nog ett beslut i enlighet med förslaget. Men sägs inget, görs inget, så fortsätter samma förlusttäckning år efter år.

Det bästa vore om kommunstyrelsen bestämmer sig för att i grunden debattera  hur utvecklingen skall löpa framöver. Men så fungerar inte styrelsen idag. Beslut efter beslut klubbas utan djupare diskussion. Det är det liggande beslutsförslaget som det gäller att ta ställning till. Säg ja eller säg nej.

Jag är inte längre på plats i kommunstyrelsen. Som ledamot i kommunfullmäktige har jag möjlighet att ställa en interpellationsfråga eller att skriva en motion. Jag ska fundera på saken.

Ali Esbati, tack

Mitt inlägg i fredags ”Stanna upp innan det är för sent” belyste aktuella utspel i frågan om vart arbetsförmedlingen är på väg.

Igår tisdag tillkom ett utspel från (L) som var i häftigaste laget.

Av en händelse blev detta utspel en central punkt i interpellationsdebatten klockan 18:00 igår i riksdagen. Ledamot Mats Green (M) frågade om: ”Januariöverenskommelsen och Arbetsförmedlingen” och riktade frågan till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark.

Vänsterpartiets Ali Esbati deltog i debatten och hans inlägg bidrog för att kunna greppa vad som egentligen sker. Ali Esbati klargjorde också hur Mats Green försökte blanda bort korten.

Den korta debatten kan ses och höras eller också kan man studera snabbprotokollet.

Tidigare idag, onsdag, lämnade Ali Esbati in en ny interpellation till arbetsmarknadsministern. Esbati anknyter till gårdagens debatt och vill veta mer om hur regeringen avser att bemöta kommunernas växande farhågor. Ali Esbati frågar:

1. Avser ministern att redovisa någon bedömning av de merkostnader som situationen på Arbetsförmedlingen redan har åsamkat kommunerna genom minskad service, närvaro och förutsägbarhet?

2. Avser regeringen att återkomma med budgetkompensation till
kommunerna för dessa merkostnader och de merkostnader som kan
väntas framöver i och med Arbetsförmedlingens avveckling?

Enligt riksdagens regelverk skall debatten ske senast om två veckor.

Stanna upp innan det är för sent

Först kom punkt 18 i januariöverenskommelsen.

Senare lämnade regeringen ett uppdrag till arbetsförmedlingen.

I riksdagen begärde Vänsterpartiet en aktuell debatt. (Se ett inlägg på min blogg.)

Nu i veckan kommer resultaten.

I onsdags publicerade nya arbetsmarknadsministern Eva Nordmark en debattartikel i Dagens Nyheter.

Det kom en omedelbar reaktion. Heike Erkers och Ursula Berge från Akademikerförbundet SSR vet vad som behöver sägas om regeringens tankar.

Anders Knape, ordförande i SKL, framförde tankar om vad regeringens syn betyder för kommunerna.

Ulla Andersson och Ali Esbati formulerade Vänsterpartiets replik i DI: ”AF-reformen drabbar de fattiga och kommunerna”

Idag beskriver Heike Erkers och Ursula Berge i SvD utvecklingen och föreslå flera punkter som kan hjälpa regeringen att besinna sig: ”Ett politiskt haveri måste undvikas”.

Och slutligen myndigheten Arbetsförmedlingen som idag pliktskyldigast lämnar den beställda rapporten.

Avslagen, återhållsam …

Det har gått några dagar sedan fullmäktiges långa sittning, hela fem och en halv timme. Vad är det som gör tillställningen så seg? Varför känns allt så avslaget?

Manuskript och stolpar för alla anföranden är skrivna i förväg. Kommer det överraskande frågor så besvaras dessa knappt och formellt – eller inte alls. Kommunledningen, alltså Benny Augustsson, S, sänker inte garden, lämnar inte någon öppning, är på sin vakt.

Alla i församlingen är medvetna om, eller borde åtminstone vara det, att den ekonomiska obalansen i kommunen måste tacklas framöver. Än så länge skjuts alla frågor om hur och när till nästa möte, eller till mötet därefter, eller till första mötet nästa år.

