Hur mycket information tål en förtroendevald?

Det kan inte vara lätt att leva upp till alla förväntningar som ställs på en förtroendevald lokal politiker med uppdrag i en nämnd. Vem skriver underlaget för beslut om hur tilldelade resurser bäst förvaltas? Finns svar på alla frågor när underlaget sammanställs? Kan man lita på att underlaget är aktuellt?

Låt mig ta ett exempel. Jag väljer socialtjänsten, jag tittar på äldreomsorgen.

Efter valet 2018 lämnade jag min plats i socialnämnden. Det innebär att jag inte längre kan följa föredragningar och överläggningar i enskilda ärenden. Jag får ”bläddra” mig fram.

Äldreomsorgen beskrivs i ett flertal dokument. Mest utförligt i ”nämndens verksamhetsberättelse”. Dokumentet tas fram samtidigt med arbetet kring bokslutet för föregående år. I regel är det på nämndens februarimöte som nämnden ”godkänner” berättelsen som ”överlämnas” till kommunstyrelsen. I april behandlar kommunfullmäktige bokslutet för det gångna året, då finns även verksamhetsberättelser från alla nämnder med på ärendelistan.

Jag har genom åren flera gånger fått frågan från ”nya” förtroendevalda i Vänsterpartiet: Varför två snarlika underlag? Och visst kan det upplevas så. Min förklaring: Bokslutet är kortformen av den obligatoriska redovisningen av hur nämnden och förvaltningen lyckades med sina uppdrag och med hänsyn till de resurser som fullmäktige delade ut inför det nu avslutade budgetåret. Bokslutet är formellt, det är det avgörande beslutet. Verksamhetsberättelsen innehåller i grunden samma uppgifter, men nu med mängder av detaljer, i beskrivningen av socialtjänstens många enheter, men även i redovisningen hur utgifter och inkomster på enskilda poster ser ut. Det kan också uttryckas så: Bokslutet är ”plikt” för alla berörda förtroendevalda, i nämnden, i kommunstyrelsen och i kommunfullmäktige. Verksamhetsberättelsen vänder sig huvudsakligen till politiker i nämnden som bör läsa sig in på detaljerna.

Åter till äldreomsorgen, en av alla verksamheter som utförs för den som har fått ett biståndsbeslut. När fullmäktige beslutade om tilldelningen inför 2020, så såg det så ut att verksamheten inte på långa vägar fått förståelse för sina kostnader. I april 2020, vid första delårsbokslutet, bekräftades att det kunde bli ett rejält underskott. Men vid andra delårsbokslutet per augusti hade bilden förändrats. 

Hela socialnämnden visade då i en prognos att man i stort hamnade på ”noll”, att det skulle gå jämnt upp. Eller hur ska ett förväntat underskott på 0,1 mkr betecknas, när nämndens budget omfattar i runda tal 1 miljard?

Vad hade hänt? Verksamheten påverkades i hög grad av pandemin. Förväntade kostnader för verksamhet som fick ställas in gav överskott, andra insatser krävde mer personal än det hade planerats för. Men så kom staten och försäkrade kommunerna och regionerna att det skulle bli extra tilldelningar, pandemikostnader skulle ersättas. Vissa utbetalningar gjordes rakt över, med invånarantalet i varje kommun som utgångspunkt. Till andra statliga bidrag fick kommunen skriva en ansökan. Vilka perioder skulle gälla, skulle utbetalningar ske retroaktivt, när skulle stödet upphöra? Många obesvarade frågor. Ett typiskt konstaterande kan hämtas från SKR:s ekonomiblogg strax innan årsskiftet. Chefsekonomen Annika Wallenskog skrev:  ”För 2021 har staten fortfarande inte gett några besked om kommuner och regioner kommer att få fortsatt ekonomiskt stöd för merkostnader orsakade av coronahanteringen.

Under hösten presenterades en rapport för nämnden från kommunens revisorer. Den beskrev att äldreomsorgen i Vänersborg förde med sig högre kostnader än i jämförbara kommuner. När revisorerna pekar på en katalog av tänkbara åtgärder, då ankommer det på förvaltningen att lägga fram ett utkast till en handlingsplan till nämnden. Nämnden fick information i november om resultatet av genomlysningen. Något beslut fattades inte.

Hur ser det ut i början av 2021. Socialförvaltningen kommer vid sammanträdet 28 januari att lägga fram ett beslutsförslag för ”detaljbudget 2021”. Till grund för detaljbudgeten ligger kommunfullmäktiges budgetbeslut från november 2020. Där ökade visserligen anslaget för hela nämnden med 9 miljoner jämfört med budgeten för 2020, och därmed stiger beräknade nettokostnader till 1005,1 miljoner. Men i underlaget talas det samtidigt om ”osäkerhet” på ett antal punkter.

Äldreomsorgen har höga kostnader men också en stor del ”inkomster” genom biståndstagarnas avgifter och statliga bidrag. I runda tal kostar verksamheten 690 mkr, 490 mkr kommer från fullmäktiges anslag och 200 mkr från avgifterna och statens tillskott. 

När fullmäktige i november klubbade budgeten, så sades det uttryckligen: ”De aviserade riktade statsbidragen av generell karaktär avseende skola och äldreomsorg kommer att hanteras via särskilda beslut. De ingår därför inte i mål‐ och resursplan 2021‐2023.

Det är i övrigt en knasig formulering. Generella statsbidrag brukar finnas på kommunernas önskelista, sådana ger utrymme för kloka egna beslut – kommunalt självstyre är bäst, pengarna skall läggas där de gör störst nytta, så låter det. Riktade statsbidrag ger tillskott, visst, men samtidigt kan det finnas villkor som inte alls välkomnas på det lokala planet. Frågan är: Vilka är dessa riktade statsbidrag av generell karaktär? 

2020 kom regeringen med närmare ett dussin ändringsbudgetar. Därefter kom budgetpropositionen för 2021, som nu har passerat riksdagen. Fortfarande gäller dock ovan nämnda invändning från SKR:s ekonomiblogg. 

