Rätt eller fel? Men konsekvent!

Det normala är att riksdagen fullt ut återupptar sitt arbete i mitten av september. Så också i år, även om vissa utskott tjuvstartar och några interpellationsdebatter äger rum. ”Riksmötets öppnande” sker tisdagen 14 september. En knapp vecka senare, måndag 20 september, överlämnar finansminister Magdalena Andersson regeringens budgetproposition.

2019 och 2020 var propositionen ett resultat av förhandlingar mellan fyra partier, dels S och MP som tillsammans utgör regeringen, dels C och L som hade gjort upp med regeringen i januariavtalet 2019. Budgetpropositionen å ena sidan, fyra separata stora budgetmotioner någon vecka senare från de andra fyra partierna KD, M, SD och V.

Januariavtalet finns inte längre. Regeringen förhandlade under sommaruppehållet inte med något annat parti. Budgetpropositionen 20 september är resultatet av regeringens arbete, är resultatet av samtal mellan S och MP. Sex andra partier lägger fram var sin egen budgetmotion.

I två steg avgör sedan riksdagen vad som ska gälla 2022. Först kommer ett betänkande från finansutskottet med förslag hur ramarna skall se ut, hur mycket som skall ställas till förfogande inom tjugofem olika anslagsområden. Därefter avgörs efter förarbete i riksdagens olika utskott hur dessa ramanslag skall finfördelas på alla politikområden, myndigheter och verksamheter som finansieras av staten.

Så långt ser allt ut ”efter plan”. Men ändå inte!

L har helt hoppat av från januariavtalet och tagit steget över till grupperingen M, SD och KD.

C har hoppat av från januariavtalet och förklarat sig vara ett självständigt oppositionsparti med avsikt att bilda den stora breda mitten. Och C har meddelat att man kan stödja regeringen om tre villkor beaktas: ”en reform av LAS, att äganderätten för skogen stärks och en reform av strandskyddet”.

Och sedan kom ett tillägg från Annie Lööf ”allt under förutsättning att regeringen INTE budgetförhandlar med Vänsterpartiet”. Vilket statsminister Stefan Löfven accepterade.

Vänsterpartiet reagerade – även denna gång. Senast ledde det till att riksdagen uttalade sitt misstroende mot Löfven. Som kort därefter ändå återkom som statsminister.

Visserligen får vi avvakta Vänsterpartiets budgetmotion till någon gång i början av oktober, men nu vet vi, vet Stefan Löfven och Magdalena Andersson, vet även Annie Lööf vad som i huvudsak är innehållet i motionen.

På Vänsterpartiets hemsida finns en länk som dels leder till Nooshi Dadgostars och Ulla Anderssons debattartikel i DN, dels till närmare motivering till partiets olika punkter.

Centerpartiets partisekreterare Michael Arthursson kommenterade direkt på Twitter: ”Påståendet från V om ”samtalsförbud” stämmer inte. Regeringen får prata, och förhandla med vem eller vilka partier regeringen vill. C är i opposition och kommer driva vår politik i riksdagen. Men om regeringen vill ha C:s stöd för en budget kan den inte vara förhandlad med V.

Det kommenterades omgående: ”Du får göra precis vad du vill. Så länge du gör som jag vill.

Senare under fredagen ändrade Centerpartiet sig ordentligt. ”Centerpartiet, som menar att januariavtalet inte längre gäller om regeringen skulle förhandla med Vänsterpartiet, bemöter på fredagen utspelet i en skriftlig kommentar från partiets ekonomisk-politiske talesperson Emil Källström: ”Centerpartiet kommer lägga en egen budget med förslag för fler jobb, klimat, vård och landsbygd och rösta på den. När det gäller Vänsterpartiets önskemål på regeringen får det bemötas av regeringen, i det har vi inga kommentarer.”

Är det så svårt att handla rätt?

Bränder i hela världen – överallt kämpar man för att få stopp på förödelsen.

Det brinner inte i Afghanistan – men snart är det ingen längre som kan stoppa frammarschen av talibanernas terrorvälde. Flykten från hela landet till huvudstaden Kabul, flykten ut från Afghanistan är ett faktum.

I Sverige finns tusentals unga afghaner som hotades av utvisningen från Sverige tillbaka till Afghanistan. Gymnasielagen öppnade en möjlighet att kanske, kanske undkomma utvisningsbeslutet. Pandemin bidrog till att villkoren för att kunna vara kvar i Sverige blev än svårare att leva upp till.

