Länge sedan – var ska jag börja?

Inget inlägg på denna min blogg sedan 14 juli. Inte konstigt att jag fick ett mail med frågan om ”varför inte? vad nu? inte har du drabbats …?”

Nej, inte alls. Jag följer alla uppmaningar till punkt och pricka.

En bidragande orsak kan ha varit att jag skaffade en ersättning för min iPad Air 2 som har hängt med i lite mer än fem år. Fick slå upp handboken åtskilliga gånger för att lära mig det nya. Och så gick det inte att låta bli att leka stundtals. Oj, vad tiden går.

Den andra anledningen är att jag inte kommer underfund med hur jag ska komma igång igen. Det mesta hänger i luften, avgörs inte nu utan senare. Får se vad jag väljer. Här är den aktuella listan, inte rangordnad på annat sätt än att det som står i slutet verkligen kan vänta ett tag.

MIGRATIONSPOLITIK 

Den parlamentariska kommittén tvärstannade i början av juli, först 18 augusti lägger sekretariatet ut det man uppfattar vara det lilla alla eller de flesta vill vara överens om. Jag håller mig för stunden till den sammanfattningen som Christina Höj Larsen lade ut på Facebook redan 7 juli.

ENSAMKOMMANDE

Situationen för ungdomar som finns bland oss under gymnasielagens villkor är horribel. Kommentarerna pekar alla på en enda vettig lösning. Med undantag för den viktiga rösten av statsrådet Morgan Johansson. Som för det mesta dock avböjer att kommentera.

ARBETSFÖRMEDLINGEN

Två utredningar har skickats ut på remiss. Eva Nordmark hänvisar till att det gäller att invänta det som skrivs. Onekligen en balansgång för henne, kravet från de fyra partiernas överenskommelse är tydligt, men insikt och bättre vetande borde väga tungt.

Nu tillkom en spännande lokal fråga. Sedan första juni gäller en överenskommelse om samarbete som undertecknades av arbetsförmedlingen och tre kommunledningar i Trollhättan, Vänersborg och Grästorp.

SKOLPOLITIK

Även här är två utredningar på remiss. Båda emottogs med stora förväntningar. Men båda präglas av ett försiktigt tassande förbi de avgörande frågorna.

FLYGPLATSEN

Jag har tidigare i kommunfullmäktige argumenterat mot kommunens betalningsansvar för den regionala Fyrstads flygplats. Nu har allting förändrat sig och mina invändningar kan formuleras mot bakgrund av flygstoppet som förmodligen fortsätter.

KOLLEKTIVTRAFIK 

I kommunfullmäktige var jag på gång med förslag att ändra på den ofattbar stora arbetspendlingen med egen bil mellan i första hand Vänersborg och Trollhättan. Nu gäller annat – visserligen har pendlingen avtagit med ”jobba hemma”-lösningen, samtidigt har nya bilar tillkommit med alla som absolut inte vill resa kollektivt just nu.

Möte på distans 

Vänersborg ordnar nämndsmöten och även fullmäktige på ett speciellt sätt. Distans ja, men bara distans från ett rum i kommunhuset till andra rum i kommunhuset.  Som om detta inte räckte med denna unika lösningen, så har en centerpartist från Vänersborg vågat sig längre. När direktionen i Kunskapsförbundet ordnade sitt junimöte på riktig distans via utmärkta Microsoft Teams, så överklagade han till förvaltningsrätten i Göteborg.

Räknar jag rätt så skissade jag nu på sju kommande inlägg. Får se vad jag börjar med. Men visst, det fanns fler stolpar på min gamla iPad. Men när jag skickade allt till ”molnen tur och retur”, så passade jag på att gallra något. Sortera, inte slänga.

En ny månads första dag, rätt tillfälle att lova ett slut på tystnaden.

Språkplikt – vad tänker du på när du hör ordet?

Ordet är sammansatt – språk och plikt, språkplikt.

Jag kom till Sverige för 50 år sedan, i juli 1970. I bagaget en akademisk examen från Berlin, tyska som modersmål, engelskan på topp efter nästan ett år i England och hela två år på College i North Carolina.

Jag skrev in mig direkt i steg 2 och parallellt i steg 4 på Kursverksamheten Göteborgs kursutbud i svenska. En termin, inte mer än så. Jag visste vad det gällde. Alla nya vänner och bekanta som ville träna sin tyska med mig eller visa upp sin engelska fick höra: Tala svenska med mig!

