Kunskapsförbundets dilemma behöver lösningar nu

Är det så svårt eller är det så att inte ens ett fullmäktigebeslut respekteras?

Jag ska skriva en interpellationsfråga till kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson, S, om det arbetas med ett fullmäktigebeslut från november 2018.

I korthet: Förra mandatperioden försämrades arbetsvillkoren väsentligt för ledamöterna från partier som inte ingår i ledningsblocket S+C+MP eller i alternativet M+L+KD. Vänsterpartiet skrev en motion om detta med rubriken ”Rimliga villkor för förtroendevalda i alla partier”. Yrkandet var: ”att kommunfullmäktige ger kommunstyrelsen i uppdrag att ompröva beslut som har föranlett de försämringar motionen pekar på i syfte att skapa lika villkor för alla partiernas förtroendevalda.”

Det blev ett enhälligt beslut i fullmäktige, bifall till motionen, bifall till yrkandet, bifall till att ge kommunstyrelsen ett uppdrag. Tio månader senare har Benny Augustsson som ordförande i kommunstyrelsen kvar detta uppdrag.

Låt mig förklara varför det spelar roll att vilja se lika villkor för oss som för andra.

Kunskapsförbundets bekymmersamma finansiella ställning borde vara allmänt känd. Att den snabba farten utför behöver stoppas borde vi alla vara eniga om. Det finns olika lösningar. Och några sitter bättre till än andra för att göra det första draget, några med insikt.

I måndags träffades kommunstyrelsens arbetsutskott. Jag förutsätter att frågorna kring Kunskapsförbundet fanns med på dagordningen. Jag har också hört ryktesvägen att kommunalråden från Trollhättan och Vänersborg träffas senare i veckan kring samma fråga.

Vad har vår motion att göra med detta? Motionen begärde att ”alla” förtroendevalda åter får tillgång till arbetsutskottets kallelse, gärna även till protokollen. Så som det var fallet tidigare, innan förändringen gjordes 2017.

Jag är ledamot i fullmäktige i Vänersborg, jag är ledamot i direktionen i Kunskapsförbundet. Visst respekterar jag att kommunalråden får föra sina samtal i enrum, visst respekterar jag att överläggningar i arbetsutskottet ska kunna ske utan inblandning – men jag behöver också få kunskap om hur frågorna formuleras, vilka lösningar som föreslås, vilka som förkastas och vilka som arbetas vidare med för att jag ska kunna bidra med mina tankar och mina förslag.

Jag vet inte om arbetsutskottet i måndags tittade på förbundets beslut om förändringar av gymnasieutbudet, om det gällde finansieringen av vuxenutbildningen eller om frågan om de ensamkommandes rätt till utbildningsplatser skulle tas upp. Jag har inte sett kallelsen, jag har inte tillgång till handlingar.

Jag vet inte om det blev något eller några beslut eller om frågorna sköts upp i avvaktan på ägarsamrådet eller i avvaktan på att en aktuell motion behandlas.

Fullmäktiges enhälliga beslut var tydligt, men om uppdraget inte verkställs hjälper det föga. Jag får fråga Benny Augustsson.

[Om Kunskapsförbundet har jag skrivit ett antal gånger här på bloggen  och dessförinnan regelbundet på Vänsterpartiets lokala hemsida.] 

Försök med någon annan

Inte med mig, det är för enkelt och inger inget förtroende.

TTELA avslutar ännu en artikel om Kunskapsförbundet Västs ekonomiska problem med att låta kommunalrådet Bo Carlsson komma till tals:

”Vi har haft ett konstruktivt och bra samtalsklimat. Så länge inget har verkställts så kan man alltid diskutera nya lösningar, säger han. Bo Carlsson tycker att han och Trollhättans kommunalråd Paul Åkerlund måste träffas och diskutera denna fråga ytterligare.”

Kunskapsförbundet Väst ansvarar för ungdomarnas gymnasieutbildning och all vuxenutbildning. Förbundet finansieras av sina två medlemskommuner, Trollhättan och Vänersborg.

Kommunalråden från Trollhättan och Vänersborg träffas emellanåt i ägarrådetEnligt förbundsordningen behöver ju de båda kommunerna vara överens om hur olika frågor skall hanteras.

Kommunalråden från båda kommunerna är också ”kommunernas representanter” när man i ägarsamrådet möter presidiet för Kunskapsförbundets direktion.

I direktionen finns företrädare från i stort sett de flesta partierna som har mandat i fullmäktige i Trollhättan och Vänersborg. Förutsättningen för att ha en plats i direktionen är att man också finns på en plats i respektive kommunfullmäktige.

