Kloka kommuner fattar kloka beslut

Kunskapsförbundets direktion hade förmiddagsmöte idag. På punkt efter punkt berättades det hur alla kämpar på. Undervisande lärare, elevhälsan, ledningen och framförallt eleverna.

Pandemin håller sitt grepp. I anslutning till denna veckans sportlovsledighet går läsåret in på upploppet. Elever i gymnasieskolans årskurs 1 och årskurs 2 bör förhoppningsvis uppleva någon termin där det mesta är ”normalt” igen. Men eleverna i den tredje årskursen, i avgångsklassen, kommer att gå i mål med 3 terminer ”innan” och 3 terminer ”med” pandemin.

Nu har våra elever det inte längre bra” – det var inga som sade emot uttalandet som kom från ansvarig förbundsledning. Improvisation, ovisshet, något som påbörjas men inte hinner slutföras, svårigheter att upprätthålla tillräcklig kontakt för att kunna ge nödvändig uppmuntran och uppbackning. Distansundervisning, helt, delvis, någon kort period undervisning i skolan, sedan åter digitalt. Påfrestande!

Hur ska det gå med mina betyg? För någon elev gäller det frågan om att få fullständiga betyg, alltså betyg i alla kurser, och att göra klart gymnasieexamen. Arbetsgivare sätter stort värde på att den som söker sitt första jobb har ordning på detta: ”Betyg och examen”. Andra elever har än fler krav på sig. Det är dessa tiondelar i betygssnittet som avgör vem som får och vem som inte får en plats på eftergymnasiala utbildningar där antalet sökande är större än antalet platser.

Förbundsledningen har lärarna bakom sig när det organiseras stöd. Att erbjuda handledning och lärarstöd under loven tycks vara en självklarhet. Om och hur det ska erbjudas hjälp när läsåret officiellt tar slut i juni undersöks redan.

Insikten finns, finns överallt. Redan i december kom ett besked från regeringen. Som förtydligades senare av Skolverket. En miljard är mycket pengar, Vänersborgs andel är 4 miljoner, Trollhättans nästan 6 miljoner.

”Syftet är att bidra till goda förutsättningarna för kommunerna att säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin.”

Längre ner förklaras att det är kommunerna som bestämmer – tänkbara målgrupper är alla från förskolan till vuxenutbildningen. Inga pekpinnar således, utan staten säger kloka kommuner vet bäst. Jag förstår att man menar: Vänersborg vet bäst.

En elev i årskurs 1 på grundskolan har förhoppningsvis åtta coronafria skolår att se fram emot, en elev i årskurs 5 sannolikt fyra. Gymnasieskolans elev i årskurs 1 och 2 har två eller åtminstone ett helt år för att kunna hämta upp vad som försummades under pandemitiden. Annat är det för eleven i årskurs 9 på grundskolan och eleven i årskurs 3 på gymnasieskolan. Plötsligt blev allt annorlunda, under hela det sista utbildningsåret avlöste den ena improvisationen den andra. Mycket gick hyfsat bra, men då och då fallerade det helt. Några elever hade allt stöd i familjen och i sin omgivning, andra satt på bar backe när skolan inte var skolan.

Kloka kommuner vet detta. Då fördelar man inte ett statligt tillskott genom att man dividerar med 12 årskullar. Då ser man till att rikta stödet rätt. Och då menar jag att avgångsklasserna i grundskolan och gymnasieskolan och även vuxna som drabbades av anbefallningen om ”allt på distans” borde prioriteras.

Jag förstår att kommunstyrelsen i morgon onsdag bör kunna lämna ett besked, ett klokt besked.

Det ankommer på Benny Augustsson att bestämma

I oktober 2018 lämnade jag in en motion – två år och tre månader senare kommer en enkel A4 från kommunstyrelseförvaltningen som underlag för ett beslut.

Förslaget är att kommunstyrelsen skall föreslå kommunfullmäktige att uttala: ”Kommunfullmäktige förklarar ”Motion om vilken roll har ledamöterna i kommunstyrelsen” besvarad med hänvisning till ordförandens ansvar för att leda kommunstyrelsens arbete.”.

”Ordförandens ansvar” var jag mycket väl medveten om när jag skrev min motion. Marie Dahlin var fortfarande ordförande. Och min motion var skriven med avsikt att påtala ”vi kan inte ha det så här, vi kan inte fortsätta så”.

Sedan gick det undan. I november ledde Marie Dahlin sitt sista sammanträde i kommunstyrelsen, i december vikarierade Bo Carlsson. I januari 2019 kallade nye ordföranden Benny Augustsson till kommunstyrelsens sammanträde. Själv fanns mitt namn inte längre på listan för ledamöter eller ersättare.

