Socialnämnden fortfarande på knä

När nämnden sammanträder i slutet på januari dominerar tunga ärenden. Till den centrala kommunledningen överlämnas ”Bokslut och årsredovisning 2019”. Ekonomikontoret sammanställer underlag från alla nämnder för att budgetberedningen någon dag senare skall få kännedom om utgångsläget inför den stundande starten på budgetprocessen med sikte 2021.

Vad blir då socialnämndens besked? Socialnämndens resultat för 2019 visar ett underskott på 30,2 mkr. Och då ska man komma ihåg att kommunfullmäktige så sent som i november beviljade ett tilläggsanslag på 20 mkr. Utan tillskott skulle underskottet ha blivit lite över 50 mkr.

Två gånger redovisar socialförvaltningen för sin nämnd hur verksamheten utvecklades under det gångna året. Först är det kortversionen, för att kommunen centralt behöver presentera en bild över helheten. Den som inte är insatt och nu läser denna handling på fyra sidor kan uppleva en viss frustration. Socialens fikonspråk lämnar många frågor obesvarade, förklaringarna är i kortaste laget.

En månad senare redovisar förvaltningen ”allt om 2019” en gång till, allt i minsta detalj och på många fler sidor. Det är en handling som ger ledamöterna i socialnämnden förutsättningar att hänga med i den fortsatta jakten på möjliga kostnadsbegränsningar.  Det finns ingenting som tyder på att det snart är slut på att behöva göra nedskärningar, eller förändringar som den gängse beskrivningen lyder. Socialnämnden är ju inte ensam om att göra ett underskott, även om ingen annan nämnd kommer upp till liknande belopp, tack och lov.

Men när budgetprocessen drar igång 3 och 4 februari så får budgetberedningen höra att det sannolikt kommer ett tillskott i form av höjda statsbidrag motsvarande cirka 20 mkr för 2020. Och att denna ramhöjning sedan också kommer att gälla för 2021.  Pengar till välfärden är ju temat för dagen, alla partier tycks ju överens. Men fortfarande gäller att man måste se riksdagens beslut från två sidor: Visst är det mycket, samtidigt som det är för lite.

Förvaltningsledningen, alltså socialchefen och ekonomen, men även presidiet deltar 3 och 4 februari i den kommungemensamma dialogen om ekonomin inför 2021. Nu på nämndens sammanträde informeras ledamöterna vilka besked presidiet avser att lämna vid den centrala träffen.

På ärendelistan för nämnden finns också punkten ”Boendeplan för socialnämnden 2020-2030”.

För att klargöra är det bra att se avsnittet ”Avgränsning”: ”Boendeplanen omfattar inte kommunens bostadsförsörjning i stort utan enbart de boenden där kommunen har ett särskilt ansvar. Utifrån socialtjänstlagen har kommunen skyldighet att tillhandahålla bostäder till särskilda grupper och har det yttersta ansvaret för att personer som bor i kommunen får den hjälp och det stöd som de behöver. Exempel på grupper som kan behöva ett boende med stödinsatser är äldre, personer med funktionsnedsättning, personer med missbruksproblematik, nyanlända och ensamkommande barn.”

Ytterligare två klargörande meningar: ”Syftet med utredningen är att beskriva socialnämndens behov av boendeplatser framöver och att säkerställa att nuvarande lokalbestånd används effektivt. Hur de utökade platsbehoven bäst tillgodoses behöver därmed utredas vidare. Sist i avsnittet analyseras resultaten i relation till socialnämndens förväntade resultat.”

I planen finns inspel för alla enheter inom socialtjänsten. Ett exempel: ”Vård och omsorg om äldre (VoO) ser ett behov av att utöka platserna på särskilda boenden med 78 platser under gällande tioårsperiod.” Ett konstaterande som går hand i hand med en punkt i den korta bokslutstexten: ”Ett tryck på platser har rått under året, vilket lett till att genomsnittliga tiden på antal dagar från beslut till erbjudande om plats för somatikplats är 53 dagar och 52 dagar för demensplats.” Under flera mandatperioder fram till slutet av 2018 var jag ledamot i socialnämnden. Då talade man om ”en vecka” mellan beslut och ett erbjudande om en plats, men den tiden blev från 2015 fram till 2018 längre och längre.

