Regionala skyddsombud – något att tvista om?

Visserligen ligger fokus för stunden på Gudmund Toijers utredning som presenterades i måndags. Vad som ska hända kring diverse förslag för den ”moderniserade arbetsrätten” är tämligen oviss.

Jag lyssnade igår på ett samtal med Jonas Sjöstedt, Ciczie Weidby och Gunnar Westin, som håller i Vänsterpartiets ”fackliga trådar”. Nog delar jag uppfattningen att utredningen helst inte alls bör gå vidare på vägen ”utredning – remiss – proposition och lagstiftning”.

Samtalet berörde också förvirringen på olika håll. Partierna bakom januariöverenskommelsen gör helt olika bedömningar. Socialdemokraterna är på kollisionskurs med LO. Inom socialdemokratin hörs växande protester.

Den som vill ta till sig en sammanfattning av alla invändningar mot utredningen bör läsa den nyss publicerade rapporten från Katalys: ”Därför måste LAS-utredningen skrotas!” Det känns bra att Vänsterpartiets linje har varit tydligt och konsekvent från första ögonblicket.

Det framkom också i onsdagens riksdagsdebatt kring en annan men närliggande fråga:  ”Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden”.

Man kan läsa protokollet – än bättre är att granska partiernas ståndpunkter i efterhand på riksdagens webb-TV. Här gällde inte Coronakrisens borgfred som i övrigt präglar det mesta på Helgeandsholmen, i såväl anförandena som i replikskiften blev det rakt och öppet.

Ali Esbati, V, förklarade vad han ville nå med sitt inlägg: ”Tyvärr är det ofta nödvändigt, när vi debatterar arbetsmarknadspolitiska frågor, att använda en del talartid till att helt enkelt förklara relativt grundläggande fakta om vad människor håller på med på svensk arbetsmarknad för kamraterna från de borgerliga partierna.

Även arbetsmarknadsministern Eva Nordmark deltog. Hon förklarade varför hon med denna proposition ville utöka skyddsombudens tillträdesrätt.

Eva Nordmark hade tre replikskiften med företrädare för M, KD och SD. Ali Esbati utbytte repliker med M, SD och C. L hade ett anförande och man gick vidare i talarlistan. MP deltog inte i debatten.

Hur slutade allt? S, MP och V hade två gemensamma reservationer i utskottets betänkande. Omröstningen slutade två gånger med siffrorna 32 mot 23. Fem partier vann i omröstningen: M, KD, SD, C samt L.

Eva Nordmark (och Stefan Löfven) fick sig ytterligare en tankeställare.

Grundläggande balans?

Sällan har debatten tagit så hög fart innan utredningen ens hann lämnas över. Först på måndag kommer Eva Nordmark ta emot utredningen ”En moderniserad arbetsrätt”.

Igår torsdag passade Ciczie Weidby, Vänsterpartiet, på att ställa en fråga om ”Förändringar av LAS” till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark:

Anf. 14 CICZIE WEIDBY (V): Fru talman! Solidaritet mellan arbetare och facklig kamp för gemensamma intressen är den viktigaste anledningen till att vi har den anställningstrygghet som vi har i dag. Av allt att döma kommer LAS-utredningen på måndag att tillintetgöra stora delar av den tryggheten. På mindre företag kommer det i praktiken att råda fri sparkningsrätt. På många arbetsplatser riskerar det fackliga arbetet att upphöra helt, som ett resultat av att arbetsköparna ges en närmast oinskränkt makt. Det kommer att underminera den svenska modellen, med konstruktiva förhandlingar mellan parterna. Min fråga till Eva Nordmark blir: Om parterna inte kommer överens, kommer den socialdemokratiskt ledda regeringen ändå att gå vidare med och lägga fram vad som kommer att bli den mest fackföreningsfientliga lagstiftning som någon regering har lagt fram på decennier?

Anf. 15 Arbetsmarknadsminister EVA NORDMARK (S): Fru talman! Tack, Ciczie Weidby, för frågan! Som alla känner till är detta en utredning som kommer med sitt förslag på måndag. Jag som statsråd kommenterar inte enskilda delar i utredningens förslag innan jag har tagit emot det. Men det som är viktigt för mig att säga är att vi är överens, mellan regeringen och samarbetspartierna, om att utveckla och modernisera arbetsrätten på ett sätt som gör att arbetsgivare får en möjlighet till ökad flexibilitet och att tryggheten för löntagarna ökar.