Det gällde språk, jag kände inte till ordet språkplikt, skulle knappt heller uppfattat vad som kunde menas med språkplikt.

Sedan november 2014 har vi nya medlemmar i vår familj, två vuxna först men nu också barnen, födda i Sverige. Pappan är från Damaskus, mamman från Aleppo. Ordet språkplikt behövde vi inte förklara, ordet fanns inte för dem. Det som fanns var ”nej, det går inte”” eller ”tyvärr inte”, i bästa fall var budskapet ”vänta”.  Så var det, först framåt slutet av 2015, först när beslutet om beviljat uppehållstillstånd utfärdades, först då öppnades dörren till Komvux, äntligen tidpunkten att sätta sig på skolbänken och läsa sfi, svenska för invandrare.

I januari 2019 undertecknade fyra partier en sakpolitiskt överenskommelse. Punkt 40 där har rubriken ”Nyanlända ska snabbare in på arbetsmarknaden”. Och sista meningen i en längre text lyder: ”Inför språkplikt för den som söker asyl eller uppbär försörjningsstöd (Tilläggsdirektiv till utredningen Framtidens socialtjänst som levererar sitt betänkande i juni 2020. Proposition våren 2021)

Nu verkar det som att utredningen om språkplikt tog en annan väg. Strax innan årsskiftet 2019 kom ett PM från Socialdepartementet ”Språkplikt – Deltagande i grundutbildning i svenska för rätt till försörjningsstöd”. En promemoria föregår en proposition. Departementet anmoder andra myndigheter och inbjuder andra, t ex kommuner, att svara på en remiss. Vänersborgs kommun tillhör de som tillskrevs, Sölvesborg är en annan kommun som också bjöds in att lämna synpunkter. Alla yttranden måste inkomma senast 27 mars, Vänersborgs socialnämnd yttrar sig dagen innan vid sitt sammanträde.

Inledningsvis beskrev jag min ingång till ”att vilja lära sig svenska när man har kommit till Sverige”. Jag mötte öppna dörrar från dag ett. Motsatsen var det i anslutning till vågen av människor som lyckades komma till Sverige för att söka asyl här. Men uppenbarligen finns problem, jag är inte okunnig om dessa. Sedan är det nog så att alla problem inte behövt uppkomma. Det har skett mycket som hindrar en snabb och lyckad integration. Eller uttryckt på annat sätt, för få gjorde tillräckligt för att integrationen skulle fungera bättre.

Socialnämnden har på sitt bord ett underlag som utredaren Per Ekman har skrivit. Under alla mina år i socialnämnden har jag alltid sett fram emot dessa texter. Dels för att texterna är så väl formulerade, Vänersborg kan känna sig stolt över att kunna lägga fram så välskrivna utredningar. Men också av det skälet att det alltid fanns något som jag inte själv hade ”kommit på”, någon invändning, någon nödvändig anmärkning som spetsade till kommunens yttrande om bifall, om instämmandet eller avvisandet, beroende på vad frågan gällde. Läs och njut av underlaget.

På regeringens hemsida samlas alla inkomna remissvar, just nu är det en preliminär lista, efter den 27 mars en fullständig sådan. Om remissvaren ger regeringen det som behövs för att gå vidare, så kommer riksdagen under hösten 2020 att få ta ställning till en proposition. Senast då kommer kanske också jag att få lära mig varför det ansågs nödvändigt att sätta igång så mycket  för ”språkplikten”. Jag  inbillade mig att alla ville lära sig det nya språket, bara att några få hade det hur lätt som helst, medan andra behövde mängder av uppmuntran och stöd för att tillgodogöra sig adekvat utbildning.

Inte varje år

Till kommunstyrelsen och till kommunfullmäktige kommer mängder av beslutsunderlag. Somliga ärenden återkommer en gång om året. Men det kan också passera årtionden innan det åter är dags.

Från kommunstyrelsen nästa onsdag till kommunfullmäktige 18 mars 2020 är det en kort sträcka. Sannolikt blir det ett enhälligt beslut på punkten: ”Antagande av Program för bevarande och utveckling – Vänersborgs innerstad”.

På min bokhylla finns dokumentet kvar som med samma beslut förklaras ”inte längre gälla”: ”Bebyggelsemiljöprogram för centrala Vänersborg”. I juni 1992 antogs programmet, då hade jag varit på plats i fullmäktige mina första tio år.

