När Centerpartiet formulerade sina villkor: ”en reform av LAS, att äganderätten för skogen stärks och en reform av strandskyddet” samt ”allt under förutsättning att regeringen INTE budgetförhandlar med Vänsterpartiet”, då var det fortfarande lång tid kvar innan något utkast till höstens budgetproposition skulle formuleras.

För stunden gäller följande:

• Socialdemokraterna har gett sig själv en chans till ”omstart”, januariavtalet är ur vägen och partiet skall vaska fram en ny partiordförande och en kandidat för statsministerposten. Det finns alla möjligheter att ”förnya” politikens inriktning.
• Vänsterpartiet observerar – när samtal och förhandlingar uteslöts, angav partiet i klartext fyra ramkrav för att stödja regeringens budget, plus tankar kring reformeringen av sjukförsäkringen, A-kassan och garantipensionen.
• Centerpartiet har utsett Martin Ådahl som ny ekonomisk-politisk talesperson, han efterträder Emil Källström som lämnar politiken för uppdrag inom näringslivet.

Och nu rullar allt igång. Finansminister Magdalena Andersson lägger först måndag 20 september propositionen på riksdagens bord. Den vanliga ordningen har varit att förhandsbesked om enskilda punkter kommer fram på en rad pressträffar. 2019 och 2020 var det fyra partier som behövde visa upp framgångar, var lyckades man bäst ”att få med” de andra? Nu är det ”bara” Miljöpartiet som har behov av visa upp sig från sin bästa sida.  Socialdemokraterna däremot har annat att tänka på. Inga förslag som är stötande för Centerpartiet, inte heller någon provokation av Vänsterpartiets riksdagsgrupp. Och så gäller det att hela tiden snegla på Centerpartiets tre villkor och på Vänsterpartiets ramkrav m.m.

Det här kommer att upprepa sig ett antal gånger: pressträff, presentationsbilder, ett pressmeddelande. Mycket sannolikt alltid någon från S och någon från MP som presenterar.

Därefter? Media jagar kommentarer. Frågorna riktas till M och svaren är givna: Elisabeth Svantesson ”fel inriktning” och Johan Forssell ”för lite, för sent”. Andra partier vill också synas, men journalisterna kommer att vara svårflirtade med L och KD, troligen även för SD. ”Just nu” vill man höra C, vill man veta av V hur regeringens utspel gick hem.

C? Jo, bytet från Källström till Ådahl blir spännande att följa. Martin Ådahl är den som i riksdagsdebatterna kring arbetsmarknadspolitiken alltid byggde upp sina talepunkter från övertygelsen att det var han som handledde arbetsmarknadsminister Eva Nordmark och det var onödigt att ens lyssna på Ali Esbati för att svara på Alis frågor.

V? Jo, Ulla Andersson är kvar, i allra högsta grad. Och det blir mycket intressant att följa dragkampen. Det känns mycket bra att se att samspelet mellan Ulla Andersson och Nooshi Dadgostar fungerade från första stunden, och det känns än bättre att komma ihåg att Magdalena Andersson och Ulla Andersson under hela mandatperioden 2014-2018 förhandlade med varandra, med stor framgång.

Nu gäller det först fram till 20 september, därefter läggs ansvaret på riksdagens finansutskott.

Reaktionerna på första pressträffen var avvaktande, men det syns att uppmärksamheten är stor.

Dagens Arena ”LO blev bönhörda”

DN ”Skippa familjeveckan om du menar allvar, Magdalena Andersson”