När jag läser insändare i tidningar och inlägg i medierna, där någon blankt underkänner personalens och de förtroendevaldas arbete och slit, undrar jag hur ansvarige på tidningen eller administratörer på internet ser på det egna ansvaret. Inget mot kritik, det ska vara högt i taket, men den som vill göra en insats för att något ska bli bättre borde veta vad man talar om. Det är bland annat därför jag på min blogg länker till underlag som hanteras i våra nämnder.

Public Partner synar socialnämnden

Låt mig först ge två förklaringar:

Konsultföretaget informerade tidigare kommunstyrelsen om sitt arbete och om utkastet till rapporten. Jag lämnade kommunstyrelsen i slutet på 2018. Idag är tre andra vänsterpartister på plats. Ersättaren i kommunstyrelsen, Stefan Kärvling, informerade mig i anslutning till mötet 4 december.

Sedan början av 2019 är jag inte längre med som ledamot i socialnämnden. Jag söker min information om socialnämnden genom att läsa handlingar och protokoll.

Public Partners skriftliga rapport diariefördes den 30 december. Jag bloggade kort den 3 januari ”Vilket blir nästa steg”. Stefan Kärvling har hittills publicerat tre inlägg i anslutning till konsulternas rapport.

Jag avser att kommentera texten om socialnämnden på sidorna 11-15 i rapporten ”Genomlysning Vänersborgs kommun”.

Första delen ägnas helt åt äldreomsorgen. Fokus ligger i första hand på ekonomiska aspekter och förslag som kan begränsa kostnaden. Rapporten inleds med: ”Flera av nämndens verksamheter har höga kostnadsnivåer relaterat till de egna förutsättningarna. Detta är mest påtagligt när det gäller äldreomsorgsverksamheten där kommunen placerar sig bland de kommuner som har högst (negativa) nettokostnadsavvikelse.”

Jag ser denna jämförelse mellan vad ”det borde kosta” utifrån givna förutsättningar och vad det kostar i verkligheten, alltså vad som kommer fram vid bokslutet efter ett verksamhetsår. Rapporten hävdar att det finns mycket som kan förändras.

Men för tydlighetens skull ett längre förklarande citat och även texten på två definitioner som finns med som fotnot.

”I faktiska tal motsvarade nettokostnadsavvikelsen för Vänersborgs kommun 2018 ungefär 80 miljoner kronor. Socialnämnden har tillsammans med sin förvaltning sökt svar på frågor om vad som skapar denna förhöjda kostnad. Det har bland annat konstaterats att antalet vårdboendeplatser (Särskilt boende) har varit för många, personaltätheten inom SÄBO för hög och att gamla vägledningsdokument påverkat omfattningen av biståndsbedömda insatser.”

”1. Nettokostnadsavvikelsen jämför verksamhetens nettokostnad med referenskostnaden. Avseende referenskostnaden för äldreomsorgen bygger den på nettokostnaden för äldreomsorg i riket, åldersstruktur (andel 65-79 år, 80-89 år och 90+ år i kommunen), civilstånd, ohälsa, andel födda utanför Norden, restider i hemtjänsten samt merkostnader för institutionsboende i glesbygd. Därutöver tillkommer del av standardkostnaderna från delmodellerna löner, bebyggelsestruktur och befolkningsutveckling. Positiva värden indikerar högre kostnadsläge än statistiskt förväntat och negativa värden ett lägre kostnadsläge än statistiskt förväntat.

2 Andelen av befolkningen som hade insatser (2017) antingen i särskilt boende eller hemtjänst i ordinärt boende var ungefär 15 % av de som var 65 år eller äldre i kommunen. I jämförelse med liknande kommuner låg Vänersborgs kommun ungefär 3% högre. (Källa: Kolada).”

