Det finns inget annat, så måste det bli

Jag vet, Twitter eller också Facebook är rätt plats att ”dela”. Men eftersom jag tidigare framförde samma tanke i anslutning till Christina Höj Larsens arbete i riksdagen, så blir det en länk här på min blogg.  Hon framförde Vänsterpartiets krav på amnesti för ensamkommande ungdomar. Sedan kom gymnasielagen.

Det är en insändare, en vädjan, ett krav som framförs i tidningen Dala-Demokraten: ”Coronahotet gör det nödvändigt med permanenta uppehållstillstånd”.

Varför har jag så svårt att förstå?

Det mesta har kommit i otakt. Krisen kom mycket snabbt och än finns inte någon som vet när den är över.

Medicinskt berörs många, förfärligt många. Fysiskt och psykiskt oss alla, ingen tycks kunna komma undan. I politiken är det staten som agerar kring brinnande frågor runt ekonomin, statens myndigheter agerar med krishantering, regioner arbetar med tanke på att förbereda sig på ett ”worst-case-scenario”.

På det kommunala planet hankar sig nämnder och styrelser fram bäst de kan. Tidsplanen måste förändras av nödvändighet. Det är bra att veta att sådant går att göra, det känns bra att preliminärt bestämma när vad ska beslutas, sådant som i det osäkra och  kaotiska läget inte bör beslutas nu.

Därför kom det inte oväntat att kommunstyrelsens ordförande gav uppdraget till ekonomistaben att lägga fram en reviderad tidsplan för  beslutsprocessen för Mål- och resursplanen 2021-2023, det som kallas för ”budget 2021”.

Beslutet skjuts alltså från juni till oktober. Flertalet svenska kommuner brukar ta sitt budgetbeslut vid sammanträdet i november. Och det är här jag inte förstår: varför oktober? varför inte november?

18 september skall budgetberedningen ha kommit fram till ”handlingen klar”. Därefter MBL-förhandlas förslaget och 7 oktober resp 21 oktober skall kommunstyrelsen resp kommunfullmäktige ”säga sitt”.

I Stockholm gäller att regeringen skall lägga fram sin budget för 2021 senast 20 september. Det är väl inte orimligt att tro att i år kommer det att dröja till sista dagen innan allt är klart. Regeringen har efter alla extraåtgärder under mars-april en ofantligt stor uppgift framför sig. Att komma tillbaka något så när till en ”normal” hantering av alla invecklade relationer mellan staten å ena sidan och kommuner och regioner å andra är en mäktig uppgift. Det som regeringen föreslår senast 20 september och som riksdagen längre fram beslutar kring, det har stor betydelse för budgeten i Vänersborg 2021.

Men här ska handlingen vara klar 18 september. Varför inte vänta en månad till? Det hade varit fullt möjligt. Ett budgetbeslut i november borde kunna innehålla bättre prognoser, borde kunna förväntas vara mera realistiskt.

Påverkar inte ….

Alla väntar på ett besked. Och då låter SKR inte vänta på sig. Idag, söndag 29 mars kom beskedet:

”Sammanfattningsvis påverkar inte förbudet mot allmänna sammankomster med mer än 50 deltagare möjligheterna eller förutsättningarna för att hålla sammanträden med fullmäktige i kommun, region eller kommunalförbund.”

Det var förordningstexten som kom i fredags som ställde frågan på sin spets. ”Allmänna sammankomster och offentliga tillställningar med fler än 50 deltagare får tills vidare inte hållas inom Sverige.”

Beskedet är alltså att kommunfullmäktige inte behöver ställas in, i vart fall inte mot bakgrund av denna förordning.

Här hela texten som jag klippte från SKR:s hemsida, juristernas söndagsarbete:

”Inledningsvis konstateras att förordningen är beslutad med stöd av bemyndigandet i 2 kap. 15 § ordningslagen och att de begrepp som förordningen innehåller således bör ges samma innebörd som i denna lag.

En viss sammankomst är att betrakta som en allmän sammankomst bland annat under förutsättning att den är allmän (2 kap. 1 § ordningslagen).

