Vänsterpartiet och Moderaterna står alltså mycket långt ifrån varandra …

Med förstoringsglaset går det att hitta enstaka notiser i medierna om gårdagens budgetdebatt i riksdagen.

Allting var känt i förväg, det fanns inte plats för nya utspel. 

Januariavtalets fyra partier ansträngde sig på var sitt håll att framhäva vilka egna russin man hade lyckats pytsa in i smeten. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna gick fram var och en för sig, några nya inviter till samarbete märktes inte i debatten. 

Samtliga anföranden och alla replikskiften från fem timmars debatt kan i efterhand läsas i snabbprotokollet eller ses och höras i riksdagens webb-TV.

Här mina två favoriter.

Ulla Anderssons anförande sammanfattade väl Vänsterpartiets invändningar mot kursen som Stefan Löfven angett. Vid rodret står Magdalena Andersson – här ett replikskifte mellan henne och Ulla Andersson, det handlar om arbetsmarknadspolitik och arbetsförmedlingens avveckling.

Tony Haddou rensar bort allt onödigt från sina manuskript, hans anförande och hans repliker är knivskarpa. Anförandet från budgetdebattens skatteronda skall jag lägga in i mitt arkiv.

Tony Haddou lyckades få S-ledamoten från Vänersborg, Jörgen Hellman, tillika ordförande i riksdagens skatteutskott, att komma med ett klassiskt uttalande: 

”Jag förstår Tony Haddous argumentation, för Vänsterpartiet får 70 miljarder mer i inkomster genom sina förslag att höja alla skatter ordentligt. Jag kan konstatera att inget av dessa förslag överensstämmer med Moderaternas skattepolitiska förslag. Vänsterpartiet och Moderaterna står alltså mycket långt ifrån varandra, och vi står väl någonstans i mitten.”

Så är det väl!

På onsdag faller klubban

Varför inte ta och klippa och klistra? På riksdagens hemsida beskrivs kortfattat vad som gäller:

I statens budget finns alla statens inkomster och utgifter som påverkar hur mycket pengar staten måste låna. Den innehåller cirka 500 så kallade anslag för olika utgifter. Ett anslag är en summa pengar och kan gälla maxtaxa i barnomsorgen eller underhåll av vägar. De 500 anslagen i statens budget är grupperade i 27 utgiftsområden.

Regeringen har lämnat förslag till riksdagen: Den 21 september lämnade regeringen in sitt förslag till budget till riksdagen. Budgetpropositionen för 2021 bygger på en överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet.

Under allmänna motionstiden, som i år pågick från 8 september till 6 oktober, kunde riksdagens partier lämna in alternativa förslag till budgetpropositionen i form av budgetmotioner.

Alla 15 utskott arbetar med budgeten, finansutskottet har dock huvudansvaret och föreslår exempelvis om riksdagen ska säga ja eller nej till regeringens förslag om budgetens ramar.

Riksdagen beslutar först om ramarna

Riksdagen beslutar om statens budget i två steg. Först tar riksdagen beslut om budgetens omfattning i stort, det vill säga de övergripande utgiftsramarna. Ramarna bestämmer hur mycket varje utgiftsområde får kosta, de innehåller också en beräkning av statens inkomster för nästa år. 

Debatt i kammaren 25 november: Statens budget 2021 Rambeslutet

Finansutskottets betänkande 2020/21:FiU1

Riksdagen fördelar pengarna mellan utgiftsområdena: I ett andra steg förbereder utskotten förslag till beslut om hur pengarna ska fördelas inom de 27 olika utgiftsområdena.

Riksdagens kammare debatterar och beslutar sedan om förslagen. Därefter sammanställer finansutskottet riksdagens beslut om statens budget i betänkandet 2020/21:FiU10 Statens budget för 2021. Sammanställningen överlämnas till regeringen dagarna före jul.

Så långt texten på riksdagens hemsida.

Än så länge håller kittet för januariöverenskommelsen mellan S, MP och C, L.

På den andra planhalvan finns fyra partier med egna texter: M, SD och KD – helt skilda uppfattningar från det fjärde partiet i opposition, Vänsterpartiet.

