Bertolt Brecht och Västtrafik

  1. V”Ja, mach nur einen Plan! Sei nur ein grosses Licht! Und mach dann noch ´nen zweiten Plan, gehn tun sie beide nicht.” (Översättningen av Bertolt Brechts ”Visan om de Mänskliga Strävandenas otillräcklighet” träffar inte lika bra ”mitt i prick”, men ändå.)

Kom att tänka på det när jag begrundar två ärenden som kommunstyrelsen behandlar på onsdag, två frågor som stannar där och som inte går vidare till kommunfullmäktige:

[Jag tankade ner handlingarna från kommunens anslagstavla där underlaget sträcker sig från sida 119 till 176 för ”Hållbara resor” och från sida 177 till 383 för ”Målbilden”. På mina två länkar ovan är textmängden mindre: Jag såg att delen ”Målbild” också innehöll huvuddelen av ”Hållbara” och att i delen ”Målbild” själva huvudrapporten förekom två gånger.]

Det kan inte vara lätt att hålla ordning på alla handlingar, det får erkännas. Det handlar nämligen åter om två dokument som kommer hela vägen uppifrån och ner och nu ska skickas tillbaka av kommunstyrelsen på en resa med flera stationer. Så här sägs det i ”Sammanfattning av ärendet”: ”De synpunkter som framförs av Vänersborgs kommun skickas till det delregionala kollektivtrafikrådet som tillsamman med tjänstemän från Fyrbodals kommuner sammanställer de inkomna synpunkterna till ett gemensamt yttrande från Fyrbodal som delges Västra Götalandsregionen.”

Men kommunstyrelsens ledamöter har endast att ta ställning till beslutsförslaget som för båda ärendena lyder: ”Kommunstyrelsen ställer sig bakom yttrande enligt bilaga.”

Överallt arbetas det med att ta fram utkast till olika dokument i trafikfrågor. Trafikbeslut fattas nationellt, regionalt, i samarbete mellan kommunerna och i enskilda kommuner. Det framgår av följebrev som tillsammans med remissversioner av olika planer är på vandring ner och sedan upp igen, att ett större antal tjänster på heltid hanterar statistik och analyser, planerar, sammanträder och utbyter tankar och idéer.

I kommunfullmäktige försökte jag komma förbi den våg av expertkunskap som sköljer över alla fritidspolitiker. Jag talade om arbetspendlingen idag i tusentals bilar mellan Vänersborg och Trollhättan och vice versa, i bilar där föraren nästan utan undantag åker ensam. Jag uttalade orden som retar upp: ”Överväg fördelarna med avgiftsfri kollektivtrafik.” Helt utan framgång. Det sades, att jag var ute i fel tid eller att mina frågor inte tillhörde just det aktuella ärendet.

Och så kommer jag tillbaka till Brecht och planen och verkligheten. Det är sorglustigt att konstatera att dessa två ärenden med så finfina målsättningar, t ex att tredubbla antalet tågresor 2035, hanteras samtidigt som frågorna på sociala medier bara söker svar på frågan: Vilka tider är bäst att åka buss till NÄL eller buss till Drottningtorget i Trollhättan eller tåg till Göteborg, om jag vill undvika trängsel? När man ser Västtrafiks uppmaning: Åk endast kollektivt om du verkligen måste åka! Och när både tåg och regionens kollektivtrafik i övrigt redan vet att Coronviruset har gett stora bortfall av nödvändiga intäkter. Planen är en sak, den bistra verkligheten en annan.

Det ser jag också i ett annat dokument som Västtrafik skickade till alla kommuner i regionen. Kollektivtrafiknämnden beslutade i mitten av april vilka priser som skall gälla efter övergången 4 november 2020 till den nya zonindelningen. Det är då en enkel bussresa för vuxna kommer att kosta 34 kronor. En enkel resa som inte går över någon ”zongräns” kostar alltid 34 kronor, vilket då också blir priset för en enkel resa från Vänersborg till Mariestad eller Borås (via Herrljunga) eller Strömstad.

Kommunerna utfärdar på olika sätt ”seniorkort” och än är det inte klart vad Västtrafik vill debitera kommunerna som avser att dela ut seniorkort. Men i grunden är tanken att där skall det också gälla ”resandet i en zon”.

Mycket att känna till, mycket som behöver begrundas. Men på onsdag blir det nog inte sagt något om dessa två ärenden som finns på dagordningen. Enligt utskicket ”beräknas sammanträdet avslutas vid lunch”. Först som alltid ett längre informationspass och sedan en kortkort beslutsomgång för ett tjugotal ärenden.

Och inte heller kommer alla trettio av kommunstyrelsens ledamöter och ersättare att läsa handlingarna, inte med tanke på en extra rad på kallelsens första sida: ”Ordförande uppmanar ersättare som inte ska tjänstgöra under sammanträdet att hålla sig hemma.”

