Min avsikt var att publicera på lokalföreningens hemsida information om möjligheten att ”på distans” följa Vänsterpartiets fackliga rikskonferens.
Nu ligger servern för partiets 250 lokala hemsidor nere, uppgradering pågår och det är ovisst när sidorna är uppe igen.
Lösningen: varsågod, här finns länken m.m.
Vänsterpartiets facebooksida https://www.facebook.com/vansterpartiet
Facklig Vänster https://www.facebook.com/fackligvanster
Det drar ihop sig. Det var mycket spekulation i media kring Stefan Löfvens sista regeringsförklaring som han enligt tradition läste upp under riksdagens öppnade. Vad sade han? Godis för Vänsterpartiet och presenter till Centerpartiet? Gick det att läsa av något om detta i något avsnitt i det långa talet?
Och vidare? Kommer Magdalena Andersson som statsminister att agera annorlunda än Löfven? (Alla frågor med pliktskyldiga tillägg: ”om det nu blir hon som väljs till partiordförande” och ”om hon nu lyckas att få genom sin budget och bli statsminister”.)
Ack ja! Och förresten, man kan ju också se att det förbjudna samtalet mellan regeringen och Vänsterpartiet äger rum, hur mycket Centerpartiet än vill hindra vettiga umgängesformer.
I torsdags i den gångna veckan hade Vänsterpartiets ledamot från Göteborg, skatteexperten Tony Haddou, debatterat med just finansminister Magdalena Andersson.
Interpellationen ”Krispolitikens fördelningspolitiska aspekter” avslutades med en sammetsmjuk fråga: ”Avser ministern att utreda och kartlägga krispolitikens fördelningspolitiska effekter och analysera vilka lärdomar för framtiden som man kan dra av den förda politiken?” Brödtexten innehöll däremot några hårresande uppgifter om den skenande ojämlikheten i det svenska samhället, inte minst under den pågående pandemin.
Hur blev debatten? Städad! Ett bra bevis på att man visst kan samtala med varandra i viktiga frågor, utan onödiga påhopp. Några uttalanden av Magdalena Andersson trevade försiktigt efter ett besked från Vänsterpartiet: ”Här finns alltså sådana förslag, och jag ser naturligtvis gärna att de får möjlighet att gå igenom riksdagen nu. Där handlar det också om hur Vänsterpartiet väljer att agera.”
Det hjälpte föga att Tony Haddou konstaterade: ”Finansministern kommer att få vänta lite till på en budgetdebatt.”
Magdalena Andersson återkom i nästa replikskifte: ”Därutöver ser jag också att det finns möjligheter för de personer i Sverige som har de allra högsta inkomsterna att bidra lite mer, för vi ser hur den rikaste procenten har dragit ifrån samtidigt som våra 3:12-regler ju ger större möjligheter för de allra rikaste att ta ut inkomster med en lägre beskattning än vad en vanlig sjuksköterska eller undersköterska har på ett sätt som är svårt att motivera. Men jag kan konstatera att hindret mellan dagens situation och att detta skulle kunna bli verklighet inte är jag eller Socialdemokraterna, utan det är att riksdagsmajoriteten ser annorlunda ut. Vänsterpartiet kanske skulle ägna lite kraft åt att driva opinion där snarare än att ägna så mycket tid åt att hacka på Socialdemokraterna.”
Nu är det så att interpellationer inte omgående leder till handling eller beslut. Men Tony Haddous anförande och det underlag han hade samlat för sina frågor måste vara oerhört besvärande för en socialdemokratisk politiker som i stor utsträckning bär ansvar för utvecklingen. Hur mycket man än försöker säga något i stil med ”Jag vet, jag vet … Det är självfallet inte det jag egentligen vill, men …”
Ingen TV-serie till hösten, tack! Verklighetens ovisshet kan bli drama nog. Se gärna hela interpellationsdebatten på riksdagens webb-TV i efterhand.
Att pandemin haft påverkan på samhället vet vi. Mycket har förändrats, många förändringar kan bli permanenta. Vad kan vi förvänta oss? Vilka slutsatser drar vi? Är vi överens eller blir det strid?
Det finns åtskilliga preliminära forskningsresultat, nästan varje dag ställs nya frågor i våra medier.