Med andra ord: Direktionens ledamöter är väl insatta i kommunernas politiska beslut. Och samtidigt kan direktionens ledamöter ge sina partikamrater aktuell och korrekt information om förbundets arbete.

Kunskapsförbundet startade 2013 – kommunalrådet Bo Carlsson har sedan dess funnits med på åtskilliga möten i såväl ägarrådet som ägarsamrådet.

Allt som nu är aktuellt under 2019 har Bo Carlsson fått information om. När råden träffades och även när fullmäktige i Vänersborg hade möte.

I fullmäktige i Vänersborg har min partikamrat Stefan Kärvling och jag själv i april, i maj och i juni berättat om ekonomiska bekymmer för förbundet och även tagit upp vilka följder det kan få om inte kommunerna beslutar sig för att ge ekonomiskt stöd omgående.

När fullmäktige träffades 19 juni så kände mer än ett dussin förtroendevalda till vilket förslag som direktionen hade att hantera den 24 juni. Stefan och jag citerade från underlaget. Bo Carlsson fanns på plats. Centerpartiets Mats Andersson, ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Vänersborg och ersättare i direktionen, fanns på plats.

Vänsterpartiet berättade. Vänsterpartiet ville också förstärka intäktssidan i kommunens budget med tanke på tillkommande behov i förbundet och på ”hemmaplan”.

Vänsterpartiet Vänersborg var ensamt om att i direktionen rösta för avslag på förbundsledningens förslag att lägga ner dessa eftertraktade program.

Visst kan Bo Carlsson tala med Paul Åkerlund.

Skadan är redan skedd. Åter finns frågetecken om det är en bra ide att söka sin utbildning hos Kunskapsförbundet. Det finns ju andra skolor som inte tycks plågas och där det kanske finns studiero istället för en osäker framtid.

Eleverna tas emot med öppna armar hos Fridagymnasiet i Vänersborg, Ljud- och bildskolan i Trollhättan, Folkuniversitets Gymnasium i Trollhättan, Drottning Blankas gymnasium i Trollhättan, Realgymnasiet i Trollhättan, kommunala gymnasier och friskolor i grannkommunen Uddevalla. För varenda elev som söker dessa skolors utbildningar skickas en faktura till Kunskapsförbundet Väst, som inte har annat att göra än att betala vad det kostar. Och varje plats kostar mer än vad en plats i förbundets utbildningar skulle ha kostat. Fast kommunerna skicka bara pengar till förbundet med ett belopp som knappt skulle täckt förbundets kostnad.

Allt det där visste Bo Carlsson, det har han hört igen och igen.

Tala med Paul Åkerlund? Visa handlingskraft? Vem försöker Bo Carlsson lura?

Häst och hund – hur många som helst?

Japp, obegränsat ….

Jag slutar aldrig förvånas. Fast det här är på gränsen.

I tidigare inlägg berättade jag om Kunskapsförbundets fatala sits. Intäkter och kostnader går inte ihop och det hotar att bli värre år efter år.

Det är medlemskommunerna Trollhättan och Vänersborg som finansierar utbildningen, det är förbundet som ordnar utbildningen. Bortsett ifrån ”grundfinansieringen” erhåller förbundet för varje tillkommande elev 55 tkr. Antalet elever växer, kullarna som föddes 2003 och 2004 är större än de som varit åren innan.

Så långt så bra – nästan bra, för egentligen täcker 55 tkr inte kostnaden.

Men förbundet har inte alla elever från Trollhättan och Vänersborg under sina vingar, en tredjedel väljer kommunala skolor i andra kommuner (Uddevalla och Göteborg främst) eller friskolor i Trollhättan, i Vänersborg och på annat håll.

Från kommunerna kommer 55 tkr till förbundet för varje elev, Kunskapsförbundet betalar fakturor som kommer från andra skolor. Det finns inte någon faktura som är på 55 tkr för en elev, de flesta är på 100 tkr per elev, somliga på 200 tkr per elev, några på ännu högre belopp. Den ekvationen går inte ihop, det förstår var och en.

Naturbruksgymnasier tillhör kategorin ”200 tkr”. För ett år sedan kom beskedet att REALGYMNASIET skulle starta en naturbruksutbildning på Swedenborg Center i Trollhättan (gamla lasarettet): ”Djurvård, Häst, Hund och Natur & äventyr.” Det blev genast 34 elever första året, sedan tillkommer år efter år nya klasser, alltså årskurs 1 och årskurs 2 och årskurs 3. Uppemot hundra elever det tredje året. 5,5 mkr in från kommunerna till förbundet, 20 mkr ut från förbundet – eller hur?