Allt som krävs är att godkänna?

Bland alla ärenden på kommunstyrelsens dagordning finns tio där beslutet i styrelsen endast är beredande. Kommunstyrelsens uppgift är att lämna över ett beslutsförslag till kommunfullmäktige.

Handlar det om frågor där uppfattningar går isär, behöver kommunstyrelsen rösta om vilket av flera förslag som ska lämnas över. Då öppnas i regel debatten på nytt i kommunfullmäktige, oftast återkommer ju ledamöter vars förslag föll i styrelsen med samma eller ett liknande yrkande.

Flertalet ärenden är dock av helt annan karaktär. Här gäller ”raka spåret” hela vägen, inga kontroverser någonstans. Visst är det förbryllande! Det handlar nämligen inte om ärenden utan vikt eller betydelse för vår kommun.

Ett exempel: ”Årsredovisning och revisionsrapport 2019 för Fyrbodals Kommunalförbund”.

Kommunstyrelsen kommer att lägga följande beslutsförslag på kommunfullmäktiges bord: ”Kommunfullmäktige godkänner årsredovisningen och beviljar förbundsdirektionen för Fyrbodals Kommunalförbund ansvarsfrihet för verksamhetsåret 2019.”

Så var formuleringen redan i kommunstyrelsens arbetsutskott, där 2 av 5 ledamöter röstade för texten. De andra 3 anmälde jäv, eftersom Benny Augustsson, Gunnar Lidell och Bo Carlsson är ledamöter eller ersättare i just denna direktion som ska beviljas ansvarsfrihet.

Förresten, tittar man på partifärgerna för 17 ledamöter och 17 ersättare i Fyrbodals direktion så är bilden följande: S 15, M 9, C 5, KD 2, L och lokala Lysekilspartiet resp Uddevallapartiet 1 vardera.

Varken Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna lyckades att bli invalda i direktionen i någon av Fyrbodals 14 kommuner.

För vår del har vi därför alltid ägnat frågorna som hanteras i kommunalförbundet extra uppmärksamhet. Vi har för flera år sedan i en motion begärt att kommunfullmäktige eller åtminstone kommunstyrelsen regelbundet informeras om vilka beslut som fattas av förbundet. Det blev ett klent svar. På Vänersborgs kommuns anslagstavla tillkom en mening: ”Fyrbodals kommunalförbunds anslagstavla finns på förbundets anslagstavla[ursäkta, var annars?]

2017 biföll Vänsterpartiet ett förslag om att rädda kommunalförbundet ur en ekonomisk knipa, vi tillstyrkte en höjning med 4 kronor, vilket betyder att sedan dess förs 32 kronor per invånare från kommunen över till förbundet varje år, i runda tal alltså 1,3 miljoner.

Det ger totalt 9,2 mkr från alla 14 kommuner – ett bidrag som aldrig kan täcka förbundets kostnader. Av redovisningen framgår hur man ”växlar upp”, genom att samarbeta, att söka fonder, regionala, nationella och framförallt EU-medel.

Den enklaste överblicken över vad förbundet arbetar med får man genom att titta på ”Förbundsdirektionens möten 2019”.

Imponerande, bra att känna till. Mycket tänkbart att än mer samarbete i förbundet skulle vara effektivt och spara pengar. Det borde man kunna prata om i kommunstyrelsen om förbundets verksamhet sätts på dagordningen som en stående punkt vid varje möte.

Men uppgiften för våra ledamöter är ju att godkänna årsredovisningen – och det kan man ju med gott samvete egentligen bara göra om man haft tid att läsa.

Varför handlingen inte lämnas över i tid är obegriplig. Vänsterpartiet har genom en motion begärt en annan ordning men lyckas inte få gehör för sitt önskemål.

Nu kommer handlingen i ett paket om 639 sidor som ska läsas och begrundas över en helg. Tiden räcker inte ens till för att förankra ett ställningstagande bland partiets medlemmar innan klubban faller i kommunstyrelsen.

Men fullmäktige är först 17 juni. Min avsikt med att informera här på min blogg är att inbjuda till att komma med synpunkter. Jag välkomnar kommentarer här på bloggen eller i ett mail (se ”Kontakta mig” högst uppe på bloggen).

Länsstyrelsens absurda besked: kolonistugorna ska bort!

Igår kom beskedet. Och självfallet ska länsstyrelsen inte anklagas för något man inte har sagt. Allt som gjordes var att upphäva någon annans beslut. Förlåt alltså!

Låt oss ta det från början. 1982 kom ett arrendeavtal där Vänersborgs kommun upplät mark nedanför Gropbron, längs Karls grav, vid sidan om Quality. Sedan 1982 har det funnits ett område med ett tjugotal kolonistugor och tillhörande mark för att odla grönsaker.