I bokhyllan det ena, på hårddisken det andra. Jag ägnar inte en tanke åt med vilken teknisk lösning nästa alster levereras, hypotetiska frågor är inte mitt bord. Det nya programmet är spännande läsning, rekommenderas som första klassens uppslagsbok.

Samma möte? Är det sant?

Fullmäktige samlades igår på Quality, med start klockan 18:00 och sista klubbslaget tre och en halv timme senare.  Som alltid, redan samma kväll fanns på kommunens hemsida: ”Fullmäktige i korthet” Föredömligt? Nej, intetsägande.

Stefan Kärvlings blogg ger mer, mycket mer. Sedan kan man ju bestämma själv hur man vill tolka hans beskrivning. Stefan representerar ett av fullmäktiges nio partier, och därutöver har han egna åsikter. Kontrasten till kommunens presentation är slående.

Själv förvånades jag över en tillsägelse. Min interpellation om ”Habiliteringsersättning” avsåg ett klarläggande: Förvaltas ett statligt bidrag av vår förvaltning och vår nämnd på det sätt som bidraget var avsett? Gör Vänersborg rätt med det som bestämdes av regering och riksdag i Stockholm? Efter mitt inlägg fick jag uppmaningen att hålla mig till det som gäller Vänersborg, att inte blanda in riksdagen i mitt anförande.

Överhuvudtaget upplever jag att fullmäktige inte borde begränsas till att endast bifalla eller avslå färdiga beslutsförslag. Vi har olika åsikter, vi uppfattar frågorna olika, vi drar andra slutsatser. Då kan interpellationer öppna för debatt. Där finns tillfälle att lite mer spontant ta ställning, öppna samtalet, leta efter möjliga vägar att komma överens eller att markera att skillnaderna är för stora.

Hur som helst, jag tror mig har lyckats med att föra fram det jag ville ha sagt. Och Dan Nyberg, ordförande i socialnämnden, verkar också ha uppskattat frågan som gav honom tillfälle att berätta om en av alla dessa insatser som socialtjänsten gör i vår kommun och som är så värdefull för en liten grupp i vårt samhälle.

Manga fler berörs av kaoset kring arbetsförmedlingen. Kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson, svarade på min interpellationsfråga som gällde förmedlingens framtid i Vänersborg. Varken han eller jag lyckades undvika att beröra att det mesta avgörs på annan ort, i Stockholm, på regeringskansliet, i riksdagen. Och så blev vi överens om att utvecklingen av frågan, och därmed en hotande avveckling av lokalkontoret, har hög prioritet. Flera stora grupper i vår kommun är beroende av att kaoset får en förnuftig lösning. Kommunens ekonomiska läge tål inte heller ytterligare en belastning.

Jag avslutade med att hänvisa till att regleringsbrevet för myndigheten skulle presenteras idag vid en pressträff. Nu har lyssnat på Eva Nordmark. En liten suck av lättnad klämde jag fram. Tänkte på hur Jonas Sjöstedt och Ali Esbati hade tagit till tuffa ord i stridens hetta. Det var nog inte fel!

Ali Esbati, tack

Mitt inlägg i fredags ”Stanna upp innan det är för sent” belyste aktuella utspel i frågan om vart arbetsförmedlingen är på väg.

Igår tisdag tillkom ett utspel från (L) som var i häftigaste laget.

Av en händelse blev detta utspel en central punkt i interpellationsdebatten klockan 18:00 igår i riksdagen. Ledamot Mats Green (M) frågade om: ”Januariöverenskommelsen och Arbetsförmedlingen” och riktade frågan till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark.

Vänsterpartiets Ali Esbati deltog i debatten och hans inlägg bidrog för att kunna greppa vad som egentligen sker. Ali Esbati klargjorde också hur Mats Green försökte blanda bort korten.

Den korta debatten kan ses och höras eller också kan man studera snabbprotokollet.

Tidigare idag, onsdag, lämnade Ali Esbati in en ny interpellation till arbetsmarknadsministern. Esbati anknyter till gårdagens debatt och vill veta mer om hur regeringen avser att bemöta kommunernas växande farhågor. Ali Esbati frågar:

1. Avser ministern att redovisa någon bedömning av de merkostnader som situationen på Arbetsförmedlingen redan har åsamkat kommunerna genom minskad service, närvaro och förutsägbarhet?

2. Avser regeringen att återkomma med budgetkompensation till
kommunerna för dessa merkostnader och de merkostnader som kan
väntas framöver i och med Arbetsförmedlingens avveckling?

