Kategori: Coronakrisen

Ingen rast och ingen ro

Den Av rininslandi Arbetsförmedlinngen, Coronakrisen, SOULämna en kommentar

Vid senaste mötet i direktionen för Kunskapsförbundet berättade verksamhetschef Jan-Erik Andersson kortfattat om vuxenutbildningens situation. Så många uppdrag, så stora behov och ett gungfly på grund av alla besked om förändringar som har en sak gemensam: det här gäller för stunden, inget sagt om tiden framöver.

Från arbetsmarknadsdepartementet och från utbildningsdepartementet kommer information på löpande band om regeringens satsningar som skall fånga upp något av allt som förändras till följd av Coronakrisen.

Sverige har länge haft långtidsarbetslöshet, många har förgäves försökt att bli förvärvsarbetande. Antalet nytillkommande i arbetslöshetsstatistiken är nu skrämmande högt.  Men så tillkommer också ungdomar som efter sin utbildning misslyckas med att komma ut till ett första jobb.

Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark tillträdde i regeringen så sent som i oktober 2019. Simkunnig var hon, Eva Nordmark har en gedigen meritlista. Men visst finns det risk att drunkna i det som redan fanns att hantera och allt som tillkommer vecka efter vecka.

Myndigheten Arbetsförmedlingen skall reformeras, målsättningen finns kvar. Men januaripartierna tolkar olika och för stunden råder paus. Utredningen ”En moderniserad arbetsrätt” har skickats på remiss, svaren förväntas senast 26 oktober. Inga kommuner har fått en remissbegäran, som skickades till 57 organisationer och myndigheter.

Den andra remissen gäller utredningen ”Kommuner som utförare av tjänster åt Arbetsförmedlingen”. Trollhättans stad är en av 122 instanser som har fått inbjudan att ta ställning med ett eget remissvar. 13 november är sista dagen.

Under remisstiden brukar ett viss lugn råda, men nu är allt annorlunda. Ständigt synliggörs nya krav på snabba ingripanden, antingen är det regeringen som tar egna initiativ eller så är det växande kritik från ett eller flera oppositionspartier.

I kommunen är det socialförvaltningen som möter de mest uttalade behoven om omedelbart stöd, inte minst i form av försörjningsstöd. Förväntningar som riktas till Kunskapsförbundet gäller utbildningsinsatser. Den som gick miste om sin anställning och behöver omskolning vill inte gärna ställa sig i kö. Är det inte till grundläggande yrkesutbildning så kan det vara att göra sig behörig till högre utbildning. Ungdomar, som egentligen hade velat ”jobba någon tid” måste tänka om. När inga lediga jobb finns, är högskoleutbildning ”nu” ett alternativ.

Från regeringen och riksdagen kommer nya utfästelser i strid ström i form av extra ändringsbudgetar. Men för det mesta utmärks alla åtgärder av en enorm osäkerhet. I bästa fall tillförsäkras resurser året ut, i många fall inte ens så långt. Men i personalintensiva verksamheter vill socialförvaltningen kunna anställa kompetent personal ”på riktigt”, inte som tillfällig resurs. Kunskapsförbundet behöver veta om utbildningar som sträcker sig längre än till årsskiftet kan räkna med statlig finansiering fram till avslutningsdagen.

När inga nämnder, styrelser eller fullmäktige har något möte under två-tre långa månader, så upplever jag det som både en krävande och stimulerande uppgift att hålla sig ajour med allt som sker. Idag är detta fullt möjligt, digitaliseringen erbjuder omedelbar tillgång till alla underlag och dokument. Tänk vilken utveckling det har varit under de snart fyrtio åren jag varit förtroendevald i Vänersborg. Tänk om våra beslut hade hängt med i denna positiva trend.

Högt tempo! När spricker det?

Den Av rininslandi CoronakrisenLämna en kommentar

Det tycks som om Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt har ett sjätte sinne. Gång efter annan framträder Magdalena Andersson, Emil Källström, Mats Persson och Per Bolund med var sin del av det gemensamma manuskriptet för att förkunna ”ja, helt rätt, så blir det!”