Då finns det ytterligare ”uppslagsböcker”: Alla anslag till myndigheter beskrivs i regleringsbreven – här finns också speciella uppdrag att ansvara för fördelningen av enskilda riktade statsbidrag. 

Inte att förglömma regeringens pressmeddelanden, en normal arbetsdag kan det vara uppemot tjugo eller trettio. Där ser det så ut att man skapar klarhet om vad som gäller, vilka pengar som skall tillkomma vem under vilka villkor. Men det gäller att läsa flera gånger för att inte råka ut för feltolkningar. Inte sällan berättas det på nytt om satsningar som redan tidigare beslutades – och pengarna kommer inte två gånger. Eller om nya satsningar som finansieras av andra statsbidrag som upphör att gälla.

Frågan återstår: När den förtroendevalda skall ta ställning till ett beslutsförslag i förvaltningens tjänsteskrivelse, går det att lita på att underlaget är korrekt och aktuellt?  

Jag avslutar med några länkar för att visa på dokument som berör meddelanden och överenskommelser från området ”socialtjänst – äldreomsorg”:

Äldremiljarder till landets kommuner

Välfärdsteknik med de äldre i fokus 2021 – Vänersborg tilldelas 718.277 kronor (för övrigt samma belopp som tillfördes Vänersborg redan 2020)

200 miljoner kronor för ökad digitalisering inom äldreomsorgen 

Slutligen har det ett värde att se regeringens argument för förändringen i beräkningsunderlaget avseende det statliga bidraget till äldreomsorg. Det framkommer även i socialutskottets betänkande 2020/21:SoU1 som behandlar utgiftsområdet 9. Debatt och beslut i riksdagen 17 december 2020. 

Alltid viktiga handlingar

Kommunfullmäktige och socialnämnden – där hade jag i början av 80-talet mina första uppdrag som förtroendevald i Vänersborg. Denna mandatperiod har jag en plats kvar i kommunfullmäktige. Intresset för socialnämndens beslut och socialförvaltningens arbete är dock oförändrat stort. Verksamheten omfattar halva den kommunala budgetvolymen. Och insatserna är i regel av stor betydelse för enskilda invånare i vår kommun.

Alltså nog med anledningar att alltid ta en titt i handlingarna när de läggs ut på kommunens hemsida en vecka innan socialnämnden sammanträder.

Nu var det tre punkter på ärendelistan jag fördjupade mig i. Alla tre ärenden redovisar hur mycket verksamheten och all planering påverkas av pandemin.

Först till ”Delårsbokslut med helårsprognos 2020”. Jag vågade inte gissa storleken på underskottet. En rad statliga extra ändringsbudgetar har ju resulterat i rejäl kompensation för kommunens coronabetingade extrakostnader. Så här står det i socialförvaltningens text: ”Årsprognos för socialnämnden beräknas redovisa underskott på 0,1 mkr. Det är en förbättring med 13,0 mkr sedan delårsrapporten per april. Det beror på att beslutade åtgärdsförslag för 2020 börjat få effekt samt på ökade statsbidrag för sjuklöner relaterade till Covid-19 och schablonersättning.” (Om statsbidragens betydelse för socialnämndens budget finns en artikel i dagens TTELA.)

I avsnittet ”Verksamhetsbeskrivning” fastnade jag först för punkten ”Försörjningsstödet”. Tillkommande antal hushåll och stigande totalkostnader en bra bit över budget förvånar inte, arbetslösheten märks ju direkt. Däremot blev det ”godkänd”, eller ”målet uppnås” som det heter, på punkten ”Särskilda boenden”. (Jag återkommer längre fram om detta.)

Och så var det punkten ”Förväntade resultat AME”. Förvaltningen och nämnden har tidigare föreslagit budgetberedningen att överväga att kommunstyrelsen ”tar på sig” arbetsmarknadsenheten, som då skulle avvecklas från socialnämnden. Jag hörde att samtal om detta har förts och om jag uppfattar rätt så har hittills ingenting sagts om hur det ska bli. I delårsrapporten finns nu följande text: ”Förväntade resultat AME: Kommunstyrelsen har utformat förväntade resultat för arbetsmarknadsenheten och de rapporteras direkt till kommunstyrelsen.” Jaha, men … Jag förmår inte tolka det jag läser!

Nu något om ”särskilda boenden” – här är det ärendet ”Information om ombyggnad av Lunddala äldreboende i Vargön”. Jag är fullt införstådd med att ombyggnaden är förankrad i den gällande boendeplanen och självfallet är det bra och nödvändigt att arbetet påbörjas. Men läser man texten så hänvisas det ett antal gånger till att efterfrågan av platser i särskilda boenden är så låg, att den temporära minskningen av antalet platser under pågående byggarbete inte kommer att vålla några problem. Ingenstans i informationen nämns det som har stått att läsa i tidning efter tidning: Man söker inte plats på äldreboende när det berättas så förfärligt mycket om hur illa det har fungerat där. Frågan är ju, vad händer när mediebevakningen kan förmedla en helt annan bild, när allt är under kontroll? Jag hoppas att någon ställer frågan på nämnden.

Slutligen rutinärendet ”Rapportering av ej verkställda beslut”. Denna rapport avser kvartal 2, alltså perioden april-juni 2020. Det finns ett flertal olika insatser som beslutas. I regel skall ett beslut då också verkställas. Men det kan komma något i vägen för en smidig process. T ex kan någon sökande få ett beslut om en sökt plats i en viss form av boende – och så finns ingen sådan ledig plats. Det är sådant rapporten berättar. När fattades vilket beslut, hur mycket tid har förflutit sedan beslutsdatum, och så under ”övriga kommentarer” en tämligen noggrann beskrivning av varför det inte blev som det var sagt.

Rapporten är längre än vanligt. Även här har pandemin påverkat verksamheten.

Nu kommer socialnämnden som alla andra nämnder att få lite mera andningspaus, kommunens budget beslutas först i november. Vid den tidpunkten har förvaltningen möjligtvis också fått grepp om alla utfästelser i statens höstbudget.

Förvaltningen har oerhört mycket arbete framför sig, det är bra att det råder hyfsad stabilitet i ledningsgruppen. Det gäller för nämndens ledamöter att hänga med, det finns mängder av tillkommande information utöver utskickade handlingar om man verkligen vill begripa sig på hela bilden. Jag har respekt för detta.

