Allt som alltid?

Två månader har gått. 10 mars sista gruppmöte med Vänsterpartiets förtroendevalda, 11 mars med tåg på kvällen till Dals-Ed, där vi skämtade med Jonas Sjöstedt att signalerna om att kongressen skulle ställas in också förde med sig att han inte kunde avgå som partiordförande.

Sedan dess ”distans”, inga möten där vi ”träffas på riktigt”, inget fullmäktige för min del, inga möten med Kunskapsförbundets direktion.

Jag läser dagligen kommunens postlista, laddar ner samtliga nämnders kallelser och även handlingar när de publiceras på kommunens hemsida. På regeringens och på riksdagens hemsida avlöser relevanta pressmeddelanden och handlingar varandra, många förslag och beslut har direkt och omedelbar påverkan på det som gäller här i vår kommun.

Ingen brist på information. Ändå saknas något för att jag ska förstå. Ingen har förklarat vad som gäller. Fortsätta som vanligt eller ordna för att pausa en del uppgifter?

Det verkar på mig som om gängse processer i den kommunala beslutsgången fortsätter som om inget har hänt.

Jag kan illustrera med nämndernas arbete att ta fram underlag inför budgetbeslutet för kommande år. Visserligen har kommunstyrelsens ordförande agerat och skjutit kommunfullmäktiges beslut från juni till oktober. (Varför det inte blev november som jag föreslog, framgår av svaret som lämnades vid fullmäktige i april.)

Men det som sker är att alla nämnder fortsätter att agera i enlighet med det som bestämdes innan krisen. Fullmäktige beslutade sent 2019 en uppsättning nya inriktningsmål. I februari tillfogade kommunstyrelsens ordförande ”prioriteringar”, anvisningar hur nämnder och förvaltningar skulle arbeta med sina ”förväntade resultat”.

Jag uppfattar att personalen i kommunen anstränger sig att göra sitt bästa i en kaotisk situation. Några berörs i mindre utsträckning, många ser dock att belastningen är mycket högre nu och att det blir svårt att nå upp till alla uppsatta mål.

Det arbete som nu pågår inför 2021 är att skriva ner hur ”bra ska bli bättre” eller hur ”vi ska nå upp minst till rikssnittet”. Det ska helst alltid vara mätbara ”förväntade resultat”.

Det är det som just nu, vid sammanträden under maj och juni, är en central punkt på nämndernas ärendelistor. Jag undrar verkligen hur förtroendevalda i t ex barn-. och utbildningsnämnden eller i socialnämnden hanterar dessa målbeskrivningar. Borde inte stundens budskap till personalen och förvaltningarna vara: ”Vi står bakom er, vi har tillit till er kunskap och kompetens, fortsätt kämpa!” Och ett tillägg: ”Det kommer en tid igen då vi kan återkomma till dialogen mellan politik och personal.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.