Kategori: SD Vänersborg

Ställa upp för partiet?

Den Av rininslandi SD VänersborgLämna en kommentar

Tillfälle för eftertanke. På onsdag kväll tar jag tåget till Dals-Ed. Tillsammans med min syriske vän, som jag träffade första gången i november 2014, och som nu råkar bo och arbeta just i Dals-Ed, ska vi lyssna på Jonas Sjöstedt. Vänsterpartiets ordförande har fem kvällsträffar ”ute på landet” kvar på sin lista, Dals-Ed står överst.

Jonas Sjöstedt avgår i maj som ordförande. Sedan han valdes 2012 har han växt med uppgiften. Förtroendet för Jonas Sjöstedt är stort, även utanför partiet.

Själv träffade jag Jonas Sjöstedt redan på hans tid som elev på gymnasieskolan i Vänersborg, där jag som syo-konsulent blev mycket involverad i hans beslut att ”hoppa av” innan tredje och sista årskursen. Det var tidigt på åttiotalet. Jag minns att jag kände mig helt ”införstådd” med att han avslutade i förtid, i motsats till många andra vägledningssamtal, där jag lade kraft på att ”hålla kvar” eleverna.

Nooshi Dadgostar från Göteborg och Stockholm kommer att väljas som efterträdare. Under sina sex år i riksdagen har vi ute i landet kunnat följa henne i det parlamentariska arbetet. Men det finns också många vittnesmål om hennes insatser innan hon blev aktuell som kandidat på valbar plats. Även inom partiledningen har Nooshi Dadgostar framträtt på ett sätt som gör att partiets medlemmar kan lita på henne.

Och tillit är för mig mycket viktigt. När jag i kommunfullmäktige och i andra sammanhang i den kommunala politiken företräder Vänsterpartiet, känner jag sambandet ”med den goda saken”. Det gör det så mycket lättare att förbereda ett anförande, att skriva en motion, att markera mot kommunledningen med en reservation när så behövs.

Jag undrar förstås hur det ser ut för andra. Och mest undrar jag hur det ser ut i det partiet som i Vänersborg på kort tid har vuxit från två mandat 2010 och fyra mandat 2014 till nuvarande nio mandat.

Jag ser att alla nya ledamöter kommer med egna motioner – det kan gälla hundrastgårdar, fler parkbänkar och fler papperskorgar på offentliga platser. När fullmäktige debatterar ”heta ämnen”, är det än så länge SD-veteraner som för partiets talan i Vänersborg, med samma ordval år efter år: ”Det var ju det vi varnade för, det var ju det vi har sagt hela tiden.”

Och jag undrar hur det ser ut med tilliten till deras partiledning? Vad känner ledamöterna, vad känner SD:s väljare egentligen?

Jimmie Åkesson tar en sväng ner till Turkiet. Från flygplanet kommer ett meddelande på Instagram, partiledarens glada leende och texten: ”… mot nya äventyr – stay tuned”. Vid taggtråden på gränsen mellan Turkiet och Grekland delar han ut ett flygblad med beskedet ”inte till Sverige”. Till vem? Till människor på flykt, bort från bombningar i Idlib, bort från Syrien som haft  krig i tio ändlösa år, bort från det ena efter det andra tillfälliga tältlägret, till människor som inte har något fotfäste någonstans, inte mat för dagen, inte mer än det de bär på kroppen, förtvivlade vuxna, desperata barn.

En flygtur, dit och tillbaka, ett litet äventyr, i fläckfri vit jacka, partisymbolen på bröstet, leendet på vägen dit, showandet inför kameran vid flyget hem.

Hur mår ledamöterna från SD här hemma i Vänersborg? Jag sitter alldeles intill. Jag undrar. Vårt nästa möte är 18 mars.

Hur ska budskapet föras ut?

Den Av rininslandi SD Vänersborg, Välfärdspartiet1 kommentar

Som ledamot i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen, socialnämnden och Kunskapsförbundet Väst sitter jag regelbundet på samma möte som Sverigedemokraternas representanter.

I kommunfullmäktige har det nu hänt för tredje gången att deras gruppledare, Kurt Karlsson, från talarstolen vänder sig till ordföranden med en ordningsfråga som gäller mig. I veckan var det dags igen. Ett mycket kort anförande med ett instämmande i ett krav på återremiss avslutades med en uppmaning till ordföranden att hålla koll på mitt inlägg. Han hävdade att jag hade kommit alldeles för långt bort från ämnet. Ordföranden ignorerade fullständigt uppmaningen, vilket förresten jag också valde att göra.

