North Carolina – 1963 och 2019

Någon gång berör nyheter djupt, väcker minnen.

Donald Trump talade i Greenville, North Carolina. ”Trump-supportrar skanderade: ”Skicka tillbaka henne”.

1963 var jag utbytesstudent i Winston-Salem, North Carolina. Från Freie Universität Berlin hade jag kommit till Wake Forest College [nu Wake Forest University]. Lämnade studierna i företagsekonomi och bytte till Political Science.

På halva vägen mellan Winston-Salem och Greenville ligger Raleigh, huvudstaden i delstaten N.C.

Lördagen 22 november 1963 var jag med tre amerikanska studenter på vägen till Raleigh, vi hade fått löfte att träffa medarbetare till guvernören under 15 minuter. Vårt ärende: Vi skulle lägga fram våra synpunkter om ”The Speaker Ban Law” och plädera för att lagen inte skulle verkställas på colleges och universiteten i delstaten.

Flera hundra andra studenter från Wake Forest hade också kommit till Raleigh. Det gällde en match på eftermiddagen i ACC: American football mot N.C. State University.

Matchen spelades.

Vårt samtal med vice-guvernören blev inte av. Någon timme innan dess hade John F Kennedy skjutits till döds i Texas. Det var kaos i regeringsbyggnaden i Raleigh.

Vi åkte hem. På campus var det redan i gång och växte när Wake Forest hade förlorat matchen. Det tågades med sydstaternas flagga, det skanderades då också: ”At last, they got that s.o.b.”

Jag var kvar till maj 1965, jag lärde mig mycket innan jag återvände till Berlin.

Det fanns en tid där jag trodde att ”det var över”. Det är det inte.

Långt borta och runt hörnet

Klimatförändringen pågår. Medierna berättar oregelbundet men allt oftare var någonstans i världen väderfenomen har blivit extrema och skapat förödelse.

Alltid långt borta, någon annanstans i världen, inte här hemma.

Kommer hotet närmare? Torka, värme, utebliven nederbörd, alldeles för mycket nederbörd? Det sägs mycket, många gissningar. Och forskningsrapporter skrivs ofta på en nivå där den inte insatte har svårt att  tillgodogöra sig innehållet.

En skrift från SKL är välgörande enkel och berättar begripligt vad som kan ske runt hörnet. Klimatförändringarnas lokala effekter presenteras med denna ingress:

Det är allmänt känt att vår planet blir varmare och att det riskerar att få allvarliga konsekvenser globalt. Men hur påverkar det förändrade klimatet den svenska befolkningen, våra städer och orter? 

SKL har, baserat på underlag från SMHI och tre valda kommuner, låtit göra denna rapport som visar vilka konkreta effekter klimatförändringarna kan få på lokal nivå. SMHI redovisar klimatscenarier beroende på om utsläppen av koldioxid fortsätter att öka som i dag eller om de minskar kraftigt.

Norrköping, Härjedalen och Malmö – tillräckligt nära och läsningen kändes mycket angeläget.

Skriftens uppmaning är: ”Förhoppningen är att rapporten ska vara ett användbart underlag i arbetet med att stoppa utsläppen av koldioxid och att göra Sverige rustat mot de effekter som klimatförändringarna för med sig redan här och nu.”

Det finns ju åtskilliga beröringspunkter till det som är aktuellt i Vänersborg. Planeringen för nya bostadsområden, var skall verksamheten finnas för handel och tillverkning, var är rätt ställe för skolor och institutioner? Men självfallet också: Det befintliga samhället, om vi ändrar, vad bör vi tänka på?

Östra Mariedal tänkte jag på när jag läste: ”För att minska effekten av en värmebölja kan fler grönytor anläggas och fler träd planteras i städer, då det har en svalkande effekt. Trädslagen bör varieras då ökad mångfald ger ökad motståndskraft. Särskilt lövträd har en svalkande effekt i stadsmiljöer. Lummiga parkmiljöer och rikligt med gatuträd längs gatorna är nyckelåtgärder för att motverka de negativa effekterna av värmeböljor i städer. Äldre träd och trädmiljöer bör bevaras eftersom de ger mer skugga än yngre träd. Det är också avgörande att alla invånare har nära till både större och mindre parker och grönområden, eftersom avståndet till parker avgör om de faktiskt används. Både större parker och små fickparker kan erbjuda svala miljöer vid värmebölja.