Anf. 16 CICZIE WEIDBY (V): Fru talman! Vi behöver mer trygghet på arbets-marknaden, inte mindre. Ska vi modernisera arbetsrätten och anpassa den efter dagens arbetsmarknad borde vi börja med att avskaffa allmän visstid, förbjuda hyvlingar och lagstifta om rätt till heltid. Låt inte nyliberalerna i Centerpartiet riva ned den anställningstrygghet som vi har i dag!

Anf. 17 Arbetsmarknadsminister EVA NORDMARK (S): Fru talman! Vi är helt överens, jag och Ciczie Weidby, om vikten av trygga villkor på svensk arbets-marknad för löntagarna. Men Sverige är ett litet, konkurrensutsatt land, där vi behöver säkerställa goda villkor för både företag och löntagare. Mitt svar och mitt besked är: Om parterna inte kommer överens – vi hoppas att de kommer överens – är jag beredd att ta mitt ansvar och lägga fram förslag som handlar om att säkerställa både ökad flexibilitet och ökad trygghet.

En stund senare kom en fråga från Johanna Haraldsson, partikamrat till arbetsmarknadsministern:  ”En grundläggande balans mellan arbetsmarknadens parter”

Anf. 26 JOHANNA HARALDSSON (S): Fru talman! Jag vill ställa en fråga till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark. På måndag tar arbetsmarknadsministern emot utredningen om en moderniserad arbetsrätt, men efter läckor av utredningens innehåll har det redan under den här veckan framkommit kritik mot utredningen från flera fackföreningar. Bland annat anser man att utredningen inte lever upp till januariavtalets skrivningar om upprätthållande av balansen mellan parterna på arbetsmarknaden. Då undrar jag: Vad menar regeringen med att en grundläggande balans mellan parterna ska upprätthållas?

Anf. 27 Arbetsmarknadsminister EVA NORDMARK (S): Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Det handlar om en grundläggande maktbalans mellan arbetsmarknadens parter. Om man ändrar arbetsrätten kan man aldrig göra det lättvindigt. Om man gör det på ett sätt som slår till fördel för antingen arbetsgivare eller arbetstagare finns det stor risk för att vi som politiker minskar incitamenten för parterna att teckna kollektivavtal och komma överens. På svensk arbetsmarknad i dag har vi över 660 kollektivavtal, och man levererar flexibilitet, branschanpassning och trygghet. Det är detta som är själva grunden till att vi behöver upprätthålla balansen mellan parterna på svensk arbetsmarknad även om vi ändrar i arbetsrätten.

[Texterna saxades från riksdagens snabbprotokoll, frågor och svar finns också på riksdagens webb-TV]

Ingen fara, bara lite mer otakt

Två veckor sedan det senaste inlägget på denna blogg. Vad förklarar pausen?

Det ligger mycket i det som Ali Esbati inledde sitt anförande med i riksdagsdebatten igår: ”Det är på sätt och vis lite lugnande att mitt under extraordinära pandemitider hålla på med den ordinarie ärendehanteringen i riksdagen.”

Min mest aktiva insats gäller ju små och stora frågor som hanteras i den kommunala politiken. Där kan jag inte känna mig lugn. När allt och alla på mycket kort tid har anpassat sig och hanterar kontakter, samtal, diskussioner, överläggningar och överenskommelser med stöd av allehanda digitala verktyg, så konfronteras jag med en annan situation. Inför gårdagens sammanträde i kommunstyrelsen ingen som helst kontakt, efter mötet samma tystnad.

Vore det inte för partikamraten Stefan Kärvlings blogg, total tystnad. Men Stefan måste på samma sätt som jag avstå från att fysiskt närvara där frågorna avgörs.

Visst finns det annat som i allra högsta grad intresserar. Vad förändras nu, hur och varför, vilka förändringar blir bestående när krisen ebbar ut?

Även Ali Esbati vet mycket väl att det i den ”ordinarie ärendehanteringen” redan nu går att avläsa mycket skilda förväntningar om tiden efter covid-19.