När vet vi?

När nämnder och kommunstyrelsen och även kommunfullmäktige nu kommer igång igen, så känns det som om någon borde ställa frågan högt och tydligt: Lagt kort ligger, gäller det fortfarande?

Kommunernas och regionernas verksamhet har gått genom en turbulent tid. Det mesta har fungerat bra, men kostnader har på många håll överskridit anslagna budgetramar. Visserligen har staten med en mängd extra ändringsbudgetar utlovat kompensation, men än har det inte utvärderats, än vet vi inget om träffsäkerheten.

Varifrån kan det komma ett klargörande? Från SKR och dess ekonomistab? 19 och 20 augusti ordnades digitalt Kommek, den stora kommunalekonomiska konferensen. ”Konferensen fokuserar i år särskilt på hur vi hanterar och går vidare ur coronakrisen.” Än finns inget att läsa om vad som framkom. Chefsekonomen Annika Wallenskogs blogg brukar berätta det väsentliga.

Från vår kommuns ekonomistab har någon säkerligen följt konferensen. På onsdag är det nämligen dags för budgetberedningens första möte enligt den reviderade tidsplanen. Då träffas beredningen internt och får veta om och hur mycket som har förändrats. Under våren hade det från alla nämnder lämnats in synpunkter och önskemål, men vad visste man i april och maj om utvecklingen? Stämmer prognoserna från delårsbokslutet fortfarande? Innan sommaren förutspåddes att år 2020 skulle sluta med ett tydligt överskott jämfört med budget. Finns samma förväntningar nu? Vad vet vi, vad anar vi om förutsättningar för 2021?

Det är ju anmärkningsvärt att partierna i Vänersborg anmodas att senast torsdag 17 september lämna in egna förslag till MRP 2021-2023. Fyra dagar senare blir regeringens budgetförslag offentligt. Magdalena Anderssons ”paket” borde innehålla mängder av förslag som är av stor betydelse för kommunernas möjligheter att komma rätt igen 2021 och framåt.

Tillbaka till veckan som kommer. På fredag träffar budgetberedningen först socialnämndens, därefter barn- och utbildningsnämndens presidier. Det finns frågor som hänger i luften och det har säkert tillkommit nya oklarheter sedan i våras. För socialnämnden är det framförallt huvudförslaget hur man avser att förhålla sig. ”Visst, vi kan hålla oss inom ramen för anvisad budget, om vi får lov att avveckla arbetsmarknadsenheten hos oss och överlämna verksamheten samt finansiering till kommunstyrelsen.

Dagen innan presidiet träffar budgetberedningen, har hela socialnämnden sitt ordinarie augustimöte. Inga särskilt kontroversiella frågor, men visst finns det alltid synpunkter kring ärenden där förändringar av taxor och avgifter skall beslutas. Ingen lätt läsning, komplicerade beräkningar, förändringarna sker nästan undantagslöst åt samma håll.

Färdtjänstens avgifter betingas av något annat, något som jag inbillar mig många inte alls har blivit varse. 4 november ändras biljettsystemet i Västra Götaland. Den vanliga enkla biljetten, alltså inte färdtjänsten, inom Vänersborg kostar då lika mycket som en enkel resa från Vänersborg till Dals-Ed eller till Herrljunga. Man kan också uttrycka det på annat sätt: att resa från Vänersborg till Mariestad eller till Strömstad kostar inte mer än att ta bussen från Onsjö intill Vänersborg.

I socialnämndens underlag finns som alltid en sammanställning över verksamhetens nyckeltal. Här finns preliminära uppgifter som antyder en trend av stigande totalbelopp för försörjningsstödet. Utbetalningarna ligger nu månad efter månad mer än en miljon över budgeterat belopp.

Det jag saknade på ärendelistan var en redovisning över en viktig överenskommelse som gäller sedan 1 juni 2020. Tre kommuner, Grästorp, Trollhättan och Vänersborg, har kommit överens med arbetsförmedlingen i Fyrbodal hur samarbetet ska se ut framöver. Här finns även med KROM, kundval rusta och matcha, där privata entreprenörer skall överta uppgifter som legat hos arbetsförmedlarna. Jag ser att jag i grund och botten är motståndare till denna reform som är Centerpartiets skötebarn. Men kanske behövs ingen föredragning för socialnämndens ledamöter, tanken är ju att kommunstyrelsen skall hantera arbetsmarknadsfrågor i framtiden.

Det ska bli spännande att få höra en rapport om socialnämndens arbete och att få höra lite om hur budgetberedningen vill komma rätt i en tid när framtidens ekonomiska utveckling på nationell nivå är mycket oviss.

 

Sanningens ögonblick kommer närmare

Socialnämnden är i en prekär situation – nästa vecka gäller det att ta ställning till ett förslag som aldrig skulle behövts föras fram.

Men först en förklaring, Min uppfattning, egentligen också Vänsterpartiets uppfattning här i Vänersborg, är kort och gott:  När våra förtroendevalda går till sammanträden så skall beslutsförslagen i görligaste mån ha varit prövade. En enskild politiker borde inte avgöra viktiga frågor utan att ha haft tillfälle att inhämta råd och stöd av andra partimedlemmar eller sympatisörer.

Det förutsätter att även andra än förtroendevalda har tillgång till underlag och beslutsförslag. Några nämnder tillhandahåller ”utskicket” på kommunens anslagstavla, andra gör det inte. Min motion från april 2019 ”Öppenhet på den digitala anslagstavlan” hade kommunstyrelsen tänkt avslå, men i kommunfullmäktige lyckades jag att få bifall för mitt yrkande ”att nämndernas handlingar skall göras tillgängliga för allmänheten på den digitala anslagstavlan med beaktande av eventuella restriktioner av lagar och föreskrifter”. 

Nu fyra månader senare har detta bifall inte fört till den önskade ändringen. Jag har lärt mig att tålamod är en dygd i Vänersborg.

Socialnämnden har dock alltid visat öppenhet, förvaltningens sekreterare har genom åren utvecklat servicen föredömligt.

