Flygplatsens framtid

Tiden efter kan mycket väl te sig annorlunda än vad tiden innan varit.

Ett flygplan! Jag studsar till när jag ser en ensam kondensationsstrimma på den blå himlen. Eller när någon flygentusiast med sin enmotoriga maskin bryter tystnaden.

I Coronakrisens spår har förändringar skett som man snabbt vänjer sig vid. Och så kommer tanken: Hur blir det sedan?

Det fanns en gång regelbundna avgångar från Fyrstads Flygplats till Bromma flygplats. Inte nu längre. Trollhättan-Vänersborgs flygplats är fortsatt öppen för livsviktiga funktioner. Så var rubriken på ett pressmeddelande 19 mars.

Och så är det fortfarande. Hela sommaren säkert och en bit in i hösten. Kanske längre. Är det ens säkert att linjetrafiken någonsin återkommer?

Jag vet inte. Själv hoppas jag att tiden för linjeflyget från Trollhättan aldrig kommer tillbaka. Varför skulle det?

Och jag ser många tecken på att avbrottet i mars också blev slutpunkten för alltid. Kloka tidtabeller för tågtrafik kan ordnas. Tidsvinsten flyg kontra tåg är marginell. Affärsfolket kan arbeta på tåget, inte på flyget. Skype, Zoom och Microsoft Teams – ska det vara något som kom för att glömmas bort igen? Kurser, konferenser, utbildningar, affärsmöten? Fungerar digitalt mer än tillfredsställande. Affärsluncher kanske inte.

I morgon torsdag debatterar riksdagen kring trafikutskottets betänkande 2019/20 TU12 ”Luftfartsfrågor”. Där finns mycket relevanta texter, dels i avsnittet ”Bakgrund”, dels i det som heter ”Utskottets ställningstagande”.

När det gäller de icke-statliga flygplatsernas situation vill utskottet peka på vad regeringen anför i skrivelsen 2019/20:75 som överlämnades till riksdagen i mars 2020. Regeringen hänvisar där till att det pågår ett internt arbete inom Regeringskansliet med en översyn av de svenska icke-statliga flygplatserna i enlighet med den nationella flygstrategin, och att detta arbete har fortsatt under 2019 för att ligga till grund för att tydliggöra statens ansvar och roll som stödgivare till icke-statliga flygplatser. Översynens övergripande utgångspunkter är de transportpolitiska målen och översynen omfattar de stöd som staten i dag bidrar med till icke-statliga flygplatser och den statligt upphandlade flygtrafiken. Regeringen redovisar att arbetet har försenats och att inriktningen är att översynen ska vara klar under 2020. Utskottet emotser detta med stort intresse.”

Annat som är bra att känna till är: ”Det finns i dag ca 300 flygplatser och flygfält i Sverige. De flesta av dessa är mycket små och används främst av flygklubbar och enskilda individer. I Sverige finns det tio flygplatser som utgör det nationella basutbudet av flygplatser som regeringen har fastställt för att säkerställa ett effektivt och långsiktigt hållbart flygtransportsystem som garanterar en grundläggande interregional tillgänglighet i hela landet. Dessa flygplatser är Göteborg/Landvetter, Kiruna, Luleå, Malmö, Ronneby, Stockholm/Arlanda, Stockholm/Bromma, Umeå, Visby och Åre-Östersund.”

Vänsterpartiet i Vänersborg har varit synnerligen aktiv i frågan. Två partikamrater skrev 2015 en motion som avslogs två år senare. Själv ställde jag hösten 2019 en interpellationsfråga till kommunstyrelsens ordförande. Benny Augustssons svar gjorde tydligt att vi har skilda uppfattningar om vad som borde prövas.

I april kom som varje år ett ”Utkast till budget för Fyrstads Flygplats AB”. Denna skrivelse tillställdes kommunerna Trollhättan, Vänersborg, Uddevalla och Lysekil. En preliminär budget för 2021 upprättas i april och slutlig budget antas av styrelsen i augusti. Ledningen för FFAB använde ordet ”osäker” endast två gånger i texten. Det var snålt!