Enligt riksdagens regelverk skall debatten ske senast om två veckor.

”Vi gör ingen skillnad”

Det sker under ett långt fullmäktigemöte en rad replikväxlingar, några som är mer intressanta än andra. Jag tänker på ett inspel och en fråga som gruppledaren för SD i Vänersborg, Anders Strand, riktade till mig efter mitt anförande på punkten utbildning.

Jag berättade för fullmäktige hur Kunskapsförbundet Väst ställs på bar backe, när budgetförslaget säger nej till begärd förstärkning för gymnasieskolan och för vuxenutbildningen. ”Det är ingen bra utveckling för ungdomar, det här bådar inte gott för vuxna människor. Utbildningen kan vara den avgörande skillnaden för den enskilde individen, här kan utbildningen för en i familjen avgöra hela familjens öde. Och här, kära SD, talar vi inte bara om människor som inte har den blågula bakgrunden, här talar vi om alla, här talar vi om många som har gått ur grundskolan utan att ha fullgjort sin skolutbildning.

Anders Strand begärde replik: ”Jag vet inte var Lutz får det ifrån, när det gäller utbildning och skolan. Var någonstans har vi sagt det du påstår?

Jag frågade: ”Du säger: ”det du påstår” – vad är det du syftar till?

Anders Strand igen: ”Vi gör ingen skillnad. Jag tolkar det så att vi gör skillnad. Det gör vi inte.

Helafton med kommunfullmäktige väntar i veckan

19 december, det var ju länge sedan. Tre månader senare sammanträder kommunfullmäktige igen.

I Vänersborg ordnas i regel inget möte under januari. Till februari kom endast ett fåtal ärenden fram. Jag misstänkte tidigt att det skulle bli så. Då redovisade jag också att kommunen skulle spara lite över 100 000 kronor på ett inställt möte.

Vad väntar nu? Föredragningslistan växer från dag till dag. Först var det 30 punkter, nu omfattar listan 35 ärenden. Det kan tillkomma fler.

Det börjar med att alla får inta nya platser, fullmäktiges ordförande har beslutat om förändringen. Det måste ha varit minst tio år sedan som jag första gången motionerade om ”placering partivis”. Det blev avslag varje gång jag försökte. 24 oktober 2018 passade jag på. Då öppnade jag för andra gången som ålderspresident det första mötet med den nyvalda församlingen. Alla skulle sitta partivis! Jag hade tre vittnen när det lottades, Vänsterpartiet hamnade på plats 1-5. Nu gäller för de kommande fyra åren ”partivis”, Vänsterpartiet längst bak på sista raden. Protokollet berättar inget om någon lottning.

Nu har vi vänsterpartister full koll ”bakifrån”, sitter tillsammans, har lättare att samråda och kan enas snabbt om stridiga punkter dyker upp under en lång kväll.

Nästa punkt är rättelser i förra träffens långa protokoll. Inte roligt att behöva se att såväl ordförande som två ledamöter, utsedda till att justera protokollet, sviker vår ambitiösa kommunsekreterare. Ärligt talat, Kristin Lindblom gör ett toppenjobb och utan henne skulle hela föreställningen falla platt.

Flera val och fyllnadsval skall göras. För Vänsterpartiet tar Gunnel Boman och Monica Andersson plats i demokratiberedningen, Magnus Lilja som ersättare i barn- och utbildningsnämnden och jag får äntligen en ersättare i Kunskapsförbundets direktion, Stefan Kärvling.

Sedan tre ärenden som kan vålla viss debatt, extra anslag för att den nya idrottshallen skall byggas, synpunkter om utformningen av kommunens IT-policy och kritiska invändningar mot texten för ”Uppförandekriterier för förtroendevalda”.

Sedan kommer två ärenden som jag som ålderspresident lät utgå från dagordningen i december 2018. Såvitt jag kan se finns inga som helst förändringar i underlaget jämfört med utskicket då. Jag motiverade med att beredningen inte var tillfyllest och jag uttryckte förhoppningen att oklarheter skulle kunna undanröjas. Frågorna gäller regelverket för det kommunala pensionärsrådet och rådet för funktionshinderfrågor.

Sedan kommer ärendet där jag har för avsikt att lämna ett tilläggsförslag: ”Kollektivtrafikplanen för Trollhättan och Vänersborg till år 2030”. När jag försöker att se fram de kommande elva åren, så är det absolut en sak som jag vill skall finnas med som åtminstone en punkt som ska utredas: Avgiftsfri kollektivtrafik för alla.

