”Nej, jag har inte Facebook, jag vill inte läsa vad som skrivs där!  Är det något annat än att vilja förtala andra? Att sprida hat och lögner?”

Visst, sådant finns, allt för ofta. Men även annat.

Ungefär i samma stund igår publicerade Richard Jomshof, justitieutskottets ordförande, och Vasiliki Tsouplaki, ledamot i riksdagens kulturutskott, ett inlägg i sociala medier. Det ena på X, det andra på Facebook.

”Man kan tycka vad man vill om koranbränningarna, men att försöka skylla terrordådet i Bryssel på dessa är som att skuldbelägga svensk demokrati och yttrandefrihet för det inträffade.

Det är nämligen inte vår demokrati som är problemet. Ansvaret ligger inte hos oss, i vår långtgående yttrandefrihet eller hos dem som använder sig av denna grundlagsskyddade rättighet att framföra en åsikt. Det gäller naturligtvis även i de fall vi inte delar de åsikter som förs fram och även i de fall vi är kritiska till hur de framförs.

Ansvaret ligger i stället hos de islamistiska krafter som vill oss illa, med målet att inskränka vår demokrati och yttrandefrihet. Ansvaret ligger också hos deras medlöpare, hos de partier och andra som har skapat detta mångkulturella samhälle med sin massinvandring och islamisering.”

”Hur kan vi förhindra nästa folkmord? Igår besökte jag statens nyaste museum tillsammans med kulturutskottet, nämligen Sveriges museum om förintelsen. Den första utställningen skildrar livet för sju överlevande som kommit till Sverige under och efter kriget. Det är fruktansvärda livsöden som i sig berättar om viktiga skeenden från Hitlers maktövertagande. Det är också berättelsen om den rasism som redan innan dess hade fäste i Europa och som tyvärr ännu inte försvunnit. Jag hoppas att det är den lärdom besökarna tar med sig. Förintelsen hade inte kunnat genomföras om den inte hade föregåtts av en lång tids avhumanisering av judar och romer. Hur det inte börjar med gaskammare utan stereotypa föreställningar om den andre, skuldbelägganden och spridning av lögner som lägger grund för diskriminering, indragna medborgarskap och rädsla. Sedan spinner man vidare med politisk propaganda, etablerar en maktposition och kan sanktionera våld mot minoriteten som tillräckligt många kommer acceptera. Det en sådan här utställning gör är att visa att offren levde vanliga liv precis som du och jag. De hade familjer, jobb, lyssnade på musik och fikade med sina grannar innan allt förändrades. Det är ingen annan sorts människor.”

I måndags behandlade riksdagen arbetsmarknadsutskottets betänkande 2021/22:AU1 ”Jämställdhet och nyanländas etablering”, utgiftsområdet 13. Budgetalternativet från M, KD och SD hade segrat vid omröstningen 24 november, Centerns agerande avgjorde.

Hela debatten kan ses på riksdagens webb-TV, där även länken till protokollet finns. Huvudanförandet för Vänsterpartiet hade Ciczie Weidby. Även Vänsterpartiets Ali Esbatis anförande och hans replikskifte med Mats Green, M, är bra att känna till.

Alla förändringar av regeringens budgetproposition präglas av kända SD-ståndpunkter. Men i debatten hände något mycket anmärkningsvärt. SD-ledamotens anförande var oerhört ”tomt”, rent ut sagt dåligt. Varpå det föll på Mats Green att föra talan för alternativet från M, KD och SD.

Här ett talande replikskifte mellan MP och SD:

Janine Alm Ericson (MP): ”Tack, Ann-Christine From Utterstedt, för anförandet! Jag skulle behöva få en förklaring. Mycket i anförandet gick ut på att integrationen är misslyckad, vilket för övrigt är missvisande. Samtidigt vill ni ta bort de insatser som har gjorts och som exempelvis har bidragit till en halvering av etableringstiden. Min fråga är helt enkelt: Hur går det ihop?”

Ann-Christine From Utterstedt (SD): ”Tack, ledamoten, för frågan! Det är ingen hemlighet att Miljöpartiet och Sverigedemokraterna inte är särskilt överens, kan man väl säga, inom särskilt många politiska områden. Migration och integration är ett av dem där vi inte är det.

