Vänsterpartiet och Moderaterna står alltså mycket långt ifrån varandra …

Med förstoringsglaset går det att hitta enstaka notiser i medierna om gårdagens budgetdebatt i riksdagen.

Allting var känt i förväg, det fanns inte plats för nya utspel. 

Januariavtalets fyra partier ansträngde sig på var sitt håll att framhäva vilka egna russin man hade lyckats pytsa in i smeten. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna gick fram var och en för sig, några nya inviter till samarbete märktes inte i debatten. 

Samtliga anföranden och alla replikskiften från fem timmars debatt kan i efterhand läsas i snabbprotokollet eller ses och höras i riksdagens webb-TV.

Här mina två favoriter.

Ulla Anderssons anförande sammanfattade väl Vänsterpartiets invändningar mot kursen som Stefan Löfven angett. Vid rodret står Magdalena Andersson – här ett replikskifte mellan henne och Ulla Andersson, det handlar om arbetsmarknadspolitik och arbetsförmedlingens avveckling.

Tony Haddou rensar bort allt onödigt från sina manuskript, hans anförande och hans repliker är knivskarpa. Anförandet från budgetdebattens skatteronda skall jag lägga in i mitt arkiv.

Tony Haddou lyckades få S-ledamoten från Vänersborg, Jörgen Hellman, tillika ordförande i riksdagens skatteutskott, att komma med ett klassiskt uttalande: 

”Jag förstår Tony Haddous argumentation, för Vänsterpartiet får 70 miljarder mer i inkomster genom sina förslag att höja alla skatter ordentligt. Jag kan konstatera att inget av dessa förslag överensstämmer med Moderaternas skattepolitiska förslag. Vänsterpartiet och Moderaterna står alltså mycket långt ifrån varandra, och vi står väl någonstans i mitten.”

Så är det väl!

På onsdag faller klubban

Varför inte ta och klippa och klistra? På riksdagens hemsida beskrivs kortfattat vad som gäller:

I statens budget finns alla statens inkomster och utgifter som påverkar hur mycket pengar staten måste låna. Den innehåller cirka 500 så kallade anslag för olika utgifter. Ett anslag är en summa pengar och kan gälla maxtaxa i barnomsorgen eller underhåll av vägar. De 500 anslagen i statens budget är grupperade i 27 utgiftsområden.

Regeringen har lämnat förslag till riksdagen: Den 21 september lämnade regeringen in sitt förslag till budget till riksdagen. Budgetpropositionen för 2021 bygger på en överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet.

Under allmänna motionstiden, som i år pågick från 8 september till 6 oktober, kunde riksdagens partier lämna in alternativa förslag till budgetpropositionen i form av budgetmotioner.

Alla 15 utskott arbetar med budgeten, finansutskottet har dock huvudansvaret och föreslår exempelvis om riksdagen ska säga ja eller nej till regeringens förslag om budgetens ramar.

Riksdagen beslutar först om ramarna

Riksdagen beslutar om statens budget i två steg. Först tar riksdagen beslut om budgetens omfattning i stort, det vill säga de övergripande utgiftsramarna. Ramarna bestämmer hur mycket varje utgiftsområde får kosta, de innehåller också en beräkning av statens inkomster för nästa år. 

Debatt i kammaren 25 november: Statens budget 2021 Rambeslutet

Finansutskottets betänkande 2020/21:FiU1

Riksdagen fördelar pengarna mellan utgiftsområdena: I ett andra steg förbereder utskotten förslag till beslut om hur pengarna ska fördelas inom de 27 olika utgiftsområdena.

Riksdagens kammare debatterar och beslutar sedan om förslagen. Därefter sammanställer finansutskottet riksdagens beslut om statens budget i betänkandet 2020/21:FiU10 Statens budget för 2021. Sammanställningen överlämnas till regeringen dagarna före jul.

Så långt texten på riksdagens hemsida.

