Aktuella frågor inom vuxenutbildning

På tisdag förmiddag hemma i köket – via tjänsten Teams sammanträder Kunskapsförbundets direktion, nu för tredje gång digitalt.

Från Vänsterpartiet i Vänersborg är vi två ”på plats”, på var sitt håll. Stefan Kärvling är ersättare, jag är ledamot. Stefan berättar inför mötet på sin egen blogg om flertalet ärenden, jag begränsar mig till att berätta om mina tankar kring punkten ”Aktuella frågor inom vuxenutbildning”.

Förbundets utbildning för vuxna ordnas i Trollhättan och i Vänersborg. I Vänerparken ordnas flest utbildningar för ett mycket stort antal studerande på många olika nivåer. Så ligger t ex ”lärcentrum”-verksamheten helt i Vänersborg, så även de flesta utbildningar inom yrkeshögskolan.

Jan-Erik Aronsson och Johan Olofsson från förbundsledningen tar sin utgångspunkt i statens insatser för vuxnas utbildningar. Coronapandemin har skapat en situation där det gäller att hålla ordning på alla signaler. Ett normalt budgetår gäller det att beakta regeringens höstbudget och vad som föreslås gälla nästkommande år. Förändringar kan också komma med kortare varsel i vår- eller i höständringsbudgeten.

Då regleras statens engagemang för vuxenutbildning i allmänhet och för ”utbildning för att bekämpa arbetslöshet” i ett samspel med kommunerna. Förbundets medlemskommuner Trollhättan och Vänersborg ”beställer” varje år utbildningsplatser hos förbundet.

Men nu kom sedan Corona-utbrottet det ena extraändringsbudget efter det andra. I all hast lämnade regeringen allehanda förslag till riksdagen som nästan undantagslöst godkände alla initiativ. Och det gällde alltid att läsa det finstilta. Vissa förslag till nya utbildningsplatser betalades helt eller delvis med andra utbildningar som drogs in. Några förslag gäller uttryckligen endast 2020, men förbundet har ett behov av besked som räcker längre än till årets slut, med fördel över en period som sträcker sig några år.

Ledamöter i direktionen från alla partier står sig ganska slätt och vet knappast vad som egentligen behöver beslutas. På tisdag stannar det nog vid en allmän överblick och med några tankar om vilka utbildningsplatser som helst borde ordnas ”nu” och 2021.

Dagen efter sammanträder ägarsamrådet: Förbundets presidium och förvaltningens ledning träffar kommunalråds-trion från Trollhättan och Vänersborg, där ansluter också kommundirektören och ekonomichefen från båda kommuner. Det är då det blir konkret, ”uppdragsavtalen” finns med på kallelsen.

Själv förbereder jag mig genom att ännu en gång läsa genom diverse texter.

I Vänsterpartiets budgetmotion är det från avsnitt ”10 Tryggt arbetsliv” två punkter: ”10.1 Arbetsförmedling och arbetsmarknadspolitik” och ”10.2 Utbildning och möjlighet till omställning”.

Från SKR är det cirkulär 2020:37 (som gällde en tolkning och värdering av regeringens budgetproposition) och där avsnittet ”Regionalt yrkesvux”.

Från regeringskansliet är det en rad meddelanden:

11 miljarder kronor till åtgärder för jobb och omställning” 2020-09-21

Ytterligare förslag i budgetpropositionen för 2021 för jobb och omställning” 2020-09-21

Utbildning för jobb” – presentationsbilder Eva Nordmark, arbetsmarknadsminister och Anna Ekström, utbildningsminister – 2020-09-28

Fler arbetslösa ska kunna studera med bibehållen ersättning” – 2020-09-28

På avstånd – Kunskapsförbundets politiker

På tisdag förmiddag sammanträder direktionen. Microsoft Teams skapar länken till ledamöter och ersättare som befinner sig någonstans, de flesta förmodligen i Trollhättan eller Vänersborg. Men även om någon befinner sig på någon resa, så går det bra att ”ta plats”. Det funkar säkerligen också denna andra gång. Mats Andersson, C, ersättare i direktionen och tillträdande kommunalråd i Vänersborg har visserligen överklagat mötet i juni hos förvaltningsrätten. Ingen annan tycks dock dela hans uppfattning att dylika digitala möten inte är förenliga med tvingande lagar och föreskrifter.