Därför kan förtroendevalda – och alla andra som intresserar sig för kommande beslut – läsa och begrunda: Socialförvaltningen föreslår nämnden att besluta att avveckla arbetsmarknadsenheten inom socialförvaltningen som åtgärd för att nå en balans i budget 2021.

Innan någon sätter i halsen: inte avskaffa, inte stryka, inte ta bort helt – nej, avveckla inom socialförvaltningen. Med andra ord – ”inte vi, som inte har resurser att sköta uppdraget, utan andra måste åta sig uppgiften”.

Till att börja med några citat från socialchefens beskrivning av hur det skulle kunna gå att få ihop en omöjlig ekvation. Det gäller ju dels vetskapen om det som görs idag och det som tillkommer nästa år, dels kommunstyrelsens anvisning från februari.

Anvisad budgetram som kommunstyrelsen fattade beslut om 2020-02-26 och som socialnämnden har att förhålla sig till inför 2021 innebar i stort en oförändrad budgetram jämfört med 2020. 

Förvaltningschef med ledning gör bedömning att socialnämnden skulle behöva tillföras ytterligare budget för att klara verksamheten såsom den är uppbyggd idag.

Inom socialnämndens område finns behov utöver ram som uppgår till 21 800 tkr.”

Förvaltningen och nämnden har genomfört stora förändringar tidigare och gör det fortfarande för att anpassa verksamheten ekonomiskt.

Beslutsförslaget säger i korthet: Hit men inte längre. För att ändå visa lydnad till kommunstyrelsens anvisning, föreslås att nämnden avvecklar arbetsmarknadsenheten inom socialförvaltningen och överlämnar till kommunstyrelsen att ta hand om denna verksamhet.

För att förstå att detta inte är en spontan tanke utan något som mycket väl kan vara en hyfsad vettig idé behöver man läsa ett antal sidor. I den bifogade filen börjar texten med rubriken ”Anslagsbindningsnivå Arbete, Sysselsättning och Integration” på sida 11 och fortsätter till sida 15.

Socialförvaltningens verksamhet är enormt stor, socialnämnden förfogar över nästan halva kommunens budgetbelopp, i runda tal en miljard. Personalen finns i sju olika förbund och  i ett gemensamt yttrande framkommer ”för och emot”.

Jag har varit ledamot i nämnden i så många år att jag vågar mig på påståendet att detta ärende är av en tyngd som är mycket ovanligt. Vad nämnden kommer fram till på torsdag blir ju sedan efter sommarpausen en fråga för förtroendevalda i budgetberedningen och i kommunstyrelsen, i oktober för hela kommunfullmäktige.

Jag tror att alla partier gör ansträngningar att samråda innan torsdag så att ett ställningstagande förankras i partigruppen. Allt annat vore att svika förtroendet.

Vad är det vi vet?

Det finns ett årshjul i den kommunala beslutsprocessen. Nu detta, sedan följer, varpå … och efter en fullbordad runda är vi tillbaka på samma ruta, fast nu har vi kommit vidare ett helt år.

Sammanträden i maj har alltid med denna punkt: ”Delårsbokslut per sista april”.  Här visas om verksamheten under årets första fyra månader har utvecklats. Är förvaltningarna på rätt väg? Med kommunfullmäktiges inriktningsmål i grunden har alla nämnder och förvaltningar tidigare beslutat om ”förväntade resultat”. Nu borde det synas om förväntningarna kommer att infrias. Dessutom innehåller delårsbokslutet uppgifter om ekonomin. Fyra månader, en tredjedel av året: har utgifterna hållit sig inom ramen eller är något utom kontroll? Och tvärtom, har någon lyckats åstadkomma ett bra jobb och samtidigt spenderat mindre än det tilldelade antalet kronor?

Men så finns ytterligare en uppgift för förvaltningarnas ekonomer. Delårsbokslutet per april skall lämna en prognos för hela året. En prognos som i sin tur har stor betydelse för budgetprocessen inför nästa år.

Det kan finnas förklarliga skillnader mellan utfallet ”per april” och prognosen ”per 31 december”. Utgifterna under andra delen av året kan förväntas vara mycket högre än under våren (exempel: inköp av läroböcker), varför ett positivt resultat ”nu” ändå leder till en sämre prognos. Och tvärtom: förändringar i verksamheten kommer att ge avsedda besparingar, inte än, men innan året är slut. Så röda siffror ”nu” kan mycket väl bli ett nollresultat, eller budget i balans.

Det är mot den bakgrunden jag läser nämndernas handlingar. Och jag ser att det finns mycket jag har svårt att förstå. Låt mig ta socialnämndens underlag som ett exempel.

Citat från kommunfullmäktiges budgetbeslut för 2020: ”Socialförvaltningens budgetförslag ligger inom ram. Förvaltningen beräknar ett behov utöver ram till 44 600 tkr och anger åtgärder med konsekvensbeskrivningar för motsvarande summa.

Socialnämndens delårsbokslut redovisar resultatavstämning samt ekonomisk prognos:

  • Periodiserat utfall per april redovisar överskott på 13,4 mkr.
  • Årsprognosen visar ett beräknat underskott på 13,1 mkr.

Saknas 44 – plus 13 – minus 13. Berg- och dalbanan? Har man lyckats så väl med ”åtgärderna”?

Det är många bollar i luften, jag misstänker att tilldelade resurser flyttas i presentationen mellan olika anslagsbindningsnivåer. Att nämnden får lov att göra så föreslog jag i en interpellationsdebatt 2019, men kommunstyrelsens ordförande avvisade tanken. Några uppgifter är svåra att förstå och kräver förklaringar.

Jag vill kommentera texten i ”sammanfattning av ärendet”.

”Flera aktiviteter pågår för att försöka minska prognosticerat underskott. Bedömning görs att det prognosticerade underskottet inte kan hämtas hem fullt ut under innevarande år baserat på kostnad för försörjningsstöd och avancerad sjukhusanknuten ”hemsjukvård””.

  • ”Socialnämnden behöver, utifrån det ta ställning till om tillfälligt tilläggsanslag till budget 2020 ska begäras hos kommunfullmäktige gällande kostnad för försörjningsstöd.”