Så åter till riksdagen. I betänkandet som morgondagens beslut gäller har Vänsterpartiet ett särskilt yttrande som avslutas med sju punkter som borde kunna bidra till en minskning av flygandet och av utsläppen. Flygplatsen i Trollhättan nämns såklart inte, eller gör det? Jovisst, punkt 5 slutar med ”… lägg ned Bromma flygplats.”

Jag tycker bra om yttrandet – det kan bli ett riktmärke för Vänsterpartiets kommunalpolitiska program i våra fyra kommuner.

Mellandag idag

27 maj spekulerade jag här på min blogg om reaktionerna på LAS-utredningen. Igår lade utredaren fram resultatet. Och visst var det anmärkningsvärt!

Någon dag i förväg brukar inbjudan till pressträffen komma. Inte så igår, strax innan lunch kom beskedet: Välkommen 15:30.

Det brukar finnas en scen för två – mottagaren inleder, utredaren presenterar, utredaren överlämnar, mottagaren tackar, sedan frågestund.

Igår fanns ett bord och en mikrofon. Och utredaren Gudmund Toijer som presenterade.

Den första frågan var en stilla undran: Hur vill utredaren kommentera att (mottagaren) arbetsmarknadsministern Eva Nordmark redan tidigare under dagen hade förklarat att hon upplevde att utredningen inte levde upp till direktivet?

Och nu vet vi vad alla andra har sagt och tyckt, Martin Ådahl, C, (det var han som lyckades med punkt 20 i januariavtalet) och Nyamko Sabuni, L, som yttrade sig nästan likalydande som näringslivets företrädare.

Karl-Petter Thorwaldsson upprepade tidigare uttalanden, ännu vassare i tonen nu. Marie Nilsson, IF Metall, och Tobias Baudin hade lika förkrossande omdömen.

Jag får erkänna att jag gladdes en aning av Eva Nordmarks reaktion igår och förvånades än mer av Stefan Löfvens uttalanden idag.

Om matchen överhuvudtaget ska spelas på politikens planhalva vet vi inte idag. Att facket och arbetsgivarna ska komma överens när förhandlingarna återupptas till hösten tror jag inte på. Motparten vet ju idag att om facket inte ger sig, så blir det politikens dom som kommer.

Hur tänkte Stefan Löfven egentligen, fanns det ingen i hans team som i förväg visste om den prövning som nu kommer?

I morgon på kvällen ska Vänsterpartiet Fyrbodal med ”digital zoom” utbyta tankar hur läget ska bedömas och vad som finns att vänta framöver. Att Vänsterpartiet kommer att finnas med i fortsättningen vet alla. Även om januariavtalet inte ens ville låta Vänsterpartiet finnas med på avbytarbänken.

På torsdag finns tillfälle att via Facebook följa ett samtal mellan Jonas Sjöstedt, Ciczie Weidby och Gunnar Westin – vad behöver göras?

Bertolt Brecht och Västtrafik

  1. V”Ja, mach nur einen Plan! Sei nur ein grosses Licht! Und mach dann noch ´nen zweiten Plan, gehn tun sie beide nicht.” (Översättningen av Bertolt Brechts ”Visan om de Mänskliga Strävandenas otillräcklighet” träffar inte lika bra ”mitt i prick”, men ändå.)

Kom att tänka på det när jag begrundar två ärenden som kommunstyrelsen behandlar på onsdag, två frågor som stannar där och som inte går vidare till kommunfullmäktige:

[Jag tankade ner handlingarna från kommunens anslagstavla där underlaget sträcker sig från sida 119 till 176 för ”Hållbara resor” och från sida 177 till 383 för ”Målbilden”. På mina två länkar ovan är textmängden mindre: Jag såg att delen ”Målbild” också innehöll huvuddelen av ”Hållbara” och att i delen ”Målbild” själva huvudrapporten förekom två gånger.]