I Vänersborg är arbetet med den Fördjupade översiktsplanen på väg att avslutas, någon gång i början av 2022 skall beslutet tas. Mycket underlag togs fram innan pandemin slog till. Därför uppstår en känsla av osäkerhet – borde inte dokumentet ta upp hur det lokala samhället kan hantera förändringar som följer på pandemin?
Inför fullmäktige nästa vecka ställer jag en fråga till kommunstyrelsens ordförande:
Interpellation till kommunstyrelsens ordförande:
Flera års arbete med den Fördjupade översiktsplanen för Vänersborg och Vargön (FÖP) är inom kort på väg att avslutas. Det återstår ett beslut om utställning, en längre granskningsperiod och ett beslut om antagande.
Har man inte haft tillfälle att på nära håll följa arbetet, så är det en grannlaga uppgift att ta sig genom materialet: Huvuddokumentet, utredningsdelen, miljökonsekvensbeskrivningen och samrådsredogörelsen är omfattande underlag som behöver läsas och vägas.
Inför detta avslutande arbete kring FÖP vill jag ändå ställa en ny fråga till kommunstyrelsens ordförande.
En av planens uppgift är väl att vi förtroendevalda ”får grepp om” vad som är och får vägledning kring vad som ”kan bli”.
Och då ser jag att det saknas något i underlaget som kom till i ett sent skede. Pandemin har medfört förändrade villkor på flera områden. Vi vet inte i vilken utsträckning förändringar försvinner igen eller blir permanenta, vi gissar och spekulerar.
På många håll debatteras dessa frågor, det har inletts seriös forskning kring pandemins påverkan på samhällets utveckling.
Det kan gälla boendet – i vilken mån påverkas flyttning och bosättning genom möjligheten att helt eller delvis förlägga arbetstiden till hemmet? Förändrar möjligheten till distansarbete förväntningarna att kunna förändra den egna boendesituationen genom att få tillgång till ytterligare ett rum?
Arbetspendlingen påverkas – men det lär vara olika från ort till ort. För ”tjänstemannastaden” Vänersborg gäller nog andra villkor än för en bruksort.
Kollektivtrafiken påverkas – men där ligger väl planeringen i första hand hos regionen och delregionen Fyrbodal.
E-handel har blivit populärt och budbilarna rullar som aldrig förr. Hur påverkas centrumhandeln, men även situationen för köpcentra som också måste märka av följderna av förändrade köpbeteenden.
Jag har berört några aspekter. Den centrala frågan vill jag formulera så här:
Vem i kommunledningen fångar upp kompletterande information som kan bidra till att vårt kommande planeringsunderlag även tar hänsyn till förändringar som blivit följden av den långvariga pandemiperioden? Hur kommer detta att ske och hur involveras vi förtroendevalda?
Lutz Rininsland 2021-09-12
Det korta svaret måste väl vara att S har gjort bedömningen att höstens budgetförslag måste manglas genom riksdagen kosta vad det vill.
Visserligen gäller inte längre januariavtalet men fortfarande är regeringen hänvisad till att få Centerpartiets röster i avgörande voteringar. Ingen tvekan, Centerpartiets riksdagsgrupp har svurit trohet till den inledande meningen i punkt 9: ”Den enskildes valfrihet är en central del av den svenska välfärden.”
Utbildningsminister Anna Ekström berättade i fredags vad som är tanken: ”Ska fler elever lära sig mer och kunskapsresultaten fortsätta uppåt behöver skolan bli mer jämlik. För att öka jämlikheten i skolan avser regeringen att lämna förslag som syftar till att åstadkomma en mer allsidig social sammansättning av elever på skolor och i undervisningsgrupper. Skolvalet ska utvecklas och bli mer rättvist för alla elever genom att ett gemensamt skolvalssystem med förändrade urvalsgrunder ska införas. Urvalssystemet ska omfatta både kommunala och fristående skolor. ”
Anna Ekström känner mycket väl till begreppet marknadsskola, hon har koll på vilka förslag som finns i två centrala utredningar, dels Björn Åstrands ”Utredning om en mer likvärdig skola”, dels Lars Stjernkvists ”Utredning om planering och dimensionering av gymnasial utbildning”. I dessa utredningar finns underlaget för långtgående beslutsförslag – om man vill och om man vågar. Men nu är det klart att regeringen stannar kvar vid det som utlovades i januari 2019. Centerpartiet har sagt att det skall ske en ”helhetsbedömning” av budgetförslaget och då blir det föga överraskande att regeringen duckar.
