Åtta partier – sju olika förslag

På riksdagens kalender står: onsdag 23 juni ”Avslutning”.

Dagen innan debatteras fler utskottsbetänkanden, däribland socialförsäkringsutskottets SfU28 ”Ändrade regler i utlänningslagen”.

Betänkandet, som blir offentligt först någon dag dessförinnan, är utskottets ställningstagande till dels regeringens proposition 2020/21:191 ”Ändrade regler i utlänningslagen”, dels motioner från 6 av riksdagens 8 partier (alla med rubriken ”med anledning av propositionen 2020/21:191), och slutligen 19 motioner från ledamöter från olika partier som i något yrkande berör utlänningslagen.

Christina Höj Larsen är Vänsterpartiets migrationspolitiska talesperson. Hon skrev igår på sin Facebook-sida följande:

”Nu kan man läsa Vänsterpartiets motion kring regeringens förslag till ny utlänningslag. Det finns mycket att säga om ett lagförslag som uttryckligen skapats för att göra Sverige till ett sämre land för människor på flykt. Det får konsekvenser för hur Sverige ser på flyktingskapet, för de människor som behöver skydd undan krig och förföljelse, men även för alla oss som lever här – oavsett om vi kom nyss eller varit här i generationer. Det försämrar förutsättningarna för integration och utgör på många sätt ett paradigmskifte i hur vi ser på rättigheter i Sverige.

Jag och Vänsterpartiet vill se en lagstiftning som lever upp till internationella konventioner, som ger skydd åt den som behöver det, rätt för familjer att leva tillsammans och förutsättningar och rättigheter för nyanlända att bli en del av Sverige. Regeringens förslag lever inte upp till något av detta. Därför vill vi i första hand se en återgång till utlänningslagen. Men ställda inför valet mellan regeringens dåliga förslag och blåbrunas totala mörker kommer vi stötta det minst dåliga.

Läs gärna motionen där vi beskriver varför det som en gång i tiden var en onödig och dålig tillfällig lag inte ska bli en onödig och dålig permanent lag.”

Själv vill jag uppmana till att gå ett steg längre. Utlänningslagen är så oerhört betydelsefull för så många människor och debatten kring migration och integration kommer att spela roll i nästa års valrörelse. Och då är det bra att känna till vad partierna egentligen står för.

Betänkandet kommer att innehålla kompromisser, skrivningar som några få eller ett flertal partier har enats kring. På något sätt gäller det att hitta en majoritet för ett förslag, i annat fall blir det ingen lagtext.

Propositionen är ju redan en sådan kompromiss – kommer vi någonsin att få veta vad socialdemokraterna egentligen tyckte? Ville statsrådet Morgan Johansson gå ännu längre i att begränsa flyktingars möjlighet att hitta en plats i Sverige? Miljöpartiets ståndpunkt var tydlig, men vad anser partiet egentligen om propositionen?

Andra kompromisser ligger på handen, det har Ebba Busch och Ulf Kristersson berättat om. Även Nyamko Sabuni har sett möjligheten att få majoritet för texter som Jimmie Åkesson sannolikt godkänner.

Men innan alla dessa överenskommelser, kompromisser och handslag kommer på plats, så finns propositionen och sex enskilda partimotioner. Det är här vi kan hitta vad som kan anses vara partiernas riktiga ståndpunkter. När socialförsäkringsutskottets betänkande är justerat, då låter det åter på annat sätt: ”Egentligen ville vi, men …

Och det är därför Christina Höj Larsen också måste bekänna: ”Men ställda inför valet mellan regeringens dåliga förslag och blåbrunas totala mörker kommer vi stötta det minst dåliga.

Varsågod – här alla motioner med förslag som avviker från propositionens text:

Centerpartiets motion – 6 förslag till riksdagsbeslut – 4 sidor

Kristdemokraternas motion – 14 förslag till riksdagsbeslut – 14 sidor

Liberalernas motion – 3 förslag till riksdagsbeslut – 5 sidor

Moderaternas motion – 19 förslag till riksdagsbeslut – 20 sidor

Sverigedemokraternas motion – 73 förslag till riksdagsbeslut – 107 sidor

Vänsterpartiets motionavslag och 5 andra förslag till riksdagsbeslut – 19 sidor

Arbetsförmedlingen i fritt fall

På tisdag eftermiddag besvaras en rad interpellationer i riksdagen. Lena Hallengren är först ut, inte mindre än 13 covid-19 relaterade frågor skall debatteras. Ann Linde hinner med ett svar i en interpellation med annat spörsmål innan Amanda Lind besvarar 3 covid-19-frågor.

Eva Nordmark är sist ut med 4 interpellationssvar, ingen gäller covid-19. Själv väntar jag på den absolut sista debatten för dagen. Ali Esbatis interpellation med rubriken ”Reformeringen av Arbetsförmedlingen” innehåller frågeställningar som i högsta grad är relevanta i Vänersborg. I början av veckan citerade jag i mitt inlägg ”Långtidsarbetslösheten berör oss alla” socialförvaltningens beskrivning av läget. Avvecklingen av de statliga myndigheternas verksamhet övervältrar ansvar och kostnader på kommunerna.