Christina Höj Larsen uttryckte det så här igår: ”Coronakrisen blixtbelyser vårt samhälle. Den blixtbelyser dess starkaste sidor av sammanhållning, gemenskap och människor som gör sitt bästa i samhällets alla delar för att hjälpas åt att få vardag och välfärd att fungera. Men krisen blixtbelyser även samhällets svagaste sidor med klassklyftor, ojämlikhet, revor i välfärd och trygghetssystem samt privatiseringarnas pris.”

Det var en full arbetsdag för de riksdagsledamöter som var på plats, av 349 är det endast 55 som genom en överenskommelse utgör den ”kvittade” riksdagen.

För Vänsterpartiet argumenterade Jessica Wetterling i frågor som tillhör dels justitieutskottet, dels socialutskottet: ”Stöd till personer med funktionsnedsättning”.

Partiets ledamot i kulturutskottet, Vasiliki Tsouplaki, debatterade tre betänkanden, däribland ”Civila samhället, inklusive idrott och folkbildning” och ”Kultur för alla”.  Hon har en anmärkningsvärd förmåga att rikta strålkastarljuset på de mest ömmande punkterna utan att förlora sig i detaljerna. För alla som sysslar med dessa frågor på lokal plan ger Vasiliki god handledning.

Ali Esbati då? Han var uppe i kammarens första ärende under den långa arbetsdagen. Andra meningen i anförandet berättade: ”Vi diskuterar nu ett betänkande med den klatschiga titeln ”Riksrevisionens rapport om stöd till start av näringsverksamhet – långsiktiga effekter och Arbetsförmedlingens arbetssätt.”

En briljant genomlysning av en revisionsrapport som säger mer än vad somliga vill låtsas om. Det blev tydligt i ett flertal andra inlägg från de andra partiernas företrädare. Anmärkningsvärt i övrigt var att Centerpartiet, som är det mest drivande parti bakom Arbetsförmedlingens radikala förändring, inte yttrade sig.

Christina Höj Larsen debatterade på en punkt, där tre betänkanden från socialförsäkringsutskottet togs upp gemensamt: ”Migration och asylpolitik, Anhöriginvandring och Arbetskraftsinvandring”. Återigen ett manuskript som visade på noggranna förberedelser inför liknande debatter, med skarpa poäng och formuleringar. Christina Höj Larsen är kämpen!

Det pågår ett arbete i den parlamentariska kommittén som skall leda till ett nytt beslut om den framtida svenska migrationspolitiken. Men i gårdagens debatt blev positionerna tydliga, åtminstone från de flesta partierna. Inte från alla. Det såg man när Carina Ohlsson, S, och Rasmus Ling, MP, pressades av Maria Malmer Stenergard, M, att svara på frågan om ”gymnasielagen – vad vill ni göra nu?”. Här blev Carina Ohlssons sista ord i replikskiftet: ”Det är det svar jag ger nu.”

Jag rekommenderar en titt i gårdagens snabbprotokoll eller att höra och se några debattinlägg i efterhand på riksdagens webb-TV.

För egen del, visst beklagar jag att Vänsterpartiet lokalt visar sin oförmåga till anpassning till den rådande situationen, men nog fyller jag min tid. I dagens GP finns det en välskriven debattartikel från Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt: ”Sverige behöver en långsiktig statlig investeringsplan”. Och idag presenterar Ulla Andersson partiets motion om vårens budgetproposition.

Även nu – tydlighet behövs

Igår resonerade jag med mig själv. Då skrev jag: ”Det tycks mig vara det rätta sättet att förhålla sig. ”Slut upp” och visa att du tar ansvar. Men låt inte bli att påtala det som du anser bör ändras i grunden, låt inte heller bli att påkalla rättelser av enskilda mindre frågor om du anser att det behövs.”

Jag följer upp med två texter från riksdagens snabbprotokoll. Ulla Andersson förde Vänsterpartiets talan i torsdags, när den decimerade riksdagen ställde sig bakom finansutskottets betänkande 2019/20:FiU51 ”Extra ändringsbudget för 2020 – Stöd vid korttidsarbete och andra åtgärder med anledning av coronaviruset”. På fredagen  stod Ali Esbati i talarstolen, när en fjärde extra ändringsbudget diskuterades: 2019/2020:FiU55 ”Extra ändringsbudget för 2020 – Ytterligare åtgärder på skatteområdet med anledning av coronaviruset”.