Det kan inte vara lätt att hålla ordning på alla handlingar, det får erkännas. Det handlar nämligen åter om två dokument som kommer hela vägen uppifrån och ner och nu ska skickas tillbaka av kommunstyrelsen på en resa med flera stationer. Så här sägs det i ”Sammanfattning av ärendet”: ”De synpunkter som framförs av Vänersborgs kommun skickas till det delregionala kollektivtrafikrådet som tillsamman med tjänstemän från Fyrbodals kommuner sammanställer de inkomna synpunkterna till ett gemensamt yttrande från Fyrbodal som delges Västra Götalandsregionen.”

Men kommunstyrelsens ledamöter har endast att ta ställning till beslutsförslaget som för båda ärendena lyder: ”Kommunstyrelsen ställer sig bakom yttrande enligt bilaga.”

Överallt arbetas det med att ta fram utkast till olika dokument i trafikfrågor. Trafikbeslut fattas nationellt, regionalt, i samarbete mellan kommunerna och i enskilda kommuner. Det framgår av följebrev som tillsammans med remissversioner av olika planer är på vandring ner och sedan upp igen, att ett större antal tjänster på heltid hanterar statistik och analyser, planerar, sammanträder och utbyter tankar och idéer.

I kommunfullmäktige försökte jag komma förbi den våg av expertkunskap som sköljer över alla fritidspolitiker. Jag talade om arbetspendlingen idag i tusentals bilar mellan Vänersborg och Trollhättan och vice versa, i bilar där föraren nästan utan undantag åker ensam. Jag uttalade orden som retar upp: ”Överväg fördelarna med avgiftsfri kollektivtrafik.” Helt utan framgång. Det sades, att jag var ute i fel tid eller att mina frågor inte tillhörde just det aktuella ärendet.

Och så kommer jag tillbaka till Brecht och planen och verkligheten. Det är sorglustigt att konstatera att dessa två ärenden med så finfina målsättningar, t ex att tredubbla antalet tågresor 2035, hanteras samtidigt som frågorna på sociala medier bara söker svar på frågan: Vilka tider är bäst att åka buss till NÄL eller buss till Drottningtorget i Trollhättan eller tåg till Göteborg, om jag vill undvika trängsel? När man ser Västtrafiks uppmaning: Åk endast kollektivt om du verkligen måste åka! Och när både tåg och regionens kollektivtrafik i övrigt redan vet att Coronviruset har gett stora bortfall av nödvändiga intäkter. Planen är en sak, den bistra verkligheten en annan.

Det ser jag också i ett annat dokument som Västtrafik skickade till alla kommuner i regionen. Kollektivtrafiknämnden beslutade i mitten av april vilka priser som skall gälla efter övergången 4 november 2020 till den nya zonindelningen. Det är då en enkel bussresa för vuxna kommer att kosta 34 kronor. En enkel resa som inte går över någon ”zongräns” kostar alltid 34 kronor, vilket då också blir priset för en enkel resa från Vänersborg till Mariestad eller Borås (via Herrljunga) eller Strömstad.

Kommunerna utfärdar på olika sätt ”seniorkort” och än är det inte klart vad Västtrafik vill debitera kommunerna som avser att dela ut seniorkort. Men i grunden är tanken att där skall det också gälla ”resandet i en zon”.

Mycket att känna till, mycket som behöver begrundas. Men på onsdag blir det nog inte sagt något om dessa två ärenden som finns på dagordningen. Enligt utskicket ”beräknas sammanträdet avslutas vid lunch”. Först som alltid ett längre informationspass och sedan en kortkort beslutsomgång för ett tjugotal ärenden.

Och inte heller kommer alla trettio av kommunstyrelsens ledamöter och ersättare att läsa handlingarna, inte med tanke på en extra rad på kallelsens första sida: ”Ordförande uppmanar ersättare som inte ska tjänstgöra under sammanträdet att hålla sig hemma.”

Allt som krävs är att godkänna?

Bland alla ärenden på kommunstyrelsens dagordning finns tio där beslutet i styrelsen endast är beredande. Kommunstyrelsens uppgift är att lämna över ett beslutsförslag till kommunfullmäktige.