Än så länge håller kittet för januariöverenskommelsen mellan S, MP och C, L.

På den andra planhalvan finns fyra partier med egna texter: M, SD och KD – helt skilda uppfattningar från det fjärde partiet i opposition, Vänsterpartiet.

På talarlistan har Vänsterpartiet anmält Ulla Andersson och Tony Haddou. Här länkar till Vänsterpartiets reservation;

Riktlinjerna för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken

Och här två tabeller med inget annat än siffror som är ganska enkla att läsa av. Först kolumnen med förslaget från regeringen och C samt L, alltså det som sannolikt vinner efter omröstningen. Sedan fyra kolumner för M, SD, V och KD. Dessa uppgifter är antingen ett tillägg till regeringens förslag eller också ett förslag till minskning eller, vilket markeras med ”0”, ett tillstyrkande av huvudförslaget. 

Den första tabellen visar hur man tänker kring utgiftsramar för 27 utgiftsområden.

Den andra tabellen visar inkomstberäkningar, alltså hur partierna avviker från regeringen i synen på skatter (inkomstskatt, kapitalskatt, skatt på konsumtion).

Fränt och tufft – hur blir svaret?

Riksdagens arbete sker bakom stängda dörrar i en mängd utskott. Allt som sker, allt som sägs i riksdagens kammare är däremot omedelbart offentligt, kan följas i webbsändningar live, eller i efterhand i anslutning till debatten och senast dagen efter svart-på-vitt i snabbprotokollet.

Med andra ord: Det går alldeles utmärkt att tala rakt på sak, om, ja om man har bra på fötterna. Att vara säker på sin sak är en förutsättning när en ledamot ställer en interpellation till något statsråd. 

Tony Haddou, en av Vänsterpartiets yngre ledamöter i riksdagen med en plats på Göteborgsbänken sedan september 2018, ställer sina frågor på områden där han är påläst. Han är partiets ledamot i skatteutskottet och är ersättare i finansutskottet.

I torsdags lämnande Tony Haddou in interpellationen 2020/21:132 Regeringens agerande kring skatteflyktfinansminister Magdalena Andersson kommer att besvara frågorna senast 26 november 2020.

Läs hela interpellationen – här är Haddous avslutande frågor:

1. Varför blockerar och motarbetar ministern viktiga åtgärder för att stoppa skatteflykten?

2. Varför verkar inte ministern för att skärpa kriterierna för EU:s lista över skatteparadis och därmed verka för att unionen applicerar sina kriterier på sina egna medlemsländer?

3. Avser ministern att på något sätt agera för offentlig öppenhet och transparens i skattefrågorna?

4. Tycker ministern att Sverige bör införa en skatteparadisutredning i syfte att ta fram förslag för att stoppa utförseln av pengar till skatteparadisen?

Dags att tänka till

Spekulationen är igång – hur ska det sluta?

Det bästa är nog att tänka till innan man talar högt.

Jag lägger märke till att det är ont om uttalanden – nu när även andra försöket att nå ett avtal blev utan resultat. Det blir ingen tredje gång!

Om SVT på sin nyhetssida lämna rätt information, då kan vi jämföra med Töijers utredning. Den är ute på remiss och alla remissvar och övriga yttranden förväntas komma in till arbetsmarknadsdepartementet senast 26 oktober. Mycket läsning framöver.

Under tiden finns en skrift som är lättläst och mycket aktuell. Dels för att det som skildras är i färsk minne, dels för att vi snart ”kan vara där igen”. 

134 dagar – Om regeringsbildningen efter valet 2018”. Talmannen Andreas Norlén var värd för ett seminarium i onsdags.