Jag fick ett ryck idag när jag i söndagens DN läste Per Svenssons ledare ”Asylrätten kan inte snålspolas”. Klarspråk gör gott.

Och så fanns det en hänvisning till något som borde vara aktuellt idag men som tyvärr inte syns möjligt. Per Svensson hänvisar till ”nollställningen”, till möjligheten att bevilja amnesti. Amnesti för att politikens oförmåga har trasslat till det för myndighets-Sverige, och värre, driver unga människor till desperata handlingar. Ett beslut om amnesti skulle göra det möjligt att rädda liv och att låta lagstiftaren dra streck över ett skamfyllt kapitel.

Per Svenssons hänvisning till regeringens och riksdagens tidigare beslut om att bevilja amnesti ledde mig vidare till riksdagsprotokollet från den 14 september 2005. Då fanns en gemensam reservation från kd, fp, v, c och mp. Man häpnar när man ser hur partier och enskilda politiker har ändrat uppfattning.

Idag kämpar enstaka ledamöter i riksdagen. Vänsterpartiets Christina Höj Larsen gör det. Hon vet hur det känns att bemötas knappt och formellt – eller inte alls. Hennes reaktion kom – hon anmälde statsrådet Morgan Johansson för att han besvarade frågor nonchalant och osakligt.

Morgan Johansson är ofta i media, allt för ofta lämnar hans uttalanden kvar samma frågor: Vad var det egentligen han sade? Eller: Menade han verkligen vad han sade? Och: Företräder Morgan Johansson socialdemokraterna?

Jag anmärkte på detta redan förra veckan när jag avslutade ett inlägg med att citera Morgan Johansson.

I Per Svenssons text finns ett avsnitt där han påtalar vad som kan ske: ”Och jag som trodde att planekonomin hade begravts under den kollapsande Berlinmuren. Men här lever tron på statens styr- och reglerförmåga. Och visst kan man strypa flödet, åtminstone för en tid. Sluta avtal med dörrvakter som Erdogan. Rulla ut taggtråden. Göra livet surt för alla som trots allt lyckas krångla sig hit. Men förr eller senare reser sig Historien ur fåtöljen. Ännu ett krig, kanske i ”ett närområde”. Ännu ett folkmord. En klimatkatastrof. Då bryter floden igenom vallarna. Flyktingvågen 2015 var en föraning om det oundvikliga.”

”Det är helt nödvändigt”

Lokaltidningen TTELA har fingertoppskänsla. Ikväll har kommunfullmäktige i Vänersborg många tunga frågor att behandla, hela 51 ärenden står på föredragningslistan. Då överraskas vi av rubriken på första sidan: ”Trollhättan höjer skatten

Tidningen skriver: ”Den styrande majoriteten i Trollhättan, S, V och MP höjer kommunalskatten med 80 öre nästa år. Detta på grund av det ansträngda ekonomiska läget. – Det är helt ­nödvändigt för att värna vår välfärd, säger ­kommunstyrelsens ­ordförande Paul Åkerlund (S).”

Visst, Trollhättan är Trollhättan. Men Vänersborg kämpar minst lika mycket med en ekonomi i obalans. I budgetbeslutet för nästa år, som kom redan innan midsommar, sade S, M, C, KD, L och MP nej till alla tankar på att förstärka intäktssidan genom att höja kommunalskatten.

Vänersborg och Trollhättan har också gemensamma projekt. I debatten under punkt 8 ”Begäran om extra medel från medlemskommunerna i Kunskapsförbundet Väst” och punkt 9 ”Ansökan om ytterligare medel för vuxenutbildningen” kommer Trollhättans insikt att nämnas, var så säkert.

På punkt 12 ”Delårsrapporter augusti 2019” kan ingen neka att vi nu vet hur illa i ekonomiska termer detta år kommer att sluta. Och budgetbeslutet från i juni bestämde att inga resurser skall tillkomma 2020.

