Vänsterpartiet och Moderaterna står alltså mycket långt ifrån varandra …

Med förstoringsglaset går det att hitta enstaka notiser i medierna om gårdagens budgetdebatt i riksdagen.

Allting var känt i förväg, det fanns inte plats för nya utspel. 

Januariavtalets fyra partier ansträngde sig på var sitt håll att framhäva vilka egna russin man hade lyckats pytsa in i smeten. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna gick fram var och en för sig, några nya inviter till samarbete märktes inte i debatten. 

Samtliga anföranden och alla replikskiften från fem timmars debatt kan i efterhand läsas i snabbprotokollet eller ses och höras i riksdagens webb-TV.

Här mina två favoriter.

Ulla Anderssons anförande sammanfattade väl Vänsterpartiets invändningar mot kursen som Stefan Löfven angett. Vid rodret står Magdalena Andersson – här ett replikskifte mellan henne och Ulla Andersson, det handlar om arbetsmarknadspolitik och arbetsförmedlingens avveckling.

Tony Haddou rensar bort allt onödigt från sina manuskript, hans anförande och hans repliker är knivskarpa. Anförandet från budgetdebattens skatteronda skall jag lägga in i mitt arkiv.

Tony Haddou lyckades få S-ledamoten från Vänersborg, Jörgen Hellman, tillika ordförande i riksdagens skatteutskott, att komma med ett klassiskt uttalande: 

”Jag förstår Tony Haddous argumentation, för Vänsterpartiet får 70 miljarder mer i inkomster genom sina förslag att höja alla skatter ordentligt. Jag kan konstatera att inget av dessa förslag överensstämmer med Moderaternas skattepolitiska förslag. Vänsterpartiet och Moderaterna står alltså mycket långt ifrån varandra, och vi står väl någonstans i mitten.”

Så är det väl!

173 miljoner överskott? Nu är det kris!

SKR publicerade idag EKONOMIRAPPORTEN, en skrift som under normala år utgör en välkommen handledning för att finslipa kommunernas budgetbeslut inför kommande år.

Men nu är allt annorlunda. ”Går kommunernas rekordekonomi att begripa?” frågar Dagens Samhälle. Och fortsätter: ”Djupt in i höstbudgeten för nästa år finns statens prognos för ekonomin i kommuner och regioner. Överskott i år: 38 miljarder kronor. Det betyder rekordresultat i en massa kommuner – mitt i den djupaste samhällskrisen i modern tid. Hur ska lokala politiker kunna göra det begripligt för kommuninvånarna?

SKR:s chefsekonom Annika Wallenskog och SKR:s ordförande Anders Knape vänder sig direkt till regeringen med ett önskemål om skyndsamma besked

SKR föreslår i en hemställan till regeringen att riksdagen tillfälligt ska ändra lagstiftningen så att delar av årets överskott kan användas i budget och planering under 2021–2023, alternativt att användning av resultatutjämningsreserven blir friare än med nuvarande regelverk.

Skapar jobb – länge leve den administrative byråkraten!

I kommunledningens anvisningar till nämnder och förvaltningar i Vänersborg ingår: BEVAKA STATSBIDRAGEN!

Förmodligen gäller samma i alla kommuner och även i regionerna. En åretruntsysselsättning för någon specialist på varje förvaltning. Med en anhopning av bevakningsuppgifter under en del av året.

Regeringens budgetproposition i september varje år borde vara signalen. Fast i en tid av knivskarp konkurrens om tiondelar av väljarstödet ”just nu” i alla dessa undersökningar överhopas vi redan nu av pressmeddelanden om vad som kan förväntas ingå i budgetförslaget. Här dagens lista från regeringens hemsida – den kommer att bli längre under dagens och under veckans lopp. Propositionen offentliggör finansministern först på måndag nästa vecka.

Ett förslag är inte samma som ett beslut. Det krävs en majoritet i omröstningar – och i riksdagen har regeringen ingen majoritet.

Hur är då arbetsgången för alla i kommunen vars arbetsuppgift är att ”bevaka”?

