”Komvux måste bli ett kraftfullare verktyg”

Dagens Nyheter publicerade en debattartikel av utbildningsministern Anna Ekström: ”Komvux ändras för att stärka integration och kompetens”. Pressmeddelandet på regeringens hemsida innehåller samma budskap, rubriken där är: ”Utvecklat komvux ska stärka kompetensförsörjningen”.

Jag studsade ​till​ över den inledande meningen: ”​Nu har regeringen fattat beslut om förslag till ny lagstiftning för att stärka den kommunala vuxenutbildningen (komvux).” I ärendeförteckningen för regeringens sammanträde såg jag varken i vecka 4 eller i denna vecka 5 att ärendet varit uppe.

Hur som helst, bitarna faller ändå på plats och själva texten till lagrådsremissen dök upp senare på dagen.

Det finns ​ju ​två punkter att utgå ifrån. I botten ligger en statlig utredning som under remissbehandlingen fick ett övervägande positivt gensvar. Det handlar om utredningen ”En andra och en annan chans – ett komvux i tiden”. Anna Ekström tog emot resultatet i augusti 2018.
Den andra punkten att utgå ifrån finns i 73-punkter-januariöverenskommelsen. Det handlar om punkt 14: ”​Möjligheterna till omställning förstärks och arbetsgivarnas behov av arbetskraft med rätt utbildning förbättras. Kunskapslyftet byggs ut, inklusive högskola, yrkeshögskola, vuxenutbildning och yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Möjligheten att vidareutbilda sig eller omskola sig högre upp i åldrarna utökas. Ge mer generösa villkor för detta inom studiemedelssystemet. (Senast från BP21) Utvecklingstid i upp till ett år införs (från BP20) för att möjliggöra kompetensutveckling hos den enskilde.

Det finns två sätt att ta ställning till januariöverenskommelsen. Ser man på helheten, ser man på vem som har vunnit, vem som har förlorat, så finns väl snart ingen längre som ser överenskommelsen som en vinstlott. Granskar man enskilda punkter så finns i punkt 14 ​och ​även i ett antal andra punkter finfina tankar. De fyra första ​meningarna​ i punkt 14 återfinns nu i skissen till lagrådsremissen:

● Det måste vara rätt att betona kompetensförsörjningen till arbetslivet sida vid sida med individuella önskemål om utbildningar

● Ett annat, ett ​mer ​flexibelt sätt att rangordna eventuella köer vid antagningen

Vid sidan om regeringens lagrådsremiss har det också kommit andra förslag i Ekströms debattartikel och i pressmeddelandet:

● Statens finansiering ökar – t ex för platser på yrkesvux går förslaget från dagens 50:50 till kostnadstäckning med 30% från kommunen och 70% från staten

● Stimulans och förstärkning till utbildningar där yrkesutbildningen kombineras med språkutbildning för nyanlända

Hur var det nu med den femte meningen under punkt 14: ”​Utvecklingstid i upp till ett år införs (från BP20) för att möjliggöra kompetensutveckling hos den enskilde.”

Den som visste. ”Utvecklingstid” är ett annat ord för ”friåret”, Miljöpartiets hjärtefråga. Som inte många längre tror har en chans att få stöd.

Fortfarande är striden inte ​avgjord ​vilket förslag som vinner gehör i riksdagen i en omröstning. Å ena sidan finns ett förslag om en extra ändringsbudget ganska omgående med 7,5 miljarder till välfärden, där Vänsterpartiet står bakom. Å andra sidan finns uttalanden från fyra partier bakom januariöverenskommelsen, att vårbudgeten 2020 ska innehålla en utökning med 5 miljarder. Men regeringen kan komma att skriva in större belopp, regeringen kan också komma att förlika sig med att lägga ett förslag tidigare.

Kunskapsförbundets direktion möts på tisdag 4 februari, det borde finnas någon minut att få utbyta tankar vad dagens besked från regeringen innebär för vuxenutbildningen i Vänersborg och Trollhättan. Fredag 7 februari träffas kommunalråden från våra två kommuner med direktionens presidium i ägarsamrådet. Där borde man också delge varandra vilka preliminära slutsatser man vill dra av Anna Ekströms och regeringens utspel.

Gymnasieskolan i fokus

Efter gårdagens kommunstyrelse står det klart att det inte kommer att behövas mycket förberedelsetid inför kommunfullmäktiges möte den 12 februari. Jag litar då på redogörelsen som Vänsterpartiets ersättare i kommunstyrelsen, Stefan Kärvling, lämnade igår kväll i anslutning till sammanträdet.