Sjätte och sjunde extra ändringsbudget är på ingång. I Dagens Nyheter är det idag debattartikeln som berättar om ytterligare stöd till regioner och kommuner, tre miljarder vardera. Sedan fick Centern ensamrätt att förkunna innehållet i nummer sju: Kommunikationer, största delen med 720 miljoner till järnvägsunderhåll.

Nej, jag invänder inte, allt är i bästa (nåja) ordning. Så länge som krisen är akut så fortsätter det, nästan samtliga partier står bakom alla dessa förslag från regeringen och i regel röstar hela riksdagens samtliga 55 ledamöter för betänkandet som tas fram i rekordfart.

Men det finns också tecken på att januaripartiernas mantra ”vi tillsammans” inte är stabilt nog i all oändlighet. Jag tänker på pressträffen som ministrarna Eva Nordmark, Amanda Lind och Matilda Ernkrans höll under temat ”om unga utan sysselsättning med anledning av det nya coronaviruset”. Det var många ord! Verkligen knappt mer än ord. (Inte ett ord förresten om situationen för sjutusen ensamkommande ungdomar som råkar illa ut när villkoret ”fast anställning efter avslutade studier” krossar förhoppningen att få uppehållstillstånd.) Jag misstänker att framträdandet av statsråden från S och MP föranleddes av att inte ”alla fyra partier” hade samma uppfattning.

Jag tänker också på ställningskriget som pågår kring avvecklingen eller utvecklingen av myndigheten ”arbetsförmedling”. Regeringspartiet S har lovat C i överenskommelsen något som ingen socialdemokratisk väljare ställer sig bakom. Jag tänker på två centrala utredningar på utbildningsområdet. Björn Åstrands utredning ”om ökad likvärdighet i skolan” kom visserligen med några förslag som bör kunna stoppa vandringen mot än större ojämlikhet. Friskolornas högljudda protester är anledning till att studera utredningens slutsatser noga. Samtidigt anar jag redan att vägen från en SOU till en proposition är mycket lång. Den blir inte kortare med tanke på att S kanske står ensam bland fyra partier. Vågar man tro att Anna Ekström har fått den positionen i regeringen som behövs för att det ska hända något?

Den andra utredningen ansvarar Lars Stjernkvist för. För någon månad sedan presenterade han preliminära slutsatser här i Vänersborg för ”planering och dimensionering av komvux och gymnasieskola”. Det blev tydligt att det fanns gott om frågor som utredningen väljer ”att inte söka strid om”.

Jag såg idag i ett nyhetsbrev från Katalys Daniel Suhonens betraktelse ”Lobbyism är vårt största demokratiproblem”. Där fanns ett diagram, ”Sprickor i fasaden” (SOM-institutet 2018), som i klartext visar hur ”väljare” och ”valda” i åtta partier ser på uttalandet ”Vinstutdelning ska inte tillåtas inom skattefinansierad vård, skola och omsorg”. Inget nytt egentligen, bara en bekräftelse att det finns en rad centrala frågor där fyra partier står mycket långt ifrån varandra.

Valet september 2018 – januariöverenskommelse januari 2019. Låt oss tro att ”medicindelen av Coronakrisen” ebbar ut framåt slutet av 2020, hur många representanter kommer därefter att träda fram vid alla pressträffar som förklarar alla steg som måste tas för att städa upp ”ekonomidelen” av Corona-krisen? Fyra? Två? Vilka?

Ordning i det egna arkivet?

Den Av rininslandi CoronakrisenLämna en kommentar

En mycket kort blogg, mest med tanke på att jag hänvisar till tyska källor och tyska texter. [Minns ju från min tid som syo och SYV på Birger att antalet elever som valde tyska minskade från år till år. Kommer ihåg att 1975, när jag började, var det inte mindre än fem lektorer och adjunkter som undervisade ”tyska”, 2008 var det fortfarande två lärare med tyska, nu räcker väl elevunderlaget knappt till en tjänst.]