Det borde vara fel att överhuvudtaget våga gissa sig fram till hur behovet av försörjningsstödet utvecklas nu under Coronakrisens akuta fas eller senare under resten av 2020. Jag förstår att en sådan begäran nu förblir utan resultat. Det är visserligen nämndens skyldighet att ”förvarna” men det kan inte finnas någon i kommunledningen som inte redan förstår.

  • ”När det gäller den del av den avancerade sjukvården, som förvaltningen bedömer inte med självklarhet ska finansieras av kommunen som huvudman, finns plan för fortsatt samtal med NU-sjukvårdens ledning.”

Självfallet, samtal på ledningsnivå är bra för att komma fram. Men här borde det vara angeläget för nämndens presidium att ha hela nämnden bakom sig, med kunskap och förståelse för den tickande bomben. Det bästa vore nog att partiernas representanter söker samtal och samförstånd med det egna partiets förtroendevalda på regionnivå. Två värdefulla lästips för att förstå varandra och för att inse vikten av att en lösning måste tas fram är:

Vård och omsorg i hemmet 2019 – svårigheter och framgångsfaktorer” och ”Att följa omställningen till Nära vård”.

Vem har sagt att det ska vara lätt att vara förtroendevald i en nämnd?

Ett ord som retas

Igår gällde det vårbudgeten. Finansministern presenterade regeringens förslag på en pressträff. Sedan följde flera pressträffar till, oppositionspartierna ville kommentera. SVT-Forum var på plats, inbjudna gäster kommenterade allt som sades.

Igår skrev jag om mitt intryck – att Vänsterpartiets Ulla Andersson lyckades bra med att visa på skillnaden i synen på välfärden. En sektor i kris. Finansministern ville i huvudsak släcka branden som har drabbat regioner och kommuner genom covid-19. Javisst, men det fanns redan mycket stora problem innan smittan spreds. Ulla Andersson fick förståelse av Daniel Suhonen, chef för tankesmedjan Katalys. Men inte från Karin Svanborg-Sjövall, vd vid tankesmedjan Timbro. Hon upprepade gång efter annan ”vetenskaplig rapport”, ”minst 60 miljarder” och så det avgörande ordet ”effektivitetspotential”. Jag fastnade för ordet, det kom som ett mantra. Jag googlade på ordet tillsammans med ”Timbro” och jag fick klart för mig att i denna tankesmedja finns ”effektivitetspotential” på bordet vid frukost, lunch och kvällsmat. Jösses!

Kom att tänka på det när jag bläddrar igenom aktuella kommunala handlingar. På måndag sammanträder socialnämnden, på ärendelistan är punkt 3: ”Mål- och resursplan 2021-2023 – förväntade resultat.”

Vänersborgs politiker enades ju i höstas om ett nytt sätt att hantera budgetprocessen. Målsättning är väl, kort uttryckt, att minska gapet mellan högtravande mål och bristande resurser. Dessutom finns lite underförstått en uppmaning från konsultens intensiva insats under 2019: Det ankommer på kommunstyrelsen att växa i sin roll som central samordnare av det mesta som nämnderna har för sig.

Så, innan nämnderna tillsammans med sina förvaltningar jobbar sig genom problemet att föra ”vi vill!” närmare ”men kan vi, hur ska vi kunna nå dit, när det saknas ….?”, innan dess har nämndernas presidier skissat ett ”utkast” och lämnat till kommunledningen. Kommunstyrelsens arbetsutskott, inte hela kommunstyrelsen, satt den 6 april en hel eftermiddag med dessa skisser och enades kring ”rekommendationer”. Från ks-au till nämnden gick alltså ett uttalande som nämnden nu skall beakta.

I underlaget till ovan nämnt ärende 3 ser jag bland ett knappt dussin rekommendationer en som direkt anknyter till det obscura begreppet ”effektivitetspotential”. Dock formulerat på lite annorlunda sätt.

Socialnämndens presidiet skickade till arbetsutskottet: ”Kostnadseffektivitet ska öka jämfört med föregående år”. Ks-au reagerade med följande rekommendation: ”Det förväntade resultatet bedöms relevant och mätbart, men kräver att man definierar vad man menar med kostnadseffektivitet då vi ser en stor risk för olika tolkningar av begreppet.”

Jag hoppas verkligen att socialnämndens ledamöter ta detta ärende på allvar. Här finns det en chans att säga ifrån. Att sitta med sina partikamrater och beklaga sig över att ledningen inte vill förstå att ekvationen inte går ihop är en sak, men att formulera ett beslut i nämnden som talar om för kommunledningen ”dit når vi, men inte längre” är något annat.

Låt mig tipsa om lite litteratur.

Dagens Samhälle sammanställer dagligen diverse debattartiklar – idag en som på ett utmärkt sätt ger bakgrunden: ”En välfärd i kris återstår efter år av effektiviseringar”. Ingressen lyder: ”Ingen politiker är i dagsläget beredd att göra en konsekvensanalys av vad årliga ospecificerade effektiviseringskrav egentligen innebär för välfärden och dess medarbetare, skriver styrelsen för föreningen Välfärdsinitiativet.”

Socialstyrelsen kom nyss med ett litet uppslagsverk kring äldreomsorgen, ett av socialtjänstens områden där gapet mellan mål och resurser (extra mycket i Coronatider) inte går att dölja: ”Vård och omsorg om äldre – lägesrapport 2020

Inte lika neutral som socialstyrelsens rapport är denna skrift: ”Budget ur balans – en granskning av äldreomsorgens ekonomi och arbetsmiljö.

Jag avundas inte socialnämndens ledamöter, det är tuffa utmaningar att öppet och ärligt redovisa fakta för kommunledning och kommunfullmäktige. Men det måste ske, någon måste säga ifrån och skriva in rätt text i protokollet.

Förresten, nu på eftermiddag skriver Annika Wallenskog, chefsekonom på SKR: Uteslutet att krisstödet räcker”.