Fullmäktige skall besluta om och hur sammanträden skall annonseras. Risken finns att beslutet blir: endast digitalt.

Två medborgarförslag och åtta motioner har hittills lämnats in, innan onsdag kan det kommer fler. Medborgarförslag och motioner överlämnas till nämnder och kommunstyrelsen för behandling och yttrande innan fullmäktige fattar beslut. Det kan dröja månader, i Vänersborg går allt extra långsamt, så rättare sagt, det kan dröja över ett år.

SD har fyra motioner, M och V vardera två. Varje motion kan kort presenteras, högst två minuter.

Sedan tre interpellationer – där finns obegränsad tid för den som frågat, för den som svarar och för alla andra som vill delta i debatten. Själv tycker jag att frågorna är av större intresse, men det kan bero på att det var jag som skrev samtliga tre.

Punkt 35 lyder i sin helhet: ”Mötet avslutas”. Det kan bli sent på kvällen innan vi är där.

Här länken till alla underlag, observera att filen är rätt så stor.

Stefan Kärvling har också bloggat inför kommunfullmäktige.

Jag vill veta mer

Lite mer än två månader fram till valdagen. Då får jag rösta som de flesta andra. Vart femte år!

När jag på valdagen för riksdagsval, regionval och kommunalval går fram till valförrättarens bord, får jag allt som oftast påpeka ”nej, nu blev det fel!” Jag ska inte få tre kuvert, bara två. Som tysk medborgare får jag inte rösta i riksdagsvalet. Det spelar ingen roll att jag har levt i Sverige i 49 år, det är medborgarskapet som avgör.

Många gånger får jag veta: Du kan ju rösta i Tyskland, eller hur? Nej, det får jag inte. Som tysk medborgare får jag rösta i Tyskland under förutsättning att jag kan visa på vilken adress jag bor i Tyskland. Det kan jag inte! Ingen rösträtt här, ingen rösträtt där!

Men nu vid EU-valet 26 maj röstar jag i Sverige. Och eftersom jag tänker rösta på Vänsterpartiet vill jag naturligtvis veta mer om partiets EU-politik: Vem sitter i parlamentet, vem kandiderar nu? Vad har man åstadkommit, vad vill man göra under den kommande mandatperioden?

Men framförallt en sak: Vilka samarbetar Vänsterpartiet med? Att vara ensam ledamot bland alla 751 synes som en övermäktig uppgift, en dräglig arbetsbelastning förutsätter givetvis samarbete.  Med vem, med vilka?

På Vänsterpartiets hemsida kom igår ett inlägg som berättar om samarbetet: ”Europeiska vänsterpartier enas om radikala åtgärder mot klimatkrisen”. Inlägget avslutas med en länk till deklarationen som man kommit överens om.

Där finns sex partier som samarbetar, Vänsterpartiet är den svenska partnern.

Jag blev nyfiken och slog upp, en efter en – här inledningen till beskrivningar som jag hämtade från bl a Wikipedia:

Vasemmistoliitto och Vänsterpartiet

Vänsterförbundet är ett politiskt parti i Finland. Partiet grundades 1990 för att fortsätta den politiska verksamhet som innan dess bedrivits av Demokratiska förbundet för Finlands folk, Finlands kommunistiska parti och Finlands demokratiska kvinnoförbund.

Bloco de Esquerda

”Vänsterblocket”, är ett socialistiskt politiskt parti i Portugal, grundat 1999. Partiet är medlem i Europeiska vänsterpartiet och dess Europaparlamentariker sitter i Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster.

Podemos

Ett spanskt vänsterparti som uppstod i januari 2014 ur proteströrelsen mot korruption, nedskärningar och social ojämlikhet. En av partiets grundare och talespersoner är Pablo Iglesias Turrión, professor i statsvetenskap, skribent och TV-personlighet.

La France Insoumise

(Okuvat Frankrike) är ett vänsterpopulistiskt parti i Frankrike grundat 2016 av Jean-Luc Mélenchon inför det franska presidentvalet 2017. I valet stödde det, tillsammans med det franska vänsterpartiet, Mélenchon som fick 19,58% av rösterna i första rundan.

Enhedslisten – De Rød-Grønne

Enhetslistan – de röd-gröna – är ett demokratiskt socialistiskt och grönt politiskt parti i Danmark, ursprungligen grundat som ett samarbete mellan tre danska vänsterpartier år 1989. Det är det mest vänsterorienterade partiet i Folketinget.