Under mina år i socialnämnden har jag flera gånger lyssnat på ”verksamhetens rapport”. Jag noterade alltid att personalen berättade om hur insatserna också bedömdes från perspektivet ”kostnadsbegränsning”.   Men nästan alltid fanns med ett ord om ”den extra lilla knorren” som man hade bestämt sig att försvara. Bra personal är rädd om det som kan kallas yrkesstolthet.

Min principiella invändning vill jag inte heller dölja. Jösses, hur mycket av arbetstiden går åt för att föra statistik över allt som behövs som underlag för att ”nettokostnadsavvikelsen” skall bli rättvis.

I övrigt vet jag redan nu att socialnämnden kommer att påpeka att avgörande förändringar har skett under 2019 och kommer att ske under 2020. Och att nämnden får höra: Bra, men alla andra kommuner skär också ner, varför era förändringar fortfarande ”ligger efter”.

Det positiva i rapporten? Det finns ju flera förslag, det första välkomnar jag: ”Det är viktigt att nämnd och förvaltning i samförstånd utvecklar och definierar planen för framtidens äldreomsorg. En sådan plan behöver få en vidare betydelse i form av hur kommunen kan vara en plats där man har förutsättningar att må bra och leva självständigt långt upp i åren och så sent som möjligt i livet bli föremål för biståndsbedömda insatser.”

Däremot saknar jag förståelse för förslaget att begreppet ”skälig levnadsnivå” skall ”tydligt definieras och ägas gemensamt av nämnd och förvaltning”. Rapporten hävdar: ”Vår erfarenhet säger oss att det som driver kostnader i äldreomsorgen bland annat är politiska ambitioner om att ”alla ska ha allt”.” Jag känner inte igen detta påstående från socialnämnden i Vänersborg.

Nästa stora avsnitt ägnas åt nettokostnadsavvikelsen för individ- och familjeomsorgen. Här presenterar rapporten en bild som jag känner igen.

När antalet flyktingar var som störst i Vänersborg, tycktes det inte alls bli en ekonomisk belastning som skulle överstiga kommunens möjligheter att hantera.  Men nu är det tvärtom. När statliga bidrag via Migrationsverket inte längre tillkommer per automatik och när det visar sig att schablonen ”två år för etablering” långt ifrån gäller alla, då sprängs anslagsramen.

En ordentlig revisionsrapport borde kunna ge socialnämnden och andra politiker i kommunen en bättre helhetsbild. Etablering, integrering och inkludering är en angelägenhet för hela kommunen.

Slutligen: Rapportens slutsatser för vad som borde ske eller prövas i Vänersborg på området ”försörjningsstödskostnad” och ”LSS och funktionshinderområdet” (i Vänersborg: ”Personligt stöd och omsorg”) faller under rubriken ”slå in öppna dörrar”.

Och jag vill för säkerhets skull tillfoga en tanke: våra medborgare söker kontakt med kommunens nämnder och förvaltningar i en mängd olika ärenden. Det som skiljer socialtjänsten från annan verksamhet är att sådan kontakt nästan uteslutande sker när behovet av hjälp, av stöd, av lyhördhet, av ett bemötande med omtanke är som störst. Jag läser mig inte fram till i Public Partners rapport att avsnittet om socialnämnden tar vederbörlig hänsyn. Som ett exempel vill jag peka på vem som idag kan få ett beslut om särskilt boende i äldreomsorgen. Då skulle några ”hurtiga” goda råd inte behövt finnas med i rapportens text.

Jag skrev tidigare att min gissning är att det inte sker något under en längre tid framöver. Men självfallet bör det föras diskussioner kring rapporten och dess rekommendationer och förslag. Såväl i kommunens olika nämnder, inte bara i kommunstyrelsen, som i våra politiska partier.

Jag räknar med att Vänsterpartiets lokalförening kallar till antingen ett medlemsmöte eller till ett gruppmöte för partiets förtroendevalda med temat ”Genomlysningen – vad vill vi?”.

