Det drar ihop sig. Det var mycket spekulation i media kring Stefan Löfvens sista regeringsförklaring som han enligt tradition läste upp under riksdagens öppnade. Vad sade han? Godis för Vänsterpartiet och presenter till Centerpartiet? Gick det att läsa av något om detta i något avsnitt i det långa talet?

Och vidare? Kommer Magdalena Andersson som statsminister att agera annorlunda än Löfven? (Alla frågor med pliktskyldiga tillägg: ”om det nu blir hon som väljs till partiordförande” och ”om hon nu lyckas att få genom sin budget och bli statsminister”.)

Ack ja! Och förresten, man kan ju också se att det förbjudna samtalet mellan regeringen och Vänsterpartiet äger rum, hur mycket Centerpartiet än vill hindra vettiga umgängesformer.

I torsdags i den gångna veckan hade Vänsterpartiets ledamot från Göteborg, skatteexperten Tony Haddou, debatterat med just finansminister Magdalena Andersson.

Interpellationen ”Krispolitikens fördelningspolitiska aspekter” avslutades med en sammetsmjuk fråga: ”Avser ministern att utreda och kartlägga krispolitikens fördelningspolitiska effekter och analysera vilka lärdomar för framtiden som man kan dra av den förda politiken?” Brödtexten innehöll däremot några hårresande uppgifter om den skenande ojämlikheten i det svenska samhället, inte minst under den pågående pandemin.

Hur blev debatten? Städad! Ett bra bevis på att man visst kan samtala med varandra i viktiga frågor, utan onödiga påhopp. Några uttalanden av Magdalena Andersson trevade försiktigt efter ett besked från Vänsterpartiet: ”Här finns alltså sådana förslag, och jag ser naturligtvis gärna att de får möjlighet att gå igenom riksdagen nu. Där handlar det också om hur Vänsterpartiet väljer att agera.”

Det hjälpte föga att Tony Haddou konstaterade: ”Finansministern kommer att få vänta lite till på en budgetdebatt.”

Magdalena Andersson återkom i nästa replikskifte: ”Därutöver ser jag också att det finns möjligheter för de personer i Sverige som har de allra högsta inkomsterna att bidra lite mer, för vi ser hur den rikaste procenten har dragit ifrån samtidigt som våra 3:12-regler ju ger större möjligheter för de allra rikaste att ta ut inkomster med en lägre beskattning än vad en vanlig sjuksköterska eller undersköterska har på ett sätt som är svårt att motivera. Men jag kan konstatera att hindret mellan dagens situation och att detta skulle kunna bli verklighet inte är jag eller Socialdemokraterna, utan det är att riksdagsmajoriteten ser annorlunda ut. Vänsterpartiet kanske skulle ägna lite kraft åt att driva opinion där snarare än att ägna så mycket tid åt att hacka på Socialdemokraterna.”

Nu är det så att interpellationer inte omgående leder till handling eller beslut. Men Tony Haddous anförande och det underlag han hade samlat för sina frågor måste vara oerhört besvärande för en socialdemokratisk politiker som i stor utsträckning bär ansvar för utvecklingen. Hur mycket man än försöker säga något i stil med ”Jag vet, jag vet … Det är självfallet inte det jag egentligen vill, men …”

Ingen TV-serie till hösten, tack! Verklighetens ovisshet kan bli drama nog. Se gärna hela interpellationsdebatten på riksdagens webb-TV i efterhand.