Socialförvaltningen och barn- och utbildningsförvaltningen anser inte att deras budget är i överkant. Tvärtom, år efter år måste det göras förändringar i verksamheten. Förändringar? Rätt ord är nedskärningar. Helst lite smygande, inte plötsligt och inte drastiskt.

Och så händer något som omkullkastar planeringen.

En riksdagsledamot från vår valkrets ställer tre frågor i en interpellation. Det är Ann-Sofi Alm, M, som ber justitie- och migrationsminister Morgan Johansson, S, att svara – tidpunkten för debatten är torsdagen 9 september klockan 12:00.

Stadsrådet Johansson har på senare tid fått mycket kritik för sitt nonchalanta sätt att vilja vifta bort besvärliga frågor.

På föredömligt sätt ställs inte frågan om vad som görs för att underlätta i Vänersborg, regeringen kan inte detaljstyra sina myndigheter. Men Restad och Vänersborg anförs som exempel. Det saknas uppenbarligen ansvar hos Migrationsverket. Det bör regeringen kunna påtala i ett regleringsbrev för Migrationsverket.

Myndighetens försvar är ju redan känt, vi fick läsa om detta i somras. Där framkom att Migrationsverket pekar på att minskade anslag tvingar fram ett förhållningssätt som föranleder kritiken.

Vi får se om Morgan Johansson kan ge tillfredsställande svar.

Framförhållningen hos Migrationsverket

Interpellation 2020/21:861 av Ann-Sofie Alm (M) till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Migrationsverket ger inte kommunerna någon som helst framförhållning vid sina beslut om att stänga boenden och flytta människorna som bor däri till annan ort. Detta har pågått i stor utsträckning sedan den stora flyktingvågen 2015, och det är förvånansvärt att det fortfarande är en sådan bristfällig kommunikation mellan våra olika myndigheter i Sverige.

Vänersborgs kommun, som är en av de orter som har kvar ett stort asyl- och flyktingboende, får med väldigt kort varsel upp till 100 barn att placera i olika skolor och få deras föräldrar att integrera sig i ett nytt samhälle.

Vänersborgs kommun ser en mycket ökad belastning på sin socialförvaltning i form av ökade orosanmälningar, och kommunens kostnader har stigit från 32 miljoner kronor sedan 2016, till förra årets kostnad på 49 miljoner kronor. Den största delen går att koppla till de många människor de fått till kommunen med utomnordiskt ursprung.

Att med oerhört kort varsel få upp till 100 barn och deras familjer som nya invånare i kommunen är naturligtvis ingen lätt uppgift även med tid för planering, inte ens om det skickades med en stor budgetpost för att klara uppdraget.

Det största problemet är kanske inte att barn får bussas runt i kommunerna för att få plats i en klass med tillräckliga lärarresurser där de kan få gå i skola, utan det största problemet är att integrationen av dessa familjer tar än längre tid när de rycks upp med kort varsel från vänner och kontakter för att återigen skapa sig en trygg tillvaro på en ny plats. Hur rimmar detta med att Sverige ska vara en humanitär stormakt? Just nu klingar det ganska falskt.

Mina frågor till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson är därför:

1. Vilka åtgärder kommer ministern att vidta för att framförhållningen i Migrationsverkets beslut ska bli bättre?
2. Hur avser ministern att tillse att rätt resurser finns i de kommuner som plötsligt får en stor mängd människor i olika åldrar och med olika bakgrund till sina boenden i kommunen?
3. Vilka åtgärder kommer ministern att vidta för att försäkra sig om att Migrationsverket kan ge kommunerna bättre framförhållning gällande beslut som påverkar dem?