På talarlistan har Vänsterpartiet anmält Ulla Andersson och Tony Haddou. Här länkar till Vänsterpartiets reservation;

Riktlinjerna för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken

Och här två tabeller med inget annat än siffror som är ganska enkla att läsa av. Först kolumnen med förslaget från regeringen och C samt L, alltså det som sannolikt vinner efter omröstningen. Sedan fyra kolumner för M, SD, V och KD. Dessa uppgifter är antingen ett tillägg till regeringens förslag eller också ett förslag till minskning eller, vilket markeras med ”0”, ett tillstyrkande av huvudförslaget. 

Den första tabellen visar hur man tänker kring utgiftsramar för 27 utgiftsområden.

Den andra tabellen visar inkomstberäkningar, alltså hur partierna avviker från regeringen i synen på skatter (inkomstskatt, kapitalskatt, skatt på konsumtion).

Subventioner till flygplatsen fortsätter väl inte?

Mycket går på rutin, fast det händer att något tillstöter som leder till förändring. Under alla mina år som ledamot i kommunstyrelsen lärde jag mig ”årshjulet”. Det här står på kallelsen till första sammanträdet i början av ett kalenderår, det där måste finnas med vid sista sammanträdet innan sommarpausen, och slutligen måste det fattas beslut om det här och det där i november eller senast december.

Budgeten, bokslut, delårsbokslut följer hjulets regler – fast undantag kan finnas, som det blev med det sena budgetbeslutet för någon dag sedan. Taxor och avgifter förändras regelbundet, ett elakt påstående är att säga ”höjs varje år”. Och så var det bidragen till kommunens hel- eller delägda bolag:  Vattenpalatsets förlustbidrag, räddningstjänsten NÄRF, turistnäringens samarbete VISIT, driftsbidraget till flygplatsbolaget.

Javisst, det var då jag kom på att jag måste få upp ögonen. Var tog detta ärende vägen? Det kom genom åren alltid en bit innan kalenderårets slut. Allt sedan Malöga blev kvar och döptes om till Fyrstads Flygplats. Vilket år var detta? Det var för länge sedan, Socialdemokraterna i Vänersborg slickade sina sår när S Anders Larssons första stora projekt med nya flygplatsen i Skogaryd inte ville sig.

Malöga, Fyrstads Flygplats AB, får finansiellt stöd från regionen och fyra kommuner: Uddevalla och Lysekil vid sidan om Trollhättan och Vänersborg. År efter år, oaktat Miljöpartiets och Vänsterpartiets motioner och interpellationer och invändningar. Fast Miljöpartiet hörs inte längre, partiet ingår nu som en del av kommunledningen och så var det med den saken.

I år ställde jag vid två tillfällen frågor till kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson, S. Det är så tyst ovanför Onsjö, så jag undrade hur fortsättningen kunde se ut efter det långa flygstoppet. Min tanke är att kommunen inte behöver arbeta aktivt och med nya tillskott för återkomsten av regelbundna flygturer till och från Bromma. Benny Augustsson delar inte min uppfattning. Han hänvisar framförallt till att kommunens bidrag inte alls går till kommersiella flyg. Beredskap, räddningstjänst, ambulansflyg är nyckelord i hans skriftliga svar på mina tankar.

2018/19 hade rutinen i årshjulet halkat till, då gällde det frågan i vilken utsträckning EU skulle godkänna offentliga bidrag till en kommersiell verksamhet. I början av 2019 fattades därför två beslut, ett retroaktivt för året 2018 och ett för 2019. Nu återstår bara ett möte i kommunstyrelsen och i kommunfullmäktige i december 2020, då måste väl ärendet om flygplatsbolagets ansökan om bidrag för nästa år finnas med på kallelsen?

Jag hoppas verkligen att denna ansökan då präglas av den påtagliga förändringen som har inträffat under pandemitiden. Att man i ansökan beaktar att det finns mycket som talar för att någon snabb återstart absolut inte finns att vänta, att det kanske aldrig blir som förr igen.

I riksdagen har det under hösten debatterats mycket kring ”Bromma” – Brommaflygplatsens vara eller icke vara är av avgörande betydelse för FFAB i vår delregion.