Men jag fortsätter att följa kommunstyrelsen med stort intresse. Min partikamrat Stefan Kärvling tycks aldrig tappa tålamodet med mig och alla mina frågor. Och visst hoppades jag att kommunstyrelsens arbetsformer skulle förändras och förbättras, till gagn för politiken och kommunen, till stöd för alla förtroendevalda.

Jag vet att en kommunstyrelse kan ledas på olika sätt. Jag har upplevt och kan minnas en rad ordföranden som lyckades bra på sitt sätt. Gunnar Russberg, Anders E Larsson, Wollmar Danielsson, Sven-Ingvar Eriksson, även S Anders Larsson, Gunnar Lidell. Och så andra: Lars-Göran Ljunggren och Marie Dahlin.

Poängen med min motion var att väcka tanken om att låta politikerna tidigare komma in i processen. Inte sist, inte när allt redan är klart och det endast skall sägas ja eller nej till färdiga tjänsteskrivelser. Läs gärna motionens text en gång till.

Och i en bisats vågade jag också sätta frågetecken om alla dessa föredragningar behövde ta upp så mycket tid. 

Hur har det blivit? Benny Augustsson har nu påbörjat sitt tredje år som ordförande i kommunstyrelsen. Motionen skall anses besvarad vilket är väl att säga att motionens syfte är tillgodosett. ”Det är ordförandens ansvar att leda kommunstyrelsens arbete och därigenom utveckla kommunstyrelsens arbetsformer”. Med ett litet tillägg: ”Motionen kan säkerligen fungera som ett underlag i ordförandens löpande arbete.

En titt på kallelsen till mötet kommande onsdag. Tid: 08:30 OBS! förväntas bli heldag. 

Styrelsens femton ledamöter och femton ersättare har en ärendelista med 24 punkter och 350 sidors underlag. Därtill kommer att det ska informeras

Vid mötet 27 januari var det 28 ärenden på kallelsen med 420 sidor och en lång lista med information. Sammanträdet började 08:30. Först 17:30 var informationen avklarad och beslutsomgången började. En timme senare avslutades mötet.

Nästan utan undantag sker föredragningar med stöd av Powerpoint-bilder. Nu har vi haft snart ett år med pandemin och den digitala mognaden borde bära frukt. Eller? En föredragning kan spelas in i förväg, text, ljud och bild sändas som en fil till alla deltagare. 

Var och en har möjlighet att se och lyssna och begrunda, varje presentation för sig, med pauser enligt eget gottfinnande. Sedan kan man om man känner behov maila en rad till sekreteraren: ”Jag önskar ställa en fråga kring den här punkten vid sammanträdet.” Är det effektivitet jag efterlyser? Ja, men fortfarande är min tanke att jag vill skaffa tid och kraft för riktiga samtal där våra politiker ska kunna utveckla principiella ståndpunkter i viktiga frågor. Så att alla vet åt vilket håll utvecklingen tycks gå. Var man har varandra, vem som behöver ”komma med ombord” så att en tanke kan få genomslag när beslutet ska fattas. 

Det finns risk att mitt förslag inte kommer att genomföras. Varje ledamot och ersättare har ett arvode vid kommunstyrelsens möten med omkring 200 kronor per timme (tillkommer i föreliggande fall ersättning för förlorad förvärvsinkomst). Kanske kan man hitta en lösning så att det utgår kompensation när presentationer enligt min tanke studeras på hemmaplan? Om det nu ställs ett sådant krav. 

Kommunala sammanträden generar höga kostnader. Var och en kan räkna själv, nödvändiga uppgifter finns i texten ovan.

Men jag upprepar: Min motion har ett annat syfte.

Motionen kan säkerligen fungera som ett underlag i Benny Augustssons löpande arbete.”

Socialnämnden utmanas

Nästa onsdag möts kommunstyrelsen, på torsdag socialnämnden. Finns många handlingar att läsa och begrunda.

Kommunstyrelsen skall ställa sig bakom förslaget till ramanvisningar för det pågående arbetet att ta fram kommunens budget för 2022 och perioden 2022-2024. Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson, S, aviserade för socialnämnden att inga egentliga tillskott kommer att tillskjutas.

Socialnämnden föreslås godkänna förvaltningens verksamhetsberättelse för 2020, så att den kan skickas över till kommunstyrelsen.

Kommunstyrelsen säger att det inte finns utrymme för förbättringar. Socialnämnden berättar om alla förändringar som behövt göras år efter år för att komma tillrätta med kommunens budgetar vilka inneburit nedskärning av anslagen.