Visst tycker jag att rapporten är ett användbart underlag.

Försök med någon annan

Inte med mig, det är för enkelt och inger inget förtroende.

TTELA avslutar ännu en artikel om Kunskapsförbundet Västs ekonomiska problem med att låta kommunalrådet Bo Carlsson komma till tals:

”Vi har haft ett konstruktivt och bra samtalsklimat. Så länge inget har verkställts så kan man alltid diskutera nya lösningar, säger han. Bo Carlsson tycker att han och Trollhättans kommunalråd Paul Åkerlund måste träffas och diskutera denna fråga ytterligare.”

Kunskapsförbundet Väst ansvarar för ungdomarnas gymnasieutbildning och all vuxenutbildning. Förbundet finansieras av sina två medlemskommuner, Trollhättan och Vänersborg.

Kommunalråden från Trollhättan och Vänersborg träffas emellanåt i ägarrådetEnligt förbundsordningen behöver ju de båda kommunerna vara överens om hur olika frågor skall hanteras.

Kommunalråden från båda kommunerna är också ”kommunernas representanter” när man i ägarsamrådet möter presidiet för Kunskapsförbundets direktion.

I direktionen finns företrädare från i stort sett de flesta partierna som har mandat i fullmäktige i Trollhättan och Vänersborg. Förutsättningen för att ha en plats i direktionen är att man också finns på en plats i respektive kommunfullmäktige.

Med andra ord: Direktionens ledamöter är väl insatta i kommunernas politiska beslut. Och samtidigt kan direktionens ledamöter ge sina partikamrater aktuell och korrekt information om förbundets arbete.

Kunskapsförbundet startade 2013 – kommunalrådet Bo Carlsson har sedan dess funnits med på åtskilliga möten i såväl ägarrådet som ägarsamrådet.

Allt som nu är aktuellt under 2019 har Bo Carlsson fått information om. När råden träffades och även när fullmäktige i Vänersborg hade möte.

I fullmäktige i Vänersborg har min partikamrat Stefan Kärvling och jag själv i april, i maj och i juni berättat om ekonomiska bekymmer för förbundet och även tagit upp vilka följder det kan få om inte kommunerna beslutar sig för att ge ekonomiskt stöd omgående.

När fullmäktige träffades 19 juni så kände mer än ett dussin förtroendevalda till vilket förslag som direktionen hade att hantera den 24 juni. Stefan och jag citerade från underlaget. Bo Carlsson fanns på plats. Centerpartiets Mats Andersson, ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Vänersborg och ersättare i direktionen, fanns på plats.

Vänsterpartiet berättade. Vänsterpartiet ville också förstärka intäktssidan i kommunens budget med tanke på tillkommande behov i förbundet och på ”hemmaplan”.

Vänsterpartiet Vänersborg var ensamt om att i direktionen rösta för avslag på förbundsledningens förslag att lägga ner dessa eftertraktade program.

Visst kan Bo Carlsson tala med Paul Åkerlund.

Skadan är redan skedd. Åter finns frågetecken om det är en bra ide att söka sin utbildning hos Kunskapsförbundet. Det finns ju andra skolor som inte tycks plågas och där det kanske finns studiero istället för en osäker framtid.

Eleverna tas emot med öppna armar hos Fridagymnasiet i Vänersborg, Ljud- och bildskolan i Trollhättan, Folkuniversitets Gymnasium i Trollhättan, Drottning Blankas gymnasium i Trollhättan, Realgymnasiet i Trollhättan, kommunala gymnasier och friskolor i grannkommunen Uddevalla. För varenda elev som söker dessa skolors utbildningar skickas en faktura till Kunskapsförbundet Väst, som inte har annat att göra än att betala vad det kostar. Och varje plats kostar mer än vad en plats i förbundets utbildningar skulle ha kostat. Fast kommunerna skicka bara pengar till förbundet med ett belopp som knappt skulle täckt förbundets kostnad.

Allt det där visste Bo Carlsson, det har han hört igen och igen.

Tala med Paul Åkerlund? Visa handlingskraft? Vem försöker Bo Carlsson lura?

I oktober beslutar riksdagen

Två propositioner lämnades från regeringen till riksdagen strax innan sommarpausen. Utskottsbehandlingen sker i september och besluten fattas i oktober.

[Här bara om en av dessa, den andra propositionen 2018/19:134 ”Förbättrat grundskydd för pensionärer” återkommer jag till senare.]

