Det märks redan

Genom åren har det blivit en ansenlig hög med frågor och interpellationer i kommunfullmäktige.

Wikipedia lämnar definitionen: ”Interpellation är en fråga i en folkvald församling från en enskild ledamot. Till skillnad från en vanlig fråga får andra ledamöter delta i debatten. Interpellationen är en fråga som kräver ett utförligare svar.  I kommunfullmäktige ställs frågan av ledamot till en förtroendevald med direkt politiskt ansvar för ett visst område. Det kan vara ordföranden i en nämnd eller en fullmäktigeberedning eller de förtroendevalda i övrigt som fullmäktige bestämmer.

Någon gång riktade jag mina frågor till någon ordförande i en nämnd, allt som oftast dock till kommunstyrelsens ordförande.

Det har varit frustrerande när kommunstyrelsens ordförande gång efter annan replikerade med korta avvisande texter. Ytterst sällan blev det bättre när jag från talarstolen försökte nå fram till mer samförstånd, till en kompromiss. Dessutom var det bara undantagsvis som någon annan ledamot ville delta i debatten. ”Meningslöst”, hörde jag när jag ville veta varför andra lät bli att komma med synpunkter kring aktuella och viktiga spörsmål.

Nu har det blivit förändringar – kommunledningens minoritet har utsett Benny Augustsson till kommunstyrelsens ordförande. Och jag ser fram emot en annan situation när vi debatterar. Fast jag får vänta, sammanträdet 13 februari ställdes in, första mötet 2019 med kommunfullmäktige sker först 20 mars.

Men då borde fortfarande frågan jag ställde 17 december 2018 kring ”anslagsbindning” vara värd att debattera. I vart fall tror jag det när jag läser Benny Augustssons ”utförliga svar”.

Det känns bra inför det arbete som behöver göras under mandatperioden.

Tydligheten är bättre

Almanackan ser nu ut på annat sätt än tidigare. Endast kommunfullmäktige och Kunskapsförbundets direktion är inskrivna, socialnämndens, kommunstyrelsens och budgetberedningens möten bevakas av andra.

Nu finns tid över för läsning ”på djupet”. Att söka upp och begrunda texter som är nog så viktiga. Visserligen kan partiledardebatter vara underhållande för stunden. Och allt detta ”gillande” och ”delande” på Facebook, Twitter och Instagram som hjälper somliga att tillfredsställa behovet av att uppleva sig vara politiskt korrekta.

Framöver kommer dock den exakta, den detaljerade texten att spela en stor roll. När två av åtta partier regerar, därför att tre andra partier kom fram till att detta var det bästa alternativet, och när samtidigt sex av åtta partier gör anspråk på att vara opposition, då gäller det nog att ordentligt syna vad som skrivs och sägs av var och en.

Ett betänkande från finansutskottet fångade mitt intresse: 2018/19:FiU6 ”Redovisning av AP-fondernas verksamhet t.o.m. 2017”.

Här finns en endaste reservation, Vänsterpartiet ville vara tydligt. I bakgrunden finns ju styrningen ”av allt” genom Pensionsgruppen. Gruppen består av representanter från sex partier, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna deltar inte i överläggningarna. Först när Pensionsgruppen har tänkt färdigt, tar riksdagen vid.

Därför är det inte så konstigt att Vänsterpartiet är så mycket mera tydligt. Vänsterpartiet behöver inte kompromissa när vi formulerar hur dessa enorma fonder ska förvaltas och hur fondernas tillgångar skall placeras.

”Vänsterpartiet tycker att det är bra att riksdagen har beslutat om ett nytt mål
för fondernas placeringsverksamhet, men vi tvivlar på att målet som det är
formulerat kommer att få någon effekt på fondernas placeringar.
Vi anser att det bör ställas betydligt tuffare krav på AP-fonderna när det
gäller hållbarhet i placeringarna. Fondernas placeringar bör i stället följa
följande riktlinjer: Miljömässiga och etiska hänsyn ska likställas med målet
om hög avkastning, AP-fonderna ska inte göra några nya investeringar i kol,
olja eller fossilgas, AP-fonderna ska avveckla befintliga investeringar i
fossilindustrin inom fem år, samtliga AP-fonder ska ha kvantitativa mål för
investeringar i förnybar energi, samtliga AP-fonder ska redovisa beräknade
utsläpp av växthusgaser för sina investeringar och AP-fonderna ska inte
investera i bolag som använder skatteparadis för att undgå beskattning.”

