Kunskapsförbundets direktion sammanträdde under förmiddagen. I kallelsen brukar sällan finnas många sidor underlag. Och det som skickas ut är tjänsteskrivelser och beslutsförslag som är föga kontroversiella.

• Förfogandeanslag – även till hösten 2021 och våren 2022 delas ut en extra slant till Magnus Åberggymnasiet i Trollhättan. Där behövs lite mer utöver den vanliga fördelningen, elevernas resultat borde bli jämförbara med de goda resultaten i förbundets två andra gymnasieskolor. 
• Färre och färre elever väljer att äta den skolmat som serveras. Att inrätta en arbetsgrupp med elever är ett steg på vägen att vända den illavarslande trenden.
• Patientsäkerhetsberättelsen och dokumentet ”Medicinskt ledningssystemet” avser elevhälsan på gymnasieskolorna.
• Skolledarorganisationen i ny skepnad sedan 1 mars – nu finns endast 6 rektorer och 14 biträdande rektorer. Många? Visst, men mycket färre än tidigare. Ledningen avser 3000 elever på ungdomsskolan och 3000 studerande på vuxenutbildningen.

På en fråga blev det många inlägg och många goda synpunkter. Direktionens politiker har kontinuerligt under hela pandemiåret fått rapporter om hur undervisningen ordnades. Från undervisningen i klassrummet till distans, först helt, sedan delvis, växelvis, helt igen och nu åter både och. Personalen, lärarna har löst många uppgifter, men det blev för mycket periodvis. Två, tre klasser och grupper i skolsalarna, fyra, fem andra samtidigt på distans. Den hemska tanken att inte räcker till.

Vi har inte hela bilden, men signalerna är tydliga – det räckte inte alltid till. Medan några elever kämpar med att överhuvudtaget få kompletta godkända betyg på alla kurser, så är det andra som är väl medvetna om hur konkurrenssituationen ser ut vid ansökan till en hel rad eftergymnasiala utbildningar. Då är det inte det näst högsta betyget som räcker, allt som oftast krävs att en större andel av kurserna avslutas med det högsta möjliga betyg.

Staten har insett skolornas, elevernas situation, en extra skolmiljard fördelades till alla kommuner. I morgon bestämmer kommunstyrelsen i Vänersborg vilket förslag fullmäktige skall fatta i april – hur kommunens andel på fyra miljoner ska fördelas.

Trollhättans kommunstyrelse har redan lagt sitt förslag – där fördelas 6 miljoner med 4,7 miljoner till grundskolan och förskolan och 1,3 miljoner till Kunskapsförbundet.

Hur tänker man egentligen i Trollhättan? Förskolan och grundskolans nio årskurser  utgör 78% av alla ungdomar, gymnasieskolans tre årskurser endast 22%. Vilka var på distans långa perioder, vilka inte? Vem kämpar för att examensbeviset skall bli så bra som möjligt på den korta återstående tiden? Årskurs 9 på högstadiet, årskurs 3 på gymnasieskolan och vuxenstuderande som helt var bannlysta från skollokalerna. 

Mitt hopp står till politikerna i Vänersborg. Visa bättre insikt!

Kunskapsförbundet planerar för lovundervisning (påsklovet), extra stödåtgärder fram till juni och för extra kurser till hösten i vuxenutbildningen för alla som inte nått fram. 

På tisdag förmiddag hemma i köket – via tjänsten Teams sammanträder Kunskapsförbundets direktion, nu för tredje gång digitalt.

Från Vänsterpartiet i Vänersborg är vi två ”på plats”, på var sitt håll. Stefan Kärvling är ersättare, jag är ledamot. Stefan berättar inför mötet på sin egen blogg om flertalet ärenden, jag begränsar mig till att berätta om mina tankar kring punkten ”Aktuella frågor inom vuxenutbildning”.

Förbundets utbildning för vuxna ordnas i Trollhättan och i Vänersborg. I Vänerparken ordnas flest utbildningar för ett mycket stort antal studerande på många olika nivåer. Så ligger t ex ”lärcentrum”-verksamheten helt i Vänersborg, så även de flesta utbildningar inom yrkeshögskolan.