Suckade djupt och applåderade stilla när jag i början av socialnämndens verksamhetsberättelse läste: ”Kommuninvånarnas behov är vägledande för utvecklingen av socialnämndens verksamheter. Utifrån detta utvecklar och anpassar vi verksamheten, så att organiseringen svarar upp mot de lagkrav som ställs på oss, kommuninvånarnas behov och deras rätt till insatser. Vi anpassar också verksamheten efter Kommunfullmäktiges budgetramar, övergripande vision och inriktningsmål, kommunstyrelsens förväntade resultat, socialnämndens förväntade resultat, samt förvaltningsledningens styrning och ledningsdokument med värdegrund och principer för chefsroll, stödroll, och medarbetare.

Först kommuninvånare, sedan lagkrav och rätt till insatser, och sist budgetramar.

För egen del gjorde jag en rad anmärkningar i texterna, men länken till hela verksamhetsberättelsen är ”i original” så som det ligger på ledamöternas bord. Här finns förklaringen till varför verksamheten pressas till det yttersta och ändå lyckas avsluta året med ett överskott på 4,3 mkr. Det berättas utförligt hur pandemin har påverkat socialtjänsten. Dels ökade, dels minskade kostnader. Och så generösa statliga extra bidrag som betydde stor lättnad, i slutändan blev det inte så illa som man befarade.

Eftersom jag nyss bloggat om äldreomsorgen i Vänersborg, så vill jag bara nämna att det finns nästintill ett tiotal sidor i berättelsen som ägnar sig åt alla utmaningar som berör hemtjänsten och våra äldre på särskilda boenden. 

En annan fråga som jag uppmärksammade i höstas och nu i början av året gäller andra myndigheters agerande i samspel med vår kommun, mest då arbetsförmedlingens pågående förändring eller avveckling. Även här beskriver socialförvaltningen utförligt den negativa spiralen och hur illavarslande framtiden ter sig, för vissa grupper bland våra invånare, men även för nämndens ekonomi.

Om detta är det inget sagt i budgetberedningens förslag som kommunstyrelsen med all sannolikhet beslutar att skicka ut till alla nämnder: Heja, här har ni att göra! 

Tålamod påbjuds i Vänersborg

Fick höra berättas om kommunstyrelsens möte i onsdags. Läste också Stefan Kärvlings blogg. Sammanträdet blev lite annorlunda än vanligt eftersom de flesta politiker, tillsammans 25 ledamöter och ersättare, deltog digitalt från hemmaplan. Inte heller föredragningarna skedde i rummet där kommunstyrelsens presidium brukar samlas, utan ordnades digitalt från andra lokaler i kommunhuset.

Något mer annorlunda var det när det gäller längden på sammanträdet. Upprop 08:30 som alltid, men sista klubbslaget togs först tio timmar och fem minuter senare.

Inget bekymmer för mig personligen, efter alla mina år i kommunstyrelsen är jag inte längre på plats. Inga bekymmer, men jag bryr mig fortfarande. Så jag frågade.

Jo, beslutsomgången kring lite mer än 20 punkter på dagordningen kom igång 17:30, avbröts efter avklarade 15 punkter på ärendelistan under nästan en halvtimme pga tekniskt strul hos en av tjänstgörande ledamöterna – och avslutades som sagt en kvart senare.

Jag undrade: från 08:30 till 17:30, vad var det då? Jo, föredragningar, föredragningar, föredragningar.

12 PowerPoint-presentationer och tre presentationer med pdf-bilder. Flera ppt föredömligt korta, blott fem-sex bilder som stöd för den föredraganden, andra utgjordes av tjugofem eller fler sega bilder med diagram efter alla konstens regler.

Var går gränsen? Hur mycket hinner man uppfatta och bearbeta? Och budskapet från några viktiga presentationer skulle ju också senare förmedlas till partikamraterna …

Jag undrade: Ställdes många frågor? Och fick veta att det blev färre ju längre dagen gick, ingen ville ju utsätta sig för att få skulden för att det hela gick på övertid.

Jag satt kvar i kommunstyrelsen till december 2018. Strax innan, i oktober 2018, lämnade jag in en motion med rubriken Vilken roll har kommunstyrelsens ledamöter?

Jag avslutade mina frågor med följande text:

Hur kommunstyrelsen kan ändra sitt sätt att arbeta och hur mina tankar kan påverka utformningen av kallelsen och själva sammanträdet, det vågar jag inte ha en färdig åsikt om. Allt vad jag vill kan jag dock uttrycka i mitt yrkande: Jag yrkar att kommunstyrelsen funderar över ledamöternas roll och hur det kan möjliggöras att våra politiker får utrymme för det politiska samtalet.

Nej, jag visste då inget om detta extrema möte i onsdags. Motionen ligger sedan oktober 2018 i kommunkansliet och samlar damm. Inget har hänt, såvitt jag vet. Men någon mer än jag måste väl undra om övningar som denna nu sist i onsdags kan vara optimala. Jag tvivlar.