Socialnämnden fortfarande på knä

När nämnden sammanträder i slutet på januari dominerar tunga ärenden. Till den centrala kommunledningen överlämnas ”Bokslut och årsredovisning 2019”. Ekonomikontoret sammanställer underlag från alla nämnder för att budgetberedningen någon dag senare skall få kännedom om utgångsläget inför den stundande starten på budgetprocessen med sikte 2021.

Vad blir då socialnämndens besked? Socialnämndens resultat för 2019 visar ett underskott på 30,2 mkr. Och då ska man komma ihåg att kommunfullmäktige så sent som i november beviljade ett tilläggsanslag på 20 mkr. Utan tillskott skulle underskottet ha blivit lite över 50 mkr.

Två gånger redovisar socialförvaltningen för sin nämnd hur verksamheten utvecklades under det gångna året. Först är det kortversionen, för att kommunen centralt behöver presentera en bild över helheten. Den som inte är insatt och nu läser denna handling på fyra sidor kan uppleva en viss frustration. Socialens fikonspråk lämnar många frågor obesvarade, förklaringarna är i kortaste laget.

En månad senare redovisar förvaltningen ”allt om 2019” en gång till, allt i minsta detalj och på många fler sidor. Det är en handling som ger ledamöterna i socialnämnden förutsättningar att hänga med i den fortsatta jakten på möjliga kostnadsbegränsningar.  Det finns ingenting som tyder på att det snart är slut på att behöva göra nedskärningar, eller förändringar som den gängse beskrivningen lyder. Socialnämnden är ju inte ensam om att göra ett underskott, även om ingen annan nämnd kommer upp till liknande belopp, tack och lov.

Men när budgetprocessen drar igång 3 och 4 februari så får budgetberedningen höra att det sannolikt kommer ett tillskott i form av höjda statsbidrag motsvarande cirka 20 mkr för 2020. Och att denna ramhöjning sedan också kommer att gälla för 2021.  Pengar till välfärden är ju temat för dagen, alla partier tycks ju överens. Men fortfarande gäller att man måste se riksdagens beslut från två sidor: Visst är det mycket, samtidigt som det är för lite.

Förvaltningsledningen, alltså socialchefen och ekonomen, men även presidiet deltar 3 och 4 februari i den kommungemensamma dialogen om ekonomin inför 2021. Nu på nämndens sammanträde informeras ledamöterna vilka besked presidiet avser att lämna vid den centrala träffen.

På ärendelistan för nämnden finns också punkten ”Boendeplan för socialnämnden 2020-2030”.

För att klargöra är det bra att se avsnittet ”Avgränsning”: ”Boendeplanen omfattar inte kommunens bostadsförsörjning i stort utan enbart de boenden där kommunen har ett särskilt ansvar. Utifrån socialtjänstlagen har kommunen skyldighet att tillhandahålla bostäder till särskilda grupper och har det yttersta ansvaret för att personer som bor i kommunen får den hjälp och det stöd som de behöver. Exempel på grupper som kan behöva ett boende med stödinsatser är äldre, personer med funktionsnedsättning, personer med missbruksproblematik, nyanlända och ensamkommande barn.”

Ytterligare två klargörande meningar: ”Syftet med utredningen är att beskriva socialnämndens behov av boendeplatser framöver och att säkerställa att nuvarande lokalbestånd används effektivt. Hur de utökade platsbehoven bäst tillgodoses behöver därmed utredas vidare. Sist i avsnittet analyseras resultaten i relation till socialnämndens förväntade resultat.”

I planen finns inspel för alla enheter inom socialtjänsten. Ett exempel: ”Vård och omsorg om äldre (VoO) ser ett behov av att utöka platserna på särskilda boenden med 78 platser under gällande tioårsperiod.” Ett konstaterande som går hand i hand med en punkt i den korta bokslutstexten: ”Ett tryck på platser har rått under året, vilket lett till att genomsnittliga tiden på antal dagar från beslut till erbjudande om plats för somatikplats är 53 dagar och 52 dagar för demensplats.” Under flera mandatperioder fram till slutet av 2018 var jag ledamot i socialnämnden. Då talade man om ”en vecka” mellan beslut och ett erbjudande om en plats, men den tiden blev från 2015 fram till 2018 längre och längre.

När jag läser insändare i tidningar och inlägg i medierna, där någon blankt underkänner personalens och de förtroendevaldas arbete och slit, undrar jag hur ansvarige på tidningen eller administratörer på internet ser på det egna ansvaret. Inget mot kritik, det ska vara högt i taket, men den som vill göra en insats för att något ska bli bättre borde veta vad man talar om. Det är bland annat därför jag på min blogg länker till underlag som hanteras i våra nämnder.

Public Partner synar socialnämnden

Låt mig först ge två förklaringar:

Konsultföretaget informerade tidigare kommunstyrelsen om sitt arbete och om utkastet till rapporten. Jag lämnade kommunstyrelsen i slutet på 2018. Idag är tre andra vänsterpartister på plats. Ersättaren i kommunstyrelsen, Stefan Kärvling, informerade mig i anslutning till mötet 4 december.

Sedan början av 2019 är jag inte längre med som ledamot i socialnämnden. Jag söker min information om socialnämnden genom att läsa handlingar och protokoll.

Public Partners skriftliga rapport diariefördes den 30 december. Jag bloggade kort den 3 januari ”Vilket blir nästa steg”. Stefan Kärvling har hittills publicerat tre inlägg i anslutning till konsulternas rapport.

Jag avser att kommentera texten om socialnämnden på sidorna 11-15 i rapporten ”Genomlysning Vänersborgs kommun”.

Första delen ägnas helt åt äldreomsorgen. Fokus ligger i första hand på ekonomiska aspekter och förslag som kan begränsa kostnaden. Rapporten inleds med: ”Flera av nämndens verksamheter har höga kostnadsnivåer relaterat till de egna förutsättningarna. Detta är mest påtagligt när det gäller äldreomsorgsverksamheten där kommunen placerar sig bland de kommuner som har högst (negativa) nettokostnadsavvikelse.”

Jag ser denna jämförelse mellan vad ”det borde kosta” utifrån givna förutsättningar och vad det kostar i verkligheten, alltså vad som kommer fram vid bokslutet efter ett verksamhetsår. Rapporten hävdar att det finns mycket som kan förändras.