Kunskapsförbundet vill alltid ta en titt på tillståndsbevis som friskolorna har erhållit från skolinspektionen, man vill ju veta vem man skickar pengarna till.

Tillståndsbeviset för Realgymnasiet utfärdades 2010. I dokumentet står bl a följande: ”Godkännandet gäller för utbildning som startar efter den 30 juni 2011.” Men även: ”Godkännandet gäller under förutsättning att utbildningarna startar senast vid början av läsåret 2012/2013.”

Jaha, är väl bäst att fråga Skolinspektionen – Realgymnasiet startar ju först 2019/2020.

Och här kommer Skolinspektionens besked: ”Tillståndet från 2010 gäller tillsvidare. Skrivningen som står i beslutet är inte giltigt och gäller inte så ”gamla” beslut.”

Skolinspektionens besked avslutas med följande upplysning: ”Sammanfattningsvis, beslutet från 2010 gäller och det finns ingen begränsning i beslutet avseende hur många elever de får ta in på programmet/inriktningen.”

Och jag som redan hade glatt mig åt att hettan längre ner på kontinenten inte kommit hit. Varför fattar jag inte att jag inte har fallit offer för en mardröm? Att detta har vi fått svart på vitt? ”Med vänlig hälsning”…

Gjorde jag rätt i Kunskapsförbundet?

Två omröstningar i dag under ett utdraget möte med direktionen i Kunskapsförbundet  Väst (KFV) – två gånger var jag ensam mot ”alla andra”.

Gymnasieutbildningar och vuxenutbildning ordnas för Trollhättan och Vänersborg av Kunskapsförbundet, finansieringen sker från båda medlemskommunerna.

KFV hade med utförliga motiveringar begärt tilläggsanslag för gymnasieutbildningen. Trollhättans kommunfullmäktige avslog begäran i slutet på maj, Vänersborg sade för en vecka sedan varken ja eller nej utan återremitterade ärendet till kommunstyrelsen.

KFV hade med tydliga beskrivningar berättat om behovet av tillägg för vuxenutbildningen. Det finns uppdrag från kommunerna till förbundet hur många platser som skall ordnas. Nu finns det fler sökande än det antalet som framkommer i uppdragsavtalet. Sökande, som hänvisar till att det handlar om en rättighetslagstiftning som säger att söker man, så skall man erbjudas en utbildningsplats. Igår sade fullmäktige i Trollhättan ”nej, det blir inget, det finns inga pengar”, efter sommaren skall Vänersborg ta ställning.

Mot den bakgrunden hade direktionen i förbundet att idag behandla två frågor. I direktionen sitter sju ledamöter och sju ersättare från vardera medlemskommun. Alla företrädare i direktionen har också en plats i respektive fullmäktige, det är villkoret. Alla sitter så att säga på två stolar.

Den första frågan gällde sökande som befinner sig i en utdragen asylansökningsprocess. Frågan gällde tolkningen av Gymnasielagen. Den kom till för att något mildra de oerhört tuffa bestämmelser som gäller sedan Sverige bestämde sig för tillfälliga uppehållstillstånd istället för permanenta tillstånd, Det finns ungdomar med ett boende på Restad som är i utbildning. Förbundet skickade en räkning till Vänersborgs kommun. Reaktionen från kommunen förvånade och ställde till ett mindre kaos för direktionen.

Vänersborgs kommun reagerade på framställningen med en hänvisning till att kommunen inte hade beslutat att ungdomarna fick gå utbildningen. Förbundet borde skicka in en prognos, den skulle i vederbörlig ordning behandlas och efter beslut i kommunstyrelsen skulle besked ges. Slutsatsen i förbundet blev: Utan besked om att utbildningen finansieras av kommunen sätter vi stopp nu, inga fler ansökningar om en utbildningsplats beviljas.

Är man inte i utbildning kan man inte behandlas som någon asylsökande ”under gymnasielagen”. Jag yrkade därför: ”Direktionen ger uppdrag att sökande som med stöd av gymnasielagen söker till Kunskapsförbundet Väst skall beviljas en utbildningsplats.” Det fanns ett annat förslag som jag i en något virrig beslutsprocess inte lyckades notera, men i stort gick det ut på att det skulle utredas ”vad som egentligen gäller”, vill säga, vem ska egentligen betala, vem ska egentligen besluta, vem har rätt att göra vad. [Jag kompletterar min blogg när jag får den korrekta formuleringen.]

Omröstningen slutade 1 mot 12.

