Trodde inte jag läste rätt

Det blev några dagar med läsning av underlag, dels kommunala handlingar, dels underlag från riksdagen.

I Stockholm är man på upploppet. Samtalet kretsar mest kring obalansen i ekonomin. Somliga satsar ”allt” på försvaret, polisen och rättsväsendet, den yttre och den inre säkerheten. Socialdemokraterna svajar på nytt. Först var det verbalt ”också vi”, sedan kom påminnelser från LO och ungdomsförbundet och plötsligt trollades välfärdskortet fram, se där, det här står vi för. Efter sommarpausen borde det vara dags att syna korten.

Från SKL kommer information på löpande band om ännu fler kommuner som har kommit fram till ett erkännande: Vi kan inte lägga fram ett budgetförslag för 2020 om vi inte förstärker våra intäkter genom en förändring av kommunskatten. Onsdag 19 juni med start klockan 10:00 på förmiddagen debatterar fullmäktige i Vänersborg vad som skall gälla här. Min egen uppfattning är att kommunledningen avser att få genom sitt förslag. Mot bättre vetande, ett förslag som inte kan bli verklighet. Men oppositionen med sina 31 mandat kan inte samlas kring ett förnuftigt motförslag, därmed räcker dessa 20 mandat som S, C och MP förfogar över.

Jag passade idag på att besöka socialnämndens möte, denna nämnd har öppna möten och jag tog plats på en av allmänhetens stolar. Det som intresserade mig var information om Migrationsverkets verksamhet vid anläggningsboendet på Restad Gård, Röda Korsets insats för framförallt gruppen ensamboende ungdomar och slutligen socialtjänstens flyktingmottagning och integrationscenter.

Jag vet vilka som inväntade dagens besked från socialförsäkringsutskottet – jag hade bloggat häromdagen om att riksdagen kommer att förlänga eländet med den tillfälliga lagen om uppehållstillstånd. Nu kom betänkandet. Nej, låt oss hoppas att Röda Korsets och Equmeniakyrkans arbete fortsätter, även om det blev ytterligare ett bakslag.

Men jag måste avsluta med en skrivelse som diariefördes i början av veckan. Den skrivelsen kommer från den socialdemokratiska ordföranden i kommunstyrelsen och är ett uppdrag till kommundirektören. Bakgrunden är att det i överläggningarna mellan Kunskapsföretaget Väst och kommunalråden nämndes att det vore bättre för alla att satsa pengarna på vuxenutbildning och inte låta dem rinna iväg till försörjningsstöd. Detta tycks mig vara en sådan banal sanning att det är nästan pinsamt att höra att argumentet behövde framföras i överläggningar på högsta nivå. Har jag missuppfattat skrivelsen? Döm själv.

Förståelse lika med noll

Det börjar dra ihop sig, i morgon kommunstyrelsen och två veckor senare kommunfullmäktige. Många viktiga frågor innan sommarpausen, den viktigaste: Hur ser kommunen på sin verksamhet nästa år, vill vi betala vad den kostar? Eller vill vi rusta ner, steg för steg?

Utgångsläget kan inte längre skönmålas. Fullmäktige beslutade i november 2018 vad som gäller 2019. ”Det kommer inte att gå” var det några som sade. ”Det finns inte mer pengar, det måste gå” sade andra, de flesta.

Nu talar delårsbokslutet per april klarspråk. Samtliga stora nämnder anmäler att 2019 slutar med mycket stora underskott.

Kommunledningens förslag för 2020 är samma som det var i november 2018: ”Det finns inte mer pengar, det måste gå.” Och så uppmaningen: Anpassa verksamheten så att budgeten kan hållas. Låtsas kommunledningen att inte förstå situationen? Eller förstår man inte situationen?

Redan nu fylls lokaltidningens insändarsida, ”ni får inte …”, ”hur tänker ni …”, ”det drabbar …”, ”ta inte här, ta någon annanstans …”

Jag sticker ut hakan och säger som det är: Det måste finnas tillgångar, annars kan inget fördelas. Saknas det tillräckliga tillgångar, måste det tillföras mera. Och med tanke på det tilltrasslade politiska läget på nationell nivå kan vi inte förvänta oss ökade statsbidrag från riksdag och regering.