Vi kan å vår sida se en på det stora hela fullständigt misslyckad och havererad invandringspolitik. Migrationen har misslyckats helt och hållet, för att inte tala om integrationen. Vi ser samhällsstrukturer växa fram som inte alls hör hemma i vårt Sverige, i vårt västerländska sätt att leva och verka här på vår lilla plätt.

Jag är väldigt konfunderad över att Miljöpartiet, som har varit med och styrt landet ganska länge ändå, sedan några år tillbaka ända fram till nu, har samvete att vara med och bidra till att år efter år fylla på landet med människor som har medeltida värderingar, som är främmande för oss. Det är människor som har en syn på kvinnor som går så totalt emot vår tanke om jämställdhet och som faktiskt förstör det jämställdhetsarbete som vi har kommit så långt med. I stället för att vi ska utvecklas här i landet är Miljöpartiet med och förstör den utvecklingen.”

Janine Alm Ericson (MP): ”Jag noterar att Ann-Christine From Utterstedt inte alls svarade på min fråga om hur det går ihop. Först kritiserar hon integrationen och segregationen, där Sverige har stora problem. Det vet vi. Det är inget som vi inte är överens om. Men frågan är vad man ska göra åt det. Antingen har man förslag på åtgärder som förbättrar det, eller också gör man som ledamoten och spär i stället på rasismen. Man får det att låta som att alla som har kommit hit från andra länder är snyltare som inte bidrar. Men de allra flesta som har kommit hit är med och bygger det här landet bättre. De bygger landet starkare. Utan dem stannar Sverige.

Vi behöver dock ta krafttag mot segregationen och för integrationen. Min fråga är: Vad vill Sverigedemokraterna göra när det gäller det?”

Anne-Christine From Utterstedt (SD): ”Vi har andra lösningar på problemet än vad MP och S har haft fram till nu. De lösningar som ni har presenterat under tiden har ju inte varit särskilt lyckosamma, för att uttrycka sig milt, Janine Alm Ericson.

Jag tror mycket mer på att vi kan komma till rätta med de problem som landet har drabbats av på grund av er och era tidigare regeringskompisar. Jag har fullt förtroende för att vi kan komma till rätta med det här. Jag är medveten om att det kommer att krävas ett oerhört stort arbete.

Vi har varit tydliga med att återvandring är det som måste till i första hand. De som inte vill bo här ska inte bo här. De som inte vill lära sig svenska språket och inte trivs här ska inte vara här. De ska åka hem till sig eller någon annanstans där de trivs och kan ha det tryggt och bra.”

Ännu en gång lämnar Sverigedemokraterna i Vänersborg in en motion till kommunfullmäktige som utmärker sig genom sin längd och den utomordentliga noggrannheten i argumentationen.

”Policy för erbjudande av modersmålsundervisning”.

Motionen lämnades in nu i december och kommer att remitteras för att efter vederbörlig beredning återkomma för ett beslut under 2022.

Motionen är på sex sidor och frågan måste ställas: Varför inte en sjunde sida?

Då hade det funnits möjlighet att berätta i vilka andra kommuner exakt samma motion tidigare lämnats in och vad som har hänt med motionen där.

Någon kommun som har bifallit motionen? Om ja, hur avgjorde förvaltningsrätten när beslutet överklagades?

Kungsbacka, Surahammar, Åmål, Göteborg, Vallentuna,  Hörby ..

Nog känner jag då och då att mitt agerande kan uppfattas som ”a pain in the neck” nere i stan på kommunalrådskorridoren. Tycks vara något som gäller allmänt för aktiva vänsterpartister.

Jag ställer oftast mina frågor till ordförandena som nuförtiden känner det angeläget att besvara en allvarlig menad fråga på ett seriöst sätt. Så har det inte alltid varit.

Men visst kan jag retas när samma situationer upprepas igen och igen. Jag tänker på fullmäktigebeslut och vad som sker i anslutning till fullmäktigebeslut.