Dagordningen innehåller en del punkter som alltid tillhör första sammanträdet efter sommarpausen, och pandemin är närvarande även här.

Därför informeras hur skolstarten har varit. Länge var det ju fullt tänkbart att undervisning på distans skulle påbjudas även i augusti. Nu finns alla studerande i skollokalerna och än tycks det funka och inga nya smittokluster har rapporterats.

Hur påverkades ekonomin? Det får vi veta i delårsrapporten.

Antagningsstatistik för gymnasieskolan är alltid spännande: Är det fler elever som påbörjar årskurs 1 i förbundets tre gymnasieskolor eller ökar andelen som tar plats i andra kommuner och i friskolorna?

Hösten 2021 erbjuder KFV inriktning bild på det Estetiska programmet (själv har jag tidigare velat se även inriktning dans i Vänersborg, men det lyckades inte). Och så tillkommer naturbruksprogrammet, förbundet satsar på inriktning ”häst”.

Direktionen får även en rapport om förbundets lokaler. Magnus Åberg i Trollhättan är under ombyggnad. Vuxenutbildningens behov av undervisningslokaler är stort och blir än större med tanke på alla utbildningar som skall möta ett växande antal sökande. (Jag kommer att föreslå att det vid sammanträdet i oktober lämnas en redovisning av hur statens alla satsningar för att bemöta arbetslösheten skall hanteras.)

Den punkt som intresserar mig mest är ”Tendenser i elevernas kunskapsresultat”. Egentligen: resultat avseende ”kunskap” och ”genomströmning”. I förhand har det skickats ut ett större antal diagram med tabeller och kurvor, men även en sammanfattande text.

Det gäller gymnasieutbildningen och vuxenutbildningen. För ungdomsskolan redovisas alla resultat från tredje årskursen och läsåret 2019/2020, för de vuxna från kurserna som ordnades under vårterminen 2020.

Låt mig här avgränsa till våra tre gymnasieskolor. Jag erkänner att det tar en bra stund att läsa och att förstå all information. Ändå har jag arbetat under 33 år på en av dessa tre skolor, på Birger Sjöberggymnasiet i Vänersborg. Och som studie- och yrkesvägledare var just ”resultatet” en viktig fråga: Hur lyckades den enskilde eleven att infria sina förväntningar? Kommer resultatet att hjälpa eller att stjälpa på vägen till allt som är tänkt att ske framöver?

Förresten, vilket resultat? Vad är det avgörande? För någon elev är det avgjort viktigaste att få gymnasieexamen, att inte behöva lämna skolans tredje och sista årskurs med endast ett studiebevis. Det gäller nog mest elever som inte omgående efterfrågar en plats på nästa och anslutande utbildning. Att söka och att få ett arbete, på en arbetsplats i linje med utbildningen eller något arbete överhuvudtaget, det förutsätter idag i regel alltid gymnasieexamen.

För andra elever kan examen kännas som en självklarhet. Det är endast betygspoängen som räknas, det är den som avgör om det blir napp på en högskoleplats där det råder knivskarp konkurrens vid ansökningen. Därutöver spelar betygspoängen också en stor roll för den som så småningom söker till nästa utbildning, och det kan också vara av vikt att ha godkända betyg från kurser som kan krävas för den särskilda behörigheten.

I september lämnas denna preliminära rapport, mest i form av statistik och jämförelser. I januari kommer sedan den årliga kvalitetsrapporten och ett utbyte av erfarenheter och tankar på ”kvalitetsstämman” under en heldag. Att gå på skolan är ju mer, mycket mer än att bara samla på sig kurser och betyg.

Just nu bara jämförelser av allehanda slag – tänk hur många sätt att jämföra som finns:

  • 2020 – om vi jämför år efter år sedan starten 2013, hur blev det nu?
  • yrkesprogram jämfört med högskoleförberedande
  • andel examen per program, genomsnittsbetyg och spännvidden
  • kvinnor och män och det totala utfallet
  • Birger i Vänersborg jämfört med Nisse och Magnus Åberg i Trollhättan

Och med tanke på den sista punkten: det redovisas inte hur det gick för elever från Vänersborg och för elever från Trollhättan. Ett större antal program finns endast på en av dessa två orter och det görs ingen särredovisning för eleverna som reser och eleverna som går utbildningen på hemorten.