2018/19:133 ”En riktålder för höjda pensioner och följsamhet till ett längre liv” har flitigt debatterats i media. I själva verket långt innan propositionen trycktes, vilket kan förklaras med att pensionsfrågor diskuteras, formas och paketeras i den så kallade pensionsgruppen utanför riksdagsarbetet. I gruppen enas S med de fyra borgerliga partierna, MP hänger på.

Därför inkom det bara två motioner innan stoppdatum, den ena från Vänsterpartiet, den andra från SD. Jag har med intresse läst båda och ser att det finns en rad invändningar som jag kan ställa mig bakom. Dessa synpunkter har också varit frekventa i media och förekom ofta i insändare och debattartiklar.

Här några viktiga avsnitt ur Vänsterpartiets motion 2018/19:3124 som inleds med beslutsförslaget: ”Riksdagen avslår proposition 2018/19:133 En riktålder för höjda pensioner och följsamhet till ett längre liv.

Vänsterpartiet motsätter sig förslaget om att höja pensionsåldern. Förslaget måste ses i ljuset av att många redan i dag inte klarar att arbeta till dagens pensionsålder. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte har valt att börja med att göra ändamålsenliga satsningar i arbetslivet i stället.

Förslaget om höjd pensionsålder motiveras med att vi lever längre och klarar av att arbeta längre. Det är en delvis missvisande bild. Medellivslängden skiljer sig kraftigt mellan olika grupper i samhället och klyftorna i arbetslivet ökar. Bland korttidsutbildade kvinnor förväntas medellivslängden t.o.m. förkortas och bland korttidsutbildade män förväntas den stå stilla. Och för dem som klarar av att arbeta några år extra blir effekterna ändå små.

”Det är orealistiskt att fokusera på höjd pensionsålder. Det finns för stora delar av arbetskraften inte förutsättningar att arbeta så långt upp i åldrarna. Tendensen är i dag tvärtom att arbetslivet blir allt tuffare och att fler väljer att gå i pension tidigare, trots att det ekonomiskt är mycket ogynnsamt. ”

Riksdagen öppnar 10 september, tisdag 17 september bereder socialförsäkrings-utskottet propositionen och följdmotionerna. Debatt och beslut sedan onsdag 16 oktober.

Således gott om tid för att komma med synpunkter i insändare och med inlägg i olika sociala medier. Vänsterpartiets motion uttalar också: ”Besluten bör i sedvanlig ordning fattas i riksdagen.” Pensionsgruppens förhandlingar bakom lyckta dörrar är ju en styggelse som borde avslutas snarast.

Bo Carlsson förklarar

Medan min partikamrat Stefan Kärvling i fem avsnitt berättar om kommunalrådet Bo Carlssons gärningar genom åren, drog jag mig tillbaka från bloggandet några dagar. Det är ju semestertider och solen håller sig framme.

Men då trädde Bo Carlsson, C, fram och förklarade sig i lördagens lokaltidning. TTELA berättar på sidorna 6 och 7 ”Ensamkommande riskerar att mista sitt uppehållstillstånd” och ”Ovisst läge för vuxenutbildningen”. Helena Eriksson har i sina två artiklar lyckats att förmedla en bra bild över det kaos som den politiska ledningen i Vänersborg, i Trollhättan och i direktionen för Kunskapsförbundet har åstadkommit. Visserligen är inte allt helt korrekt berättat, men det ska ingen redaktör behöva anklagas för, det är politiken som med sin ”struts-attityd” trasslar till det.

Själv har jag varit inblandad åtskilliga gånger, i kommunfullmäktige i Vänersborg och i direktionen för förbundet. Och jag har tillsammans med Stefan Kärvling fört Vänsterpartiet Vänersborgs talan till förmån för utökad vuxenutbildning och för gruppen ensamkommande ungdomar. Vid flera tillfällen under våren i kommunfullmäktige och vid samtliga möten i direktionen.

TTELA citerar kommunalrådet: ”Detta är frågeställningar som jag tycker är väldigt viktiga och som jag är väl insatt i, säger Bo Carlsson.” Det är så Bo Carlsson alltid säger: … väldigt viktiga … varpå allt återgår till ingenting.