Fullmäktige är kommunens högsta beslutande organ, det fullmäktige bestämmer det ska gälla. För det mesta finns inga tankar på att det kan vara på annat sätt. Men inte alltid,

Ett beslut kan ju t ex betyda att fullmäktige ger ett uppdrag. Och då är det förvånande att behöva konstatera att det finns beslut om ett uppdrag som dras i långbänk eller verkställs på annat sätt än uppdraget formulerades eller, än värre, inte verkställs överhuvudtaget.

Jag avstår från att rabbla exempel, jag stannar vid att anknyta till sammanträdet i oktober och ta upp en fråga som jag ställer nu i november.

I oktober beslutade fullmäktige enhälligt om bifall till mitt yrkande i motionen ”Ompröva hanteringen av ärenden där handlingarna är mycket omfångsrika”. Om inledningen av yrkandet låter lite konstigt, så är förklaringen att det tog hela tre kalenderår innan motionen behandlades. Så här yrkade jag: ”Den tillträdande kommunledningen ser över arbetsformer i syfte att ge ledamöterna bättre villkor att vara pålästa, samtidigt prövas andra tillvägagångssätt för att möjliggöra en smidig hantering av mindre avvikande synpunkter kring detaljerna.”

Någon dag innan mötet i oktober inbjöds kommunen att senast den 10 januari 2022 yttra sig på en remiss om en stor och viktig utredning med rubriken ”En god ekonomisk hushållning”.

Kommunfullmäktige sammanträder 16 december 2021 och därefter 16 februari 2022 – för sent för ett yttrande.

Kommunstyrelsen då? 24 november 2021 och därefter 26 januari 2022 – för sent för ett yttrande.

Utredning är på strax över 1000 sidor. Det är sådant jag avsåg med min motion som nu har bifallits.

Här min interpellationsfråga till kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson.

Men jag undrar: Det är väl ingen dum fråga jag ställer, eller?

Interpellation till kommunstyrelsens ordförande angående

Remiss på SOU 2021:75 ”En god kommunal hushållning”

Vid senaste fullmäktige 2021-10-22 blev det enhälligt bifall till motionen ”Ompröva hanteringen av ärenden där handlingarna är mycket omfångsrika”.

Därmed gavs uppdraget ”att se över arbetsformer i syfte att ge ledamöterna bättre villkor att vara pålästa”.

Bakgrunden till motionens yrkande var att mycket digra underlag skickades ut i samband med kallelsen till sammanträdet, handlingar som i själva verket hade funnits på kansliet under en längre tid.

Vid behandlingen av motionen riktade jag en direkt fråga till kommunstyrelsens ordförande.

Frågan avsåg en anmodan av Finansdepartementet riktad till Vänersborgs kommun att senast 10 januari 2022 lämna ett remissyttrande kring ovan nämnd utredning.

Jag undrade om gången för remissförfarandet och dristade mig till att ställa frågan: Kan det inte vara bra om ”politiken” kan inbjudas till information och samtal i god tid innan ett förslag till yttrande presenteras i form av en tjänsteskrivelse? En skrivelse som endast ger oss möjlighet att säga ”ja, vi ställer oss bakom …”

SOU 2021:75 ”En god kommunal hushållning” kommer i två delar, tillsammans strax under 1000 sidor.

Utredningen tillmäts stor betydelse, om jag inte tolkar diverse uttalanden helt fel.

Med bakgrund av den bifallna motionen och med tanke på att min fråga vid senaste fullmäktige möjligtvis överrumplade ordföranden, så vill jag ställa min fråga på nytt, med förhoppningen om att det ordnas ett bra tillfälle att ”göra på annat sätt än vad brukligt är”:

Hur hanteras arbetet med att lämna ett remissvar på utredningen SOU 2021:75 ”En god kommunal hushållning”?

Lutz Rininsland                                                 2021-11-05

Sedan mars 2020 finns det inga kommersiella flyglinjer som trafikerar den lokala flygplatsen i Trollhättan. Ingenting tyder på en omstart.

2021 kom den lokala flygplatsen med i gruppen beredskapsflygplatser som med tanke på pandemin utvidgades till att omfatta 23 flygplatser i Sverige. Sannolikt upphör tillskottet med statliga extra pengar i slutet på december 2021.

Flygplatsens behov av fortsatt finansiering borde landa hos närliggande ägarkommunerna, i första hand Trollhättan och Vänersborg. Då tänker jag inte på det tillskott som ändå betalas år för år – jag ser framöver mig en ansökan om extra pengar.

