Den som väntar på något gott …

Väntetiden var visserligen rätt så lång, men vid första genomläsningen synes resultatet vara väl värt tålamodet.

Den 11 januari kom Januariavtalet, rubriken var: ”Utkast till sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna”.

Senare kom termen fyrpartiuppgörelsen eller 73-punktsuppgörelsen. I texterna från riksdagens olika utskott, i betänkandena alltså, används nu formuleringen ”den sakpolitiska överenskommelse som slöts i januari 2019 mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet”.

Och så skriver man om punkt 14 här och punkt 23 där och …

Det är ingen rolig läsning, verkligen inte. För allt som samlar en majoritet i utskotten får senare bifall i kammaren.

Vänsterpartiet skriver reservationer på löpande band. Men det som saknades var helheten, hur vårt partis agerande i enskilda frågor hänger ihop.

Och så kom det vi visste skulle komma: ”Vänsterpartiets 73 punkter för jämlikhet”. Stort tack! Det känns superbra!

Vänsterpartiets riktlinjer för den ekonomiska politiken

Vänsterpartiet har denna mandatperiod en annorlunda roll i riksdagen och gentemot regeringen. Ulla Andersson, partiets förhandlare, rönte under den gångna mandatperioden en rad framgångar med mängder av överenskommelser med regeringen. Det blev dock stopp vid frågor som rörde behov av grundläggande förändringar.

Förbättringar för enskilda människor och grupper har fått stor uppskattning. Några finns med på 73-punkts-listan i januariavtalet där C och L har begärt att reformerna tas bort igen. Det återstår att se hur aktiv regeringen kommer att vara med att vilja uppfylla eftergifterna till C och L.

Vänsterpartiet kommer steg för steg att gå fram i den förändrade parlamentariska situationen. Nu förekommer inte förhandlingar, nu är det rätt tidpunkt att markera centrala positioner och formulera principerna på de stora politiska områdena.

Idag finns i DN på debattsidan en artikel som är skriven av Ulla Andersson: ”Bara Vänsterpartiet vill minska det växande inkomstgapet

Ulla Andersson skriver att följande principer och förslag bör styra den ekonomiska politiken:

  • Klimatomställningen måste synas tydligt i den ekonomiska politiken.
  • Det behövs ett nytt skattesystem som omfördelar från hög- till låginkomsttagare.
  • Kapitalinkomster, stora förmögenheter, arv och höga inkomster ska beskattas mer än i dag.
  • Det behövs systematiska och långsiktiga satsningar på förbättrade löner och arbetsvillkor inom vård och omsorg.
  • Vi måste kraftsamla kring bostadsbristen.
  • Sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen ska stärkas.
  • Skatteutjämningssystemet ska ses över.

Debattartikeln avslutas med texten: ”Vänsterpartiet tar till skillnad från övriga partier de ständigt växande inkomstskillnaderna på största allvar. Vi tror fortfarande på den svenska modellen med ekonomisk jämlikhet som en central princip. Vi var en gång i tiden världens mest jämlika land. Låt oss sikta på att bli det igen.”

Här ett inlägg på Vänsterpartiets centrala hemsida.

Arbetsförmedlingen läggs ner – är alla belåtna nu?

Lokaltidningen TTELA kom med en ”flash”. Kommunens hemsida följde senare under eftermiddagen upp med beskedet: Arbetsförmedlingens kontor i Vänersborg läggs ner, verksamheten flyttas till Trollhättan.

I morse frågade jag mig: Ska du verkligen blogga om detta, har någon intresse av att vilja veta? Det tog mig en längre promenad på Hunneberg och ovannämnd ”nyhet” för att få mig att inse att bloggen behöver skrivas.

Igår var det en debatt i riksdagen där Ali Esbati talade för Vänsterpartiet. Ali Esbati är partiets företrädare i arbetsmarknadsutskottet. Hans anföranden brukar präglas av genomtänkta analyser och skarpa formuleringar. Igår sades i ett replikskifte om Ali Esbati : ” … om man har ett marxistiskt anslag …” och det är helt i sin ordning, det är i regel det som utmärker Ali Esbatis debattinlägg.