  • Påannonsen om kommande förslag – hur tas dessa emot av oppositionen?
  • Budgetförslag – är det ”äkta nya tillskott” eller handlar det delvis om omfördelning från tidigare anslag?
  • Hur ser det ut när utskotten har funderat och omröstningen i kammaren har ägt rum? Blev det så, helt eller delvis eller inte alls?
  • När träder besluten i kraft, vilken period avser de, bara 2021 eller flera år eller ramhöjande utan tidsbegränsning?
  • Behöver man ansöka? Om ja: När ansöker man och vad ska finnas med i ansökan?
  • Hur ser villkoren ut? ”Under förutsättning” att t ex kommunen själv skjuter till 50%? Eller inga villkor alls?
  • Hur sker beräkningen? Med invånarantal som schablon? Eller med tanke på volymen på nuvarande aktuell verksamhet, alltså stöd för att bygga upp något från scratch eller förstärka något som redan finns men varierar från kommun till kommun?

Alla dessa byråkrater på regeringens alla departement som har räknat fram för finansministern vad alla dessa förslag kostar och vad som kan beräknas vara nyttan. Och sedan alla tusentals administratörer i alla svenska kommuners alla förvaltningar, som har hela sin arbetsuppgift eller större del av sin arbetstid att räkna ut vad som tillkommer, i vilken form, hur det ska fördelas och hur det ska bevakas. För ingen ska glömma att allt måste redovisas, avrapporteras till något departement där några sitter och kontrollerar att alla beviljade statsbidrag har använts som det har varit sagt.

Säg emot mig om du tycker jag överdriver. Min mailadress finns däruppe under ”Kontakta mig!” Du kan också kommentera här på bloggen.

Ett klokt beslut

Igår beslutade kommunstyrelsens ordförande efter dialog med kommunstyrelsens 1:e och 2:e vice ordförande att beslutet om Mål- och resursplan 2021-2023 skall fattas av kommunfullmäktige i november.

Först var det tänkt att ske i juni 2020, det ändrades dock till oktober. Nu blir det bättre: 18 november fattas budgetbeslutet.

Jag tog ställning tidigare genom en interpellation och här på mina bloggar.

En tidsplan som inte duger – 18 januari 2020

Nu finns ingen annan väg – 25 mars 2020

Varför har jag så svårt att förstå – 30 mars 2020

November är bättre – 12 april 2020

Obegriplig, begriplig – 20 augusti 2020

Min fråga till kommunstyrelsens ordförande ställde jag i mars 2020.

Benny Augustsson svarade skriftligt ganska omgående. Varken frågan eller svaret togs upp i april. När jag undrade varför så inte hade skett, medgav kommunfullmäktiges ordförande att det hade varit ett förbiseende. Svaret från Benny Augustsson finns inte att hitta i kommunens webbdiarium. På bloggen Osalig till max länkade jag 15 april 2020 till frågan och till svaret.

Obegriplig, begriplig

Det jag inte begriper är hur det ska komma fram ett bra förslag till mål- och resursplan 2021 för vår kommun. Budgetberedningen har nu möte efter möte, i mitten av september skall kommunledningens förslag vara klart. Därefter kommer den obligatoriska MBL-förhandlingen och kommunstyrelsens välsignelse i början av oktober och kommunfullmäktiges beslut i mitten av oktober.

Vi läser nästan varannan dag om förväntningar som riktas på regeringens höstbudget. Finansministern avfärdar att ge förtida kommentarer och hänvisar till propositionen som blir offentlig 21 september.

När budgetförslaget för 2021 landar på riksdagens bord, då får vi veta hur intäktssidan för kommunen ter sig 2021. Intäkter genom kommunalskatt i all ära, men det är nivån på statsbidraget som avgör vilket svängrum som finns.

Att inte invänta propositionen, att inte avsluta budgetarbetet i november som andra kommuner gör, lyckas jag inte förstå. Så som det ser ut nu måste kommunledningen anbefalla nedskärningar. Visserligen kan i bästa fall tillägg beviljas i ett senare skede, men varför inte invänta nödvändiga underlag för att komma rätt från början?

Begripligt finner jag däremot debattartikeln från Vänsterpartiets Ulla Andersson i Dagens Nyheter: ”Låt välfärdsskatt finansiera sjukvård och äldreomsorg”. Artikeln är också ett svar på provokationen som kom från ledningen för såväl Liberalerna som Centerpartiet. ”Därför blir det ännu mer verklighetsfrånvänt när Liberalerna, mitt under brinnande coronakris, föreslår nya miljard­skattesänkningar och Centerpartiet får igenom en utökning av de välbeställdas rutavdrag.