Här ett litet avsnitt i slutet av boken med rubriken ”Lärdomar”:

Denna förutsättning gällde dock inte efter valet 2018 – flera av de mest kontroversiella punkterna i Januariavtalet handlar ju om arbetsmarknadspolitiken, vilket för övrigt också var den avgörande stridsfrågan i flera av 1920-talets regeringskriser. Vi tror inte heller att lärdomen från regeringsbildningen 2018–2019 är att försöka undvika framtida motsvarigheter till Januariavtalet. Den viktigaste lärdomen är att undvika regeringssamarbeten som präglas av misstro och osäkerhet, och skriftliga överenskommelser är ett verktyg som brukar användas för just det ändamålet (Timmermans 2006). Det kommer att bli lättare att bilda regeringar i framtiden om partierna lyckas reducera osäkerheten och misstron partierna emellan genom noggranna förberedelser. Det är mot denna bakgrund man bör se ansträngningarna från partierna bakom Januariavtalet att inte bryta avtalet. Efterlevnaden av ett ingånget avtal är en viktig signal inför framtida förhandlingar. De partier som visar sig vara opålitliga kommer att få svårare att nå en förhandlingslösning nästa gång, medan de som respekterar ingångna avtal kommer att ha lättare att ingå nya. Även de partier som nu står utanför regeringssamarbetet har emellertid något att lära av de misslyckade förhandlingarna i december 2018. En sådan lärdom handlar om vikten av att vara ödmjuk inför varandras skiftande förhandlingskulturer och att vara lyhörd för signaler om att vissa förslag inte kommer att kunna accepteras internt i något eller några av de förhandlande partierna.

Många tänkvärda slutsatser, och visst känns det, som om det när som helst behövs handledning för att hantera nästa kris bättre.

Politologen vaknar

Visserligen begränsar jag mig till en mindre insats på det lokala och kommunalpolitiska fältet, men tiden räcker också till utflykter ”högre upp”.

Om en vecka inbjuder riksdagens talman Andreas Norlén att (digitalt) närvara vid ett seminarium i Förstakammarsalen: ”134 dagar – om regeringsbildningen efter valet 2018”.

I samband med seminariet släpps boken ”134 dagar” som sammanfattar och analyserar processen under regeringsbildningen.

Det noteras att studien besvarar följande frågor:

  • Varför bildades en regering med just S och MP?

  • Varför tog det så lång tid?

  • Hur fungerade regelverket?

Två år senare finns fler frågor. En viktig sådan: Hur kunde det hålla så länge? En annan: Kommer det att hålla fram till nästa ordinarie val i september 2022? 

Mycket tyder på att nästa regeringsbildning mycket väl kan bli lika besvärlig.

Det finns många dokument och allehanda uttalanden som ger vid handen att inga klara majoriteter tycks vara på väg att bildas. 

Nu senast är det fyra motioner från fyra oppositionspartier som var och en tar ställning till budgetpropositionen som januariöverenskommelsens fyra partier gemensamt har lagt fram. Där finns allt som fyra partier har accepterat som ett gemensamt dokument. Samtidigt kan vi höra enskilda företrädare yttra sig om vissa delar i propositionen så som man befinner sig i opposition till sig själv.

Det finns mycket material för ytterligare några politologer, eller statsvetare som fortfarande tycks vara ordet många föredrar, att ge sig på i nästa studie. I deras underlag återfinns då säkerligen fyra motioner som berättar vad som gäller hösten 2020, i en tid av stor oro och turbulens.

Sverige förtjänar bättre

Knäck arbetslösheten och bekämpa kriminaliteten

Investera i Sverige

Vägen ut ur krisen – en plan för jämlikhet och grön omställning

Och så tillbaka till vardagen – jag inväntar att höra hur dagens kommunstyrelse i kommunhuset i Vänersborg avlöpte. 

Många texter, värdefulla texter

När beskedet sent omsider kom att kommunens budgetbeslut skulle fastställas vid fullmäktiges novembermöte, då blev det plötsligt tid över att bevaka annat som kommer att spela en stor roll även lokalt.