Den andra frågan gällde ytterligare ett steg i försöket att anpassa förbundets verksamhet till kommunernas besked att inga tillägg beviljas nu eller kan förväntas längre fram. Det finns redan besparingar motsvarande 53 miljoner, men dagens förslag gällde för framtiden. Direktionen beslutade att fr o m läsåret 2020/21  inte längre erbjuda följande utbildningar:

  1. Industritekniska programmet (IN) på Nils Ericsonsgymnasiet i Trollhättan.
  2. Estetiska programmet (ES) på Birger Sjöberggymnasiet i Vänersborg.
  3. Den riksrekryterande spetsutbildningen inom det Estetiska programmet (ESMUV) på Birger Sjöberggymnasiet.
  4. Den nationella idrottsutbildningen för bandy (NIU) på Birger Sjöberggymnasiet.
  5. Den nationella idrottsutbildningen för badminton (NIU) på Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan.

Jag yrkade på avslag på förslaget. Omröstningen slutade 1 mot 12. Dessa tolv ledamöter lämnade en gemensam protokollanteckning. Den ska jag också komplettera med här i bloggen när jag väl har fått den till min iPad.

Min partikamrat Stefan Kärvling har i flera bloggar lämnat rapport om vilka kostnadsbegränsningar förbundet redan genomför. Efter dagens direktionsmöte finns anledning att återkommande bevaka frågorna om gymnasieskolans utbildningar och vuxenutbildningen i våra två kommuner. Stefan är också ersättare för mig i förbundet, han fanns med under hela mötet och uppmuntrade mig att stå fast vid vår linje.

Lokaltidningen TTELA berättar på nätet ”Flera profilerade gymnasieprogram läggs ner” – inte här och förmodligen inte heller i morgondagens pappersupplaga nämns att beslutet inte var enhälligt.

Sommarlov? Dessa tunga frågor kan man inte bara segla ifrån, mycket som sker nu kommer att sätta djupa spår.

Ett uppdrag är ett uppdrag

2 – 1 – 3  (onsdag – tisdag – torsdag)

onsdag sammanträder kommunfullmäktige i Vänersborg.

Punkt 14 på dagordningen lyder: ”Godkännande av årsredovisning och ansvarsfrihet för verksamhetsår 2018 gällande Kunskapsförbundet Väst”.

Allt annat än ett enhälligt beslut att godkänna årsredovisningen och att bevilja ansvarsfrihet för ledamöterna i direktionen vore en överraskning.

Förbundet har funnits i sex år, medlemskommunernas uppdrag till förbundet har varit tydligt från starten 2013. Det har funnits många hinder på vägen, då och då fanns en känsla av att det bästa vore att ge upp, men målmedvetenhet, en rad tunga men kloka beslut, en stor gnutta tur och även en del uppmuntrande tillskott från förbundets kommunledningar har gett resultat.

Så, 3000 meter hinder ligger bakom, är förbundet i mål? På onsdag blir beskedet: ja.

Idag, tisdag, hade direktionen sammanträde. Förbundsledningens dystra budskap: Sorry, det har kommit nya besked. Å ena sidan gäller fortfarande uppdraget: Fortsätt ert bra arbete, på alla plan, med våra gymnasieskolor och med vuxenutbildningen, men lägg märke till att det gäller 5000 meter, eller vänta, var det inte 10000 meter?!

Och hur ska det här lösas? Ja, det blir den stora frågan på torsdag. Då sammanträder ”ägarsamrådet”, alltså 2 x 3 kommunalråd, kommundirektörer, ekonomichefer från Trollhättan och Vänersborg med förbundsledningen från Kunskapsförbundet, tre politiker från presidiet samt förbundsdirektören och ekonomiansvarig.

Nu måste kommunerna uppfatta budskapet. En klapp på axeln och den fromma förhoppningen, ”har du klarat dig så här långt kan du väl försöka fortsätta”, NEJ, DET DUGER INTE.

BENNY AUGUSTSSON OCH PAUL ÅKERLUND, GUNNAR LIDELL OCH PETER ERIKSSON, direktionen behöver veta vad ni vill med förbundet. Kan ni inte ge svaret är det kanske bättre att ställa frågan till två fullmäktigeförsamlingar: Vad vill ni göra för våra ungdomar och för alla vuxna som vet hur tufft det är i samhället idag när man inte kan visa upp ett godkänt utbildningsintyg?

Möts Kunskapsförbundet av insikt?

Aldrig får man vara glad någon längre stund.

Kunskapsförbundets direktion har en ny sammansättning i början av den tredje mandatperioden. Den första perioden var kort, förbundet sjösattes 2013. Den andra perioden var en hel mandattid, 2015 till 2018. 2015 var det många som stannade kvar i den politiska ledningen, i direktionen. Nu 2019 har många lämnat och nya ledamöter och ersättare tillträtt.