Här interpellationens hela text:

Reformeringen av Arbetsförmedlingen

Interpellation 2020/21:687 av Ali Esbati (V)

till Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)

För de flesta, i synnerhet bland dem som har någon koppling till eller närmare insikt om hur arbetsmarknadspolitiken fungerar i praktiken, har det alltsedan januariavtalet kom till varit uppenbart att den ”reformering” av Arbetsförmedlingen som skisseras där skulle leda till ett veritabelt haveri. När regeringen och dess samarbetspartier nu skrider vidare med planerna konkretiseras detta stegvis. Att det hela sker när arbetslösheten, särskilt långtidsarbetslösheten, skjutit i höjden under pandemin gör att regeringens agerande framstår som än mer orimligt, oansvarigt och samhällsekonomiskt kostsamt.

Nyligen presenterade IFAU rapporten Krom – erfarenheter från en ny matchningstjänst med fristående leverantörer inom arbetsmarknadspolitiken (2021:7). Det har varit svårt att granska arbetet med pilotprojektet Kundval rusta och matcha, Krom, på grund av problem med att få tillgång till all data från Arbetsförmedlingen samt ett tidigare systemhaveri i Kromarbetet hos Arbetsförmedlingen. Men utifrån det som IFAU ändå har kunnat få fram framträder bilden av en märklig byråkratisk apparat som fokuserar på att fixa med ersättningen till de privata aktörerna snarare än att utröna och utgå från behoven hos arbetslösa människor i Sverige.

Den påkostade algoritmiska konstruktion som ska bära upp Krom, det ”statistiska profileringsverktyget”, är ytterligare ett sätt att mönstra ut den ackumulerade arbetsförmedlarkompetensen på Arbetsförmedlingen till förmån för utdaterade, nyliberalt inspirerade styrningsmodeller. Men inte ens utifrån en snäv uppdragsbeskrivning verkar systemet fungera på ett rimligt sätt. IFAU rapporterar att den modell som styr vilken nivå på ersättning som leverantörerna får möts på den andra sidan av ”inga påtagliga skillnader i aktiviteter mellan deltagare beroende på vilken nivå de tillhör”.

Detta system avser alltså regeringen att rulla ut över hela landet. Samtidigt är det oklart vad som ska hända på de platser där privata aktörer inte vill bedriva affärsverksamhet. En utredning med förslag på att kommuner ska kunna vara med som aktörer har sågats av bland annat LO och Svenskt Näringsliv. Under tiden har några kommuner ansökt om att få starta egen förmedlingsverksamhet för att kunna täcka upp för otillräcklig privat verksamhet, men dessa har hittills fått nej från Arbetsförmedlingen.

Med anledning av detta vill jag fråga arbetsmarknadsminister Eva Nordmark:

  1. Avser ministern att ta konsekvenserna av det rådande läget på Arbetsförmedlingen och stoppa den pågående så kallade reformeringen?
  2. Är det ministerns mening att det statistiska profileringsverktyg som nu används för pilotprojektet Kundval rusta och matcha är en adekvat del av en fungerande aktiv arbetsmarknadspolitik?
  3. Är det ministerns mening att de kommuner som i slutändan kommer att ha ansvar för långtidsarbetslösa invånares försörjningssituation även fortsättningsvis ska förhindras från att ta egna initiativ där Arbetsförmedlingen fallerar?

Ali Esbati, Vänsterpartiet

Interpellationen är inlämnad 2021-04-28

Blogg och blogg – påverkas fullmäktige?

Blogg och blogg – påverkas fullmäktige?

Svaret är ja, ingen tvekan.

Ett stort ärende avhandlades i onsdags under fullmäktiges utdragna digitala möte. Kommunen rapporterar som brukligt på hemsidans flik ”Fullmäktige i korthet”.

Korrekt formuleringar: ”8. KF återremitterar ärendet om införande av verksamhetsområde Grytet, Hallby Mitt och Änden – Område 1, vatten och avlopp på Vänersnäs.” och ”9. KF återremitterar ärendet om införande av verksamhetsområde Grytet, Hallby Mitt och Änden – Område 2, vatten och avlopp på Vänersnäs.”

Korrekt – och föga informativt, rentav intetsägande.

Dricksvatten, brunnar – spillvatten, avloppsfrågor. För många invånare inget att fundera över. Det fungerar, det ska inte krångla. Det kostar, och det kostar mer för varje år som går.

Här gällde det ett mindre antal av kommunens invånare, ute på Vänersnäs. Här gällde det förändringar, enorma kostnader och dramatiska konsekvenser för enskilda som följd av två beslut som kommunfullmäktige skulle ta av bara farten.

I kommunstyrelsen yrkade James Bucci och Stefan Kärvling på återremiss. Det hjälpte inte att tre ledamöter, två från SD och en från Medborgarpartiet instämde. Vänsterpartiet förlorade omröstningen, endast fem av femton ledamöter insåg att det behövdes svar på en mängd frågor innan beslutet kunde tas.

Mellan kommunstyrelsens möte 28 april och fullmäktige 12 maj bloggade Stefan Kärvling [https://karvling.com] ett flertal gånger om ärendena ”verksamhetsområden på Vänersnäs”. Det blev ett enormt gensvar, på bloggen, i andra sociala medier, fullmäktiges ledamöter fick fem, sex långa brev från berörda boende på Vänersnäs, även lokaltidningen TTELA fick upp ögonen.

Vid fullmäktige fick Stefan och James besked från M, L och KD att man ville ansluta sig till återremissyrkandet. Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson, S, argumenterade länge men förgäves. När det stod klart att beslutet skulle gå emot honom, togs det under en mötespaus fram en text som gjorde att samtliga ledamöter, även S, C och MP skickade ärendena tillbaka till kommunstyrelsen.

Stefan Kärvlings blogg har många läsare, även många kritiska läsare. Bloggen har blivit en institution och har genomslagskraft i kommunalpolitiken.

