Ingen rast och ingen ro

Vid senaste mötet i direktionen för Kunskapsförbundet berättade verksamhetschef Jan-Erik Andersson kortfattat om vuxenutbildningens situation. Så många uppdrag, så stora behov och ett gungfly på grund av alla besked om förändringar som har en sak gemensam: det här gäller för stunden, inget sagt om tiden framöver.

Från arbetsmarknadsdepartementet och från utbildningsdepartementet kommer information på löpande band om regeringens satsningar som skall fånga upp något av allt som förändras till följd av Coronakrisen.

Sverige har länge haft långtidsarbetslöshet, många har förgäves försökt att bli förvärvsarbetande. Antalet nytillkommande i arbetslöshetsstatistiken är nu skrämmande högt.  Men så tillkommer också ungdomar som efter sin utbildning misslyckas med att komma ut till ett första jobb.

Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark tillträdde i regeringen så sent som i oktober 2019. Simkunnig var hon, Eva Nordmark har en gedigen meritlista. Men visst finns det risk att drunkna i det som redan fanns att hantera och allt som tillkommer vecka efter vecka.

Myndigheten Arbetsförmedlingen skall reformeras, målsättningen finns kvar. Men januaripartierna tolkar olika och för stunden råder paus. Utredningen ”En moderniserad arbetsrätt” har skickats på remiss, svaren förväntas senast 26 oktober. Inga kommuner har fått en remissbegäran, som skickades till 57 organisationer och myndigheter.

Den andra remissen gäller utredningen ”Kommuner som utförare av tjänster åt Arbetsförmedlingen”. Trollhättans stad är en av 122 instanser som har fått inbjudan att ta ställning med ett eget remissvar. 13 november är sista dagen.

Under remisstiden brukar ett viss lugn råda, men nu är allt annorlunda. Ständigt synliggörs nya krav på snabba ingripanden, antingen är det regeringen som tar egna initiativ eller så är det växande kritik från ett eller flera oppositionspartier.

I kommunen är det socialförvaltningen som möter de mest uttalade behoven om omedelbart stöd, inte minst i form av försörjningsstöd. Förväntningar som riktas till Kunskapsförbundet gäller utbildningsinsatser. Den som gick miste om sin anställning och behöver omskolning vill inte gärna ställa sig i kö. Är det inte till grundläggande yrkesutbildning så kan det vara att göra sig behörig till högre utbildning. Ungdomar, som egentligen hade velat ”jobba någon tid” måste tänka om. När inga lediga jobb finns, är högskoleutbildning ”nu” ett alternativ.

Från regeringen och riksdagen kommer nya utfästelser i strid ström i form av extra ändringsbudgetar. Men för det mesta utmärks alla åtgärder av en enorm osäkerhet. I bästa fall tillförsäkras resurser året ut, i många fall inte ens så långt. Men i personalintensiva verksamheter vill socialförvaltningen kunna anställa kompetent personal ”på riktigt”, inte som tillfällig resurs. Kunskapsförbundet behöver veta om utbildningar som sträcker sig längre än till årsskiftet kan räkna med statlig finansiering fram till avslutningsdagen.

När inga nämnder, styrelser eller fullmäktige har något möte under två-tre långa månader, så upplever jag det som både en krävande och stimulerande uppgift att hålla sig ajour med allt som sker. Idag är detta fullt möjligt, digitaliseringen erbjuder omedelbar tillgång till alla underlag och dokument. Tänk vilken utveckling det har varit under de snart fyrtio åren jag varit förtroendevald i Vänersborg. Tänk om våra beslut hade hängt med i denna positiva trend.