Från allmänna sammankomster utesluts enskilda möten och sammankomster. Detta följer redan av att sammankomsten ska vara allmän, vilket innebär att var och en ska ha tillträde till sammankomsten.

Som enskilda sammankomster blir då att betrakta sådan sammankomst som är tillgänglig endast för en på ett eller annat sätt bestämd eller sluten krets av personer, till exempel medlemmar i en förening eller särskilt inbjudna personer.

Närvarorätten vid ett fullmäktigesammanträde följer av att en person, vid allmänna val, är vald som ledamot eller ersättare. Antalet ledamöter och ersättare i fullmäktige bestäms vidare av fullmäktige själv, med beaktande av vissa minimi- respektive maximiantal. (Se 5 kap. 5 resp. 7 §§ kommunallagen). Ett fullmäktigesammanträde är såldes att betrakta som en enskild sammankomst i ordningslagens mening.

Enligt 5 kap. 42 § första stycket kommunallagen, KL, är fullmäktiges sammanträden offentliga. Med det menas att allmänheten har tillträde till sammanträdet som åhörare.

Enligt andra stycket samma paragraf får fullmäktige besluta att själva överläggningen i ett visst ärende ska hållas inom stängda dörrar. Principen att folkrepresentationens förhandlingar ska vara offentliga är fundamental i ett demokratiskt statsskick.13 Debatten inom de beslutande församlingarna (riksdagen, kommunfullmäktige, regionfullmäktige) har mindre till uppgift att påverka ledamöternas ställningstaganden än att utåt motivera dessa och informera massmedierna och allmänheten om dem.14

Reglerna gäller både region- och kommunfullmäktige samt, i tillämpliga delar, kommunalförbund. (Se 3 kap. 1 § och 9 kap. 2–3 samt 10 §§ KL.)

Åhörarnas rätt att bevista ett fullmäktigesammanträde innebär inte att de deltar i sammankomsten, utan att de ska ges möjlighet att höra vad som sägs. Således kan inte heller den omständigheten tas till intäkt för att ett fullmäktigesammanträde ska anses utgöra en allmän sammankomst.

Utöver detta kan anmärkas att sammanträden med fullmäktige hålls, och i vissa fall ska hållas, med stöd av reglerna i kommunallagen, se exv. 5 kap. 12 och 11 kap. 10 § kommunallagen. Denna lag får anses utgöra en speciallag i förhållande till ordningslagen och därmed ha företräde framför den sistnämnda lagen enligt vanliga juridiska tolkningsmetoder.

Ett förbud som meddelas genom en förordning kan heller inte inskränka vad som gäller enligt lag, om inte den aktuella lagen innehåller ett bemyndigande som medger en sådan inskränkning. Det följer av den formella lagkraftens princip. Kommunallagen saknar ett sådant bemyndigande.”

Vänersborgs kommunfullmäktige sammanträder nästa gång onsdag 15 april.

Varannan dag

Vi hade i alla fall tur med vädret! 70+ ska undvika att…! Jag vet – och jag håller mig till uppmaningen. Hunneberg är mycket ​stort​, inte klokt hur många stigar vi inte har gått på så många år. ​Här ett tips för alla ​70+: Lägg fika i ryggsäcken, fyll termosen, ut och gå!
Senaste målpunkt var Grinnsjö​n. D​et fanns en speciell anledning. ​Det dök upp en hänvisning till en handling i kommunens webbdiarium på kommunkansliets dagliga postlista​. Olycksbådande, om jag inte tar fel. En brevväxling mellan Naturskyddsföreningen och Sveaskog.

Annars? Uttrycket ”sociala kontakter bör undvikas” måste vara fel, det som menas är nog fysiska kontakter. Och det går bra på stigarna på bergen, ​och​ även när vi ​bara är tv​å som cyklar iväg ner till ​Skräcklan​.
Sociala kontakter däremot blomstrar, det är mail, det är chatt, det är Facetime och allt däromkring. Jag har ju gått kurs: ”Seniorsurfarna” på SVT-play. Och på måndag ska jag hämta matkassarna hos min lokala handlare, för första gången beställde jag online! Lyckades vid tredje försöket.