Nu har situationen i Afghanistan tvingat Migrationsverket att erkänna att utvisningar inte kan verkställas. Ungdomarna är kvar, finns i Sverige. Och ändå inte! Det behövs ett uppehållstillstånd för att kunna leva ”normalt” i Sverige. Mycket av det som svenska medborgare tar för givet undanhålls den som inte har uppehållstillstånd.

Allt detta vet våra politiker och därför fanns vid riksdagens beslut strax innan sommarpausen åtminstone så mycket förståelse kvar, så att den då beslutade utlänningslagen faktiskt skrev in en liten lucka som kan göra det möjligt att ett uppehållstillstånd kan beviljas.

Uppenbarligen är nu också socialdemokraterna som åttonde och sista parti beredda att vilja hjälpa ett mindre antal tolkar som arbetade för den svenska militärstyrkan under åren den fanns på plats i Afghanistan.

Här i Sverige finns unga afghaner som har gått i svenska skolor, har lärt sig svenska och ett yrke, har varit här i sju, åtta år, och som inte vill återvända och som inte kan utvisas. Sverige har investerat, har bekostat utbildningen, bostaden, uppehället under alla år – men vill inte ge ungdomarna en chans att leva som vi andra gör.

En mycket bättre beskrivning av denna absurda situation framkommer i en artikel i Aftonbladet som undertecknades av bl a Pierre Schori, tidigare FN-ambassadör och minister för asyl- och migrationsfrågor.

Och för egen del lär jag mig mycket för att kunna greppa utvecklingen i detta kaos genom att jag följer Vänsterpartiets Christina Höj Larsen på Facebook.

En avskyvärd tävlan

I tidningen GP får en Filip Haugland (KD), kandidat till Sveriges riksdag 2022, en hel debattsida med rubriken ”Sverige behöver en asylpaus – omedelbart”.

Ingressen lyder: ”Tills Sverige fått sina migrationsrelaterade problem under kontroll kan vi inte ödsla tid och pengar på att ta hit individer som hotar vår frihet, jämlikhet och trygghet.

Men Filip Haugland kan också se att det kan finnas passande undantag – ingen kullerbytta alls menar han: ”Innan så sker så måste dock de 15-20 afghanska tolkar som bistod det svenska militära truppbidraget beviljas asyl i Sverige.”

Då är han i gott sällskap med Maria Malmer Stenergard, M, som i riksdagen strax innan sommarpausen stred för att den nya utlänningslagen skulle skrivas så restriktiv som det överhuvudtag gick att göra. Hennes måltavla där i debatten var migrationsminister Morgan Johansson, S, som egentligen också ville ”sätta stopp till det mesta”, men plötsligt såg sig angripen för att vilja öppna Sverige på vid gavel.

Och så seglar frågan om afghanska tolkar upp till följd av att talibanerna har fått fritt fram i Afghanistan. ”Orimligt att hjälpa alla som jobbat för Sverige”.

Så är bilden nu – valrörelsen kommer i gång och det gäller att positionera sig rätt, hur blåser väljarvinden?

Så var det också 2013, året innan regeringen Reinfeldt, M, förlorade i riksdagsvalet 2014.

Socialdemokraterna lämnade in motionen 2013/14:Sf366 ”Uppehållstillstånd för afghanska tolkar”. Poängen var att S ansåg att regeringen M inte gjorde vad som självklart behövde göras.

Då fanns också en gemensam reservation i socialförsäkringsutskottets betänkande ”Migration och asylpolitik”, undertecknad av ledamöter från S och V. Jag ser att ledamoten från Vänsterpartiet, Christina Höj Larsen, inte ändrade sin hållning från 2013 till 2021.

Nu är det 2021 – M samlar poäng för sitt engagemang för en mycket liten grupp skyddsbehövande, all heder. Och S vill samla poäng för att visa att man visst inte öppnar Sverige, inte alls, inte på några villkor.

Punkt 9 – nu äntligen?

Januariavtalet finns inte längre. Vågar man hoppas att socialdemokratin tolkar läget rätt?

”Den enskildes valfrihet är en central del av den svenska välfärdsmodellen.” Så inleddes punkt 9 i januariavtalet. Texten fortsatte: ”Därför behövs en mångfald av aktörer och goda villkor för enskilt drivna verksamheter inom välfärden som underlättar den enskildes aktiva val. Regeringen kommer inte att driva eller arbeta vidare med förslag om vinstförbud eller andra förslag med syftet att införa vinstbegränsningar för privata aktörer i välfärden. Höga kvalitetskrav ska vara styrande.”

