I häftigaste laget – men hur ska det går för Kurt?

Fritidspolitikerns almanacka strax innan jul borde inte se ut som den gör. Förra veckan var det fortfarande rätt lugnt, kommunfullmäktiges sammanträde var egentligen den enda större begivenheten. Men nu: tisdag förmiddag socialutskott, tisdag eftermiddag Kunskapsförbundet Väst, onsdag kommunstyrelsen och torsdag socialnämnden.

Hur går det med inläsningen av underlaget och beslutsförslagen?

Socialutskottet – 34 ärenden (faktiskt inte många denna gång!), handlingarna kom på papper med torsdagens post tidigt på morgonen. Allt inläst, inga problem.

Kunskapsförbundet Väst – kom via mail redan den 8 december, åtta hela dagar innan sammanträdet. Dock inte komplett: Det saknas fortfarande ”Budget 2015 – Mål och resursplan”. Det lär komma ett utskick per mail under dagen idag, mindre än 24 timmar innan mötet. Det du!

Kommunstyrelsen – handlingarna med beslutsförslagen ligger sedan torsdag på kommunens hemsida, 22 ärenden med sammanlagt 308 sidor. Inget problem med inläsningen där heller – vitsen är ju att identiska underlag ”i princip” har funnits sedan 5 december som underlag för kommunstyrelsens arbetsutskott.

Socialnämnden – också här finns handlingarna öppna för oss och allmänheten (med undantag för 4 sekretessbelagda ärenden med 28 sidor) på kommunens hemsida, sedan i torsdags för övriga 15 ärenden med bara 183 sidor. Också avklarat!

Så att det inte blir något missförstånd – så här brukar det inte vara men i december faller halva månaden bort och då råder en undantagssituation.

Samtliga fyra möten är ”sista mötet med det gamla gänget”, mandatperiodens sista sammanträde.

Hur det blir med mitt engagemang kommande period fram till december 2018 återstår att se, men bortsett från socialutskottet gäller ju allt annat en gång till. Jag är tacksam för förtroendet som Vänsterpartiet ger mig och jag vill göra allt för att inte svika någon. I vilket fall som helst vet jag vad jag har tackat ja till, det finns förutsättningar än så länge och jag respekterar kraven som ställs på en ledamot med fyra uppdrag.

Om alla gör det, vet jag inte. Jag är faktiskt nyfiken på Kurt, Kurt Karlsson från Sverigedemokraterna och gruppledare den gångna mandatperioden och än så länge även nu. SD hade två mandat efter 2010. Jag räknade inte men Kurt sade troligen under dessa år uppemot tre dussin gånger att SD inte kan ha en uppfattning i en viss sakfråga eftersom man saknade insyn. Fast handlingarna fanns tillgängliga för vem som helst … Men SD avstod från att yrka eller rösta gång efter annan.

Efter september 2014 har SD sex ledamöter och tar plats i samtliga nämnder och styrelser. Det började inte så bra i kommunfullmäktige, i november röstade SD tvärtemot det man hade anfört i talarstolen. I senaste sammanträdet fick SD-Kurt inte tala färdigt, fullmäktiges ordförande påpekade förgäves att man ska hålla sig till ärendet när man har ordet, sedan blev det helt enkelt för mycket och Kurt fick gå och sätta sig.

Kurt borde ju egentligen veta, vid sidan av fyra års erfarenhet från kommunfullmäktige representerar han också SD i regionfullmäktige i Västra Götaland.

Och nu får alltså SD vara med i alla nämnder hos oss. Hur väl fördelas uppdragen? Tja, jag vet i alla fall att jag hädanefter träffar på Kurt inte bara i kommunfullmäktige, utan även i kommunstyrelsen, i socialnämnden och i Kunskapsförbundet. Och som om det inte räckte, så är Kurt Karlsson också SD-representanten i kultur- och fritidsnämnden.

Det är skillnad det, i Vänsterpartiet brukar vi anse att det första nämnduppdraget ofta är tillräckligt krävande. Det gäller ju att sätta sig in hur det varit, hur det är och hur målsättningen är att det ska bli framöver. Det räcker gott och väl att komma igång i en nämnd, sedan kan man bygga på. Visst kan jag själv bekräfta att rutinen och erfarenhet är till fördel, även om varje sammanträde för med sig nya frågeställningar med nya underlag. Men jag minns väl hur jobbigt det var i början.