Bra! Då blir det genast lättare att helt fokusera på heldagsmötet med Kunskapsförbundet tisdag kommande vecka. Dagen börjar med direktionens sammanträde. Tiden begränsas och därmed också dagordningen. Det är två beslut som behöver tas, ett avser ”Förstudie Naturbruk” som direktionen redan tidigare mer eller mindre gav klartecken för. Det andra kommer lite överraskande, men är ett logiskt nästa steg: Ska vuxenutbildningen flyttas från Trollhättan till Vänersborg och Vänerparken, behöver förbundskontoret, administrationen alltså, lämna det stora huset och hitta bra kontorslösningar i närheten.

Från 10:20 till mycket sent på eftermiddagen är det meningen att direktionens ledamöter ansluter till förbundets ”Kvalitetsstämma”. Sedan starten av förbundet ordnas denna stämma i början av varje år. Ett utmärkt tillfälle för de förtroendevalda att ta del av pågående arbete. De flesta har redan läst ”Kvalitetsrapporten 2019”, men på stämman framkommer än tydligare vad som utvecklas, vad som ändras och förbättras, var tyngdpunkten för pedagogernas arbete ligger. Tre gymnasieskolor för ungdomar med en mängd olika program och med elever med skiftande förutsättningar och ett gemensamt mål för alla: ”Framtidslust – viljan att vilja mer”. Vuxenutbildningen på så många olika nivåer, där studerande söker förbättra sina möjligheter att komma rätt i arbetslivet och i vardagen.  Jag gillar upplägget och jag njuter av stämman, det gör så gott att få förstahandsinformation om allt man arbetar med.

En som har utbildningsfrågor att hantera på högsta nivå har besökt Trollhättan och Vänersborg. Ansvarigt statsråd, utbildningsministern Anna Ekström, hade igår ett digert program – lokaltidningen TTELA berättar utförligt och har även spelat in intervjufrågorna. Jag kan inte låta bli att konstatera: Visst, jag hör vad hon säger, men visst skulle hon formulera sig på annat sätt om inte januariöverenskommelsen skulle lägga band på henne.

TTELA berättar förresten också om några elever som på måndag ska deltaga i Ungdomens riksdag.

Men det finns även annat att läsa. I veckan publicerade Vänsterpartiet ett nytt Utbildningspolitiskt program. Våra ledamöter i kommunens barn- och utbildningsnämnden och vi, som är på plats i Kunskapsförbundets direktion, behöver nog studera flera avsnitt ur programmet. Alltid bra att veta om vi är på samma våglängd som partiet. Mycket bra att få läsa att sådant vi framför här också finns med i partiets centrala utfästelse om prioriteringar.

Och så finns mer att läsa. På måndag skulle det presenterats en efterlängtad rapport i serien Statens Offentliga Utredningar (SOU): ”Planering och dimensionering av gymnasial utbildning”. Även här kan goda tankar och avsikter begravas av januariöverenskommelsen. Så sent som 10 januari utfärdades ytterligare tillägg till utredningsdirektivet. I samband med detta förlängdes nu tiden fram till 1 juni 2020. Jag vågar inte gissa om den parlamentariska utredningen verkligen anvisar väsentliga förändringar. Det skulle behövas.  Huvudansvaret för utredningen ligger hos Lars Stjernkvist. Han föreläser den 12 februari i aulan på Birger Sjöbergsgymnasiet. Stjernkvist delar förmiddagen med Joacim Waara, Västra Götalandsregionen och ansvarig för publikationen ”Arbetskraftsbristen – potentiella konsekvenser och till buds stående lösningar”.

Fokus gymnasieskolan, fokus utbildningen – jag känner mig på hemmaplan.

Vilja veta mer

Visst är min nyfikenhet stor. Jag står inte ut med tanken att jag i sista stund och endast utifrån utskickade handlingar skall ta ställning till frågor i kommunfullmäktige eller på annan plats där jag är förtroendevald.Därför botaniserar jag tämligen regelbundet i olika källor, här i kommunen och på riksplanet hos Vänsterpartiet, i riksdagen och på regeringens webbplats. Och det blir alltid napp, överallt finns dokument och uppslag som lockar till att gå vidare och att skaffa mer information.