Jan-Erik Aronsson och Johan Olofsson från förbundsledningen tar sin utgångspunkt i statens insatser för vuxnas utbildningar. Coronapandemin har skapat en situation där det gäller att hålla ordning på alla signaler. Ett normalt budgetår gäller det att beakta regeringens höstbudget och vad som föreslås gälla nästkommande år. Förändringar kan också komma med kortare varsel i vår- eller i höständringsbudgeten.

Då regleras statens engagemang för vuxenutbildning i allmänhet och för ”utbildning för att bekämpa arbetslöshet” i ett samspel med kommunerna. Förbundets medlemskommuner Trollhättan och Vänersborg ”beställer” varje år utbildningsplatser hos förbundet.

Men nu kom sedan Corona-utbrottet det ena extraändringsbudget efter det andra. I all hast lämnade regeringen allehanda förslag till riksdagen som nästan undantagslöst godkände alla initiativ. Och det gällde alltid att läsa det finstilta. Vissa förslag till nya utbildningsplatser betalades helt eller delvis med andra utbildningar som drogs in. Några förslag gäller uttryckligen endast 2020, men förbundet har ett behov av besked som räcker längre än till årets slut, med fördel över en period som sträcker sig några år.

Ledamöter i direktionen från alla partier står sig ganska slätt och vet knappast vad som egentligen behöver beslutas. På tisdag stannar det nog vid en allmän överblick och med några tankar om vilka utbildningsplatser som helst borde ordnas ”nu” och 2021.

Dagen efter sammanträder ägarsamrådet: Förbundets presidium och förvaltningens ledning träffar kommunalråds-trion från Trollhättan och Vänersborg, där ansluter också kommundirektören och ekonomichefen från båda kommuner. Det är då det blir konkret, ”uppdragsavtalen” finns med på kallelsen.

Själv förbereder jag mig genom att ännu en gång läsa genom diverse texter.

I Vänsterpartiets budgetmotion är det från avsnitt ”10 Tryggt arbetsliv” två punkter: ”10.1 Arbetsförmedling och arbetsmarknadspolitik” och ”10.2 Utbildning och möjlighet till omställning”.

Från SKR är det cirkulär 2020:37 (som gällde en tolkning och värdering av regeringens budgetproposition) och där avsnittet ”Regionalt yrkesvux”.

Från regeringskansliet är det en rad meddelanden:

”11 miljarder kronor till åtgärder för jobb och omställning” 2020-09-21

”Ytterligare förslag i budgetpropositionen för 2021 för jobb och omställning” 2020-09-21

”Utbildning för jobb” – presentationsbilder Eva Nordmark, arbetsmarknadsminister och Anna Ekström, utbildningsminister – 2020-09-28

”Fler arbetslösa ska kunna studera med bibehållen ersättning” – 2020-09-28

På tisdag förmiddag sammanträder direktionen. Microsoft Teams skapar länken till ledamöter och ersättare som befinner sig någonstans, de flesta förmodligen i Trollhättan eller Vänersborg. Men även om någon befinner sig på någon resa, så går det bra att ”ta plats”. Det funkar säkerligen också denna andra gång. Mats Andersson, C, ersättare i direktionen och tillträdande kommunalråd i Vänersborg har visserligen överklagat mötet i juni hos förvaltningsrätten. Ingen annan tycks dock dela hans uppfattning att dylika digitala möten inte är förenliga med tvingande lagar och föreskrifter.

Dagordningen innehåller en del punkter som alltid tillhör första sammanträdet efter sommarpausen, och pandemin är närvarande även här.

Därför informeras hur skolstarten har varit. Länge var det ju fullt tänkbart att undervisning på distans skulle påbjudas även i augusti. Nu finns alla studerande i skollokalerna och än tycks det funka och inga nya smittokluster har rapporterats.

Hur påverkades ekonomin? Det får vi veta i delårsrapporten.