Senast igår kom nyhetsbrevet från Westander, här klimatkommentaren med rubriken ”Bromma flygplats kommer stängas utan att Arlanda byggs ut”.

Och så är den andra infallsvinkeln som kommunstyrelsens ordförande i Vänersborg betonar.

I ett interpellationssvar till mig skriver han i november 2019 om kommunens årliga bidrag på strax under en miljon: ”Dessa pengar går till basverksamheten på flygplatsen. I basverksamheten ingår att tillhandahålla en flygplats för sjuktransporter till regionens sjukhus även organtransporter, räddningstjänsten för brandbekämpningsflyg, försvarsmakten och annan verksamhet för samhällets beredskap för kriser och krig, polishelikopter, och för kommersiellt flyg.”

Den 15 juni 2020 överlämnade Trafikverket en rapport till regeringen: ”Översyn av de svenska beredskapsflygplatserna ” Uppdraget var att inventera beredskapsflygplatserna, ambulansflyget, räddningstjänsten, försvarsmaktens behov, polisväsendets behov m.m.

Trafikverket konstaterar att tio beredskapsflygplatser i Sverige behöver kompletteras med ytterligare nio regionala flygplatser.

Trollhättan, Vänersborg, Malöga, Fyrstads Flygplats – inte någonstans på 60 sidor i slutrapporten nämns vi. Vilka slutsatser bör detta leda till?

När ärendet om bidraget för 2021 dyker upp för behandling hoppas jag att kommunledningen tar sig en funderare.

Så bra som möjligt! Så gott det går?

”Så bra som möjligt” läser jag i förordet till en ny rapport ”Kommunala perspektiv på arbetsmarknadspolitiken 2020”.

SKR:s arbetsmarknadssektion står bakom rapporten. Resultat från en omfattande enkätundersökning presenteras och utgör underlag till en aktuell analys av arbetsmarknadspolitiken i spåren av Coronapandemin.

Jag citerar från förordet: ”En aktiv arbetsmarknadspolitik är en av flera viktiga pusselbitar i återhämtningen. Arbetsförmedlingen genomgår sedan tidigare stora förändringar med minskad personalstyrka, ett centraliserat kontorsnät och övergång till digitala tjänster. Myndigheten ska samtidigt reformeras i grunden och fristående aktörer ska från slutet av år 2022 rusta och matcha arbetslösa till jobben i större utsträckning än idag.

Och så följer denna mening: ”Arbetsmarknadspolitiken och Arbetsförmedlingen måste fungera så bra som möjligt under reformeringsperioden 2020–2021.

Rapportens mycket läsvärda text är på knappa 32 sidor, följt av tre tabeller. När jag nu återvänder till förordet så ser jag att SKR skulle behövt vara ärligt och formulerat: ”Arbetsmarknadspolitiken och Arbetsförmedlingen måste fungera så gott det går under reformeringsperioden 2020–2021.

Det finns väl ingen som kan ha höga förväntningar på utvecklingen. Det framkommer också av förordets avslutande mening: ”Vi ser ett allt mer akut behov av att regeringen och samarbetspartierna ger tydliga besked om inriktningen för Arbetsförmedlingen och hur arbetsmarknadspolitiken ska utformas och leverera nu och i framtiden.

Regeringens företrädare här är Eva Nordmark, arbetsmarknadsministern. När Eva Nordmark har webbsänd pressträff kring jobbiga budskap så syns det att hon inte funnits länge i rollen som ansvarigt statsråd. Hennes talepunkter och manuskript är en sak, hennes kroppsspråk en annan. Hon vet ju att den fortsatta avvecklingen av myndigheten ”Arbetsförmedlingen” inte kan marknadsföras till fördel för socialdemokratin i valrörelsen 2022.

Samarbetspartierna? Vad menas med samarbete i arbetsmarknadspolitiken? Centerns linje gäller! Centern samarbetar inte i denna fråga. Centern vill bestämma  – och det har Stefan Löfven accepterat. Eller öppnas det en nödutgång i sista stund? Nu när Liberalerna helt tappar fotfäste med beskedet att man håller fast vid avtalet fram till valdagen 11 september 2022 för att dagen efter vända på kappan!

