När nämnden sammanträder i slutet på januari dominerar tunga ärenden. Till den centrala kommunledningen överlämnas ”Bokslut och årsredovisning 2019”. Ekonomikontoret sammanställer underlag från alla nämnder för att budgetberedningen någon dag senare skall få kännedom om utgångsläget inför den stundande starten på budgetprocessen med sikte 2021.

Vad blir då socialnämndens besked? Socialnämndens resultat för 2019 visar ett underskott på 30,2 mkr. Och då ska man komma ihåg att kommunfullmäktige så sent som i november beviljade ett tilläggsanslag på 20 mkr. Utan tillskott skulle underskottet ha blivit lite över 50 mkr.

Två gånger redovisar socialförvaltningen för sin nämnd hur verksamheten utvecklades under det gångna året. Först är det kortversionen, för att kommunen centralt behöver presentera en bild över helheten. Den som inte är insatt och nu läser denna handling på fyra sidor kan uppleva en viss frustration. Socialens fikonspråk lämnar många frågor obesvarade, förklaringarna är i kortaste laget.

En månad senare redovisar förvaltningen ”allt om 2019” en gång till, allt i minsta detalj och på många fler sidor. Det är en handling som ger ledamöterna i socialnämnden förutsättningar att hänga med i den fortsatta jakten på möjliga kostnadsbegränsningar.  Det finns ingenting som tyder på att det snart är slut på att behöva göra nedskärningar, eller förändringar som den gängse beskrivningen lyder. Socialnämnden är ju inte ensam om att göra ett underskott, även om ingen annan nämnd kommer upp till liknande belopp, tack och lov.

Men när budgetprocessen drar igång 3 och 4 februari så får budgetberedningen höra att det sannolikt kommer ett tillskott i form av höjda statsbidrag motsvarande cirka 20 mkr för 2020. Och att denna ramhöjning sedan också kommer att gälla för 2021.  Pengar till välfärden är ju temat för dagen, alla partier tycks ju överens. Men fortfarande gäller att man måste se riksdagens beslut från två sidor: Visst är det mycket, samtidigt som det är för lite.

Förvaltningsledningen, alltså socialchefen och ekonomen, men även presidiet deltar 3 och 4 februari i den kommungemensamma dialogen om ekonomin inför 2021. Nu på nämndens sammanträde informeras ledamöterna vilka besked presidiet avser att lämna vid den centrala träffen.

På ärendelistan för nämnden finns också punkten ”Boendeplan för socialnämnden 2020-2030”.

För att klargöra är det bra att se avsnittet ”Avgränsning”: ”Boendeplanen omfattar inte kommunens bostadsförsörjning i stort utan enbart de boenden där kommunen har ett särskilt ansvar. Utifrån socialtjänstlagen har kommunen skyldighet att tillhandahålla bostäder till särskilda grupper och har det yttersta ansvaret för att personer som bor i kommunen får den hjälp och det stöd som de behöver. Exempel på grupper som kan behöva ett boende med stödinsatser är äldre, personer med funktionsnedsättning, personer med missbruksproblematik, nyanlända och ensamkommande barn.”

Ytterligare två klargörande meningar: ”Syftet med utredningen är att beskriva socialnämndens behov av boendeplatser framöver och att säkerställa att nuvarande lokalbestånd används effektivt. Hur de utökade platsbehoven bäst tillgodoses behöver därmed utredas vidare. Sist i avsnittet analyseras resultaten i relation till socialnämndens förväntade resultat.”

I planen finns inspel för alla enheter inom socialtjänsten. Ett exempel: ”Vård och omsorg om äldre (VoO) ser ett behov av att utöka platserna på särskilda boenden med 78 platser under gällande tioårsperiod.” Ett konstaterande som går hand i hand med en punkt i den korta bokslutstexten: ”Ett tryck på platser har rått under året, vilket lett till att genomsnittliga tiden på antal dagar från beslut till erbjudande om plats för somatikplats är 53 dagar och 52 dagar för demensplats.” Under flera mandatperioder fram till slutet av 2018 var jag ledamot i socialnämnden. Då talade man om ”en vecka” mellan beslut och ett erbjudande om en plats, men den tiden blev från 2015 fram till 2018 längre och längre.

När jag läser insändare i tidningar och inlägg i medierna, där någon blankt underkänner personalens och de förtroendevaldas arbete och slit, undrar jag hur ansvarige på tidningen eller administratörer på internet ser på det egna ansvaret. Inget mot kritik, det ska vara högt i taket, men den som vill göra en insats för att något ska bli bättre borde veta vad man talar om. Det är bland annat därför jag på min blogg länker till underlag som hanteras i våra nämnder.