Ulla Andersson tillstyrkte för Vänsterpartiet utskottets betänkande i sin helhet. Flera centrala synpunkter hade hon lyckats få gehör för i finansutskottet. Men Ulla Anderssons markeringar gick inte att ta miste på. Redan i inledningen anförde hon: ”Vi kan tydligt se klassamhället i coronakrisens spår. Vi ser det i hur de klassrelaterade sjukdomarna ökar risken för att drabbas av viruset. Vi ser det i skattesänkningarnas spår i hur välfärden har blivit underfinansierad och hur de anställda inte räcker till. Vi ser det i vilka som kan arbeta hemma och vilka som måste åka till jobbet. Vi ser det i om man har råd att stanna hemma eller inte när man blir sjuk.”

Ulla Andersson passade också på att kommentera januaripartiernas utspel om ”pengar till välfärdssektorn” som skedde kort tid innan denna debatt i riksdagens kammare. ”I dag har man presenterat 15 miljarder i år till kommunsektorn och 12 ½ miljard framåt. Med det tillskottet kan vi konstatera att besparingarna nästa år beräknas bli ungefär 20–30 miljarder i kommunsektorn. Det betyder att 40 000–60 000 anställda kanske inte kan fortsätta att jobba.”

Ali Esbati förklarade först partiets inställning: ”Som jag påpekade inledningsvis har Vänsterpartiet hittills stött alla de åtgärder som regeringen lagt fram. Vi ser det som helt nödvändigt att staten i den här situationen tar ansvar för att hjälpa också branscher och företag att överleva. Det handlar om kunnande som byggts upp, om investeringar som gjorts och om sysselsättning som annars kan försvinna i onödan och göra oss alla fattigare som samhälle.

Men fortfarande finns anledning att kritiskt granska alla förslag: ”Någon ordning måste det ändå vara även i krispaketstider. Den sociala och klassmässiga balansen i nödlösningar och stimulansåtgärder kan inte vara så skev som den riskerar att ytterligare bli med den här bredpensliga överföringen i 25–30-miljarders-klassen till företagsägare.

Varpå Ali Esbati avslutade med en hänvisning till Vänsterpartiets reservation: ”Vänsterpartiet avvisar alltså regeringens förslag i den form det nu ligger på riksdagens bord, gällande just sänkta arbetsgivaravgifter.”

Hela debatten kan ses och höras i efterhand på riksdagens webb-TV:

Torsdag 2 april och fredag 3 april

Länkar till snabbprotokoll finns här:

Torsdag 2 april och fredag 3 april

Fria läroböcker välkomnas

I december avrundade fullmäktiges ordförande en interpellationsdebatt med en uppmaning att hålla sig till det ”som gäller Vänersborg” och inte att tala för mycket om vad riksdag och regering har för sig. Med min interpellationsfråga till socialnämndens ordförande ville jag få ett klart besked att det statliga tilläggsbidraget används i enlighet med syftet. Det är inte första gången jag upplevde det som märkligt att vilja ignorera betydelsen av statliga beslut för utformningen av kommunal verksamhet.

När riksdagens ledamöter efter tre ”lediga” veckor återvänder till riksdagens kammare, börjar nästa etapp på ”årshjulet”. I november och december fattades beslut kring regeringens budgetförslag. Först bestämdes ramarna för samtliga 27 utgiftsområden, därefter spikades hur dessa anslag skulle finfördelas inom varje område. Dessa beslut gäller nu för 2020 och kan först få en mindre justering när regeringens vårändringsbudget för 2020 läggs i april.

Nu är det annat ”finlire” som väntar ledamöterna. Under den ”Allmänna motionstiden” hade det skrivits 3314 motioner. Enkel matematik, i runda tal tio motioner per ledamot. Men genomsnittet säger inget, enskilda ledamöter hade satt sitt namn på femtio och fler motioner. Och motionerna anmäldes förstås också i flera olika ”viktklasser”: partimotioner, kommittémotioner, flerpartimotioner, enskilda motioner.

Ingen motion avgörs direkt i kammaren, alla motioner behandlas först av något eller några utskott. Motioner innehåller oftast fler än ett yrkande. Och varje yrkande hänvisas till något utskott, vilket gör att en och samma motion hamnar för avgörande i riksdagen vid flertal tillfällen.

Känns komplicerat, jobbigt, svårt att följa?