Debatten gällde utskottets betänkande 2018/19:AU6: Arbetsmarknad och arbetslöshetsförsäkringen.

Var debatten något som har samband med nedläggningsbeskedet? Vänersborg nämndes inte, men så här beskrev Ali Esbati var debatten har sin kärna: ”Vi genomför till exempel den här debatten samtidigt som hela den svenska arbetsmarknadspolitiken såsom vi känner den och den myndighet som av riksdag och regering är satt att genomföra viktiga delar av den, alltså Arbetsförmedlingen, är på väg att föras in i ett omfattande kaos.

Jag försöker mig inte på ett referat, jag hänvisar till protokollet och till riksdagens webb-TV.

I protokollet börjar debatten om detta betänkande på sida 17, Ali Esbatis anförande börjar på sidan 22. Längre fram är Ali med om några replikskiften, dels med Martin Ådahl(C), dels med Gulan Avci (L). [Alldeles rätt, det fanns en annan ledamot som tog mycket mer tid i anspråk – Hanif Bali (M).] Omröstningen återges på sida 63.

Vill man se och höra hela debatten, så är det webb-TV som gäller. På höger sidan om ”bilden” finns anförandelistan, där kan man direkt klicka sig fram till rätt inlägg.

P.S. Vänsterpartiet begär aktuell debatt om arbetsförmedlingen

På utflykt i Strasbourg

Ingen tvekan, det är roligt att följa Malin Björks arbete i EU-parlamentet. Vänsterpartiets enda ledamot är mycket aktiv, såväl i utskotts- och delegationsarbete i Bryssel som i parlamentet i Strasbourg.

Goda insatser kröns inte alltid av framgång, besvikelse förekommer ofta. Men igår kunde Malin Björk stolt berätta om en framgång vid omröstningen: EU-parlamentet antog historisk resolution mot afrofobi. Undrar hur många svenska medier som berättar.

Intresset gällde igår andra omröstningar som avsåg den digitala upphovsrätten.

Här är de omstridda delarna i direktivet:

Artikel 11 – som kallas för länkskatten och går ut på att nätjättar såsom Google ska betala en ersättning till mediebolag för att publicera innehåll från dem.
Artikel 13 – som kallas för uppladdningsfilter innebär att sajter som Youtube och Facebook ska ha ansvar för att upphovsrättsskyddat material inte laddas upp av deras användare. Undantag görs dock för icke-kommersiella sidor som Wikipedia, för mindre plattformar som är yngre än tre år samt för satir, parodier, recensioner och kritik.

 

Den första omröstningen gällde parlamentets möjlighet att komma med några nya ändringsförslag. Här blev det avslag. Därför gick EU-parlamentet direkt till slutomröstningen.

Ser man till slutomröstningen så gällde följande: Tre ledamöter från Sverige, samtliga (S) röstade för direktivet, femton röstade emot, en ledamot från (M) och den enda ledamoten från (Fi) var ej närvarande. Det kan noteras att rösterna från den svenska delegationen avgjorde inte resultatet i slutomröstningen, det var tydligt: 348 för, 274 mot och 36 som avstod.

Den första omröstningen då? Omröstningen om att tillåta ändringsförslag. Här var resultatet 312 för och 317 mot medan 34 avstod. Den svenska delegationen förfogar över tjugo mandat, tillräckligt många för att avgöra i en sådan omröstning. Två var ej närvarande, fyra var emot att ändringsförslag skulle tillåtas och fjorton ville ge parlamentet denna möjlighet. Fyra ledamöter kunde ha svängt utfallet!!

Vilka var dessa fyra som inte ville ge parlamentet möjligheten att ännu en gång ändra på formuleringar i direktiven? Två av ledamöterna från (S) som har fem mandat och båda representanter från SD.