Men rubbet alltså till Kurt, hur ska det gå för SD? Vad är nästa ursäkt för att inte delta i omröstningar eller när man upptäcker i efterhand att rösten lades fel? Ska det upprepa sig som vi bevittnar i kommunfullmäktige gång efter annan: Om ärendet inte på något sätt kan vinklas till att gälla frågan ”vi har för många invandrare”, så kan det kvitta?!

Vi får se, jag själv sitter så nära jag kan följa hur det utvecklar sig. Jag lovar återkomma, men jag spar mina riktiga nyårslöften till annat som är viktigare. Förlåt utsvävningen!

Har Vänersborg fått ett nytt Nej-sägar-parti?

Visst har det berättats mycket om Vänsterpartiet i Vänersborg, detta parti som allt som oftast säger ”nej”. Någon gång är det en korrekt beskrivning, så t ex Arenan (2007) eller ett för tidigt beslut för en hamn i Vargön (2014). Men för det mesta beror påståendet på en feltolkning. Vänsterpartiet är ett aktivt parti, det nöjer sig inte med att nicka bifall till kommunledningens förslag. Det blir egna yrkanden, helt avvikande, eller också omarbetade förslag som vi uppfattar som bättre och mera passande. Vi brukar kliva upp i fullmäktiges talarstol eller begär ordet i nämnderna för att lämna fylliga motiveringar kring våra förslag. När det sedan blir omröstning, så ställs förslagen mot varandra och ordningen blir att man röstar ”ja” till kommunledningen eller ”nej” om man vill bifalla Vänsterpartiet. Så visst har vi behövt säga ”nej” ganska ofta.

Nu är det nya tider, valet i september har förändrat bilden i våra församlingar ordentligt. Socialdemokraterna, Centern och Miljöpartiet som kallar sig för ”samarbetspartierna” eller något liknande, har 22 av 51 mandat i fullmäktige och kommer att vara i minoritet i samtliga nämnder och i kommunstyrelsen. Därutöver har Sverigedemokraterna intagit sina platser, i fullmäktige har det blivit 6 mandat och man är med i varje nämnd och i kommunstyrelsen.

Vid fullmäktiges sammanträde den 19 november fick sig Sverigedemokraterna en tankeställare. Vänsterpartiets Stefan Kärvling framställde ett säryrkande i budgetomröstningen med syfte att ge barn- och utbildningsnämnden pengarna ”direkt” istället för att gå omvägen via kommunstyrelsen. Stefan förklarade omsorgsfullt med tanke på att det bara var andra mötet för en hel grupp nya förtroendevalda. Det ropades ”votering” och så fick varje ledamot i tur och ordning säga ”ja” eller ”nej”, ”ja” för budgetberedningens förslag, ”nej” för Stefan Kärvlings förslag. Gruppledaren för SD, Kurt Karlsson, signalerade till sina andra fem ledamöter ”tummen upp”, ett ”ja”. Därefter måste det ha blivit kaos för honom: Gunnar Lidell (M) började och Filip Jakobsson (M) avslutade hela raden av ledamöter från M, FP och KD som ropade ”nej”. Hur nu då? ”Borgarna” som röstar ”nej”, alltså ja till vänsterpartisten Kärvling, hur kunde det bli så här? Sex SD-ledamöter röstade ”ja” och bidrog till Socialdemokraternas knappa seger i denna omröstning. [I protokollet står: ”Vid omröstningen lämnades 28 ja-röster och 23 nej-röster. Se bilaga 9. Kommunfullmäktige hade därmed beslutat i enlighet med Kommunstyrelsens förslag.]

Det gäller att lyssna på debatten, det gäller att förstå debatten. Det kanske inte duger med enkla riktmärken. Förresten, vilket riktmärke gäller för SD? Alltid rösta med den borgerliga gruppen eller alltid rösta tvärtemot Vänsterpartiet.