Utvecklingschef Maria Hildefors har funnits med från starten av förbundet 2013. Jag vill intyga att hon gör en berömvärd insats också i den här aktuella delen, nämligen att förmedla relevant information från verksamheten till politiken. I slutändan skall ”politiken” fördela stödresurser dit där det mest behövs för att eleverna och lärarna skall kunna arbeta under likvärdiga villkor.

Sträck på dig, Kunskapsförbundet!

Det behövs inte allt för många ord när det fungerar. Och visst känns det bra att få berömmande ord. Vi är på rätt väg. Fast förutsättningarna inte var de bästa.

Vid senaste mötet med direktionen, ett helt digitalt sammanträde någon dag efter midsommar, var en punkt ”Kompensatoriska insatser och resursfördelningsmodell”. Protokollet anger att ”direktionen noterade informationen”,

Utvecklingschefen Maria Hildefors nämnde också för direktionens politiker att Skolinspektionens rapport över den regelbundna kvalitetsgranskningen nyss hade kommit. Eftersom jag hade tillfälle att justera protokollet, bad jag om en komplettering med följande mening: ”Rapporten in sin helhet kan läsas på Kunskapsförbundets hemsida i diarium för Kunskapsförbundet Väst.

Jag vill nog ändå lägga en direktlänk till Skolinspektionens rapport. Dokumentet är på 23 sidor och innehåller en beskrivning om ”vardagen” i förbundets tre gymnasieskolor.

Det är en utmärkt beskrivning av insatser som sker när inte allt utvecklades som man hade hoppats på. Ett digert analysarbete kom igång: Vad gick fel? Vem missade göra vad? Vad såg vi inte? Vad kan vi pröva? Hur ska vi tänka?

Jag vill verkligen rekommendera att tackla hela rapporten, en sammanfattning skulle inte ge rättvisa åt det arbete som görs av skolornas personal och elever.

Men här Skolinspektionens ”Beslut” i sin helhet:

”Skolinspektionen bedömer att myndighetens kvalitetskriterier uppfylls i Kunskapsförbundet väst i följande utsträckning:

Huvudmannens analys av studieresultat och trygghet:Huvudmannen gör i hög utsträckning relevanta analyser av studieresultat och resultat avseende trygghet, som kan utgöra underlag för förbättringsåtgärder inom dessa områden.

Huvudmannens kompensatoriska arbete: Huvudmannen har i hög utsträckning vidtagit relevanta kompensatoriska åtgärder, som syftar till att elever med sämre förutsättningar ska nå utbildningens mål så långt som möjligt.

Skolinspektionen har efter granskningen av Kunskapsförbundet Väst inte identifierat några utvecklingsområden. Skolinspektionen avslutar härmed granskningen.”

Det går om man vill

I onsdags var det kommunfullmäktige. Jag behövde anmäla förhinder. Den yttre ramen bedömde jag som inte tillfredsställande. Folkhälsomyndighetens rekommendationer har jag hittills följt och min avsikt är att fortsätta så.

På tisdag sammanträder direktionen i Kunskapsförbundet. Antalet ledamöter och ersättare är 28, tillkommer ett tiotal från personalen. Till kommunfullmäktige kallas 26 ledamöter.

Förslaget är att jag ska justera protokollet. Jag kan acceptera förslaget, eftersom protokollet ska signeras digitalt. Under sammanträdet med start 08:30 och förmodligen fram till 12-tiden kommer jag att sitta hemma i köket. Förmodligen kommer de flesta att deltaga på distans, på riktig distans.

Direktionen använder Microsoft Teams. Det fungerar alldeles utmärkt. Jag kommer inte att få några problem med att höra vilka ledamöter som framför vilka synpunkter. Inte heller behöver jag lägga band på mig. Jag kommer att få ordet när jag begär det, jag kan motivera egna förslag.

Det går om man vill.

dagordningen står lite över ett dussin ärenden. Ett fåtal där direktionen behöver fatta beslut. Ett flertal som avser information. Det var ett tag sedan vi träffades senast. Kommunen ställde in möten med kommunfullmäktige, Kunskapsförbundet ställde in direktionens sammanträden.

Men det blev aldrig någon större bekymmer. Presidiet informerade övriga ledamöter över beslut som fattades på delegation. Diariet var tillgängligt, ett flertal dokument jag ville läsa fanns för nedladdning, andra fick jag utan omsvep av direktionens sekreterare.