Åter till rapporten. En av frågorna i enkäten till kommunerna var: ”I vilken utsträckning tar Arbetsförmedlingen tillvara era kommunala perspektiv och erfarenheter i det förändringsarbete som nu pågår?” Beskedet 2020 från kommunerna i Västra Götaland är förkrossande (i procent) – i parentes 2019

  • I mycket låg utsträckning 36 % (32 %)
  • I låg utsträckning 48 % (31 %)
  • I hög utsträckning 16 % (21 %)
  • I mycket hög utsträckning – 0=inga kommuner (3 %)
  • Vet ej – 0=inga kommuner (13 %)

Vänersborg är en av regionens 49 kommuner. Jag känner inte till svaren som kommunen gav i enkäten. Jag vet vad kommunstyrelsens ordförande anser. Min interpellationsfråga och Benny Augustssons svar noterades vid gårdagens fullmäktige. Jag har inte den blekaste aning om hur många ledamöter som gjorde sig besväret att läsa frågan och att begrunda svaret.

Kommunens kommunikatörer berättade redan igår på fliken ”Fullmäktige i korthet” i 26 punkter om nästan samtliga ärenden. Vänsterpartiets två interpellationer nämndes inte. Snyggt!  

 

Kommunfullmäktige? Tja, vad ska man säga?

Nej, det är inget jag rekommenderar! Det finns andra sätt att roa sig än att i efterhand klicka fram webbsändningen från dagens kommunfullmäktige.

Det fanns egentligen bara ett ärende bland ett trettiotal punkter som det kunde bli debatt kring. Och precis så blev det, bara ett ärende – men inte heller där någon debatt.

I sista stund uppmärksammade å ena sidan S+C+MP och å andra sidan M+KD+L att skillnaden mellan deras budgetförslag var ”hårfin”, att det skulle kännas jobbigt att hävda att ”mitt är bättre än ditt” eller ”ditt är sämre än mitt”.

Om vi skulle kunna lägga fram ett gemensamt förslag? Kan vi? Jo, det kan vi! Och det förstår väl vem som helst: om 35 av 51 ledamöter enas om något, så uppfattas det sannolikt som det rätta, det bästa, det mest genomtänkta förslaget. Punkt.

Jag satt hemma, 80- som jag är, följde alla anvisningar av Stefan Löfven och Lena Hallengren om ”att hålla distans” och begrundade vad som utspelade sig.

En budgetprocess börjar varje år med att kommunens förvaltningar lägger fram: a) förra året gjorde vi underskott, för att … b) i år vill vi försöka att komma rätt, men …. tyvärr kommer vi nog inte att klara oss om vi inte får tillägg, och c) demografiska belastningar … nya lagföreskrifter … kommunens målsättning om …. d) vi skulle behöva tillkommande anslag.

Förvaltningar får nästan undantagslöst stöd av ledamöterna från samtliga partier i alla facknämnder, alla visar förståelse.

Sedan rullar det på i budgetberedningen. Vi måste se på helheten! Brösttoner!

I det sista kommunstyrelsemötet innan fullmäktiges budgetbeslut finns fortfarande fyra förslag: S+C+MP lika med 20 ledamöter, M+KD+L lika med 15 ledamöter, SD med 9, Vänsterpartiet med 5 och Medborgarpartiet med 2 (som alltid utan eget förslag).

Hur skulle det se ut att få genom ett budgetförslag med blott 20 av 51?

Tänk om SD röstar tillsammans med M+KD+L? 24? Vi, som är kommunledningen, förlorar med våra 20?

Jösses! 20 + 15 – vi seglar lugnt! Där har vi det!

Jag blev glad när Magnus Lilja tog någon minut för att med enkla ord och utan att rabbla upp intetsägande siffror beskrev varför Vänsterpartiets yrkande var annorlunda. Dels var förvaltningens uppgifter fortfarande utgångspunkt, dels lyssnade vi på fackliga synpunkter och inte minst är det partiets medlemmar som anger vilka grupper i samhället som vi ska måna om extra.