Finansutskottets ledamöter från de andra partierna avslår dessa krav:

”Enligt det nya målet, som började gälla den 1 januari 2019, ska fonderna
förvalta pensionsmedlen på ett föredömligt sätt genom ansvarsfulla
investeringar och ansvarsfullt ägande. Målet ska uppnås utan att fonderna gör
avkall på fondernas övergripande mål om långsiktigt hög avkastning. Syftet
med det nya målet är att fonderna ska beakta miljöaspekter, sociala aspekter
och bolagsstyrningsaspekter i sin kapitalförvaltning. Målet innebär bl.a. att
fonderna ska ta fram en gemensam värdegrund för förvaltningen,
gemensamma riktlinjer för vilka tillgångar som pensionsmedel inte bör
placeras i samt gemensamma riktlinjer för hur resultatet av förvaltningen
enligt det nya målet ska redovisas.”

Jag anser att dessa två citat mycket väl uttrycker det som kommer att prägla riksdagens (och regeringens) arbete under mandatperioden: allmänna, suddiga, icke förpliktande formuleringar som står i tydlig kontrast mot Vänsterpartiets skrivna texter i motioner, yrkanden och reservationer.

Onsdag 6 februari debatteras betänkandet i riksdagens kammare. Ida Gabrielsson (V) har åtta minuter. en ledamot från vardera (S) och (M) har begärt sex minuters taltid. Efter debatten kvarstår förmodligen den tydliga skillnaden.

Och så finns det andra kvar, det stora problemet: Hur ska Vänsterpartiet lyckas med att få ut sitt budskap, sina uppfattningar och sina krav? Kommer någon tidning överhuvudtaget att ägna någon rad åt debatten? Kommer någon på Facebook, Twitter eller Instagram att nämna reservationen?

Avslutning

Lokalföreningens årsmöte 2019 nu på förmiddag – dags att avsluta.

Kom från Berlin till Göteborg 14 juli 1970 – blev medlem i VPK hösten 1970.

Kom till Vänersborg 1975 – blev åter aktiv i partiet 1982.

Varit med om elva lokala valrörelser. Var med på partikongress 1984 och 2014.

Kom med i den lokala styrelsen 1988, först tre år som sekreterare, sedan från 1991 och till idag kassör.

Tack för den tiden – och tack framförallt till Eldbjörg, Eva, Robert och Stefan.

Same procedure as last year

Same procedure as always,.

Då hjälper alltså inga motioner. Då gör det ingen skillnad att kommunfullmäktige bifaller en motion. Är det så så är det så.

I november biföll kommunfullmäktige enhälligt en motion från Vänsterpartiet. Det gällde ”Lika villkor för representanter från alla partier”.

Den politiska beslutsprocessen sker i olika steg. Först bedömer kommunkansliet när ärendena är ”mogna” att föras uppåt. Kommunstyrelsens presidium informeras via anteckningar från genomgången i ”ärendeberedningen”. I presidiet ingår kommunalråden från S, C och M.

Därefter skickas handlingarna till kommunstyrelsens arbetsutskott – där finns ledamöter och ersättare från nämnda tre partier och även från L och KD. Vill MP informera sig, så får man säkert svar från S eller C, dessa tre partier ingår ju i kommunledningen.

Fortfarande vet inte Medborgarpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet vilka frågor som snart ska komma till kommunstyrelsen och eventuellt till kommunfullmäktige.

Olika villkor? Ja, vill man vara påläst och förberedd så behöver man tid. Vill man få andra medlemmar ur det egna partiet delaktiga, behövs det tid.

Det insåg fullmäktige och fattade ett beslut som skulle förbereda en förändring. Det var ingen som invände mot ”lika villkor”. I debatten talades också mycket om det orimliga att tjocka buntar av underlag mycket väl kunde – om det kunde ordnas – portioneras ut i förväg.

Så hur blev det då, nu när ett nytt manskap har tagit plats?

Kommunstyrelsens arbetsutskott fick utskicket torsdag 10 januari – 18 punkter och en packe med underlag på cirka 440 sidor. Arbetsutskottets sammanträdde måndag den 14 januari beslutade att en fråga skulle omarbetas och inte gå vidare direkt, alla andra 17 punkter skulle landa i kommunstyrelsen onsdag 30 januari.

Så idag kom utskicket inför kommunstyrelsens, sex dagar innan mötet och inte mindre än tio dagar efter arbetsutskottets beslut.