Jösses, vad mycket som Internet inbjuder till! Nu finns tid att läsa och fördjupa sig. Det blir ju inga sammanträden. För egen del avstod jag fullmäktige förra veckan. Kunskapsförbundet meddelade att sammanträdet med direktionen ställdes in. Jag ser i övrigt att Vänsterpartiet lokalt går på sparlåga: I kommunfullmäktige var endast två av åtta förtroendevalda närvarande, i kommunstyrelsen en av tre, i socialnämnden saknades Vänsterpartiet helt.
Vi får se hur det blir framöver. Med gårdagens besked om ​att ​”gränsen går vid 50″ räknar jag med att kommunfullmäktige 15 april blir ​inställt​.
Kommunstyrelsen beslutade i veckan om en andningspaus ”för alla”. Genom att flytta budgetbeslutet från juni till november ​får alla tid​ på sig att ​samla sig och att andas​. Budgetberedningens underlag har totalt ​tappat​ sin giltighet, både på intäktssidan med ett förändrat skatteunderlag och på kostnadssidan, där välfärdssektorn hanterar extrema utmaningar. Följderna av Coronaperioden kommer att märkas länge. ​Det kommer att dröja​ länge tills vi hör signalen ”faran över. Den kommunala ekonomin kräver därefter lång tid att ​återhämta​ sig. Då kommer det att visa sig vem som vill fortsätta med ”solidaritet och sammanhållning”. Just nu har tack och lov nästintill alla ställt upp.

Inte heller var allt i balans innan Corona slog till. Jag ​hörde​ vår representant i budgetberedningen gång efter annan berätta om ett påpekande från
kommunledningen och ekonomistaben: ”Äldreomsorgen” har för höga kostnader, jämfört med bilden i jämförbara kommuner.

Och då är det återigen Internet som kommer till användning. Alla som vill bilda sig en uppfattning om hur det står till har dels underlaget från kommunens socialnämnd​, v​erksamhetsredovisningen, dels en central rapport som berättar om villkoren för äldreomsorgen i Sverige. 25 mars, i onsdags, publicerades en rapport: ”Budget ur balans”. Vilken skrift!

En gedigen genomgång ​om​ hur äldreomsorgen har utvecklats sedan Äldrevårdsutredningen 1957 till idag. Med relevanta citat: ”Inom hemtjänsten ökade arbetsbelastningen sakta men säkert: i mitten av 80-talet besökte en medarbetare i hemtjänsten i snitt fyra äldre varje dag.” ”… antalet vid millennieskiftet ökat till sex eller sju hjälptagare under ett typiskt arbetspass”. ”2005 görs en ny undersökning som visar att ett arbetspass nu innehåller besök till 10 personer i genomsnitt. Vid den senaste uppföljningen, år 2015, har antalet stigit till 11,8 i genomsnitt på ett dagpass. Ett nattpass i hemtjänsten innebär besök till i snitt 23,4 personer.”

Jag konstaterar att rapporten ​åtskilliga gånger hänvisar​ till källor som kan ​bidra​ till att komplettera bilden av äldreomsorgens läge idag.

Slutsats: Varannan dag ut i friska luften, emellanåt finns gott om tid att ta hand om allt som finns att läsa för att förkovra sig under den sammanträdesfria tiden. Det kommer en tid efter Corona, låt oss se till att använda allt vi har lärt oss under krisen.

Och glöm nu inte: Earth hour idag, lördag 28 mars, klockan 20:30.

Välgörande tydlighet

I dessa dagar då pressträffar avlöser varandra fäster media nästan ingen uppmärksamhet vid riksdagens pågående arbete. Där debatteras en rad utskottsbetänkanden som alla har en sak gemensamt. Arbetet påbörjades för länge sedan och när man nu är framme vid beslut i riksdagens plenum, har mycket förändrats. Inga 349 ledamöter, blott 55 ska spegla fördelningen bland åtta partier. Stridslusten är knappast synlig, alla talare vill visa ansvar inför stundens allvar. Några genom att stryka det mesta från sina manuskript och genom att säga desto mer om Coronavirusets påverkan på hela samhället.