Ingen som helst avund från min sida. Sedan jag lämnade uppgiften att kommentera och berätta på Vänsterpartiets lokala hemsida om mycket som hände i och kring kommunhuset, då var det på min egen blogg där jag då och då berörde, och fortfarande berör, möten i fullmäktige eller någon nämnd. Stefan har mångfaldigt fler läsare, det gör mig inget. Vi kompletterar varandra hyfsat bra.

Här några mycket korta synpunkter om saker som jag noterade i onsdags.

När våra revisorer föredrog två rapporter [”arvoden och ersättningar” resp ”Hur hanterade kommunen covid-19”] så ställdes ett antal frågor till våra revisorer. Mest kritiska frågor ”så här får det väl ändå inte vara, eller hur?” Lite anklagande lät det som. Revisorerna hade det enkelt – det var just detta som de själva hade lämnat anmärkning på i sina rapporter.

Ordföranden trasslade till det för sig själv och hela församlingen i ett ärende där tre alternativa beslutsförslag kom fram. Hur utgången skulle bli visste alla i förväg, men Anders Strand begärde votering innan ens klubban hade fallit. En fullständigt onödig omröstning digitalt med upprop av 51 ledamöter i frågan om vilket förslag som skulle utses som motförslag till kommunstyrelsens förslag. Och sedan samma sak en gång till i huvudomröstningen.

Själv ogillade jag ordförandens uppmaning att ”här pratar vi Vänersborg, här pratar vi inte vad som sker i riksdagen”. Kommunstyrelsens ordförande hade berättat om en reservation mot en M-motion i riksdagens civilutskott. Jag begärde ordet och läste upp en mening ur betänkandet som visade att Augustssons påstående var fel. Då blev jag tillrättavisad.

Och jag ska också säga att jag än mer ogillar en överenskommelse mellan gruppledarna som begränsar talartiden till tre minuter. Det jag vill säga vill jag framföra. Slutföra en tanke, göra min poäng i anförandet klar. Inte har jag för avsikt att fresta på andras tålamod, så vinner jag inte i längden. Nu räknas sekunderna upp till 180 … Och jag har börjat inleda mina inlägg med att säga att jag behöver begära ordet för nästa anförande om jag inte hinner klart. Att göra som så många andra som klarar tidsgränsen med ”Fru ordförande! Jag vill också yrka bifall” eller ”Fru ordförande! Jag instämmer i …” är inte riktigt min grej.

Och så en gång till min egen blogg, som läses av några, däribland socialnämndens ordförande, Dan Nyberg, S. I slutet på kvällen kom vi till min interpellationsfråga om äldreomsorgen, den fjärde av alla frågor i samma ämne under tre månader. Med nu berörde svaret knappt frågan jag hade ställt, värre, i det skriftliga svaret innan debatten fick jag veta att jag skulle behöva vänta på hans svar till efter budgetbeslutet i juni. I en blogg dagen innan fullmäktige underkände jag det skriftliga svaret. Men Dan Nyberg upprepade sig under debatten. Det var nog första gången under alla mina år i fullmäktige som jag inte sade det brukliga ”jag vill tacka för svaret”, jag sade inget alls.

Också ett svar …

Tre gånger har jag i mars och april haft interpellationsdebatter om äldreomsorgen med socialnämndens ordförande, Dan Nyberg, S.

Tre bra debatter, tre sakliga debatter.

Det stannade vid tre.

Här beskedet jag fick inför ytterligare en debatt i morgon på fullmäktige. Nu gäller det frågorna jag redovisade på min blogg: ”Ska kommunen avstår 17,5 miljoner?

Här Dan Nybergs besked:

Svar på interpellation från Lutz Rininsland ”Förvirrande underlag inför viktiga beslut”

-Lutz Rininsland har ställt några frågor om hur man ska tolka det beslut om MRP 2022 som förvaltningen tagit fram och som tre ansvarsfulla partier i nämnden fattade beslut om den 20 april 2021. Mitt svar är att de frågorinterpellanten ställer med all tydlighet framgår i förvaltningens underlag och bör tolkas av den som läser handlingen. Flera i nämnden ansåg att förvaltningens skrivning var tydlig och konsekvensbeskrivningarna lättbegripliga.

Kommunen befinner sig just nu mitt i en budgetprocess och som avslutas först då ma kommunfullmäktige fattar sitt beslut, sannolikt i juni. Interpellanten får enligt min mening vänta med mina svar till processen är över och budgeten fastställd. Att i detta skede svara på frågor från partier som inte deltog i nämndens bestut och därmed själva inte redovisat en uppfattning blir enligt mig inte meningsfullt. |

Jag anser det beklagligt att det bara var tre partier som tog sitt ansvar i nämnden och visade beslutskapacitet. Det är också ett sätt att visa respekt inför förvaltningens ansträngningar att ta fram ett välunderbyggt underlag. Det är i nämnden som expertkunskapen finns och det är där man borde redovisa sin uppfattning i en så viktig fråga som budgeten. Nu hari stället de partier som inte deltog i beslutet hänskjutit avgörandet till andra politiska nivåer i kommunen och där kompetensen kanske inte är lika stor som den är i nämnden.