Nu är förslaget klubbat. Nu är det förvaltningarnas uppgift att finna sig i det som är sagt. Med allt vad det betyder i form av nya begränsningar och nedskärningar.

Och efter årsskiftet börjar det rulla igång med liknande spel inför 2022.

Åter till frågan om arbetsförmedlingen

I helgen skrev jag en interpellation till kommunstyrelsens ordförande med rubriken ”Vad är kvar av ”Arbetsförmedlingen” i Vänersborg?

Själv räknade jag med att interpellationen skulle tas upp nu i november och besvaras i december. Men jag underskattade Benny Augustsson.

Redan dagen innan kommunfullmäktige föreligger hans skriftliga svar. Här hela texten:

2020-11-16
Svar på interpellation till kommunstyrelsens ordförande från Lutz Rininsland:
Vad är kvar av ”Arbetsförmedlingen” i Vänersborg (Dnr: 2020/405)

Vid vårt arbetsmarknadsforum 2020-11-05 hade vi med arbetsförmedlingen via länk där vi fick en redogörelse för hur statistiken för arbetslösheten ser ut och hur organisationen numera är uppbyggd och hur man ser på framtiden. Under den omställningen som genomförts under 2019 och 2020 så har personalstyrkan minskat med 40% på arbetsförmedlingen. Detta har medfört att det har införts ett nytt sätt att arbeta. På många orter i Sverige där det inte finns arbetsförmedlingskontor så har det upprättats servicekontor där man till största delen ska få hjälp digitalt att utföra dom tjänster som är uppräknade i interpellationen.
Arbetsförmedlingens personal ska då få mer tid över för att i samverkan med kommunerna jobba med insatser för individerna i målgruppen.
Arbetsförmedlingstjänster ska i högre utsträckning utföras av fristående aktörer.
Utifrån dom stora organisationsförändringar som gjorts inom arbetsförmedlingen så var ändå dom som medverkade från arbetsförmedlingen någorlunda positiva till arbetet framöver.
Med den lokala överenskommelsen om samverkan som nu träffats så kommer det att finnas en arbetsförmedlare samlokaliserad med AME vilket ger förutsättningar för en bättre planering för den enskilde individen för att matcha mot arbetsmarknaden.
Vid en direkt fråga på hur man ser på dom fristående aktörerna som ska jobba med arbetsförmedlingstjänster så fick vi till svar att det skiljer sig väsentligt från den senaste gången fristående aktörer var inblandade. Arbetsförmedlingen genomför noggranna kontroller och ställer höga krav på aktörerna och därför är man övertygad om att det den här gången ska bli bättre.
Framtiden får utvisa hur resultatet blir men det är en bra start att arbetsförmedlingen och vår personal på AME har en bra dialog och tillsammans med Kunskapsförbundet Väst med flera kan jobba för att matcha så många som möjligt till behovet på arbetsmarknaden.
Statistiken som visades säger att långtidsarbetslösheten och arbetslösheten hos våra ungdomar ökar dramatiskt och kommer att kräva stora insatser framöver.

Vänersborg, dag som ovan.
Benny Augustsson
Kommunstyrelsens ordförande

 

 

 

Öppet och ärligt – då kommer man långt

Fem gånger i veckan anmäler kommunens olika förvaltningar i ”postlistan” vilka handlingar som har förts in i diariet. Det handlar om ”upprättade” och ”inkomna” underlag, kort sagt om handlingar som upprättas internt för diverse ärenden eller om diverse papper, rapporter, brev, frågor, enkäter m.m. som kommer in ”externt” och som nu hänvisas till någon handläggare.

Överst på fliken ”kommunstyrelsen” fanns idag ett brev till kommunstyrelsens ordförande.  Det kom från SKR (Sveriges kommuner och regioner), rubriken var: ”Det demokratiska samtalet”.

Brevet inleddes med ett konstaterande: ”Många kommuner och regioner upplever att tonen i de sociala medierna blir allt hårdare och söker metoder för att agera som motkraft. Upplevelserna är en allt hårdare samtalston i det demokratiska samtalet, där vi allt oftare möter hat- och hotfulla uttryck. Hot och hat mot förtroendevalda kan leda till avhopp från det demokratiska uppdraget.