Antagningsstatistik för gymnasieskolan är alltid spännande: Är det fler elever som påbörjar årskurs 1 i förbundets tre gymnasieskolor eller ökar andelen som tar plats i andra kommuner och i friskolorna?

Hösten 2021 erbjuder KFV inriktning bild på det Estetiska programmet (själv har jag tidigare velat se även inriktning dans i Vänersborg, men det lyckades inte). Och så tillkommer naturbruksprogrammet, förbundet satsar på inriktning ”häst”.

Direktionen får även en rapport om förbundets lokaler. Magnus Åberg i Trollhättan är under ombyggnad. Vuxenutbildningens behov av undervisningslokaler är stort och blir än större med tanke på alla utbildningar som skall möta ett växande antal sökande. (Jag kommer att föreslå att det vid sammanträdet i oktober lämnas en redovisning av hur statens alla satsningar för att bemöta arbetslösheten skall hanteras.)

Den punkt som intresserar mig mest är ”Tendenser i elevernas kunskapsresultat”. Egentligen: resultat avseende ”kunskap” och ”genomströmning”. I förhand har det skickats ut ett större antal diagram med tabeller och kurvor, men även en sammanfattande text.

Det gäller gymnasieutbildningen och vuxenutbildningen. För ungdomsskolan redovisas alla resultat från tredje årskursen och läsåret 2019/2020, för de vuxna från kurserna som ordnades under vårterminen 2020.

Låt mig här avgränsa till våra tre gymnasieskolor. Jag erkänner att det tar en bra stund att läsa och att förstå all information. Ändå har jag arbetat under 33 år på en av dessa tre skolor, på Birger Sjöberggymnasiet i Vänersborg. Och som studie- och yrkesvägledare var just ”resultatet” en viktig fråga: Hur lyckades den enskilde eleven att infria sina förväntningar? Kommer resultatet att hjälpa eller att stjälpa på vägen till allt som är tänkt att ske framöver?

Förresten, vilket resultat? Vad är det avgörande? För någon elev är det avgjort viktigaste att få gymnasieexamen, att inte behöva lämna skolans tredje och sista årskurs med endast ett studiebevis. Det gäller nog mest elever som inte omgående efterfrågar en plats på nästa och anslutande utbildning. Att söka och att få ett arbete, på en arbetsplats i linje med utbildningen eller något arbete överhuvudtaget, det förutsätter idag i regel alltid gymnasieexamen.

För andra elever kan examen kännas som en självklarhet. Det är endast betygspoängen som räknas, det är den som avgör om det blir napp på en högskoleplats där det råder knivskarp konkurrens vid ansökningen. Därutöver spelar betygspoängen också en stor roll för den som så småningom söker till nästa utbildning, och det kan också vara av vikt att ha godkända betyg från kurser som kan krävas för den särskilda behörigheten.

I september lämnas denna preliminära rapport, mest i form av statistik och jämförelser. I januari kommer sedan den årliga kvalitetsrapporten och ett utbyte av erfarenheter och tankar på ”kvalitetsstämman” under en heldag. Att gå på skolan är ju mer, mycket mer än att bara samla på sig kurser och betyg.

Just nu bara jämförelser av allehanda slag – tänk hur många sätt att jämföra som finns:

• 2020 – om vi jämför år efter år sedan starten 2013, hur blev det nu?
• yrkesprogram jämfört med högskoleförberedande
• andel examen per program, genomsnittsbetyg och spännvidden
• kvinnor och män och det totala utfallet
• Birger i Vänersborg jämfört med Nisse och Magnus Åberg i Trollhättan

Och med tanke på den sista punkten: det redovisas inte hur det gick för elever från Vänersborg och för elever från Trollhättan. Ett större antal program finns endast på en av dessa två orter och det görs ingen särredovisning för eleverna som reser och eleverna som går utbildningen på hemorten.