Visst, pröva varje utgift, se till att inga onödiga kostnader belastar kommunen. Men inkomstsidan måste förstärkas, det finns ingen väg förbi.

Vänsterpartiet har under flera år haft mer än ett finger med i budgetbesluten. Varför det inte har blivit några samtal i år, kan jag inte bedöma, det är andra som borde veta.

På Vänsterpartiets hemsida och på partiets Facebook-sida finns i år ingen information om vad som läggs fram i kommunstyrelsen. Jag lägger ut det här på en länk. Samtidigt vet jag att det kan tillkomma enstaka förändringar i kommunfullmäktige, den möjligheten har varje ledamot.

Sverige väljer fortsatt miniminivå

”Regeringspartierna tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna föreslår att Sverige ska ha den mest restriktiva lagstiftning vi kan ha enligt EU-rätten och Sveriges grundlag, utan att utreda eller på saklig grund motivera varför.”

20 juli 2019 är slutpunkten för Lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige som trädde i kraft den 20 juli 2016. Nu stundar en förlängning.

Så här ser tidsplanen ut:

9 maj lades på riksdagens bord prop. 2018/19;128 ”Förlängning av lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige” . Propositionen hänvisades till socialförsäkringsutskottet

24 maj var sista motionsdag – fem motioner inkom (V, L, SD, M och KD, men inte C)

4 juni bereder utskottet ”ärendet” och betänkandets text justeras 11 juni

13 juni blir betänkandet 2018/19:SfU26 offentligt

18 juni debatteras betänkandet och riksdagen beslutar

Av betänkandet kommer att framgå hur partierna ställer sig till förslaget om förlängning och vilka synpunkter som framförs kring enskilda punkter i förslaget.

Redan nu vet vi att sju (eller bara sex?) partier säger ja till en förlängning med ytterligare två år. Mer än ett parti vill se skärpningar av förslagen i propositionen.

Vänsterpartiet ensamt avviker helt. Motionens text borde läsas av alla som kommer ihåg att ha ropat ”Välkommen” 2014 och 2015.

I motionen hänvisas till två av alla organisationer som under remisstiden har haft långtgående invändningar mot regeringens lagförslag. Jag lägger även till dessa dokument ut länkar:

Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar

Svenska Röda Korset

Våra riksdagsledamöter ska veta att vi är många i partiet som tycker att asylfrågor tillhör det  viktigaste vi har att bevaka. Och även om det måste kännas ensamt i utskottet och i debatten och vid omröstningen, så är det många människor i Sverige som har samma inställning.

Det finns hopp.

Ett budgetförslag som inte duger

På onsdag sammanträder kommunstyrelsen. Bland många andra frågor som söker svar finns förslaget till Mål- och resursplan 2020-2022.

Det finns fyra förslag. Men redan nu tror jag mig kunna säga att det blir kommunledningens förslag som kommunfullmäktige tillstyrker vid vårterminens sista möte 19 juni. Låter logiskt? Nja, inte i Vänersborg. Inte med tanke att minoritetsledningen förfogar över endast 20 av 51 mandat. Inte heller när man ser tillbaka – mellan 2014 och 2018 samlade sig en del av oppositionen och fick genom det egna förslaget. Då fanns Vänsterpartiet med i högsta grad, då tillfördes skolan och omsorgen resurser som inte den socialdemokratiska ledningen velat ge.

I år har det inte funnits samtal, i år löper budgetarbete på fyra olika spår. Min partikamrat Stefan Kärvling har bloggat om de olika förslagen, jag hänvisar till hans inlägg.

Det finns en fråga som ingen har velat ge ett svar på under budgetberedningens sammanträden mellan februari och maj: Hur ska det stora gapet mellan anmälda resursbehov och tilldelade anslag överbryggas? Självfallet kommer denna fråga vara central när debatten blir offentligt, fullmäktige har kallats till klockan 10:00 på förmiddag mot det vanliga klockslaget 18:00.