Jag kan räkna upp snabbt:

  • Oppositionspartierna i riksdagen lämnar sina budgetmotioner – kan oheliga allianser förändra regeringens förslag?
  • Dragkampen om LAS-utredningen – remissförfarandet avslutas 26 oktober och remissyttrandena börjar komma in
  • En viktig utredning på utbildningsområdet är också ute på remiss – alla yttranden måste inkomma senast 30 november: SOU 2020:33 ”Utredningen om planering och dimensionering av komvux och gymnasieskola”.
  • Kommer migrationskommitténs misslyckande ändå att skickas ut på remiss? Och om ja, alla punkter eller bara ett antal punkter? 
  • Den allmänna motionstiden i riksdagen pågår för fullt – hittills har det kommit in 2702 motioner, min uppmärksamhet gäller främst motionerna från Vänsterpartiet, så här långt 70 i antalet.

Budgetpropositionen och budgetmotioner är en heltidssysselsättning och mer än så. Det normala är ju att regeringen står bakom sina förslag. Men vid ett antal pressträffar sågs endast företrädare för C och L som med emfas framhöll framgångar vid förhandlingsbordet. Och som ett brev på posten svarade något statsråd på journalisternas enträgna frågor: Jovisst, det var inte så vi ville prioritera, men …  Det är nog tur att riksdagens personal är kompetent och vaken, för diskussionerna i diverse utskott behöver till slut landa i tydliga texter i alla betänkanden. Och när det sedan blir omröstning i riksdagens kammare, misstänker jag att gruppledarna behöver vifta febrilt: Här står vi bakom, här röstar vi på avslag och här är det klokt att avstå …

LAS-utredningen och arbetsmarknadens parters eventuella nya försök att nå ett avtal bevakas i alla medier – ändå ser jag emot att direkt kunna ta del av tankarna från tunga remissinstanser. Arbetsrätt borde kunna vara så enkelt egentligen, men idag saknas förutsättningar för kloka lösningar. 

Lars Stjernkvist summerade några års arbete med den stora gymnasie- och komvuxutredningen innan pandemin hade ställt till det för branscher, enskilda företag och alla som var ute på den oroliga arbetsmarknaden eller ville tillträda ett efterlängtat jobb. Remisserna skrevs under intryck av det kaos som snabbt växte. Statsråden Eva Nordmark och Anna Ekström kallar varannan vecka till en pressbriefing där nya åtgärder föreslås. Dessa akuta frågor leder ännu längre från det som jag ser som Stjernkvists stora svek – han undvek att tala klartext om vilken negativ roll de privata utbildningsföretagens affärstänkande spelar. 

Statsrådet Morgan Johansson låtsas vara tondöv – han vill att migrationskommitténs hela paket med samtliga förslag skall ut på remiss. När Miljöpartiet efter vändningen av Preem nu slipper att behöva ta striden till den yttersta gränsen, så återstå att se vad som sker på migrationsområdet. Dagligen kommer nya berättelser som avslöjar att den enskilda människan är det sista somliga migrationspolitiker har i åtanke när man tävlar om att vara den tuffaste av dem alla. Vad är det som har hänt efter 2015? 

Motionerna är roliga. Även om Vänsterpartiets tunga motioner får det mesta av min tid, så klickar jag mig fram till enstaka motioner från andra partier. Det kan vara någon folkvald som tar upp en fråga så lokal att jag frågar mig vad riksdagen egentligen har att ”göra med saken”. Mindre gulliga och inte alls putslustiga är motionerna från SD. För det första är det ett förfärligt stort antal motioner, dessutom ett antal gånger samma spörsmål i olika motioner från olika SD-ledamöter, samordning verkar saknas. För det andra är det den så fullständigt öppna argumentationen som Björn Söder ägnar sig åt i sina texter. Fascinerande!

Tja, inte alla texter är värdefulla, jag får rätta mig.