Men för tydlighetens skull ett längre förklarande citat och även texten på två definitioner som finns med som fotnot.

”I faktiska tal motsvarade nettokostnadsavvikelsen för Vänersborgs kommun 2018 ungefär 80 miljoner kronor. Socialnämnden har tillsammans med sin förvaltning sökt svar på frågor om vad som skapar denna förhöjda kostnad. Det har bland annat konstaterats att antalet vårdboendeplatser (Särskilt boende) har varit för många, personaltätheten inom SÄBO för hög och att gamla vägledningsdokument påverkat omfattningen av biståndsbedömda insatser.”

”1. Nettokostnadsavvikelsen jämför verksamhetens nettokostnad med referenskostnaden. Avseende referenskostnaden för äldreomsorgen bygger den på nettokostnaden för äldreomsorg i riket, åldersstruktur (andel 65-79 år, 80-89 år och 90+ år i kommunen), civilstånd, ohälsa, andel födda utanför Norden, restider i hemtjänsten samt merkostnader för institutionsboende i glesbygd. Därutöver tillkommer del av standardkostnaderna från delmodellerna löner, bebyggelsestruktur och befolkningsutveckling. Positiva värden indikerar högre kostnadsläge än statistiskt förväntat och negativa värden ett lägre kostnadsläge än statistiskt förväntat.

2 Andelen av befolkningen som hade insatser (2017) antingen i särskilt boende eller hemtjänst i ordinärt boende var ungefär 15 % av de som var 65 år eller äldre i kommunen. I jämförelse med liknande kommuner låg Vänersborgs kommun ungefär 3% högre. (Källa: Kolada).”

Under mina år i socialnämnden har jag flera gånger lyssnat på ”verksamhetens rapport”. Jag noterade alltid att personalen berättade om hur insatserna också bedömdes från perspektivet ”kostnadsbegränsning”.   Men nästan alltid fanns med ett ord om ”den extra lilla knorren” som man hade bestämt sig att försvara. Bra personal är rädd om det som kan kallas yrkesstolthet.

Min principiella invändning vill jag inte heller dölja. Jösses, hur mycket av arbetstiden går åt för att föra statistik över allt som behövs som underlag för att ”nettokostnadsavvikelsen” skall bli rättvis.

I övrigt vet jag redan nu att socialnämnden kommer att påpeka att avgörande förändringar har skett under 2019 och kommer att ske under 2020. Och att nämnden får höra: Bra, men alla andra kommuner skär också ner, varför era förändringar fortfarande ”ligger efter”.

Det positiva i rapporten? Det finns ju flera förslag, det första välkomnar jag: ”Det är viktigt att nämnd och förvaltning i samförstånd utvecklar och definierar planen för framtidens äldreomsorg. En sådan plan behöver få en vidare betydelse i form av hur kommunen kan vara en plats där man har förutsättningar att må bra och leva självständigt långt upp i åren och så sent som möjligt i livet bli föremål för biståndsbedömda insatser.”

Däremot saknar jag förståelse för förslaget att begreppet ”skälig levnadsnivå” skall ”tydligt definieras och ägas gemensamt av nämnd och förvaltning”. Rapporten hävdar: ”Vår erfarenhet säger oss att det som driver kostnader i äldreomsorgen bland annat är politiska ambitioner om att ”alla ska ha allt”.” Jag känner inte igen detta påstående från socialnämnden i Vänersborg.

Nästa stora avsnitt ägnas åt nettokostnadsavvikelsen för individ- och familjeomsorgen. Här presenterar rapporten en bild som jag känner igen.

När antalet flyktingar var som störst i Vänersborg, tycktes det inte alls bli en ekonomisk belastning som skulle överstiga kommunens möjligheter att hantera.  Men nu är det tvärtom. När statliga bidrag via Migrationsverket inte längre tillkommer per automatik och när det visar sig att schablonen ”två år för etablering” långt ifrån gäller alla, då sprängs anslagsramen.

En ordentlig revisionsrapport borde kunna ge socialnämnden och andra politiker i kommunen en bättre helhetsbild. Etablering, integrering och inkludering är en angelägenhet för hela kommunen.

Slutligen: Rapportens slutsatser för vad som borde ske eller prövas i Vänersborg på området ”försörjningsstödskostnad” och ”LSS och funktionshinderområdet” (i Vänersborg: ”Personligt stöd och omsorg”) faller under rubriken ”slå in öppna dörrar”.

Och jag vill för säkerhets skull tillfoga en tanke: våra medborgare söker kontakt med kommunens nämnder och förvaltningar i en mängd olika ärenden. Det som skiljer socialtjänsten från annan verksamhet är att sådan kontakt nästan uteslutande sker när behovet av hjälp, av stöd, av lyhördhet, av ett bemötande med omtanke är som störst. Jag läser mig inte fram till i Public Partners rapport att avsnittet om socialnämnden tar vederbörlig hänsyn. Som ett exempel vill jag peka på vem som idag kan få ett beslut om särskilt boende i äldreomsorgen. Då skulle några ”hurtiga” goda råd inte behövt finnas med i rapportens text.

Jag skrev tidigare att min gissning är att det inte sker något under en längre tid framöver. Men självfallet bör det föras diskussioner kring rapporten och dess rekommendationer och förslag. Såväl i kommunens olika nämnder, inte bara i kommunstyrelsen, som i våra politiska partier.

Jag räknar med att Vänsterpartiets lokalförening kallar till antingen ett medlemsmöte eller till ett gruppmöte för partiets förtroendevalda med temat ”Genomlysningen – vad vill vi?”.

Visserligen korrekt, men bättre vore att säga ifrån

Strax innan jul samlades socialnämnden för årets sista sammanträde. Som alltid fanns dessa två punkter på föredragningslistan:

Socialförvaltningens verksamhetsplan och Detaljbudget för socialnämnden

Jag har inte hört något från mötet, som varade från tidigt på dagen till klockan 16:00. Det är protokollet jag har framför mig och där framkommer det inte på någon endaste punkt att någon av nämndens 13 ledamöter förklarade sig oense med alla beslutsförslag. Någon kan dock ha framfört en uppfattning som liknar mina synpunkter.