Under punkt 14 talas om ”Översyn av kommunens regler för mål- och resursstyrning”. Under en rad av år har måluppfyllelse förblivit en dröm när det visade sig att mål och resurser inte gick hand i hand.

Punkt 16 är ”Framtidens bibliotek”. Fullmäktige måste avgöra hur mycket som skall investeras. Ja, jag uppfattar att biblioteket tillhör välfärden i vårt samhälle.

Punkt 27 ”Motion om partistöd”, punkt 28 ”Motion om Fiske på Hunne- och Halleberg” samt punkt 29 ”Motion om Fortsätt, men gör rätt!” berör samtliga frågor om vad vi borde ha råd med, var vi kan spara, var vi kan omfördela.

Min motion ”om budgetbeslut i juni – är det bra?” kommer upp som ärende 37. Med tanke på vad som anfördes i debatten i Vänersborg i juni och med tanke på hur Trollhättan resonerar nu i oktober efterlyser jag mer förståelse. Nu blir det avslag på motionen.

Tyvärr finns fortfarande ingen live stream från fullmäktiges sammanträden i Vänersborg. Starttid för mötet är 18:00, lokalen är Festsalen i Folkets Hus. Det finns gott om plats för åhörare, enkelt att slinka in och inget problem att smita ut igen. I övrigt gäller: Kommunfullmäktiges sammanträde sänds via Trollhättans Närradio på 90,6 Mhz med början kl 17:30.

Mot bättre vetande: ”Noterar informationen”

Som förtroendevald känns det bittert att behöva lyssna på information om förändringar som jag aldrig skulle ställa mig bakom. Men beslutet ligger hos förvaltningen, det är inget ärende som direktionen i Kunskapsförbundet kan rösta om.

Jag deltog i beslutet att ”notera informationen” och anmälde en skriftlig reservation.

Reservation

Kunskapsförbundet Väst, direktionen, 2019-10-15, ärende 12 ”Förbundsdirektören informerar”

Beslutet i ärendet lyder ”Direktionen noterar informationen”.

Av protokollet kommer att framgå att informationen till ledamöterna avsåg ett flertal punkter av skiftande innehåll och vikt.

Den femte punkten hade rubriken ”Trygga och säkra skolor”.

Jag hade tidigare sett att en punkt på kommunalrådet Paul Åkerlunds kallelse till ägarsamrådet samma dag hade exakt denna lydelse.

Jag såg framför mig en presentation av tillkommande åtgärder, en förstärkning av det arbete som önskas av medlemskommunerna och som av direktionen och förbundets förvaltning planeras och verkställs, allt med syfte att säkerställa den yttre ramen för ett gott arbete i undervisningssituationen.

Förbundsdirektörens besked till direktionen var raka motsatsen. Utan omsvep fick vi klara och tydliga uppgifter om på vilka poster och i vilken omfattning elevhälsan och elevstödet drastiskt skulle minskas.

Jag behöver inte upprepa redovisningen vi fick i detalj. Neddragningen slutar på 22% av berörd personalstyrka.

Informationen var en punkt på förbundsdirektörens lista. Direktionen brukar notera informationen. Något annat är knappast tänkbart.

Ett avvikande yrkande i sak eller ett yrkande på avslag är nonsens, det handlar inte om ett beslut som ligger i direktionen, frågan om förändringar i bemanningen är delegerad till förvaltningen.

För mig som ledamot är detta ett stort bekymmer. Jag får vid sittande bord veta att något genomförs för att möta den extremt tuffa ekonomiska situationen. Om det skulle varit ett beslutsärende skulle jag kraftigt ha motsatt mig ett sådant här förslag. Jag ser att det skulle behövas en personalförstärkning från nuvarande nivå med 22% eller mer, inte som det blir nu, mindre personal.

Jag anmälde reservation. Jag deltog i beslutet att notera. Men jag noterar en utveckling som förstärker min oro att förbundet tvingas till åtgärder som är destruktiva och sker mot bättre vetande.

Lutz Rininsland                                                          2019-10-22