Identiska handlingar som i arbetsutskottet – enda skillnad: arbetsutskottets beslutsrader tillkom.

Mycket att ta del av? Kolla själv, det går att tanka hem sedan sena eftermiddagstimmen – 429 sidor.

Gnäll? Kanske, men Vänsterpartiet gör anspråk på att vara påläst och insatt. Det känns som om någon inte vill göra det möjligt.

Benny Augustsson, ny ordförande i kommunstyrelsen, har du synpunkter? Kenneth Borgmalm, gruppledare för de tre samverkande partierna som utgör kommunledningen, är ingen förändring möjlig?

Inställt sammanträde?

Många bäckar små… Visserligen saknas stora belopp i kommunens plånbok, men det ska inte hindra att personalen och politikerna prövar alla utgifter.

Ett sammanträde med fullmäktige kostar kommunen en bit över 100.000 kronor. Det gäller i första hand politikernas ”inläsningsarvode”, i runda tal sjuttio gånger ”1208 kronor”,- det är det fastställda beloppet som gäller för 2019. Samtliga ledamöter och varje närvarande ersättare äger rätt att få detta belopp insatt på egna kontot. Sedan tillkommer lokalhyran, fika under pausen och ersättning för närradions sändning.

Med tanke på det har ordförande-trion, som valdes i december för mandatperioden, tagit en titt på det som skickades ut inför kommunstyrelsens 2019-01-30.

Vad kan man läsa sig fram till? Det finns sjutton punkter på kallelsen. Endast två frågor går vidare till kommunfullmäktige 2019-02-13, de övriga femton avgörs på onsdag av kommunstyrelsen.

Då undrar man: Kan inte dessa två frågor ”vänta” till mars? Då tillkommer väl fler ärenden? Från kommunstyrelsens möte i februari.

Och svaret borde vara: Klart att man kan vänta. Det gäller dels kommunens IT-policy, dels en föreslagen ändring av ett anslag på samhällsbyggnadsnämndens investeringsplan. Visserligen två frågor där några ledamöter har åsikter, men ingen skada sker om dessa framkommer en månad senare.

På sätt och vis skulle Vänsterpartiet beklaga ett inställt sammanträde. Två motioner har redan lämnats in, två eller tre interpellationer väntar på svar och två av partiets vakanta platser i två nämnder behöver tillsättas.

Tvärtom är rätt?

Varför göra det enkelt när man kan trassla till det?

Kommunfullmäktige tar beslut, en mängd sådana. Alla beslutsförslag (nästan alla) kommer från kommunstyrelsen, det är styrelsens uppgift att ”bereda” ärendena och lämna ett förslag.

Det normala vore att den politiska kommunledningen verkligen ”leder” hela den långa processen. Men så är det inte i Vänersborg.

Det börjar inte i kommunstyrelsen.  Först sker en ärendegenomgång på kommunkansliet. Där går man genom alla underlag, prövar om ”allt finns med”, om frågorna har hanterats korrekt, om frågorna är ”mogna” att föras fram till ett beslut. Här bedöms alltså om frågorna kan föras upp för den formella politiska behandlingen via arbetsutskott, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige.

Sedan görs ett utskick av handlingar till kommunstyrelsens arbetsutskott. Dessa handlingar är inte tillgängliga på kommunens anslagstavla.

Redan i kommunstyrelsens arbetsutskott är det något som är ”fel”. Kommunledningen är i minoritet, oppositionen anger tonen. Benny Augustsson (S) och Bo Carlsson (C) företräder kommunledningen, medan Gunnar Lidell och Henrik Harlitz (båda M) och Marie-Louise Bäckman (KD) är oppositionens representanter. 2 mot 3, inte 3 mot 2 som man skulle förvänta sig.

I kommunstyrelsen är bilden suddig, men inte heller här finns en majoritet för kommunledningen. Benny Augustsson och Bo Carlsson biträds av Amanda Roos och Elisabeth Bohlin (båda S), Mats Andersson (C) och Anna-Karin Sandberg (MP). Dessa sex ledamöter möter flera oppositionsgrupper; Gunnar Lidell, Henrik Harlitz och Marie-Louise Bäckman har även Gunnar Henriksson (L) på sin sida; Anders Strand och Ola Wesley kommer från SD, Marianne Ramm och James Bucci från V, Morgan Larsson från MBP (det lokala Medborgarpartiet). Här gäller alltså 6 mot 9, inte 9 mot  6. Vän av ordning invänder. För tydlighetens skull därför: 6 mot 4, mot 2, mot 2 och mot 1.