För cirka fem år sedan började det talas om att kolonistugorna måste bort. Det var då när tre större lägenhetshus byggdes bakom Quality. Jag bad om svar på en enkel fråga och kommunens planarkitekter var hur tydliga som helst: Nej, det var otänkbart att någon byggherre kunde komma och begära att stugorna skulle bort, för att ingen från sin dyrköpta bostadsrätt besvärades av att behöva stå på sin balkong och titta ut över ”plottret”.

I kommunfullmäktige debatterade jag kolonistugornas vara eller icke-vara med Benny Augustsson, som då var samhällsbyggnadsnämndens ordförande innan han blev kommunstyrelsens ordförande. Hans besked var alltid: Beklagar, men vi måste följa lagarna. Arrendeavtalet var uppsagt och skulle avslutas 2021.

Efter många turer ansökte styrelsen för Vänersborgs koloniträdgårdars centralförening hos Vänersborgs kommuns byggnadsnämnd om strandskyddsdispens. Och mycket överraskande fick man gehör, inte blott hos enskilda ledamöter, utan av en enhällig nämnd.

Enligt regelverket måste ett beslut om beviljad strandskyddsdispens alltid prövas hos länsstyrelsen. Illvilliga tungor påstod att det var det man visste i byggnadsnämnden – och att man hoppades kunna slippa Svarte Petter. ”Vi har sagt ja, vi har inte sagt nej, skyll inte på oss.

Naturavdelningen hos länsstyrelsen fick underlaget i december 2019, beslutade i januari att ”ta upp ärendet till överprövning” och den 29 maj kom beskedet: ”Länsstyrelsen beslutar att upphäva byggnadsnämndens i Vänersborgs kommuns beslut”.

Jag bifogar hela beslutet och var och en kan göra sin egen tolkning.

Här mina tankar:

  • Ingen som helst tvekan, beslutet visar att det finns god kunskap om samtliga paragrafer i samtliga relevanta lagtexter.
  • Jag saknar en rad där det står: Ja, vi känner oss säkra att lagstiftaren har haft i åtanke att just den här frågan måste regleras med paragrafer, sunt förnuft får inte lov att ta plats i dylika avgöranden.
  • Jag drunknar i texten och uppfattar delvis inte vad som menas med t ex: ”Länsstyrelsen anser att den inskränkning i enskild rätt som en nekad dispens innebär i detta fall inte går längre än vad som behövs för att tillgodose syftet med förbuden i strandskyddet.”
  • Området är utpekat som ett riksintresse för friluftsliv och kulturmiljövård”. Nämen! Vårt turistbolag tipsar om ”Femtio upplevelser – upplev ditt närområde i sommar”. Någon som tror att det blir 51 tips, när kolonistugorna väl har rivits? Nu när hela området äntligen har gjorts tillgängligt för allmänheten igen.
  • ”Friluftsliv” – självfallet finns det valfrihet! och här handlar det om ett tjugotal familjer, troligen många med en adress i någon lägenhet i stan utan tillgång till egen trädgård, som har valt friluftslivet med att komma ut till sin plätt och peta i jorden och ta en fika tillsammans med andra i det gröna.
  • Raden ”Länsstyrelsen har haft tillgång till kommunens handlingar i ärendet” förklarar inte vilka och hur många handlingar det är frågan om. Samtliga av kommunens handlingar har gått ut på att avsluta arrendet, med ett undantag, det överraskande beslutet i byggnadsnämnden.

Förresten, alldeles intill, på andra sidan cykelvägen pågår nu försäljningen av bostadsrätter, skapliga hus med åtta våningar, snart med fri utsikt på båtarna som går genom Karls grav.

Hur utvecklas kommunens ekonomi i kristider?

Tänk om det ebbar ut och kan bli som vanligt igen. Men då går tankarna vidare till tiden efter sommaren, till september och längre fram.

De flesta nämnder har kvar ett sammanträde i juni. Innan sommarpausen återstår också kommunfullmäktige 17 juni och dessförinnan kommunstyrelsen 3 juni. Som ledamot i kommunfullmäktige väntar jag inte på att handlingar skickas ut en vecka innan sammanträdet. I kommunstyrelsens underlag finns ju redan det mesta. I regel räcker det inte med att läsa genom underlaget en gång. Jag gör ganska många anteckningar, jag ritar också ett antal pilar. Sådana är en påminnelse om att leta efter tillhörande information i andra underlag. Eller att prata ”om saken” med min partikamrat. Bäst att komma igång tidigt, för mycket tidspress kan leda till ogenomtänkta beslut.