Det kan väl inte vara en fel gissning att andra än S ville föra in denna punkt i avtalet. Om S invände och ville förhindra att dessa tuffa formuleringar kom med som en av 73 punkter, det vet vi inte heller. Fram tills nu har S i vart fall alltid accepterat texten, inte motarbetat.

Och nu? Sätter man streck? Kommer man i valrörelsen hävda att detta var fel, var nonsens, var raka motsatsen till det som S egentligen står för?

Jag är nyfiken på hur socialdemokraternas kommunikationsavdelning bemästrar uppgiften att förklara. Men under tiden håller jag mig till vad andra hade att säga om punkt 9, om vinster i välfärden och än mer konkret, om marknadsskolan.

I oktober 2020 intervjuades Jonas Sjöstedt: ”Jag slutar inte i vår rörelse”. Här finns förre partiledarens tankar kring vinster i välfärden. Han säger också: ”Det är ett hårdnande samhällsklimat med väldigt tydliga klassklyftor som vi ser, inte minst i skolan där det är så otroligt olika förutsättningar. Det är en stor sorg det som hänt med skolan, numera marknadsskolan. Det fyller mig med oro. Den förda politiken har förstört mycket, men bara en annan politik kan ändra på det.

Nooshi Dadgostars första budgetmotion som partiledare kom i våras med anledning av regeringens ekonomiska vårproposition 2021. Avsnitt 7.10 på sida 24 har rubriken ”Bort från marknadsskolan”, här markeras tydligt en helt annan uppfattning. Men Vänsterpartiet har långt tidigare uppmärksammat utvecklingen. I kommittémotionen ”Systemfelen i den svenska skolan” finns flera yrkanden som samtliga avslogs av en majoritet i riksdagen. Under den gångna mandatperioden undertecknade Vänsterpartiets talesperson i utbildningsfrågor Daniel Riazat som förste namn kommittémotionen ”Skolans finansieringsmodell”.

Egentligen handlar det inte bara eller inte ens i första hand om ”vinster i välfärden” eller om ”vinstuttaget”. Vänsterpartiets gamla paroll ”Bort med vinst i välfärden” var en huvudparoll i tidigare valkampanjer. S och MP hade också starka synpunkter men anslöt inte när det väl gällde. Och i punkt 9 i januariavtalet skrev båda under meningen: ”Regeringen kommer inte att driva eller arbeta vidare med förslag om vinstförbud eller andra förslag med syftet att införa vinstbegränsningar för privata aktörer i välfärden.

Det handlar i grunden om att kapitalstarka friskolekoncerner undergräver de kommunala skolornas förutsättningar att behålla kvalitet i undervisningen. Mängder av debattinlägg berättar och bekräftar att utvecklingen skenar, läsår efter läsår blir klyftan större. Varje gång kommunerna beslutar om tillägg för att förhindra detta så går en ständigt växande del av räddningspengarna till friskolorna. Här länkar till några debattinlägg som alla är inne på att beskriva bilden – här bara tre inlägg, det finns dussintals och det kommer bara fler och fler, intresset för frågan har spridit sig.

Marknadsskolan är inte bara ett system, utan en kultur

Avskaffa marknadsskolan och rädda läraryrket

Skolan undervisar grupper – inte individer

Men det finns också de som fortfarande inte förstår eller som låtsas om att de inte förstår. Om Ulf Kristersson berättade en ledare i Hallandsposten. Där avslutas texten med: ”Det räcker nu, Ulf Kristersson. Gör din hemläxa och läs på. Det handlar om framtiden för både våra barn och Sverige. Marknadsskolan har kommit till vägs ände.

Får man säga ”regering och riksdag” i vårt kommunfullmäktige?

I oktober 2014 inledde jag kommunfullmäktiges första sammanträde efter valdagen som ålderspresident och tjänstgörande ordförande, i december tillträdde Lars-Göran Ljunggren som ordförande.

I oktober 2018 inledde jag kommunfullmäktiges första sammanträde efter valdagen som ålderspresident och tjänstgörande ordförande, i december tillträdde Annalena Levin som ordförande.

Med Lars-Göran Ljunggren hade jag vid flertal tillfällen häftiga ordväxlingar, dock inte under tiden då han satt ordförande i fullmäktige. Det var när Ljunggren var kommunstyrelsens ordförande.

I fullmäktige är det nog sällan häftigt, fullmäktige är offentligt och debatterna äger rum i allmänhetens närvaro. Men det finns något som jag har svårt att finna mig i – nuvarande ordförande passar på att tillrättavisa mig när jag i något anförande hänvisar till regeringens och/eller riksdagens behandling av frågor som för oss ”här hemma” är av avgörande betydelse.