En viktig markering

I nästan tio år bevakade jag den lokala politiska scenen i hemkommunen Vänersborg. Med plats i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen, socialnämnden och Kunskapsförbundet Väst hade jag god insikt i många aktuella frågor.

Mina inlägg på Vänsterpartiets lokalförenings hemsida skrev jag i stort sett på samma sätt som jag idag skriver min egen blogg. På hemsidan skrev jag dock aldrig ”jag”. Istället var det ”Vänsterpartiets representant” som tyckte till. Det funkade bra och sidan lästes av många, det såg jag i ”statistiken”.

Det var en blandning av brännande aktuella frågor där jag samma dag eller senast dagen därpå reagerade på något beslut som hade fattats i någon nämnd eller styrelse. Andra inlägg var inte lika spontana, de hade vuxit fram i samtal med andra, hade stämts av i förväg i gruppen, på ett styrelsemöte eller ett medlemsmöte. Även tankar kring Vänsterpartiets parlamentariska arbete i riksdagen och i regionen fick plats i mina inlägg.

Under dessa år fanns en mängd sidor där jag ställde kritiska frågor till ledande politiker: S Anders Larsson, Lars-Göran Ljunggren och Marie Dahlin. Bakgrunden var nästan alltid densamma: Ledningsbeslut som Vänsterpartiet inte kunde ställa sig bakom, anmärkningar kring en ledningsstil som vi upplevde som föga demokratisk, invändningar mot ett sätt att vilja styra utan att förankra eller vilja lyssna.

Efter valet 2018 och när de politiska uppdragen hade fördelats, fanns inga förutsättningar längre för mig att skriva på Vänsterpartiets lokala hemsida. Jag återupptog fullt ut min egen blogg, där jag från 2012 endast sporadiskt hade berättat om mina tankar.

Redan på lokalföreningens hemsida, men än mer senare på bloggen, berättade jag om ett antal motioner och interpellationer som alla gällde samma fråga: Är det verkligen meningen att det ska gälla olika villkor för förtroendevalda i olika politiska partier i Vänersborg? Att somliga får besluten att gå den vägen man arbetar för är en sak. Det är också i sin ordning att andra får se att besluten inte blev som man ville. Men att från början acceptera att det råder olika villkor att veta vilka frågor som ska behandlas, när ärenden ska behandlas och vilka dokument som ligger i grunden för kommande beslut?

Igår kväll kom en viktig markering. I slutet på en tio timmar lång sittning i kommunstyrelsen förlorade kommunledningens förslag att begrava ett av våra försök att tränga genom denna mur av ovilja. Nu går ett annat yrkande vidare till kommunfullmäktige i mitten av februari. Min partikamrat Stefan Kärvling framförde det vinnande yrkandet, han beskrev det på sin egen blogg.

Det finns hopp om förändringar, men då måste kommunledningen lyssna och inse att något inte står rätt till när man åter förlorar i en fråga där det inte begärs mer än ”lika villkor” för alla.

Leder kommunstyrelsen kommunen?

Vad vet allmänheten egentligen om kommunstyrelsen? Vilken bild har man, vilka förväntningar finns? Vilken information om kommunstyrelsens arbete får man, innan ett möte eller i anslutning till ett möte?

Fem, sex dagar innan ett möte läggs handlingar ut på kommunens digitala anslagstavla. Eftersom styrelsen endast i undantagsfall hanterar sekretessbelagda ärenden, så är underlaget komplett. Fritidspolitikerna har en helg på sig att ”läsa på”, begrunda beslutsförslagen och bolla tankar med andra i det egna partiet eller partigruppen.

Det handlar om mycket ”papper”, men visst, det slösas inte längre med papper utan man läser på plattan eller i datorn. Senast 282 sidor, långt under genomsnittet för ett normalt sammanträde. Det kan bli uppemot femhundra eller sexhundra sidor.

I direkt anslutning till sammanträdet läggs ”Kommunstyrelsen i korthet” ut på kommunens hemsida. För snart tio år sedan hade Vänsterpartiet motionerat om att sådan information skulle ges. Det funkade något år, glömdes bort – men nu har det återkommit. Här informationen från gårdagens möte. Då handlar det om ett urval av beslut som fattades.

I kommunstyrelsen företräder femton ledamöter samtliga kommunens nio olika partier. ”Kommunstyrelsen i korthet” avslöjar aldrig vilka avvikande uppfattningar som framfördes, vilka alternativa yrkanden som förlorade vid en omröstning. Överhuvudtaget noteras endast i undantagsfall att styrelsens ledamöter inte varit eniga.

Därför måste man nog, om man vill veta mer, leta efter information på annat håll. I lokaltidningen finns någon enstaka notis, sporadiskt kan det bli en längre artikel kring en speciell fråga. Lokalradion gör sig sällan besväret.