Visserligen korrekt, men bättre vore att säga ifrån

Strax innan jul samlades socialnämnden för årets sista sammanträde. Som alltid fanns dessa två punkter på föredragningslistan:

Socialförvaltningens verksamhetsplan och Detaljbudget för socialnämnden

Jag har inte hört något från mötet, som varade från tidigt på dagen till klockan 16:00. Det är protokollet jag har framför mig och där framkommer det inte på någon endaste punkt att någon av nämndens 13 ledamöter förklarade sig oense med alla beslutsförslag. Någon kan dock ha framfört en uppfattning som liknar mina synpunkter.

Jag påstår inte att förvaltningens och nämndens agerande skulle vara fel. Allt jag säger är att det vore bättre att visa sina åsikter öppet.

Socialnämnden lägger informationen, rörande socialförvaltningens verksamhetsplan år 2020 till handlingarna samt informerar kommunstyrelsen om densamma.” Förvaltningens verksamhetsplan ”ägs” av förvaltningen, dvs nämnden kan ta del av hur förvaltningen beskriver sina tankar kring hur arbetet under 2020 skall organiseras och struktureras. Så här beskrivs ärendet:

”En verksamhetsplan är förvaltningens beskrivning av den planerade verksamheten under ett verksamhetsår. Verksamhetsplaner används av förvaltningen för att planera, följa upp, förbättra och rapportera sina verksamheter. Planen kopplar verksamhetsstyrningen till inriktningsmål och förväntade resultat.

Verksamhetsplanen ska översiktligt beskriva det förvaltningen ska utföra vad gäller resultat- och aktivitetsplan, uppdrag och åtaganden. Planen tas fram av förvaltningen efter beslutad budgetprocess och informeras nämnden senast i december.

Socialförvaltningens verksamhetsplan knyter an till de uppdrag förvaltningen har utifrån lagstiftning, kommunens vision, inriktningsmål och de förväntade resultat som socialnämnden förväntar sig effekt av under 2020. Aktiviteter för att nå måluppfyllelse arbetas fram inom varje verksamhetsinriktning och enhet.

Planen är tillika en beskrivning av förvaltningens verksamheter och roller.”

Förvaltningens verksamhet kostar mycket pengar. Näst intill en miljard kronor, hälften av kommunens totala budget.

Av verksamhetsplanens text framgår inte om förvaltningen anser sig kunna klara av tillkommande eller utökade uppgifter. Det framkommer däremot inte heller att inte ens detta enorma belopp om en miljard är i underkant för att tillgodose alla behov och förväntningar. Texterna är strikta och i överkant ”neutrala”.

Själv har jag under en följd av år att som företrädare för Vänsterpartiet i nämnden kunnat ställa frågor kring planen. Det jag ser idag är att tonen är mera dämpad och avskalad. En ständig återkommande formulering är typisk för planen: Kvalitén på nämndens verksamhet ska motsvara minst rikssnitt i nationella jämförelser.”

Jag tänker på alla rapporter som berättar hur den sociala verksamheten i mängder av kommuner skärs ner i brist på resurser. Mot den bakgrunden återspeglar verksamhetsplanen korrekt utvecklingen vi kommer att uppleva under de närmaste åren.

Men den som vill veta mer och önskar ha hela bilden får lov att bläddra genom hela dokumentet.

I det andra ärendet är nämnden aktiv i sitt beslut: Nämnden fastställer upprättat förslag till detaljbudget 2020.

Här fördelas 995 962 tkr på fem anslagsbindningsnivåer.

På elva sidor beskrivs först alla förändringar som påverkar budgeten. Det gäller sådant som redan gjordes under 2019 och annat som påbörjades och arbetas vidare med nästa år. Texten delas upp på följande enheter:

  • Nämnd och förvaltningsgemensamt
  • Äldreomsorg (som omfattar ”Vård och omsorg” samt ”Vård, stöd och utredning”)
  • Individ- och familjeomsorg
  • Personligt stöd och omsorg
  • Arbete, sysselsättning och integration

I varje avsnitt finns beskrivningar som inbjuder till tolkning: ”Om allt kommer på plats, så kanske det blir bra i slutändan eller ”Det ser inte alls bra ut, men vi håller tummarna.