Dan Nyberg Socialnamndens ordförande

Långtidsarbetslösheten berör oss alla

När arbetsmarknadsminister Eva Nordmark för ungefär ett år sedan försökte glida ur Ali Esbatis grepp i en interpellationsdebatt i riksdagen, skrev jag några rader till Ali. Vänsterpartiets ledamot i arbetsmarknadsutskottet är den som tydligast avslöjar att januariöverenskommelsens punkt 18 ”Arbetsförmedlingen reformeras i grunden” har tvingat S-regeringen att följa Centerpartiets Martin Ådahls anvisningar.

Den gång skrev jag ”snälla, måste ändå säga att jag tyckte synd om henne, hon vet ju att du har rätt, hon vet ju att du vet att du har rätt.”

Jag har svårt att beskriva mina känslor när Eva Nordmark i gårdagens ”Agenda” misslyckades med att försvara regeringen.

För det är obestridligt att långtidsarbetslösheten som samhällsproblem visar på en olycksbådande utveckling.

Jag citerar här några rader från socialförvaltningens underlag som ställdes till budgetberedningens förfogande. Vi får se hur lyhörd kommunledningen är. I fullmäktige interpellerade jag kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson, S, vid två tillfällen om arbetsförmedlingens avveckling. Hans svar gjorde det klart att han förstår problematiken.

”Det arbetsmarknadspolitiska området står inför stora förändringar och reformering av Arbetsförmedlingens organisation pågår för fullt. Uppdraget att rusta och matcha arbetssökande kommer att förläggas till så kallade fristående aktörer. Vänersborg är en av 32 pilotkommuner där den nya modellen prövas och där tjänsten KROM har införts. Målsättningen är att KROM ska ha införts i samtliga kommuner i slutet av 2021. Det är idag svårt att veta hur samverkan mellan kommun och stat kommer att se ut, samt vilken roll och betydelse de privata aktörerna kommer att få inom det arbetsmarknadspolitiska området. Därför är viktigt att kommunens arbetsmarknadsenhet utformar en tydlig modell för hur samverkan ska se ut med de fristående aktörerna, där det tydliggörs vilken roll och ansvar Arbetsförmedlingen har i denna relation.”

”Omställningen av arbetsmarknadspolitiken och reformering av arbetsförmedlingen gör att kommunerna ställs inför stora utmaningar. Bland annat får kommunerna ta ett stort ansvar för de grupper som behöver extra stöd för att komma in på arbetsmarknaden. I Vänersborgs kommun faller det på Arbetsmarknadsenheten, att i samarbete med försörjningsstödsenheten verka för att arbetslösa som uppbär försörjningsstöd kommer in på arbetsmarknaden.

Reformeringen av AF innebär att merparten av AF:s serviceutbud kommer att erbjudas digitalt, vilket inte är gynnsamt för målgruppen försörjningsstödstagare. Som tidigare nämnts kommer i princip allt AF:s arbete inom rusta och matcha aktiviteter läggas ut på privata aktörer och arbetsförmedlarens roll reducerats till att fatta beslut om åtgärd och utöva kontroll.

AF kommer att lägga fokus på de arbetssökande som står närmast arbetsmarknaden när det gäller beslut om KROM insats, och att ge stöd till de arbetssökande som står längre ifrån kommer att falla på kommunens lott.”

”Inom överenskommelsen har handläggare inom AME, AF och IFO genomfört, och kommer genomföra kartläggning av personer som uppbär försörjningsstöd och som är inskrivna på arbetsförmedlingen. Cirka 350 personer har identifierats och av dessa har ca 80 personer fått beslut om KROM-insats och hänvisas till privata aktörer. Resterande personer kommer att erbjudas insatser genom AME:s försorg. Målgruppen är i stort behov av att rustas och många gånger saknas det arbetslivserfarenhet och gymnasial utbildning.

Ovanstående målgrupp beskrivs i termer som särskilt utsatta på arbetsmarknaden och utgör ca 75-80 % av de arbetssökande som är inskrivna på AF. Dessa individer befinner sig långt från arbetsmarknaden och många gånger finns ett behov av att klargöra förutsättningarna för ett långsiktigt och hållbart deltagande i arbetslivet.

Bedömningen är att Arbetsförmedlingen inte kommer att kunna möta detta behov.”

Ska kommunen avstå 17,5 miljoner?

Det är slutspurt i budgetarbetet inför Mål- och resursplan 2022-2024. Kommunstyrelsens förslag kommer 2 juni och beslutet fattas av kommunfullmäktige 16 juni.

Alla partier måste ha sina yrkanden klara till den 2 juni. Men det är skillnad i förutsättningar. Visserligen har alla tillgång till samtliga nämnders underlag, det är genomgående offentliga handlingar. Men partier i kommunledningen har också information från alla dessa informella möten som sker mellan förvaltningsledning, kommunledning och ekonomistaben.

I mars och i april har jag i tre interpellationer ställt frågor till socialnämndens ordförande, alla med utgångspunkt i kommunens vilja att ansöka om och hantera möjliga statliga bidrag för äldreomsorgen.

Jag fick utförliga svar, jag kände att jag visste vad som var tänkt och vad som skulle stå i nämndens yttrande till budgetberedningen. Men det blev inte så, tvärtom. Jag upplever en stor förvirring och tappar tron att jag förmår läsa handlingar rätt.

På onsdag hoppas jag få svar av Dan Nyberg, S, socialnämndens ordförande, på min fjärde interpellation.

Interpellation till socialnämndens ordförande

Förvirrande underlag inför viktiga beslut

Om någon vecka ska alla förslag inför fullmäktiges budgetbeslut kring Mål- och resursplan 2022 med utblick på 2023 och 2024 hanteras i full öppenhet.