Hur som helst, söndagsmorgon på motionscykeln, iPad bredvid, med appen TuneInRadio över till ”B5 aktuell”. Idag ett längre inslag, resultatet av research av BR, Bayrischer Rundfunk, i samarbete med Hamburg-tidningen ”Die Welt”: ”Wie Deutschland die Corona-Gefahr unterschätzt hat” (Hur Tyskland underskattade faran med Coronan).

Den som vill kan med hjälp av appen ”Google översätt” mycket väl uppfatta budskapet: Man borde ha agerat tidigare, det fanns i arkivet en minutiös handlingsplan med mängder av konkreta anvisningar om vad som behöver ske när det väl händer.

Ur inslaget på B5 framgår att först 78 dagar efter första rapporteringen i det internationella varningssystemet ProMED började Tyskland handla efter planen som hade funnits i arkivet sedan 2012.

I  planen ”Bericht zur Risikoanalyse im Bevölkerungsschutz 2012” är det sida 5 och sedan hela bilaga 4 (sida 55 ff) som är det relevanta underlaget.

Jösses, tänk om …

Allt som alltid?

Den Av rininslandi Coronakrisen, KommunalpolitikLämna en kommentar

Två månader har gått. 10 mars sista gruppmöte med Vänsterpartiets förtroendevalda, 11 mars med tåg på kvällen till Dals-Ed, där vi skämtade med Jonas Sjöstedt att signalerna om att kongressen skulle ställas in också förde med sig att han inte kunde avgå som partiordförande.

Sedan dess ”distans”, inga möten där vi ”träffas på riktigt”, inget fullmäktige för min del, inga möten med Kunskapsförbundets direktion.

Jag läser dagligen kommunens postlista, laddar ner samtliga nämnders kallelser och även handlingar när de publiceras på kommunens hemsida. På regeringens och på riksdagens hemsida avlöser relevanta pressmeddelanden och handlingar varandra, många förslag och beslut har direkt och omedelbar påverkan på det som gäller här i vår kommun.

Ingen brist på information. Ändå saknas något för att jag ska förstå. Ingen har förklarat vad som gäller. Fortsätta som vanligt eller ordna för att pausa en del uppgifter?

Det verkar på mig som om gängse processer i den kommunala beslutsgången fortsätter som om inget har hänt.

Jag kan illustrera med nämndernas arbete att ta fram underlag inför budgetbeslutet för kommande år. Visserligen har kommunstyrelsens ordförande agerat och skjutit kommunfullmäktiges beslut från juni till oktober. (Varför det inte blev november som jag föreslog, framgår av svaret som lämnades vid fullmäktige i april.)

Men det som sker är att alla nämnder fortsätter att agera i enlighet med det som bestämdes innan krisen. Fullmäktige beslutade sent 2019 en uppsättning nya inriktningsmål. I februari tillfogade kommunstyrelsens ordförande ”prioriteringar”, anvisningar hur nämnder och förvaltningar skulle arbeta med sina ”förväntade resultat”.

Jag uppfattar att personalen i kommunen anstränger sig att göra sitt bästa i en kaotisk situation. Några berörs i mindre utsträckning, många ser dock att belastningen är mycket högre nu och att det blir svårt att nå upp till alla uppsatta mål.

Det arbete som nu pågår inför 2021 är att skriva ner hur ”bra ska bli bättre” eller hur ”vi ska nå upp minst till rikssnittet”. Det ska helst alltid vara mätbara ”förväntade resultat”.

Det är det som just nu, vid sammanträden under maj och juni, är en central punkt på nämndernas ärendelistor. Jag undrar verkligen hur förtroendevalda i t ex barn-. och utbildningsnämnden eller i socialnämnden hanterar dessa målbeskrivningar. Borde inte stundens budskap till personalen och förvaltningarna vara: ”Vi står bakom er, vi har tillit till er kunskap och kompetens, fortsätt kämpa!” Och ett tillägg: ”Det kommer en tid igen då vi kan återkomma till dialogen mellan politik och personal.”