Ali Esbati talade för Vänsterpartiet när betänkandet med titeln ”Arbetsrätt” uppropades. Ali Esbati strök inte i texten, han nämnde som alla andra Corona men ägnade sitt anförande åt det som behövde sägas.

Här tre avsnitt, från inledningen och avslutningen men även det viktigaste, nämligen att hotet mot den svenska arbetsrätten inte är över än utan kommer att ställas på sin spets längre fram under våren.

”Under den här världsomspännande krisen har vi förhoppningsvis också kunnat inse hur tätt sammanvävda våra liv är, hur beroende vårt samhälle är av att så många som möjligt gör så gott de kan. Och: att det inte sällan är de som sliter i skymundan, de som tar ansvar utan föregående titlar, pompa och ståt, ofta med löner och arbetsvillkor som knappast ger dem plats i lyx och strålkastarljus – de som gör den största insatsen. Och som alltid har gjort det.”

”Man producerade i januari förra året ett hafsverk som man sedan krampaktigt har försökt att hålla fast vid. Utifrån detta hafsverk har man tillsatt en utredning med djupt problematiska direktiv, som den fackliga rörelsen i Sverige, de som organiserar och representerar de människor som faktiskt bär upp det här samhället, kollektivt skakar på huvudet åt. Det är en utredning som ska komma med sina förslag i slutet av våren. Vi vet inte exakt vad som kommer att föreslås, men vi har hört utredaren på arbetsmarknadsutskottets möte och vet att man verkar hålla sig tätt till direktiven. En del förslag har också luftats i, eller läckt till – svårt att veta vilket – bland annat tidningen Arbetet. Det är bara att konstatera att om slutbetänkandet ligger ens i närheten av de förslagen, då kommer det att vara förslag som i praktiken upphäver det skydd som Lagen om anställningsskydd ger, för de flesta på svensk arbetsmarknad. Det är förstås både oansvarigt och oacceptabelt.”

”Under den pågående coronakrisen har regeringen enligt min mening hittills visat beundransvärd handlingskraft och mognad. Det har man gjort i stor utsträckning genom att förlita sig på impulsen att ta tillvara det som är bra i Sverige och fixa till sådant som inte fungerar bra.

Det vore mycket välkommet om man också kunde låta den andan smitta av sig till det fortsatta arbetet på arbetsrättens områden. Det skulle i så fall kräva att lägga Januariavtalet om inte i papperskorgen så åtminstone längre bak i byrålådan, för att istället se till koncentrera sig på de faktiska problem och utmaningar som de arbetande och de arbetssökande i Sverige står inför. Det kommer i alla fall vi i Vänsterpartiet att fortsätta göra.”

Hela debatten finns att läsa i protokollet eller kan ses och höras i efterhand på riksdagens hemsida.

Nu finns ingen annan väg

I oktober 2019 avslog kommunfullmäktige min motion ”Budgetbeslut i juni – är det bra?”. Jag tyckte mig ha framfört goda skäl för att även Vänersborgs kommun skulle komma till ett beslut i november. Vid den tidpunkten finns större säkerhet att prognoser träffar rätt. Men min argumentation visade sig inte bita.

Arbetet med Mål- och resursplanen 2021-2023 är nu i full gång och målsättningen var att klubba ett beslut 17 juni.

De sista dagarna var det inga höga odds på förutsägelsen att Vänersborg skulle behöva ändra sin planering. I slutet av förra veckan, 20 mars, publicerade SKR (Sveriges kommuner och regioner) ”Makronytt 2/2020” med rubriken ”Skatteunderlaget försvagas av Coronaviruset”.

I första hand avser informationen det kommunala skatteunderlaget. ”Osäkerheten i nuläget går inte att beskriva annat än överväldigande stor.