På det lokala planet läser jag utskickade handlingar inför tisdagens sammanträde med direktionen för Kunskapsförbundet Väst. Tyvärr saknas en aktuell länk på förbundets hemsida, men här i all enkelhet några punkter från kallelsen:
I torsdags kom en avslutande redovisning över antagningen till årskurs 1. För Birger Sjöberggymnasiet är siffrorna i stort positiva, i så motto att antalet antagna elever i huvudsak fyller klasserna enligt planeringen. Här enskilda program med antalet platser först och antalet antagna elever till höger:
På två utbildningsprogram planerades för fler elever – antalet sökande blev mindre:
Förbundet har tre gymnasieskolor, Vänersborgs elever finns också i Trollhättan och elever från Trollhättan utbildas i Vänersborg. Därför här uppgifter från Magnus Åbergsgymnasiet och Nils Ericsonsgymnasiet:
Det tillkommer åtskilligt fler antagna elever, det gäller lärlingsplatser och utbildning på introduktionsprogrammen. Kompletta uppgifter för alla skolor i Fyrbodal finns att hämta här.
I slutet på augusti skrev jag att den moderata riksdagsledamoten från vår valkrets, Ann-Sofie Alm, hade ställt ”Tre bra frågor” till migrationsminister Morgan Johansson.
Själv upplever jag som ledamot i fullmäktige att interpellationer kan vara ett bra sätt att föra fram ett budskap, att inhämta värdefulla upplysningar eller att kunna komma vidare i en fråga där politiken har kört fast. Denna mandatperiod fungerar det utmärkt, jag kan absolut inte klaga över bemötandet från kommunstyrelsens och socialnämndens ordförande.
Så har det inte alltid varit. Att ställa en fråga och att bemötas av ett mästrande eller av nonchalans är inte roligt, inte för mig och väl knappast för andra ledamöter heller.
När interpellationer behandlas i riksdagens kammare brukar endast en handfull ledamöter och presidiet vara närvarande.
I torsdags fick Ann-Sofie Alm svar från statsrådet Morgan Johansson. I svaret och i replikskiften nämnde migrationsministern ”Vänersborg” inte mindre än nitton gånger.
Jag vet inte hur Ann-Sofie Alm kände efter debatten. Jag fick dock en påminnelse om tidigare upplevelser.
Se gärna debatten i efterhand.
När Centerpartiet formulerade sina villkor: ”en reform av LAS, att äganderätten för skogen stärks och en reform av strandskyddet” samt ”allt under förutsättning att regeringen INTE budgetförhandlar med Vänsterpartiet”, då var det fortfarande lång tid kvar innan något utkast till höstens budgetproposition skulle formuleras.
För stunden gäller följande:
Och nu rullar allt igång. Finansminister Magdalena Andersson lägger först måndag 20 september propositionen på riksdagens bord. Den vanliga ordningen har varit att förhandsbesked om enskilda punkter kommer fram på en rad pressträffar. 2019 och 2020 var det fyra partier som behövde visa upp framgångar, var lyckades man bäst ”att få med” de andra? Nu är det ”bara” Miljöpartiet som har behov av visa upp sig från sin bästa sida. Socialdemokraterna däremot har annat att tänka på. Inga förslag som är stötande för Centerpartiet, inte heller någon provokation av Vänsterpartiets riksdagsgrupp. Och så gäller det att hela tiden snegla på Centerpartiets tre villkor och på Vänsterpartiets ramkrav m.m.
Det här kommer att upprepa sig ett antal gånger: pressträff, presentationsbilder, ett pressmeddelande. Mycket sannolikt alltid någon från S och någon från MP som presenterar.
Därefter? Media jagar kommentarer. Frågorna riktas till M och svaren är givna: Elisabeth Svantesson ”fel inriktning” och Johan Forssell ”för lite, för sent”. Andra partier vill också synas, men journalisterna kommer att vara svårflirtade med L och KD, troligen även för SD. ”Just nu” vill man höra C, vill man veta av V hur regeringens utspel gick hem.
C? Jo, bytet från Källström till Ådahl blir spännande att följa. Martin Ådahl är den som i riksdagsdebatterna kring arbetsmarknadspolitiken alltid byggde upp sina talepunkter från övertygelsen att det var han som handledde arbetsmarknadsminister Eva Nordmark och det var onödigt att ens lyssna på Ali Esbati för att svara på Alis frågor.
