Tänk vad olika – V och SD

Ingenting är sig likt, eller?

Enligt läroboken gäller följande:

  • På våren lämnar regeringen den ekonomiska vårpropositionen till riksdagen. Vårpropositionen innehåller förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Riksdagen inleder arbetet med statens budget när regeringen senast den 15 april lämnar sin ekonomiska vårproposition. Vårpropositionen innehåller regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Regeringen bedömer också det ekonomiska läget och hur ekonomin kommer att se ut framöver. Vårpropositionen innehåller även förslag om budgetarbetets långsiktiga inriktning. Riksdagen beslutar om vårpropositionen i juni. Förslagen till riktlinjer i vårpropositionen ligger till grund för den kommande budgetpropositionen som regeringen lämnar på hösten.
  • Ändringsbudgetar: Ibland blir det inte som regeringen och riksdagen planerat. En myndighet kanske behöver mer pengar än vad den blivit tilldelad i statens budget. Regeringen kan då föreslå att statens budget för pågående år ska ändras. Det kallas ändringsbudget. Regeringen lämnar normalt förslag till ändringsbudget till riksdagen två gånger per år, först samtidigt med den ekonomiska vårpropositionen i april och sedan samtidigt med budgetpropositionen i september.

I år är inget normalt. Innan vårändringsbudgeten kom hade redan fem extra ändringsbudgetar lämnats och klubbats av riksdagen.

Och med stor visshet kan det sägas att mycket sker innan höstens budgetförslag läggs fram. Hur mycket som är kvar från vårens ”riktlinjer” är det ingen som vet.

Medan C och L stödjer regeringspartierna S och MP även kring budgetförslaget, är fyra andra partier opposition. Men inte heller där är något normalt. I slutet av april, när partiernas motioner kring den ekonomiska vårpropositionen lades fram, är det fortfarande mest ”som det är nu, så står vi bakom regeringen” och endast några markeringar, dels på temat ”det kunde ha varit bättre att göra så här”, dels med en blick in i framtiden ”när det här är över, då ….”.

Med detta i minnet gav jag mig in i motionsläsningen. Och på en gång känns det ”normalt” igen, var det inte det vi visste, var det inte så det lät innan krisen, det är inte på annat sätt nu och det tycks kommer att stå kvar även när krisen är över.

Jag vill illustrera med två texter, den första från Vänsterpartiets motion ”Tillsammans genom krisen”, den andra från SD med rubriken ”med anledning av 2020 års ekonomiska vårproposition”.

Vänsterpartiet skrev inga egna budgetmotioner under mandatperioden 2014-2018 . Vänsterpartiet förhandlade med regeringen innan budgetpropositionerna skrevs klart. Och visst blev det resultat uppemot hundra gånger, oftast små förbättringar, någon gång ett större genomslag. Läser man Vänsterpartiets motion, så finns på åtskilliga sidor just sådana punkter som mycket väl skulle ha blivit verklighet om regeringen fortfarande  skulle vilja samarbeta med Vänsterpartiet.

Nu är det inte så. Vänsterpartiets tankar må vara kloka, genomarbetade och behövliga förslag som leder till verklig förändring, men nästan allt kommer att försvinna på vägen genom utskotten, ”besvaras” av finansutskottet och röstas ner i kammaren. Läs gärna texten jag valde här. Är det inte dumt att inget blir av?

SD har varit tyst, mycket tyst. Lever man på att sprida rädsla för att kunna framhålla sig själv som den förlösande räddaren, så är pandemin ett dråpslag. För när det verkligen finns anledning att frukta för sig själv och sina närmaste, då räcker SD:s muskler inte till för att bära den självpåtagna rollen på riktigt.

Men att vara tyst betyder inte att man omprövar något. När jag läser SD:s motion får jag intrycket att man helt enkelt avvaktar. Coronakrisen leder till kaos, mycket går sönder, inget kommer att bli som det varit, dags att sluta upp bakom enkla lösningar. Det är så jag tolkar det avsnittet i SD-motionen som jag bifogar här.

