Till slut fanns det bara en förnuftig lösning: Låt kommunfullmäktige fatta budgetbeslutet för 2921 så sent som möjligt. Ju mer vi vet om förutsättningarna desto bättre. Sannolikheten att träffa rätt blir större.
Därför föreslog kommunstyrelsens ordförande först att skjuta beslutet från juni till oktober. Efter sommaren kom så beskedet att ändra än en gång, det blir november.
I veckan är två ekonomiärenden på kommunstyrelsens bord. Först är det beskedet hur utvecklingen ter sig under innevarande år, därefter är det tidsplanen för budgetarbetet nästa år.
Det är ju en cirkel som inte behöver ifrågasättas ett normalt år. Budgetåret är kalenderåret. Efter fyra månader samlas uppgifter in från alla nämnder och från kommunledningen. Detta första delårsbokslut landar i kommunfullmäktige i juni, beslutet blir ”att notera informationen”.
Efter åtta månader sker nästa insamling av uppgifter. Och detta andra delårsbokslut kommer till kommunstyrelsen och till kommunfullmäktige i oktober. Utöver uppgifterna om hur det har gått tillmäts nu den bifogade prognosen stor betydelse.
Om det visar sig att det förefaller bli ett ”plus” som är större än det förväntade resultatet, så uppkommer en förväntan att ta hand om överskottet. Inte sällan finns det någon nämnd som inte lyckas minska på gapet mellan resurser och kostnader. Då kan det vid tidpunkten för beslutet kring andra delårsbokslutet beviljas ett tillskott.
Hur ser det ut 2020? I juni ”noterades” ekonomistabens beräkningar:
”Enligt prognosen kommer 2020 års resultat att uppgå till 88 mkr, vilket är 57 mkr bättre än budget. Resultatet är 51 mkr bättre än 2019 års bokslutsresultat.”
Och nu i oktober? ”Kommunens beslutade Mål- och resursplan för 2020 innebär ett budgeterat resultat på 31 mkr. Det prognostiserade resultatet uppgår till 173 mkr vilket är 142 mkr bättre än budget och 85 mkr bättre än den prognos som lämnades i delårsrapport i april.”
För stunden frestas jag inte att spekulera i hur överskottet skall förvaltas. Nog vet jag att mitt önsketänkande inte ens skulle stoppa vid denna summa.
Nej, det är annat som förundrar mig. Ovanstående är ju endast en del av berättelsen om kommunalekonomins eviga berg- och dalbana. Det är regeringens och riksdagens agerande för att möta pandemins effekter som gör att även vår kommun klättrar. Det bär uppåt, bara uppåt, än så länge.
Men om årets utveckling är av förklarliga skäl är helt onormalt, så kan ingen bortse från att det kommer att gå neråt igen. Så långt är jag helt överens med alla andra. Jag delar dock absolut inte ekonomstabens, och därmed inte heller kommunstyrelsens ordförandes, åsikt att vi kan förutse hur vägen neråt kommer att se ut.
Lika klokt som det i slutändan var att skjuta på MRP-beslutet från juni till november, lika förutseende hade jag förväntat mig att tidsplanen för arbetet under 2021 inför MRP 2022 skulle ha utformats.
Nix, i ärendet ”Anvisningar och tidsplan för arbetet med mål- och resursplan 2022-2024” föreskrivs ”start 26 januari 2021” och ”beslut i kommunfullmäktige 16 juni 2021”.
Besynnerligt, eller hur? Försvarbart? Nej! Jag hoppas verkligen att det kommer ett annat förslag på kommunstyrelsen på onsdag som visar mera ödmjukhet. Det är andra kända och ett stort antal okända faktorer som påverkar vår kommun i högsta grad. Låt oss ta den tid det tar för att vinna större säkerhet i detta så betydelsefulla budgetarbete.