Tänk vad olika – V och SD

Den Av rininslandi Coronakrisen, SD, VänsterpartietLämna en kommentar

Ingenting är sig likt, eller?

Enligt läroboken gäller följande:

  • På våren lämnar regeringen den ekonomiska vårpropositionen till riksdagen. Vårpropositionen innehåller förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Riksdagen inleder arbetet med statens budget när regeringen senast den 15 april lämnar sin ekonomiska vårproposition. Vårpropositionen innehåller regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Regeringen bedömer också det ekonomiska läget och hur ekonomin kommer att se ut framöver. Vårpropositionen innehåller även förslag om budgetarbetets långsiktiga inriktning. Riksdagen beslutar om vårpropositionen i juni. Förslagen till riktlinjer i vårpropositionen ligger till grund för den kommande budgetpropositionen som regeringen lämnar på hösten.
  • Ändringsbudgetar: Ibland blir det inte som regeringen och riksdagen planerat. En myndighet kanske behöver mer pengar än vad den blivit tilldelad i statens budget. Regeringen kan då föreslå att statens budget för pågående år ska ändras. Det kallas ändringsbudget. Regeringen lämnar normalt förslag till ändringsbudget till riksdagen två gånger per år, först samtidigt med den ekonomiska vårpropositionen i april och sedan samtidigt med budgetpropositionen i september.

I år är inget normalt. Innan vårändringsbudgeten kom hade redan fem extra ändringsbudgetar lämnats och klubbats av riksdagen.

Och med stor visshet kan det sägas att mycket sker innan höstens budgetförslag läggs fram. Hur mycket som är kvar från vårens ”riktlinjer” är det ingen som vet.

Medan C och L stödjer regeringspartierna S och MP även kring budgetförslaget, är fyra andra partier opposition. Men inte heller där är något normalt. I slutet av april, när partiernas motioner kring den ekonomiska vårpropositionen lades fram, är det fortfarande mest ”som det är nu, så står vi bakom regeringen” och endast några markeringar, dels på temat ”det kunde ha varit bättre att göra så här”, dels med en blick in i framtiden ”när det här är över, då ….”.

Med detta i minnet gav jag mig in i motionsläsningen. Och på en gång känns det ”normalt” igen, var det inte det vi visste, var det inte så det lät innan krisen, det är inte på annat sätt nu och det tycks kommer att stå kvar även när krisen är över.

Jag vill illustrera med två texter, den första från Vänsterpartiets motion ”Tillsammans genom krisen”, den andra från SD med rubriken ”med anledning av 2020 års ekonomiska vårproposition”.

Vänsterpartiet skrev inga egna budgetmotioner under mandatperioden 2014-2018 . Vänsterpartiet förhandlade med regeringen innan budgetpropositionerna skrevs klart. Och visst blev det resultat uppemot hundra gånger, oftast små förbättringar, någon gång ett större genomslag. Läser man Vänsterpartiets motion, så finns på åtskilliga sidor just sådana punkter som mycket väl skulle ha blivit verklighet om regeringen fortfarande  skulle vilja samarbeta med Vänsterpartiet.

Nu är det inte så. Vänsterpartiets tankar må vara kloka, genomarbetade och behövliga förslag som leder till verklig förändring, men nästan allt kommer att försvinna på vägen genom utskotten, ”besvaras” av finansutskottet och röstas ner i kammaren. Läs gärna texten jag valde här. Är det inte dumt att inget blir av?

SD har varit tyst, mycket tyst. Lever man på att sprida rädsla för att kunna framhålla sig själv som den förlösande räddaren, så är pandemin ett dråpslag. För när det verkligen finns anledning att frukta för sig själv och sina närmaste, då räcker SD:s muskler inte till för att bära den självpåtagna rollen på riktigt.

Men att vara tyst betyder inte att man omprövar något. När jag läser SD:s motion får jag intrycket att man helt enkelt avvaktar. Coronakrisen leder till kaos, mycket går sönder, inget kommer att bli som det varit, dags att sluta upp bakom enkla lösningar. Det är så jag tolkar det avsnittet i SD-motionen som jag bifogar här.