Det har ju varit en omvälvande tid. Gymnasial utbildning och vuxenutbildning har funnits med i mediernas rapportering åtskilliga gånger. Övergång till distansutbildning, vilka som klarar galant och vilka som har stora svårigheter att fullfölja studierna. Turbulensen kring studentfirandet. Diverse anslag i olika tilläggsbudgetar, regeringens agerande när kommunerna ropade på hjälp.

Riksdagen har antagit ett större reformpaket för vuxenutbildningen. Utbildningsminister Anna Ekström har tagit emot två stora utredningar som snart ska ut på remiss.

Jag har följt rapporteringen och sökt att bilda mig en uppfattning om vad som är bra och lovande för våra elever och studerande. Men har också chockerats av den totala avsaknaden av empati och vilja till insikt. Jag tänker på statsrådet Morgan Johansson och på frågan om hur gymnasielagsungdomarna ska kunna nå målet ”uppehållstillstånd” när Coronakrisens följder kraschar all planering.  Men mitt i bedrövelsen kommer direktionens ledamöter få veta att Kunskapsförbundets personal har lyckats nå lösningar för några, tack vare ett samarbete med kommunen och organisationer i det civila samhället.

Så många spännande frågor. Vad skönt att kunna hantera det mesta vid köksbordet.

Kunskapsförbundets elever

Det behövdes inte att någon betonade detta extra. Det framkom under hela dagen, under förbundets kvalitetsstämma igår, att allt kretsar kring eleverna. 

Räknar jag rätt så var det sjunde stämman, minns jag rätt så har jag funnits på plats alla gånger. Det går en röd tråd genom en sådan dag. Den här gången inte pretentiös, mera rakt på: Hur står det till i drömfabriken? Resultat och pågående utvecklingsarbete. 

Pedagoger, annan personal, ledare, rektorer och förtroendevalda från direktionen var samlade i Vänerparkens aula. Man berättar för varandra, man lyssnar på kollegor som har samma eller också andra frågor att hantera, man lär av varandra. 

Kvalitetsstämman dokumenteras, det stora flertalet av förbundets pedagoger kan ju inte finnas på plats, inte någonstans ställs undervisningen in. Genomgående var samtliga berättelser så värdefulla att den som hade förhinder att finnas på plats gör rätt att i efterhand ta del av programmet. 

Det som slog mig är att ingen grupp gör en hemlighet av kvarvarande och olösta uppgifter i det dagliga skolarbetet. Det fanns många detaljer att vara stolta över, men det var inte det som var rektorernas och pedagogernas huvudtema för dagen. 

För egen del var det två avsnitt som fastnade mer än andra. Att höra om resursskolan (under Nils Ericsonsgymnasiets redovisning) och det arbetet som görs för sju, åtta elever lämnade ett starkt intryck. Jag tror inte att den lilla enheten överhuvudtaget nämndes i kvartalsrapporten. Tack, Lars! (Och så snällt av dig att du påminde mig om samtal som du för länge, länge sedan hade med din studievägledare.) 

Det andra avsnittet tog nästan hela passet efter lunchen. Vuxenutbildningen berättade om ”yrkespaketen” som i november startades för ensamkommande ungdomar som under gymnasielagens invecklade regelverk vill komma åt permanenta uppehållstillstånd. Mer än 70 ungdomar, i Trollhättan och de flesta i Vänersborg, behöver klara av en gymnasieutbildning (som Migrationsverket godkänner) och måste därefter skaffa sig en anställning, ett arbete, ett riktigt arbete som bör vara långfristigt (två år?), innan det överhuvudtaget finns en möjlighet att känna sig ”hemma på riktigt” i det nya landet. 

Förbundets medlemskommuner Trollhättan och Vänersborg beviljade sent under hösten medel för att starta utbildningar från början av januari 2020. Men vuxenutbildningens verksamhetsledare tog ett beslut i november – vi startar nu! I rekordfart ordnades ”paketen”. Den korta beskrivningen är: Inte så som vi gjorde tidigare, först sfi, när det är klart, grundskolekurser för att skaffa behörighet till gymnasial utbildning, och sedan något av gymnasieskolans program. Nu ”paketeras” allt i en individuell plan för varje ungdom, förkunskaper och förutsättningar skiljer sig mycket för dessa ungdomar. Nu samarbetar yrkeslärarna och lärarna i svenska, matematik och samhällsorienterande ämnen, någon gång i klassrummet, ofta ”på arbetsplatsen”, någon gång i grupp, ofta med enskild stödundervisning. 