Vänsterpartiet hade under många år en intensiv bevakning av kommunstyrelsen. Det sägs att den ska återuppstå, i någon form. Inget annat parti i Vänersborg har en bevakning av aktuella kommunalpolitiska frågor på sin hemsida, ett antal har ingen egen hemsida längre.

Det är en ersättare i kommunstyrelsen, Stefan Kärvling, som regelbundet och utförligt ger sin egen syn på frågorna, innan sammanträdet och i efterhand. Jag ser att hans blogg läses, även av kommunledningen. Det har flera gånger hänt att ett ärende i sista stund tog en annan väg, när Kärvling innan sammanträdet pekade på felaktigheter i tjänsteyttranden eller noterade att det saknades delar av underlag.

Själv lämnade jag kommunstyrelsen efter valet 2018. Men intresset att vilja bidra till ett öppnare och bättre arbetssätt i kommunstyrelsen finns kvar.

I sin blogg från gårdagens möte nämner Kärvling inget om ett ärende som har rutinkaraktär: Motionsredovisningen. Två gånger om året redovisar kommunkansliet vad som har hänt med alla motioner som väntar på att bli besvarade. I regel skall en motion klaras av inom ett år från att den har kommit till kommunfullmäktige. Därifrån överlämnas den till olika nämnder innan ett svar kan formuleras.

I redovisningen framgår dels vilken nämnd som redan har yttrat sig om motionen, dels när den förväntas föras till ett beslut i kommunfullmäktige.

De äldsta tre motioner är alla från Vänsterpartiet, en från Adam Frändelid och två har jag själv skrivit. 

I augusti 2018, för mer än två år sedan, motionerade jag ”om att ompröva hanteringen av ärenden där handlingarna är mycket omfångsrika”. Ingenting har hänt sedan dess. Men nu sägs det ”att motionen beräknas bli behandlad av kommunfullmäktige under hösten 2020”. Motionens yrkande var: ”Den tillträdande kommunledningen ser över arbetsformer i syfte att ge ledamöterna bättre villkor att vara pålästa, samtidigt prövas andra tillvägagångssätt för att möjliggöra en smidig hantering av mindre avvikande synpunkter kring detaljerna.

Adam Frändelids motion ”om bangolf i Skräckleparken” är också från augusti 2018. Kultur- och fritidsnämndens besked kom omgående: ”inte vårt bord, avstår från att yttra oss om motionens förslag” Strax efteråt konstaterade samhällsbyggnadsnämnden ”att det inte ingick i nämndens uppdrag”. Därefter hände inget, men nu lovas ett svar under våren 2021.

Min andra motion ”på långbänken” är från oktober 2018. ”Vilken roll har ledamöter i kommunstyrelsen?” Ingenting har hänt sedan dess. Men nu sägs det ”att motionen beräknas bli behandlad av kommunfullmäktige under våren 2021”. Motionens yrkande var: ”… att kommunstyrelsen funderar över ledamöternas roll och hur det kan möjliggöras att våra politiker får utrymme för det politiska samtalet.

Jag vet att jag kan lita på Kärvlings rapportering. Visserligen märks ideologiska glasögon – men ingen tycks vilja påstå att hans texter inte är korrekta, informativa och sakliga. Och då borde egentligen en behandling av mina två motioner kunna vara till hjälp. 

Fast det kanske är så att kommunledningens partier är nog så nöjda med tillståndet. 

Besynnerlig återgång

Till slut fanns det bara en förnuftig lösning: Låt kommunfullmäktige fatta budgetbeslutet för 2921 så sent som möjligt. Ju mer vi vet om förutsättningarna desto bättre. Sannolikheten att träffa rätt blir större.

Därför föreslog kommunstyrelsens ordförande först att skjuta beslutet från juni till oktober. Efter sommaren kom så beskedet att ändra än en gång, det blir november.

I veckan är två ekonomiärenden på kommunstyrelsens bord. Först är det beskedet hur utvecklingen ter sig under innevarande år, därefter är det tidsplanen för budgetarbetet nästa år.

Det är ju en cirkel som inte behöver ifrågasättas ett normalt år. Budgetåret är kalenderåret. Efter fyra månader samlas uppgifter in från alla nämnder och från kommunledningen. Detta första delårsbokslut landar i kommunfullmäktige i juni, beslutet blir ”att notera informationen”.

Efter åtta månader sker nästa insamling av uppgifter. Och detta andra delårsbokslut kommer till kommunstyrelsen och till kommunfullmäktige i oktober. Utöver uppgifterna om hur det har gått tillmäts nu den bifogade prognosen stor betydelse.