I övrigt gäller en ”deadline” – fram till 16:30 tisdag 6 oktober kan motionerna lämnas in, sedan stängs luckan för den ”allmänna motionstiden” den här gången. 

Regionala skyddsombud – något att tvista om?

Visserligen ligger fokus för stunden på Gudmund Toijers utredning som presenterades i måndags. Vad som ska hända kring diverse förslag för den ”moderniserade arbetsrätten” är tämligen oviss.

Jag lyssnade igår på ett samtal med Jonas Sjöstedt, Ciczie Weidby och Gunnar Westin, som håller i Vänsterpartiets ”fackliga trådar”. Nog delar jag uppfattningen att utredningen helst inte alls bör gå vidare på vägen ”utredning – remiss – proposition och lagstiftning”.

Samtalet berörde också förvirringen på olika håll. Partierna bakom januariöverenskommelsen gör helt olika bedömningar. Socialdemokraterna är på kollisionskurs med LO. Inom socialdemokratin hörs växande protester.

Den som vill ta till sig en sammanfattning av alla invändningar mot utredningen bör läsa den nyss publicerade rapporten från Katalys: ”Därför måste LAS-utredningen skrotas!” Det känns bra att Vänsterpartiets linje har varit tydligt och konsekvent från första ögonblicket.

Det framkom också i onsdagens riksdagsdebatt kring en annan men närliggande fråga:  ”Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden”.

Man kan läsa protokollet – än bättre är att granska partiernas ståndpunkter i efterhand på riksdagens webb-TV. Här gällde inte Coronakrisens borgfred som i övrigt präglar det mesta på Helgeandsholmen, i såväl anförandena som i replikskiften blev det rakt och öppet.

Ali Esbati, V, förklarade vad han ville nå med sitt inlägg: ”Tyvärr är det ofta nödvändigt, när vi debatterar arbetsmarknadspolitiska frågor, att använda en del talartid till att helt enkelt förklara relativt grundläggande fakta om vad människor håller på med på svensk arbetsmarknad för kamraterna från de borgerliga partierna.

Även arbetsmarknadsministern Eva Nordmark deltog. Hon förklarade varför hon med denna proposition ville utöka skyddsombudens tillträdesrätt.

Eva Nordmark hade tre replikskiften med företrädare för M, KD och SD. Ali Esbati utbytte repliker med M, SD och C. L hade ett anförande och man gick vidare i talarlistan. MP deltog inte i debatten.

Hur slutade allt? S, MP och V hade två gemensamma reservationer i utskottets betänkande. Omröstningen slutade två gånger med siffrorna 32 mot 23. Fem partier vann i omröstningen: M, KD, SD, C samt L.

Eva Nordmark (och Stefan Löfven) fick sig ytterligare en tankeställare.

Grundläggande balans?

Sällan har debatten tagit så hög fart innan utredningen ens hann lämnas över. Först på måndag kommer Eva Nordmark ta emot utredningen ”En moderniserad arbetsrätt”.

Igår torsdag passade Ciczie Weidby, Vänsterpartiet, på att ställa en fråga om ”Förändringar av LAS” till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark:

Anf. 14 CICZIE WEIDBY (V): Fru talman! Solidaritet mellan arbetare och facklig kamp för gemensamma intressen är den viktigaste anledningen till att vi har den anställningstrygghet som vi har i dag. Av allt att döma kommer LAS-utredningen på måndag att tillintetgöra stora delar av den tryggheten. På mindre företag kommer det i praktiken att råda fri sparkningsrätt. På många arbetsplatser riskerar det fackliga arbetet att upphöra helt, som ett resultat av att arbetsköparna ges en närmast oinskränkt makt. Det kommer att underminera den svenska modellen, med konstruktiva förhandlingar mellan parterna. Min fråga till Eva Nordmark blir: Om parterna inte kommer överens, kommer den socialdemokratiskt ledda regeringen ändå att gå vidare med och lägga fram vad som kommer att bli den mest fackföreningsfientliga lagstiftning som någon regering har lagt fram på decennier?