I kommunen var det viktigt för mig att följa större ärenden från början tills beslutet skulle tas. Fram till december 2018 var jag på plats i kommunstyrelsen som ledamot. Tidigare publicerade kommunen också underlag från kommunstyrelsens arbetsutskott, kallelser med handlingar och protokoll. Sådant finns inte längre, arbetsutskottets verksamhet i Vänersborg är helt undantagen från allmän insyn.

Kommunstyrelsens handlingar finns på kommunens anslagstavla. Jag läser och begrundar också vilka tankar Stefan Kärvling, Vänsterpartiets ersättare i kommunstyrelsen, har om olika frågor. Partiets ordinarie ledamöter har uppenbarligen bestämt sig för att begränsa informationen till hela fullmäktigegruppen. I bästa fall får jag höra deras synpunkter när vi träffas i veckan efter kommunstyrelsen vid vårt gruppmöte.

Kommunen skickar regelbundet, nästan dagligen, ut den så kallade postlistan. Inkomna och utgående allmänna handlingar från diariet finns där. Någon gång är det möjligt att ladda ner själva handlingen, i annat fall brukar kanslierna skicka begärda handlingar omgående. Det fungerar tämligen bra.

Idag beställde jag tre handlingar från det centrala kommunkansliet: Det kom en kallelse från Skolinspektionen till ett möte 7 april, Kunskapsförbundets direktör Johan Olofsson nämndes på postlistans rad. Det handlar om ”Regelbunden kvalitetsgranskning”, inspektionen önskar träffa utöver förbundets direktion även kommunledningar från Trollhättan och Vänersborg.

Det kom en skrift från tre samverkande kommuner med rubriken: Nästa steg i arbetet mot rasism och vardagsrasism. [Skriften finns endast ”på papper” och inte i digital form, jag får vid tillfälle bläddra genom skriften på kommunkansliet.]

Slutligen var det en inbjudan till vår kommun att avge en remiss till en statlig utredning med titeln: Med tillit följer bättre resultat, tillitsbaserad styrning och ledning i staten. [Min fråga gäller mest när Vänersborg som kommun bestämmer sig för att intressera sig för den pågående tillitsdebatten. I det här fallet anar jag att kommunen tackar nej till möjligheten att avge ett remissvar.]

Från samhällsbyggnadsnämndens kansli rekvirerade jag en inkommen skrift från länsstyrelsen i Västra Götaland: Vägledning – Natur & Friluftsliv.  Vilka länkar på skriftens fem sidor!

Men också på riksplanet finns mycket av intresse. Jag kan nämna tre frågor.

I lördags lovordade jag i min blogg Vänsterpartiets motion om regeringens klimatpolitiska handlingsplan. I morgon debatterar finansminister Magdalena Andersson med Vänsterpartiets Jens Holm. Han är ordförande i riksdagens trafikutskott och hans interpellationsfråga har rubriken: ”Värnande av skatteundantag för förnybara drivmedel”.

Tony Haddou, en av Vänsterpartiets riksdagsledamöter från Göteborg, har ställt en skriftlig fråga till Magdalena Andersson som avser ”Förmånsbeskattning av privata sjukförsäkringar”. Enligt regelverket skall finansministerns skriftliga svar komma senast 5 februari.

Ida Gabrielsson, ledamot från Stockholms län, har redan fått ett skriftligt svar från statsrådet Ardalan Shekarabi. Idas fråga gällde ”Bostadstillägg i sjuk- och aktivitetsersättningen”. Här är beskedet från ansvarig minister.

Visst kan man läsa Aftonbladet och Expressen, Dagens Nyheter och tidningen ETC mm, man kan också gilla och dela på Facebook, tweeta och retweeta, och visst tar mitt sätt att vilja inhämta information avsevärt mer tid, men jag avser inte att ändra mig i grunden. Idag när det mesta ligger öppet (tja, inte helt öppet här i Vänersborgs kommun) känns det bra att hämta informationen direkt från källan och inte bara att förlita sig på andrahandsreferat.

P.S. Skam den som ger sig – här är skriften som jag hörde inte fanns digitalt.

Meningen med motioner

I första hand: uppriktighet, det här anser vi och det är det vi vill skall ske

I andra hand: kan vårt förslag få majoritet? Eller kan vi formulera oss på så vis att vi öppnar en dörr?

Däruppe i Stockholm och i riksdagen som här hemma i kommunfullmäktige gäller i princip samma villkor. Är man inte med i ledningen, är man i opposition, så reagerar man ofta på framlagda förslag.