Handlar det om frågor där uppfattningar går isär, behöver kommunstyrelsen rösta om vilket av flera förslag som ska lämnas över. Då öppnas i regel debatten på nytt i kommunfullmäktige, oftast återkommer ju ledamöter vars förslag föll i styrelsen med samma eller ett liknande yrkande.

Flertalet ärenden är dock av helt annan karaktär. Här gäller ”raka spåret” hela vägen, inga kontroverser någonstans. Visst är det förbryllande! Det handlar nämligen inte om ärenden utan vikt eller betydelse för vår kommun.

Ett exempel: ”Årsredovisning och revisionsrapport 2019 för Fyrbodals Kommunalförbund”.

Kommunstyrelsen kommer att lägga följande beslutsförslag på kommunfullmäktiges bord: ”Kommunfullmäktige godkänner årsredovisningen och beviljar förbundsdirektionen för Fyrbodals Kommunalförbund ansvarsfrihet för verksamhetsåret 2019.”

Så var formuleringen redan i kommunstyrelsens arbetsutskott, där 2 av 5 ledamöter röstade för texten. De andra 3 anmälde jäv, eftersom Benny Augustsson, Gunnar Lidell och Bo Carlsson är ledamöter eller ersättare i just denna direktion som ska beviljas ansvarsfrihet.

Förresten, tittar man på partifärgerna för 17 ledamöter och 17 ersättare i Fyrbodals direktion så är bilden följande: S 15, M 9, C 5, KD 2, L och lokala Lysekilspartiet resp Uddevallapartiet 1 vardera.

Varken Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna lyckades att bli invalda i direktionen i någon av Fyrbodals 14 kommuner.

För vår del har vi därför alltid ägnat frågorna som hanteras i kommunalförbundet extra uppmärksamhet. Vi har för flera år sedan i en motion begärt att kommunfullmäktige eller åtminstone kommunstyrelsen regelbundet informeras om vilka beslut som fattas av förbundet. Det blev ett klent svar. På Vänersborgs kommuns anslagstavla tillkom en mening: ”Fyrbodals kommunalförbunds anslagstavla finns på förbundets anslagstavla[ursäkta, var annars?]

2017 biföll Vänsterpartiet ett förslag om att rädda kommunalförbundet ur en ekonomisk knipa, vi tillstyrkte en höjning med 4 kronor, vilket betyder att sedan dess förs 32 kronor per invånare från kommunen över till förbundet varje år, i runda tal alltså 1,3 miljoner.

Det ger totalt 9,2 mkr från alla 14 kommuner – ett bidrag som aldrig kan täcka förbundets kostnader. Av redovisningen framgår hur man ”växlar upp”, genom att samarbeta, att söka fonder, regionala, nationella och framförallt EU-medel.

Den enklaste överblicken över vad förbundet arbetar med får man genom att titta på ”Förbundsdirektionens möten 2019”.

Imponerande, bra att känna till. Mycket tänkbart att än mer samarbete i förbundet skulle vara effektivt och spara pengar. Det borde man kunna prata om i kommunstyrelsen om förbundets verksamhet sätts på dagordningen som en stående punkt vid varje möte.

Men uppgiften för våra ledamöter är ju att godkänna årsredovisningen – och det kan man ju med gott samvete egentligen bara göra om man haft tid att läsa.

Varför handlingen inte lämnas över i tid är obegriplig. Vänsterpartiet har genom en motion begärt en annan ordning men lyckas inte få gehör för sitt önskemål.

Nu kommer handlingen i ett paket om 639 sidor som ska läsas och begrundas över en helg. Tiden räcker inte ens till för att förankra ett ställningstagande bland partiets medlemmar innan klubban faller i kommunstyrelsen.

Men fullmäktige är först 17 juni. Min avsikt med att informera här på min blogg är att inbjuda till att komma med synpunkter. Jag välkomnar kommentarer här på bloggen eller i ett mail (se ”Kontakta mig” högst uppe på bloggen).

Länsstyrelsens absurda besked: kolonistugorna ska bort!