Nu är vi i Vänersborg, nu är det våra ärenden vi ska fatta beslut om …” Så eller med liknande ord blir jag avbruten. Nåja, felet ligger nog hos mig. När jag förbereder mig så stannar jag i regel inte vid inläsningen av utskickade handlingar. ”Hur hamnade vi här, varför blev det så här?” Igen och igen ser jag att statliga och regionala beslut direkt inverkar på utrymmet av det heliga ”kommunala självstyret”. Då kan en sådan hänvisning slinka med när jag skriver ner mina stolpar för ett inlägg i debatten.

Jag tänkte på det idag när jag läste ett pressmeddelande efter gårdagens regeringssammanträde: ”Nyinrättad delegation skall ge statligt bidrag till kommuner för ekonomi i balans”. Nej, inget för Vänersborg, bidraget avser kommuner med ”särskilt svag ekonomi”. Och då menas kommuner som två år i rad haft ett negativt balanskravsresultat. Vänersborg har positiva resultat, mer än så, otroligt höga siffror nu i senaste bokslutet och sannolikt också när 2021 summeras. Hur då? Statliga tillägg som kompensation för förluster och minskade skatteintäkter till följd av pandemin utdelades generöst. En ansenlig del tillfördes i Vänersborg inte till verksamheten, alltså skolan, kulturen och omsorgen, utan lades in i ”resultatet”. Vilket i sin tur innebär att behovet att ta nya lån för att täcka investeringar minskades.

Men jag tänkte ännu mer på dessa påminnelser av sorten ”tänk nu på, här pratar vi om Vänersborg” när jag läste ett inlägg från SKR:s ekonomistab. Sveriges kommuner och regioner företräder oss kommuner och i den rollen uppmanar förbundet regeringen och riksdagen igen och igen att tänka om och att göra rätt. Rapporten ”Hur ger statsbidragen bäst effekt?” omfattar endast några få sidor, men här handlar det nästan om obligatorisk läsning för alla som vill tränga in i nämndernas handlingar.

I barn- och utbildningsnämnden och i socialnämnden uppstår inte sällan en situation, där nämndens ledamöter, ”politiken”, inte förstår förvaltningen. Det finns ju pengar att söka? det finns ju bidrag? varför lägger förvaltningen förslag på fortsatta kostnadsbegränsningar? Har man inte sett, inte velat se?

Även om jag tror mig i grunden ha känt till mycket av det rapporten räknar upp, så är den lilla skriften ett värdefullt dokument för den som vill ”gå för fullt” när efter sommarpausen denna mandatperiods sista år börjar. Vilket jag har för avsikt att göra, nu även i socialnämnden, där jag efter tre års paus nu åter är på plats.

Punkt 18 – vad sjutton gäller nu?

Januariavtalets punkt 18 hade rubriken Arbetsförmedlingen reformeras i grunden. Från början fanns en sista mening ”Förändringen av Arbetsförmedlingen ska vara fullt genomförd under 2021!” Denna sista mening omgavs dock av en parentes – och senare blev det klarlagt att 2021 nog kunde bli 2022.

Januariavtalet är borta och gäller inte längre. Var och en av de fyra partierna som skrev under avtalet i januari 2019 hänvisade till vissa punkter i avtalet som ”det där, det var vi som fick genom detta”.

Punkt 18 stavas Martin Ådahl, C. När januariavtalet föll, vidhöll Centerpartiet tre punkter som något som inte kan rubbas på något sätt, något som är förutsättning för att överhuvudtaget föra meningsfulla samtal.

  • Arbetsrätten moderniseras (punkt 20)
  • Göra det möjligt att leva och bo på landsbygden [strandskyddet] (punkt 23)
  • Värna och stärk den privata äganderätten till skogen (punkt 26)

Punkt 18 är borta. Punkt 18 har varit föremål för ett flertal interpellationsdebatter i riksdagen där Ali Esbati, V, ställde frågor till arbetsmarknadsministern Eva Nordmark, S. Vid en av de första debatterna skrev jag till Ali Esbati: ”snälla, måste ändå säga att jag tyckte synd om henne, hon vet ju att du har rätt, hon vet ju att du vet att du har rätt.

Vid senare debatter märktes att Eva Nordmark förbereddes bättre inför debatterna. Fast det fanns alltid en underton som tillhörde hela truppen socialdemokrater i regeringen: ”När man sluter ett avtal så ger man och så får man – det är kompromissens innebörd.”

Punkt 18 finns inte längre. Punkt 18 står inte på Centerpartiets minimilista. Så vad gäller nu?