Jag läser i onsdagens Dagens Nyheter: ”Region Stockholms nya riktlinjer: Inga fler flygresor till Malmö och Göteborg”: ”Från och med 2022 års budget antar Region Stockholm nya riktlinjer för tjänsteresor. Alla resor som tar fem timmar eller mindre med tåg – ska tas med tåg. Därmed är det slut med flygande till Göteborg och Malmö.” ”Efter årsskiftet införs en gräns på fem timmars restid med tåg – är resan kortare än så ska anställda inte flyga. Man uppmuntrar även till att ta tåg på ännu längre resor, inklusive nattåg.”

Det sägs att Stockholms stad överväger att landa i ett liknande beslut.

Tyvärr inte på svenska, men såväl på engelska som på tyska ser jag att Greenpeace propagerar för samma tanke: ”GET ON TRACK: train alternatives to short-haul flights in Europe” och ”Auf die Schienen, fertig, los”.

Kommunstyrelsens ordförande i Vänersborg, Benny Augustsson, S, har träffat representanter för Västflyg. Det nybildade bolaget värnar om regionalt flyg och brinner för utvecklingen av el-flyget. Det finns förhoppningar om att utvecklingen redan om 10-15 år skall leda fram till kommersiellt attraktiva flyglinjer. Det finns en ambition att vara först – här på den lokala flygplatsen.

Ambitionen påminner om annat – Wargön innovation med återvinning av textilfiber. Vilka förväntningar vi hade! Den ambitionen drivs idag framgångsrikt i flera projekt i andra svenska kommuner och med stor bredd nere på kontinenten.

Jag noterar med intresse att distansmöten efter pandemin utvecklas på många håll som ett affärs- och möteskoncept där man blandar fysiska möten någon gång med frekventa korta digitala möten.

Jag läser DN-informationen som att flyg från Bromma till Trollhättan är ”out”, tågresor gäller.

När kommer beskedet från Västra Götalandsregionen, från Trollhättans stad, från Vänersborgs kommun att detta också gäller ”åt andra hållet”?

Vänsterpartiet använder termen ”marknadsskolan” sedan en längre tid tillbaka. Partiet återkommer ofta med ännu fler notiser över hur illa den svenska skolan far av aktiebolagens härjningar.

Andra har haft svårare – man talade om friskolor, skolkoncerner, ”de andra” när man ville dra en linje till kommunala skolor.

Och så finns marknadsskolans representanter som nu tar ton och spyr förakt över alla som vill landets heligaste ko illa – valfriheten.

Någon verklig förändring blir det inte om man gör det lätt för sig. Skolan i Sverige dras med i den nedåtgående spiralen och snart kan det vara för sent att återgå till en ordning som ger våra ungdomar den utbildning som behövs i vårt samhälle.

Vänsterpartiet har nu en egen sida som uppdateras regelbundet: Marknadsskolan.

En annan källa till information finns i tankesmedjan Balans.

Centerpartiet haft sin kongress för några veckor sedan. Med nöd och näppe lyckades partiet att stoppa några motioner som skulle ha betytt en radikal förändring. Nu konstaterade media sammanfattningsvis att det mullrade i leden. Vi får följa riksdagsledamoten Niels Paarup-Petersen framöver.

Socialdemokraterna har kongress nu i veckan. Jag valde att se närmare på en motion som på flera sätt yrkar att partiet bör hantera marknadsskolans utmaningar. Det återstår att se vad kongressens ledamöter drar för slutsatser. Motionen C96 är inte den enda som kommer att locka delegater till talarstolen.

Ur kongressunderlaget klippte och klistrade jag en pdf: först motionen, därefter partistyrelsens utlåtande och slutligen uttalandet som partistyrelsen hänvisar till.

Och vad säger ”marknadsskolan” själv? Jag stannar för två uttalanden. En debattartikel i GP, ”Det är inte koncernskolor som driver segregationen” som är en replik till en annan artikel: ”Friskolor segregerar sönder det svenska skolsystemet”. Och så storsläggan, Almegas rapport. Någon dag innan S-kongressen uttalas en skarp varning – se här, detta kommer att hända om ni inte sansar er. ”Vilka konsekvenser får friskolornas vinstförbud för elever och kommuner?”