Inte alls, för det finns trollformler som gör det hela enkelt. Som den här: ”Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden om …. med hänvisning till gällande bestämmelser, pågående arbeten och vidtagna åtgärder.”

Riksdagen samlas onsdag 15 januari klockan 09:00 för att debattera fyra betänkanden från tre olika utskott. Senare under dagen fattas beslut.

Utbildningsutskottets betänkande 2019/20:UbU8 med titeln Förskolan inleds med en sammanfattning:

”Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden om förskolan med hänvisning till gällande bestämmelser, pågående arbeten och vidtagna åtgärder. Motionerna tar upp frågor om bl.a. kvalitet och förutsättningar i förskolan, språkfrågor, rätten till förskola samt annan pedagogisk verksamhet. I betänkandet finns 16 reservationer (M, SD, C, V, L) och fem särskilda yttranden (M, SD, C, KD, L). Behandlade förslag: Cirka 60 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2019/20.”

Detta betänkande ÄR en gratis lärobok för alla med intresse för förskolans utveckling, i synnerhet för alla som i kommunerna nästan varje månad har att fatta beslut som rör förskolan, personalen, barnen, barnens föräldrar, och förskolans ekonomi.

För varje delavsnitt i betänkandet (Kvalitet i förskolan, Förskolans miljö och lokaler, Tillsyn, Språkfrågor, Rätt till förskolan, Annan pedagogisk verksamhet) redovisas först samtliga motioner som tillhör avsnittet, därefter följer ”Bakgrund och gällande rätt” (rena rama uppslagsverket!!) innan utskottets ställningstagande avslutar.

Motionerna berör frågor som har varit synnerligen aktuella i vår kommun, jag tänker på ”öppethållande av förskolan” där vårdnadshavare jobbar på obekväm arbetstid, och också på frågan om vilket språk som egentligen talas i den ”pedagogiska verksamheten”.

Daniel Riazat, V, är inte tillfreds med beskedet att det finns ett bra regelverk för ”öppethållande”, han reserverar sig. Det gör Riazat också på flera andra punkter, där han står för den uppfattning som Vänsterpartiet driver.

Ingen partikamrat till Mats Wiking, S, Trollhättan, reserverar sig till förmån för det andra yrkandet i Wikings motion 2019/20:1840. Ledamöterna från S nöjer sig med beskedet att den frågan finns med i en utredning vars resultat läggs fram den 31 januari 2020.

I slutet på betänkandet finns en förteckning över samtliga behandlade förslag, alltså alla relevanta frågor på temat ”Förskolan” med utgångspunkt i yrkanden från den allmänna motionstiden.

Mina partivänner Stefan Kärvling och Magnus Lilja, som företräder Vänsterpartiet i barn- och utbildningsnämnden, får ta uppslagsboken för vad den är – gratis läromedel. Själv inväntar jag andra utskottsbetänkanden. De kommer, ett efter ett under veckorna och månaderna framöver. Och jag avser att förkovra mig, för visst är det så att mycket gäller Vänersborg, fast det inte uttryckligen står något om Vänersborg.

Bra, mycket bra – fler borde lyssna

Fullmäktige igår. Som alltid en sammanfattning på kommunens hemsida. Tämligen intetsägande.

Jag undrar varför flera ledamöter inleder sina korta inlägg med ”Fru ordförande! ledamöter! och ni som fortfarande lyssnar!” Glömmer man att allt som sägs spelas in, att det senare delas upp i kortare avsnitt som finns tillgängliga för alla som vill höra vad som egentligen debatterades under sammanträdet.

Än har vi inte live-streaming, tyvärr, Vänersborg ligger efter. Den bästa servicen får man dock på annat håll – från riksdagen.

Igår var det debatt inför rambeslutet för statens budget 2020. Nu är det klart vilka anslag som lämnas till varje utgiftsområde.

Vänsterpartiets huvudanförande stod Ulla Andersson för. Klart, tydligt, föredömligt. Så även i ett flertal replikskiften hon hade med företrädarna för de andra partierna.

Senare fick Tony Haddou ordet. Jag rekommenderar att ta några minuter för att se och höra hans anförande. (I talarlistan till höger måste man rulla ner rätt så långt, klicka sedan på Tonu Haddou.)

