I onsdags var det kommunfullmäktige. Jag behövde anmäla förhinder. Den yttre ramen bedömde jag som inte tillfredsställande. Folkhälsomyndighetens rekommendationer har jag hittills följt och min avsikt är att fortsätta så.

På tisdag sammanträder direktionen i Kunskapsförbundet. Antalet ledamöter och ersättare är 28, tillkommer ett tiotal från personalen. Till kommunfullmäktige kallas 26 ledamöter.

Förslaget är att jag ska justera protokollet. Jag kan acceptera förslaget, eftersom protokollet ska signeras digitalt. Under sammanträdet med start 08:30 och förmodligen fram till 12-tiden kommer jag att sitta hemma i köket. Förmodligen kommer de flesta att deltaga på distans, på riktig distans.

Direktionen använder Microsoft Teams. Det fungerar alldeles utmärkt. Jag kommer inte att få några problem med att höra vilka ledamöter som framför vilka synpunkter. Inte heller behöver jag lägga band på mig. Jag kommer att få ordet när jag begär det, jag kan motivera egna förslag.

Det går om man vill.

På dagordningen står lite över ett dussin ärenden. Ett fåtal där direktionen behöver fatta beslut. Ett flertal som avser information. Det var ett tag sedan vi träffades senast. Kommunen ställde in möten med kommunfullmäktige, Kunskapsförbundet ställde in direktionens sammanträden.

Men det blev aldrig någon större bekymmer. Presidiet informerade övriga ledamöter över beslut som fattades på delegation. Diariet var tillgängligt, ett flertal dokument jag ville läsa fanns för nedladdning, andra fick jag utan omsvep av direktionens sekreterare.

Det har ju varit en omvälvande tid. Gymnasial utbildning och vuxenutbildning har funnits med i mediernas rapportering åtskilliga gånger. Övergång till distansutbildning, vilka som klarar galant och vilka som har stora svårigheter att fullfölja studierna. Turbulensen kring studentfirandet. Diverse anslag i olika tilläggsbudgetar, regeringens agerande när kommunerna ropade på hjälp.

Riksdagen har antagit ett större reformpaket för vuxenutbildningen. Utbildningsminister Anna Ekström har tagit emot två stora utredningar som snart ska ut på remiss.

Jag har följt rapporteringen och sökt att bilda mig en uppfattning om vad som är bra och lovande för våra elever och studerande. Men har också chockerats av den totala avsaknaden av empati och vilja till insikt. Jag tänker på statsrådet Morgan Johansson och på frågan om hur gymnasielagsungdomarna ska kunna nå målet ”uppehållstillstånd” när Coronakrisens följder kraschar all planering.  Men mitt i bedrövelsen kommer direktionens ledamöter få veta att Kunskapsförbundets personal har lyckats nå lösningar för några, tack vare ett samarbete med kommunen och organisationer i det civila samhället.

Så många spännande frågor. Vad skönt att kunna hantera det mesta vid köksbordet.