Utvecklingschef Maria Hildefors har funnits med från starten av förbundet 2013. Jag vill intyga att hon gör en berömvärd insats också i den här aktuella delen, nämligen att förmedla relevant information från verksamheten till politiken. I slutändan skall ”politiken” fördela stödresurser dit där det mest behövs för att eleverna och lärarna skall kunna arbeta under likvärdiga villkor.

Det behövs inte allt för många ord när det fungerar. Och visst känns det bra att få berömmande ord. Vi är på rätt väg. Fast förutsättningarna inte var de bästa.

Vid senaste mötet med direktionen, ett helt digitalt sammanträde någon dag efter midsommar, var en punkt ”Kompensatoriska insatser och resursfördelningsmodell”. Protokollet anger att ”direktionen noterade informationen”,

Utvecklingschefen Maria Hildefors nämnde också för direktionens politiker att Skolinspektionens rapport över den regelbundna kvalitetsgranskningen nyss hade kommit. Eftersom jag hade tillfälle att justera protokollet, bad jag om en komplettering med följande mening: ”Rapporten in sin helhet kan läsas på Kunskapsförbundets hemsida i diarium för Kunskapsförbundet Väst.”

Jag vill nog ändå lägga en direktlänk till Skolinspektionens rapport. Dokumentet är på 23 sidor och innehåller en beskrivning om ”vardagen” i förbundets tre gymnasieskolor.

Det är en utmärkt beskrivning av insatser som sker när inte allt utvecklades som man hade hoppats på. Ett digert analysarbete kom igång: Vad gick fel? Vem missade göra vad? Vad såg vi inte? Vad kan vi pröva? Hur ska vi tänka?

Jag vill verkligen rekommendera att tackla hela rapporten, en sammanfattning skulle inte ge rättvisa åt det arbete som görs av skolornas personal och elever.

Men här Skolinspektionens ”Beslut” i sin helhet:

”Skolinspektionen bedömer att myndighetens kvalitetskriterier uppfylls i Kunskapsförbundet väst i följande utsträckning:

Huvudmannens analys av studieresultat och trygghet:Huvudmannen gör i hög utsträckning relevanta analyser av studieresultat och resultat avseende trygghet, som kan utgöra underlag för förbättringsåtgärder inom dessa områden.

Huvudmannens kompensatoriska arbete: Huvudmannen har i hög utsträckning vidtagit relevanta kompensatoriska åtgärder, som syftar till att elever med sämre förutsättningar ska nå utbildningens mål så långt som möjligt.

Skolinspektionen har efter granskningen av Kunskapsförbundet Väst inte identifierat några utvecklingsområden. Skolinspektionen avslutar härmed granskningen.”

I onsdags var det kommunfullmäktige. Jag behövde anmäla förhinder. Den yttre ramen bedömde jag som inte tillfredsställande. Folkhälsomyndighetens rekommendationer har jag hittills följt och min avsikt är att fortsätta så.

På tisdag sammanträder direktionen i Kunskapsförbundet. Antalet ledamöter och ersättare är 28, tillkommer ett tiotal från personalen. Till kommunfullmäktige kallas 26 ledamöter.

Förslaget är att jag ska justera protokollet. Jag kan acceptera förslaget, eftersom protokollet ska signeras digitalt. Under sammanträdet med start 08:30 och förmodligen fram till 12-tiden kommer jag att sitta hemma i köket. Förmodligen kommer de flesta att deltaga på distans, på riktig distans.

Direktionen använder Microsoft Teams. Det fungerar alldeles utmärkt. Jag kommer inte att få några problem med att höra vilka ledamöter som framför vilka synpunkter. Inte heller behöver jag lägga band på mig. Jag kommer att få ordet när jag begär det, jag kan motivera egna förslag.

Det går om man vill.

På dagordningen står lite över ett dussin ärenden. Ett fåtal där direktionen behöver fatta beslut. Ett flertal som avser information. Det var ett tag sedan vi träffades senast. Kommunen ställde in möten med kommunfullmäktige, Kunskapsförbundet ställde in direktionens sammanträden.