När ”finansen” hade gjort sitt, var det övriga ärenden som debatterades i kammaren. Mitt intresse gällde ett betänkande från socialförsäkringsutskottet med titeln ”Ett socialt hållbart eget boende för asylsökande”. När riksdagen på eftermiddagen röstade, så ställdes utskottets förslag mot två reservationer. I den första var Vänsterpartiet ensam för reservationen, samtliga andra partier röstade för utskottets förslag. I den andra omröstningen avstod Vänsterpartiets ledamöter. S+MP+C+L röstade för utskottets förslag, M och KD röstade för ett förslag från SD.

Vänsterpartiets talesperson är Christina Höj Larsen. Jag mailade till Christina: ”Bra text, väldigt bra struktur i argumentationen, bra framfört. Tack!” Se gärna hennes anförande i efterhand på riksdagens webb-tv, rulla ner till hennes namn och klicka.

I övrigt finns ”allt” från gårdagens debatt i riksdagens kammare i snabbprotokollet.

Riktlinjerna för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken

Idag blev betänkandet från riksdagens finansutskott 2019/20:FiU1 ”Statens budget 2020 Rambeslutet” offentligt.

När debatten äger rum i kammaren onsdag 27 november, finns utskottets ställningstagande till regeringens proposition 2019/20:1 ”Förslag till statens budget för 2020, finansplan och skattefrågor” på bordet. Utskottets majoritet består av fyra partier, där C och L står bakom regeringspartierna S och MP.

Debatten gäller rambeslutet. Allt annat, alla beslut om utgifter inom alla områden, måste därefter förhålla sig till beslutet som fattas den dagen av riksdagen. Förslaget från de fyra partierna kommer att få bifall från 166 ledamöter.

De andra fyra partierna har tillsammans 181 ledamöter. Men utskottets förslag till stöd för regeringens proposition vinner omröstningen. Det finns fyra reservationer: M, SD, V och MP har alla egna synpunkter och motförslag i sina reservationer som därmed inte leder till att regeringspartierna S och MP förlorar.

Mellan onsdag 4 december och onsdag 18 december debatterar riksdagen sedan 27 olika betänkanden från olika utskott där varje betänkande gäller ett specifikt utgiftsområde.

Rambeslutet sätter slutpunkten till den budgeten som för ett år sedan föreslogs av M och KD och som vann en majoritet genom att SD ställde sig bakom.

Från årsskiftet gäller regeringens ramar, som är ett resultat av överenskommelsen som S och MP träffade med C och L. Ramarna fastställs alltså kommande onsdag, hur pengarna sedan fördelas i detalj avgörs under de två veckor som följer. Allt måste vara klart innan riksdagens ledamöter tar jullov.

Självfallet är det i första hand Vänsterpartiets reservation i betänkandet 2019/20:FiU1 som nu ligger i iPadens arkiv. Där framkommer partiets invändningar, där finns partiets motförslag. Inte samtliga, men fler än ett dussin av alla betänkanden som sedan i snabb takt avhandlas, är av intresse för aktiva politiker på den kommunala nivån.

Visserligen vet vi redan ”det mesta”, men den sakpolitiska januariöverenskommelsen med sina 73 punkter lämnade några områden ”öppna”, därför kan en eller annan mindre överraskning komma fram.

Och dessutom vet vi sedan Vänsterpartiets presskonferens igår med fokus på ”arbetsförmedlingen” att de kommande veckorna kan bjuda på överraskningar.

Ingen rubrik någonstans

Riksdagens kammare är tom, finansminister Magdalena Andersson har fem interpellationsdebatter på sin lott.

Sist i raden kommer hennes svar på en fråga som Tony Haddou, Vänsterpartiet, ställt om ”Aggressiv skatteplanering”.

Det är med tillfredsställelse jag noterar Tony Haddous sätt att föra debatten. Påläst och strukturerat när han formulerar huvudfrågan, envist och ihärdigt när han följer upp i replikskiften.

Det kommer ett litet leende från finansministern när hon till slut klarar sig undan med hänvisningar till att den svenska ”processen” att ta fram lagar och föreskrifter tyvärr tar så lång tid. Leendet också för hon måste erkänna att det är just Vänsterpartiets riksdagsgrupp som alltid driver på när det gäller att komma åt skattefusk och ekonomiskt fiffel.

Tror ej att någon tidning noterar debatten, men jag tycker att vår riksdagsgrupp sköter sig bra. Seriöst, engagerat och kunnigt.