Igår kom beskedet. Och självfallet ska länsstyrelsen inte anklagas för något man inte har sagt. Allt som gjordes var att upphäva någon annans beslut. Förlåt alltså!

Låt oss ta det från början. 1982 kom ett arrendeavtal där Vänersborgs kommun upplät mark nedanför Gropbron, längs Karls grav, vid sidan om Quality. Sedan 1982 har det funnits ett område med ett tjugotal kolonistugor och tillhörande mark för att odla grönsaker.

För cirka fem år sedan började det talas om att kolonistugorna måste bort. Det var då när tre större lägenhetshus byggdes bakom Quality. Jag bad om svar på en enkel fråga och kommunens planarkitekter var hur tydliga som helst: Nej, det var otänkbart att någon byggherre kunde komma och begära att stugorna skulle bort, för att ingen från sin dyrköpta bostadsrätt besvärades av att behöva stå på sin balkong och titta ut över ”plottret”.

I kommunfullmäktige debatterade jag kolonistugornas vara eller icke-vara med Benny Augustsson, som då var samhällsbyggnadsnämndens ordförande innan han blev kommunstyrelsens ordförande. Hans besked var alltid: Beklagar, men vi måste följa lagarna. Arrendeavtalet var uppsagt och skulle avslutas 2021.

Efter många turer ansökte styrelsen för Vänersborgs koloniträdgårdars centralförening hos Vänersborgs kommuns byggnadsnämnd om strandskyddsdispens. Och mycket överraskande fick man gehör, inte blott hos enskilda ledamöter, utan av en enhällig nämnd.

Enligt regelverket måste ett beslut om beviljad strandskyddsdispens alltid prövas hos länsstyrelsen. Illvilliga tungor påstod att det var det man visste i byggnadsnämnden – och att man hoppades kunna slippa Svarte Petter. ”Vi har sagt ja, vi har inte sagt nej, skyll inte på oss.

Naturavdelningen hos länsstyrelsen fick underlaget i december 2019, beslutade i januari att ”ta upp ärendet till överprövning” och den 29 maj kom beskedet: ”Länsstyrelsen beslutar att upphäva byggnadsnämndens i Vänersborgs kommuns beslut”.

Jag bifogar hela beslutet och var och en kan göra sin egen tolkning.

Här mina tankar:

  • Ingen som helst tvekan, beslutet visar att det finns god kunskap om samtliga paragrafer i samtliga relevanta lagtexter.
  • Jag saknar en rad där det står: Ja, vi känner oss säkra att lagstiftaren har haft i åtanke att just den här frågan måste regleras med paragrafer, sunt förnuft får inte lov att ta plats i dylika avgöranden.
  • Jag drunknar i texten och uppfattar delvis inte vad som menas med t ex: ”Länsstyrelsen anser att den inskränkning i enskild rätt som en nekad dispens innebär i detta fall inte går längre än vad som behövs för att tillgodose syftet med förbuden i strandskyddet.”
  • Området är utpekat som ett riksintresse för friluftsliv och kulturmiljövård”. Nämen! Vårt turistbolag tipsar om ”Femtio upplevelser – upplev ditt närområde i sommar”. Någon som tror att det blir 51 tips, när kolonistugorna väl har rivits? Nu när hela området äntligen har gjorts tillgängligt för allmänheten igen.
  • ”Friluftsliv” – självfallet finns det valfrihet! och här handlar det om ett tjugotal familjer, troligen många med en adress i någon lägenhet i stan utan tillgång till egen trädgård, som har valt friluftslivet med att komma ut till sin plätt och peta i jorden och ta en fika tillsammans med andra i det gröna.
  • Raden ”Länsstyrelsen har haft tillgång till kommunens handlingar i ärendet” förklarar inte vilka och hur många handlingar det är frågan om. Samtliga av kommunens handlingar har gått ut på att avsluta arrendet, med ett undantag, det överraskande beslutet i byggnadsnämnden.

Förresten, alldeles intill, på andra sidan cykelvägen pågår nu försäljningen av bostadsrätter, skapliga hus med åtta våningar, snart med fri utsikt på båtarna som går genom Karls grav.