Vilka lösningar ser kommunledningen? Att låtsas att det leder någon vårt att budgetbeslutet innehåller ett övertydligt budskap: Det ankommer på nämnderna, på förvaltningarnas ledning, på verksamheten att hålla sig inom ramen. Punkt.

Eller blir det en upprepning av det andra budskapet: Om detta, trots allt, inte skulle lyckas, så är nämnderna anhållna att inkomma till fullmäktige med en framställning om tilläggsbehov.

Hur annars skulle det kunna bli när MRP 2020 kommer att vara samma sak som MRP 2019. Och när vi nu nästan ett halvår in på löpande 2019 får besked om prognoser som talar om mycket stora underskott vid årets slut.

Men nu är det först en sista presentation i kommunstyrelsens slutna sammanträde. Ledamöterna och ersättare har fått tillgång till handlingar under fredagen, allmänheten får vänta till måndag när underlaget läggs ut på den digitala anslagstavlan.

Mitt förslag om att yrka på en höjning av kommunalskatten med 60 öre accepterades på Vänsterpartiets gruppmöte. Utkastet till hela yrkandet arbetades dock om. Av någon anledning finns förslaget inte med i utskicket som kommunstyrelsens ledamöter har fått. Förmodligen dyker underlaget upp på måndag på anslagstavlan.

Inget är enkelt

Visserligen erbjuder Vänsterpartiets riksdagsgrupp god handledning med genomarbetade texter i motioner, yrkanden, reservationer och oftast även i anföranden i kammaren. Vill man själv yttra sig i en komplex fråga är det ändå bäst att läsa på.

Jag ser alldeles i slutet av riksdagens snabbprotokoll från i onsdags följande rader: ”Kammaren biföll talmannens förslag till motionstiden för prop. 2018/19:133 och 134 skulle förlängas till och med tisdagen den 18 juni.”

Samma dag kom ett pressmeddelande från Vänsterpartiets vice ordförande Nooshi Dadgostar: ”Vänsterpartiet säger nej till höjd pensionsålder”.

Inget att säga emot, så långt i sin ordning. Pensionsdebatten förs dock ”vid sidan om” riksdagen, i pensionsgruppen, som lägger fram förslag som anses vara förankrade.

Vem utgör pensionsgruppen? ”Pensionsgruppen är en blocköverskridande arbetsgrupp som består av företrädare för de partier som står bakom pensionsöverenskommelsen om ett reformerat pensionssystem som träffades i januari 1994. Pensionsgruppens uppgift är att värna pensionsöverenskommelsen och att vårda pensionsreformen och dess grundläggande principer. Pensionsgruppen ska samråda om frågor som gäller pensionsreformen och vid behov ta initiativ till justeringar i pensionssystemet.” 

Vänsterpartiets grunduppfattning i pensionsfrågor hindrade partiet 1994 att ansluta sig till pensionsgruppen. SD fanns inte i riksdagen 1994. Det var en överenskommelse mellan de fyra borgerliga partierna och socialdemokraterna. MP kom med först 2014, trots häftiga protester från allianspartierna.

Nu finns pensionsgruppens tankar i två propositioner och därmed är frågorna på riksdagens bord.

”Vänsterpartiet säger nej” brukar vi få höra. ”Vänsterpartiet säger alltid nej!”

Så är det inte. Partiet säger inte nej utan att peka ut alternativa vägar och lägga fram andra konkreta förslag. Det är det arbetet som vår riksdagsgrupp nu arbetar med fram till början av midsommarveckan.

Och här de två propositioner det gäller:

”En riktålder för höjda pensioner och följsamhet till ett längre liv”

”Förbättrat grundskydd för pensionärer”

Under hösten 2019 blir det klart vilka besked riksdagen kommer att ge.

Motioner som väntar på svar

När vi vet vad som kommit med på kommunstyrelsens dagordning för juni, då vet vi också vad kommunfullmäktige behandlar innan sommarpausen. Det som inte finns med nu, får vänta till andra hälften av september.

Själv hade jag väntat mig att se en liten ansträngning från kommunledningen och kommunkansliet. Att städa lite fint innan midsommar, men därav blev inget.

