UAvslutande två meningar i Eva Stenbergs betraktelser i DN den 2 september var: ”Det är mycket som står på spel för partierna. Och för dem som flyr undan förföljelse eller krig.”

Artikeln avsåg att belysa riksdagspartiernas inställning och beredskap att medverka i den parlamentariska utredningen ”Den framtida svenska migrationspolitiken”.

Vänsterpartiet har bett Christina Höj Larsen att delta i kommittens arbete. Vad jag förstår är hon den ledamot bland alla åtta partiers företrädare som minst tänker på Eva Stenbergs näst sista mening ”Det är mycket som står på spel för partierna.” Hur alla andra ser på den avslutande meningen: ”Och för dem som flyr undan förföljelse eller krig” kan jag inte uttala mig om. Christina Höj Larsens alla tankar ligger hos människor som har flytt från krig och förföljelse.

Jag hade anledning att mailväxla flera gånger med Christina. Medan det är åtta riksdagspartier som fram till 16 augusti 2020 har fått tid att producera ett underlag för en proposition, så är det nio partier i Vänersborg som har en brännande fråga att besvara. Menar man egentligen allvar med sitt arbete i olika församlingar eller sitter man bara av sina möten och bollar över problemen till någon annan?

Stefan Kärvling och jag bevakar Kunskapsförbundet Västs intressen i förbundets direktion och i kommunfullmäktige, Stefan även i kommunstyrelsen där han dock tyvärr endast är ersättare för Vänsterpartiet.

Vi har skrivit flera gånger om Kunskapsförbundets svåra situation. Medlemskommunerna Trollhättan och Vänersborg har krav och stora förväntningar på förbundets utbildningsverksamhet, men när det gäller att finansiera förbundet så sviker båda kommuner.

I första hand gäller det bidragen till gymnasieprogrammen. I andra hand volymen på kommunernas uppdrag om hur mycket vuxenutbildning förbundet skall ordna. Och i detta andra uppdrag döljer sig utbildningen för ensamkommande ungdomar som enligt Gymnasielagen kan få tillfälliga uppehållstillstånd under förutsättning att man deltar i utbildningen.

Där ligger problemet: Förbundet kan inte erbjuda utbildningsplatser om det inte finns finansiering, kommunerna säger sig förstå situationen, men förklarar rakt ut att några pengar inte finns  Utan att vara på utbildning finns inte möjlighet för de ensamkommande ungdomarna att erhålla tillfälligt uppehållstillstånd.

”Och för dem som flyr undan förföljelse eller krig” Vad tror man egentligen skall hända när desperata ungdomar bara ”finns”, ingenstans att gå, ingen arbetsplats, ingen skola, ingen undervisning, just ingenting. Vad tror man egentligen? Vad förväntar man sig? Vad väntar man på?

I förbundets direktion riktar sig alla partier till kommunen. Vid nästa sammanträde i kommunen avslår man sina egna önskemål. Olika stolar, olika svar. Finns det någon tredje som är boven?

I ett mail till Christina Höj Larsen skrev jag: ”Ska inte låta bli att göra min röst hörd i fullmäktige, i Kunskapsförbundet och i andra sammanhang – men denna kompakta attityd ”Hör inte, ser inte, förstår inte, vill inte veta” är mera smärtsam än rena rasistiska och elaka uttalanden.”

Christina Höj Larsen pekar på att det gick snett från början. När regeringen väl insåg att den snabba och hårda förändringen – från permanenta till i regel endast tillfälliga uppehållstillstånd – hade fört med sig allvarliga problem, så vill man luckra upp regelverket. Men det blev inte bra, det blev fel.

Christina skriver: ”Liknande problematik finns på många ställen runt om i landet. Denna brist uppmärksammades av remissinstanser, och är en del av oredan som karakteriserar nya gymnasielagen.”

Vi fick också ett utlåtande från en jurist som handlägger många ärenden för ensamkommande ungdomar. Han säger:

”Kommunen har ju samma ansvar för de ungdomar som beviljats uppehållstillstånd enligt nya gymnasielagen som för alla andra kommuninvånare. Det finns därför ingen laglig grund att utesluta dessa ungdomar från gymnasie- och den kommunala vuxenutbildningen endast utifrån deras uppehållstillståndsstatus. Så om det är detta som är problemet tänker jag definitivt att det borde gå att finnas sätt att argumentera mot och potentiellt vägar att bestrida det rent juridiskt.

Däremot finns det tyvärr ingen skyldighet för kommunerna att erbjuda sådana yrkesutbildningar på komvux och vissa andra utbildningar som kan ge rätt till förlängt uppehållstillstånd. Detta är ett problem som anfördes av remissinstanser redan i förarbetena till lagen men som ignorerades av regeringen. I Malmö har vi sett att just att det regionalt varierade utbudet på utbildningar är ett stort problem för den här gruppen och något vi försökt lyfta på ett politiskt plan kommunalt.”

På torsdag sammanträder Kunskapsförbundets direktion. Jag vet inte vad detta möte kommer att resultera i. Jag vet vad Vänsterpartiet, vad Stefan och jag anser. Jag har ingen aning om hur de andra ledamöterna kommer att slingra sig denna gång.