Det är tre frågor som dras i långbänk och som måste behandlas var för sig, även om den gemensamma nämnaren är kommunernas ovilja att ställa tillräckliga resurser till förbundets förfogande:

Gymnasieutbildningen – med hotbilden om nedläggning av viktiga och efterfrågade program – Trollhättan har sagt nej redan i maj till att skjuta till mer pengar, Vänersborg har inte bestämt sig utan i juni återremitterat frågan till kommunstyrelsen. Hur vi agerade i direktionen framgår av protokollet – Vänsterpartiet Vänersborg var ensamt mot alla andra.

Vuxenutbildningen -Trollhättan har i juni sagt nej till mer pengar, Vänersborg har inte haft frågan uppe för behandling i varken kommunstyrelsen eller kommunfullmäktige. Ett antal platser i vuxenutbildningen skulle behövas till gruppen ensamkommande ungdomar under gymnasielagen, men det finns många fler och andra grupper som nu inte kommer att beredas plats. I direktionens protokoll står att läsa: ”Ordföranden påpekade att uppmaningen från medlemskommunerna om att göra ett äskande om extra pengar till vuxenutbildningen är märkligt, med tanke på att det är kommunerna som har ett beställningsuppdrag. I nuläget vill kommunerna inte utöka och situationen blir komplicerad, då sökande får nej till rättighetslagstiftad vuxenutbildning.

Gymnasielagen – varken Trollhättan eller Vänersborg har behandlat frågan politiskt, i direktionen var det inte heller ett ”ärende” men jag lyckades ändå med att få upp det till ett beslut där i slutet av juni. (Men jag fick inte gehör utan röstades ner, vilket framgår av protokollet.)

Tillbaka till TTELA. Frågeställningen kring gymnasielagen framgår tydligt av följande: ”Det finns en grupp ensamkommande flyktingungdomar som redan fått ett tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige för att studera. Nu riskerar de att inte få någon förlängning eftersom flera gymnasieförberedande kurser dragits in på grund av bristande ekonomi i kommunerna. Det handlar om cirka 120 personer vars uppehållstillstånd går ut i november 2019. 

– Min uppfattning är att vi var överens, att vi skulle få ett tillskott för att kunna ge alla elever ­utbildning. Under våren har vi gjort ett flertal skrivelser till kommunen. Jag är förvånad att vi inte har fått detta tillskott eftersom det handlar om en rättighetslagstiftad utbildning, säger Jan-Erik Aronsson, verksamhetschef för vuxen­utbildningarna på Kunskaps­förbundet Väst.”

Jan-Erik Aronsson pekar ut konsekvenserna: ”Jag är mycket bekymrad för hur det ska gå för de här personerna. De kommer dessutom stå utan försörjning, om de inte har rätt till försörjningsstöd. Istället kunde de gå en utbildning inom ett brist­yrke, få en anställning efter ett år och börja betala skatt. Det är en viktig fråga för hela samhället. Förutom alla personliga konsekvenser för eleverna som stress och ohälsa så är det även samhällsekonomiskt klokt att utbilda dessa personer.”

Och kommunalrådet Bo Carlsson håller med: ”Ingen ska behöva gå och göra ingenting. Det är förödande för dem själva och för samhället. Om utbildning krävs, då får vi matcha det så gott vi kan. Vi behöver ha en ny dialog med Kunskaps­förbundet Väst. Pengar finns inom kommunstyrelsen till detta, så kallade förfogandeanslag, säger Bo Carlsson

– Det är helt rätt att kommunen ska svara för de kostnader som finns när det gäller rättighetslagstiftade utbildningar, säger Bo Carlsson.

Och så kommer ett erkännande: ”Därför är ärendet inte avgjort, men det är däremot brådskande.

Javisst, och det var därför Stefan Kärvling och jag i april, i maj och i juni passade på att från fullmäktiges talarstol berätta om Kunskapsförbundets situation, direktionens begäran och behovet att snabbt komma fram till lösningar.

Bra rapport, bra sammanställning

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har många uppgifter. Det lönar sig att någorlunda regelbundet klicka fram Rapporter och skrifter

För två veckor sedan kom rapporten Kommunala perspektiv på arbetsmarknadspolitikens omläggning.