Ta mina motioner till exempel.

Den första jag tänker på hade rubriken ”Rimliga villkor för förtroendevalda i alla partier”. Vi var tre ledamöter från Vänsterpartiet som hade skrivit under motionen i maj 2017. Motionen berättade att det tidigare hade varit möjligt för alla partier att se vad som skulle tas upp av kommunstyrelsens arbetsutskott. Ser man inte det, vet man inte det, ligger man som utomstående två eller tre veckor ”efter”, inläsningstid och partiets förberedelse blir sämre. Vi yrkade: ”…att kommunfullmäktige ger kommunstyrelsen i uppdrag att ompröva beslut som har föranlett de försämringar motionen pekar på i syfte att skapa lika villkor för alla partiernas förtroendevalda.” Det blev ett enhälligt beslut i kommunfullmäktige i november 2018.: Bifall. Nu sju månader senare har kommunstyrelsen inte hanterat uppdraget.

I augusti 2018 lämnade jag till fullmäktige motionen ”Ompröva hanteringen av ärenden där handlingarna är mycket omfångsrika”. Yrkandet var: ”Den tillträdande kommunledningen ser över arbetsformer i syfte att ge ledamöterna bättre villkor att vara pålästa, samtidigt prövas andra tillvägagångssätt för att möjliggöra en smidig hantering av mindre avvikande synpunkter kring detaljer.” I april kom beskedet att motionen beräknas bli behandlad av kommunfullmäktige under våren 2019. Det blir nu tidigast i september.

I oktober 2018 skrev jag motionen ”Vilken roll har ledamöter i kommunstyrelsen?” Yrkandet var: ” ... att kommunstyrelsen funderar över ledamöternas roll och hur det kan möjliggöras att våra politiker får utrymme för det politiska samtalet.” Motionen remitterades till kommunstyrelsen, mer har nog inte hänt.

I januari 2019 skrev Stefan Kärvling och jag under motionen ”Det är på tiden att vi går vidare” där vi yrkar ” ... att kommunfullmäktige beslutar att kommunfullmäktiges sammanträden ska direktsändas via webben och att debatten i efterhand ska kunna ses och höras i olika avsnitt på kommunens hemsida”.

Dessutom hade jag samtidigt lagt fram motionen ”Budgetbeslut i juni – är det bra?” med yrkandet: ”… att kommunfullmäktige anvisar kommunstyrelsen att överväga en förändring av föreslagen planering för MRP 2020 …

I april följde jag upp en interpellationsdebatt med byggnadsnämndens ordförande och krävde i min motion ”Öppenhet på den digitala anslagstavlan”; ... att kommunfullmäktige beslutar att nämndernas handlingar skall göras tillgängliga för allmänheten på den digitala anslagstavlan med beaktande av eventuella restriktioner av lagar och föreskrifter.,”

Nu senast i maj följde jag upp med motionen ”När är det rätt tid för att tänka nytt” – läs mera här och här.

Gnäller jag? Missbelåten med att kommunledningen och kommunkansliet arbetar så oerhört långsamt? Ja, jag tycker att det är nonchalant.

Vad ska Miljöpartiet säga? Deras motion från juni 2014 har inte återkommit till fullmäktige än. Eller SD, som har ett stort antal motioner som väntar på att avgöras. Eller Vänsterpartiets övriga motioner från andra ledamöter.

Det lönar sig, jag lovar

Visserligen, som pensionär har jag mer tid än andra, men här kommer några tips för den som har femton, kanske tjugo minuter över.

Jag återkommer till gårdagens inlägg ”Höjt tak för Rut-avdrag”.