Anf. 15 Arbetsmarknadsminister EVA NORDMARK (S): Fru talman! Tack, Ciczie Weidby, för frågan! Som alla känner till är detta en utredning som kommer med sitt förslag på måndag. Jag som statsråd kommenterar inte enskilda delar i utredningens förslag innan jag har tagit emot det. Men det som är viktigt för mig att säga är att vi är överens, mellan regeringen och samarbetspartierna, om att utveckla och modernisera arbetsrätten på ett sätt som gör att arbetsgivare får en möjlighet till ökad flexibilitet och att tryggheten för löntagarna ökar.

Anf. 16 CICZIE WEIDBY (V): Fru talman! Vi behöver mer trygghet på arbets-marknaden, inte mindre. Ska vi modernisera arbetsrätten och anpassa den efter dagens arbetsmarknad borde vi börja med att avskaffa allmän visstid, förbjuda hyvlingar och lagstifta om rätt till heltid. Låt inte nyliberalerna i Centerpartiet riva ned den anställningstrygghet som vi har i dag!

Anf. 17 Arbetsmarknadsminister EVA NORDMARK (S): Fru talman! Vi är helt överens, jag och Ciczie Weidby, om vikten av trygga villkor på svensk arbets-marknad för löntagarna. Men Sverige är ett litet, konkurrensutsatt land, där vi behöver säkerställa goda villkor för både företag och löntagare. Mitt svar och mitt besked är: Om parterna inte kommer överens – vi hoppas att de kommer överens – är jag beredd att ta mitt ansvar och lägga fram förslag som handlar om att säkerställa både ökad flexibilitet och ökad trygghet.

En stund senare kom en fråga från Johanna Haraldsson, partikamrat till arbetsmarknadsministern:  ”En grundläggande balans mellan arbetsmarknadens parter”

Anf. 26 JOHANNA HARALDSSON (S): Fru talman! Jag vill ställa en fråga till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark. På måndag tar arbetsmarknadsministern emot utredningen om en moderniserad arbetsrätt, men efter läckor av utredningens innehåll har det redan under den här veckan framkommit kritik mot utredningen från flera fackföreningar. Bland annat anser man att utredningen inte lever upp till januariavtalets skrivningar om upprätthållande av balansen mellan parterna på arbetsmarknaden. Då undrar jag: Vad menar regeringen med att en grundläggande balans mellan parterna ska upprätthållas?

Anf. 27 Arbetsmarknadsminister EVA NORDMARK (S): Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Det handlar om en grundläggande maktbalans mellan arbetsmarknadens parter. Om man ändrar arbetsrätten kan man aldrig göra det lättvindigt. Om man gör det på ett sätt som slår till fördel för antingen arbetsgivare eller arbetstagare finns det stor risk för att vi som politiker minskar incitamenten för parterna att teckna kollektivavtal och komma överens. På svensk arbetsmarknad i dag har vi över 660 kollektivavtal, och man levererar flexibilitet, branschanpassning och trygghet. Det är detta som är själva grunden till att vi behöver upprätthålla balansen mellan parterna på svensk arbetsmarknad även om vi ändrar i arbetsrätten.

[Texterna saxades från riksdagens snabbprotokoll, frågor och svar finns också på riksdagens webb-TV]

Ingen fara, bara lite mer otakt

Två veckor sedan det senaste inlägget på denna blogg. Vad förklarar pausen?

Det ligger mycket i det som Ali Esbati inledde sitt anförande med i riksdagsdebatten igår: ”Det är på sätt och vis lite lugnande att mitt under extraordinära pandemitider hålla på med den ordinarie ärendehanteringen i riksdagen.”