Om det visar sig att det förefaller bli ett ”plus” som är större än det förväntade resultatet, så uppkommer en förväntan att ta hand om överskottet. Inte sällan finns det någon nämnd som inte lyckas minska på gapet mellan resurser och kostnader. Då kan det vid tidpunkten för beslutet kring andra delårsbokslutet beviljas ett tillskott.

Hur ser det ut 2020? I juni ”noterades” ekonomistabens beräkningar:

”Enligt prognosen kommer 2020 års resultat att uppgå till 88 mkr, vilket är 57 mkr bättre än budget. Resultatet är 51 mkr bättre än 2019 års bokslutsresultat.”

Och nu i oktober? ”Kommunens beslutade Mål- och resursplan för 2020 innebär ett budgeterat resultat på 31 mkr. Det prognostiserade resultatet uppgår till 173 mkr vilket är 142 mkr bättre än budget och 85 mkr bättre än den prognos som lämnades i delårsrapport i april.”

För stunden frestas jag inte att spekulera i hur överskottet skall förvaltas. Nog vet jag att mitt önsketänkande inte ens skulle stoppa vid denna summa.

Nej, det är annat som förundrar mig. Ovanstående är ju endast en del av berättelsen om kommunalekonomins eviga berg- och dalbana. Det är regeringens och riksdagens agerande för att möta pandemins effekter som gör att även vår kommun klättrar. Det bär uppåt, bara uppåt, än så länge.

Men om årets utveckling är av förklarliga skäl är helt onormalt, så kan ingen bortse från att det kommer att gå neråt igen. Så långt är jag helt överens med alla andra. Jag delar dock absolut inte ekonomstabens, och därmed inte heller kommunstyrelsens ordförandes, åsikt att vi kan förutse hur vägen neråt kommer att se ut.

Lika klokt som det i slutändan var att skjuta på MRP-beslutet från juni till november, lika förutseende hade jag förväntat mig att tidsplanen för arbetet under 2021 inför MRP 2022 skulle ha utformats.

Nix, i ärendet ”Anvisningar och tidsplan för arbetet med mål- och resursplan 2022-2024” föreskrivs ”start 26 januari 2021” och ”beslut i kommunfullmäktige 16 juni 2021”.

Besynnerligt, eller hur? Försvarbart? Nej! Jag hoppas verkligen att det kommer ett annat förslag på kommunstyrelsen på onsdag som visar mera ödmjukhet. Det är andra kända och ett stort antal okända faktorer som påverkar vår kommun i högsta grad. Låt oss ta den tid det tar för att vinna större säkerhet i detta så betydelsefulla budgetarbete.

Tyvärr en nödvändig motion

Vid gårdagens kommunstyrelse fanns ärendet som är bakgrunden till motionen från två vänsterpartister: ”Systematisk uppföljning av beslut”.

Själva ärendet var: ”Fördjupad översiktsplan (FÖP) Brålanda”.

Stefan Kärvling beskrev innan kommunstyrelsens möte händelseförloppet i sin blogg. 2017 hade byggnadsnämnden först begärt ett tillfälligt anslag om 400 tkr för att göra en sådan plan för Brålanda. Kommunfullmäktige beviljade då en ramhöjning med 400 tkr (alltså inte bara ett år utan varje år framöver) med uppdrag att åstadkomma översiktsplanen för tätorten Brålanda.

Det kom av sig. Det hände väldigt lite. Nu ska det ske en återstart och det finns en ansökan om att få 250 tkr för att göra planen. Kommunstyrelsen vill också att planen skall tas fram. Men det kommer inte att hända något omedelbart utan kommunstyrelsens beslut blev:

”Kommunstyrelsen remitterar ärendet till byggnadsnämnden, då nämnden behöver se över vilket uppdrag och vilka medel man fick i mål- och resursplan 2018.”

Vi tittade på uppdraget, gick till underlaget från budgetberedningen, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige från våren och juni 2017. Det tog tio minuter.

Därefter bestämde vi oss att skriva motionen. Den tillrättavisning som kommunstyrelsen ger byggnadsnämnden klubbades istället för den örfilen som kommunstyrelsen skulle gett … vem? ja, just det, gett sig själva.

Kommunstyrelsen och därmed kommunledningen har grovt underlåtit att sköta sin plikt att utöva uppsikt över nämnderna, i detta fall byggnadsnämnden.

Hade det fungerat hade det inte behövt hända. Vi skulle inte behövt skriva en motion.

Och Brålandas FÖP kanske skulle vara klar, fyra år efter att uppdraget gavs. Nu vill kommunstyrelsen invänta byggnadsnämndens ursäkt och förklaring – sedan kommer kanske arbetet med FÖP Brålanda igång igen.