I år finns inte det ärende med som brukar ta mer än halva mötestiden. Kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson, S, bestämde tidigare att beslutet om MRP 2021, alltså budgeten för nästa år, kan anstå till oktober.

Fortfarande råder någon form av undantag för kommunala möten. Antalet deltagare begränsas i styrelsen och i fullmäktige. Att vara färre i salen, att kunna sitta med avstånd till varandra eller att kunna delta digitalt från ett annat rum i kommunhuset – mycket görs för att förhålla sig rätt enligt gällande rekommendationer.

De flesta ledamöter hoppas förmodligen att mötet inte ska dra ut på tiden. Därför är det av stort intresse att se hur många ärenden som ska behandlas, vilka frågor som står på listan, vilka ärenden som skall avgöras direkt i kommunstyrelsen och vilka som skall beredas för att gå vidare till kommunfullmäktige.

Här är kallelsen med några markeringar. ”Blå understruken” avgörs i fullmäktige 17 juni. Alla andra avgörs i kommunstyrelsen.

Ärende 17, ”Delårsbokslutet april 2020” tilldrar sig störst intresse. Normalt ingen större dramatik kring bokslutet efter första tertialet, men nu har vi en helt annan situation. När året 2020 började visste alla att tilldelningen av resurser till kommunens många verksamheter var snål. Alla hade i uppdrag att visa sparsamhet för att hålla sig inom anvisad budget.

Och så kom allt på en gång i mars och april. Det behövs inte någon uppräkning här, i stort sett allt berördes av Coronakrisen. Överallt tillkom extrakostnader. Visserligen pausas några verksamheter men där finns fortfarande kostnader kvar, bl a för personal och hyror m.m.

Om detta och om att domedagen var nära för kommuner och regioner läste och läser man regelbundet i olika medier. Underskott, skenande kostnader, skattehöjning är några av nyckelorden. Två gånger har regeringen och riksdag lämnat besked om stöd och hjälp, det finns resurser avsatta för extra kostnader på grund av Coronakrisen. Sägs det.

Två normala månader följdes av två undantagsmånader. Vad blev summan? Och framförallt, vilken prognos för hela 2020 vågar ekonomistaben göra. Öppnar man utskickade handlingar och ser ”Prognostiserat årsresultat + 88 mkr, 57 mkr bättre än budget” är det en ganska naturlig reaktion att yttra: ”Förstår ingenting!”

Jag undrar vad våra ledamöter kommer att berätta efter föredragningen i kommunstyrelsen.

Till annat som finns med i kallelsen kan vi återkomma. Full respekt för partiets förtroendevalda, handlingarna kom sent på torsdag – ett paket på 639 sidor.

Grundläggande balans?

Sällan har debatten tagit så hög fart innan utredningen ens hann lämnas över. Först på måndag kommer Eva Nordmark ta emot utredningen ”En moderniserad arbetsrätt”.

Igår torsdag passade Ciczie Weidby, Vänsterpartiet, på att ställa en fråga om ”Förändringar av LAS” till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark:

Anf. 14 CICZIE WEIDBY (V): Fru talman! Solidaritet mellan arbetare och facklig kamp för gemensamma intressen är den viktigaste anledningen till att vi har den anställningstrygghet som vi har i dag. Av allt att döma kommer LAS-utredningen på måndag att tillintetgöra stora delar av den tryggheten. På mindre företag kommer det i praktiken att råda fri sparkningsrätt. På många arbetsplatser riskerar det fackliga arbetet att upphöra helt, som ett resultat av att arbetsköparna ges en närmast oinskränkt makt. Det kommer att underminera den svenska modellen, med konstruktiva förhandlingar mellan parterna. Min fråga till Eva Nordmark blir: Om parterna inte kommer överens, kommer den socialdemokratiskt ledda regeringen ändå att gå vidare med och lägga fram vad som kommer att bli den mest fackföreningsfientliga lagstiftning som någon regering har lagt fram på decennier?

Anf. 15 Arbetsmarknadsminister EVA NORDMARK (S): Fru talman! Tack, Ciczie Weidby, för frågan! Som alla känner till är detta en utredning som kommer med sitt förslag på måndag. Jag som statsråd kommenterar inte enskilda delar i utredningens förslag innan jag har tagit emot det. Men det som är viktigt för mig att säga är att vi är överens, mellan regeringen och samarbetspartierna, om att utveckla och modernisera arbetsrätten på ett sätt som gör att arbetsgivare får en möjlighet till ökad flexibilitet och att tryggheten för löntagarna ökar.

Anf. 16 CICZIE WEIDBY (V): Fru talman! Vi behöver mer trygghet på arbets-marknaden, inte mindre. Ska vi modernisera arbetsrätten och anpassa den efter dagens arbetsmarknad borde vi börja med att avskaffa allmän visstid, förbjuda hyvlingar och lagstifta om rätt till heltid. Låt inte nyliberalerna i Centerpartiet riva ned den anställningstrygghet som vi har i dag!