Inget problem för mig

Rätt ska vara rätt, jag kan inte tumma på denna enkla regel. Men visst, det är inte alltid så enkelt! Särskilt inte när andra upplever andra regler som överordnade.

I anslutning till valet 2014 protesterade jag tillsammans med två partikamrater mot en tolkning av regelverket, som skulle ha gynnat några partier på bekostnad av ett annat parti. Det ledde till en bassning! Men det gick inte hem hos mig, jag verkar vara immun.

Något liknande kan komma att upprepas. Då gäller det hur vi ställer oss när partiernas motioner har vandrat färdigt från kommunfullmäktige till nämnderna och förvaltningarna, till kommunstyrelsen och åter till kommunfullmäktige. Ska motionen bifallas? Ska den avslås? Ska man avstå från att delta i omröstningen?

Sverigedemokraterna i Vänersborg har under fyra år haft två ledamöter i fullmäktige, sedan sex och nu är det nio ledamöter och deras fyra ersättare som är aktiva.

Aktiva i nämnder och styrelser, aktiva i fullmäktige. Med inlägg i nämndernas överläggningar, med frågor och genom att rösta kring en mängd beslutsförslag. Nämndernas arbete sker i likhet med kommunstyrelsens möten bakom stängda dörrar. Det som syns i protokollen är yrkanden, avvikande uppfattningar som fästs på papper, och omröstningsresultat.

Fullmäktige är offentligt. Det finns plats för många åhörare i salen och faktiskt kommer fler och fler som direkt vill uppleva debatten. Allt som anförs från talarstolen kan också avlyssnas senare från bandupptagningen.

Själv har jag upplevt SD:s agerande i kommunfullmäktige under alla år sedan november 2010 och i kommunstyrelsen och socialnämnden sedan januari 2015 när partiet fick platser där.

I kommunfullmäktige agerade alltså SD ”inför öppen ridå”. Under mandatperioden 2010-2014 var det riktigt illa, men även under tiden 2014-2018 var det sällan något inlägg som inte bemöttes av en eller oftast flera ledamöter från andra partier. I många fall var det budskapet som provocerade. Men lika ofta fanns det två andra anledningar: SD visade sig vara dåligt påläst och ganska ofta rent ut sagt okunnigt. Eller också ville man föra debatten om något annat utan att ta hänsyn till en grundregel i fullmäktiges arbetsordning: håll dig till ämnet.

I socialnämnden och i kommunstyrelsen tog det också lång tid innan SD-ledamöterna lärde sig spelreglerna. Vi skrev ner många uttalanden som var av sorten ”så där talar SD”. Även av protokollen framgår att det ofta blev SD mot alla andra.

Det är en ny mandatperiod – och det märks. Vid fullmäktiges sammanträde 20 mars kommer inte mindre än fyra motioner från SD att finnas på föredragningslistan.

För samtliga motioner gäller följande: Om man endast presenterar texterna och ställer frågan till en utvald skara pålästa och erfarna kommunpolitiker ”vilket parti tror du står bakom denna motion?” så skulle svaren kunna bli ”alla möjliga”, ”något av de nio”.

Min inställning? Läs motionerna, begrunda yrkandena, ta del av förvaltningens utredning ”för och emot”, studera nämndernas reaktion, ta ställning i sakfrågan. Jag kan tillägga att det bär mig emot att smita ut bakvägen genom att avstå från att rösta ”ja” eller ”nej”.

Jag tror inte det blir ett problem för mig. Och jag räknar med att jag inte borde vara ett problem för andra.

Hög tid för öppna sammanträden

1 april förväntas kommunstyrelsen fatta ett beslut kring tillämpningsanvisningar för ett sedan länge beslutat regelverk som gör det möjligt för allmänheten att närvara vid nämndernas och styrelsens möten. Tänk att det äntligen ska bli som Vänsterpartiet föreslog i en motion i april 2012. Vissa frågor behöver helt enkelt mycket tid i Vänersborg.