Visst fängslas jag också av Socialdemokraternas Partikongress 3-7 november i Göteborg. Förväntningarna är, får jag erkänna, nästan lika stor som inför Vänsterpartiets Vänsterdagarna veckoslutet därpå. Också i Göteborg.

Till Göteborg kom jag för 51 år sedan, några dagar efter min examen vid Freie Universität Berlin. Diplom-Politologe titulerades jag nu. En sådan examen, en sådan studieinriktning, kände man 1970 inte till i Sverige, absolut inte på min första arbetsplats under två på Hållarefabriken hos SKF i Göteborg.

Jag försökte att orientera mig så snabbt och så gott det gick. Och verkstadsgolvet i kullagarfabriken var en bra plats att utgå ifrån. Någon mer socialdemokratiskt hemmaplan som SKF i Göteborg fanns inte i sinnevärlden. Bengt Tengroth och strax därefter ungtuppen Göran Johansson vid rodret, sossar i ledning för facket på avdelningen, i klubben, på Metalls avdelning 51, i LO-ledningen i Göteborg, överallt.

I Berlin som studerande tillhörde jag ”SHB”, Sozialdemokratischer Hochschulbund (och därmed partiet). Visst, det fanns även SDS, Sozialistischer Deutscher Studentenbund, men jag tog inte steget över dit. Nu märkte jag av stelheten direkt, von oben-attityden. Visst hade jag nära från min lilla lägenhet i Haga till Folkets Hus vid Järntorget, men jag kände av att jag inte hörde hemma i Göteborgs LO-SAP-krets.

Vid andra eller tredje kontakten med det andra ”möjliga partiet”, träffade jag genom mina kontakter med gruppen kring tidskriften Zenit aktiva unga VPK-are, senare även C H Hermansson. Det var vid ett möte i just Folkets Hus vid Järntorget, vid något som nog var en föregångare till nu aktuella Vänsterdagarna. Nu är det lite mer än femtio år sen som jag blev med i partiet.

Tillbaka – vad är det som blir spännande? Det är bara att googla – handlingarna för den 41:e S-partikongressen är offentliga. Det finns en uppsjö av motioner som är rysligt lockande. Men så finns det också partistyrelsens utlåtande kring dessa motioner. Alla dessa texter, alltid på samma tema: Bra, utmärkt, behjärtansvärt, tankeväckande – MEN, och MEN, och MEN… ”varför partiledningen yrkar avslag…”

Jag undrar hur det kommer att gå. För det finns också annat som väntar på besked från partikongressen i Göteborg. Det behövs ett avgörande i riksdagen, i finansutskottet och i kammaren vid omröstningen. Vems budget får majoritet? Regeringens? Med stöd av vem? Vem stödjer i slutomröstningen det andra, tänkbara alternativet? Vem drar sig ur, röstar på eget förslag och avgör?

Och tidigt idag så kom som ett litet yrväder Katalysen och Daniel Suhonen. En artikel i tidningen Arbetet: ”Socialdemokraterna är frivilliga fångar i sina egna problembilder” och själva rapporten ”VI SKÄR NER I VÄLFÄRDEN FÖR ATT RÄDDA VÄLFÄRDEN – Det socialdemokratiska självbedrägeriet”.

Nog är det spännande! Och upplösningen har en enorm betydelse för oss alla. Och jag är säkert på en sak till: Det sitter ett dussintal politikstuderande runtom i Sverige som just nu har hittat temat för kandidat-uppsatsen eller ett avancerat masters-arbete.

Arbetsförmedlingen mäktar inte med. Beskedet kom i måndags mitt på dagen i P1 Sveriges Radio.

• Arbetsförmedlingen får drygt 10 miljarder kronor över på sina anslag i år, enligt en ny bedömning.
• Myndigheten vill nu vara mer fri att till exempel flytta pengar mellan olika anslagsposter som a-kassa och aktivitetsstöd.
• ”Det har varit väldigt många fler inskrivna arbetslösa och vi har inte mäktat med fullt ut”, säger generaldirektör Maria Mindhammar.

Tidigt tisdag morgon kom reaktionen från regeringen och arbetsmarknadsminister Eva Nordmark.