Sedan fanns hänvisningar till några publikationer, till brevet bifogades också skriften ”Digitalt hat”, som publicerades första gången 2018.

Mest värdefull var nog länken till en utredning som gjordes på regeringens uppdrag och som slutredovisades så sent som för två månader sedan: ”Det demokratiska samtalet i en digital tid”.

Jag påmindes om att länken fanns på min påminnelselista på paddan. Jag hade bläddrat en del och visste att jag behövde återkomma när tid fanns.

Frågeställningarna berör mig, det kan jag lugnt säga. Den här bloggen började jag sporadiskt skriva för flera år sedan och återupptog skrivandet aktivt i december 2018. Det var då jag avsade mig uppgiften att 5-6 gånger i veckan publicera inlägg på Vänsterpartiets lokala hemsida. Mest skrev jag där om frågor som var aktuella kommunalt, alltså om sådant som behandlades och beslutades i nämnder, styrelser och i kommunfullmäktige.

Det gick bra, mycket bra. Från företrädare från andra partier fick vi många gånger höra att vår hemsida ansågs informativ och värd att besöka. Lokaltidningen TTELA sammanfattade i september 2018 i ett utrop: ”Lär av Vänsterpartiet!” Sedan fanns dock andra som med emfas förkunnade: ”Läser jag aldrig!”

När det gäller bloggen, min egen och partikamraten Stefan Kärvlings blogg, så gäller samma sak. ”Läser jag aldrig!” med betoning! Det är dock mångdubbelt fler som klickar regelbundet, vi ser antalet vid varje inlägg.

Mellan 2010 och 2018 var det Stefan på bloggen, sin egen blogg, och jag på lokalföreningens hemsida. Vi var mycket aktiva och kompletterade varandra.

Idag är det två privata bloggar vi skriver på, inte att glömma bort den tredje bloggen, James Bucci skriver dock mera oregelbundet.

Alla sitter vi för Vänsterpartiet i kommunfullmäktige, därutöver på olika uppdrag i kommunstyrelsen, barn- och utbildningsnämnden, samhällsbyggnadsnämnden och i direktionen för Kunskapsförbundet Väst. När vi berättar om ärenden och beslut från den kommunalpolitiska scenen så är det mot bakgrund av en längre erfarenhet.

Själv gick jag med i partiet hösten 1970, för femtio år sedan, har varit i kommunfullmäktige oavbrutet sedan 1982, är ålderspresident där sedan 2014. Jag har varit med om många duster och häftiga verbala dueller, jag har upplevt ett flertal politiker som bytt åsikt 180 grader, bytte parti och fortsatte. Det har funnits tillfällen där enskilda från samma parti haft olika uppfattningar i mindre frågor, en annan gång har två från samma parti röstat på olika sätt i tunga frågor. Att tala endast om partier och inte nämna enskilda lokala företrädare är fel, inte alltid, men ofta. Vilseledande. Förtroendevalda har ett namn.

Balansen i mina inlägg ansvarar jag själv för. Mitt ställningstagande är mitt eget, även när det är så att den uppmärksamma läsaren förstår att jag i det mesta delar Vänsterpartiets uppfattning. Att jag hämtar kunskap från centrala dokument, att jag inspireras av duktiga partikamrater i riksdag och region. Och när jag skriver om en fråga jag ställde till någon ordförande, interpellerade eller om något jag efterlyste i en motion – ja, då är jag lokal företrädare för Vänsterpartiet.

Men för mitt skrivande behövs inga pekpinnar, min blogg är min blogg.

Så försvinner arbetsförmedlingen

Alldeles riktigt, välutbildade med goda kontakter behöver i regel inte någon hjälp.

Rätt också att välutbildade utan kontakter bör kunna hitta sin väg, inte minst digitala hjälpmedel ger tillgång till handledning och nödvändig information.

Goda kontakter och ett socialt nätverk kan räcka långt även om det inte blev ett stort ”A” i slutbetyget.

Men så finns det fler individer, många fler – och som till följd av pandemin, hemskt många fler, som står sig slätt i jakt efter ett förvärvsarbete, en anställning, ett jobb eller en sysselsättning.