Nämnden garderar sig. Vi försöker, vi vet att vi har att hålla oss till budgetbeslutet som kommer från kommunfullmäktige. Vi försöker!

Men så är det där avsnittet med rubriken ”Osäkra poster inför 2020”.

Texten inleds med meningen: ”Inför 2020 finns det obalanser i verksamheterna som inte har kunnat inrymmas inom tilldelad ram.

 Och texten avslutas så här: Samtliga ovanstående verksamhetsområden är svårprognosticerade utifrån att behovet inte går att överblicka i förtid och varierar över tid. Insatserna har starka lagkrav på genomförande och åtgärder för att nå budgetbalans handlar vid genomförande om att se över vilka eventuella andra delar av förvaltningens verksamheter som kan minskas. Det finns dock en gräns för hur mycket verksamheten kan anpassas innan det går ut över kvalitén, rättssäkerheten och patientsäkerheten samt medarbetares arbetsmiljö. Detta behöver följas under 2020 efter att beslutade och planerade åtgärder är genomförda.”

Allt som allt, korrekta texter och beskrivningar. Och nämndens ledamöter accepterar fullmäktiges beslut om anslag.

Jag sitter inte längre i nämnden och känner mig oförhindrad att konstatera: Socialförvaltningen förbereder sitt arbete 2020 under ledning av en nämnd som har accepterat fullmäktiges upprepade underbudgetering. Det blir inte bättre och troligen sämre än 2018 och 2019 – det kan bara sluta med ett bastant underskott.

Bättre att fråga i god tid

Google-verktyg hjälper, varsågod, pröva: ”Der Teufel steckt im Detail.”

Råkade lyssna med ett halvt öra på interpellationsdebatten i riksdagen. Socialministern Lena Hallengren och Vänsterpartiets Ulla Andersson samtalade, var i långa stycken helt eniga. Det gällde: ”Habiliteringsersättning i alla kommuner”.

Jag kom arr tänka på ett ärende som socialnämnden i Vänersborg nyss hade fattat beslut om. Det gällde ”Statsbidrag gällande habiliteringsersättning för 2019 – tillfällig höjning av habiliteringsersättningen”.

Något väckte mitt intresse. Jag såg sedan: En avvikelse i texterna kan möjligtvis oroa.

Statens bidrag ges med en annan formulering än den som återgavs i den kommunala handlingen.

Bättre att fråga när tid finns, så det blev en interpellation till ordföranden i socialnämnden. Dan Nyberg svarar 18 december.

Socialnämnden – det mesta blir rätt

På kommunens digitala anslagstavla har allmänheten tillgång till handlingar oh beslutsförslag inför nämndernas sammanträden. Detta gäller tyvärr inte för samtliga nämnder i vår kommun.

Men socialförvaltningen hanterar detta föredömligt. En vecka innan mötet, i regel på torsdagar, kan man klicka sig fram.

Tidigare, när jag var kvar som ledamot i socialnämnden och när jag hade ansvar för Vänsterpartiets lokala hemsida, länkade jag till tillgängliga underlag. Syftet var att skapa insyn och möjliggöra för partiets medlemmar och sympatisörer att följa vårt arbete. Det gör skillnad att få information innan ledamöter sammanträder. Att endast få rapport om vilka beslut som fattades har inte samma värde.

Inför nästa möte nu på torsdag finns en kort kallelse.

Jag ser bara en handling som kan kasta en skugga över nämndens arbete. På sista bladet i  månadsuppföljningen för oktober redovisas  verksamhetens underskott. I prognosen för 2019 är kostnaderna fortfarande mycket högre än tilldelade resurser – summan är ett förväntat minus på 54,8 miljoner. Nu kommer det ändras genom ett beslut som kommunfullmäktige förväntas ta en vecka senare: Nämnden ska beviljas ett tillägg för 2019 om 20 miljoner.

