Högt tempo! När spricker det?

Det tycks som om Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt har ett sjätte sinne. Gång efter annan framträder Magdalena Andersson, Emil Källström, Mats Persson och Per Bolund med var sin del av det gemensamma manuskriptet för att förkunna ”ja, helt rätt, så blir det!”

Sjätte och sjunde extra ändringsbudget är på ingång. I Dagens Nyheter är det idag debattartikeln som berättar om ytterligare stöd till regioner och kommuner, tre miljarder vardera. Sedan fick Centern ensamrätt att förkunna innehållet i nummer sju: Kommunikationer, största delen med 720 miljoner till järnvägsunderhåll.

Nej, jag invänder inte, allt är i bästa (nåja) ordning. Så länge som krisen är akut så fortsätter det, nästan samtliga partier står bakom alla dessa förslag från regeringen och i regel röstar hela riksdagens samtliga 55 ledamöter för betänkandet som tas fram i rekordfart.

Men det finns också tecken på att januaripartiernas mantra ”vi tillsammans” inte är stabilt nog i all oändlighet. Jag tänker på pressträffen som ministrarna Eva Nordmark, Amanda Lind och Matilda Ernkrans höll under temat ”om unga utan sysselsättning med anledning av det nya coronaviruset”. Det var många ord! Verkligen knappt mer än ord. (Inte ett ord förresten om situationen för sjutusen ensamkommande ungdomar som råkar illa ut när villkoret ”fast anställning efter avslutade studier” krossar förhoppningen att få uppehållstillstånd.) Jag misstänker att framträdandet av statsråden från S och MP föranleddes av att inte ”alla fyra partier” hade samma uppfattning.

Jag tänker också på ställningskriget som pågår kring avvecklingen eller utvecklingen av myndigheten ”arbetsförmedling”. Regeringspartiet S har lovat C i överenskommelsen något som ingen socialdemokratisk väljare ställer sig bakom. Jag tänker på två centrala utredningar på utbildningsområdet. Björn Åstrands utredning ”om ökad likvärdighet i skolan” kom visserligen med några förslag som bör kunna stoppa vandringen mot än större ojämlikhet. Friskolornas högljudda protester är anledning till att studera utredningens slutsatser noga. Samtidigt anar jag redan att vägen från en SOU till en proposition är mycket lång. Den blir inte kortare med tanke på att S kanske står ensam bland fyra partier. Vågar man tro att Anna Ekström har fått den positionen i regeringen som behövs för att det ska hända något?

Den andra utredningen ansvarar Lars Stjernkvist för. För någon månad sedan presenterade han preliminära slutsatser här i Vänersborg för ”planering och dimensionering av komvux och gymnasieskola”. Det blev tydligt att det fanns gott om frågor som utredningen väljer ”att inte söka strid om”.

Jag såg idag i ett nyhetsbrev från Katalys Daniel Suhonens betraktelse ”Lobbyism är vårt största demokratiproblem”. Där fanns ett diagram, ”Sprickor i fasaden” (SOM-institutet 2018), som i klartext visar hur ”väljare” och ”valda” i åtta partier ser på uttalandet ”Vinstutdelning ska inte tillåtas inom skattefinansierad vård, skola och omsorg”. Inget nytt egentligen, bara en bekräftelse att det finns en rad centrala frågor där fyra partier står mycket långt ifrån varandra.

Valet september 2018 – januariöverenskommelse januari 2019. Låt oss tro att ”medicindelen av Coronakrisen” ebbar ut framåt slutet av 2020, hur många representanter kommer därefter att träda fram vid alla pressträffar som förklarar alla steg som måste tas för att städa upp ”ekonomidelen” av Corona-krisen? Fyra? Två? Vilka?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.