Anf. 17 Arbetsmarknadsminister EVA NORDMARK (S): Fru talman! Vi är helt överens, jag och Ciczie Weidby, om vikten av trygga villkor på svensk arbets-marknad för löntagarna. Men Sverige är ett litet, konkurrensutsatt land, där vi behöver säkerställa goda villkor för både företag och löntagare. Mitt svar och mitt besked är: Om parterna inte kommer överens – vi hoppas att de kommer överens – är jag beredd att ta mitt ansvar och lägga fram förslag som handlar om att säkerställa både ökad flexibilitet och ökad trygghet.

En stund senare kom en fråga från Johanna Haraldsson, partikamrat till arbetsmarknadsministern:  ”En grundläggande balans mellan arbetsmarknadens parter”

Anf. 26 JOHANNA HARALDSSON (S): Fru talman! Jag vill ställa en fråga till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark. På måndag tar arbetsmarknadsministern emot utredningen om en moderniserad arbetsrätt, men efter läckor av utredningens innehåll har det redan under den här veckan framkommit kritik mot utredningen från flera fackföreningar. Bland annat anser man att utredningen inte lever upp till januariavtalets skrivningar om upprätthållande av balansen mellan parterna på arbetsmarknaden. Då undrar jag: Vad menar regeringen med att en grundläggande balans mellan parterna ska upprätthållas?

Anf. 27 Arbetsmarknadsminister EVA NORDMARK (S): Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Det handlar om en grundläggande maktbalans mellan arbetsmarknadens parter. Om man ändrar arbetsrätten kan man aldrig göra det lättvindigt. Om man gör det på ett sätt som slår till fördel för antingen arbetsgivare eller arbetstagare finns det stor risk för att vi som politiker minskar incitamenten för parterna att teckna kollektivavtal och komma överens. På svensk arbetsmarknad i dag har vi över 660 kollektivavtal, och man levererar flexibilitet, branschanpassning och trygghet. Det är detta som är själva grunden till att vi behöver upprätthålla balansen mellan parterna på svensk arbetsmarknad även om vi ändrar i arbetsrätten.

[Texterna saxades från riksdagens snabbprotokoll, frågor och svar finns också på riksdagens webb-TV]

Överens i stort, men …

Coronavirus och covid- 19 är medicinska termer. ”Coronakrisen” avser i huvudsak tre aspekter: smittospridningen, ekonomisk dalgång och påverkan på samhället i stort. I en flod av information finns risk att många detaljer försvinner.

Någon gång längre fram kommer det att finnas tid och möjlighet att betrakta och utvärdera det som skedde 2020. Just nu är budskapet ”tillsammans”. Den politiska borgfreden känns angelägen.

Ändå bör vi hålla fast att ”tillsammans” avser endast  ”i stora drag”. Det kan vara klokt att dämpa kritiska röster. Dämpa, men inte tysta! Situationen kräver beslut nu, men det finns en risk att det höga tempot hindrar att alla beslut verkligen bli de bästa.

Ulla Andersson förklarade detta i inledningen av sitt anförande i riksdagen igår. Där debatterades under förmiddagen: ”Finansutskottets betänkande 2019/20:FiU59 Extra ändringsbudget för 2020 – Anpassningar av reglerna om stöd vid korttidsarbete och tillfälliga anstånd samt ett effektivare informationsutbyte inom Skatteverket m.m. med anledning av coronaviruset (prop. 2019/20:166)

Vänsterpartiets ledamot anförde: ”Det har varit en torr vår i stora delar av landet, men är det något som duggar tätt är det extra ändringsbudgetar i Sveriges riksdag. Det vi nu debatterar är extra ändringsbudget nr 6. I normala fall är det två ändringsbudgetar per år. De brukar innehålla några miljarder per styck och är en korrigering av regeringens politik under pågående budgetår. Den här extra ändringsbudgeten innehåller utgifter för ungefär 75 miljarder. Det säger något om den ekonomiska kris Sverige befinner sig i och det läge som råder med anledning av coronaviruset.

Och Ulla Andersson förklarade hur Vänsterpartiet ser på partiets roll och uppgift: ”Vänsterpartiet har i processerna med de extra ändringsbudgetarna försökt att arbeta för att de helt enkelt ska bli bättre.

På eftermiddagen kom beslutet, riksdagen avslog två reservationer (från SD och KD) och ställde sig med stor majoritet bakom utskottets förslag. Sju av åtta partier hade i debatten förklarat att ”tillsammans”  inte utesluter avvikande uppfattning i detaljfrågor.

