I veckan efter påsk avlöser nämnderna varandra. Innan kommunhuset sanerades, renoverades och gjordes om fanns en sammanträdeslokal som var större än alla andra. Sal 119, salen man anlitade när sessionssalen kändes för stor men ingen annan lokal ville räcka till.

Nya tider, nya namn: Gamla 119 har döpts om till ”Vänern”. Tisdag, 14 april, kallas byggnadsnämnden till ”mötesrum Vänern, bottenvåning”, onsdag är det på eftermiddag lilla miljö- och hälsoskyddsnämnden som samlas i ”Vänern (markplan)”, på kvällen samma dag är det kommunfullmäktige som sammanträder 18:00. (Kallelsen säger ”kommunhuset”, så jag vill inte utesluta att det är cafeterian som möbleras om.) Raka besked dock på torsdag, samhällsbyggnadsnämnden skall träffas i ”konferensrum Vänern, entréplan”. Kultur- och fritidsnämnden avslutar på fredag när man på eftermiddag samlas i ”kommunhusets sammanträdesrum, Vänern, entréplan”.

Kärt barn har många namn. Men varför skall alla vara där? Stora som små nämnder? Förklaringen är att alla ledamöter ska känna sig välkomna att delta.  ”Vänern” är stor!” Här finns förutsättningen för att hålla avstånd till varandra. Och skulle någon ledamot ändå inte vilja vistas i lokalen där alla andra är, så gör fullmäktiges beslut att komplettera arbetsordningen det möjligt, att ”per distans” och ”digitalt” från ett angränsande mindre rum ”ta plats” och delta i förhandlingarna.

Det som förvånar mig är att på kallelsen till tre av fyra nämnder finns en och samma punkt med på föredragningslistan:

• Förväntade resultat 2021 (miljö- och hälsoskyddsnämnden)
• Förslag till mål- och resursplan 2021 samt ekonomisk plan åren 2022-2023 (samhällsbyggnadsnämnden)
• Mål- och resursplan 2021-2023 åtgärdsförslag och konsekvensanalys (Kultur- och fritidsnämnden)

Det jag tänker på är beskedet som kom i slutet på mars: ”På uppdrag av kommunstyrelsens ordförande har ekonomikontoret tagit fram ett förslag till reviderad tidsplan för arbetet med mål- och resursplan 2021-2023. Se bifogat. Den nya tidsplanen innebär att kommunfullmäktige fattar beslut om mål- och resursplan 2021-2023 i oktober 2020 i stället för i juni 2020. Senareläggningen beror på det osäkra läget som uppstått med anledning av Covid-19.”

Och från den reviderade tidsplanen framgår: ”30 juni – nämnderna lämnar sina budgetförslag förslagen ska vara beslutade i nämnderna.”

Därför är det nog så att nämnderna bara informeras i april, men att man fattar beslut först vid senare sammanträde. Samtliga förvaltningschefer, samtliga presidier är ju idag anvisade att gissa sig fram till vad de ekonomiska effekterna blir av kommunens ansträngning att bidra till att förhindra smittspridningen.

Själv kommer jag att ställa en fråga till kommunstyrelsens ordförande i samband med fullmäktiges möte på onsdag. Enligt anvisningarna som gäller tillfälligt, svarar kommunstyrelsens ordförande skriftligt, det blir inga anföranden eller repliker. Jag vill veta varför MRP-beslutet flyttas från juni till oktober och varför inte till november. (Jag återkommer med texten till min ”fråga” i ett senare inlägg här på bloggen.)

Men så var det en sak till, ett ärende från ovan nämnda fyra nämndmöten är av stort intresse: Kommunhusets nya sessionssal. Sista ordet är inte sagt, det här är början till en längre planeringsprocess. Finansieringen lär inte bli något lätt beslut.

I onsdags lyssnade jag på kommunfullmäktiges förhandlingar via närradion. En helt ny upplevelse för mig, på mer än ett sätt. Sedan jag kom med första gången 1982 som ersättare har jag nog inte ens varit frånvarande vid fler tillfällen än jag kan räkna på ena handens fingrar.