Start i november 2019, fyra yrkespaket, bygg, restaurang, CNC och lokalvård, avsikten är att alla kan komma till en avslutning av kravet på avslutad utbildning framåt sommaren 2021. 

Verksamhetsledningen gav klartecken, med pengar som då inte fanns. Politikerna fattade inget beslut, man fick beskedet från verksamheten: Så här gör vi. 

Jag tror nog politikerna i förbundets direktion lyssnade förstummat, går det här bra är det dags att fundera hur den enorma insatsen kan belönas på rätt sätt. 

I all enkelhet vill jag dock påminna om ett beslut som togs. Det var i juni 2019. Ett yrkande att starta utbildningar för ensamkommande omgående i avvaktan på att medlemskommunerna äntligen skulle fatta beslut om att tillskjuta medel avslogs med röstsiffrorna 12 mot 1. 

Det är mycket som hänt sedan dess. Idag gör Kunskapsförbundet en makalös insats, civilsamhällets ideella organisationer såsom Röda korset och Rädda barnen arbetar fortfarande med beundransvärd uthållighet och äntligen har kommunerna aktiverat sig. 

Nästa vecka ska kommunfullmäktige i Vänersborg få information om vad som görs. 

Och så måste jag göra ett tillägg: I förbundets direktion finns alltid representanter från SD på plats. Jag tror mig förstå att förbundets verksamhet gör intryck, att här görs ett nödvändigt arbete, här görs ett bra arbete, här sliter man för ungdomar som finns i våra kommuner, som finns bland oss, som vill bli del av vårt samhälle. Kan hända har jag fel, i vart fall råder tystnad. 

Kan den där andre representanten för partiet SD låta bli att i fullmäktige från talarstolen upprepa sin litania: Vad var det vi sade? Vi skulle aldrig ha låtit de komma hit! Ansvarslöst!

Gymnasieskolan i fokus

Efter gårdagens kommunstyrelse står det klart att det inte kommer att behövas mycket förberedelsetid inför kommunfullmäktiges möte den 12 februari. Jag litar då på redogörelsen som Vänsterpartiets ersättare i kommunstyrelsen, Stefan Kärvling, lämnade igår kväll i anslutning till sammanträdet.

Bra! Då blir det genast lättare att helt fokusera på heldagsmötet med Kunskapsförbundet tisdag kommande vecka. Dagen börjar med direktionens sammanträde. Tiden begränsas och därmed också dagordningen. Det är två beslut som behöver tas, ett avser ”Förstudie Naturbruk” som direktionen redan tidigare mer eller mindre gav klartecken för. Det andra kommer lite överraskande, men är ett logiskt nästa steg: Ska vuxenutbildningen flyttas från Trollhättan till Vänersborg och Vänerparken, behöver förbundskontoret, administrationen alltså, lämna det stora huset och hitta bra kontorslösningar i närheten.

Från 10:20 till mycket sent på eftermiddagen är det meningen att direktionens ledamöter ansluter till förbundets ”Kvalitetsstämma”. Sedan starten av förbundet ordnas denna stämma i början av varje år. Ett utmärkt tillfälle för de förtroendevalda att ta del av pågående arbete. De flesta har redan läst ”Kvalitetsrapporten 2019”, men på stämman framkommer än tydligare vad som utvecklas, vad som ändras och förbättras, var tyngdpunkten för pedagogernas arbete ligger. Tre gymnasieskolor för ungdomar med en mängd olika program och med elever med skiftande förutsättningar och ett gemensamt mål för alla: ”Framtidslust – viljan att vilja mer”. Vuxenutbildningen på så många olika nivåer, där studerande söker förbättra sina möjligheter att komma rätt i arbetslivet och i vardagen.  Jag gillar upplägget och jag njuter av stämman, det gör så gott att få förstahandsinformation om allt man arbetar med.

En som har utbildningsfrågor att hantera på högsta nivå har besökt Trollhättan och Vänersborg. Ansvarigt statsråd, utbildningsministern Anna Ekström, hade igår ett digert program – lokaltidningen TTELA berättar utförligt och har även spelat in intervjufrågorna. Jag kan inte låta bli att konstatera: Visst, jag hör vad hon säger, men visst skulle hon formulera sig på annat sätt om inte januariöverenskommelsen skulle lägga band på henne.