2012 anade vi inte att tidpunkten att komma i mål skulle sammanfalla med Sverigedemokraternas intåg i alla våra kommunala nämnder. Det passar perfekt, för vem skulle tro på berättelser ”inifrån”. Alla äro vi jäviga, ingen säger sanningen om stackars SD som bara utsätts för förtal. Så ta också denna korta rapport från gårdagens möte i socialnämnden som en partsinlaga, det är ju bara en vänsterpartist som ger sin syn om hur mötet förlöpte.

Dagen delades mellan behandling av ärenden under förmiddagen och utbildning på eftermiddagen. Så här i början av mandatperioden har ju information och utbildning för den nya nämnden hög prioritet. Så just nu brukar alla ledamöter och ersättare finnas på plats, det är mycket man bara inte får missa. Även SD- ledamoten och hans ersättare fanns på plats i socialnämnden. Ledamoten, tillika gruppledare för SD, hade däremot missat att finnas med tidigare i veckan på kultur- och fritidsnämndens första möte under den nya perioden (måndag) och även på första mötet i Tvåstads Kunskapsförbund (tisdag) noterades hans frånvaro.

Under förmiddagen fick nämnden en redovisning kring bokslutshandlingen för 2014. Förvaltningschefen sammanfattade underlaget som ledamöterna hade fått en vecka tidigare. Det är brukligt att ledamöterna får ställa frågor, direkt under föredragningen eller i undantagsfall efteråt. Förenklat kan man säga att frågorna följer tre olika spår. För det mesta ställer enskilda ledamöter frågor där svaret bidrar till att alla i nämnden får en bättre insikt på en viss punkt. Någon gång förekommer det dock frågor där övriga ledamöter ”suckar” – frågan upplevs som irrelevant, svaren blir intet-sägande, ingenting i sak blir bättre belyst. ”Kunde du inte ställa frågan efteråt, om du nu måste ställa dina frågor ….?” Den tredje sortens frågor är jobbigast. ”Eftersom jag vet att …. vill jag fråga…” och när svaret sedan inte överensstämmer med frågeställararens syn på saken, kommer repliker ”från katedern”.

Jag nämnde att handlingar skickas ut i förväg, meningen är att ledamöterna skall kunna förbereda sig inför besluten, föredragningar skall endast sammanfatta det viktigaste och inleda beslutsgången. Och visst är det så att det märks hur tydligt som helst vem som har läst handlingarna och vem som inte har gjort det. Det märks på frågorna!

SD-gruppledaren ställde frågor, jag antecknade inte någon fråga som tillhör kategorin ”svaret hjälpte alla i nämnden till bättre insikt”. Mest var det av typen ”jag vill fråga dig så att du kan bekräfta att det jag påstår är korrekt …”. ”Vaddå, det framgår av handlingen?”, ”Jag kan väl ställa en fråga?” Och nästan varje svar blir inledning till en spontanreplik, till ett käbbel, inte en tanke att begära ordet på nytt, rakt på, ”jag vet, försök inte …”, ”nej, det där är fel …”, ”jag vet ju av egen erfarenhet att så här är det …”

Ersättaren i socialnämnden och tillika ordförande i SD i Vänersborg ville inte vara sämre, han hade också lärt sig hur man gör när man sitter i en nämnd omgiven av bara okunniga ledamöter från andra partier.

Vad gällde deras frågor? Ekonomi, kostnader, lokalkostnader, personalkostnader, statens bristande betalningsvilja, obalans i den kommunala budgeten, felaktiga prioriteringar, brist på resurser på vissa verksamheten på grund av den ohämmade accelererande resursslukande verksamheten kring invandrare.

Jag sade ju att jag är jävig och inte ger en rättvis beskrivning. SD-gruppledaren hade nämligen också andra inlägg, t ex kring temat att riktiga socialarbetare ska ha socionomutbildning, inte något substitut här inte. Så sade han, gruppledaren – och nämnden fick lära sig att han har den där socionomutbildningen.