Ringrostig, minst sagt

23 september är det kommunfullmäktige. Det mesta tyder på att jag inte kommer att kunna finnas på plats, fjärde gången i så fall. Kommunledningens ovilja att ordna för deltagande på ”riktig” distans är anledningen. Bara att konstatera att fyra gånger ”frånvaro” från fullmäktige är lika många gånger som jag dessförinnan samlade på mig under alla år sedan jag första gången tog plats 1982.

Nåja, jag får finna mig i detta som så mycket annat. Det är världsligt!

Men fortfarande läser jag in mig på kommunstyrelsens handlingar. Ett flertal ärenden går alltid vidare till kommunfullmäktige någon vecka senare. Alla andra frågor, även om avgörande beslut fattas redan i styrelsen och stannar där, kan visa sig vara viktiga att känna till.

Men nog känner jag av att jag inte längre besöker kommunhuset. Här ett exempel hur jag snubblade ordentligt.

”I budgeten för basverksamheten föreslås medlemsavgiften ökas från 35 kr/invånare till 36 kr/invånare, vilket motsvarar tidigare beslutad indexhöjning. Inget att erinra.”

”Vänersborgs kommun har inget att erinra mot hanteringen under förutsättningen att budgeten bibehålls på 2020 års nivå med 37 kr/invånare.

35 – 36 – 37 ? Allt på ett och samma A4-blad som gäller ärendet  ”Antagande av yttrande över remiss gällande Fyrbodals kommunalförbunds verksamhetsplan och budget 2021-2023”. Kommunstyrelsens beslut nu på onsdag lyder: ”Kommunstyrelsen ställer sig bakom yttrande över remiss gällande Fyrbodals kommunalförbunds verksamhetsplan och budget 2021-2023.

Ett ”typiskt” ärende! Kommunstyrelsen yttrar sig inte, nej, kommunstyrelsen ställer sig bakom ett yttrande. Yttrandet har redan passerat kommunstyrelsens arbetsutskott, inga invändningar eller synpunkter därifrån protokollfördes. Så allt bör vara i bästa ordning, debatt behövs inte, beslutet kan klubbas.

Men jag hajade till: 35 – 36 – 37 ? 35 x 40 000 invånare är 1,4 mkr från Vänersborg till Fyrbodal.  Nästa år blir Vänersborgs bidrag 1,44 mkr. Och ingen erinran mot att det ska vara 1,48 mkr?

Nu har  jag läst hela ärendets samtliga handlingar och lite därtill och nu förstår jag. ”Äpplen” och ”päron” – Vänersborgs avgift till basverksamheten i Fyrbodal stiger till 1,44 mkr nästa år. Och Vänersborgs bidrag till tillväxtmedel för Fyrbodal nästa år är 1,48 mkr.

Så innebörden av kommunstyrelsens beslut blir att bevilja strax under 3 mkr till Fyrbodal för år 2021.

Egentligen testar kommunalförbundet sina fjorton medlemskommuner på ytterligare bidrag. Men i yttrandet från Vänersborg finns ett försiktigt ”nej, tack”:

Budget för Kommunakademin Väst föreslås från och med 2022 finansieras med tilläggsanslag från kommunerna om 2,75 kr/invånare. Vänersborgs kommun, ser i dagsläget, att finansiering även fortsättningsvis får ske inom kommunalförbundets budget.” (2,75 x 40 000 är 110 000 kronor.)

Vem ”är” Fyrbodal, vad ”gör” Fyrbodal, vad får vi i utbyte från Fyrbodal?

Sambandet gäller uppåt och neråt. Fyrbodal ”är” ett samarbete mellan 14 kommuner, samtidigt är Fyrbodal bara en av fyra delregioner i Västra Götalandsregionen. Vid mötet på onsdag ska kommunstyrelsen också yttra sig om ett dokument från ”toppen” – den regionala utvecklingsstrategin RUS Västra Götaland. På sätt och vis kan man säga att Fyrbodals arbete anpassas till den centrala strategin. [Observera att i utskicket till kommunstyrelsens ledamöter finns bara ”yttrandet”, underlaget som yttrandet avser finns inte med.]

Både VGR och Fyrbodal har excellenta hemsidor där organisationernas mål och syfte förklaras, där alla projekt, avslutade, pågående och planerade, beskrivs på föredömligt sätt. Mina tankar går alltid till en och samma fråga: När vi nu betalar rätt ansenliga belopp till kommunalförbundet, gör vi allt för att försöka dra optimal nytta av samarbetet?

Jag skulle önska att kommunstyrelsen också ställde sig den frågan och kom fram till svar. Nu stannar det hela vid två klubbslag som bekräftar att det råder enighet att ställa sig bakom yttrandet, en gång och i det andra ärendet en gång till.