Så försvinner arbetsförmedlingen …

I min interpellation till kommunstyrelsens ordförande ber jag honom att förklara vad som är på gång.

Interpellation till kommunstyrelsens ordförande

Vad är kvar av ”Arbetsförmedlingen” i Vänersborg?

Tidigare interpellationsfrågor kring arbetsförmedlingens närvaro i Vänersborg
besvarades korrekt med en hänvisning till att tydliga besked skulle komma framöver.
Idag vet vi lite mer. Myndighetens ”SLUTREDOVISNING: Arbetsförmedlingens lokala närvaro 2020-10-23” skriver om 12 orter, däribland Vänersborg:
” … är orter där arbetsförmedlingskontor har avvecklats och där lokal närvaro
bedöms ändamålsenlig genom ett fast bemannat arbetsförmedlingskontor på en annan ort i angränsande kommun.”
Informationen på förmedlingens hemsida lyder nu:
Besök servicekontoret i Vänersborg
På Statens servicecenters servicekontor kan du använda en del av
Arbetsförmedlingens tjänster. På servicekontoret behöver du inte boka tid,
och får hjälp med;
● Arbetsförmedlingens tjänster på webben
● skriva in dig på Arbetsförmedlingen
● att aktivitetsrapportera
● att använda våra datorer för självservice
● hämta och fylla i blanketter
● lämna in blanketter och intyg.
Den 1 juni 2020 undertecknade kommunstyrelsens ordförande ett dokument med rubriken LOKAL ÖVERENSKOMMELSE OM SAMVERKAN FÖR TROLLHÄTTAN, VÄNERSBORG OCH GRÄSTORP. Fjärde partnern i överenskommelsen är ARBETSFÖRMEDLINGEN FYRBODAL.
På första sidan beskrivs syftet: ”Genom samverkan utifrån lokala behov, långsiktigt och varaktigt minska långtidsarbetslöshet i ovan nämnda kommuner.”
Överenskommelsen avgränsas till att gälla två målgrupper: Dels målgrupp A, alla som uppbär försörjningsstöd (undantag en social situation som gör att man ej kan ta ett arbete och långtidssjukskrivna som kan uppvisa läkarintyg), dels målgrupp B: individer som enbart har en förgymnasial utbildning med fokus på utomeuropeiskt födda.
Kunskapsförbundet Väst spelar säkerligen en viktig roll i denna samverkan och för dessa två målgrupper.
Men inte minst Coronapandemin har fört med sig att det finns andra grupper
arbetssökande och det gemensamma är att antalet arbetssökande växer.
Här pekar överenskommelsen på ytterligare tillkommande aktörer. Vänersborg är en av 32 kommuner där ett av arbetsförmedlingens verktyg, STOM (Stöd och matchning), har ersatts av KROM (Kundval rustning och matchning). Visserligen handlar det endast om en verksamhet som är ”på försök”, men det mesta tyder på att de fyra partiernas januariöverenskommelse anses helt bindande av de två partierna som biträder regeringen.
Framför oss kan vi se att arbetsförmedlingens insats begränsas till att bedöma vilka sökande som anvisas till KROM, där sedan den sökande får lov att välja någon av alla dessa privata aktörer som erbjuder sina tjänster att rusta och matcha enskilda.
Det befaras att KROM inte slår igenom överallt. Privata aktörer kommer att verka i områden där det lönar sig. Prestationslön dominerar i flödet av statliga pengar till privata aktörer. Vi känner igen mönstret från andra områden där privata aktörer skiljer mellan här och där beroende på var det går eller inte går att komma åt en hägrande avkastning.
Den 13 november drogs streck för alla myndigheter och andra som ville yttra sig i remissomgången angående SOU 2020:41 ”Kommuners medverkan i den statliga arbetsmarknadspolitiken”. I inkomna remissvar är just detta en av de stora frågor som ställs: En Arbetsförmedling som inte längre förmedlar arbete, personal som skriver in och bedömer vilka som kommer i fråga att anvisas till KROM – och vilka inte.
Finns det inte en risk att kommunens arbetsuppgifter växer? Att ta hand om alla som inte kommer ifråga för KROM. Kommer staten att kompensera denna kommunala insats full ut?
Jag är inte alltid överens med kommunstyrelsens ordförande. Men jag har anledning att tro att vi alla fall delar uppfattningen att den pågående avvecklingen (eller omstruktureringen) av myndigheten Arbetsförmedling är förvirrande.