För stunden gäller att vi har tillgång till nämndernas underlag som baseras på tankar i respektive förvaltning. Därutöver finns handlingar som än så länge behandlas som budgetberedningens arbetsmaterial.

I mars och i april anmälde jag tre interpellationsfrågor som alla handlade om tillkommande statliga bidrag till kommunens sociala verksamheter, den första av dessa tre “debatter” handlade specifikt om statsbidraget för äldreomsorgen på 17,5 miljoner.

Socialnämndens ordförande anförde bl a: ”Riksdagen har beslutat att det nya och förstärkta statsbidraget (i vårt fall 17,5 välkomna miljoner kronor per år) till äldreomsorgen ska redovisas särskilt till statsmakten över hur de använts. Det kommer vi att göra. Det finns inget beslut på hur eller i vilken omfattning redovisning ska ske men sannolikt blir det Socialstyrelsen som får uppdraget. En anledning till beslutet är en befarad misstanke om att det finns kommuner som annars inte använder det riktade statsbidraget till avsett ändamål. Jag anser det tråkigt att det finns sådana kommuner som leder till att staten alltmer detaljstyr kommunerna.”

Jag upplevde svaret som klargörande.

En månad senare blev det dock tämligen förvirrande.

Nämndens förvaltning berättar om befarade stora underskott för försörjningsstödet. Visserligen används inte begreppet i texten, men ingen kan missa att det handlar om ett “stort svart hål”.

Förvaltningen följer ordförandens strikta anvisning: ”För nämnden gäller enligt min mening att vi som utgångspunkt ska anpassa vår verksamhet till den budget som anvisats.”

Av protokollet framkommer att sex av nämndens tretton ledamöter har bifallit förslaget.

Här några citat ur förvaltningens underlag som nämndens beslut vilar på:

”Socialförvaltningen har stora utmaningar att klara ökade kostnader för försörjningsstöd de kommande åren. För att klara finansiering inom ram föreslår förvaltningen att åtgärder motsvarande 17 500 tkr genomförs inom anslagsbindningsnivån äldreomsorgen. Om detta genomförs får det konsekvenser i form av uteblivna nödvändiga satsningar för att säkerställa en god och säker vård, utveckling av välfärdsteknik, minskad kompetensutveckling samt risk för neddragning av boendeplatser och personal.”

Bedömningen görs att budgetförstärkning behöver ske avseende försörjningsstödskostnaderna, då det inte är möjligt att få en budget i balans så som utvecklingen ser ut idag. Prognosen för 2021 beräknar ett underskott på 21 300 tkr, men är en osäker prognos utifrån ovan beskrivna omvärldsfaktorer.”

”Förvaltningen har för 2021 erhållit statsbidrag motsvarande 17 500 tkr till verksamheten utifrån Regeringens beslut. Om statsbidraget utbetalas även 2022, och om Socialstyrelsen godkänner det, kan åtgärderna inom äldreomsorgen tillfälligt finansieras med detta bidrag i syfte att bibehålla verksamheten på den nivå den är idag.

Om detta inte är möjligt får nämnd och förvaltning avstå detta bidrag för 2022 och åtgärden blir då en skarp ramminskning.

Inför 2023 finns en risk att förvaltningen står utan detta bidrag till äldreomsorgen.”

I kommunfullmäktige finns det nio olika partier. Tre av dessa utgör kommunledningen, och där har man mycket bra tillgång till information från både formella och informella överläggningar.

Flera andra partier arbetar under andra villkor. För alla gäller emellertid att ett budgetyrkande skall vara färdigskrivet den 2 juni.

Därför behöver vi vinna klarhet om vad som egentligen gäller. Vi måste få ihop pusselbitarna. I det här fallet först en försäkran från socialnämndens ordförande som han anförde i ett interpellationssvar i mars. Min tolkning: ”Lugnt, allt är under kontroll.” Och någon vecka senare ett förvaltningsunderlag som beskriver en ”balansakt på mycket slak lina.”

Jag vill ställa följande fråga:

Uppfattar jag det rätt att socialnämndens förslag är följande:

  • Anslaget till äldreomsorgen minskas 2022 tillfälligt med 17,5 miljoner och beloppet förs över till försörjningsstödet.
  • Sedan fylls anslaget för äldreomsorgen upp med statens tillägg för äldreomsorgen.
  • Skulle detta inte ”tillåtas” och vi går miste om statens bidrag, så minskar anslaget för äldreomsorgen ändå med 17,5 miljoner och socialnämndens verksamhet avstår frivilligt ett statligt bidrag med 17,5 miljoner?

Jag välkomnar ett klart besked från socialnämndens ordförande.

Lutz Rininsland                                     2021-05-07

Vänsterpartiet

Föga uppmuntrande

Nog har jag ibland haft anledning till att klaga över senfärdighet vid behandling av motioner. Några av mina motioner till fullmäktige i Vänersborg har legat i två, tre år innan någon bemödade sig att ta itu med mina frågor eller mina yrkanden. Visst kunde jag tro att det var ett ogillande hos kommunledningen som gjorde att motionerna inte behandlades enligt gängse regelverk – inom ett år. Det ligger ju nära till hands att jag som oppositionspolitiker i min iver att vilja bidra till förändring och förbättring lyckades trampa på en öm tå. Allt som oftast hände det dock att mina motioner senare bifölls av en majoritet i fullmäktige. Inte alltför sällan kunde det emellertid dröja länge innan fullmäktiges bifall resulterade i handling. Och så kan det fortfarande vara.