För visst fortsätter reformeringen. Själv har jag vid tre tillfällen fört interpellationsdebatter med kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson, S. Med bakgrund av att Vänersborg och Fyrbodal tillhör områden där försöksverksamheten KROM (Kundval Rustning och Matchning) infördes i stället för det som tidigare fanns, STOM (Stöd och matchning till arbetssökande).

Benny Augustsson uttryckte alltid återhållsam försiktighet när han kommenterade KROM. Jag vet inte vad han anser idag, om han har förväntningar att KROM ska fortsätta, att reformeringen skall begränsas, avbrytas, ta andra vägar. Jag vet inte heller om kommunledningen har grepp om hur det ser ut med arbetslösheten i vår kommun, i vårt område, i vår region. Hur långtidsarbetslösheten utvecklas. Jag borde ställa frågan.

För någon vecka sedan lämnade myndigheten Arbetsförmedlingen en rapport till arbetsmarknadsdepartementet: ”Kundval Rusta och Matcha – Uppföljning och lärdomar efter ett år med en ny matchningstjänst”.

Citat ur sammanfattningen: ”Den här rapporten syftar till att följa upp hur KROM har fungerat under det första året tjänsten funnits. Uppföljningen är helt och hållet kvantitativ och bygger på statistik som hämtats från Arbetsförmedlingens egna register. Rapporten delas in i tre huvudsakliga delar. I den första delen beskrivs de statistiska profileringar som görs för att bedöma om en arbetssökande är lämplig för tjänsten eller inte; i den andra delen beskrivs handläggningen av ärenden och beslutsfattandet ute i verksamheten; i den avslutande delen redovisas hur det gått för de sökande som påbörjat tjänsten under första året.

På sida 37 studsar jag över ett diagram där ”Trollhättan” [området där även Vänersborg finns med] ligger lägst bland alla sju försöksområden med KROM – staplarna redovisar ”påbörjat arbete/studier” och ”varit i arbete/studier i minst 4 månader”.

Hela rapporten ger intrycket att författarna letade efter tecken på framgång för KROM-konceptet, men att man inte lyckades. Och visst, även här är en hänvisning till pandemin på sin plats.

Alldeles i slutet fyra meningar som jag vill återge i sin helhet: ”Slutligen vill vi poängtera att det finns flera viktiga frågor som inte besvarats i den här rapporten. Ett exempel på en sådan obesvarad fråga är vad som händer med de arbetssökande som inte fått ett beslut om att delta i KROM, eller med de sökande som är kvar i tjänsten efter anvisningstidens slut. Ett annat exempel på en fråga som ännu saknar svar är om expansionen till mindre orter i glesbygd senare under 2021 faller väl ut, eller om leverantörerna avstår från att etablera sig i dessa områden. Dessa och andra frågor finns det anledning att återvända till i senare uppföljningar och utvärderingar.

Budgetmotioner som sommarläsning?

Visserligen andas regeringens och riksdagens offentliga kalendrar på webben ”sommarpaus”, men under ytan förbereds höstens händelseförlopp omsorgsfullt. Det gäller nya och förändrade förutsättningar för det årliga spelet kring budgetproposition och budgetbeslut.

Riksdagen öppnar formellt tisdagen 14 september. En knapp vecka senare, måndagen 20 september, presenterar finansminister Magdalena Andersson regeringens höstbudget. Samma dag klockan 13:00 står i riksdagens kalender: ”Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande”.

För propositionen ansvarar regeringen. Grunden är redan klarlagd, strukturen och texterna växer fram under sommaren, ett ansträngande arbete för många på alla kanslier för regeringens olika departement. Regeringen är densamma som 2019 och 2020, det är S och MP. Här ligger ansvaret, som alltid. Men under de två föregående åren förhandlades budgeten även med C och L. Några förhandlingar är inte aktuella i år.

Januariavtalets förpliktelser är borta, men det lär bli svårt att helt befria tankarna från det som hade föreskrivits i avtalets 73 punkter. C är kvar, L försvann för gott i periferin. C förhandlar inte längre, men nygamle statsministern Stefan Löfven har uttryckt att ”man känner till Centerpartiets syn” på olika frågor och att man ska vara lyhörd.

Samma dag som riksdagen öppnar formellt så startar den allmänna motionstiden. Det här gäller: ”Den allmänna motionstiden 2021 börjar den 14 september och tar slut den 5 oktober klockan 16.30. Under allmänna motionstiden får riksdagsledamöterna lämna motioner, förslag, om alla frågor som riksdagen kan besluta om.