Veckan innan julafton ägnades åtskilliga tidningsspalter åt regeringens proposition 2019/20:65 ”En samlad politik för klimatet – klimatpolitisk handlingsplan”. Förslaget byggde på en överenskommelse mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna.

Nu har samtliga fyra oppositionspartierna lämnat sina motioner som tar ställning till handlingsplanens olika förslag.

I radions P1 hörde jag ett kort inslag om Vänsterpartiets motion. Rubriken var: ”V vill ha förbud mot fossilbilar 2025”. Oooops! Visserligen förbereder vi i bostadsrättsföreningen för ledstolpar, men inte hade jag tänkt mig att behöva fatta ett beslut så snart: Skaffa elbil eller sluta köra bil!

Jag läser nu partiets motion och jag ser tre punkter i motionstexten som är relevanta i det inledande avsnittet ”Förslag till riksdagsbeslut”

”39. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska införa stoppdatum till år 2035 för försäljning av fossila drivmedel och tillkännager detta för regeringen.

  1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska införa ett förbud mot försäljning av nya bilar som drivs med fossila bränslen efter 2025 och tillkännager detta för regeringen.
  2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom EU ska verka för ett förbud mot försäljning av nya bilar som drivs med fossila bränslen efter 2025 och tillkännager detta för regeringen.”

I motionens brödtext är det avsnittet ”4.11.5 Inför förbud mot nybilsförsäljning av fossildrivna bilar efter 2025” som beskriver tankarna bakom: ”För att Sverige ska kunna genomföra en omställning till fossilfria vägtransporter behövs ytterligare åtgärder i närtid. I en rad europeiska länder diskuteras och förbereds förbud mot nyförsäljning av bilar som är drivna med bensin eller diesel. Vänsterpartiet anser att det är hög tid även för Sverige att ansluta sig till en sådan målsättning. Det skulle även ge goda förutsättningar att utveckla en modern fordonsindustri i vårt land med en sådan tydlig målsättning. Även Klimatpolitiska rådet anser att ett stoppdatum för försäljning av fossila drivmedel kan kompletteras med att i närtid införa ett formellt krav om att nya bilar som säljs ska kunna drivas på ett fossilfritt drivmedel (inklusive el) eller på ett bränsle med hög inblandning biodrivmedel. Regeringen väljer även i denna fråga i klimathandlingsplanen att utreda och tar sikte på ett förbud först 2030. Vänsterpartiet anser att ett sådant förbud ligger för sent för att Sverige ska kunna reducera utsläppen med 70 procent till 2030 inom transportsektorn. Sverige ska införa ett förbud mot försäljning av nya bilar som drivs med fossila bränslen efter 2025. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

Sverige ska inom EU verka för ett förbud mot försäljning av nya bilar som drivs med fossila bränslen efter 2025. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.”

Vänsterpartiets motion är på 56 sidor. Utöver punkterna som Sveriges Radio uppmärksammade finns åtskilligt annat som ger anledning till begrundan.

56 sidor med 74 punkter där Vänsterpartiet vänder sig till riksdagens ledamöter med uppmaningen ”att ställa sig bakom och tillkännage detta för regeringen”.

Min uppräkning skall vara komplett:

Motionen från M är på 7 sidor och omfattar 4 punkter.

Motionen från KD är på 15 sidor och omfattar 26 punkter.

Motionen från SD är på 3 sidor och omfattar 5 punkter.

Socialnämnden fortfarande på knä

När nämnden sammanträder i slutet på januari dominerar tunga ärenden. Till den centrala kommunledningen överlämnas ”Bokslut och årsredovisning 2019”. Ekonomikontoret sammanställer underlag från alla nämnder för att budgetberedningen någon dag senare skall få kännedom om utgångsläget inför den stundande starten på budgetprocessen med sikte 2021.

Vad blir då socialnämndens besked? Socialnämndens resultat för 2019 visar ett underskott på 30,2 mkr. Och då ska man komma ihåg att kommunfullmäktige så sent som i november beviljade ett tilläggsanslag på 20 mkr. Utan tillskott skulle underskottet ha blivit lite över 50 mkr.

Två gånger redovisar socialförvaltningen för sin nämnd hur verksamheten utvecklades under det gångna året. Först är det kortversionen, för att kommunen centralt behöver presentera en bild över helheten. Den som inte är insatt och nu läser denna handling på fyra sidor kan uppleva en viss frustration. Socialens fikonspråk lämnar många frågor obesvarade, förklaringarna är i kortaste laget.