På SKL:s hemsida presenteras rapporten: ”Arbetsmarknadspolitiken befinner sig i en stark förändring våren 2019. I rapporten redovisas kommunernas perspektiv utifrån en enkätundersökning. Arbetsförmedlingen har svårt att leverera i flera delar av sitt uppdrag vilket riskerar att drabba de med mer omfattande behov särskilt. Det innebär också en övervältring av arbetsuppgifter och kostnader från staten till kommunerna. Regeringen och Arbetsförmedlingen behöver säkra genomförandet av arbetsmarknadspolitiken åren 2019-2021 med ett gott stöd till arbetssökande och arbetsgivare i hela landet. Kommunernas och regionernas roll behöver tas tillvara och utvecklas i den nya arbetsmarknadspolitik som nu tas fram.”

Det får mig att tänka på en interpellationsfråga jag ställde till socialnämndens ordförande i april: ”Hur påverkas socialnämndens verksamhet?” Jag fick ett tillfredsställande svar, även om socialnämndens ordförande med all rätt anmärkte, att det var mycket vi inte hade klarhet över vid tidpunkten när vi förde debatten.

Sedan dess har statsrådet med ansvar för arbetsmarknadsfrågor, Ylva Johansson, yttrat sig åtskilliga gånger om olika steg som behöver tas under omställningsprocessen. Ylva Johanssons politiska bana började med att under en mandatperiod som riksdagsledamot för VPK handlägga utbildningspolitiska spörsmål. Nu finns kanske ingen anledning att påminna om hennes insats när vårt parti gick med på att skolan kommunaliserades. Däremot vill att anknyta av ett annat skäl.

Idag finns ingenting kvar av den glöden som en gång utmärkte hennes politiska gärning. När hon presenterar ”arbetsmarknadspolitikens omläggning” i enlighet med januariöverenskommelsen, så anar man mellan raderna att hon som ett antal andra socialdemokratiska statsråd presenterar enskilda förslag utan all entusiasm.

Vad detta skall leda till är väl ingen som vet idag. Att det kan gå riktigt snett vill ingen hoppas, riskerna för alla berörda är kostsamma. Därför är det extra bra att se hur SKL tillvaratar kommunernas intressen.

Rapporten hjälper till att bättre förstå vad som är på gång och vilka konsekvenser omställningen kan föra med sig. Om inte alla, så bör i vart fall ledamöter i kommunstyrelsen, socialnämnden och direktionen för Kunskapsförbundet ladda ner rapporten.

Kritisk bevakning är en uppgift för Vänsterpartiets riksdagsledamöter. Det kommer att bli ett antal motioner när regeringens förslag läggs fram som propositioner. Än är det utredningar som pågår och nya utredningsuppdrag som tillkommer steg för steg. Även här hjälper rapporten från SKL till att se hur sammanhanget är mellan olika delar av processen.

Nej, inte så

Jag har varit med i fullmäktige i många år, så jag kan med fog påstå jag har sett ledamöter komma och sett dem lämna igen.

Några ledamöter har gjort stora avtryck under sin aktiva tid i fullmäktige, andra har knappt hörts. Några kommer inte igen när en mandatperiod har avslutats, andra lämnar under pågående mandatperiod. Det finns skäl, oftast personliga, och någon gång nämns också anledningen i begäran om entledigandet.

Efter endast ett halvdussin sammanträden sedan valdagen i september 2018 har några lämnat fullmäktige. En kommer jag inte att sakna.

Jag läser på ledamotens blogg: ”På tal om att bygga samhälle: ÄNTLIGEN gick det igenom att man gör en plan för Östra Mariedal. Att ständigt försöka hålla en skogsdunge utanför planarbetet är fan inte utvecklande. Folk måste bo någonstans och om alla intressegrupper ska få bestämma skulle vi vara tillbaka på stenåldern. Jag förstår inte den trista djävla attityd att vi inte ska utveckla kommunen.

Jag tycker inte om språket, jag tycker inte om okunskap och absolut inte om föraktet som framträder här.

Plan och planarbete – det finns en fastställd plan som har vunnit laga kraft för tio år sedan.

”Folk måste bo någonstans”, javisst, men det är inga ”intressegrupper” som har invändningar att den gamla planen nu ska verkställas – det är uppemot femhundra medborgare som redan bor på Mariedal och på andra håll i Vänersborg, som inte har en tanke på stenåldern, utan ser framåt. Skogen i fråga är en värdefull del av deras tillvaro idag och kommer att vinna i betydelse än mer under decennier framöver.

Det finns olika sätt att vilja utveckla kommunen. Att måna om och vilja bevara befintliga värden och förankra hållbarhet för våra tillgångar kan inte förkastas med orden ”den trista djävla attityden”.

