I slutet på augusti skrev jag att den moderata riksdagsledamoten från vår valkrets, Ann-Sofie Alm, hade ställt ”Tre bra frågor” till migrationsminister Morgan Johansson.

Själv upplever jag som ledamot i fullmäktige att interpellationer kan vara ett bra sätt att föra fram ett budskap, att inhämta värdefulla upplysningar eller att kunna komma vidare i en fråga där politiken har kört fast. Denna mandatperiod fungerar det utmärkt, jag kan absolut inte klaga över bemötandet från kommunstyrelsens och socialnämndens ordförande.

Så har det inte alltid varit. Att ställa en fråga och att bemötas av ett mästrande eller av nonchalans är inte roligt, inte för mig och väl knappast för andra ledamöter heller.

När interpellationer behandlas i riksdagens kammare brukar endast en handfull ledamöter och presidiet vara närvarande.

I torsdags fick Ann-Sofie Alm svar från statsrådet Morgan Johansson. I svaret och i replikskiften nämnde migrationsministern ”Vänersborg” inte mindre än nitton gånger.

Jag vet inte hur Ann-Sofie Alm kände efter debatten. Jag fick dock en påminnelse om tidigare upplevelser.

Se gärna debatten i efterhand.