  1. Tony Haddou från Lundby, Göteborg, inledde debatten. Jag klippte hela hans anförande från snabbprotokollet och lägger ut det här som pdf. En text ur hjärtat, en text att instämma i, en text att spara – rakt, tydligt, inga omsvep. Tack, Vänsterpartiets budskap duger gott.
  2. Sedan bäst att gå över till riksdagens-webb-TV: Peter Persson, S: ”Jag yrkar bifall till förslaget i föreliggande betänkande, inte med stor glädje utan av nödvändighet.” Det är nästan man lider med honom när man ser och lyssnar, dock bara nästan.
  3. Fortsätt sedan med replikskiften: Hampus Hagman (KD) fångar Helena Vilhelmsson (C) ”off-guard”, hon vet inte hur hon ska svara på en rak fråga. Joar Forssell (L) är förvarnad och förmår bättre att kontra Hagmans simpla fråga: ”Står du bakom texten i betänkandet, du var med om utskottets beslut 16 maj – eller kommer du att rösta på reservationen från (M) och (KD)?”

Replikskiften hänger ihop med skillnaden mellan utskottets text och reservationen från M och KD – dessa textavsnitt fanns i mitt inlägg igår. [Omröstningen äger rum först tisdag 4 juni.]

Det kan också nämnas att SD står bakom förslaget att höja taket för RUT-avdraget, fast partiets representant David Lång anförde att hans parti hade velat gå än längre.

Jag tror inte att debatten får något utrymme i medierna. När partitopparna slår på varandra alternativt kliar varandra på ryggen, då får vi veta detaljerna. När grovjobbet görs i riksdagens utskott och i debatterna i riksdagens tomma kammare, är det inte många som följer med. Synd! Och ännu en gång, tack Tony Haddou, du hade ett bra anförande.

Tillbaka till vardagen i dubbel bemärkelse

Nej, det var inget bra resultat i EU-valet, varken ”hemma” i Sverige eller i EU-länderna över lag. Det är väl inte första gången somliga borde ångra skrytet över tidiga höga siffror i opinionsundersökningar.

Malin Björk tackade med några fina rader:

”Vänner – vi har långt kvar innan vi har det Europa vi vill bygga! Det är dags för mig att lämna Stockholm för den här gången. Tillsammans har vi har gjort en jättefin valrörelse, men det räckte inte fram till ett andra mandat, vilket var vad vi alla arbetade så hårt för och hade hoppats på. Vi hade verkligen behövt växa och växla upp vårt arbete! Men jag konstaterar en kraftig högervridning i hela fältet här hemma…och när jag ser valresultaten också från andra länder, kan jag bara konstatera att vi har en bra bit att gå för att bygga en starkare vänster. Ändå är det just det som behövs – för att trycka tillbaks dom högerextrema både här hemma och i Europa. Högerns politik med ökad ojämlikhet krattar bara banan för dom, och inte heller klimatet kan räddas med lite liberalt finlir i kanten. Vi behöver en kraftfull och radikal omställning. Jag vill tacka för allt stöd i den här valrörelsen, det har varit så fint med all kamratskap. Vi har haft så många superfina och peppiga möten runtom i Sverige och kraft i vår mobilisering. Jag är så oerhört tacksam och stolt över att tillhöra vår rörelse! Vår anti-rasistiska, feministiska, och socialistiska kamp fortsätter. Och precis som allt annat vi gör – så gör vi det TILLSAMMANS! ✊🏽 🚩❤️ ”

Riksdagens ledamöter återvänder – diverse texter från olika utskott skall leda till beslut i allehanda frågor. Jag plockar tre texter ur Skatteutskottets betänkande 2018/19:SkU20  ”Höjt tak för RUT-avdrag”.

Först ”utskottet” – vill säga, utskottets majoritet:

”Effekter för den ekonomiska jämlikheten och den ekonomiska jämställdheten

Det är vanligare att personer med högre inkomster gör RUT-avdrag. De genomsnittliga avdragsbeloppen är också större bland dem med högre inkomster. Sammantaget bedöms förslaget bidra till minskad ekonomisk jämlikhet.

Av dem som tidigare gjorde RUT-avdrag för mer än 25 000 kronor var drygt 50 procent kvinnor. Även när det gäller sysselsättning och företagande är kvinnor överrepresenterade inom RUT-branschen. Sammantaget bedöms därför förslaget bidra till ökad ekonomisk jämställdhet. Effekterna på såväl den ekonomiska jämlikheten som jämställdheten bedöms dock vara begränsade.”

