Det behövdes inte att någon betonade detta extra. Det framkom under hela dagen, under förbundets kvalitetsstämma igår, att allt kretsar kring eleverna. 

Räknar jag rätt så var det sjunde stämman, minns jag rätt så har jag funnits på plats alla gånger. Det går en röd tråd genom en sådan dag. Den här gången inte pretentiös, mera rakt på: Hur står det till i drömfabriken? Resultat och pågående utvecklingsarbete. 

Pedagoger, annan personal, ledare, rektorer och förtroendevalda från direktionen var samlade i Vänerparkens aula. Man berättar för varandra, man lyssnar på kollegor som har samma eller också andra frågor att hantera, man lär av varandra. 

Kvalitetsstämman dokumenteras, det stora flertalet av förbundets pedagoger kan ju inte finnas på plats, inte någonstans ställs undervisningen in. Genomgående var samtliga berättelser så värdefulla att den som hade förhinder att finnas på plats gör rätt att i efterhand ta del av programmet. 

Det som slog mig är att ingen grupp gör en hemlighet av kvarvarande och olösta uppgifter i det dagliga skolarbetet. Det fanns många detaljer att vara stolta över, men det var inte det som var rektorernas och pedagogernas huvudtema för dagen. 

För egen del var det två avsnitt som fastnade mer än andra. Att höra om resursskolan (under Nils Ericsonsgymnasiets redovisning) och det arbetet som görs för sju, åtta elever lämnade ett starkt intryck. Jag tror inte att den lilla enheten överhuvudtaget nämndes i kvartalsrapporten. Tack, Lars! (Och så snällt av dig att du påminde mig om samtal som du för länge, länge sedan hade med din studievägledare.) 

Det andra avsnittet tog nästan hela passet efter lunchen. Vuxenutbildningen berättade om ”yrkespaketen” som i november startades för ensamkommande ungdomar som under gymnasielagens invecklade regelverk vill komma åt permanenta uppehållstillstånd. Mer än 70 ungdomar, i Trollhättan och de flesta i Vänersborg, behöver klara av en gymnasieutbildning (som Migrationsverket godkänner) och måste därefter skaffa sig en anställning, ett arbete, ett riktigt arbete som bör vara långfristigt (två år?), innan det överhuvudtaget finns en möjlighet att känna sig ”hemma på riktigt” i det nya landet. 

Förbundets medlemskommuner Trollhättan och Vänersborg beviljade sent under hösten medel för att starta utbildningar från början av januari 2020. Men vuxenutbildningens verksamhetsledare tog ett beslut i november – vi startar nu! I rekordfart ordnades ”paketen”. Den korta beskrivningen är: Inte så som vi gjorde tidigare, först sfi, när det är klart, grundskolekurser för att skaffa behörighet till gymnasial utbildning, och sedan något av gymnasieskolans program. Nu ”paketeras” allt i en individuell plan för varje ungdom, förkunskaper och förutsättningar skiljer sig mycket för dessa ungdomar. Nu samarbetar yrkeslärarna och lärarna i svenska, matematik och samhällsorienterande ämnen, någon gång i klassrummet, ofta ”på arbetsplatsen”, någon gång i grupp, ofta med enskild stödundervisning. 

Start i november 2019, fyra yrkespaket, bygg, restaurang, CNC och lokalvård, avsikten är att alla kan komma till en avslutning av kravet på avslutad utbildning framåt sommaren 2021. 

Verksamhetsledningen gav klartecken, med pengar som då inte fanns. Politikerna fattade inget beslut, man fick beskedet från verksamheten: Så här gör vi. 

Jag tror nog politikerna i förbundets direktion lyssnade förstummat, går det här bra är det dags att fundera hur den enorma insatsen kan belönas på rätt sätt. 

I all enkelhet vill jag dock påminna om ett beslut som togs. Det var i juni 2019. Ett yrkande att starta utbildningar för ensamkommande omgående i avvaktan på att medlemskommunerna äntligen skulle fatta beslut om att tillskjuta medel avslogs med röstsiffrorna 12 mot 1. 

Det är mycket som hänt sedan dess. Idag gör Kunskapsförbundet en makalös insats, civilsamhällets ideella organisationer såsom Röda korset och Rädda barnen arbetar fortfarande med beundransvärd uthållighet och äntligen har kommunerna aktiverat sig. 

Nästa vecka ska kommunfullmäktige i Vänersborg få information om vad som görs. 

Och så måste jag göra ett tillägg: I förbundets direktion finns alltid representanter från SD på plats. Jag tror mig förstå att förbundets verksamhet gör intryck, att här görs ett nödvändigt arbete, här görs ett bra arbete, här sliter man för ungdomar som finns i våra kommuner, som finns bland oss, som vill bli del av vårt samhälle. Kan hända har jag fel, i vart fall råder tystnad. 

Kan den där andre representanten för partiet SD låta bli att i fullmäktige från talarstolen upprepa sin litania: Vad var det vi sade? Vi skulle aldrig ha låtit de komma hit! Ansvarslöst!