V? Jo, Ulla Andersson är kvar, i allra högsta grad. Och det blir mycket intressant att följa dragkampen. Det känns mycket bra att se att samspelet mellan Ulla Andersson och Nooshi Dadgostar fungerade från första stunden, och det känns än bättre att komma ihåg att Magdalena Andersson och Ulla Andersson under hela mandatperioden 2014-2018 förhandlade med varandra, med stor framgång.
Nu gäller det först fram till 20 september, därefter läggs ansvaret på riksdagens finansutskott.
Reaktionerna på första pressträffen var avvaktande, men det syns att uppmärksamheten är stor.
Dagens Arena ”LO blev bönhörda”
DN ”Skippa familjeveckan om du menar allvar, Magdalena Andersson”
Läser lokaltidningen TTELA: ”Brommas framtid dimmig trots utredning” och ”Flygtrafik från Trollhättan kan gå till Arlanda”.
Det ena är en text från TT, där flygplatsen i Trollhättan/Vänersborg finns med i en mening: ”– Hur säkerställs inrikesflyget och tillgängligheten i hela landet? undrar Åkesson och understryker att det viktigaste är att linjer på orter som Kristianstad, Östersund, Kalmar och andra verkligen får plats och rimliga tider på Arlanda.” [”Åkesson” är Anders Åkesson, Centerpartiets trafikpolitiska talesperson].
Det andra är en artikel av lokalredaktionen, där flygplatschefen Anna Råhnängen och företagaren Svante Andersson, grundare och ägare till det lokala bolaget Västflyg, kommer till tals.
I anslutning till presentationen länkades till själva utredningen på regeringens hemsida: ”Bromma flygplats – underlag för avveckling av drift och verksamhet”.
Utredningen ger inga beslutsförslag, det är viktig att hålla fram. Det är ett underlag för den som vill komma med ett beslutsförslag – och för den som vill bemöta ett förslag om nedläggning av Bromma.
Flygplatsen Trollhättan/Vänersborg nämns på ett antal sidor.
I översikten över ”Beredskapsflygplatser” nämns att Trafikverket i augusti kompletterade listan av föreslagna flygplatser, Trollhättan/Vänersborg samt Växjö och Kristianstad tillkom, nu är det 21 flygplatser förslaget gäller.
På en lista över ”destination Bromma eller Arlanda” redovisas för varje flygplats hur stor andel av flygtrafiken som angör Bromma eller Arlanda. Av samtliga flygplatser är det endast Halmstad, Kristianstad, Trollhättan/Vänersborg och Växjö som till 100 % flyger till Bromma. I samma tablå anges antalet passagerare 2019 från samtliga flygplatser, Trollhättan/Vänersborg hamnar med 36 554 på plats 18.
Det finns alltså fyra flygplatser som inte hade någon del av sin trafik med destination Arlanda. Här ett längre citat från utredningens avsnitt ”Dynamiken i marknaden ökas vid en avveckling”:
”En överflyttning av flygtrafiken från Bromma flygplats till Arlanda flygplats innebär förändrade förutsättningar för såväl flygtrafikproduktion som möjligheter för flygbolagen att sälja sina tjänster. … Förutsättningarna förändras vid en överflyttning från Bromma till Arlanda flygplats. Enligt flera bedömare kan denna trafik och dessa destinationer komma att ställas inför större utmaningar. Som jag [utredaren, min anm.] tidigare redovisat kommer näringsliv och organisationer i ökad grad att använda sig av digitala mötesplattformar och affärs-/tjänsteresandet kommer därför att vara mer begränsat än tidigare. Jag bedömer att de destinationer som redan före pandemin hade ett begränsat marknadsunderlag kan komma att möte svårigheter. I den mån trafikupplägget inte håller vid en överflyttning till Arlanda flygplats, kan det komma att innebära försämrad tillgänglighet till dessa destinationer och regioner. Detta problem aktualiseras i huvudsak på grund av den strukturomvandling som turbulensen på marknaden genererar.”
Utredningen överlämnades 31 augusti till infrastrukturminister Tomas Eneroth som inom kort ska träffa riksdagens trafikutskott. Utskottets ordförande, Jens Holm, V, sammanfattade sin egen ståndpunkt: ”Lägg ned Bromma flygplats nu.”