På nyhetssajten europaportalen kan man läsa: ”Bland dem som röstade nej till möjligheten att rösta bort delar av direktivet hör de två parlamentarikerna från Sverigedemokraterna som profilerat sig som motståndare till upphovsrättsdirektivet. På sin Twitter meddelade de under eftermiddagen att de gjort en miss och ”tryckte fel” vid omröstningen.” Och längst ner i texten: Europaportalen har sökt Sverigedemokraterna för en kommentar men utan framgång.

Reservationen är väl tydlig nog, eller?

Reservation vid kommunfullmäktiges sammanträde 2019-03-20 – Ärende 19

Yttrande över kollektivtrafikplan för Trollhättan och Vänersborgs kommun år 2030 (Dnr KS 2017/144)

Kommunfullmäktiges hela uppgift var att ta ställning till ordförandens förslag: ”Kommunfullmäktige antar yttrandet över kollektivtrafikplan för Trollhättan och Vänersborgs kommun 2030”.

Yttrandet var på fyra sidor. Yttrandet gällde ett underlag på närmare sjuttio sidor. Denna remisshandling kom från Västra Götalands regions utvecklingskontor i oktober 2018. Där önskade man att få ”Svar senast 12 februari 2019.”

Kommunstyrelsen hade planen och yttrandet på sitt bord 27 februari 2019.

I kommunstyrelsen fanns ett annat förslag. Där gällde beslutsförslaget att ”anta kollektivtrafikplanen enligt bilaga”.

Det framfördes två tilläggsyrkanden, i ett yrkande var det specifikt ett ändringsförslag i själva planen. I övrigt gällde dessa tilläggsyrkanden frågor om vissa punkter i kollektivtrafiken ”här och nu”.

I kommunfullmäktige var det inte frågan om själva planen utan om yttrandet över planen.

Därför formulerade jag mig i skrift och från talarstolen på följande sätt:

Kommunfullmäktige vill vidare föreslå att projektgruppen i det fortsatta arbetet översiktligt borde presentera ett avsnitt, för att se om tanken om ”avgiftsfri kollektivtrafik” kan inordnas i planen inom tidsramen fram till år 2030.”

Jag motiverade mitt yrkande med en hänvisning att vi hanterade ett yttrande över en plan som sträcker sig fram till 2030. Jag påminde om en aktuell debatt som inte kan ha gått förbi någon fritidspolitiker. Allt pekar på att nationella, regionala och våra egna målsättningar i klimatpolitiken inte är tillräckliga, och värre, att det är tydligt att vi inte ens når fram till dessa mål inom utsatt tid.

Mitt yrkande, om det hade blivit antaget, skulle i sinom tid gett oss en text över tänkbara effekter av ”avgiftsfri kollektivtrafik”.

Återigen har jag fått höra i efterhand att mitt yrkande var klokt. Men jag var den ende som yttrade mig i ärendet, inte någon annan ledamot gick till talarstolen.

Vid omröstningen ställde sig samtliga ledamöter från tre partier, nio i antal, bakom mitt tilläggsyrkande som dock avslogs med 41 av 51 röster. Enligt kommunallagen och arbetsordningen röstar fullmäktiges ordförande sist av alla. Tänk om det vore tvärtom: Hade det satt en signal för ledamöterna att höra fullmäktiges ordförande bifalla mitt yrkande?

Lutz Rininsland                                                  2019-03-26


Till lokaltidningen TTELA skickade jag förra veckan en insändare, men eftersom texten tycks ha kommit bort, lägger jag den här i min blogg:

”Vill inte” ett klokt beslut?

Jag slutar inte förvånas. I fullmäktige behandlades ”Kollektivtrafikplan för Trollhättan och Vänersborg år 2030”. En plan på sjuttio sidor och ett yttrande om planen på fyra sidor. Fullmäktiges hela uppgift var att ”ställa sig bakom yttrandet.” Planen är ett bra underlag, yttrandet var det inget fel på. Men jag ville göra ett tillägg. Jag önskade att politikerna av våra anställda trafikexperter skulle få veta vad som talar för och vad som talar emot att överväga” avgiftsfri kollektivtrafik” inom perioden fram till 2030. Jag krävde inte, jag forcerade inte, bad endast om att vi får ett utlåtande, något att ha i handen för att veta bättre. Ingen bemötte mitt förslag, ingen hade något att säga om det. Man röstade. Om jag inte hörde fel, så var det 10 av 51 på min sida, 41 sade blankt nej, ville inte veta.