Under den allmänna motionstiden inkommer yrkanden från ledamöter från samtliga åtta partier, även från S och MP.

Motioner i anslutning till regeringens budgetproposition lämnas in cirka två-tre veckor efter den 20 september. 2019 och 2020 var det fyra partier som skrev egna motioner – KD, M, SD och V. 2021 tillkommer egna motioner från C och L. Och det är ju här där alla spekulanter tog fram miniräknaren. Ingen av dessa sex partier kan ensam mäta sig med regeringspartiernas 116 mandat i riksdagens kammare. Men det finns flera tänkbara koalitioner, dels bland dessa sex partier i opposition, dels av något eller några partier i samspel med regeringen.

När avgörs detta? När har vi klarhet över hur processen går vidare?

Den fortsatta budgetprocessen sker huvudsakligen i två steg. Först och viktigast är ett betänkande från finansutskottet som är klart i slutet av november: ”Betänkande 2021/22:FiU1 – Statens budget 2022 Rambeslutet”. Här beslutar riksdagen om utgiftsramar och inkomstberäkning i regeringens budgetproposition för 2022. 

Det andra steget är i själva verket många små steg – utskotten måste under december och innan årsskiftet lämna förslag till kammaren om utgifternas fördelning för samtliga 27 utgiftsområden. Men där får inga förslag finnas som går utanför den ramen som redan har beslutats i det första stora steget.

Regeringens tidigare lojalitet till januariavtalet resulterade i ett magplask. Att ignorera Vänsterpartiet visade sig vara en utgångspunkt som var fel från första början.

Nu vet vi att regeringen och regeringens sommararbetande tjänstemän på alla kanslier lär vara lyhörda på vad Centerpartiet och Vänsterpartiet prioriterar.

Som jag noterade tidigare, från Centerpartiet finns inga tidigare budgetmotioner att studera, här är det bara att avvakta till någon gång i början av oktober.

Från Vänsterpartiet förväntar jag mig dels att verkställande utskottet tillsammans med riksdagsgruppen har en genomgång av katalogen, dels att mycket av det som fanns i motionen från förra året bör finnas med igen. Så till min sommarläsning tillfogas att ännu en gång begrunda motionen ”Vägen ut ur krisen – en plan för jämlikhet och grön omställning”.

Avgiftsfri kollektivtrafik för invånare 65+

Vissa frågor återkommer – igen och igen. Så ska det också vara när det tycks behövas upprepningar för att det någon gång ska lossna. I lokaltidningen TTELA fanns 22 juni en insändare med rubriken ”Seniorkort från 65+ i Vänersborgs kommun”. Det uppmärksammades att detta erbjudande beslutades i Mellerud. I Trollhättan gäller sedan länge 65+, men i Vänersborg finns endast ett politiskt beslut om seniorkort 75+.

Det beslutet vidhölls i början av 2016 när Vänsterpartiets motion om 65+ efter en utredningstid på nära två år äntligen behandlades av kommunfullmäktige. Jag beskrev motionen och våra förhoppningar på Vänsterpartiets lokala hemsida. Våra förväntningar grusades, motionen avslogs av en stor majoritet som omröstningslistan visar. För avslag och ett nej till seniorkort 65+ röstade förtroendevalda från S, C, MP, M, KD och L.

För en vecka sedan registrerades ett medborgarförslag på kommunkansliet. I slutet på september kommer förslaget anmälas i och sedan remitteras av kommunfullmäktige och därefter utredas innan det återkommer för beslut. Medborgarförslaget är egentligen en fråga: ”Jag undrar om vår kommun kommer införa en lägre åldersgräns för oss pensionärer när det gäller frikort i kollektivtrafiken? Känns orättvist att alla andra kommuner i vårt område har en gräns på 65 år, medans vi har 75 år. Skulle nog uppskattas och uppmuntras till att åka mer kollektivt om gränsen sänktes.

I grunden skiljer sig det inte mycket mellan en motion från ett politiskt parti och ett medborgarförslag från enskilda medborgare. Båda kan i bästa fall leda till samma önskade resultat.

Skillnaden är nog den att motioner i förväg brukar ta hänsyn till alla tänkbara invändningar och hinder som ovilliga kommunledningar försöker hitta och formulera för att kunna få genom ett nej när beslutet skall klubbas.

Men när det redan finns ett medborgarförslag som enkelt uttrycker vad det är frågan om, då känner jag det som angeläget att kolla upp vad som gäller idag, om något har förändrats sedan 2016. Och visst, det gäller annat nu.