Det blir inte som det var tänkt!

När januariöverenskommelsen blev offentlig fick denna mening i ingressen stor uppmärksamhet: Denna överenskommelse innebär att Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden.

Det blev omgående klart för var och en att påståendet var fel. Mest ångrade sig nog förhandlaren som lyckades övertyga andra att meningen borde finnas i texten.

Därefter började skärskådningen av dokumentets 73 punkter. Ingen tvekan om att punkt 20 var en av punkterna som stack ut. Här kunde man läsa svart på vitt vem som vann och vem som hade sålt sin själ. ”I en kompromiss måste man ge för att kunna ta”, försvarade sig socialdemokraterna med.

Vänsterpartiet replikerade med egna ”73 punkter för jämlikhet”. Flera punkter berör januariöverenskommelsens punkt 20. Men vilken vikt skulle man tillmäta Vänsterpartiet, vilket inflytande kunde ett parti med blott 27 av 349 ledamöter få i riksdagen? Frågan har ställts åtskilliga gånger och kommer att finnas i debatten ett tag till.

Det finns fog att uttala respekt för Vänsterpartiets ledande representanter. Konsekvens och tydlighet är värdefulla egenskaper i ett politiskt landskap där flertalet partier svajar än hit och än dit.

Visserligen redovisar allehanda opinionsmätningar att regeringspartiet under Stefan Löfvens ledning åter värderas högre, men uppgången under Coronkrisen sker från ett absolut bottenläge i slutet på 2019.

Och nu kommer utredningen ”En moderniserad arbetsrätt” att läggas fram på måndag. Eftersom avgörande punkter i förslaget redan är kända, har debatten tagit fart. Enstaka röster ägnar sig åt perifera frågor, så t ex Olle Wästberg som påminner Liberalerna om att det var föregångaren Folkpartiet som väsentligt bidrog till att LAS lagstiftades 1974: ”Finns inga liberala motiv att luckra upp LAS”.  Somliga tycker synd om Anders W. Jonsson som vill bekämpa ”arbetslösheten” med att blåsa på och göra relationerna på arbetsmarknaden ännu osäkrare. Hur logiskt är detta?

Men i grund och botten handlar det om frågan vem som överlever? Ska LO kunna hävda sig och fortsätta att vara attraktiv, kommer fackföreningsrörelsen att kunna erbjuda valuta för medlemspengen? Ska det bli så, måste socialdemokraterna inse vilken partner man är på väg att förlora om man tar utredningen vidare till fortsatt förhandling. Besinnar sig socialdemokraterna rätt så omgående, då spricker överenskommelsen med de andra tre partierna.

Vi ser inte slutet på Corona än, men man kan ana att den andra krisen seglar upp till stormstyrka.

Men visst, det ligger lite i den stilla vädjan ”vänta tills utredningen presenteras i sin helhet.” Måndag, alltså.

Passa på när fokus är på annat?

Återkommande inslag i nyhetsflödet berättar om hur Corona-pandemin hanteras av auktoritära statschefer i ett antal länder. Bolsonaro i Brasilien och Trump i USA nämns ofta, i Europa är det framförallt Orban och Ungern som utmärker sig. Visst är det så att undantagssituationer föranleder att skynda på demokratiska processer som i regel tar mycket tid, alldeles för mycket tid. Men det ska inte leda till övertramp.

Även här i Sverige ser vi förändringar som inte tycktes möjliga. Jag tänker på lagstiftningsprocessen som klaras av från första utkastet till sista klubbslaget på mindre än två veckor. Eller på kvittningen som reducerade riksdagens antal ledamöter från 349 till 55 – som utgör den ”fulltaliga” kammaren vid omröstningar.

Inte heller borgfreden mellan partierna kunde man förutse. Eller marknadens erkännande att systemet hade brakat ihop och att ropet ”staten, kom och hjälp!” skulle komma från så oväntade håll.

Men vi är kvar mitt i krisen, slutet är inte i sikte. Och mycket av det ”vanliga” fortsätter, även om det sker vid sidan om och utan större uppmärksamhet. Så är det i kommunen och i regionen, mycket pågår och annat skjuts på framtiden.

Om en vecka presenteras en utredning där man kan undra vem som önskar att strålkastarljuset tänds och vem som hoppas på att det förblir släckt.

Punkt 20 i januariöverenskommelsen är bakgrunden till ”En moderniserad arbetsrätt”. Utredningen tillsattes 25 april 2019 och presenteras på måndag 1 juni.

Media har på förhand kommit med ett mindre antal avslöjanden om vilka förslag utredningen avser att överlämna till Eva Nordmark. Men om uppdraget höll fast vid det direktiven begärde, då borde uppmärksamheten vara större.