Den som klarar av att behålla överblicken över vad som gäller i riksdagens nya politiska landskap, den borde också kunna följa processen i Vänersborg så här långt.

Sedan är det överkurs att räkna ut vad som kan ske i kommunfullmäktige, där gäller 20 mot 15, mot 9, mot 5 och mot 2. Totalt 20 mot 31, inte 31 mot 20.

Hur kunde det bli så här?

Så här gick det till i Vänersborg.

Valet var 9 september. Ganska omgående blev det klart att M, L och KD skulle samarbeta ”politiskt”, alltså komma överens om det mesta i de flesta sakfrågorna. Det dröjde ett bra tag innan beskedet kom att S, C och MP skulle fortsätta som förut fast man hade förlorat 2 av sina 22 mandat.

Vänsterpartiet frågade men fick veta att S, C och MP inte hade intresse av att söka politiskt samarbete.

Den 15 november fick jag uppdraget från Vänsterpartiets medlemsmöte att kontakta dels S, C och MP, dels M, L och KD och därutöver även MBP. Då gällde frågan en ”teknisk valsamverkan”.  En sådan går i korthet ut på att mindre partier får bättre utdelning av platser i nämnder och styrelser än om man skulle stå ensam när dessa val görs av fullmäktige. När valen är avklarade går man skilda vägar igen och har inga förpliktelser mot varandra.

Inte ens nu visade S, C och MP intresse. Det gjorde däremot Gunnar Lidells grupp. Så när fullmäktige den 19 december genomförde valärendet, så var det 20 från kommunledningen, 9 från SD och 22 som kom från M, L, KD, V och MBP.

Nu i efterhand mumlas det att S har vaknat till, man ”borde ha gjort annat”. Men nu är det som det är. Att spekulera i att ett tidigare chefsbyte hos S kunde ha öppnat vägen leder ingen vart.

Så när ett omstritt beslutsförslag kommer från arbetsutskottet till kommunstyrelsen, så är det troligen oftare regel än undantag att det blir tvärtom i kommunstyrelsen.

Något beslutsförslag som går segrande från kommunstyrelsens bord till kommunfullmäktige har en mycket oviss framtid. Det kan återigen bli tvärtom.

Kommunstyrelsens arbetsutskott haft sitt första sammanträde 14 januari, kommunstyrelsen träffas första gången 30 januari och två veckor senare, 13 februari, är det dags för kommunfullmäktiges möte.

Med viss spänning inväntar jag att handlingarna till kommunstyrelsen dyker upp på kommunens anslagstavla. Enligt arbetsordningen ska det ske senast 24 januari.

Hur går vi vidare?

Mitt förtroende för partistyrelsens och riksdagsgruppens omdöme kvarstår.

Debatten har varit bra och gjort tydligt att alla partier uppmärksamt följer Vänsterpartiets arbete i riksdagen.

Socialdemokraterna har genom Stefan Löfvens uttalanden på presskonferenserna och i andra sammanhang gjort klart att en mängd viktiga  förbättringar under den gångna mandatperioden har tillkommit utifrån Vänsterpartiets förslag. Vår partiledning och framförallt partiets förhandlare, Ulla Andersson, välkomnar denna bekräftelse.

På sätt och vis har detta blivit ännu tydligare genom Centerpartiets och Liberalernas klumpiga formuleringskonst om ”inget inflytande för Vänsterpartiet”.

Jimmie Åkesson gör absolut ingen hemlighet av sin uppfattning: Vänsterpartiets position har förstärkts genom all turbulens efter uppgörelsen.

Ulf Kristersson demonstrerade på sitt eget sätt och hoppade över tillfället att möta journalisterna direkt. När han sedan kom till presscentret, hade han svårt att bemästra ilskan.

Men vad betyder det framöver? Vänsterpartiets insats i riksdagen och i regionfullmäktige i Västra Götaland oroar mig överhuvudtaget inte. Rollen som oppositionsparti har vi bästa förutsättningar att leva upp till. Skärpan och tydligheten i partiets yrkanden i motioner och från talarstolen kommer att höjas.