Men jag studsade till rejält. Hade jag inte vetat det mesta om alla ärenden, inte känt till ledamöterna som gick fram till talarstolen, så hade det varit ett enda kaos. Inga korta inledande förklaringar vad ärenden handlade om. När ledamöterna fick ordet, så skedde det någon gång med att ropa upp några på bästa kompissätt med bara förnamnet, andra med hela namnet och även partibeteckningen. Det blev korta och långa pauser, ett evigt pappersrasslande och långa viskningspauser, allt med mikrofonerna påslagna.

Möjligtvis skulle det varit lättare att följa och förstå om det hade varit webb-TV, men när det gäller ”bara” radion, så tycks det mig ​vara​ en bra idé att kommunens heltidsanställda kommunikatörer utbildar fullmäktiges ​presidium​.

Till saken. Ett beslut justerades omedelbart, ​det​ kommer inte heller att överklagas och det borde​ kunna anses ​​gälla direkt. Det ​var ​beslutet ​att ordförande kan bevilja enskilda ledamöter i alla kommunala nämnder och styrelser och i fullmäktige att ”delta” i ett sammanträde ”på distans”​. Såklart aktuellt nu, men säkerligen också viktigt ​senare när ett sådant behov kan tänkas föreligga. Rent tekniskt bör det absolut inte vara något bekymmer. Nämnda kommunikatörer eller någon av ​de ​tjugotal anställda på kommunens IT-avdelning kan fixa detta. I tisdags fanns en artikel i lokaltidningen TTELA (”Appar för oss som måste stanna hemma”) som visar på några sätt att ordna kommunikation när inte alla kan finnas i samma lokal.

Ser jag det rätt så är det två sammanträden kommande vecka som är aktuella. På onsdag är det kommunstyrelsen, där finns för 15 ledamöter och 15 ersättare ett digert program med 26 punkter på ärendelistan. Utskickat underlag är på inte mindre än 642 sidor, schemat för information och föredragningar sträcker sig från 08:30 till 15:00 innan beslutsrundan ska avsluta mötet.

Dagen efter samlas 13 ledamöter och deras ersättare när socialnämnden möts. Med tillkommande personal är det uppemot 40 personer, återigen ett skäl för några att vilja följa förhandlingarna på annat sätt än direkt från platsen i lokalen. Inläsningen är mera modest, 182 sidor är offentliga, men så tillkommer åtskilliga sidor för ett antal sekretessbelagda punkter.

Självfallet tänker jag en del på hur det ska gå för Vänsterpartiets ledamöter i Corona-tider. Inte bara jag anmälde förhinder till fullmäktige, av åtta ”möjliga” var två på plats. Förhinder för kommunstyrelsen och socialnämnden gäller också, om inte ”alternativ närvaro” ordnas. Vänersborgs kommun har ett rykte ​om​ att vara lagom
trög. Men när nu kreativiteten och fantasin blomstrar lite varstans, borde vi väl få veta i början av veckan att ”visst ska vi ordna det, såklart”.

Socialnämnden tisdag, Kunskapsförbundets direktion tisdag och kommunstyrelsen onsdag.

Samtliga underlag borde finnas framme, men på kommunens digitala ​anslagstavla saknas fortfarande underlaget till kommunstyrelsens sammanträde. Med stor spänning inväntas ”Budgetberedningens förslag till anvisningar inför budget 2021”. Det är ju inte hela beredningens förslag, det handlar om ett underlag som ekonomistaben har sammanställt i enlighet med det som kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson​,S,​ velat se som ett förslag till kommunstyrelsen.
Det borde vara 7 ledamöter av 15 som stödjer förslaget. Innan underlaget publiceras vet vi inte mer. Avvikande förslag kan läggas på bordet på onsdag. De andra åtta ​rösterna fördelas på partigruppen M+L+KD som har fyra mandat, SD och V som har vardera två mandat.

Det finns mer än en anledning att återkomma till kommunstyrelsen och onsdagens  tyngsta ärende, ramanvisningarna till nämnderna om hur kommunstyrelsen avser att  fördela resurserna inför 2021.

Kunskapsförbundet har visserligen flera punkter på ​dagordningen ​som ​väl belyser pågående och framtida verksamhet, men det finns inget ärende som vållar ​särskilt mycket huvudbry. Direktionen kastar naturligtvis ett öga på pågående arbete i kommunstyrelsen i Vänersborg och i Trollhättan. Förbundet har ju fått ett löfte ​om ​att det 2021 skall ​komma ett större tillskott som kan betyda att nedskärningsprocessen får en liten andningspaus. Budgetprocessen i Trollhättan ligger ett halvt år senare, men i Vänersborg borde det gå att läsa sig fram till om löftet infrias, ett större belopp borde reserveras för detta.