Överenskommelsen ville se förslag om mer flexibla regler på arbetsmarknaden – inte anade man i april 2019 att hela arbetsmarknaden skulle likna ett gungfly när utredningen presenterades.

För egen del har jag lovat mig att läsa på ordentligt kommande vecka. Hela lagstiftningen på LAS-området är komplex, partiernas förväntningar mycket olika, viljan till uppgörelse och kompromisser skiftar. Arbetsgivarnas organisationer och splittrade fackliga motparter har just nu paus i förhandlingar som gäller precis samma frågor som utredningen hade i uppgift att hantera.

Det finns mycket att läsa. Här vill jag tipsa om:

Vem står upp för arbetsrätten och lönerna?” – Arena Idés arbetsmarknadspolitiska rapport 2018, författare Mats Wingborg

Parternas avsiktsförklaring” – Svenskt Näringsliv, december 2019

Anställningsskyddslagen med kommentarer av LO” – LO, 2015

P.S. Söndag 24 maj i Agenda: ”Anders W Jonsson (C) och Jonas Sjöstedt (V) om nya utredningsförslaget om arbetsrätten.. | SVT Play

Vad är det vi vet?

Det finns ett årshjul i den kommunala beslutsprocessen. Nu detta, sedan följer, varpå … och efter en fullbordad runda är vi tillbaka på samma ruta, fast nu har vi kommit vidare ett helt år.

Sammanträden i maj har alltid med denna punkt: ”Delårsbokslut per sista april”.  Här visas om verksamheten under årets första fyra månader har utvecklats. Är förvaltningarna på rätt väg? Med kommunfullmäktiges inriktningsmål i grunden har alla nämnder och förvaltningar tidigare beslutat om ”förväntade resultat”. Nu borde det synas om förväntningarna kommer att infrias. Dessutom innehåller delårsbokslutet uppgifter om ekonomin. Fyra månader, en tredjedel av året: har utgifterna hållit sig inom ramen eller är något utom kontroll? Och tvärtom, har någon lyckats åstadkomma ett bra jobb och samtidigt spenderat mindre än det tilldelade antalet kronor?

Men så finns ytterligare en uppgift för förvaltningarnas ekonomer. Delårsbokslutet per april skall lämna en prognos för hela året. En prognos som i sin tur har stor betydelse för budgetprocessen inför nästa år.

Det kan finnas förklarliga skillnader mellan utfallet ”per april” och prognosen ”per 31 december”. Utgifterna under andra delen av året kan förväntas vara mycket högre än under våren (exempel: inköp av läroböcker), varför ett positivt resultat ”nu” ändå leder till en sämre prognos. Och tvärtom: förändringar i verksamheten kommer att ge avsedda besparingar, inte än, men innan året är slut. Så röda siffror ”nu” kan mycket väl bli ett nollresultat, eller budget i balans.

Det är mot den bakgrunden jag läser nämndernas handlingar. Och jag ser att det finns mycket jag har svårt att förstå. Låt mig ta socialnämndens underlag som ett exempel.

Citat från kommunfullmäktiges budgetbeslut för 2020: ”Socialförvaltningens budgetförslag ligger inom ram. Förvaltningen beräknar ett behov utöver ram till 44 600 tkr och anger åtgärder med konsekvensbeskrivningar för motsvarande summa.

Socialnämndens delårsbokslut redovisar resultatavstämning samt ekonomisk prognos:

  • Periodiserat utfall per april redovisar överskott på 13,4 mkr.
  • Årsprognosen visar ett beräknat underskott på 13,1 mkr.

Saknas 44 – plus 13 – minus 13. Berg- och dalbanan? Har man lyckats så väl med ”åtgärderna”?

Det är många bollar i luften, jag misstänker att tilldelade resurser flyttas i presentationen mellan olika anslagsbindningsnivåer. Att nämnden får lov att göra så föreslog jag i en interpellationsdebatt 2019, men kommunstyrelsens ordförande avvisade tanken. Några uppgifter är svåra att förstå och kräver förklaringar.

Jag vill kommentera texten i ”sammanfattning av ärendet”.

”Flera aktiviteter pågår för att försöka minska prognosticerat underskott. Bedömning görs att det prognosticerade underskottet inte kan hämtas hem fullt ut under innevarande år baserat på kostnad för försörjningsstöd och avancerad sjukhusanknuten ”hemsjukvård””.

  • ”Socialnämnden behöver, utifrån det ta ställning till om tillfälligt tilläggsanslag till budget 2020 ska begäras hos kommunfullmäktige gällande kostnad för försörjningsstöd.”

Det borde vara fel att överhuvudtaget våga gissa sig fram till hur behovet av försörjningsstödet utvecklas nu under Coronakrisens akuta fas eller senare under resten av 2020. Jag förstår att en sådan begäran nu förblir utan resultat. Det är visserligen nämndens skyldighet att ”förvarna” men det kan inte finnas någon i kommunledningen som inte redan förstår.