Nu läser jag att Klimatpolitiska rådet ger regeringen bakläxa. Inga mål kommer att nås. Bland många rekommendationer: ”Sluta subventionera bilägande, bilkörning och parkering”. Piska och morot? Avgiftsfri kollektivtrafik finansierad via skattsedeln. Kan det vara ett alternativ? Fullmäktige i Vänersborg beslutade att inte vilja veta svaret.

Lutz Rininsland

Möts Kunskapsförbundet av insikt?

Aldrig får man vara glad någon längre stund.

Kunskapsförbundets direktion har en ny sammansättning i början av den tredje mandatperioden. Den första perioden var kort, förbundet sjösattes 2013. Den andra perioden var en hel mandattid, 2015 till 2018. 2015 var det många som stannade kvar i den politiska ledningen, i direktionen. Nu 2019 har många lämnat och nya ledamöter och ersättare tillträtt.

Det ordnades utbildning och det var framförallt en bild som de flesta tyckte om. En bild över alla sex år sedan starten. Stora, mycket stora underskott under de tre första åren, därefter tre år med budget i balans, t o m ett litet överskott vid årets slut. Förbundet hade lyckats ändra på kostnadssidan, gjort sig av med många och dyra lokalytor, anpassat personalstaben till att följa tilldelningen av resurser från medlemskommunerna. Direktionen hade fattat flera tuffa beslut kring programutbudet. Idag är det inte många program som erbjuds både i Trollhättan och Vänersborg, de flesta erbjuds endast på en ort.

Ingenting var egentligen undantaget från förbundets granskning. Effektivisering och kostnadsberäkning gällde överallt, det fanns endast ett fåtal områden som undgick förändring och neddragning.

Men vid nya direktionens tredje möte, nu på tisdag, är det dystra budskap. Det finns flera frågor som kräver en lösning:

  • Vuxenutbildningen måste få besked om kommunernas uppdragsavtal i tid, inte först ett antal månader in på året. Och avtalen borde utformas på ett mera flexibelt sätt, verksamhetens omfattning och inriktning måste ta hänsyn till snabba förändringar: Det statliga regelverket och statens bidragsvillkor förändras med mycket kort varsel. Såväl arbetsmarknaden som studerandegrupperna har inte samma behov i morgon som idag.
  • Förbundsbidraget för studerande på ungdomsgymnasiet är av samma belopp som för tio år sedan, någon gång behöver bidraget ses över.
  • När riksdagen röstade bort frågetecknen kring friskolekoncernens vinstuttag har läget åter förändrat sig. Nu tillkommer nya friskolor, nu söker fler elever till friskolor. Förbundet hanterar fakturorna ur samma plånbok som gäller de egna skolorna, men varje elev på en friskola kostar det dubbla eller mer än vad de gör på förbundets egna utbildningar.

När direktionen träffas på tisdag, så finns förslag till beslut framtagna. Men samtliga ledamöter i direktionen har alla en plats ”hemma” i fullmäktigeförsamlingen. Att begära insikt och mer pengar är en sak. Samtidigt är det ingen hemlighet för någon att kommunernas plånböcker gapar tomma. Ska man be om något med den ena handen och avslå alla önskemål med den andra?

Jag återkommer efter direktionens sammanträde, idag vågar jag inte ha en uppfattning om var direktionen landar.

Den korta stillsamma perioden

Kommunpolitiken kännetecknas av en årscykel. Naturliga pauser kommer i juli och en lång bit in i augusti. Över årsskiftet finns inte heller några sammanträden inbokade. Det blir för de flesta nämnder, styrelser och kommunfullmäktige åtta, nio eller tio sammanträden under ett kalenderår.