”– Utvecklingen går åt rätt håll i svensk skola.” Visst, Anna Ekström, just i den här frågan må det vara rätt. Men inte sett till helheten, det vet utbildningsministern mycket väl.
Januariavtalet finns inte längre, alla dess låsningar är borta. På något sätt känns det som om S-delen i regeringen inte riktigt vågar komma loss och ordna för en annan tingens ordning. Vågar man inte, räknar man med att valutgången om ett år åter leder till förlamande kompromisser?
2019 var det snubblande nära att Anna Ekström offentligt skulle ha tagit upp frågan om marknadsskolan, men hon påmindes då om avtalet. Nu borde det komma fram, vem eller vad är det är som bromsar?
Hur som helst, idag kom ett besked som var mycket efterlängtad: ”Ämnesbetyg införs på gymnasiet för att bättre spegla elevers kunskaper.”
”Betygsutredningen 2018” lämnade sitt betänkande tidigt 2020, remisstiden gick ut i början av december 2020. Över lag instämde remissinstanserna i utredningens förslag. Vänersborgs kommun var också inbjuden att inkomma med en remiss. Utredningen gällde i huvudsak betygssättningen i gymnasieskolan och det skulle inte varit fel att överlåta till Kunskapsförbundet Väst att avge ett svar. Men icke, det blev en enkel A4-sida som barn- och ungdomsförvaltningen med namnteckning av kommunstyrelsens ordförande skickade in.
Själv vet jag om dussintals, nej hundratals gymnasieungdomar som förbannade systemet med kursbetygen. Det minsta lilla felsteg, en kort period av bristande koncentration, hur snabbt som helst kom tiden för betygsättningen för den första kursen i några ämnen. Längre fram i årskurs 2 eller 3 hjälpte det inte med insikten, varje kursbetyg fanns med i slutbetyget och därmed också vid uträkning av ”snittpoängen” inför ansökan till högre utbildning.
Som studievägledare såg jag detta fram till 2008 då jag inte fick fortsätta med dåvarande pensionsregler. Och visst har på senare år andra elever blivit drabbade. Jag tänker framförallt på ungdomar som inte började skolgången i Sverige ”som alla andra”. Som bara hade några år i grundskolan innan övergången till gymnasieskolan. Här var kursbetygssystemet orättvist i mycket hög grad.
Hur fort kommer förändringen att ske? Redan i pressmeddelandet kommer kallduschen: ”När det gäller ämnesbetyg föreslås att de första eleverna som påbörjar sina studier i det nya systemet ska göra det hösten 2025.”
Låt oss hoppas att det inte tillkommer nya hinder på vägen. En lagrådsremiss behöver ge grönt ljus för departementet att skriva en proposition. Den kan komma och behandlas under ett valår. Men det kan väl inte finnas hinder i riksdagen att komma till beslut under 2022? Eller … ?
Socialförvaltningen och barn- och utbildningsförvaltningen anser inte att deras budget är i överkant. Tvärtom, år efter år måste det göras förändringar i verksamheten. Förändringar? Rätt ord är nedskärningar. Helst lite smygande, inte plötsligt och inte drastiskt.
Och så händer något som omkullkastar planeringen.
En riksdagsledamot från vår valkrets ställer tre frågor i en interpellation. Det är Ann-Sofi Alm, M, som ber justitie- och migrationsminister Morgan Johansson, S, att svara – tidpunkten för debatten är torsdagen 9 september klockan 12:00.
Stadsrådet Johansson har på senare tid fått mycket kritik för sitt nonchalanta sätt att vilja vifta bort besvärliga frågor.
På föredömligt sätt ställs inte frågan om vad som görs för att underlätta i Vänersborg, regeringen kan inte detaljstyra sina myndigheter. Men Restad och Vänersborg anförs som exempel. Det saknas uppenbarligen ansvar hos Migrationsverket. Det bör regeringen kunna påtala i ett regleringsbrev för Migrationsverket.
Myndighetens försvar är ju redan känt, vi fick läsa om detta i somras. Där framkom att Migrationsverket pekar på att minskade anslag tvingar fram ett förhållningssätt som föranleder kritiken.
Vi får se om Morgan Johansson kan ge tillfredsställande svar.