Riksdag och regering – nog så spännande

Som oftast när den kommunala politiken känns tämligen trist, söker jag efter information från andra arenor. I riksdagen har ju Vänsterpartiet börjat finna sig tillrätta med att vara ett rent oppositionsparti.

Så vad är det som händer framöver, vad behöver göras?

På onsdag lämnas regeringens budgetproposition över till riksdagen. Samma dag kl 13 ordnas ”Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande”. Vänsterpartiets företrädare är som alltid Ulla Andersson. (Jag hinner nog se och höra debatten innan det är dags att ge sig av till kvällens kommunfullmäktige.)

I förväg har vart och ett av de fyra partier som står bakom januariöverenskommelsen fått framträda på diverse presskonferenser och berätta om just den egna framgången i förhandlingarna. Att inte Liberalerna fick uppträda tillsammans med utbildningsminister Anna Ekström, när hon idag presenterade ”skolpaketet”, kan man ha sina funderingar kring. Hur som helst, jag tänker läsa och begrunda just den delen av den kommande budgetpropositionen med extra uppmärksamhet.

Längre fram kommer vårt parti att lämna sin egen budgetmotion. Här finns passager där vi säger varför vissa av regeringens förslag skall avslås, varför andra skall riktas på annat sätt eller med andra belopp och självfallet också partiets egna förslag på satsningar som vi vill att riksdagen skall ställa sig bakom.

Budgetmotioner är centrala i den uppsjö av motioner som kommer från alla riksdagspartier under den ”Allmänna motionstiden” som sträcker sig från dagen för riksdagens öppnande 11 september till 3 oktober. Uppemot 3000 motioner kommer att lämnas, man kan följa inflödet dag för dag på riksdagens hemsida.

På regeringens hemsida kom i veckan listan över propositioner som lämnas under hösten till riksdagen. Uppdelningen är i första hand departementsvis och i andra hand den delen som förväntas behandlas och beslutas under hösten  och en annan del där utskottens förslag först når kammaren under våren 2020.

Listan är lång, här några som jag väntar på att kunna läsa:

Justitiedepartementet: Ett socialt hållbart eget boende för asylsökande 24 september

Finansdepartementet: Ändringar i kostnadsutjämningen för kommuner och landsting 26 september

Utbildningsdepartementet: Komvux för stärkt kompetensförsörjning December

Miljödepartementet: Klimatpolitisk handlingsplan Oktober

Det är ju en hel del av politiken i Stockholm som indirekt och direkt påverkar arbetet i våra kommunala nämnder och styrelser. Då är det bara rätt att försöka hänga med kring detaljerna och inte bara följa tweets och likes och delningar i sociala medier.

Tillbaka till vardagen i dubbel bemärkelse

Nej, det var inget bra resultat i EU-valet, varken ”hemma” i Sverige eller i EU-länderna över lag. Det är väl inte första gången somliga borde ångra skrytet över tidiga höga siffror i opinionsundersökningar.

Malin Björk tackade med några fina rader:

”Vänner – vi har långt kvar innan vi har det Europa vi vill bygga! Det är dags för mig att lämna Stockholm för den här gången. Tillsammans har vi har gjort en jättefin valrörelse, men det räckte inte fram till ett andra mandat, vilket var vad vi alla arbetade så hårt för och hade hoppats på. Vi hade verkligen behövt växa och växla upp vårt arbete! Men jag konstaterar en kraftig högervridning i hela fältet här hemma…och när jag ser valresultaten också från andra länder, kan jag bara konstatera att vi har en bra bit att gå för att bygga en starkare vänster. Ändå är det just det som behövs – för att trycka tillbaks dom högerextrema både här hemma och i Europa. Högerns politik med ökad ojämlikhet krattar bara banan för dom, och inte heller klimatet kan räddas med lite liberalt finlir i kanten. Vi behöver en kraftfull och radikal omställning. Jag vill tacka för allt stöd i den här valrörelsen, det har varit så fint med all kamratskap. Vi har haft så många superfina och peppiga möten runtom i Sverige och kraft i vår mobilisering. Jag är så oerhört tacksam och stolt över att tillhöra vår rörelse! Vår anti-rasistiska, feministiska, och socialistiska kamp fortsätter. Och precis som allt annat vi gör – så gör vi det TILLSAMMANS! ✊🏽 🚩❤️ ”

Riksdagens ledamöter återvänder – diverse texter från olika utskott skall leda till beslut i allehanda frågor. Jag plockar tre texter ur Skatteutskottets betänkande 2018/19:SkU20  ”Höjt tak för RUT-avdrag”.