Hur utvecklas kommunens ekonomi i kristider?

Tänk om det ebbar ut och kan bli som vanligt igen. Men då går tankarna vidare till tiden efter sommaren, till september och längre fram.

De flesta nämnder har kvar ett sammanträde i juni. Innan sommarpausen återstår också kommunfullmäktige 17 juni och dessförinnan kommunstyrelsen 3 juni. Som ledamot i kommunfullmäktige väntar jag inte på att handlingar skickas ut en vecka innan sammanträdet. I kommunstyrelsens underlag finns ju redan det mesta. I regel räcker det inte med att läsa genom underlaget en gång. Jag gör ganska många anteckningar, jag ritar också ett antal pilar. Sådana är en påminnelse om att leta efter tillhörande information i andra underlag. Eller att prata ”om saken” med min partikamrat. Bäst att komma igång tidigt, för mycket tidspress kan leda till ogenomtänkta beslut.

I år finns inte det ärende med som brukar ta mer än halva mötestiden. Kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson, S, bestämde tidigare att beslutet om MRP 2021, alltså budgeten för nästa år, kan anstå till oktober.

Fortfarande råder någon form av undantag för kommunala möten. Antalet deltagare begränsas i styrelsen och i fullmäktige. Att vara färre i salen, att kunna sitta med avstånd till varandra eller att kunna delta digitalt från ett annat rum i kommunhuset – mycket görs för att förhålla sig rätt enligt gällande rekommendationer.

De flesta ledamöter hoppas förmodligen att mötet inte ska dra ut på tiden. Därför är det av stort intresse att se hur många ärenden som ska behandlas, vilka frågor som står på listan, vilka ärenden som skall avgöras direkt i kommunstyrelsen och vilka som skall beredas för att gå vidare till kommunfullmäktige.

Här är kallelsen med några markeringar. ”Blå understruken” avgörs i fullmäktige 17 juni. Alla andra avgörs i kommunstyrelsen.

Ärende 17, ”Delårsbokslutet april 2020” tilldrar sig störst intresse. Normalt ingen större dramatik kring bokslutet efter första tertialet, men nu har vi en helt annan situation. När året 2020 började visste alla att tilldelningen av resurser till kommunens många verksamheter var snål. Alla hade i uppdrag att visa sparsamhet för att hålla sig inom anvisad budget.

Och så kom allt på en gång i mars och april. Det behövs inte någon uppräkning här, i stort sett allt berördes av Coronakrisen. Överallt tillkom extrakostnader. Visserligen pausas några verksamheter men där finns fortfarande kostnader kvar, bl a för personal och hyror m.m.

Om detta och om att domedagen var nära för kommuner och regioner läste och läser man regelbundet i olika medier. Underskott, skenande kostnader, skattehöjning är några av nyckelorden. Två gånger har regeringen och riksdag lämnat besked om stöd och hjälp, det finns resurser avsatta för extra kostnader på grund av Coronakrisen. Sägs det.

Två normala månader följdes av två undantagsmånader. Vad blev summan? Och framförallt, vilken prognos för hela 2020 vågar ekonomistaben göra. Öppnar man utskickade handlingar och ser ”Prognostiserat årsresultat + 88 mkr, 57 mkr bättre än budget” är det en ganska naturlig reaktion att yttra: ”Förstår ingenting!”

Jag undrar vad våra ledamöter kommer att berätta efter föredragningen i kommunstyrelsen.

Till annat som finns med i kallelsen kan vi återkomma. Full respekt för partiets förtroendevalda, handlingarna kom sent på torsdag – ett paket på 639 sidor.

Grundläggande balans?

Sällan har debatten tagit så hög fart innan utredningen ens hann lämnas över. Först på måndag kommer Eva Nordmark ta emot utredningen ”En moderniserad arbetsrätt”.