Det ordnades utbildning och det var framförallt en bild som de flesta tyckte om. En bild över alla sex år sedan starten. Stora, mycket stora underskott under de tre första åren, därefter tre år med budget i balans, t o m ett litet överskott vid årets slut. Förbundet hade lyckats ändra på kostnadssidan, gjort sig av med många och dyra lokalytor, anpassat personalstaben till att följa tilldelningen av resurser från medlemskommunerna. Direktionen hade fattat flera tuffa beslut kring programutbudet. Idag är det inte många program som erbjuds både i Trollhättan och Vänersborg, de flesta erbjuds endast på en ort.

Ingenting var egentligen undantaget från förbundets granskning. Effektivisering och kostnadsberäkning gällde överallt, det fanns endast ett fåtal områden som undgick förändring och neddragning.

Men vid nya direktionens tredje möte, nu på tisdag, är det dystra budskap. Det finns flera frågor som kräver en lösning:

  • Vuxenutbildningen måste få besked om kommunernas uppdragsavtal i tid, inte först ett antal månader in på året. Och avtalen borde utformas på ett mera flexibelt sätt, verksamhetens omfattning och inriktning måste ta hänsyn till snabba förändringar: Det statliga regelverket och statens bidragsvillkor förändras med mycket kort varsel. Såväl arbetsmarknaden som studerandegrupperna har inte samma behov i morgon som idag.
  • Förbundsbidraget för studerande på ungdomsgymnasiet är av samma belopp som för tio år sedan, någon gång behöver bidraget ses över.
  • När riksdagen röstade bort frågetecknen kring friskolekoncernens vinstuttag har läget åter förändrat sig. Nu tillkommer nya friskolor, nu söker fler elever till friskolor. Förbundet hanterar fakturorna ur samma plånbok som gäller de egna skolorna, men varje elev på en friskola kostar det dubbla eller mer än vad de gör på förbundets egna utbildningar.

När direktionen träffas på tisdag, så finns förslag till beslut framtagna. Men samtliga ledamöter i direktionen har alla en plats ”hemma” i fullmäktigeförsamlingen. Att begära insikt och mer pengar är en sak. Samtidigt är det ingen hemlighet för någon att kommunernas plånböcker gapar tomma. Ska man be om något med den ena handen och avslå alla önskemål med den andra?

Jag återkommer efter direktionens sammanträde, idag vågar jag inte ha en uppfattning om var direktionen landar.

Färdigutbildade ledamöter?

Nej, inte på långa vägar! Visserligen har Kunskapsförbundets ledning genomfört ett helt utbildningspaket i tre steg för alla nyvalda ledamöter och ersättare. Jag deltog alla tre halvdagarna och jag ångrar verkligen inte. Fast jag är med i direktionen sedan starten 2013 var sammanfattningen av det som varit, beskrivningen av det som är och utblicken på allt som kommer framöver mycket värdefull även för mig. Det blev också ett bra tillfälle att lära känna företrädarna från andra partier, inte minst när det gäller ”halvan” som kommer från Trollhättan denna mandatperiod.

För att kunna bli vald till ledamot eller ersättare i Kunskapsförbundets politiska ledning, alltså direktionen, måste man vara ledamot eller ersättare i kommunfullmäktige. Det låter som en genomtänkt sammankoppling. Men det är inte alls så det förhåller sig i verkligheten.

För det första är direktionen självständig i sina beslut, vissa undantag finns. För det andra diskuteras inte i fullmäktige, i vart fall inte i Vänersborg, förbundets arbete. Det är finansieringen som medlemskommunen har i sin hand, men beslut om detta sker inte i fullmäktige. Inte ens i kommunstyrelsen blir detta en stor fråga, det behandlas mer som ett rutinärende.

”Allt som kommer framöver” är det som är det stora bekymret. Det finns mycket att berätta, mycket att oroa sig för. För stunden agerar jag dock bara på det enklaste sättet – jag frågar kommunledningen hur medvetet man följer de mörka molnen som tornar upp sig. Med andra ord, en interpellation till kommunstyrelsens ordförande. Enligt regelboken kan jag få ett svar från Benny Augustsson, S, redan vid nästa fullmäktige 20 mars. Och jag förmodar att även Henrik Josten, M, och Madelaine Karlsson, S, deltar i debatten. Dessa två har ju de kommande fyra åren rollen som förste och andre vice-ordförande i Kunskapsförbundets direktion.