I övrigt är det bara att konstatera att förändringar som sker i ​Kunskapsförbundet endast i undantags​fall​ initieras ​av de politiska förtroendevalda. Det är verksamheten själv, eller verksamhetens ledning, som formulerar förslag som sedan läggs fram till politikerna  som sällan kan göra annat än att besluta enligt förslaget.

Det ter sig snarlikt i​ socialnämnden. ​Där väntar egentligen inga beslut på tisdag, om man nu inte vill kalla ”lägger informationen till handlingar” för ett beslut.
I veckan ​kom en insändare i lokaltidningen TTELA so​m träffade socialnämndens och socialförvaltningens nerv: ”Sparar Vänersborgs kommun verkligen?”
Insändaren inleder med: ”​Under många år har Vänersborg kommun haft en  arbetsmarknadsåtgärd där personer med funktionsvariation arbetat inom kommunens  verksamhet. Det här har varit en succé för de individer vi mött. Några av dem har haft sina  anställningar upp emot 30 år. Nu har kommunen tagit det ogenomtänkta beslutet att säga upp dessa personer.​” Längre fram ställs frågan: ”​Det betyder att de får söka försörjningsstöd som i sin tur är kommunens pengar, så sparar kommunen verkligen på  detta?”
Och avslutningen i insändaren lyder: ”Kommunen måste tänka om.”

Jag är inte kvar i socialnämnden, men min fundering blev: Vem är kommunen? Om det är rätt som det sägs i insändaren, vem fattade beslutet, var det ett politiskt beslut som nämndens politiker ställde sig bakom, eller var det sådant besked som nämndens politiker endast informerades om och ingen reagerade?
Nämndens handlingar är ju (bortsett från sekretessärenden) offentliga handlingar, underlag och protokoll finns på kommunens digitala anslagstavla.
Man kan söka, man kan bläddra, man kan läsa. Bakgrunden till ovanstående insändare trodde jag fanns i protokollet från oktober 2019, § 111: ”Information om åtgärder för att anpassa verksamheten till budgetram 2020″.

Men jag frågade och fick veta att jag hade fel. Dessa anställningar är ​undantagslöst visstidsanställningar, ​det ​är en arbetsmarknadsåtgärd med syfte att föra den enskilde närmare den reguljära arbetsmarknaden.​ Dessa ​ anställningar borde ha omprövats tidigare och mera regelbundet.

Den snåla budgettilldelningen var inte anledningen. Men det var verksamheten som agerade, politiken informerades bara.

En annan information kring liknande frågor kommer socialnämnden att få på tisdag. ASI, som står för verksamhetsområde Arbete, Sysselsättning och Integration, beskriver bakgrunden till nödvändiga förändringar i arbetssättet: ​”Under 2019 förändrades förutsättningar drastiskt inom det arbetsmarknadspolitiska området vilket påverkade arbetsmarknadsenhetens verksamhet. Arbetsförmedlingens uppdrag och organisation begränsades avsevärt. För att hantera det ”tomrum” som Arbetsförmedlingen lämnade efter sig och med det stora behov som fanns hos målgruppen försörjningsstödstagare, så valde arbetsmarknadsenheten att ”kliva fram” och i hög grad ta över ansvaret för individens planering och matchning mot insats. Arbetsmarknadsenhetens roll blev med andra ord mer koordinerande än rustande och budskapet från Arbetsförmedlingen var tydligt – ”gör ni planeringen, så fattar vi beslut om insats”. I takt med att myndighetens  organisation krympte, så förlorade den även beslutskapaciteten. Vilket resulterade i att individen inte fick tillgång till de insatser som låg i dennes planering. Därmed blev det arbete som arbetsmarknadsenheten utfört förgäves och samtidigt hade arbetsmarknadsenheten inte i samma omfattning kvar sin organisation för att rusta individen.”
Den som vill skaffa sig en bild över socialnämndens omfattande verksamhet har tillgång till ett aktuellt material: ​Verksamhetsberättelse och personalekonomisk redovisning för socialnämnden 2019​.