Min mest aktiva insats gäller ju små och stora frågor som hanteras i den kommunala politiken. Där kan jag inte känna mig lugn. När allt och alla på mycket kort tid har anpassat sig och hanterar kontakter, samtal, diskussioner, överläggningar och överenskommelser med stöd av allehanda digitala verktyg, så konfronteras jag med en annan situation. Inför gårdagens sammanträde i kommunstyrelsen ingen som helst kontakt, efter mötet samma tystnad.

Vore det inte för partikamraten Stefan Kärvlings blogg, total tystnad. Men Stefan måste på samma sätt som jag avstå från att fysiskt närvara där frågorna avgörs.

Visst finns det annat som i allra högsta grad intresserar. Vad förändras nu, hur och varför, vilka förändringar blir bestående när krisen ebbar ut?

Även Ali Esbati vet mycket väl att det i den ”ordinarie ärendehanteringen” redan nu går att avläsa mycket skilda förväntningar om tiden efter covid-19.

Christina Höj Larsen uttryckte det så här igår: ”Coronakrisen blixtbelyser vårt samhälle. Den blixtbelyser dess starkaste sidor av sammanhållning, gemenskap och människor som gör sitt bästa i samhällets alla delar för att hjälpas åt att få vardag och välfärd att fungera. Men krisen blixtbelyser även samhällets svagaste sidor med klassklyftor, ojämlikhet, revor i välfärd och trygghetssystem samt privatiseringarnas pris.”

Det var en full arbetsdag för de riksdagsledamöter som var på plats, av 349 är det endast 55 som genom en överenskommelse utgör den ”kvittade” riksdagen.

För Vänsterpartiet argumenterade Jessica Wetterling i frågor som tillhör dels justitieutskottet, dels socialutskottet: ”Stöd till personer med funktionsnedsättning”.

Partiets ledamot i kulturutskottet, Vasiliki Tsouplaki, debatterade tre betänkanden, däribland ”Civila samhället, inklusive idrott och folkbildning” och ”Kultur för alla”.  Hon har en anmärkningsvärd förmåga att rikta strålkastarljuset på de mest ömmande punkterna utan att förlora sig i detaljerna. För alla som sysslar med dessa frågor på lokal plan ger Vasiliki god handledning.

Ali Esbati då? Han var uppe i kammarens första ärende under den långa arbetsdagen. Andra meningen i anförandet berättade: ”Vi diskuterar nu ett betänkande med den klatschiga titeln ”Riksrevisionens rapport om stöd till start av näringsverksamhet – långsiktiga effekter och Arbetsförmedlingens arbetssätt.”

En briljant genomlysning av en revisionsrapport som säger mer än vad somliga vill låtsas om. Det blev tydligt i ett flertal andra inlägg från de andra partiernas företrädare. Anmärkningsvärt i övrigt var att Centerpartiet, som är det mest drivande parti bakom Arbetsförmedlingens radikala förändring, inte yttrade sig.

Christina Höj Larsen debatterade på en punkt, där tre betänkanden från socialförsäkringsutskottet togs upp gemensamt: ”Migration och asylpolitik, Anhöriginvandring och Arbetskraftsinvandring”. Återigen ett manuskript som visade på noggranna förberedelser inför liknande debatter, med skarpa poäng och formuleringar. Christina Höj Larsen är kämpen!

Det pågår ett arbete i den parlamentariska kommittén som skall leda till ett nytt beslut om den framtida svenska migrationspolitiken. Men i gårdagens debatt blev positionerna tydliga, åtminstone från de flesta partierna. Inte från alla. Det såg man när Carina Ohlsson, S, och Rasmus Ling, MP, pressades av Maria Malmer Stenergard, M, att svara på frågan om ”gymnasielagen – vad vill ni göra nu?”. Här blev Carina Ohlssons sista ord i replikskiftet: ”Det är det svar jag ger nu.”

Jag rekommenderar en titt i gårdagens snabbprotokoll eller att höra och se några debattinlägg i efterhand på riksdagens webb-TV.