Så långt är jag med.

Men det där med KROM – att arbetsförmedlingens arbetsförmedlare inte längre behövs för att förmedla arbeten. Istället läggs det mesta över till Kundval Rusta och Matcha.

Vad betyder det, hur går det till, blir det resultat? Rapport efter rapport försöker hitta svar på frågorna. Inte låter det som att det blir någon fullträff. Istället ökar misstänksamheten kring ännu en privatisering som den socialdemokratiska regeringen driver.

Och misstänksamheten syns nu även i texter som regeringen lägger fram: ”Arbetsförmedlingen får analysuppdrag om matchningstjänster”.

Följande citat kommer från texten i uppdraget:

• hur matchningstjänster kan utformas i syfte att leverantörer ska ge ett ändamålsenligt stöd till alla deltagare i matchningstjänster och att leverantörerna inte prioriterar bort de deltagare som står längre ifrån arbetsmarknaden (s.k. parkering), bl.a. genom ekonomiska incitament i form av ersättningar till leverantörer som differentieras utifrån deltagarnas förutsättningar att få arbete, varierande utförarkrav och innehåll inom olika delar av tjänsterna och genom kontroll och uppföljning av leverantörer och tjänster,

• hur resultatersättningen för utbildning kan utformas, t.ex. genom att ersättningen är lägre än den resultatersättning som lämnas för arbete, i syfte att leverantörerna inte systematiskt ska prioritera övergångar till reguljär utbildning framför matchning till arbete, samt om och i så fall hur resultatersättning bör betalas ut först efter en viss tids studier så att ersättning inte betalas ut om individen snabbt återgår till arbetslöshet,

Uppdraget ska redovisas slutligt till regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) senast den 11 mars 2022.

Förresten, hur ser det ut i Vänersborg? Med KROM? Med hjälp till arbetslösa, långtidsarbetslösa, arbetssökande. Jag vet inte. Jag vet att våra kommunalråd får information – Vänersborg, Trollhättan och Grästorp har ju slutit en överenskommelse med arbetsförmedlingen regionalt. Våra kommunalråd kanske vet. Det hörs dock inget, så läget verkar lugnt, eller?

Jag googlar ”KROM” och ”VÄNERSBORG”. När arbetsförmedlingen bedömer att en arbetssökande är aktuell för att ”rustas och matchas” så har den arbetssökande rätt att via ”Kundval” välja någon privat entreprenör.

Med kontor i Vänersborg finns:

• Sandheere, Drottninggatan 40
• Guldjobbet AB, Hamngatan 3
• Medborgarskolan Region Väst, Hamngatan 3
• Academedia Eductus AB, Hamngatan 3
• Lernia Utbildning AB, Hamngatan 3
• Arcus Utbildning & Jobbförmedling AB, Järnvägsbacken 3
• Arbetslivsresurs Ar AB, Vänerparken 15
• Yrkescentrum i Västra Götaland AB, Vassbotteng. 14
• Eyes4work AB, Torpavägen 3
• Enrival AB, Nabbensbergsvägen 2

Men man begränsas inte till att söka endast i Vänersborg, på den aktuella sidan finns långt över 100 ”aktiebolag” och andra.

Arbetsförmedlingen i Vänersborg? Tja, det finns ett statligt servicekontor i Vänersborg. Där kan den sökande skriver in sig för att sedan få hjälp hos arbetsförmedlingen i Trollhättan.

Allt jag kan säga är att jag känner ett visst lugn för egen del – jag var 67 när det kommunala regelverket föreskrev en övergång till pensionärslivet. Men visst var det bättre, då, 2008 – om jag minns rätt.

Ännu ett medborgarförslag om ”seniorkort vid 65+” togs upp på kommunfullmäktiges möte i onsdags. Alla tidigare har avslagits.

Jag begärde att förslaget skulle behandlas av förvaltningen och sedan återföras till fullmäktige för ett beslut. Det var intressant att se hur partipiskan avgjorde. ”Nix fullmäktige, skicka till kommunstyrelsen för ett snabbt beslut, underförstått ett snabbt nej.”