I övrigt finns det ett flertal ärenden som visar hur aktiv förvaltningen och nämnden är för att åstadkomma ständiga förbättringar.

Nytt verksamhetsnamn – Personligt stöd och omsorg” kan tolkas på något elakt vis. ”Kejsarens nya kläder” behöver dock inte vara träffande, nu när ”verksamheten omsorg om funktionshindrade” byter namn vid årsskiftet. Jag håller tummarna att en framtida utvärdering visar att målsättningen infrias. Så här lyder texten: ”Motivering till namnändringen är att personer som omfattas av lagen ska uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet. Personerna ska kunna få den hjälp de behöver i det dagliga livet och även kunna påverka vilket stöd och vilken service de får. Målet är att den enskilde får möjlighet att leva som andra. De bärande principerna är tillgänglighet, inflytande, delaktighet, självbestämmande, helhetssyn och kontinuitet.”¨

Remöblera” är ett ärende där socialnämnden söker bidrag till lokalhyra för ett projekt som vill återvinna kommunens möbler via Arbetsmarknadsenheten.

Kommunens almanacka är ju i regel ett hinder för att goda tankar kan omsättas i verkligheten inom rimlig tid. Det brukar kräva både mycket tid och tålamod. När socialnämnden på torsdag ansöker om bidrag från kommunstyrelsen, ska man veta att kommunstyrelsens sista sammanträde är 4 december. MEN … Normalt hanterar kommunstyrelsen inga frågor om dessa inte först ha passerat arbetsutskottet. Och där ligger årets sista sammanträde tre dagar innan socialnämnden beslutar att ansöka om bidrag.

Puh! Men ett envist rykte säger att kommunstýrelsens arbetsutskott tänker ta upp denna ansökan redan på måndag, 18 november. Det hänger nog ihop med att gruppen som informerades om projektet och som tyckte om upplägget, gruppen kallas ”Politisk samverkansgrupp för hållbar utveckling och miljö” har flera framstående företrädare bland sina åtta ledamöter .

Nästa ärende är ett ”Nummer större”. ESF, den Europeiska Socialfonden, har två sidor: Dels är det här där en del av det svenska nettobidraget till EU återförs till Sverige, dels är det här där högutbildade byråkrater har sina mandomsprov.

Går det så går det. Blir projektet av, blir det verkstad av allt som står i planerna, då kan det hända att två år senare, efter projektets löptid, den reguljära verksamheten har lärt sig så mycket, att idéerna implementeras och torsdagens ”avsiktsförklaring” att delta visar sig vara ett bra beslut.

Brukarundersökning inom äldreomsorgen 2019 – hemtjänst och särskilda boenden”. Resultatet av undersökningen presenteras först vid sammanträdet och blir därefter offentligt. Jag kan gott säga att jag är nyfiken. Det har varit en del turbulens på senare tid. Och äldreomsorgen är ett kapitel som nämnden, och jag också, återkommer frekvent till framöver. Mycket är på gång, inte allt är positivt.

Visst kan man tycka att nämnden har många uppgifter och borde kunna låta bli av bry sig om annat. Men det kom en begäran om att nämnden skulle yttra sig om den nya renhållningsordningen. Förvaltningens utredare dök ner i underlaget och hittade faktiskt några punkter där socialnämnden visst bör ha synpunkter. I övrigt kommer vi alla, som bor i kommunen, behöver sätta oss in i nya föreskrifter som snart kommer att gälla.

Ett riktigt russin i slutet: ”Statsbidrag för habiliteringsersättning för 2019 – tillfällig höjning”. Det gör gott att läsa om denna julpeng som tillfaller de lite över 130 personer som deltar i daglig verksamhet och har en ersättning som är blyga 44 kronor för heltid och 31 kronor för halvtid per närvarodag. Jag misstänker inte att socialnämndens ledamöter kommer i luven på varandra på den här punkten heller.