Ekonomin spelar en avgörande roll för kommunalpolitiken. Mycket fokus ligger på fördelningen av tillgängliga resurser. I juni avslutas det arbetet. Processen involverar budgetberedningen och kommunstyrelsen i flera steg innan kommunfullmäktige får sista ordet. I två delårsbokslut efter april och efter augusti samt i årsbokslutet rapporteras hur resurserna förvaltas och hur verksamheterna utvecklas. Sker det enligt målsättningen, används pengarna rätt?

En sådan årscykel växlar från hektiska till lugna perioder. Möten i mars brukar vara odramatiska, ganska så lugna.

Stefan Kärvling bloggade om kommunstyrelsens sammanträde nu på onsdag. Han nämner min motion där jag skriver om att kommunstyrelsen borde kunna göra bättre.

Just detta sammanträde behandlar punkten ”motionsredovisning”. Förvaltningen sammanställer vilka motioner som finns och som väntar på att föras tillbaka till kommunfullmäktige för ett beslut. Just denna motion, som jag trodde skulle föras fram ganska omgående, tycks vara besvärlig. Som kommentar till flera andra motioner skrivs: ”Motionen beräknas bli behandlad av kommunfullmäktige under våren 2019.”  Så står det inte efter denna min motion, som jag skrev i oktober 2018. Innan motionens text och yrkande faller helt i glömska så länkar jag till texten en gång till.

Lika lugnt verkar det vara på socialnämndens sammanträde på torsdag. Det jag med viss spänning väntar på är nämndens skrivelse till kommunstyrelsen med beskedet att det kommer att bli ett stort underskott 2019. Nämndens ordförande, Dan Nyberg, S, anmälde redan i november 2018 att det finns två grundläggande regler: Dels gäller fullmäktiges ord, nämnderna får finna sig i tilldelningen och hantera sin verksamhet inom anvisade ramar, dels ankommer det på nämnderna att återkomma med en framställning om tillägg om det visar sig att man inte lyckas.

Socialnämnden skall på onsdag ”arbeta fram förslag till förväntade resultat”. Jag citerar från en tjänsteskrivelse till socialnämnden, som beskriver arbetsuppgiften för denna ”workshop”.

Att sätta förväntade resultat är ett av politikens tydligaste verktyg för att effektivt kunna styra utvecklingen av verksamheten. För att förväntade resultat ska ha en styrande effekt är det viktigt att de är tydliga samt att de är mätbara. Detta för att uppnå de effekter som nämnden önskar. Grundläggande för all målstyrning, som det handlar om här, är begränsning. För många förväntade resultat faller på eget grepp eftersom syftet med målstyrning är att skapa effektivitet i verksamheten. Att begränsa antalet till 1-2 förväntade resultat per område gör att det blir överblickbart och möjliggör en effektiv styrning.”

”Det är viktigt att komma ihåg en begränsning i detta sammanhang. Av förvaltningens hela verksamhet faller ca 80-90% inom grunduppdraget, som styrs av socialtjänstlagen m.fl. lagar. Det lämnar 10-20% kvar till utvecklingsverksamhet.”

Förhoppningen är att nämndens ledamöter ska förstå vinken. Anvisningen är ju mer än tydlig. Och det finns ett samband till en annan text. Jag tänker på en av ”nyheterna” i budgetberedningens omvärldsanalys, texten som handlar om ledning och styrning, avsnittet som handlar om tillitsstyrning.

Vänsterpartiets ledamot i barn- och utbildningsnämnden, Stefan Kärvling, är också ersättare i kommunstyrelsen. Hans blogg berättar om nämnd och styrelse, innan sammanträdet och efter sammanträdet. Från och med tisdag är Stefan också ersättare i Kunskapsförbundet Väst, därifrån har jag för avsikt att fortsätta berätta på min blogg. Tidigare fanns ju alltid aktuell information från nämnderna, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige på Vänsterpartiets hemsida. Nu får den intresserade hålla till godo med våra bloggar.

Och om Kunskapsförbundets möte på tisdag återkommer jag i mitt nästa inlägg.