Jag påstår inte att förvaltningens och nämndens agerande skulle vara fel. Allt jag säger är att det vore bättre att visa sina åsikter öppet.

Socialnämnden lägger informationen, rörande socialförvaltningens verksamhetsplan år 2020 till handlingarna samt informerar kommunstyrelsen om densamma.” Förvaltningens verksamhetsplan ”ägs” av förvaltningen, dvs nämnden kan ta del av hur förvaltningen beskriver sina tankar kring hur arbetet under 2020 skall organiseras och struktureras. Så här beskrivs ärendet:

”En verksamhetsplan är förvaltningens beskrivning av den planerade verksamheten under ett verksamhetsår. Verksamhetsplaner används av förvaltningen för att planera, följa upp, förbättra och rapportera sina verksamheter. Planen kopplar verksamhetsstyrningen till inriktningsmål och förväntade resultat.

Verksamhetsplanen ska översiktligt beskriva det förvaltningen ska utföra vad gäller resultat- och aktivitetsplan, uppdrag och åtaganden. Planen tas fram av förvaltningen efter beslutad budgetprocess och informeras nämnden senast i december.

Socialförvaltningens verksamhetsplan knyter an till de uppdrag förvaltningen har utifrån lagstiftning, kommunens vision, inriktningsmål och de förväntade resultat som socialnämnden förväntar sig effekt av under 2020. Aktiviteter för att nå måluppfyllelse arbetas fram inom varje verksamhetsinriktning och enhet.

Planen är tillika en beskrivning av förvaltningens verksamheter och roller.”

Förvaltningens verksamhet kostar mycket pengar. Näst intill en miljard kronor, hälften av kommunens totala budget.

Av verksamhetsplanens text framgår inte om förvaltningen anser sig kunna klara av tillkommande eller utökade uppgifter. Det framkommer däremot inte heller att inte ens detta enorma belopp om en miljard är i underkant för att tillgodose alla behov och förväntningar. Texterna är strikta och i överkant ”neutrala”.

Själv har jag under en följd av år att som företrädare för Vänsterpartiet i nämnden kunnat ställa frågor kring planen. Det jag ser idag är att tonen är mera dämpad och avskalad. En ständig återkommande formulering är typisk för planen: Kvalitén på nämndens verksamhet ska motsvara minst rikssnitt i nationella jämförelser.”

Jag tänker på alla rapporter som berättar hur den sociala verksamheten i mängder av kommuner skärs ner i brist på resurser. Mot den bakgrunden återspeglar verksamhetsplanen korrekt utvecklingen vi kommer att uppleva under de närmaste åren.

Men den som vill veta mer och önskar ha hela bilden får lov att bläddra genom hela dokumentet.

I det andra ärendet är nämnden aktiv i sitt beslut: Nämnden fastställer upprättat förslag till detaljbudget 2020.

Här fördelas 995 962 tkr på fem anslagsbindningsnivåer.

På elva sidor beskrivs först alla förändringar som påverkar budgeten. Det gäller sådant som redan gjordes under 2019 och annat som påbörjades och arbetas vidare med nästa år. Texten delas upp på följande enheter:

  • Nämnd och förvaltningsgemensamt
  • Äldreomsorg (som omfattar ”Vård och omsorg” samt ”Vård, stöd och utredning”)
  • Individ- och familjeomsorg
  • Personligt stöd och omsorg
  • Arbete, sysselsättning och integration

I varje avsnitt finns beskrivningar som inbjuder till tolkning: ”Om allt kommer på plats, så kanske det blir bra i slutändan eller ”Det ser inte alls bra ut, men vi håller tummarna.

Nämnden garderar sig. Vi försöker, vi vet att vi har att hålla oss till budgetbeslutet som kommer från kommunfullmäktige. Vi försöker!

Men så är det där avsnittet med rubriken ”Osäkra poster inför 2020”.

Texten inleds med meningen: ”Inför 2020 finns det obalanser i verksamheterna som inte har kunnat inrymmas inom tilldelad ram.

 Och texten avslutas så här: Samtliga ovanstående verksamhetsområden är svårprognosticerade utifrån att behovet inte går att överblicka i förtid och varierar över tid. Insatserna har starka lagkrav på genomförande och åtgärder för att nå budgetbalans handlar vid genomförande om att se över vilka eventuella andra delar av förvaltningens verksamheter som kan minskas. Det finns dock en gräns för hur mycket verksamheten kan anpassas innan det går ut över kvalitén, rättssäkerheten och patientsäkerheten samt medarbetares arbetsmiljö. Detta behöver följas under 2020 efter att beslutade och planerade åtgärder är genomförda.”

Allt som allt, korrekta texter och beskrivningar. Och nämndens ledamöter accepterar fullmäktiges beslut om anslag.

Jag sitter inte längre i nämnden och känner mig oförhindrad att konstatera: Socialförvaltningen förbereder sitt arbete 2020 under ledning av en nämnd som har accepterat fullmäktiges upprepade underbudgetering. Det blir inte bättre och troligen sämre än 2018 och 2019 – det kan bara sluta med ett bastant underskott.

Bättre att fråga i god tid

Google-verktyg hjälper, varsågod, pröva: ”Der Teufel steckt im Detail.”

Råkade lyssna med ett halvt öra på interpellationsdebatten i riksdagen. Socialministern Lena Hallengren och Vänsterpartiets Ulla Andersson samtalade, var i långa stycken helt eniga. Det gällde: ”Habiliteringsersättning i alla kommuner”.

Jag kom arr tänka på ett ärende som socialnämnden i Vänersborg nyss hade fattat beslut om. Det gällde ”Statsbidrag gällande habiliteringsersättning för 2019 – tillfällig höjning av habiliteringsersättningen”.

Något väckte mitt intresse. Jag såg sedan: En avvikelse i texterna kan möjligtvis oroa.

Statens bidrag ges med en annan formulering än den som återgavs i den kommunala handlingen.

Bättre att fråga när tid finns, så det blev en interpellation till ordföranden i socialnämnden. Dan Nyberg svarar 18 december.