TTELA berättar förresten också om några elever som på måndag ska deltaga i Ungdomens riksdag.

Men det finns även annat att läsa. I veckan publicerade Vänsterpartiet ett nytt Utbildningspolitiskt program. Våra ledamöter i kommunens barn- och utbildningsnämnden och vi, som är på plats i Kunskapsförbundets direktion, behöver nog studera flera avsnitt ur programmet. Alltid bra att veta om vi är på samma våglängd som partiet. Mycket bra att få läsa att sådant vi framför här också finns med i partiets centrala utfästelse om prioriteringar.

Och så finns mer att läsa. På måndag skulle det presenterats en efterlängtad rapport i serien Statens Offentliga Utredningar (SOU): ”Planering och dimensionering av gymnasial utbildning”. Även här kan goda tankar och avsikter begravas av januariöverenskommelsen. Så sent som 10 januari utfärdades ytterligare tillägg till utredningsdirektivet. I samband med detta förlängdes nu tiden fram till 1 juni 2020. Jag vågar inte gissa om den parlamentariska utredningen verkligen anvisar väsentliga förändringar. Det skulle behövas.  Huvudansvaret för utredningen ligger hos Lars Stjernkvist. Han föreläser den 12 februari i aulan på Birger Sjöbergsgymnasiet. Stjernkvist delar förmiddagen med Joacim Waara, Västra Götalandsregionen och ansvarig för publikationen ”Arbetskraftsbristen – potentiella konsekvenser och till buds stående lösningar”.

Fokus gymnasieskolan, fokus utbildningen – jag känner mig på hemmaplan.

Mot bättre vetande: ”Noterar informationen”

Som förtroendevald känns det bittert att behöva lyssna på information om förändringar som jag aldrig skulle ställa mig bakom. Men beslutet ligger hos förvaltningen, det är inget ärende som direktionen i Kunskapsförbundet kan rösta om.

Jag deltog i beslutet att ”notera informationen” och anmälde en skriftlig reservation.

Reservation

Kunskapsförbundet Väst, direktionen, 2019-10-15, ärende 12 ”Förbundsdirektören informerar”

Beslutet i ärendet lyder ”Direktionen noterar informationen”.

Av protokollet kommer att framgå att informationen till ledamöterna avsåg ett flertal punkter av skiftande innehåll och vikt.

Den femte punkten hade rubriken ”Trygga och säkra skolor”.

Jag hade tidigare sett att en punkt på kommunalrådet Paul Åkerlunds kallelse till ägarsamrådet samma dag hade exakt denna lydelse.

Jag såg framför mig en presentation av tillkommande åtgärder, en förstärkning av det arbete som önskas av medlemskommunerna och som av direktionen och förbundets förvaltning planeras och verkställs, allt med syfte att säkerställa den yttre ramen för ett gott arbete i undervisningssituationen.

Förbundsdirektörens besked till direktionen var raka motsatsen. Utan omsvep fick vi klara och tydliga uppgifter om på vilka poster och i vilken omfattning elevhälsan och elevstödet drastiskt skulle minskas.

Jag behöver inte upprepa redovisningen vi fick i detalj. Neddragningen slutar på 22% av berörd personalstyrka.

Informationen var en punkt på förbundsdirektörens lista. Direktionen brukar notera informationen. Något annat är knappast tänkbart.

Ett avvikande yrkande i sak eller ett yrkande på avslag är nonsens, det handlar inte om ett beslut som ligger i direktionen, frågan om förändringar i bemanningen är delegerad till förvaltningen.

För mig som ledamot är detta ett stort bekymmer. Jag får vid sittande bord veta att något genomförs för att möta den extremt tuffa ekonomiska situationen. Om det skulle varit ett beslutsärende skulle jag kraftigt ha motsatt mig ett sådant här förslag. Jag ser att det skulle behövas en personalförstärkning från nuvarande nivå med 22% eller mer, inte som det blir nu, mindre personal.

Jag anmälde reservation. Jag deltog i beslutet att notera. Men jag noterar en utveckling som förstärker min oro att förbundet tvingas till åtgärder som är destruktiva och sker mot bättre vetande.

Lutz Rininsland                                                          2019-10-22

Kan en motion bidra till förändring?

Relationen mellan Kunskapsförbundet Väst och förbundets två medlemskommuner, Trollhättan och Vänersborg, är minst sagt inte den bästa.