Migrationsverket ger inte kommunerna någon som helst framförhållning vid sina beslut om att stänga boenden och flytta människorna som bor däri till annan ort. Detta har pågått i stor utsträckning sedan den stora flyktingvågen 2015, och det är förvånansvärt att det fortfarande är en sådan bristfällig kommunikation mellan våra olika myndigheter i Sverige.
Vänersborgs kommun, som är en av de orter som har kvar ett stort asyl- och flyktingboende, får med väldigt kort varsel upp till 100 barn att placera i olika skolor och få deras föräldrar att integrera sig i ett nytt samhälle.
Vänersborgs kommun ser en mycket ökad belastning på sin socialförvaltning i form av ökade orosanmälningar, och kommunens kostnader har stigit från 32 miljoner kronor sedan 2016, till förra årets kostnad på 49 miljoner kronor. Den största delen går att koppla till de många människor de fått till kommunen med utomnordiskt ursprung.
Att med oerhört kort varsel få upp till 100 barn och deras familjer som nya invånare i kommunen är naturligtvis ingen lätt uppgift även med tid för planering, inte ens om det skickades med en stor budgetpost för att klara uppdraget.
Det största problemet är kanske inte att barn får bussas runt i kommunerna för att få plats i en klass med tillräckliga lärarresurser där de kan få gå i skola, utan det största problemet är att integrationen av dessa familjer tar än längre tid när de rycks upp med kort varsel från vänner och kontakter för att återigen skapa sig en trygg tillvaro på en ny plats. Hur rimmar detta med att Sverige ska vara en humanitär stormakt? Just nu klingar det ganska falskt.
Mina frågor till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson är därför:
Sommarpausen är förbi, första sammanträdet med kommunfullmäktige först om fyra veckor. Gott om tid att läsa in alla underlag, redan igår bestämde kommunstyrelsen vilka ärenden och vilka beslutsförslag som skulle landa i fullmäktige. Och eftersom kommunstyrelsen inte har något möte under hela september, så bör knappt något ärende tillkomma.
Direktionen i Kunskapsförbundet träffas 14 september, handlingarna skickas ut i slutet på nästa vecka.
Men från och med nu och fram till mandatperiodens slut 2022 har jag ett tredje uppdrag som förtroendevald politiker i kommunen. Åter på plats och i samma roll som 1982, när jag klev in i socialnämnden som ersättare för Vänsterpartiets ledamot.
Ordförande Dan Nyberg riktade varma välkomstord till oss (även Lena Eckerbom Wendel, M, återkom till nämnden efter en paus). Nästan lika glada tilltal som när jag fick lämna socialnämnden i december 2018. Vi får väl se hur vi hanterar varandra. Han är i alla fall socialdemokrat. Men om ”hans” regering den 20 september lägger en höstbudget på riksdagens bord, som fördjupar än mer en alldeles för stor och för hela samhället skadlig ojämlikhet, då lär vi inte finnas på samma sida i tunga beslutsärenden.
Sådana fanns inte vid dagens digitala nämndsmöte. Låt mig då säga, att jag inte känner till sekretessbelagda individärenden, här väljer nämnden att pandemi-begränsa antalet deltagare på plats i kommunhuset till vad som behövs för att besluten skall gälla.
Nej, idag var det mest information:
Det känns alltid bra att komma väl förberedd till ett nämndsmöte. Direktionsmöten i Kunskapsförbundet delar jag med Stefan Kärvling. Båda strävar vi efter att redan innan mötet har ”läst på” utöver utskickade underlag. Och så kan jag nu intyga att det också gäller för det andra av mina tre uppdrag – Ida Hildingsson för talan som ledamot för partiet i socialnämnden.
Denna gång hade vi spetsat in oss på frågor som skulle komma upp i sammanhanget med punkten ”Information om projekt All-in”. Och just den punkten utgick, skall tas upp vid septemberträffen.
Vi lyckades dock klargöra och få gehör för vår oro att utvecklingen kring arbetsmarknadsfrågor är mer än bara stor. Förvaltningschefen Karin Hallberg och nämndens ordförande uttryckte omgående förståelse och under hösten skall nämnden få möjlighet att ägna tid att begrunda vad som egentligen är på gång. Utveckling är ju fel ord, vi bevittnar avvecklingen av Arbetsförmedlingen som befinner sig i fritt fall.
Tillbaka på plats i socialnämnden, det kändes rätt.
Lutz Rininslands blogg 