Nästa tisdag, 8 september, öppnar riksdagen – under 2020/2021 kan det förväntas många överraskningar. Regeringens tunna underlag med endast 116 av 349 ledamöter i riksdagen bakom sig vacklar betänkligt. Visserligen är 166 mer än 116, men Liberalernas 19 ledamöter tycks allt oftare ogilla januariöverenskommelsen. Centerpartiet med sina 31 ledamöter frestar på socialdemokraterna med krav långt över den gräns som gräsrötterna i S borde kunna acceptera. 

15 september blir migrationspolitiska kommitténs rapport offentlig. Nu bör vi kunna läsa hur olika partier motiverar sina ställningstaganden. För resultatet av kommitténs arbete känner vi redan till, vi vill veta och läsa varför man kommer fram till slutsatser som är så svåra att förstå.

Christina Höj Larsen, Vänsterpartiets representant i kommittén, publicerade igår sina texter. Jag kopierade från hennes Facebook-sida och länkar här till hennes särskilda yttrande och till alla reservationer. Nej, polemik är inte på Christinas agenda, det handlar om en grundlig genomgång av den historiska utvecklingen som Sveriges migrations- och asylpolitik har genomgått. Mycket handlar om Christinas frågor hon ställer till Socialdemokraterna som har avgörandet i sin hand. Rubriken till min blogg idag växte fram när jag läste sida efter sida.

Välj: Klartext eller ”andra får bestämma”

Hur det blir kan vi inte veta.

Budskapet finns med vid varje informationstillfälle ”klockan 14:00”. Och någon av alla statsråd som nästan dagligen uppträder på någon ”pressträff” på regeringskansliet lämnar också samma besked: ”vi får avvakta och se hur det blir”.

Här i kommunen fortsätter dock rollspelet enligt plan. Bollen är för tillfälle på nämndernas planhalva. I mars bestämde kommunstyrelsens ordförande att deadline skulle vara 30 juni. Då gäller: ”Nämnderna lämnar sina budgetförslag, förslagen ska vara beslutade i nämnderna.”

Barn- och utbildningsnämnden får nu på måndag information om hur presidiet och förvaltningen vill formulera budgetförslaget, nämndens beslut fattas sedan 15 juni. För socialnämnden gäller information 28 maj och beslut 11 juni. För båda gäller att beslutsförslagen skall göras inom ramen av kommunstyrelsens anvisningar som kom 26 februari, alltså innan Coronakaoset bröt ut. Anvisningar angav att några tillskott för 2021 utöver ramen för 2020 inte var att förvänta sig.

Kultur- och fritidsnämnden har inget sammanträde i juni. Beslutet har redan fattats, sammanträdet var igår 15 maj. Förvaltningens och presidiets förslag var inget hastverk. All verksamhet och alla kostnader hade nagelfarits. Redovisningen till nämnden gör det tydligt hur personalen kämpar för att det ska ”gå ihop”. Men i slutändan kom det fram: ”Avvikelse mellan tilldelad budgetram och beräknat budgetbehov uppgår till 3 834 tkr och består av ökande kostnader på grund av investeringar 1 200 tkr och kostnader för bibehållen måluppfyllelse 2 634 tkr.”

Kommunstyrelsens anvisningar föreskriver att nämnden ändå skall lägga fram ett förslag inom ramen, att föreslå åtgärder för att få ner utgifterna och att beskriva vilka konsekvenser som följer nedskärningen. Underlaget berättar vad som är tänkt.

Och då kom stunden där alla ledamöter i nämnden måste bestämma sig. Åtta av nio fanns på plats. Vem skulle säga ja, vem skulle säga nej?

Svaret blev: En sade nej, sju sade inte ja. Sju ledamöter i kultur- och fritidsnämnden gav uppdraget till förvaltningen att under sommaren hitta cirka 2 miljoner ”att ta bort någon annanstans”.

En yrkade att rösta nej till förvaltningens förslag och att nämnden skulle begära utökad budgetram med 3834 tkr. Bo Silfverberg, som är Vänsterpartiets ledamot i nämnden, reserverade sig också med följande text:

”Jag har stor respekt för förvaltningens förmåga att trolla med knäna. Men trots ett jämfört med andra förvaltningar framgångsrikt arbetsmiljöarbete är det väldigt svårt att tro att inte konsekvenserna av tilldelad budgetram innebär försvårade förutsättningar för en god arbetsmiljö. Moralisk stress är en naturlig följd när organisationer tvingas arbeta med otillräckliga resurser för en verksamhet som är viktig för utsatta grupper och i vårt fall för att Vänersborg ska vara bra för alla invånare. Konsekvenserna i verksamheten av tilldelad budgetram står dessutom i strid med eller hotar uppfyllelsen av kommunens första inriktningsmål, att det i Vänersborgs kommun, och jag antar att här menas alla invånare, ska finnas mer jämställda och jämlika förutsättningar att påverka sina liv.”