Bertolt Brecht och Västtrafik

  1. V”Ja, mach nur einen Plan! Sei nur ein grosses Licht! Und mach dann noch ´nen zweiten Plan, gehn tun sie beide nicht.” (Översättningen av Bertolt Brechts ”Visan om de Mänskliga Strävandenas otillräcklighet” träffar inte lika bra ”mitt i prick”, men ändå.)

Kom att tänka på det när jag begrundar två ärenden som kommunstyrelsen behandlar på onsdag, två frågor som stannar där och som inte går vidare till kommunfullmäktige:

[Jag tankade ner handlingarna från kommunens anslagstavla där underlaget sträcker sig från sida 119 till 176 för ”Hållbara resor” och från sida 177 till 383 för ”Målbilden”. På mina två länkar ovan är textmängden mindre: Jag såg att delen ”Målbild” också innehöll huvuddelen av ”Hållbara” och att i delen ”Målbild” själva huvudrapporten förekom två gånger.]

Det kan inte vara lätt att hålla ordning på alla handlingar, det får erkännas. Det handlar nämligen åter om två dokument som kommer hela vägen uppifrån och ner och nu ska skickas tillbaka av kommunstyrelsen på en resa med flera stationer. Så här sägs det i ”Sammanfattning av ärendet”: ”De synpunkter som framförs av Vänersborgs kommun skickas till det delregionala kollektivtrafikrådet som tillsamman med tjänstemän från Fyrbodals kommuner sammanställer de inkomna synpunkterna till ett gemensamt yttrande från Fyrbodal som delges Västra Götalandsregionen.”

Men kommunstyrelsens ledamöter har endast att ta ställning till beslutsförslaget som för båda ärendena lyder: ”Kommunstyrelsen ställer sig bakom yttrande enligt bilaga.”

Överallt arbetas det med att ta fram utkast till olika dokument i trafikfrågor. Trafikbeslut fattas nationellt, regionalt, i samarbete mellan kommunerna och i enskilda kommuner. Det framgår av följebrev som tillsammans med remissversioner av olika planer är på vandring ner och sedan upp igen, att ett större antal tjänster på heltid hanterar statistik och analyser, planerar, sammanträder och utbyter tankar och idéer.

I kommunfullmäktige försökte jag komma förbi den våg av expertkunskap som sköljer över alla fritidspolitiker. Jag talade om arbetspendlingen idag i tusentals bilar mellan Vänersborg och Trollhättan och vice versa, i bilar där föraren nästan utan undantag åker ensam. Jag uttalade orden som retar upp: ”Överväg fördelarna med avgiftsfri kollektivtrafik.” Helt utan framgång. Det sades, att jag var ute i fel tid eller att mina frågor inte tillhörde just det aktuella ärendet.

Och så kommer jag tillbaka till Brecht och planen och verkligheten. Det är sorglustigt att konstatera att dessa två ärenden med så finfina målsättningar, t ex att tredubbla antalet tågresor 2035, hanteras samtidigt som frågorna på sociala medier bara söker svar på frågan: Vilka tider är bäst att åka buss till NÄL eller buss till Drottningtorget i Trollhättan eller tåg till Göteborg, om jag vill undvika trängsel? När man ser Västtrafiks uppmaning: Åk endast kollektivt om du verkligen måste åka! Och när både tåg och regionens kollektivtrafik i övrigt redan vet att Coronviruset har gett stora bortfall av nödvändiga intäkter. Planen är en sak, den bistra verkligheten en annan.

Det ser jag också i ett annat dokument som Västtrafik skickade till alla kommuner i regionen. Kollektivtrafiknämnden beslutade i mitten av april vilka priser som skall gälla efter övergången 4 november 2020 till den nya zonindelningen. Det är då en enkel bussresa för vuxna kommer att kosta 34 kronor. En enkel resa som inte går över någon ”zongräns” kostar alltid 34 kronor, vilket då också blir priset för en enkel resa från Vänersborg till Mariestad eller Borås (via Herrljunga) eller Strömstad.

Kommunerna utfärdar på olika sätt ”seniorkort” och än är det inte klart vad Västtrafik vill debitera kommunerna som avser att dela ut seniorkort. Men i grunden är tanken att där skall det också gälla ”resandet i en zon”.

Mycket att känna till, mycket som behöver begrundas. Men på onsdag blir det nog inte sagt något om dessa två ärenden som finns på dagordningen. Enligt utskicket ”beräknas sammanträdet avslutas vid lunch”. Först som alltid ett längre informationspass och sedan en kortkort beslutsomgång för ett tjugotal ärenden.

Och inte heller kommer alla trettio av kommunstyrelsens ledamöter och ersättare att läsa handlingarna, inte med tanke på en extra rad på kallelsens första sida: ”Ordförande uppmanar ersättare som inte ska tjänstgöra under sammanträdet att hålla sig hemma.”