Nästa vecka träffas kommunalråden och direktionens presidium i ägarsamrådet. Det är bra att man träffas, det är bra att man pratar med varandra.

Men samtalet i det slutna rummet är en sak. Ägarsamrådet är inte platsen där avgörande beslut ska fattas. I bästa fall ankommer det på rådet att hitta möjligheter att förstå varandra bättre.

Vänsterpartiet i Vänersborg har plats i både kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, men även i direktionen, förbundets ”fullmäktige”.

Vi tror fortfarande på att det var rätt att förbundet bildades 2013, men vi ser också att det inte är så mycket tid kvar för att röja missförstånd ur vägen. Utbildningen för ungdomar i gymnasieåldern och utbildningen för vuxna måste få arbetsro, det behövs stabila och hållbara förutsättningar för bra kvalitet och för goda resultat.

Vi lämnar nu in en motion till kommunfullmäktige i Vänersborg med avsikt att rikta uppmärksamhet på ett av de riktigt stora bekymren – en skev modell för att finansiera gymnasieskolan.

Besviken på mig själv

Frustration är inte en önskvärd reaktion. Jag borde ha lärt mig att skaka av trista intryck från jobbiga möten. Men jag upplevde just detta. Kunskapsförbundets direktion hade ju hamnat i en rävsax, med en snabbt växande obalans, kommunledningar som låtsas vara döva och hotet att behöva göra avkall på utbildningars kvalitet för att rädda ekonomin. Hur skulle lösningen bli?

Min partikollega Stefan Kärvling har mycket väl beskrivit vad som hände innan och under gårdagens sammanträde. Han orkade återge utförligt vad vi kom fram till, hur beslutet ser ut och vad som döljer sig i beslutet. Själv skrev jag följande kommentar på Stefans blogg: ”Tack, Stefan, för att du rapporterade direkt. Jag läste också ”morgondagens” TTELA och informationen som finns på Kunskapsförbundets hemsida. Min kommentar gäller egentligen dessa två texter: Klart, sätter man plåstret skickligt nog syns inga öppna sår vid första anblicken.

Min frustration då? Alla ledamöter och ersättare i Kunskapsförbundets direktion måste uppfylla ett villkor för att överhuvudtaget vara valbara till detta uppdrag: Att man ”hemma” i medlemskommunen, antingen Trollhättan eller Vänersborg, också har blivit invald i kommunfullmäktige. Det känns jobbigt att behöva lyssna på alla inlägg i direktionen med innebörden ”kommunen borde lyssna, kommunen borde förstå, kommunen borde handla”. Varför gör man sin röst hörd i direktionen, bara i direktionen? Men inte i kommunen, inte i kommunfullmäktiges offentlighet? Några invänder säkerligen. Vi pratar ju i våra partier, på våra möten.

Vi kommer nog fortsätta med att utmana till en debatt i fullmäktige, så att alla vet vem som verkligen vill få Kunskapsförbundet på rätt köl igen.

Förbundets gymnasieutbildning klarar sig för stunden. Vuxenutbildningen kommer närmare den dagen när kommunen måste inse hur dyrt det blir att spara pengar. En stor grupp ungdomar som med stöd av gymnasielagen skulle kunna hanka sig fram med tillfälliga uppehållstillstånd faller offer för våra kommunalråds ovilja att ta sin del av ansvaret för migrationspolitiken.

Vi får se om det finns tillfälle att öppna för ett samtal i nästa vecka när kommunfullmäktige sammanträder.

Se där! Även för dem? Politikens ovilja att lösa problem

UAvslutande två meningar i Eva Stenbergs betraktelser i DN den 2 september var: ”Det är mycket som står på spel för partierna. Och för dem som flyr undan förföljelse eller krig.

Artikeln avsåg att belysa riksdagspartiernas inställning och beredskap att medverka i den parlamentariska utredningen ”Den framtida svenska migrationspolitiken”.

Vänsterpartiet har bett Christina Höj Larsen att delta i kommittens arbete. Vad jag förstår är hon den ledamot bland alla åtta partiers företrädare som minst tänker på Eva Stenbergs näst sista mening Det är mycket som står på spel för partierna.” Hur alla andra ser på den avslutande meningen: ”Och för dem som flyr undan förföljelse eller krigkan jag inte uttala mig om. Christina Höj Larsens alla tankar ligger hos människor som har flytt från krig och förföljelse.