Varför har jag så svårt att förstå?

Det mesta har kommit i otakt. Krisen kom mycket snabbt och än finns inte någon som vet när den är över.

Medicinskt berörs många, förfärligt många. Fysiskt och psykiskt oss alla, ingen tycks kunna komma undan. I politiken är det staten som agerar kring brinnande frågor runt ekonomin, statens myndigheter agerar med krishantering, regioner arbetar med tanke på att förbereda sig på ett ”worst-case-scenario”.

På det kommunala planet hankar sig nämnder och styrelser fram bäst de kan. Tidsplanen måste förändras av nödvändighet. Det är bra att veta att sådant går att göra, det känns bra att preliminärt bestämma när vad ska beslutas, sådant som i det osäkra och  kaotiska läget inte bör beslutas nu.

Därför kom det inte oväntat att kommunstyrelsens ordförande gav uppdraget till ekonomistaben att lägga fram en reviderad tidsplan för  beslutsprocessen för Mål- och resursplanen 2021-2023, det som kallas för ”budget 2021”.

Beslutet skjuts alltså från juni till oktober. Flertalet svenska kommuner brukar ta sitt budgetbeslut vid sammanträdet i november. Och det är här jag inte förstår: varför oktober? varför inte november?

18 september skall budgetberedningen ha kommit fram till ”handlingen klar”. Därefter MBL-förhandlas förslaget och 7 oktober resp 21 oktober skall kommunstyrelsen resp kommunfullmäktige ”säga sitt”.

I Stockholm gäller att regeringen skall lägga fram sin budget för 2021 senast 20 september. Det är väl inte orimligt att tro att i år kommer det att dröja till sista dagen innan allt är klart. Regeringen har efter alla extraåtgärder under mars-april en ofantligt stor uppgift framför sig. Att komma tillbaka något så när till en ”normal” hantering av alla invecklade relationer mellan staten å ena sidan och kommuner och regioner å andra är en mäktig uppgift. Det som regeringen föreslår senast 20 september och som riksdagen längre fram beslutar kring, det har stor betydelse för budgeten i Vänersborg 2021.

Men här ska handlingen vara klar 18 september. Varför inte vänta en månad till? Det hade varit fullt möjligt. Ett budgetbeslut i november borde kunna innehålla bättre prognoser, borde kunna förväntas vara mera realistiskt.

Nu finns ingen annan väg

I oktober 2019 avslog kommunfullmäktige min motion ”Budgetbeslut i juni – är det bra?”. Jag tyckte mig ha framfört goda skäl för att även Vänersborgs kommun skulle komma till ett beslut i november. Vid den tidpunkten finns större säkerhet att prognoser träffar rätt. Men min argumentation visade sig inte bita.

Arbetet med Mål- och resursplanen 2021-2023 är nu i full gång och målsättningen var att klubba ett beslut 17 juni.

De sista dagarna var det inga höga odds på förutsägelsen att Vänersborg skulle behöva ändra sin planering. I slutet av förra veckan, 20 mars, publicerade SKR (Sveriges kommuner och regioner) ”Makronytt 2/2020” med rubriken ”Skatteunderlaget försvagas av Coronaviruset”.

I första hand avser informationen det kommunala skatteunderlaget. ”Osäkerheten i nuläget går inte att beskriva annat än överväldigande stor.

Men det finns också en annan osäkerhet. Visserligen har regeringen och riksdagen tillfört pengar till välfärden i början av mars. Men nu läggs extraändringsbudgetar på löpande band, dels för stora, mindre och de minsta företagen i landet, dels kommer en rad omfattande insatser för att enskilda ska kunna klara sin och familjens ekonomi också nästa månad. Allt begränsar statens möjlighet att till ​fullo ​garantera att kommuner och regioner hålls under armarna​ som det var tänkt och sagt.