M- och KD-ledamöterna reserverade sig till förmån för en annan motivering:

”Vi anser att RUT-avdraget har varit en viktig språngbräda in på den svenska arbetsmarknaden och gett ökade möjligheter till entreprenörskap, inte minst för nyanlända kvinnor som annars är en grupp som har svårt att få ett första jobb. En studie från 2015 (Halldén et al) visar att ju större RUT-avdrag hushållet gör, desto mer ökar kvinnors arbetsmarknadsutbud. Vi menar att den sänkning av RUT-avdraget som gjordes under förra mandatperioden har försämrat möjligheterna att skapa nya jobb.

RUT-avdraget har haft många positiva effekter; det har bl.a. bidragit till att ”svarta” jobb blivit vita, fler jobb med enklare kvalifikationer har skapats, det har hjälpt människor att få ihop vardagen samtidigt som det inneburit att hushållstjänster erbjudits på den öppna marknaden.

Vi håller därför inte med om att förslaget bedöms bidra till minskad ekonomisk jämlikhet utan anser tvärtom att en reform som bidrar till att människor går från arbetslöshet till jobb måste innebära att de får högre inkomster och därmed ökar jämlikheten.

Vi stöder förslaget om höjt tak för RUT-avdrag.”

Vänsterpartiets Tony Haddou lämnade denna reservation:

”Jag har inget emot hushållsnära tjänster. Det jag vänder mig emot är att dessa skattesubventioneras. Skattereduktionen för hushållsnära tjänster är dessutom ojämnt fördelad över inkomstfördelningen. I låg- och medelinkomstskikt, med inkomster på 100 000–400 000 kronor, används RUT-avdraget av ca 10 procent, medan andelen som använder RUT-avdrag i inkomstskiktet +1 000 000 kronor uppgår till över 40 procent. Personerna i de högre inkomstskikten som använder RUT gör det också för större belopp. I det översta inkomstskiktet ligger det genomsnittliga RUT-avdraget på över 10 000 kronor, vilket kan jämföras med 4 000–5 000 kronor i snitt i mer normala inkomstlägen. Detta innebär i praktiken att låg- och medelinkomsttagare subventionerar höginkomsttagares städhjälp. Detta är inte bara orimligt och orättfärdigt, utan det är också ett slöseri med skattebetalarnas pengar. Pengarna som används för att skattesubventionera städhjälp m.m. skulle i stället kunna användas för att t.ex. bygga ut hemtjänsten, göra den mer tillgänglig och billigare. Regeringen vill nu alltså bygga ut detta system genom att tillåta skattereduktion för högre belopp. I sin konsekvensanalys bedömer regeringen att den ekonomiska ojämlikheten kommer att öka som ett resultat av förslaget samt att sysselsättningseffekten av reformen beräknas som mycket begränsad.

Riksdagen bör avslå regeringens proposition 2018/19:89 Höjt tak för rutavdrag.”

Förresten, det är den socialdemokratiska riksdagsmannen från Vänersborg, Jörgen Hellman, som är skatteutskottets ordförande. Nyfiken om han på eftermiddagen kommer att kliva upp i talarstolen, på den preliminära talarlistan satte han inte upp sig.

Egen oförmåga?

Varför lyckades vi inte att samla tillräckligt många röster för en återremiss?

I protokollet noteras hur varje ledamot tog ställning vid omröstningen. Det här var ingen fråga där någon partipiska svingades, ingen fråga där partiideologin kan ha spelat någon större roll. Det var en fråga där de flesta ledamöter följer den enklaste tumregeln som gäller i en fullmäktigeförsamling: Varför söka strid när det inte rör mig, varför avvika från ”riktlinjen” som angavs vid partiets förmöte, varför ta ställning mot det som partigruppens talesperson anför i talarstolen?

Två kommunägda och obebyggda fastigheter skulle göras om till tre fastigheter. Avstyckningsplanen från 1931 behövde därför ändras.

Långt efter 1931 byggdes kommunens största grundskola för barn mellan sex och tolv år. Den ligger ”tvärs över gatan”. I beslutsförslaget nämndes inte med ett ord att en avstämning med skolan hade skett. Dessa kontakter hade inte tagits, skolan visste inte om planen.