Jag skriver motioner som förtroendevald. Jag skriver inga medborgarförslag. Men många andra, utan plats som ledamot i fullmäktige, har också tankar som syftar till att rätta till sådant som är fel, att förbättra något som kan göras på annat sätt, att tillföra något. Medborgarförslag skall behandlas inom ett år, så är regeln.

På nästa fullmäktige, 12 maj, kommer ett medborgarförslag att bifallas, ett förslag som lämnades in i oktober 2019. Lite sent, kan man tycka, men varför orda om det?

Av ett skäl – vad är det fullmäktige egentligen beslutar?

Medborgarförslaget inkom i oktober 2019, fullmäktige beslutade 23 oktober 2019: ”Kommunfullmäktige remitterar medborgarförslaget till kommunstyrelsen. Medborgarförslaget ska handläggas på så sätt att det kan avgöras inom ett år.

Ett uppdrag till kommunstyrelsen, eller hur?

På onsdag nästa vecka lyder kommunstyrelsens förslag till fullmäktige: ”Kommunfullmäktige bifaller medborgarförslaget och ger kommunstyrelsen i uppdrag att utreda och fatta ett formellt beslut i frågan om assistanshund som hjälpmedel. Slutfört uppdrag ska återrapporteras till kommunfullmäktige inom ett år.

Ett uppdrag. Samma uppdrag, eller hur? Till kommunstyrelsen en gång till.

Vad gäller förslaget egentligen? Till samtliga kallelser till samtliga möten i Vänersborgs kommun bifogas en uppmaning: ”Tänk på allergiker och använd inte produkter som ger upphov till stark doft, t.ex. parfym eller parfym.

Det är i det här sammanhanget medborgarförslaget måste ses. Ett önskemål om att med tanke på denna legitima och behjärtansvärda uppmaning att visa hänsyn till allergiker också hitta en lösning för den som har särskild anledning att be om ett undantag.

Det borde inte behövas två uppdrag och det borde inte sysselsätta kommunen två år eller mer.

Lång och trogen tjänst …

… men fortfarande naiv.

Beklagar, men det tycks sitta i ryggraden hos mig.

När jag ser att Mats Andersson, C, nu på toppen av sin karriär som kommunalråd och andra vice-ordförande i kommunstyrelsen har sitt namn under en text så läser jag två gånger. Två gånger, för att vara säker på att jag inte har feluppfattat.

Jag avstår från att rada upp exemplen, jag stannar vid dagens insändare i den lokala tidningen TTELA; ”Migrationsverket rycker upp människor som funnit sammanhang”.

I insändaren ställs avslutningsvis frågan: ”Hur kommer Migrationsverket att säkerställa i sin verksamhet och sina beslut att man som myndighet i Sverige lever upp till barnkonventionen?

Mats Andersson anför: ”Färre människor söker asyl i Sverige och som en konsekvens väljer Migrationsverket att rycka upp människor i asylprocess och flytta dem till andra städer. Barn, som på grund av en utdragen asylprocess på flera år, funnit vänner och trygghet i skolan och äldre som påbörjat SFI-utbildning och äntligen funnit en pusselbit av sammanhang i sin tillvaro.”

Och då drabbas vår kommun, eftersom asylsökande flyttas till Restad i Vänersborg. ”Kortsiktigt, ekonomiskt tänkande verkar styra agendan på Migrationsverket med bristfällig kommunikation till de mottagande kommuner, som ansvarar för skolgång med mera. Detta innebär ytterligare försvårande av social inkludering och integration av nyanlända i vårt land och ökade kostnader för våra kommuner.

Migrationsverket? Myndigheten Migrationsverket? Mycket kan sägas om Migrationsverket, men i grund och botten gäller att denna myndighet som alla andra myndigheter har att följa regeringens beslut och anvisningar. Arbetsfördelningen i regeringen gör att ansvaret ligger på statsrådet Morgan Johansson.

Myndigheter följer anvisningar och i sin verksamhet är man bunden till regeringens anslag och tilldelningar. Skriften ”Vägledning för statliga myndighetsstyrelser” är en kort handledning för den som behöver sätta sig in i sammanhanget.

Regeringen föreslår varje år en budget för kommande år, riksdagen beslutar varje år en budget för kommande år. Därefter utfärder regeringen regleringsbrev, år efter år, en för varje myndighet. ”I regeringens beslut om årliga regleringsbrev tilldelas anslag och andra finansiella befogenheter samt villkor för användningen av dessa under aktuellt budgetår.

Samtliga regleringsbrev finns tillgängliga. I regleringsbrevet för Migrationsverket finns en post Boende för asylsökande. Där står i klartext vad Migrationsverket har till sitt förfogande.

2019 anslog regeringen 1 117 000 tkr, alltså en bra bit över en miljard.

2020 minskade anslaget till 936 000 miljoner.

Och för innevarande år 2021 är beloppet 679 869 miljoner, lite mer än hälften av anslaget två år tidigare.

Mats Andersson brukar berätta för oss i fullmäktige att ”har man inga pengar, så har man inte”. Eller liknande, när Mats Andersson försvarar ännu en nedskärning i skolan eller för socialen.

Kritisera Migrationsverket när det finns anledning att kritisera verket. Men välj rätt adress när du med rätt kritiserar skamligt dåliga förutsättningar för en lyckad integration av asylsökande i Sverige.

Adressen är ansvarigt statsråd, migrationsminister Morgan Johansson.