Här interpellationen:

Interpellation till kommunstyrelsens ordförande

Är vi tillräckligt uppmärksamma?

Att finnas som fritidspolitiker på två eller flera olika platser är i regel inget större bekymmer. Olika perspektiv och olika roller behöver inte leda till konflikt.

Jag upplever dock avsevärda svårigheter i rollen som ledamot i Kunskapsförbundet Västs direktion. Problembilden visar sig på olika plan. Som ledamot i kommunfullmäktige har jag begränsade möjligheter att påverka skeendet.

Ungdomsutbildningen finansieras av två medlemskommuner genom ett förbundsbidrag, vuxenutbildningen genom uppdragsavtal. Att förbundet är ”i händerna” på Trollhättans stad och Vänersborgs kommun kan ingen förneka. Men hur bidraget bestäms och hur avtalet utformas är ingenting som jag har inflytande över som ledamot i kommunfullmäktige.

Jag ser att uppdragsavtalet förs upp i kommunstyrelsen som ett beslutsärende. Finansieringen av våra ungdomars gymnasiala utbildningar är inget specifikt ärende varken för fullmäktige eller kommunstyrelse, det är något som ingår något diffust i kommunstyrelsens ramanslag.

Var sker informationen och samtalet kring finansieringen av förbundets två stora verksamheter? Svaret är att samtalen förs när ”ägarsamrådet” möts.

Därför är det alltid av största intresse när förbundets ordförande rapporterar från senaste ägarsamrådet och när anteckningar/protokoll blir tillgängliga.

Ägarsamrådet träffades senast 8 februari. Från Vänersborg deltog kommunstyrelsens förste och andre vice-ordförande  och vår ekonomichef. Från Trollhättan fanns samtliga tre kommunalråd, stadsdirektören och ekonomichefen på plats.

Direktionens ordförande berättade på senaste direktionsmötet 1 mars utifrån protokollet vad som avhandlades.

Det handlade först om förbundets ekonomi där förbundet under de första tre åren rapporterade stora underskott, men som nu under de tre senaste åren kan redovisa en budget i balans med ett litet plus. Men det viktigaste var nu hur 2019 kommer att utvecklas och vad som till synes är på väg att omkullkasta förbundets arbete: Modellen för beräkningen av förbundsbidraget och enormt stigande ersättningar till friskolorna urholkar snabbt förbundets ekonomi. Förbundet saknar förutsättningar att kompensera för dessa stigande kostnader.

Den andra stora frågan på ägarsamrådet gällde uppdragsavtalet. Dels gäller det att uppdragsavtalen inte utfärdas i tid, dels att medlemskommunerna inte tycks villiga att inse att endast mera flexibla formuleringar av avtalen kan leda till optimal ”produktion av utbildning”.

Av protokollet framgår att de närvarande vid ägarsamrådet uppmärksammades på att båda frågorna är mycket komplexa samtidigt som det är uppenbart att tiden snabbt rinner ut för att kunna ta fram lösningar för den uppkomna situationen.

Jag uppfattar att det mellan den 8 februari och 5 mars ingenting har hänt som pekar på att kommunledningen i Vänersborg har insett detta. Det behövs omgående samtal, det behövs frekventa träffar för att lösa knuten.

Och jag förutsätter att kommunstyrelsens ordförande och även vår kommundirektör under tiden fått nödvändig information.

Därför min fråga till kommunstyrelsens ordförande:

Är Vänersborgs kommun införstådd med att Kunskapsförbundets situation måste uppmärksammas?   

Lutz Rininsland                                           2019-03-06

Ljusare tider? Verkligen?

Kunskapsförbundets direktion möttes idag, fredag 1 mars – av någon anledning flyttades februaris sammanträde till en fredag. SMHI visar att det blir ljusare från dag till dag, fem minuter per dag, trettiofem minuter per vecka. Skönt, men ….

Idag kändes det inte riktigt bra, det var som att gå tillbaka i tiden. Första punkten gällde ordförandens rapport från senaste ägarsamrådet 8 februari. Detta samråd ordnas i regel en gång varje kvartal. Kommunalråden, högste förvaltningschefen och ekonomicheferna från båda medlemskommunerna, Trollhättan och Vänersborg, och presidiet för Kunskapsförbundet träffas och informerar varandra.

Direktionens ordförande föredrog de viktigaste punkterna utifrån ett ojusterat protokoll från senaste samrådet. Uppfattade jag rätt så var det först  ”ekonomi, ekonomi, ekonomi …” och därefter ”vuxenutbildningen” som var de två stora ämnen.

