Aldrig får man vara glad någon längre stund.

Kunskapsförbundets direktion har en ny sammansättning i början av den tredje mandatperioden. Den första perioden var kort, förbundet sjösattes 2013. Den andra perioden var en hel mandattid, 2015 till 2018. 2015 var det många som stannade kvar i den politiska ledningen, i direktionen. Nu 2019 har många lämnat och nya ledamöter och ersättare tillträtt.

Det ordnades utbildning och det var framförallt en bild som de flesta tyckte om. En bild över alla sex år sedan starten. Stora, mycket stora underskott under de tre första åren, därefter tre år med budget i balans, t o m ett litet överskott vid årets slut. Förbundet hade lyckats ändra på kostnadssidan, gjort sig av med många och dyra lokalytor, anpassat personalstaben till att följa tilldelningen av resurser från medlemskommunerna. Direktionen hade fattat flera tuffa beslut kring programutbudet. Idag är det inte många program som erbjuds både i Trollhättan och Vänersborg, de flesta erbjuds endast på en ort.

Ingenting var egentligen undantaget från förbundets granskning. Effektivisering och kostnadsberäkning gällde överallt, det fanns endast ett fåtal områden som undgick förändring och neddragning.

Men vid nya direktionens tredje möte, nu på tisdag, är det dystra budskap. Det finns flera frågor som kräver en lösning:

• Vuxenutbildningen måste få besked om kommunernas uppdragsavtal i tid, inte först ett antal månader in på året. Och avtalen borde utformas på ett mera flexibelt sätt, verksamhetens omfattning och inriktning måste ta hänsyn till snabba förändringar: Det statliga regelverket och statens bidragsvillkor förändras med mycket kort varsel. Såväl arbetsmarknaden som studerandegrupperna har inte samma behov i morgon som idag.
• Förbundsbidraget för studerande på ungdomsgymnasiet är av samma belopp som för tio år sedan, någon gång behöver bidraget ses över.
• När riksdagen röstade bort frågetecknen kring friskolekoncernens vinstuttag har läget åter förändrat sig. Nu tillkommer nya friskolor, nu söker fler elever till friskolor. Förbundet hanterar fakturorna ur samma plånbok som gäller de egna skolorna, men varje elev på en friskola kostar det dubbla eller mer än vad de gör på förbundets egna utbildningar.

När direktionen träffas på tisdag, så finns förslag till beslut framtagna. Men samtliga ledamöter i direktionen har alla en plats ”hemma” i fullmäktigeförsamlingen. Att begära insikt och mer pengar är en sak. Samtidigt är det ingen hemlighet för någon att kommunernas plånböcker gapar tomma. Ska man be om något med den ena handen och avslå alla önskemål med den andra?

Jag återkommer efter direktionens sammanträde, idag vågar jag inte ha en uppfattning om var direktionen landar.