Vi får avvakta. ​SKR publicerar nästa ordinarie skatteunderlagsprognos​ den 29 april. Innan sommaren bör vi veta hur vi kan förbereda oss på budgetprocessen som då rullar ​på​ under hösten fram till fullmäktigebeslut 18 november 2020.

En tidsplan som inte duger

Kommunstyrelsen fastslog i oktober en plan för budgetprocessen inför budget 2021. Planen följer samma mönster som gällde under andra delen av 2010-talet.

Min motion att överväga en budgetprocess som går i mål i november istället för som nu, i juni, fick inte bifall av fullmäktige.

När kommunen fastställer sina mål och räknar tillgänagliga resurser och sammanställer oundgängliga utgifter, så blandas sådant som kommunen förfogar över med annat som kommer från staten och som inte kan påverkas.

I onsdags var temat ”finansieringen av välfärden” ett stort inslag i partiledardebatten i riksdagen. Jag sökte med nyckelorden ”välfärd” och ”kommuner” genom protokollet. När det gäller partiledarnas anföranden så var det framförallt Stefan Löfven, Ulf Kristersson, Jimmie Åkesson och Jonas Sjöstedt som var tydliga med att beröra behovet av ökade tillskott från staten till kommuner och regioner. Läser man hela protokollet med alla replikskiften, så framkommer på ett eller annat sätt också, att ingen av Anders W Jonsson, Ebba Busch Thor, Johan Pehrson och Isabella Lövin nekar att så är fallet.

Dagen efter partiledardebatten fortsatte samtalen i riksdagens finansutskott. Det handlar inte längre om att det kommer tillskott från staten till kommunerna. Där finns samsyn.

Det som är oklart är:

  • Hur många miljarder tillkommer utöver det som finns i statens budget för 2020?
  • När kommer beskedet? Kommer det ganska omgående eller kommer det först i samband med att regeringen lägger vårpropositionen 15 april?

I vilken form tillskuts resurser, med lika stora belopp för 2020, 2021 och 2022? Eller blir det ett mindre tillskott ”nu” och en text som ställer i utsikt fortsatt förstärkning längre fram?

Hur ska man tolka Stefan Löfven när han i sitt anförande säger: ” Socialdemokraterna är Sveriges välfärdsparti. Vi har sagt det länge, och jag säger det gärna igen: Ja, det kommer att behövas ännu mer pengar till kommuner och regioner, för välfärden kommer alltid först.”

Jonas Sjöstedt testade statsministern och frågade: ”Om man menar allvar med att välfärden ska komma först måste regeringen nu klargöra vilka extra resurser som kommer till välfärden. Det räcker inte att prata om välfärden. Det är dags att regeringen klargör att kommuner och regioner kommer att få tillräckliga resurser för att klara sin verksamhet.”

Men det kom inget besked.

Vad gäller för Vänersborg? Jag ser framför mig att ovissheten har stor inverkan och gör budgetprocessen osäker och ineffektiv. Mycket värdefull arbetstid kommer att spillas av förvaltningsledningar och förtroendevalda.

Vid överläggningar den 3 och 4 februari kan ett preliminärt kommunalt bokslutsresultat läggas fram. Omvärldsanalysen bekräftar sannolikt det som gäller i alla kommuner – vi går back. Och vi ser inte någon väg ut, om inte ….

Partierna får sedan arbeta med underlaget fram till att budgetberedningen den 15 februari lägger fast ett beslutsförslag inför kommunstyrelsen 26 februari. Då kommer det att finnas ramanvisningar för samtliga nämnder som förenklat säger följande: Senast den 20 april skall nämnden beskriva hur man vill driva verksamheten 2021 utifrån det anslaget som även gällde för 2020. Om era förslag leder till förändringar i verksamheten, så bör ni beskriva för budgetberedningen vilka konsekvenser dessa förändringar för med sig.

Med andra ord, i mars och april nagelfars återigen allt. Möte efter möte sitter enhetschefer och ekonomiansvariga och letar efter något som man inte hittade 2017, inte 2018 och inte heller 2019.

Hur än formuleringarna kommer att se ut, hur än man trollar med orden och siffrorna, det kommer inte att gå ihop. När intäkterna inte förbättras kan utgifterna inte längre hanteras rationellt.

Något besked om ökade statsbidrag kommer ju. Men troligen först när nästan hela den kommunala processen har löpt färdigt. Mycket kommer att i all hast ändras innan fullmäktige dagarna innan midsommar går till omröstning.

Är detta klokt?