En månad senare redovisar förvaltningen ”allt om 2019” en gång till, allt i minsta detalj och på många fler sidor. Det är en handling som ger ledamöterna i socialnämnden förutsättningar att hänga med i den fortsatta jakten på möjliga kostnadsbegränsningar.  Det finns ingenting som tyder på att det snart är slut på att behöva göra nedskärningar, eller förändringar som den gängse beskrivningen lyder. Socialnämnden är ju inte ensam om att göra ett underskott, även om ingen annan nämnd kommer upp till liknande belopp, tack och lov.

Men när budgetprocessen drar igång 3 och 4 februari så får budgetberedningen höra att det sannolikt kommer ett tillskott i form av höjda statsbidrag motsvarande cirka 20 mkr för 2020. Och att denna ramhöjning sedan också kommer att gälla för 2021.  Pengar till välfärden är ju temat för dagen, alla partier tycks ju överens. Men fortfarande gäller att man måste se riksdagens beslut från två sidor: Visst är det mycket, samtidigt som det är för lite.

Förvaltningsledningen, alltså socialchefen och ekonomen, men även presidiet deltar 3 och 4 februari i den kommungemensamma dialogen om ekonomin inför 2021. Nu på nämndens sammanträde informeras ledamöterna vilka besked presidiet avser att lämna vid den centrala träffen.

På ärendelistan för nämnden finns också punkten ”Boendeplan för socialnämnden 2020-2030”.

För att klargöra är det bra att se avsnittet ”Avgränsning”: ”Boendeplanen omfattar inte kommunens bostadsförsörjning i stort utan enbart de boenden där kommunen har ett särskilt ansvar. Utifrån socialtjänstlagen har kommunen skyldighet att tillhandahålla bostäder till särskilda grupper och har det yttersta ansvaret för att personer som bor i kommunen får den hjälp och det stöd som de behöver. Exempel på grupper som kan behöva ett boende med stödinsatser är äldre, personer med funktionsnedsättning, personer med missbruksproblematik, nyanlända och ensamkommande barn.”

Ytterligare två klargörande meningar: ”Syftet med utredningen är att beskriva socialnämndens behov av boendeplatser framöver och att säkerställa att nuvarande lokalbestånd används effektivt. Hur de utökade platsbehoven bäst tillgodoses behöver därmed utredas vidare. Sist i avsnittet analyseras resultaten i relation till socialnämndens förväntade resultat.”

I planen finns inspel för alla enheter inom socialtjänsten. Ett exempel: ”Vård och omsorg om äldre (VoO) ser ett behov av att utöka platserna på särskilda boenden med 78 platser under gällande tioårsperiod.” Ett konstaterande som går hand i hand med en punkt i den korta bokslutstexten: ”Ett tryck på platser har rått under året, vilket lett till att genomsnittliga tiden på antal dagar från beslut till erbjudande om plats för somatikplats är 53 dagar och 52 dagar för demensplats.” Under flera mandatperioder fram till slutet av 2018 var jag ledamot i socialnämnden. Då talade man om ”en vecka” mellan beslut och ett erbjudande om en plats, men den tiden blev från 2015 fram till 2018 längre och längre.

När jag läser insändare i tidningar och inlägg i medierna, där någon blankt underkänner personalens och de förtroendevaldas arbete och slit, undrar jag hur ansvarige på tidningen eller administratörer på internet ser på det egna ansvaret. Inget mot kritik, det ska vara högt i taket, men den som vill göra en insats för att något ska bli bättre borde veta vad man talar om. Det är bland annat därför jag på min blogg länker till underlag som hanteras i våra nämnder.

Inkommen i tid

I eftermiddag sammanträder Miljö- och hälsoskyddsnämnden.

Punkt 5 på ärendelistan är ”Medborgarförslag om att göra Mariedal Östra till ett naturreservat”. Förslaget lämnades in 13 september 2019. I måndags kom en ny skrivelse – medborgarförslaget återtas. Det kan ju medföra att nämnden slipper göra bort sig. Det finns nämligen ett beslutsförslag om avslag.

Bort från bordet, snälla. Skogen är ju redan borta.

En annan skrivelse måste bara få gehör. Denna gång en skrivelse undertecknad av socialnämndens ordförande, Dan Nyberg, S. En ansökan om § 37-medel som riktar sig till länsstyrelsen i Västra Götaland.