Bort från marknadsskolan

1 maj 1962 – Berlin. Jag hade inte fyllt 21, mitt första år av studier vid Freie Univiersität. Jag deltog för första gången i mitt liv på en 1 maj-demonstration, tillsammans med två miljoner deltagare. Inte för att jag hade vaknat politiskt, inte för att det alltid brukade vara så många som samlades denna högtidsdag. Nej, jag och nog de flesta andra protesterade denna dagen, demonstrerade. Muren hade byggts i Berlin 13 augusti 1961 och vrede och avsky präglade alla tal som hölls.

Själv lämnade jag Berlin 1970 – jag kom direkt till Göteborg och Sverige. Muren är borta sedan 1989, 1 maj-firandet är tämligen måttfullt i Berlin. Även i Sverige, och särskilt i tider som präglas av pandemin..

Men fortfarande är det en särskilt känsla dagarna kring 1 maj. Näven knyts lite extra, tankarna kommer ”vad nu?”, jag vill göra något, förändra, förbättra, rensa ut, skaffa plats för kloka beslut.

Jag tror SKOLAN blir rubriken för nästa projekt. Jag ser i kommunens budgethandlingar att det råder en stor uppgivenhet. Åratals nedskärningar och personalminskningar accepteras. Luften har gått ur. Varken förvaltning eller fack orkar längre säga ifrån – eller också stannar det vid några rader i något dokument som snart ställs in i hyllan bredvid pärmen från 2020, från 2019, från 2018 …

Jag ser att samtliga politiker i Kunskapsförbundet verkar ha en gemensam tro på att det måste gå att skapa bättre villkor för våra gymnasieungdomar och för vuxenstuderande. Men så snart man kommer ”hem” till kommunhuset i Vänersborg eller stadshuset i Trollhättan, så är det glömt.

Var börja? I veckan kom Vänsterpartiets motion kring regeringens vårbudget. Jag gläder mig åt det mesta i den långa texten, och extra mycket över detta avsnitt som jag återger i sin helhet:

7.10 Bort från marknadsskolan
Skolan ska ge alla elever samma möjligheter till en bra utbildning och lägga grunden för ett liv med goda möjligheter att kunna delta och påverka i det demokratiska samhället. En skola för ett modernt och demokratiskt samhälle handlar dock inte bara om att utbilda för arbetslivet – det handlar också om allas rätt till kunskap. Arbetarrörelsen byggde upp en skola för alla på 1900-talet, i strid mot en höger som ville att kunskap skulle vara ett privilegium för några få. I inget annat land var skillnaderna i resultat mellan skolor så små som här.

Nedskärningarna i den offentliga sektorn i början av 1990-talet dränerade den allmänna skolans resurser. Så gjorde också den nästan obegränsade rätten att inrätta fristående skolor – till billigt pris och på kommersiella grunder. Utvecklingen går åt fel håll, då elevers bakgrund spelar en allt större roll i dag. Hur mycket elever lär sig beror allt mer på vilken skola de hamnar i och vilka föräldrar de har. Så behöver det inte vara. Vänsterpartiet vill återupprätta den jämlika och sammanhållna skolan.

När elever med olika bakgrund och livsåskådning möts förbättras inte bara resultaten utan också sammanhållningen. Skolan kan inte avskaffa klassamhället, men jämna ut klasskillnader så att alla barn får en bra start i livet. Därför bör den tillföras mer resurser som fördelas efter behov, så att de barn som behöver stöd kan få det direkt och inte halkar efter. För att kunna kompensera för elevers olika bakgrund och behov måste skolans resurser användas rätt och i tid. För elever i behov av särskilt stöd sätts i dag de största insatserna in först i slutet av grundskolan och i gymnasieskolan, trots att all forskning visar att tidiga insatser ger bäst resultat. Vi vill ändra på detta och se till så att det finns tillräckliga resurser för särskilt stöd redan i förskolan och under de första åren i grundskolan.

En förutsättning för ett riktigt bra skolsystem är att det fokuserar på det viktigaste. Kvaliteten och behoven ska alltid komma i första rummet, inte möjligheten att berika sig på verksamheten. I skola och förskola ska det finnas personal så att varje barn får det stöd hen behöver, något som inte får prioriteras ned för att skapa vinstutdelning till ägarna. För att nå dit behöver skolan avkommersialiseras. Vänsterpartiet anser att skolans mål ska vara att ge eleverna den bästa kunskapen – inte att generera vinst till privata bolag. För en likvärdig utbildning behövs ett slut på vinstintresset inom skolväsendet.

Vänsterpartiet stödde kommunaliseringen av skolan i början av 1990-talet. Vi menade att ett kommunalt driftsansvar för skolverksamheten skulle ses som ett led i en ökad decentralisering och demokratisering av den offentliga sektorn. Vi lyfte dock i samband med reformen en rad farhågor. Vi var bekymrade över att statens kostnader för skolan skulle vältras över på kommunerna och att likvärdigheten mellan skolorna och kommunerna skulle minska. Att kommunerna skulle betrakta skolan som en kommunal verksamhet som alla andra som man gör nedskärningar på när den kommunala ekonomin kärvar. De senaste decennierna kan vi se hur underhållet av lokalerna blivit allt mer eftersatt och hur lärare fått allt fler arbetsuppgifter vilket bidragit till en försämrad arbetsmiljö. För att kunna skapa en likvärdig och bra skola i hela landet behöver staten därför återta huvudmannaskapet för skolan.

Äldreomsorgen som huvudnyhet

Jag läser med intresse två artiklar i dagens lokaltidning TTELA, den ena har rubriken ”Miljontals kronor saknas i äldreomsorgen” och den andra ”Allt fler behöver hjälp med försörjningen”.