Men det blev aldrig någon större bekymmer. Presidiet informerade övriga ledamöter över beslut som fattades på delegation. Diariet var tillgängligt, ett flertal dokument jag ville läsa fanns för nedladdning, andra fick jag utan omsvep av direktionens sekreterare.

Det har ju varit en omvälvande tid. Gymnasial utbildning och vuxenutbildning har funnits med i mediernas rapportering åtskilliga gånger. Övergång till distansutbildning, vilka som klarar galant och vilka som har stora svårigheter att fullfölja studierna. Turbulensen kring studentfirandet. Diverse anslag i olika tilläggsbudgetar, regeringens agerande när kommunerna ropade på hjälp.

Riksdagen har antagit ett större reformpaket för vuxenutbildningen. Utbildningsminister Anna Ekström har tagit emot två stora utredningar som snart ska ut på remiss.

Jag har följt rapporteringen och sökt att bilda mig en uppfattning om vad som är bra och lovande för våra elever och studerande. Men har också chockerats av den totala avsaknaden av empati och vilja till insikt. Jag tänker på statsrådet Morgan Johansson och på frågan om hur gymnasielagsungdomarna ska kunna nå målet ”uppehållstillstånd” när Coronakrisens följder kraschar all planering.  Men mitt i bedrövelsen kommer direktionens ledamöter få veta att Kunskapsförbundets personal har lyckats nå lösningar för några, tack vare ett samarbete med kommunen och organisationer i det civila samhället.

Så många spännande frågor. Vad skönt att kunna hantera det mesta vid köksbordet.

Efter gårdagens kommunstyrelse står det klart att det inte kommer att behövas mycket förberedelsetid inför kommunfullmäktiges möte den 12 februari. Jag litar då på redogörelsen som Vänsterpartiets ersättare i kommunstyrelsen, Stefan Kärvling, lämnade igår kväll i anslutning till sammanträdet.

Bra! Då blir det genast lättare att helt fokusera på heldagsmötet med Kunskapsförbundet tisdag kommande vecka. Dagen börjar med direktionens sammanträde. Tiden begränsas och därmed också dagordningen. Det är två beslut som behöver tas, ett avser ”Förstudie Naturbruk” som direktionen redan tidigare mer eller mindre gav klartecken för. Det andra kommer lite överraskande, men är ett logiskt nästa steg: Ska vuxenutbildningen flyttas från Trollhättan till Vänersborg och Vänerparken, behöver förbundskontoret, administrationen alltså, lämna det stora huset och hitta bra kontorslösningar i närheten.

Från 10:20 till mycket sent på eftermiddagen är det meningen att direktionens ledamöter ansluter till förbundets ”Kvalitetsstämma”. Sedan starten av förbundet ordnas denna stämma i början av varje år. Ett utmärkt tillfälle för de förtroendevalda att ta del av pågående arbete. De flesta har redan läst ”Kvalitetsrapporten 2019”, men på stämman framkommer än tydligare vad som utvecklas, vad som ändras och förbättras, var tyngdpunkten för pedagogernas arbete ligger. Tre gymnasieskolor för ungdomar med en mängd olika program och med elever med skiftande förutsättningar och ett gemensamt mål för alla: ”Framtidslust – viljan att vilja mer”. Vuxenutbildningen på så många olika nivåer, där studerande söker förbättra sina möjligheter att komma rätt i arbetslivet och i vardagen.  Jag gillar upplägget och jag njuter av stämman, det gör så gott att få förstahandsinformation om allt man arbetar med.

En som har utbildningsfrågor att hantera på högsta nivå har besökt Trollhättan och Vänersborg. Ansvarigt statsråd, utbildningsministern Anna Ekström, hade igår ett digert program – lokaltidningen TTELA berättar utförligt och har även spelat in intervjufrågorna. Jag kan inte låta bli att konstatera: Visst, jag hör vad hon säger, men visst skulle hon formulera sig på annat sätt om inte januariöverenskommelsen skulle lägga band på henne.

TTELA berättar förresten också om några elever som på måndag ska deltaga i Ungdomens riksdag.