I kommunfullmäktige debatterade vi i oktober och i december om situationen för de ensamkommande ungdomarna. Det fanns hos kommunledningen, i synnerhet kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson, S, och Dan Nyberg mycket förståelse för ungdomarna och för alla som fruktade den accelererande hotbilden som växte dag efter dag. Dels var det ett beslut från Migrationsverket som i praktiken skulle betyda hemlöshet från och med 1 februari 2020, dels var det ansvarige statsrådets vägran att vilja öppna för godtagbara lösningar. Morgan Johansson lämnade både skriftligt och muntligt klart besked att ”lagt kort ligger”.

Både Morgan Johansson och nu även ett antal uttalanden från statsminister Stefan Löfvén gör att det mullrar. Regeringspartnern MP och starka röster inom S slår ifrån sig, detta sätt att förneka att asylrätten fortfarande skall värnas upprör.

Den 10 januari kom en skrivelse från länsstyrelsen ”Extra utlysning inom § 37 med fokus på ungdomar som beviljats uppehållstillstånd för studier på gymnasial nivå”.

Den 15 januari undertecknade Dan Nyberg ansökningshandlingarna. Där nämns hur många som bryr sig, som sliter, som i yrket eller på ideell basis försöker skapa förutsättningar för att inte panikångesten ska segra. Måtte ansökan få gehör! Ger du som läser handlingen inget annat bidrag, så kan du väl i vart fall hålla tummen. Ett snabbt och ett positivt besked från länsstyrelsen kan betyda en andningspaus.

En tidsplan som inte duger

Kommunstyrelsen fastslog i oktober en plan för budgetprocessen inför budget 2021. Planen följer samma mönster som gällde under andra delen av 2010-talet.

Min motion att överväga en budgetprocess som går i mål i november istället för som nu, i juni, fick inte bifall av fullmäktige.

När kommunen fastställer sina mål och räknar tillgänagliga resurser och sammanställer oundgängliga utgifter, så blandas sådant som kommunen förfogar över med annat som kommer från staten och som inte kan påverkas.

I onsdags var temat ”finansieringen av välfärden” ett stort inslag i partiledardebatten i riksdagen. Jag sökte med nyckelorden ”välfärd” och ”kommuner” genom protokollet. När det gäller partiledarnas anföranden så var det framförallt Stefan Löfven, Ulf Kristersson, Jimmie Åkesson och Jonas Sjöstedt som var tydliga med att beröra behovet av ökade tillskott från staten till kommuner och regioner. Läser man hela protokollet med alla replikskiften, så framkommer på ett eller annat sätt också, att ingen av Anders W Jonsson, Ebba Busch Thor, Johan Pehrson och Isabella Lövin nekar att så är fallet.

Dagen efter partiledardebatten fortsatte samtalen i riksdagens finansutskott. Det handlar inte längre om att det kommer tillskott från staten till kommunerna. Där finns samsyn.

Det som är oklart är:

  • Hur många miljarder tillkommer utöver det som finns i statens budget för 2020?
  • När kommer beskedet? Kommer det ganska omgående eller kommer det först i samband med att regeringen lägger vårpropositionen 15 april?

I vilken form tillskuts resurser, med lika stora belopp för 2020, 2021 och 2022? Eller blir det ett mindre tillskott ”nu” och en text som ställer i utsikt fortsatt förstärkning längre fram?

Hur ska man tolka Stefan Löfven när han i sitt anförande säger: ” Socialdemokraterna är Sveriges välfärdsparti. Vi har sagt det länge, och jag säger det gärna igen: Ja, det kommer att behövas ännu mer pengar till kommuner och regioner, för välfärden kommer alltid först.”

Jonas Sjöstedt testade statsministern och frågade: ”Om man menar allvar med att välfärden ska komma först måste regeringen nu klargöra vilka extra resurser som kommer till välfärden. Det räcker inte att prata om välfärden. Det är dags att regeringen klargör att kommuner och regioner kommer att få tillräckliga resurser för att klara sin verksamhet.”

Men det kom inget besked.

Vad gäller för Vänersborg? Jag ser framför mig att ovissheten har stor inverkan och gör budgetprocessen osäker och ineffektiv. Mycket värdefull arbetstid kommer att spillas av förvaltningsledningar och förtroendevalda.