Eftersom jag fick mitt eget 75+ – kort redan för fem år sedan, kan jag räkna upp:

För bussturer från Onsjö in till stan och bussresor tur och retur Trollhättan har jag använt kortet, från 2016 till mars 2020. För alla övriga resor med Västtrafiks tåg och bussar använde jag mitt andra kontantkort.

Mellan mars 2020 och juni 2021 åkte jag inte en endaste gång kollektivt, i likhet med många andra.

Nu gäller det åter resor med Västtrafik, men sedan hösten 2020 gäller mitt seniorkort avgiftsfria resor i ett stort område. Jag åkte tåg från Öxnered till Ed (avgiftsfri och ingen kostnad för medhavd cykel), från Vänersborg till Herrljunga (med tåg och cykel). Strömstad, Mariestad, Borås står på listan, sommaren lär hålla i sig.

Och det är klart, är det avgiftsfritt för mig så är det självfallet inga gratis resor. Någon måste ju stå för kostnaden. Och då sökte jag upp diverse underlag och protokoll från Västra Götalandsregionen (som äger bolaget Västtrafik). Där är det kollektivtrafiknämnden som hanterar politiska beslut. Men även i bolaget Västtrafik AB finns en styrelse med förtroendevalda politiker. Och visst finns det mycket att tänka på.

Pandemin har rejält förändrat resmönstret. För att undvika smittorisker blev det för många resor med egen bil och ökat användning av cykeln. Att arbeta hemifrån påverkar också arbetspendlingen. Regionen och trafikbolagens enorma ekonomiska underskott har delvis kompenserats av statliga tillägg. Alla ansträngningar att komma rätt igen bygger idag på mycket osäkra prognoser om och när och i vilken utsträckning resandet återgår till tidigare trender. Dessutom finns ju hos alla kvar klimatlöftet – kollektiva resor måste bli regeln, åkandet med den egna fossildrivna bilen måste begränsas.

Inte konstigt att se notiser om flera pågående utredningar som ska hjälpa till att få grepp om det som är och att skaffa ett underlag för det som ska bli en framtida utveckling. Och där finns såklart också beskedet att regionen utreder en förändring av seniorkortet, kortet som erbjuds regionens 49 kommuner att inhandla för kommunens seniorer.

Vid kollektivtrafiknämndens möte i juni 2021 var punkt 44 på dagordningen ”Lägesrapport för seniorkortsutredningen”. Här informationen som gavs till ledamöterna: ”Kollektivtrafiknämnden har gett Västtrafik i uppdrag att utreda olika utformningar av seniorerbjudandet (KTN 2020-09-25 §45 samt KTN 2020-12-11 §91).
Västtrafik har påbörjat utredningen under våren genom att konkretisera, precisera och komplettera utredningsdirektivet med relevanta delar utifrån Västtrafiks verksamhetsperspektiv. Frågor som har tillkommit är bland annat administrativ hantering, möjligheten till digitala seniorbiljetter, samt hantering av kommunmedlemmar (de som inte är folkbokförda).
Framtagna lösningsförslag kommer att utvärderas mot seniorerbjudandets syfte, genomförbarhet, omfattning i förändringen, konsekvenser och påverkan för kommuner, seniorer, Västtrafik med partners och underleverantörer, samt ekonomisk påverkan.
På kollektivtrafiknämnden i september 2021 ges en delrapport med preliminär inriktning och dialogunderlag inför höstens DKR. Utredningen väntas sedan bli klar under första kvartalet 2022. Beroende på inriktning och omfattning av föreslagna förändringar är förhoppningen att beslut om förändringar kan fattas då. Datum för implementering beror på graden av förändring i vald lösning
.”

Som ledamot i Vänsterpartiets fullmäktigegrupp har jag tidigare förgäves agerat för avgiftsfria resor för seniorer 65+. Med erfarenhet av att det i regel tar mycket lång tid innan förändringar får genomslag i Vänersborgs kommun har jag lärt mig att visa tålamod. Men insändarens och medborgarförslagets tankar och frågor är också mina – jag skriver in dessa på min bevakningslista.

En rimlig begäran från vuxenutbildningen

Kommunerna kompenserades av staten 2020 och 2021 för extra kostnader till följd av Coronapandemin. Vänersborgs kommun tackade för ett rekordöverskott 2020 och ”lade in pengarna i resultatet”. Tanken är att den fyllda kassakistan skall minska lånebehovet för ett antal större investeringsobjekt. Även 2021 kommer överskottet att vara betydande.

Det går dock inte att blunda för hur läget är i några verksamheter. Kunskapsförbundet Väst har ansvar för vuxenutbildningen för invånarna i medlemskommunerna Trollhättan och Vänersborg.