På ny kurs igen! Hänger du med?

Nya signaler igen, hur ska man veta vad som gäller nästa vecka.

I fullmäktige sitter ​jag ​i raden bakom tre lokala företrädare för KD. Vid ​några tillfälle​n​ har jag pratat med var och en. Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin upplevt något obehag. Nu vet jag inte riktigt hur det blir. Ska jag fråga dem om Ebba Busch Thors senaste utspel, står ni bakom den senaste kursändringen? Jag frågar inte. Inte av feghet utan därför att jag anar ​att ​alla tre  redan våndas tillräckligt mycket. ​Andra har säkert undrat! ​Och dessa tre kollegor har ​säkerligen själva ​ställt sig frågan.

På en blogg läste jag en krönika med rubriken: ”Vad hände egentligen med Kristdemokraterna?” Jag citerar textens sista två avsnitt:

”Alldeles oavsett är det uppenbart att Ebba Busch Thors framgångar började när hon lyfte fingret från bibelverserna och satte upp det i vinden för att känna åt vilket håll det blåser.

Hon kanske tappade sina kristna kärnväljare men hon vann nya väljare som gärna går till kyrkan på skolavslutningar och ibland vid advent. Det är ju trots allt viktigt att värna om de svenska traditionerna.”

Alla dessa snabba ryck, alla dessa plötsliga kursändringar.

Samma tanke slår mig när jag följer serien i Dagens Nyheter där tidningen ​”förhör” toppkandidaterna från alla partier i enskilda intervjuer.  DN ställer ett ​antal frågor som är ​lika för alla. 

​Någon ​kandidat är redan verksam i EU-parlamentet, andra ​är det ​inte.Det är ​en ​skillnad på två sätt: Antingen kan man hänvisa till den gångna mandatperioden, berätta om den egna insatsen och tala om vilken linje man vill fortsätta med eller vad man vill förändra framöver. Eller också är det mesta bara​ ett löfte: ”Om jag kommer till EU, då ska jag ….!”

Jag vet att jag i grunden har en ganska ”konservativ” inställning. Jag litar mer på det som någon kandidat har gjort än det som än så länge bara är ett vallöfte. Därför betyder det ganska mycket för mig att veta​: ​

  • Malin Björk är EU-parlamentets chefsförhandlare för ett lagförslag om ett europeiskt kvotflyktingsystem, det enda lagförslaget på EU:s bord just nu som handlar om att skapa en laglig väg till Europa. EU-parlamentet har ställt sig bakom förslaget som nu förhandlas med kommissionen och Europeiska rådet. Än så länge har EU:s medlemsländer i rådet blockerat förslaget.
  • ​​2018 tog Vänsterpartiets Malin Björk initiativ till EU-parlamentets första resolution mot afrofobi och rasism mot svarta i Europa. Resolutionen innebär bland annat ett erkännande av den strukturella diskriminering som människor med afrikansk härkomst möter och uppmanar EU:s medlemsstater att bekämpa rasism och afrofobi inom rättsväsendet och utbildningssystemet samt att ta krafttag mot hatbrott.

Detta väger tungt, tycker jag. Malin Björk är Vänsterpartiets första namn på listan också den 26 maj 2019. Jag tänker rösta på Vänsterpartiets lista. Och jag berättar gärna för andra att det finns många fler skäl att göra detsamma.

En sömnig afton

Fullmäktiges första möte efter tre månaders uppehåll. Ordföranden förfogar över dagordningen. Förhoppningsvis blir gårdagen en tankeställare.

När man inleder kvällen med allahanda formalia, när samtliga avsägelser, tillsättningar av vakanta platser, rättelser av protokoll ligger först, då är tonen satt för resten av mötet. Det borde ha varit högre tempo på dessa punkter, men nej.

Innan fikapausen hann fullmäktige dock med tre ärenden. Finansieringen av nya idrottshallens tillkommande omklädningsrum beviljades. IT-policyn antogs, invändningar från Stefan Kärvling (V) godtogs inte.