Det som imponerar, tycker jag, är: 1990 – 1999 – 2014 – 2016 – 1989.

Vänsterpartiets ordförande, Jonas Sjöstedt, var partiets representant i Bryssel och Strasbourg 1995-2006. Några av ovanstående nuvarande partner fanns inte på hans tid. Är det bara min nyfikenhet som gör att jag vill veta vem Vänsterpartiet på Jonas tid samarbetade med? Nej, det finns också ett annat skäl. Vänsterpartiets syn på EU och Vänsterpartiets arbete i EU har förändrats genom åren.

Att tala för partiet och att uppmana andra: ”rösta på Vänsterpartiet i EU-valet!” är så mycket lättare och blir så mycket bättre med mer kunskap.

Det återstår lite mer än två månader! Låt inte tiden rinna väg.

Inget problem för mig

Rätt ska vara rätt, jag kan inte tumma på denna enkla regel. Men visst, det är inte alltid så enkelt! Särskilt inte när andra upplever andra regler som överordnade.

I anslutning till valet 2014 protesterade jag tillsammans med två partikamrater mot en tolkning av regelverket, som skulle ha gynnat några partier på bekostnad av ett annat parti. Det ledde till en bassning! Men det gick inte hem hos mig, jag verkar vara immun.

Något liknande kan komma att upprepas. Då gäller det hur vi ställer oss när partiernas motioner har vandrat färdigt från kommunfullmäktige till nämnderna och förvaltningarna, till kommunstyrelsen och åter till kommunfullmäktige. Ska motionen bifallas? Ska den avslås? Ska man avstå från att delta i omröstningen?

Sverigedemokraterna i Vänersborg har under fyra år haft två ledamöter i fullmäktige, sedan sex och nu är det nio ledamöter och deras fyra ersättare som är aktiva.

Aktiva i nämnder och styrelser, aktiva i fullmäktige. Med inlägg i nämndernas överläggningar, med frågor och genom att rösta kring en mängd beslutsförslag. Nämndernas arbete sker i likhet med kommunstyrelsens möten bakom stängda dörrar. Det som syns i protokollen är yrkanden, avvikande uppfattningar som fästs på papper, och omröstningsresultat.

Fullmäktige är offentligt. Det finns plats för många åhörare i salen och faktiskt kommer fler och fler som direkt vill uppleva debatten. Allt som anförs från talarstolen kan också avlyssnas senare från bandupptagningen.

Själv har jag upplevt SD:s agerande i kommunfullmäktige under alla år sedan november 2010 och i kommunstyrelsen och socialnämnden sedan januari 2015 när partiet fick platser där.

I kommunfullmäktige agerade alltså SD ”inför öppen ridå”. Under mandatperioden 2010-2014 var det riktigt illa, men även under tiden 2014-2018 var det sällan något inlägg som inte bemöttes av en eller oftast flera ledamöter från andra partier. I många fall var det budskapet som provocerade. Men lika ofta fanns det två andra anledningar: SD visade sig vara dåligt påläst och ganska ofta rent ut sagt okunnigt. Eller också ville man föra debatten om något annat utan att ta hänsyn till en grundregel i fullmäktiges arbetsordning: håll dig till ämnet.

I socialnämnden och i kommunstyrelsen tog det också lång tid innan SD-ledamöterna lärde sig spelreglerna. Vi skrev ner många uttalanden som var av sorten ”så där talar SD”. Även av protokollen framgår att det ofta blev SD mot alla andra.

Det är en ny mandatperiod – och det märks. Vid fullmäktiges sammanträde 20 mars kommer inte mindre än fyra motioner från SD att finnas på föredragningslistan.

För samtliga motioner gäller följande: Om man endast presenterar texterna och ställer frågan till en utvald skara pålästa och erfarna kommunpolitiker ”vilket parti tror du står bakom denna motion?” så skulle svaren kunna bli ”alla möjliga”, ”något av de nio”.

Min inställning? Läs motionerna, begrunda yrkandena, ta del av förvaltningens utredning ”för och emot”, studera nämndernas reaktion, ta ställning i sakfrågan. Jag kan tillägga att det bär mig emot att smita ut bakvägen genom att avstå från att rösta ”ja” eller ”nej”.

Jag tror inte det blir ett problem för mig. Och jag räknar med att jag inte borde vara ett problem för andra.