Ordföranden i direktionen, där förtroendevalda från båda kommuner finns, vänder sig nu med en brådskande skrivelse till kommunledningarna. Fram till september har direktionen inget sammanträde, därför lämnas begäran ”på delegation”: Kunskapsförbundet Väst översänder begäran om extra medel till Vuxenutbildningen till medlemskommunerna med äskande om sammanlagt 2 100 000 kronor.

Det vore nog bra om beskedet att bevilja äskandet lämnas omgående, planeringen görs löpande nu inför hösten. Och det finns hopp om att det blir så. I minnesanteckningar från överläggningar i mitten av maj noterades: ”Gällande vuxenutbildningen skall denna hanteras i särskild ordning. Förbundsdirektören tar upp frågan om huruvida det kan finnas en möjlighet för förbundet att äska 1-2 Mkr för vuxenutbildningen. Medlemskommunerna ställde sig positiva till detta under förutsättning att tjänsteskrivelsen tydligt klargör hur eventuella extra pengar till vuxenutbildningen skall användas.

Här några citat ur tjänsteskrivelsen:

Under stora delar av 2020 och 2021 har vuxenutbildningen i Kunskapsförbundet Väst bedrivits på distans för alla elever, med bara några få undantag.

Undervisningen har i det stora hela gått över förväntan, men inom alla skolformer har grupper av elever och enskilda elever påverkats negativt av situationen under pandemin. För att kompensera den utbildningsskuld som effekterna av pandemin har medfört behövs särskilda insatser göras med start under sommaren och hösten 2021. Det är dels generella åtgärder för de olika skolformerna, dels individuellt stöd till enskilda elever.

Sedan följer beskrivningar av nödvändiga insatser för sfi, grundläggande vuxenutbildning, gymnasiala kurser, yrkesvux, förstärkt elevstöd, utökad uppsökande verksamhet och studiehall med individuellt stöd.

5 timmar och 41 minuter…

En påfrestande debatt i riksdagen – Socialförsäkringsutskottets betänkande 2020/21:SfU28 ”Ändrade regler i utlänningslagen” avhandlandes.

Propositionen, betänkandet och protokollet från debatten är dokument som jag lägger in i mitt arkiv. Sällan har partiernas representanter talat så mycket klartext.

19 voteringar kring enskilda punkter i betänkandet klargör hur riksdagens åtta partier ser på migrationsfrågor.

Christina Höj Larsen avslutade sitt anförande:

”I vanliga fall skulle vi lägga ned våra röster under övriga punkter som berör propositionen om vårt avslag inte går igenom, men det här är inga vanliga tider. Ställda inför valet mellan två onda ting – regeringens förslag och den blåbruna oppositionens – tar vi i Vänsterpartiet ansvar för att göra det minst dåliga.

Regeringens förslag är med få undantag på bottennivå, men det finns små ljusglimtar som utan Vänsterpartiets röster skulle slockna. Det gäller till exempel förslaget om humanitära skäl, som i regeringens förslag är något vidare än i det blåbruna förslaget, liksom möjligheten för kvotflyktingar att räkna tre månaders undantag från försörjningskravet från den dag de kommer till Sverige.

Framför allt skulle de blåbruna partiernas förslag förvärra situationen ännu mer, till exempel genom att ta bort små men nödvändiga undantag för försörjningskrav och permanenta uppehållstillstånd eller genom att ta bort tremånadersfristen för försörjningskrav för alternativt skyddsbehövande.

Därför, fru talman, kommer vi att rösta för regeringens förslag på en lång rad punkter när vårt förslag om avslag faller – inte för att det är bra utan för att alternativet är värre.

Till alla föräldrar och barn i splittrade familjer som lyssnar nu, till ensamkommande och barnfamiljer som har hamnat i kläm i denna ovärdiga kapplöpning mot botten och till det civilsamhälle som kämpar varje dag, mot alla odds, vill jag säga: Era barn har också rätt till trygghet, frihet och familj. Era liv och er framtid räknas. Jag lovar att vi i Vänsterpartiet kommer att göra allt i vår makt för att i framtiden faktiskt kunna rösta igenom en migrationslagstiftning som gör Sverige till en bättre plats i stället för en sämre, med fler rättigheter och möjligheter i stället för färre. Det arbetet kommer jag att fortsätta tillsammans med er.

Hela debatten kan ses och höras i efterhand på riksdagens webb-TV, där finns länkar till Christina Höj Larsens anförande och till replikskiften, där finns även länken till snabbprotokollet.