Först ”utskottet” – vill säga, utskottets majoritet:

”Effekter för den ekonomiska jämlikheten och den ekonomiska jämställdheten

Det är vanligare att personer med högre inkomster gör RUT-avdrag. De genomsnittliga avdragsbeloppen är också större bland dem med högre inkomster. Sammantaget bedöms förslaget bidra till minskad ekonomisk jämlikhet.

Av dem som tidigare gjorde RUT-avdrag för mer än 25 000 kronor var drygt 50 procent kvinnor. Även när det gäller sysselsättning och företagande är kvinnor överrepresenterade inom RUT-branschen. Sammantaget bedöms därför förslaget bidra till ökad ekonomisk jämställdhet. Effekterna på såväl den ekonomiska jämlikheten som jämställdheten bedöms dock vara begränsade.”

M- och KD-ledamöterna reserverade sig till förmån för en annan motivering:

”Vi anser att RUT-avdraget har varit en viktig språngbräda in på den svenska arbetsmarknaden och gett ökade möjligheter till entreprenörskap, inte minst för nyanlända kvinnor som annars är en grupp som har svårt att få ett första jobb. En studie från 2015 (Halldén et al) visar att ju större RUT-avdrag hushållet gör, desto mer ökar kvinnors arbetsmarknadsutbud. Vi menar att den sänkning av RUT-avdraget som gjordes under förra mandatperioden har försämrat möjligheterna att skapa nya jobb.

RUT-avdraget har haft många positiva effekter; det har bl.a. bidragit till att ”svarta” jobb blivit vita, fler jobb med enklare kvalifikationer har skapats, det har hjälpt människor att få ihop vardagen samtidigt som det inneburit att hushållstjänster erbjudits på den öppna marknaden.

Vi håller därför inte med om att förslaget bedöms bidra till minskad ekonomisk jämlikhet utan anser tvärtom att en reform som bidrar till att människor går från arbetslöshet till jobb måste innebära att de får högre inkomster och därmed ökar jämlikheten.

Vi stöder förslaget om höjt tak för RUT-avdrag.”

Vänsterpartiets Tony Haddou lämnade denna reservation:

”Jag har inget emot hushållsnära tjänster. Det jag vänder mig emot är att dessa skattesubventioneras. Skattereduktionen för hushållsnära tjänster är dessutom ojämnt fördelad över inkomstfördelningen. I låg- och medelinkomstskikt, med inkomster på 100 000–400 000 kronor, används RUT-avdraget av ca 10 procent, medan andelen som använder RUT-avdrag i inkomstskiktet +1 000 000 kronor uppgår till över 40 procent. Personerna i de högre inkomstskikten som använder RUT gör det också för större belopp. I det översta inkomstskiktet ligger det genomsnittliga RUT-avdraget på över 10 000 kronor, vilket kan jämföras med 4 000–5 000 kronor i snitt i mer normala inkomstlägen. Detta innebär i praktiken att låg- och medelinkomsttagare subventionerar höginkomsttagares städhjälp. Detta är inte bara orimligt och orättfärdigt, utan det är också ett slöseri med skattebetalarnas pengar. Pengarna som används för att skattesubventionera städhjälp m.m. skulle i stället kunna användas för att t.ex. bygga ut hemtjänsten, göra den mer tillgänglig och billigare. Regeringen vill nu alltså bygga ut detta system genom att tillåta skattereduktion för högre belopp. I sin konsekvensanalys bedömer regeringen att den ekonomiska ojämlikheten kommer att öka som ett resultat av förslaget samt att sysselsättningseffekten av reformen beräknas som mycket begränsad.

Riksdagen bör avslå regeringens proposition 2018/19:89 Höjt tak för rutavdrag.”

Förresten, det är den socialdemokratiska riksdagsmannen från Vänersborg, Jörgen Hellman, som är skatteutskottets ordförande. Nyfiken om han på eftermiddagen kommer att kliva upp i talarstolen, på den preliminära talarlistan satte han inte upp sig.