Det kommer vi kanske att se redan vid nästa tillfälle, den 10 december. En enhällig kommunstyrelse (där SD först efter årsskiftet finns med) föreslår fullmäktige att säga ja till en motion om ”Riktlinjer för bostadsförsörjningsprogrammet”. Här är hela beslutsförslaget som gäller Vänsterpartiets motion:

”Kommunfullmäktige bifaller motionen och uppdrar åt kommunstyrelseförvaltningen att påbörja arbetet med riktlinjer för bostadsförsörjning. Kommunfullmäktige noterar att delar av arbetet sker parallellt med arbetet med Översiktsplanen. Kommunfullmäktige ger också kommunstyrelseförvaltningen i uppdrag att genomföra en temadag. Med detta anses motionen besvarad och avslutad för Kommunfullmäktiges del.”

Jag erkänner, det är av helt underordnad betydelse att se efter hur SD röstar, men lite skojigt är det ju i varje fall. Tycker jag, som i åratal fick höra att jag var en kategorisk nej-sägare, och när jag nu ser att Vänsterpartiet gång efter annan får bifall av ledamöter, partier och partigrupper som följer en skön princip: Att läsa, att lyssna, att skaffa sig en uppfattning och sedan rösta på ett förslag som är bra och bidrar till kommunens utveckling. Oberoende av vem som har signerat förslaget …

Kurt Karlsson tror på sig själv

Och så kom då äntligen debattartikeln. I och för sig med några nya infogade meningar, men i övrigt är det Kurt Karlssons tre minuter långa inlägg från fullmäktigedebatten 21 maj 2014. Men Kurt Karlsson hade vett nog att stryka en mening: I debattartikeln uttalar han inte längre misstanken om den dolda agendan.
Jag lyssnade på nytt på inspelningen av hela debatten och jag konstaterar följande: I en interpellationsdebatt deltar några fullmäktigeledamöter, men absolut inte alla 51 ledamöterna. Efter en interpellationsdebatt förekommer ingen omröstning. Så Kurt Karlsson har inte stöd för sitt påstående: ”Den interpellationsdebatt som ägde rum i kommunfullmäktige den 21 maj angående Gläntan visade att majoriteten av de 51 ledamöterna inte hade förståelse eller empati nog att tycka att handläggningen av Gläntans nedläggning varit under all kritik.” Var man på plats eller lyssnar i efterhand på debatten så undrar jag om någon talare kan beskyllas vara oberörd av turbulensen kring Gläntan.
Det är ett fullständigt absurt och lögnaktigt sätt att beskriva att ”äldre har slängts ut” för att kunna ”placera unga människor från utlandet”.
Hur var det med Kurt Karlssons och Sverigedemokraternas agerande i kommunfullmäktige i frågan om Gläntan?
I juni 2013 var det frågan om budgetbeslutet för 2014 skulle återremitteras eller om ärendet skulle avgöras den dagen. Kurt Karlsson var ensam ledamot för SD, protokollet visar att SD:s andra plats ”var tom”. Det var Kurt Karlssons röst som avgjorde att budgetfrågan sköts till septembermötet. Själv hade han inte berört Gläntan i sina yrkanden. ”Gläntan” var den stora skiljelinjen mellan dem som ville spara pengar genom att lägga ner ett äldreboende och dem som ville förhindra nedläggningen.
I september 2013 var ärendet ”budget 2014” tillbaka, Kurt Karlsson yrkade ingenting alls. Ja, det blev majoritet för ett budgetbeslut som innehöll att Gläntan skulle avvecklas som äldreboende. 23 ledamöter från S, C och V röstade emot. Sverigedemokraternas båda ledamöter avstod från att rösta.
Tänk att kunna agera på det sättet, tänk att kunna tala på det sättet, tänk att kunna skriva på det sättet. Och hela tiden med vissheten att det spelar ingen roll vad jag gör, vad jag säger och vad jag skriver, det finns gott om väljare som litar på mig.
Men du, Kurt Karlsson, jag vill inte byta plats med dig. Jag vill söka stöd hos dem som tänker, som granskar, som visar empati och förståelse när vår partigrupp verkligen försöker men tyvärr inte alltid lyckas. Vi försöker alltid förklara varför vi inte lyckades – men vi ljuger inte.