Jag begärde inte votering för att jag kunde tolka tonen i ledamöternas inlägg – mitt förslag skulle inte få gehör. Gruppledaren i ett annat parti begärde votering. Såklart ingen framgång.

Min reservation lyder:

Kommunfullmäktige 2021-10-20

Reservation i ärende 20:

Medborgarförslag om att seniorkort bör ges redan vid 65+

Det lär finnas stor enighet bland förtroendevalda att utnyttjandet av kollektrafikalternativet bör gynnas. Nationella, regionala och lokala beslutsdokument talar ett tydligt språk.

Innan pandemins påverkan på hela samhället konstaterades att målsättningen om att öka andelen resor med kollektivtrafik gav resultat.

I Västra Götaland och inom Västtrafiken infördes så sent som för ett år sedan ett nytt system med zonerna A, B och C.

Det nya systemet förändrar också villkoren för våra seniorer. För resor inom den egna kommunen gäller nu: Avstår man från att göra resor med egen bil, kan man inte använda sig av cykeln och är avståndet för långt att gå kostar en enkelresa nu 34 kronor. Från Vargön in till Vänersborg och hem igen blir det 68 kronor.

Precis samma avgift gäller för ett besök hos en anhörig i Herrljunga eller en dagsutflykt till Lysekil.

Med andra ord, det har skett stora förändringar i villkoren för den som får ett seniorkort 75+ från Vänersborg eller den som får ett seniorkort 65+ i Trollhättan och i en mängd andra kommuner i Västra Götaland.

Kollektivtrafiknämnden i Västra Götaland arbetar med att hantera situationen och det är sannolikt att ett politiskt beslut med tydliga rekommendationer om seniorkort 65+ blir resultatet. Det kommer också att föra med sig att kommunerna erbjuds ett högre prisläge för att acceptera detta erbjudande.

Enligt regelverket gäller att medborgarförslag som avgörs i kommunfullmäktige bör färdigbehandlas inom ett år. Samma regelverk gäller inte om förslaget överlämnas till kommunstyrelsen eller annan nämnd.

Jag anser att medborgarförslaget om seniorkort 65+ skall avgöras av kommunfullmäktige med tanke på att det behöver finansieras och på grund av att ett förslag från regionen är att förvänta under första halvåret 2022.

Jag beklagar att mitt yrkande inte fick gehör och reserverar mig.

Lutz Rininsland                                                          2021-10-22

Jag kan tänka mig att det framkallar olika reaktioner – spontana och genomtänkta. Så här är det:

Partibidragsnämnden har beslutat om stöd till politiska partier för stödåret 2021/2022 samt till riksdagspartiernas kvinnoorganisationer för stödåret 2022.

Samtliga riksdagspartier och Feministiskt initiativ har ansökt om stöd för tiden den 15 oktober 2021 – 14 oktober 2022 enligt lagen om statligt stöd till politiska partier.

Partibidragsnämnden har i dag beslutat om följande stöd för stödåret 2021/2022.

• Socialdemokraterna: 40 558 008 kronor
• Moderaterna: 30 882 888 kronor
• Sverigedemokraterna: 26 792 040 kronor
• Centerpartiet: 16 297 620 kronor
• Vänsterpartiet: 15 250 608 kronor
• Kristdemokraterna: 13 156 584 kronor
• Liberalerna: 12 783 280 kronor
• Miljöpartiet: 11 909 472 kronor
• Feministiskt initiativ: 324 704 kronor

 Totalt: 167 955 204 kronor

Samtliga riksdagspartiers kvinnoorganisationer har ansökt om stöd för år 2022 enligt lagen om statligt stöd till riksdagspartiernas kvinnoorganisationer.

Partibidragsnämnden har i dag beslutat om följande stöd för stödåret 2022.

• Sveriges Socialdemokratiska kvinnoförbund: 2 965 250 kronor
• Moderaterna: 2 385 050 kronor
• Sverigedemokraternas kvinnoförbund: 2 230 330 kronor
• Centerkvinnorna: 1 630 790 kronor
• Vänsterpartiet: 1 572 770 kronor
• Kristdemokratiska kvinnoförbundet: 1 456 730 kronor
• Liberala kvinnor: 1 418 050 kronor
• Miljöpartiet: 1 340 690 kronor

Totalt: 14 999 660 kronor