För egen del, visst beklagar jag att Vänsterpartiet lokalt visar sin oförmåga till anpassning till den rådande situationen, men nog fyller jag min tid. I dagens GP finns det en välskriven debattartikel från Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt: ”Sverige behöver en långsiktig statlig investeringsplan”. Och idag presenterar Ulla Andersson partiets motion om vårens budgetproposition.

Även nu – tydlighet behövs

Igår resonerade jag med mig själv. Då skrev jag: ”Det tycks mig vara det rätta sättet att förhålla sig. ”Slut upp” och visa att du tar ansvar. Men låt inte bli att påtala det som du anser bör ändras i grunden, låt inte heller bli att påkalla rättelser av enskilda mindre frågor om du anser att det behövs.”

Jag följer upp med två texter från riksdagens snabbprotokoll. Ulla Andersson förde Vänsterpartiets talan i torsdags, när den decimerade riksdagen ställde sig bakom finansutskottets betänkande 2019/20:FiU51 ”Extra ändringsbudget för 2020 – Stöd vid korttidsarbete och andra åtgärder med anledning av coronaviruset”. På fredagen  stod Ali Esbati i talarstolen, när en fjärde extra ändringsbudget diskuterades: 2019/2020:FiU55 ”Extra ändringsbudget för 2020 – Ytterligare åtgärder på skatteområdet med anledning av coronaviruset”.

Ulla Andersson tillstyrkte för Vänsterpartiet utskottets betänkande i sin helhet. Flera centrala synpunkter hade hon lyckats få gehör för i finansutskottet. Men Ulla Anderssons markeringar gick inte att ta miste på. Redan i inledningen anförde hon: ”Vi kan tydligt se klassamhället i coronakrisens spår. Vi ser det i hur de klassrelaterade sjukdomarna ökar risken för att drabbas av viruset. Vi ser det i skattesänkningarnas spår i hur välfärden har blivit underfinansierad och hur de anställda inte räcker till. Vi ser det i vilka som kan arbeta hemma och vilka som måste åka till jobbet. Vi ser det i om man har råd att stanna hemma eller inte när man blir sjuk.”

Ulla Andersson passade också på att kommentera januaripartiernas utspel om ”pengar till välfärdssektorn” som skedde kort tid innan denna debatt i riksdagens kammare. ”I dag har man presenterat 15 miljarder i år till kommunsektorn och 12 ½ miljard framåt. Med det tillskottet kan vi konstatera att besparingarna nästa år beräknas bli ungefär 20–30 miljarder i kommunsektorn. Det betyder att 40 000–60 000 anställda kanske inte kan fortsätta att jobba.”

Ali Esbati förklarade först partiets inställning: ”Som jag påpekade inledningsvis har Vänsterpartiet hittills stött alla de åtgärder som regeringen lagt fram. Vi ser det som helt nödvändigt att staten i den här situationen tar ansvar för att hjälpa också branscher och företag att överleva. Det handlar om kunnande som byggts upp, om investeringar som gjorts och om sysselsättning som annars kan försvinna i onödan och göra oss alla fattigare som samhälle.

Men fortfarande finns anledning att kritiskt granska alla förslag: ”Någon ordning måste det ändå vara även i krispaketstider. Den sociala och klassmässiga balansen i nödlösningar och stimulansåtgärder kan inte vara så skev som den riskerar att ytterligare bli med den här bredpensliga överföringen i 25–30-miljarders-klassen till företagsägare.

Varpå Ali Esbati avslutade med en hänvisning till Vänsterpartiets reservation: ”Vänsterpartiet avvisar alltså regeringens förslag i den form det nu ligger på riksdagens bord, gällande just sänkta arbetsgivaravgifter.”

Hela debatten kan ses och höras i efterhand på riksdagens webb-TV:

Torsdag 2 april och fredag 3 april

Länkar till snabbprotokoll finns här:

Torsdag 2 april och fredag 3 april