Men det finns även annat att läsa. I veckan publicerade Vänsterpartiet ett nytt Utbildningspolitiskt program. Våra ledamöter i kommunens barn- och utbildningsnämnden och vi, som är på plats i Kunskapsförbundets direktion, behöver nog studera flera avsnitt ur programmet. Alltid bra att veta om vi är på samma våglängd som partiet. Mycket bra att få läsa att sådant vi framför här också finns med i partiets centrala utfästelse om prioriteringar.

Och så finns mer att läsa. På måndag skulle det presenterats en efterlängtad rapport i serien Statens Offentliga Utredningar (SOU): ”Planering och dimensionering av gymnasial utbildning”. Även här kan goda tankar och avsikter begravas av januariöverenskommelsen. Så sent som 10 januari utfärdades ytterligare tillägg till utredningsdirektivet. I samband med detta förlängdes nu tiden fram till 1 juni 2020. Jag vågar inte gissa om den parlamentariska utredningen verkligen anvisar väsentliga förändringar. Det skulle behövas.  Huvudansvaret för utredningen ligger hos Lars Stjernkvist. Han föreläser den 12 februari i aulan på Birger Sjöbergsgymnasiet. Stjernkvist delar förmiddagen med Joacim Waara, Västra Götalandsregionen och ansvarig för publikationen ”Arbetskraftsbristen – potentiella konsekvenser och till buds stående lösningar”.

Fokus gymnasieskolan, fokus utbildningen – jag känner mig på hemmaplan.

Som förtroendevald känns det bittert att behöva lyssna på information om förändringar som jag aldrig skulle ställa mig bakom. Men beslutet ligger hos förvaltningen, det är inget ärende som direktionen i Kunskapsförbundet kan rösta om.

Jag deltog i beslutet att ”notera informationen” och anmälde en skriftlig reservation.

Reservation

Kunskapsförbundet Väst, direktionen, 2019-10-15, ärende 12 ”Förbundsdirektören informerar”

Beslutet i ärendet lyder ”Direktionen noterar informationen”.

Av protokollet kommer att framgå att informationen till ledamöterna avsåg ett flertal punkter av skiftande innehåll och vikt.

Den femte punkten hade rubriken ”Trygga och säkra skolor”.

Jag hade tidigare sett att en punkt på kommunalrådet Paul Åkerlunds kallelse till ägarsamrådet samma dag hade exakt denna lydelse.

Jag såg framför mig en presentation av tillkommande åtgärder, en förstärkning av det arbete som önskas av medlemskommunerna och som av direktionen och förbundets förvaltning planeras och verkställs, allt med syfte att säkerställa den yttre ramen för ett gott arbete i undervisningssituationen.

Förbundsdirektörens besked till direktionen var raka motsatsen. Utan omsvep fick vi klara och tydliga uppgifter om på vilka poster och i vilken omfattning elevhälsan och elevstödet drastiskt skulle minskas.

Jag behöver inte upprepa redovisningen vi fick i detalj. Neddragningen slutar på 22% av berörd personalstyrka.

Informationen var en punkt på förbundsdirektörens lista. Direktionen brukar notera informationen. Något annat är knappast tänkbart.

Ett avvikande yrkande i sak eller ett yrkande på avslag är nonsens, det handlar inte om ett beslut som ligger i direktionen, frågan om förändringar i bemanningen är delegerad till förvaltningen.

För mig som ledamot är detta ett stort bekymmer. Jag får vid sittande bord veta att något genomförs för att möta den extremt tuffa ekonomiska situationen. Om det skulle varit ett beslutsärende skulle jag kraftigt ha motsatt mig ett sådant här förslag. Jag ser att det skulle behövas en personalförstärkning från nuvarande nivå med 22% eller mer, inte som det blir nu, mindre personal.

Jag anmälde reservation. Jag deltog i beslutet att notera. Men jag noterar en utveckling som förstärker min oro att förbundet tvingas till åtgärder som är destruktiva och sker mot bättre vetande.

Lutz Rininsland                                                          2019-10-22