  • ”När det gäller den del av den avancerade sjukvården, som förvaltningen bedömer inte med självklarhet ska finansieras av kommunen som huvudman, finns plan för fortsatt samtal med NU-sjukvårdens ledning.”

Självfallet, samtal på ledningsnivå är bra för att komma fram. Men här borde det vara angeläget för nämndens presidium att ha hela nämnden bakom sig, med kunskap och förståelse för den tickande bomben. Det bästa vore nog att partiernas representanter söker samtal och samförstånd med det egna partiets förtroendevalda på regionnivå. Två värdefulla lästips för att förstå varandra och för att inse vikten av att en lösning måste tas fram är:

Vård och omsorg i hemmet 2019 – svårigheter och framgångsfaktorer” och ”Att följa omställningen till Nära vård”.

Vem har sagt att det ska vara lätt att vara förtroendevald i en nämnd?

Högt tempo! När spricker det?

Det tycks som om Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt har ett sjätte sinne. Gång efter annan framträder Magdalena Andersson, Emil Källström, Mats Persson och Per Bolund med var sin del av det gemensamma manuskriptet för att förkunna ”ja, helt rätt, så blir det!”

Sjätte och sjunde extra ändringsbudget är på ingång. I Dagens Nyheter är det idag debattartikeln som berättar om ytterligare stöd till regioner och kommuner, tre miljarder vardera. Sedan fick Centern ensamrätt att förkunna innehållet i nummer sju: Kommunikationer, största delen med 720 miljoner till järnvägsunderhåll.

Nej, jag invänder inte, allt är i bästa (nåja) ordning. Så länge som krisen är akut så fortsätter det, nästan samtliga partier står bakom alla dessa förslag från regeringen och i regel röstar hela riksdagens samtliga 55 ledamöter för betänkandet som tas fram i rekordfart.

Men det finns också tecken på att januaripartiernas mantra ”vi tillsammans” inte är stabilt nog i all oändlighet. Jag tänker på pressträffen som ministrarna Eva Nordmark, Amanda Lind och Matilda Ernkrans höll under temat ”om unga utan sysselsättning med anledning av det nya coronaviruset”. Det var många ord! Verkligen knappt mer än ord. (Inte ett ord förresten om situationen för sjutusen ensamkommande ungdomar som råkar illa ut när villkoret ”fast anställning efter avslutade studier” krossar förhoppningen att få uppehållstillstånd.) Jag misstänker att framträdandet av statsråden från S och MP föranleddes av att inte ”alla fyra partier” hade samma uppfattning.

Jag tänker också på ställningskriget som pågår kring avvecklingen eller utvecklingen av myndigheten ”arbetsförmedling”. Regeringspartiet S har lovat C i överenskommelsen något som ingen socialdemokratisk väljare ställer sig bakom. Jag tänker på två centrala utredningar på utbildningsområdet. Björn Åstrands utredning ”om ökad likvärdighet i skolan” kom visserligen med några förslag som bör kunna stoppa vandringen mot än större ojämlikhet. Friskolornas högljudda protester är anledning till att studera utredningens slutsatser noga. Samtidigt anar jag redan att vägen från en SOU till en proposition är mycket lång. Den blir inte kortare med tanke på att S kanske står ensam bland fyra partier. Vågar man tro att Anna Ekström har fått den positionen i regeringen som behövs för att det ska hända något?

Den andra utredningen ansvarar Lars Stjernkvist för. För någon månad sedan presenterade han preliminära slutsatser här i Vänersborg för ”planering och dimensionering av komvux och gymnasieskola”. Det blev tydligt att det fanns gott om frågor som utredningen väljer ”att inte söka strid om”.

Jag såg idag i ett nyhetsbrev från Katalys Daniel Suhonens betraktelse ”Lobbyism är vårt största demokratiproblem”. Där fanns ett diagram, ”Sprickor i fasaden” (SOM-institutet 2018), som i klartext visar hur ”väljare” och ”valda” i åtta partier ser på uttalandet ”Vinstutdelning ska inte tillåtas inom skattefinansierad vård, skola och omsorg”. Inget nytt egentligen, bara en bekräftelse att det finns en rad centrala frågor där fyra partier står mycket långt ifrån varandra.

Valet september 2018 – januariöverenskommelse januari 2019. Låt oss tro att ”medicindelen av Coronakrisen” ebbar ut framåt slutet av 2020, hur många representanter kommer därefter att träda fram vid alla pressträffar som förklarar alla steg som måste tas för att städa upp ”ekonomidelen” av Corona-krisen? Fyra? Två? Vilka?