Som ledamot i fullmäktige oroas jag av att inte kunna greppa vad som pågår.
Samtidigt förstår jag att den oklara utvecklingen berör flera stora grupper invånare i vår kommun. Att inte ha ett arbete, att stå utan förvärvsinkomst är illa för enskilda och för familjer. Det handlar också om stora ekonomiska belastningar för samhället, för kommunens budget om det bara rullar på.

Min fråga till kommunstyrelsens ordförande:

Kan kommunstyrelsens ordförande förklara för fullmäktige var vi befinner oss just nu, vad vi kan förvänta oss av arbetsförmedlingen nu när behovet är som störst till följd av pandemin – och även hur arbetsmarknadsfrågor utvecklas i vår kommun och region?

Lutz Rininsland               2020-11-15

Fränt och tufft – hur blir svaret?

Riksdagens arbete sker bakom stängda dörrar i en mängd utskott. Allt som sker, allt som sägs i riksdagens kammare är däremot omedelbart offentligt, kan följas i webbsändningar live, eller i efterhand i anslutning till debatten och senast dagen efter svart-på-vitt i snabbprotokollet.

Med andra ord: Det går alldeles utmärkt att tala rakt på sak, om, ja om man har bra på fötterna. Att vara säker på sin sak är en förutsättning när en ledamot ställer en interpellation till något statsråd. 

Tony Haddou, en av Vänsterpartiets yngre ledamöter i riksdagen med en plats på Göteborgsbänken sedan september 2018, ställer sina frågor på områden där han är påläst. Han är partiets ledamot i skatteutskottet och är ersättare i finansutskottet.

I torsdags lämnande Tony Haddou in interpellationen 2020/21:132 Regeringens agerande kring skatteflyktfinansminister Magdalena Andersson kommer att besvara frågorna senast 26 november 2020.

Läs hela interpellationen – här är Haddous avslutande frågor:

1. Varför blockerar och motarbetar ministern viktiga åtgärder för att stoppa skatteflykten?

2. Varför verkar inte ministern för att skärpa kriterierna för EU:s lista över skatteparadis och därmed verka för att unionen applicerar sina kriterier på sina egna medlemsländer?

3. Avser ministern att på något sätt agera för offentlig öppenhet och transparens i skattefrågorna?

4. Tycker ministern att Sverige bör införa en skatteparadisutredning i syfte att ta fram förslag för att stoppa utförseln av pengar till skatteparadisen?

Det satt långt inne

Jag erkänner att jag en gång för länge sedan verkligen ville medverka till att bevara Öxnereds station. Efter allehanda motgångar kom jag av mig. Det kändes länge vemodigt.

Men det finns krafter som aldrig slutade kämpa och tro …

Härligt, stort GRATTIS !

Skrivelsen med det förlösande budskap:

Efter avslutat möte med verksamhetsområdet Planering har Trafikverket nu enats om att inte sälja byggnaden, vilket betyder att vi inte heller är intresserade av detaljplaneändring för markanvändandet. Sofia Sundholm kommer under 2021 vidta åtgärder för den yttre standarden för byggnaderna. Vi tänker att Hembygdsföreningen, Västarvet eller kommunen vill kanske nyttja byggnaderna i framtiden för utställningar/museiverksamhet , café eller kanske kan man återställa något från de gångna tiderna som kan visas. Det ligger i ett fint område med intressant miljö för diverse tänkbara alternativ, nu när Trafikverket går på linjen att behålla byggnaderna och inte driva varken rivning eller försäljning vidare. Återkoppla gärna med ev. dialog framgent för att se hur vi alla parter kan samarbeta och hjälpas åt för bästa scenario i Öxnered.
Trevlig helg
Med vänliga hälsningar,
Caroline Holmgren
Fastighetsavvecklare/Byggnadsförvaltare
HR, Fastighetsavdelningen