Dålig stämning? Klart det blev. Ordföranden, S, ansträngde sig att bli tydligare och tydligare. En ledamot vägrade att besvara frågor som SD-gruppledaren ställde rakt över bordet till honom. Varpå ordföranden fick frågan av SD om det var tillåtet att vara nämndsledamot när man inte svarar på frågor från en annan ledamot. ”Ja, det är det.”

Beslutsomgången utan reservationer från SD som man tidigare hade annonserat om. Inte ens ett avvikande yrkande kom.  Det blev enhälliga beslut i ärenden som gällde boende för ensamkommande barn och överenskommelser med migrationsverket. Var det av insikt eller vad var detta plötsligt?

Själv hade jag en egen reservation i ett ärende som gäller kommunens långbänk, precis, just i frågan om öppna nämndssammanträden. Tänk om allmänheten får lov att vara på plats, då kan jag inte längre ljuga …

Kurt Karlsson tror på sig själv

Och så kom då äntligen debattartikeln. I och för sig med några nya infogade meningar, men i övrigt är det Kurt Karlssons tre minuter långa inlägg från fullmäktigedebatten 21 maj 2014. Men Kurt Karlsson hade vett nog att stryka en mening: I debattartikeln uttalar han inte längre misstanken om den dolda agendan.
Jag lyssnade på nytt på inspelningen av hela debatten och jag konstaterar följande: I en interpellationsdebatt deltar några fullmäktigeledamöter, men absolut inte alla 51 ledamöterna. Efter en interpellationsdebatt förekommer ingen omröstning. Så Kurt Karlsson har inte stöd för sitt påstående: ”Den interpellationsdebatt som ägde rum i kommunfullmäktige den 21 maj angående Gläntan visade att majoriteten av de 51 ledamöterna inte hade förståelse eller empati nog att tycka att handläggningen av Gläntans nedläggning varit under all kritik.” Var man på plats eller lyssnar i efterhand på debatten så undrar jag om någon talare kan beskyllas vara oberörd av turbulensen kring Gläntan.
Det är ett fullständigt absurt och lögnaktigt sätt att beskriva att ”äldre har slängts ut” för att kunna ”placera unga människor från utlandet”.
Hur var det med Kurt Karlssons och Sverigedemokraternas agerande i kommunfullmäktige i frågan om Gläntan?
I juni 2013 var det frågan om budgetbeslutet för 2014 skulle återremitteras eller om ärendet skulle avgöras den dagen. Kurt Karlsson var ensam ledamot för SD, protokollet visar att SD:s andra plats ”var tom”. Det var Kurt Karlssons röst som avgjorde att budgetfrågan sköts till septembermötet. Själv hade han inte berört Gläntan i sina yrkanden. ”Gläntan” var den stora skiljelinjen mellan dem som ville spara pengar genom att lägga ner ett äldreboende och dem som ville förhindra nedläggningen.
I september 2013 var ärendet ”budget 2014” tillbaka, Kurt Karlsson yrkade ingenting alls. Ja, det blev majoritet för ett budgetbeslut som innehöll att Gläntan skulle avvecklas som äldreboende. 23 ledamöter från S, C och V röstade emot. Sverigedemokraternas båda ledamöter avstod från att rösta.
Tänk att kunna agera på det sättet, tänk att kunna tala på det sättet, tänk att kunna skriva på det sättet. Och hela tiden med vissheten att det spelar ingen roll vad jag gör, vad jag säger och vad jag skriver, det finns gott om väljare som litar på mig.
Men du, Kurt Karlsson, jag vill inte byta plats med dig. Jag vill söka stöd hos dem som tänker, som granskar, som visar empati och förståelse när vår partigrupp verkligen försöker men tyvärr inte alltid lyckas. Vi försöker alltid förklara varför vi inte lyckades – men vi ljuger inte.