Vid överläggningar den 3 och 4 februari kan ett preliminärt kommunalt bokslutsresultat läggas fram. Omvärldsanalysen bekräftar sannolikt det som gäller i alla kommuner – vi går back. Och vi ser inte någon väg ut, om inte ….

Partierna får sedan arbeta med underlaget fram till att budgetberedningen den 15 februari lägger fast ett beslutsförslag inför kommunstyrelsen 26 februari. Då kommer det att finnas ramanvisningar för samtliga nämnder som förenklat säger följande: Senast den 20 april skall nämnden beskriva hur man vill driva verksamheten 2021 utifrån det anslaget som även gällde för 2020. Om era förslag leder till förändringar i verksamheten, så bör ni beskriva för budgetberedningen vilka konsekvenser dessa förändringar för med sig.

Med andra ord, i mars och april nagelfars återigen allt. Möte efter möte sitter enhetschefer och ekonomiansvariga och letar efter något som man inte hittade 2017, inte 2018 och inte heller 2019.

Hur än formuleringarna kommer att se ut, hur än man trollar med orden och siffrorna, det kommer inte att gå ihop. När intäkterna inte förbättras kan utgifterna inte längre hanteras rationellt.

Något besked om ökade statsbidrag kommer ju. Men troligen först när nästan hela den kommunala processen har löpt färdigt. Mycket kommer att i all hast ändras innan fullmäktige dagarna innan midsommar går till omröstning.

Är detta klokt?

Mitt tack också

Det är klart att det blev så och att det blev nu. Återigen uppbrott, återigen med nästan samma destination.

Fick le en smula när jag kom att tänka på tiden när Jonas Sjöstedt efter två årskurser på S bröt upp. Nästan alla i lärarkåren tyckte det var galet att låta den unge mannen dra iväg. Klassföreståndaren och syo-konsulenten visade förståelse.

Det var ganska omgående som Jonas drog iväg. Kambodja och Laos då, om jag inte minns alldeles fel. Vietnam nu.

Vi höll kontakt och jag träffade Jonas åtskilliga gånger under dessa snart fyrtio år sedan uppbrottet från skolan och från Vänersborg.

Det sägs mycket positivt nu från många håll. Snyggt jobbat, alla dessa år i Bryssel och Strassburg. Och åtta år som partiledare för ett parti som har Jonas att tacka för mycket. Jag har inte låtit bli att några gånger skicka en spontan och berömmande kommentar, fick alltid ett svar.

Det bästa av allt är egentligen att partiet också har blivit vuxet. Det känns som att vi står på en solid plattform och i lugn och ro kan tänka genom, vart, när och hur våra nästa steg ska tas för att utvecklingen skall fortsätta.

Många medier passar på att kommentera och spekulera. Tämligen värdefulla synpunkter förs fram. Ett bevis på uppskattning och förväntningar, tror jag.

När jag skriver många så är anledningen att det inte är från alla. Förvisso, från enstaka medier var inget annat att räkna med. Men att just DN på sin ledarsida med rubriken ”Roligare än så här blir det inte för Vänsterpartiet” producerar ett alster i gnälligaste ordalag, det gör mig besviken. Och det just samma dag, när Peter Wolodarski i tidningen ETC får tillfälle att ta ställning till anklagelser att DN driver vind för våg åt fel håll. Nåja, det ska inte inkräkta på stämningen.

Min tanke är att Jonas Sjöstedt ännu en gång fattade ett klokt beslut.

Tack för allt, och sköt nu tiden fram till kongressen. Och så går vågorna höga i riksdagen och kan bli än högre under veckorna framöver.

Självfallet, inget att tveka om

Riksdagen återkom idag efter juluppehållet. Redan i morgon onsdag är det årets första partiledardebatt.

Det är med viss förväntan som medierna kommer att bevaka debatten. Spekulationerna om hur länge januariöverenskommelsens fyra partier pallar för externt och internt tryck har varit igång ett tag.

Mitt intresse gäller i första hand sakfrågan – och den handlar denna gång om statens hållning mot kommunerna och regionerna. Finansieringen av verksamheterna brister, fler och fler tillgriper panikåtgärder för att få ner kostnaderna.

Att staten kommer att agera är ställt utom tvivel, det handlar nu om svaret på frågan ”när”? Det är bråttom! Skillnaden mellan att avvakta och besluta kring vårpropositionen någon gång i månadsskiftet april/maj eller att hantera en beslutsprocess genom en extra ändringsbudget ”nu” kan vara avgörande för hur enskilda kommuner klarar sig.