2018 var tredje året i rad som förbundet kunde redovisa en budget i balans. Från starten och under de första tre åren 2013 – 2015 var det röda siffror, ett arv förbundet hade tagit över från båda kommunerna. Visserligen har förbundet själv genom en rad tuffa beslut sett till att man nästan fått näsan över ytan, ändå kan konstateras att kommunernas insikt och en avsevärd ramhöjning 2016 avgjorde genombrottet som ledde till positiva resultat.

Men denna fredag drog mörka moln upp över Vänerparken. Ordförande Maud Bengtsson berättade vidare att presidiet försökt informera medlemskommunerna om en sak som egentligen inte låter klokt: ”Nuvarande finansieringsmodell innebär att för varje elev som förbundet får utöver beräknat antal måste det sparas i egen verksamhet.”

Själv hade jag redan i december passat på att hålla ett längre anförande i kommunfullmäktige om Kunskapsförbundets växande bekymmer med ekonomin. Det gjorde jag vid punkten ”förbundets delårsrapport” – då förvånades jag över att ingen annan ville kommentera. Nu fick jag klart för mig att Vänersborgs deltagare vid ägarsamrådet var få. Trollhättan hade samtliga tre kommunråd på plats, från Vänersborg saknades kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson. Trollhättans stadsdirektör var närvarande, Vänersborgs kommundirektör hade förhinder.

Beskeden som lämnades vid ägarsamrådet betyder att man måste träffas, tämligen omgående och troligen ganska frekvent under en tid framöver. Nämnd finansieringsmodell har funnits oförändrad sedan starten av förbundet, idag är modellen ohållbar. Tillkommer problemen med att det tar ett extra år för somliga gymnasieelever att klara studierna men kommunerna bara ersätter tre års utbildning. Och nu ökar antalet friskolor i vårt område och därmed också antalet elever som måste finansieras ur förbundets kassa.

Senare under sammanträdet såg förbundsdirektören Johan Olofsson anledning att mera i detalj berätta för direktionen hur sambandet är och varför röda siffror är på väg tillbaka. Det är många nya ledamöter i början av mandatperioden, därför behövs nog god pedagogik för att hantera det arbete som väntar. Jag kan bara konstatera att det blev oerhört tyst i sammanträdesrummet på fjärde våningen i Vänerparken.

Öppenhet eller inte?

Under nästan tio år ansvarade jag för Vänsterpartiets i Vänersborg hemsida. Under senare år fanns i snitt 3-4 nya inlägg varje vecka. Dessutom alltid aktuella länkar till nästa sammanträde i varje nämnd och styrelse där Vänsterpartiet hade en förtroendevald på plats.

Utgångspunkten var partiets strävan att vilja arbeta öppet. Inför större beslut avsåg vi att redovisa våra tankar, att berätta om möjliga yrkanden och om vår inställning i fall det skulle bli omröstningar. Visserligen förekom det inte sällan att det blev på annat sätt än vi hade tänkt, att vi ”fick ge oss”, att det stannade vid en kompromiss eller att vi helt enkelt förlorade när besluten togs.

Det var då det. Nu har lokalföreningens styrelse beslutat att ”ta fram en policy hur hemsidan ska användas”. Vi får se.

Denna mandatperiod är jag ledamot i direktionen i Kunskapsförbundet Väst och i kommunfullmäktige i Vänersborg. Men jag begränsar inte mitt intresse. Fortfarande följer jag det arbete som mina partikamrater har ansvar för i andra nämnder och i kommunstyrelsen. Självfallet fortsätter jag också att ha synpunkter. Och självfallet har jag ingen anledning att överge min övertygelse att öppenhet är en förutsättning för en sund inställning. Hur annars kan jag som förtroendevald räkna med att få återkoppling?

På fredag är det möte med direktionen i Kunskapsförbundet. Ett stort antal nya ledamöter från båda medlemskommuner, Trollhättan och Vänersborg, är fortfarande under utbildning. Vid tre tillfällen erbjuder förbundsledningen information om utvecklingen sedan starten 2013, om läget idag och om vad som väntar framöver.

Men på fredag finns flera beslutsärenden på föredragningslistan.

Här mina kommentarer till enskilda punkter:

Jag har inga avvikande synpunkter i ärendet om elevernas borttappade laddare till IT-verktyg. Förbundets pengar skall användas på ett sätt som ger största möjliga effekt för elevernas utbildning. Förslaget är i sin ordning.

Punkten ”Återrapportering internkontroll 2018” belyser en pågående diskussion mellan förbundet och medlemskommunerna. Det finns längre fram tillfälle att berätta mer när en lösning är i sikte. I sak gäller det avrapportering av hur förbundet lever upp till kommunernas uppdrag att ordna olika delar av vuxenutbildningen.