Nu gällde det en begäran att bevilja 755 000 kr för att kunna stycka av, dra fram vatten och avlopp och bygga om den smala vägen. Det utlovades också att det för kommunen var en affär med ett positivt ekonomiskt utfall: Insatta medel plus 710 000 kronor skulle försäljningen inbringa.

Men skolan då? Rektorn på skolan hade tidigare återlämnat arbetsmiljöuppgiften kring den ohållbara trafiksituationen. Borde inte förutsättningarna undersökas innan fullmäktige beviljar utökning av exploateringsbudgeten?

DET ÄR HÄR DET HELA INTE STÄMMER OCH BLIR EN ANING ABSURT.

Förvaltningen har inga ”egna” pengar, ingen egen budget för att kunna ge fullmäktige fullödiga beslutsunderlag. Men när fullmäktige väl har beviljat trekvarts miljon, då skall allt ske enligt gängse regelverk. Då ska det undersökas om en godtagbar lösning kan finnas. För skolans nästan 500 elever F-6 som varje morgon kommer gåendes och cyklandes, för alla föräldrar som droppar av sina barn innan de åker vidare till sina jobb.

Jag vill inte utesluta att allt kan lösas på ett bra sätt i slutändan. Men som ledamot i fullmäktige skulle jag vilja ha ett beslutsunderlag med tydliga besked att det finns förutsättningar för goda lösningar. Inte en handling där det framkommer att detta inte har skett. Ingen försäkring från nämndens ordförande att det ska göras ”sedan”.

Återigen ett objekt där det är snubblande nära att prestige tar överhand. Har man fattat ett beslut att det ska exploateras så ska det exploateras, det är ju fullmäktiges uppdrag. Inga riktigt bra lösningar kunde tas fram? Tja, det blir väl i alla fall inte sämre än det var innan, eller hur? KÖR!

Min partikamrat Stefan Kärvling ska ha en eloge för att han försökte övertyga fullmäktigeförsamlingen i Vänersborg. Han visste att det inte skulle bli en enkel match.  Hans yrkande fick inte bifall. Jag är nyfiken på hans reservation.

Hur gick det till?

Vid ett antal tillfällen under den gångna mandatperioden ställdes frågor kring debattreglerna i kommunfullmäktige.

SD begärde i en motion ett beslut om att sätta en tidsgräns för ledamöternas anföranden. Det blev med hänvisning till lagtexter och arbetsordningen ett avslag.

Ordföranden i fullmäktige gjorde ett eget försök. Han kallade till sig gruppledarna för samtliga partier som samtalade utifrån olika infallsvinklar hur en frivillig begränsning av taltid kunde se ut. Ett utkast var underlaget för partivisa överläggningar. Vänsterpartiets partigrupp kom fram till att säga nej. Ett andra försök gjordes, återigen kom Vänsterpartiets förtroendevalda fram till samma slutsats. Vårt nej avgjorde, det blev ingen frivillig överenskommelse.

Under den tiden (2015 och 2016) var jag Vänsterpartiets gruppledare. Som ansvarig för lokalföreningens hemsida sammanfattade jag diskussionen: ”Vilka tror vi att vi är?

Jag är kvar som förtroendevald även nu, i fullmäktige som ledamot och även som ålderspresident.

Jag överraskades igår när jag fick en kopia av ett utskick från fullmäktiges ordförande om en frivillig överenskommelse ”som ni gruppledare diskuterade och kom överens om … på vårt förra möte”. I utskicket skriver fullmäktiges ordförande, Annalena Levin, också: ”Jag vill att ni förankrar detta med samtliga partier före junimötet och att vi börjar använda dem då.

Jag hade aldrig fått höra att frågan nu åter togs upp, den har inte nämnts vid något gruppmöte i Vänsterpartiets lokalförening under 2019. Jag förstår dock att Vänsterpartiet inte fanns på plats vid gruppledarträffen.

Men nu syns det vara ett faktum, följande gäller från 1 juni 2019 och framöver:

DEBATTREGLER I VÄNERSBORGS KOMMUNFULLMÄKTIGE