Lokalt då? Det kommer att finnas många tillfällen att göra bedömningar av det nya partipolitiska läge. Min gissning är att ett flertal lokala partiföreträdare kommer att få svårt med orienteringen. ”Det där är vi emot! Det där vill inte vi!” Sagt om något som utgör en av 73 punkter i överenskommelsen, undertecknat av fyra partier.

Jag ser med stor förväntan fram emot spännande debatter i fullmäktige. Jag är också nyfiken på om vilken roll det politiska samtalet spelar i kommunstyrelsen. Hoppas att någon kommer att berätta för mig …

En bra insats så här långt

Visst kom beskedet, men fortfarande vet vi inte. Många bra frågor ställdes, rediga svar på en del frågor. Men konceptet som partistyrelsen valde förutsatte också att Jonas Sjöstedt inte svarade på alla frågor.

En fråga var: När fick du reda på ”överenskommelsen”? Jonas Sjöstedt svarade: När medierna publicerade texten.

Nu samtalar Stefan Löfven med Vänsterpartiet. Det borde ha skett tidigare. Snart får vi  höra om detta ger resultat. Utan tydliga resultat är det de röda knapparna som gäller.

Här finns Vänsterpartiets sammanfattning av pressträffen: ”Jonas Sjöstedt kommenterar regeringsfrågan.

På Facebook finns en inspelning av pressträffen med Jonas Sjöstedt (inspelningen börjar efter cirka 90 sekunden).

Beskedet kommer klockan 12

Lördag och söndag, timme efter timme tillkom information om vem som tyckte vad.

På lördagen handlade det mest om de fyra partierna som tidigare utgjorda alliansen: Vem bar ansvaret för sprickan, vem bar skulden? Centerpartiets Annie Lööfs tal vid morgonens pressträff var utgångspunkten som allt kretsade kring.

Söndag var först bekräftelsens stund – Liberalerna röstade sig fram till ett beslut och Miljöpartiets språkrör förklarade vilka punkter i överenskommelsen som var ”deras”. Men under dagen vändes uppmärksamheten mot Vänsterpartiet.

Det är ju tre partier som bevarade tystnaden. Socialdemokraternas tystnad beror förmodligen på att punkt efter punkt i överenskommelsen inte är försvarbar. Att försöka förklara skulle göra saken värre.

Sverigedemokraterna tror på det som alla medier berättar. Gör inget, avvakta, ni kommer att få än fler röster nästa gång. Flera partiers försök att kopiera era tankar misslyckas, originalet segrar. Sitt lugnt i båten.

Jag skrev redan i lördags tidigt på morgonen: ”Som många andra aktiva i Vänsterpartiet respekterar jag  partiledningens avsikt att inte yttra sig innan det verkligen behövs.

Uppenbarligen har partikamraterna i partistyrelsen och i riksdagsgruppen visat samma respekt. Det var bra! Beslutet kunde växa fram i ”lugn och ro”.

Jonas Sjöstedt är hos talmannen Andreas Norlén 11:40, därefter är det pressträff.

Var det ingen som hörde?

På gårdagens inlägg ”Ärligt talat – den röda knappen frestar” kom en del frågor och kommentarer.

Jag kan inte göra mer än att ställa en motfråga: Betyder det inget vad som sägs i riksdagen? Lyssnar man inte? Gör man sig inte besväret att dubbelkolla i protokollet?

Fredagen den 14 december prövade riksdagen talmannens förslag till statsminister. Andreas Norlén hade föreslagit Stefan Löfven.

Vänsterpartiets gruppledare, Mia Sydow Mölleby, anförde följande [sida 4 i snabbprotokollet]:

”Herr talman! Vänsterpartiets linje har hela tiden varit tydlig. Det är Stefan Löfven som är vår statsministerkandidat. För att markera det kommer vi att avstå i dagens omröstning. Vi ser också att det är kring Stefan Löfven som det finns en möjlighet att föra processen framåt. Samtidigt är det så, som vi har sagt hela tiden, att om det är ett skarpt läge och en regeringsbildare förutsätter Vänsterpartiets mandat för att bli vald, behöver vi naturligtvis också ha inflytande.

Nu har det ägt rum en förhandling mellan S, MP, C och L och det tycks bli en omröstning om Stefan Löfven som statsminister nästa vecka onsdag.
På första sidan av dokumentet som de fyra partierna enades kring finns en tydlig markering:
”Denna överenskommelse innebär att Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden.”
Hur tänkte man när mandatfördelningen  i riksdagen är som den är?
P.S. Visst spekuleras det ! Här ett inlägg på SvT-hemsidan.