Men det finns också en annan osäkerhet. Visserligen har regeringen och riksdagen tillfört pengar till välfärden i början av mars. Men nu läggs extraändringsbudgetar på löpande band, dels för stora, mindre och de minsta företagen i landet, dels kommer en rad omfattande insatser för att enskilda ska kunna klara sin och familjens ekonomi också nästa månad. Allt begränsar statens möjlighet att till ​fullo ​garantera att kommuner och regioner hålls under armarna​ som det var tänkt och sagt.

Vi får avvakta. ​SKR publicerar nästa ordinarie skatteunderlagsprognos​ den 29 april. Innan sommaren bör vi veta hur vi kan förbereda oss på budgetprocessen som då rullar ​på​ under hösten fram till fullmäktigebeslut 18 november 2020.

Två motioner – bifall och avslag

Kommunstyrelsen bereder i morgon ett antal ärenden inför kommunfullmäktiges sammanträde 15 april. Vänsterpartiet hade endast två av åtta förtroendevalda på plats vid fullmäktiges sammanträde 18 mars.

Beslutet som gör det möjligt att ​deltaga ”på distans” ​gäller inte än, varför det också kommer att saknas flera av partiets representanter i morgon. En punkt på dagordningen är en ”lägesrapport” ​om​ hur långt i beslutsprocessen alla inkomna motioner har kommit.

Av Vänsterpartiets 8 motioner under 2019 hade Stefan Kärvling och jag tillsammans skrivit 3, Stefan själv 2 och jag återstående 3. Nu är två motioner framme i kommunstyrelsen. Jag vet inte om kommunstyrelsen tar upp motionerna och inte heller hur beslutsförslagen till fullmäktige formuleras. Just nu är det inte möjligt att ta något för givet.

Vi valde rubriken ”Det är på tiden att vi går vidare” och vårt yrkande var ”att kommunfullmäktige beslutar att kommunfullmäktiges sammanträden ska direktsändas via webben och att debatten i efterhand ska kunna ses och höras i olika avsnitt på kommunens hemsida”. Motionen lämnade vi in i januari 2019 och efter en tur via demokratiberedningen är det nu tänkt att kommunstyrelsen ​ska föreslå​ fullmäktige ”att bifalla motionen och att kostnader och eventuella investeringar kan hanteras inom kommunstyrelsens budget”.

Stefan Kärvling är min ersättare i direktionen för Kunskapsförbundet Vä​st, oc​kså denna andra motion undertecknade vi tillsammans. Motionen ”Fortsätt, men gör rätt” slutade med yrkandet ”att kommunledningen i samråd med Trollhättan och med direktionen för Kunskapsförbundet söker att åstadkomma en lösning på frågorna som vi anför i denna motion”.’

”… söker att åstadkomma en lösning på frågorna …” Beslutsförslaget är rakt och enkelt: ”Kommunfullmäktige avslår motionen.”

Vilka var frågorna? Egentligen bara en punkt bland flera olösta moment som vållar mycket irritation. Det gäller hur fakturorna ska betalas som kommer från andra utbildningsaktörer, i första hand friskolorna, och som gäller terminsavgifter för gymnasieelever mantalsskrivna i Trollhättan eller Vänersborg. Jag har inte här för avsikt att upprepa vad vi anförde i motionen. Inte heller vill jag i sak gå vidare med vår argumentation som är identisk med det hela direktionen har slagit fast. Allt jag vet är att det här kommer att bli en utdragen debatt i fullmäktige.

Samtliga ledamöter ​som säger en sak​ i direktionen har också ett mandat i fullmäktige. Och det är inte hållbart i längden att ​säga ​en sak den ena dagen​ i direktionen och tvärtemot i fullmäktige ​den andra ​dagen​.

Vår motion ville att kommunalråden från två kommuner och direktionens ​presidium ”söker att åstadkomma en lösning” på ekvationen: Här har du 10 gånger 55.000 kronor för tio tillkommande elever, det ankommer på dig att betala fakturor som dock är uppemot det dubbla av 560.000 kronor. Problem? Här får du en gång till 10 gånger 56.000 kronor för nästa tiotal elever. Vad säger du? Det blev ännu värre för dig? Så synd då!

Ber om att ”söka en lösning” – bemöts med ”avslag”! Vänersborg – i ett nötskal.