Vänsterpartiet lägger helt öppet fram sitt sätt att tänka. Jonas Sjöstedt kommer i debatten i morgon att ställa frågor till Stefan Löfven. Här Vänsterpartiets inlägg på partiets hemsida och den korta texten som argumenterar för ”nu”.

Vänsterpartiets förslag på 10 miljarder ger resultat, för Västra Götalands region visar Excel-filen ett belopp på 550 miljoner, för Vänersborgs kommun på 26 miljoner.

Vad ett sådant tillskott betyder borde vara ett samtalsämne för kommunens politiker. Igår kom kallelsen/inbjudan till upptaktsträffen inför budgetarbetet 2021. Den 3 februari träffas budgetberedningen som utgörs av fem ledamöter i kommunstyrelsens arbetsutskott, presidier från samtliga nämnder och några enstaka politiker från oppositionspartierna, som även i år kan följa överläggningarna från en insynsplats.

Dagen efter, 4 februari, träffas hela församlingen igen, nu gäller det ”uppdragsdialog inriktningsmål”. En intressant variant dock – under del av dagen är politiker på insynsplatserna uttryckligen ombedda ”att göra annat”.  Det är kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson, som står för inbjudan och han har säkerligen tänkt sig något med denna förändring.

I övrigt blev det idag bekräftat att kommunledningen bestämde sig för Lena Tegenfeldt som ny kommundirektör, hon lär tillträda den 14 april.

Och i lokaltidningen TTELA fick vi också veta idag att Pascal Tshibanda kommer att arbeta som kommunikationschef i Katrineholms kommun.

Givande tips och samtal

Vänsterpartiet Fyrbodal hittade rätt. Under hösten och nu i början av 2020 har det varit ett antal givande studiecirkelsträffar för förtroendevalda i distriktets 14 kommuner.

I december deltog jag i ett möte i Uddevalla med Mats Einarsson från Botkyrka. Mats, om någon, kan allt som är värt att veta om kommunal ekonomi på sina fem fingrar. Vänsterpartiet deltar i några kommuner i ”innersta kretsen” i budgetprocessen, i andra kommuner – såsom t ex i Vänersborg – är en av våra förtroendevalda med på en insynsplats. Många frågor, många svar, värdefulla informationer och tips.

Idag var det Eva-Lena Öhman från Hällekis i Götene kommun och verksam i Skövde kommun, som fick förkovra ett tjugotal deltagare från Fyrbodal. Den kompletta styrelsen från Vänersborgs lokalförening fanns på plats, fast det kändes konstigt i alla fall, det var nämligen 2018-års styrelse som hade hörsammat inbjudan.

Jag erkänner att miljöfrågor har stått långt ner på prioriteringslistan mycket längre än halva mitt liv. Men det ju aldrig för sent. Och idag vet jag att frågor om miljö och klimat bör ställas i en mängd kommunala spörsmål, även om ärendets rubrik antyder något helt annat.

Vi kommer att få tillgång till Eva-Lenas presentation och där finns stolparna för ett aktivt arbete i nämnder och styrelser, för frågor, interpellationer och motioner i kommunfullmäktige. “Håll er framme!” var budskapet. Lita inte på att något händer av sig självt.

Krav på lagstiftning, regionernas sammanhållande hand och initiativ i våra kommunala församlingar behövs för ett aktivt miljö- och klimatengagemang.

Vi fick även värdefull information när Eva-Lena Öhman berättade om Sveriges kommuner och regioner (SKR) – här är länken till skrifterna som var och en av oss helt gratis har tillgång till.

Ett annat tips ger konkreta underlag när frågan lyder: Vad görs i min kommun? Hur framgångsrik är min kommun? Hur ser det ut när vi jämför oss med andra? Har det blivit bättre genom åren?

Jag kände mig lite skamsen när jag tvingades svara nej på frågan: Känner ni till ”Generationsmålet”? Det är bara att googla. Jag fortsatte och öppnade också sidorna som uppenbarade sig när jag sökte: ”Agenda 2030” Det är bara tio år kvar! Inte mer än 10 år! Ingenting för någon som gör skäl för skällsordet: ”Procrastinator! Det är det du är!” Eller också, med betoning: ”Boomer!”

Hur som helst, tack partikamrat Eva-Lena Öhman för att du ville dela med dig av ditt kunnande och ditt engagemang.