”Nationella jämförelser kunskapsresultat” – här finns inget i förväg utskickat underlag. Det är alltid av stort intresse att jämföra egna resultat med nationell statistik från Skolverket. För egen del försöker jag allt som oftast också skaffa mig en inblick i hur närliggande friskolor lyckas, det är endast 7 av 10 elever som söker sin utbildning hos Kunskapsförbundet. Hur det går för det stora antalet som föredrar utbildning på annat håll är av intresse.

Två punkter gäller förbundets ekonomi: Dokumentet Årsredovisning 2018 skickas till kommunfullmäktige i Trollhättan och Vänersborg under förutsättning att direktionen fastställer detsamma. Sedan presenteras en bild över det aktuella ekonomiska läget – jag anar att 2019 tillkommer uppgifter som inte leder till samma förhållandevis goda resultat.

Verksamhetschefen kommer att lämna en sammanställning hur den preliminära antagningen inför hösten 2019 ser ut ”just nu”. Hela bilden kring antagningen i området Fyrbodal finns på denna länk.

Det finns ett förslag att inte starta alla utbildningar hösten 2019 på grund av att det endast finns ett fåtal sökande. Hur direktionen i slutändan beslutar, vågar jag inte förutsäga. Elevernas önskemål skiljer sig från år till år. Men visst är det så att det är svårt att komma på banan igen om en utbildning pausas ett år.

De sista tre punkterna är informationsärenden. Men nog är det värt att notera att Kunskapsförbundet fått många positiva besked om beviljade ansökningar om särskilt riktade statsbidrag för olika utbildningsformer. God ordning och kompetens på förbundets kansli betalar sig.

Kunskapsförbundet vill se framåt

Vad är det egentligen gruppledaren för M vill uppnå med återkommande angrepp på Kunskapsförbundet? I varje fall fanns det tillräckligt många ledamöter i kommunfullmäktige som litade på henne, när hon föreslog en återremiss. Det är sannolikt att frågan om förbundsordningen för Kunskapsförbundet snart är tillbaka i kommunfullmäktige. Vi får förmodligen höra, en gång till, ett antal missnöjesyttranden, men då räcker inte 22 röster för att fälla kommunledningens förslag. Här ett utdrag ur protokollet från sammanträdet i oktober.

Förbundets direktion vill dock gå vidare. På sammanträdet nästa vecka presenteras ett utkast till Mål- och resursplan för 2018. Underlaget har skickats ut till ledamöterna, det är dock fortfarande endast arbetsmaterial. När förbundet efter fem år äntligen kan enas kring ett budgetbeslut som inte förutsätter nya tillskott från medlemskommunerna, så kan direktionens ledamöter äntligen andas ut. Visserligen finns det tydliga förväntningar på flera program att direktionen uppmärksammar behovet av förstärkning, men det mesta börjar kännas hanterbart.

I arbetet kring MRP 2018 ingår ett underlag som förbundskontoret diarieförde och som därmed har blivit tillgängligt för alla som vill följa direktionens arbete. Det är dokumentet Omvärldsanalys 2018-2020.

Skoldebatten är mycket aktuell, på alla nivåer. Idag debatterar riksdagen tre frågor som visar på olika uppfattningar hos riksdagspartierna. Det gäller tre betänkanden från utbildningsutskottet:

Betänkande 2017/18:UbU6, 2 reservationer, 3 motioner, Proposition 2017/18:17

Betänkande 2017/18:UbU7, 3 reservationer, 5 motioner, Proposition 2017/18:9

Betänkande 2017/18:UbU5, 12 reservationer, 8 motioner, Proposition 2017/18:14

För att återvända till direktionens arbete, så blir det intressant att se hur man ställer sig till de konsekvensbeskrivningar som präglar omvärldsanalysen. Analysens slutsatser förutsätter ju att regeringens och riksdagens sammansättning något så när förblir stabil även efter valet i september 2018. Om så inte blir fallet, kommer gymnasieutredningen och skolkommissionens förslag att läggas åt sidan och en ny utredningscirkus sättas igång. Men om reformarbetet kan fortsätta, då är det många frågor som infinner sig ganska omgående för direktionen och för förbundets ställning till nuvarande medlemskommuner.

Den debatten borde föras. Dock tycks inte alla vilja vara med utan slåss hellre om några symbolfrågor. Trollhättans ledamöter i direktionen ler lite oförstående. För egen del skäms jag lite, det är med få undantag ganska klena bidrag som ledamöterna från Vänersborg har kommit med i direktionen.