Frid och fröjd, adventstiden runt hörnet. Om allt blir som jag vågar tro det blir, ja, det får jag som alla andra veta när protokollet från sammanträdet dyker upp på kommunens digitala anslagstavla.

Socialnämnden möter verkligheten

En vecka innan nämndernas sammanträden publiceras underlagen, alltså handlingar och beslutsförslag, på kommunens digitala anslagstavla.

Socialnämndens kommande sammanträde är torsdag 26 september, från och med idag är handlingar tillgängliga. Utskicket görs egentligen från presidiet i nämnden, där bestämmer ordföranden i samråd med två vice-ordföranden vilka ärenden som skall tas upp på nämnden.

Handlingar är alltså förvaltningens ”produkter”, så även beslutsförslagen. Det förekommer enstaka gånger att presidiets beslutsförslag avviker från förvaltningens texter. Men – och det är mycket viktigt att komma ihåg – det är endast underlaget inför beslutet, besluten fattas först på sammanträdet och blir offentliga i protokollen från sammanträden.

Jag avslutade min blogg ”Socialnämnden, varsågod och vänta” för en månad sedan med följande mening: ”Sammanfattning: Stiltje 29 augusti, full fart 26 september, då måste presidiet lägga fram underlag för tuffa beslut.”

Liknande tankar hade jag i december 2018; ”Socialnämnden onsdag – sista gång för mig”. I slutet på bloggen sammanfattade jag i tre punkter var förvaltningen, och var nämnden hade hamnat.

Tiden har inte stått stilla, fullmäktige har i juni beslutat om anslaget för socialnämnden för år 2020. Vi var flera talare som påpekade för fullmäktiges budgetmajoritet med 31 ledamöter från S, M, C, KD, L och MP att man endast gav samma antal miljoner för 2020 som fanns i budgeten för 2019, och, så hävdade vi, 2019 skulle gå mot ett mycket stort underskott.

Socialnämndens ordförande, Dan Nyberg, S, undervisade oss om regelverket:

För det första, fullmäktiges ord gäller.

För det andra, nämnden och förvaltningen har att sträva efter att ordna sin verksamhet inom denna av fullmäktige beslutade ram.

För det tredje, om förvaltningen och nämnden inte skulle lyckas att nå balans mellan intäkter och utgifter så ankommer det på nämnden att begära tillägg hos kommunfullmäktige.

Nästa vecka behandlas delårsbokslutet per slutet av augusti, alltså för årets första åtta månader. Förvaltningen konstaterar att allt tyder på ett underskott för hela året 2019 på inte mindre än 52,1 mkr.

I ett separat ärende är därför förslaget till nämnden, att begära från fullmäktige ett tillskott om 42,3 mkr för innevarande verksamhetsår.

Det blir en fråga för nämnden hur man ställer sig till förslaget. Ett större antal ledamöter i socialnämnden har också haft tillfälle att rösta i fullmäktige. Hur tänker man när man i fullmäktige röstade för ”inga höjningar” såväl 2018 som 2019? Svaret är nog, att man följer Dan Nybergs tankar. Allt är i sin ordning, bara man följer stegen som ovan, 1, sedan 2 och slutligen 3. När fullmäktige inte beviljar tillägg så slutar nämnden i bokslutet med ett underskott, ett hål i kassan. Men allt har gått rätt till.

Andra ledamöter har redan i fullmäktige sagt ifrån: Det här tror vi inte på, det här håller inte. Man förlorade i fullmäktige vid budgetomröstningen, man sitter som ledamot i en nämnd som inte klarar sin ekonomi.

Kommer revisorerna rikta kritik mot kommunstyrelsen och kommunfullmäktige: Hur ofta måste vi anmärka att det inte rätt att medvetet underbudgetera? Men tänk om revisorerna kräver ett ansvar? Från socialnämndens ledamöter. Tänk om!

Den som behöver göra det får göra det – googla fram den rätta översättningen: ”Mitgefangen – mitgehangen!”

Så långt beslutsförslaget, på torsdag avgör socialnämndens ledamöter.