Fullmäktiges arbete skall präglas av en annan ton. Det är viktig att alla strävar efter kunskap i olika ärenden. Förakt för andras åsikter leder inte framåt.

Äldreomsorg – vad betyder fullmäktiges budgetbeslut?

Att kommunfullmäktige inte beviljade nämndernas begäran om utökade resurser för kommande år har det berättats om i medierna, i våra bloggar och övriga sociala medier.

Det kommer enskilda frågor om vissa områden i den kommunala verksamheten. I flera mail efterlyses klarhet kring ÄLDREOMSORGEN.

Jag är inte längre på plats i socialnämnden. Jag hänvisar till Marianne Ramm och Ninja Balaj, ledamot och ersättare i nämnden – båda har säkerligen detaljkunskaper.

Men jag kan här kort redovisa vad som finns av intresse i underlaget för nämnden och för kommunfullmäktige.

Först ett avsnitt ur socialförvaltningens verksamhetsberättelse för 2018. Här en sammanställning över det arbete som görs i enheten ”Vård och omsorg” och ”Vård, stöd och utredning”. [Verksamhetsberättelsen fanns på fullmäktiges ärendelista i maj.]

Den andra texten är socialförvaltningens och socialnämndens information till budgetberedningen och även kommunfullmäktige, vilka tilläggsbehov som föreligger för äldreomsorgen. [Behandlades av fullmäktige i juni, beviljades inte.]

Sedan vill jag lägga till ett bildspel som finansminister Magdalena Andersson använde sig av, när hon för en knapp månad sedan talade vid en pressträff på ämnet ”Sveriges äldre har rätt till välfärd av hög kvalitet”.

När regeringen den 18 september lägger förslaget till statens budget 2020 får vi veta hur mycket finansministern lyckades ta hänsyn till uppgifter i denna, sin egen presentation om äldreomsorgen.

Kostnader och intäkter

Efter kommunfullmäktiges beslut om ”Budget 2020” har det varit förvånansvärt tyst. Inte mindre än fem nämnder fick nobben på begäran om resurstillskott nästa år. Alla fem motiverade väl varför tillägg är nödvändiga. Men det blev nej, fem gånger nej.

Ingen av dessa fem nämnder haft inbokade möten efter kommunfullmäktiges besked. Reaktionen lär komma vid första träffen efter sommarpausen: Överförmyndarnämnden 27 augusti, Socialnämnden 29 augusti, Kultur- och fritidsnämnden 13 september, Miljö- och hälsoskyddsnämnden och Barn- och utbildningsnämnden 16 september.

Hur nämnderna hanterar fullmäktiges avslag får vi se då. En signal kom från Kunskapsförbundet Väst. Visserligen ingen av vår kommuns nämnder, men som kommunalförbund helt avhängig finansieringen genom medlemskommunerna Trollhättan och Vänersborg. Ingen kan ha missat sambandet mellan kommunfullmäktiges möte 19 juni och direktionens möte sex dagar senare, 25 juni. Det ena ger det andra, så uppstår kaos.

Vänsterpartiet föreslog i kommunfullmäktige en höjning av kommunalskatten med 60 öre, det skulle förstärka kommunens intäkter med cirka 50 miljoner. Vårt budgetyrkande var inte lika genomarbetat och uppställt som kommunledningens, men det fanns inte heller någon större anledning att hålla på med finliret. Med fem mandat i fullmäktige kan man inte räkna med att kunna övertyga tillräckligt många andra vid sittande bord. Vårt inflytande måste komma mycket tidigare, under budgetberedningens arbete under våren. Det jag fick veta är att några samtal inte har förts.

Även kommunledningens partier S, C och MP utgör en minoritet. Deras förslag kunde ha fällts av oppositionen. Men någon gång under resans gång kom man överens – som i gamla tider blev det i rätt ögonblick Vänersborgsvarianten: S och M i armkrok, C och L hängde på och KD och MP följde med.

Det gemensamma för dessa partier var:

  • avslag på nämndernas begäran om förståelse för behovet av höjda anslag
  • nej till tanken att höja kommunalskatten

Ingen kan kräva av Vänsterpartiet, ingen kan kräva av mig att jag skall ta ansvar för det som följer på ett sådant budgetbeslut. Jag kan istället ägna mig åt en egen ”omvärldsbevakning'”: Hur gör man i andra kommuner? Är det andra som har bättre ordning på kommunens verksamhet, lyckas andra bättre att få intäkter och kostnader gå ihop? Förslaget som vi inte lyckades med, får det gehör i andra kommuner?