Redaktören har samma underlag som alla vi andra som vill informera oss om utgångsläget för det pågående budgetarbetet inför 2022. För att försäkra sig om att tidningens rapportering blir korrekt, ställer redaktören också frågor till såväl socialchefen som socialnämndens ordförande. Några frågor, inte alla uppenbarligen.

Jag söker förstå vad jag läser – och jag måste erkänna att jag inte gör det.

Äldreomsorgen består av flera insatser, de viktigaste och största är att erbjuda plats i särskilda boenden eller att bistå med bistånd i hemmet, i ”ordinärt boende”. Omsorgen prövas individuellt och varierar mycket.

I socialförvaltningens verksamhetsberättelse finns några fakta som är bra att känna till.

”Allvårdsboende och demensboende” förfogade vid årsskiftet över 371 platser. 2020 fattades 146 beslut, varav 136 blev bifall till ansökan om en plats i särskilt boende. ”Antalet personer med utförd hemtjänstinsats” är 647. Totalt fattades 1335 beslut om bistånd av hemtjänsten, endast 23 fick avslag. ”Antalet inskrivna i hemsjukvård” var i slutet på förra året 974.

På annat ställe i berättelsen står: ”Den genomsnittliga åldern när man flyttade in i ett särskilt boende var strax över 86 år. Den genomsnittliga boendetiden är cirka 1,5 år.

Det går också att läsa i förvaltningens berättelse att efterfrågan på en boendeplats och ansökningar om insatser sjönk under 2020 – ”effekter av covid-19”.

Så långt Vänersborg. Hur behandlas äldreomsorgen i landet? Det tycks råda enighet på två punkter: Äldreomsorgens brister uppenbarades under pandemin, men också, bristerna fanns redan innan pandemin.

Därför kom det en rad politiska beslut om ekonomisk förstärkning till kommunerna och till äldreomsorgen. Regeringen föreslog och en enig riksdag beviljade – resultatet blev för Vänersborgs del att det tillkommer:

”Teknik, kvalitet och effektivitet med den äldre i fokus” – 718 227 kronor

”Äldreomsorgslyftet” 14 821 500 kronor (pengar till kompetenshöjande utbildning)

”Äldreomsorgssatsning” 17 475 508 kronor

I mars/april kom ett initiativ i riksdagens socialutskott. V, M och KD föreslog en ändring av regeringens budget genom att lägga till ytterligare drygt 4 miljarder till äldreomsorgen, pengarna skulle utbetalas efter halvårsskiftet och samma belopp skulle finnas under 2022 och 2023. Det blev ett enhälligt beslut av samtliga åtta riksdagspartier att gå längre än det regeringen hade beviljat.

Nu finns det något som måste beaktas. För de första tre tilläggen gäller att självfallet skall pengarna användas för insatser som fanns med i förslaget. Men det råder en viss frihet för varje kommun att välja vad som ska göras för att stödja och förbättra äldreomsorgen.

När riksdagen i början av mars beviljade Äldreomsorgssatsningen (med andelen 17,5 mnkr för Vänersborg), då lade man till på förslag av en socialdemokratisk ledamot: ”I de fall medlen inte har använts till äldreomsorgen ska de återbetalas.”

Och en sak till: Medan de första tre beloppen i huvudsak med automatik tillfaller alla kommuner enligt beräknad fördelning, så är det sista beloppet, 4 miljarder, avhängig ”prestationen”. Så även om 4 miljarder betyder cirka 16 miljoner för en kommun av vår storlek, så måste kommunen komma med en ansökan med beskrivning vad som planeras, och senare – om ansökan har beviljats – måste det redovisas hur anslaget har använts.

Jag vill hålla mig till ”Äldreomsorgssatsningen” – andelen för Vänersborg 17,5 miljoner.

Tidningens redaktör har säkerligen läst samma underlag som jag. Jag citerar från förvaltningens text:

Socialförvaltningen har stora utmaningar att klara ökade kostnader för försörjningsstöd de kommande åren. För att klara finansiering inom ram föreslår förvaltningen att åtgärder motsvarande 17 500 tkr genomförs inom anslagsbindningsnivån äldreomsorgen. Om detta genomförs får det konsekvenser i form av uteblivna nödvändiga satsningar för att säkerställa en god och säker vård, utveckling av välfärdsteknik, minskad kompetensutveckling samt risk för neddragning av boendeplatser och personal.”

Och vidare: ”Förvaltningen har för 2021 erhållit statsbidrag motsvarande 17 500 tkr till verksamheten utifrån Regeringens beslut. Om statsbidraget utbetalas även 2022, och om socialstyrelsen godkänner det, kan åtgärderna inom äldreomsorgen tillfälligt finansieras med detta bidrag i syfte att bibehålla verksamheten på den nivå den är idag.

Socialnämnden får inte gehör hos kommunledningen – det saknas pengar, mycket pengar. Ett av hålen är jättestort. Då är tanken att ta från annat, från äldreomsorgen för att kunna fylla större delen av hålet. Då uppstår ett hål i äldreomsorgen som av en slump inte är större än just det beloppet som staten kom med i ”Äldreomsorgssatsningen ”.

Ett tillfälligt lån? Hur var det med den där extra meningen i riksdagens enhälliga beslut ”I de fall medlen inte har använts till äldreomsorgen ska de återbetalas”?

Hur kunde redaktören låta bli att ställa frågan: Hur vågar ni?