I ärendet ”Uppförandekriterier för förtroendevalda” förekom ett större antal inlägg, men det märktes omgående att de stora partierna hade redan bestämt sin linje. Deras partigruppsmöten ligger tidigare och då kan inte ens en ledarskribent i den lokala tidningen ändra något, då är det för sent att anmäla avvikande uppfattning på morgonen av fullmäktigedagen. Lagt kort ligger!

Efter fikapausen valde Morgan Larsson, Medborgarpartiet, två gånger att ropa ”votering”. Det finns ju ingen ”teknik” i nuvarande sammanträdeslokalen, nu när den ordinarie sessionssalen är riven. Upprop av samtliga ledamöter tar tid, och ”två” mot alla andra borde man kunna ”höra” innan man begär votering.

I nästa ärende försökte jag att få fullmäktige att säga ja till mitt tilläggsyrkande. Det gällde ”Kollektivtrafikplanen för Trollhättan och Vänersborg år 2030”. Jösses, elva år framöver, kan man inte vidga blicken? Nu blev fullmäktiges beslut ”att ställa sig bakom föreliggande yttrande”. Där fanns inget på alla femtio sidor, varken i yttrandet eller i planen som yttrandet gällde, inget av det jag bad fullmäktige att bifalla: ”Kommunfullmäktige vill vidare föreslå att projektgruppen i det fortsatta arbetet översiktligt borde presentera ett avsnitt, för att se om tanken om ”avgiftsfri kollektivtrafik” kan inordnas i planen inom tidsramen fram till år 2030.”

Jag läste långsamt, jag förklarade att jag bara ville se ett avsnitt där våra ”trafikexperter” ger oss sin syn på fördelar och nackdelar med ”avgiftsfri kollektivtrafik”. Jag försökte verkligen. Ingen annan ledamot gick upp i detta ärendet.

Lyckades jag? NEJ och ja! Det blev inget bifall, men vid omröstningen skedde något mycket ovanligt. Båda ledamöter från Miljöpartiet, Anders Wiklund och Anna-Karin Sandberg, avvek från gemenskapen och familjen, men annars var det total lojalitet mot tidigare fattade beslut: ”Vi gör så här!”

Fullmäktige rullade vidare, det blev fler och fler som ställde sig framme vid sekreteraren och fyllde i ”lappen” där man anmälde vid vilken tidpunkt man avvek. Det är ju viktig för protokollet att veta vilka ersättare som kom in på vilken punkt. (Själv ska jag titta senare i protokollet  hur många det egentligen är som bevistar fullmäktige på ”deltid”.) Det tänkte jag på när jag fick två minuter att berätta om motionen att Vänersborg skulle sända sina sammanträden på webb-TV.

Motionen om att överväga en flytt av kommunens MRP-beslut från juni till november fick jag också föredra. Två minuter var gick också till flera ledamöter från M och SD som hade lämnat in motioner.

I Vänersborg ligger interpellationer sist på dagordningen. En interpellation är en ”fråga” som berör något som ”just nu” är aktuellt.

På många håll i landet förekommer livliga debatter med flertal ledamöter. Interpellationer leder inte fram till ett beslut. Men det är ju ett bra tillfälle att låta partiets uppfattning bli känd. Så i de flesta kommuner ligger interpellationer i början av sammanträdet.

Inte i Vänersborg! Jag såg att många gav intrycket att känna sig plågade: ”Måste han verkligen …?”

Tack till Benny Augustsson, S, kommunstyrelsens ordförande. Jag fick bra svar på mina frågor och jag uppfattade att han såg hur viktig det var att fullmäktiges ledamöter fick lyssna. Tack också till två ledamöter från M, som avvek från tigandets mönster och faktiskt begärde ordet – fast ordföranden något yrvaket undrade: ”Är det en ordningsfråga?”

Det här min personliga blogg, det här är min sammanfattning av intrycken från gårdagens fullmäktigekväll. Den som vill läsa den korrekta, den sakliga och mer informativa berättelsen får läsa ett inlägg på kommunens hemsida, där skriver en av kommunens kommunikatörer.