Igår torsdag passade Ciczie Weidby, Vänsterpartiet, på att ställa en fråga om ”Förändringar av LAS” till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark:

Anf. 14 CICZIE WEIDBY (V): Fru talman! Solidaritet mellan arbetare och facklig kamp för gemensamma intressen är den viktigaste anledningen till att vi har den anställningstrygghet som vi har i dag. Av allt att döma kommer LAS-utredningen på måndag att tillintetgöra stora delar av den tryggheten. På mindre företag kommer det i praktiken att råda fri sparkningsrätt. På många arbetsplatser riskerar det fackliga arbetet att upphöra helt, som ett resultat av att arbetsköparna ges en närmast oinskränkt makt. Det kommer att underminera den svenska modellen, med konstruktiva förhandlingar mellan parterna. Min fråga till Eva Nordmark blir: Om parterna inte kommer överens, kommer den socialdemokratiskt ledda regeringen ändå att gå vidare med och lägga fram vad som kommer att bli den mest fackföreningsfientliga lagstiftning som någon regering har lagt fram på decennier?

Anf. 15 Arbetsmarknadsminister EVA NORDMARK (S): Fru talman! Tack, Ciczie Weidby, för frågan! Som alla känner till är detta en utredning som kommer med sitt förslag på måndag. Jag som statsråd kommenterar inte enskilda delar i utredningens förslag innan jag har tagit emot det. Men det som är viktigt för mig att säga är att vi är överens, mellan regeringen och samarbetspartierna, om att utveckla och modernisera arbetsrätten på ett sätt som gör att arbetsgivare får en möjlighet till ökad flexibilitet och att tryggheten för löntagarna ökar.

Anf. 16 CICZIE WEIDBY (V): Fru talman! Vi behöver mer trygghet på arbets-marknaden, inte mindre. Ska vi modernisera arbetsrätten och anpassa den efter dagens arbetsmarknad borde vi börja med att avskaffa allmän visstid, förbjuda hyvlingar och lagstifta om rätt till heltid. Låt inte nyliberalerna i Centerpartiet riva ned den anställningstrygghet som vi har i dag!

Anf. 17 Arbetsmarknadsminister EVA NORDMARK (S): Fru talman! Vi är helt överens, jag och Ciczie Weidby, om vikten av trygga villkor på svensk arbets-marknad för löntagarna. Men Sverige är ett litet, konkurrensutsatt land, där vi behöver säkerställa goda villkor för både företag och löntagare. Mitt svar och mitt besked är: Om parterna inte kommer överens – vi hoppas att de kommer överens – är jag beredd att ta mitt ansvar och lägga fram förslag som handlar om att säkerställa både ökad flexibilitet och ökad trygghet.

En stund senare kom en fråga från Johanna Haraldsson, partikamrat till arbetsmarknadsministern:  ”En grundläggande balans mellan arbetsmarknadens parter”

Anf. 26 JOHANNA HARALDSSON (S): Fru talman! Jag vill ställa en fråga till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark. På måndag tar arbetsmarknadsministern emot utredningen om en moderniserad arbetsrätt, men efter läckor av utredningens innehåll har det redan under den här veckan framkommit kritik mot utredningen från flera fackföreningar. Bland annat anser man att utredningen inte lever upp till januariavtalets skrivningar om upprätthållande av balansen mellan parterna på arbetsmarknaden. Då undrar jag: Vad menar regeringen med att en grundläggande balans mellan parterna ska upprätthållas?

Anf. 27 Arbetsmarknadsminister EVA NORDMARK (S): Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Det handlar om en grundläggande maktbalans mellan arbetsmarknadens parter. Om man ändrar arbetsrätten kan man aldrig göra det lättvindigt. Om man gör det på ett sätt som slår till fördel för antingen arbetsgivare eller arbetstagare finns det stor risk för att vi som politiker minskar incitamenten för parterna att teckna kollektivavtal och komma överens. På svensk arbetsmarknad i dag har vi över 660 kollektivavtal, och man levererar flexibilitet, branschanpassning och trygghet. Det är detta som är själva grunden till att vi behöver upprätthålla balansen mellan parterna på svensk arbetsmarknad även om vi ändrar i arbetsrätten.

[Texterna saxades från riksdagens snabbprotokoll, frågor och svar finns också på riksdagens webb-TV]