Om detta finns att läsa överallt, den kommunala och regionala politiksektorn speglas i hela landet på tidningarnas debatt- och ledarsidor, åtskilliga faktaartiklar förstärker bilden av växande oro och oordning.

På Dagens Nyheters ledarsida fanns för någon dag sedan en betraktelse av Amanda Sokolnicki: ”Göran Persson hade rätt – kommunalskatten borde skrotas”.

Bland alla argument finns även följande passus: ”Det är också vad villkoren säger till kommunpolitiker: höj skatten. Utjämningssystemet som flyttar runt pengar mellan olika kommuner i dag är svårgenomträngligt och komplext – förutom om man höjer skatten. ”Där kan man säga att man får behålla alltihop, rakt av”, förklarar Wallenskog [chefsekonom SKL, min anmärkning] Det är vad man kan kalla ett incitament.

Dessutom, påpekar Timbros chefsekonom Jacob Lundberg, slipper kommunledningen betala moms på det som konsumeras med hjälp av skattemedel. Staten subventionerar också en höjd kommunalskatt med jobbskatteavdrag.

Det lönar sig kort sagt att höja skatten. Samtidigt påminner tankesmedjan om att den kommun som i stället väljer att öka sina intäkter genom att fler börjar arbeta får behålla 5 procent (!) av pengarna.”

Timbro brukar normalt inte vara min inspirationskälla, det får jag erkänna.

Men att jag själv inte är tillfreds med förslaget att höja kommunalskatten har förklarliga skäl. Sokolnicki skriver ”Kommunalskatten är en platt skatt. Den drabbar med andra ord alla medborgare i kommunen lika hårt alldeles oavsett vad de tjänar. ”Och: ”Att hurra för att kommunalskatten höjs är att hurra åt att människor som har mindre får betala mer.”

En av flera slutsatser blir: Vi får vänta till den 18 september, då lägger regeringen höstbudgeten 2019. Då får vi veta om kommunernas situation har gett avtryck i finansdepartementet. Och vilka partier från januariöverenskommelsen som har spelat sina kort bäst.

Vad blir kommunens svar?

För en vecka sedan ställde jag en fråga: Gjorde jag rätt i kunskapsförbundet?

Jag berättade också om situationen för ungdomar som befinner sig i Vänersborg, som vill få en utbildningsplats, som behöver en utbildningsplats, som måste ha en plats i vuxenutbildningen – i annat fall går de miste om den lilla, lilla chansen att kunna få beviljat en ansökan om uppehållstillstånd i Sverige.

Mitt yrkande var enkelt: ”Direktionen ger uppdrag att sökande som med stöd av gymnasielagen söker till Kunskapsförbundet Väst skall beviljas en utbildningsplats.

Jag blev ensam om mitt yrkande, de andra tolv ledamöterna fastnade för en annan text: ”Ge förbundsdirektören i uppdrag att skyndsam ta fram en skrivelse med prognos samt konsekvenser i fall resurser inte medges för att ta emot gymnasielagselever. I avvaktan på besked från kommunerna tas inga ytterligare gymnasielagselever in.”

Det blev en överraskning. Igår skickades ett ”Ordförandebeslut angående gymnasielagseleverna” ut för direktionens kännedom. Skrivelsen har redan sänts till förbundets medlemskommuner Trollhättan och Vänersborg.

Jag tackar presidiet och i synnerhet ordföranden, Maud Bengtsson, för den snabba hanteringen och den mycket klargörande texten.

Återstår att se vem i Vänersborg som tar emot skrivelsen, vem som vill hantera framställningen och när det ger resultat.

Jag förstår att det är många som önskar att följa frågan, många frivilligarbetare i våra ideella organisationer, Röda Korset, Rädda Barnen, kyrkan är oerhört aktiva och ger mycket av sin tid. Därför länkar jag också till två dokument som berättar mer om alla pusselbitar som behöver komma på plats för att det ska bli den positiva lösning som lagen är avsedd att leda till:

Ny möjlighet till uppehållstillstånd och andra juridiska frågor – vi rätar ut frågetecken 

Ny möjlighet till uppehållstillstånd – några frågor och svar om regelverket, kommunens skyldigheter och statlig ersättning m.m.