Jag hade anledning att mailväxla flera gånger med Christina. Medan det är åtta riksdagspartier som fram till 16 augusti 2020 har fått tid att producera ett underlag för en proposition, så är det nio partier i Vänersborg som har en brännande fråga att besvara. Menar man egentligen allvar med sitt arbete i olika församlingar eller sitter man bara av sina möten och bollar över problemen till någon annan?

Stefan Kärvling och jag bevakar Kunskapsförbundet Västs intressen i förbundets direktion och i kommunfullmäktige, Stefan även i kommunstyrelsen där han dock tyvärr endast är ersättare för Vänsterpartiet.

Vi har skrivit flera gånger om Kunskapsförbundets svåra situation. Medlemskommunerna Trollhättan och Vänersborg har krav och stora förväntningar på förbundets utbildningsverksamhet, men när det gäller att finansiera förbundet så sviker båda kommuner.

I första hand gäller det bidragen till gymnasieprogrammen. I andra hand volymen på kommunernas uppdrag om hur mycket vuxenutbildning förbundet skall ordna. Och i detta andra uppdrag döljer sig utbildningen för ensamkommande ungdomar som enligt Gymnasielagen kan få tillfälliga uppehållstillstånd under förutsättning att man deltar i utbildningen.

Där ligger problemet: Förbundet kan inte erbjuda utbildningsplatser om det inte finns finansiering, kommunerna säger sig förstå situationen, men förklarar rakt ut att några pengar inte finns  Utan att vara på utbildning finns inte möjlighet för de ensamkommande ungdomarna att erhålla tillfälligt uppehållstillstånd.

”Och för dem som flyr undan förföljelse eller krig” Vad tror man egentligen skall hända när desperata ungdomar bara ”finns”, ingenstans att gå, ingen arbetsplats, ingen skola, ingen undervisning, just ingenting. Vad tror man egentligen? Vad förväntar man sig? Vad väntar man på?

I förbundets direktion riktar sig alla partier till kommunen. Vid nästa sammanträde i kommunen avslår man sina egna önskemål. Olika stolar, olika svar. Finns det någon tredje som är boven?

I ett mail till Christina Höj Larsen skrev jag: ”Ska inte låta bli att göra min röst hörd i fullmäktige, i Kunskapsförbundet och i andra sammanhang – men denna kompakta attityd ”Hör inte, ser inte, förstår inte, vill inte veta” är mera smärtsam än rena rasistiska och elaka uttalanden.”

Christina Höj Larsen pekar på att det gick snett från början. När regeringen väl insåg att den snabba och hårda förändringen – från permanenta till i regel endast tillfälliga uppehållstillstånd – hade fört med sig allvarliga problem, så vill man luckra upp regelverket. Men det blev inte bra, det blev fel.

Christina skriver: ”Liknande problematik finns på många ställen runt om i landet. Denna brist uppmärksammades av remissinstanser, och är en del av oredan som karakteriserar nya gymnasielagen.”

Vi fick också ett utlåtande från en jurist som handlägger många ärenden för ensamkommande ungdomar. Han säger:

”Kommunen har ju samma ansvar för de ungdomar som beviljats uppehållstillstånd enligt nya gymnasielagen som för alla andra kommuninvånare. Det finns därför ingen laglig grund att utesluta dessa ungdomar från gymnasie- och den kommunala vuxenutbildningen endast utifrån deras uppehållstillståndsstatus. Så om det är detta som är problemet tänker jag definitivt att det borde gå att finnas sätt att argumentera mot och potentiellt vägar att bestrida det rent juridiskt.

Däremot finns det tyvärr ingen skyldighet för kommunerna att erbjuda sådana yrkesutbildningar på komvux och vissa andra utbildningar som kan ge rätt till förlängt uppehållstillstånd. Detta är ett problem som anfördes av remissinstanser redan i förarbetena till lagen men som ignorerades av regeringen. I Malmö har vi sett att just att det regionalt varierade utbudet på utbildningar är ett stort problem för den här gruppen och något vi försökt lyfta på ett politiskt plan kommunalt.”

På torsdag sammanträder Kunskapsförbundets direktion. Jag vet inte vad detta möte kommer att resultera i. Jag vet vad Vänsterpartiet, vad Stefan och jag anser. Jag har ingen aning om hur de andra ledamöterna kommer att slingra sig denna gång.