En endaste ledamot från Sverigedemokraternas fullmäktigegrupp kommer med förberedda tal och yrkanden till talarstolen, i övrigt tycks allt vara spontant och lite hipp som happ. När Anders Strand får ordet, lyssnar dock alla.

Även om Sverigedemokraterna inte regelbundet har alla ledamöter på plats, någon ersättare finns ju inte, så har deras antal blivit större. Välfärdspartiets två ledamöter ansluter sig nästan undantagslöst till samtliga yrkanden som SD kommer med.

I nämnderna har Välfärdspartiet ingen plats som ledamot med undantag för Barn- och utbildningsnämnden, i alla andra nämnder är det bara en plats som ersättare.

Sverigedemokraterna finns dock i alla nämnder, även om det tycks finnas ett problem. Så har Ola Wesley lämnat in en motion om mötesdagarna. Han är ledamot i socialnämnden och tycker att det är jobbigt att möten oftast är på en torsdag morgon efter en sen fullmäktigekväll på onsdag. Värre är det för honom som ledamot i såväl barn- och utbildningsnämnden som kultur- och fritidsnämnden, sammanträden är rätt så ofta på samma dag.

I socialnämnden lägger jag märke till socialchefens och ordförandens stora tålamod. Ola Wesley ställer många frågor. Svaren finns i regel i underlag som skickades ut inför sammanträdet. Eller också kommer samma frågor som har ställts under tidigare sammanträden, oftast av honom själv. Svaren är vänliga, utförliga, pedagogiska – fast Ola avbryter stup i kvarten med utrop som: ”Ja, tack, då vet jag, ja, tack, då förstår jag.” Med det betyder inte att frågan inte kommer tillbaka vid nästa tillfälle.

I torsdags rörde ett ärende frågan om kommunens insats för ensamkommande ungdomar, där Ola Wesley inte för en sekund hade svårt att göra gemensam sak med de socialdemokratiska ledamöterna och företrädarna för de borgerliga partierna. Men han ville gå ett steg längre och tydliggöra Sverigedemokraternas inställning. Han begärde att få göra en anteckning till protokollet, vilket ordföranden dock inte godkände: ”Din anteckning till protokollet tillför inte ärendet något, om du vill kan du lämna in en reservation.” Den möjligheten valde dock inte Ola Wesley, varför texten inte kommer att finnas med i protokollet. Men visst är anteckningen värd att läsa och begrunda.

Är det någon som har ett förslag på hur budskapet om Sverigedemokraternas insatser i den kommunala politiken kan göras känd?

För det kan rimligen inte vara så att deras väljare verkligen känner till hur representanter från SD uppträder och vad partiet lokalt åstadkommer. I Vänersborg glider man nog bara med, röstandelen i procent för riksdagsvalet – regionvalet – kommunvalet för SD i Vänersborg lyder: 15.95 – 11.15 – 10.17. Om budskapet inte når ut, så upprepas detta även 2018. Suck!

I häftigaste laget – men hur ska det går för Kurt?

Den Av rininslandi Kurt Karlsson, SD Vänersborg, Vänsterpartiet VänersborgLämna en kommentar

Fritidspolitikerns almanacka strax innan jul borde inte se ut som den gör. Förra veckan var det fortfarande rätt lugnt, kommunfullmäktiges sammanträde var egentligen den enda större begivenheten. Men nu: tisdag förmiddag socialutskott, tisdag eftermiddag Kunskapsförbundet Väst, onsdag kommunstyrelsen och torsdag socialnämnden.

Hur går det med inläsningen av underlaget och beslutsförslagen?

Socialutskottet – 34 ärenden (faktiskt inte många denna gång!), handlingarna kom på papper med torsdagens post tidigt på morgonen. Allt inläst, inga problem.

Kunskapsförbundet Väst – kom via mail redan den 8 december, åtta hela dagar innan sammanträdet. Dock inte komplett: Det saknas fortfarande ”Budget 2015 – Mål och resursplan”. Det lär komma ett utskick per mail under dagen idag, mindre än 24 timmar innan mötet. Det du!

Kommunstyrelsen – handlingarna med beslutsförslagen ligger sedan torsdag på kommunens hemsida, 22 ärenden med sammanlagt 308 sidor. Inget problem med inläsningen där heller – vitsen är ju att identiska underlag ”i princip” har funnits sedan 5 december som underlag för kommunstyrelsens arbetsutskott.

Socialnämnden – också här finns handlingarna öppna för oss och allmänheten (med undantag för 4 sekretessbelagda ärenden med 28 sidor) på kommunens hemsida, sedan i torsdags för övriga 15 ärenden med bara 183 sidor. Också avklarat!

Så att det inte blir något missförstånd – så här brukar det inte vara men i december faller halva månaden bort och då råder en undantagssituation.

Samtliga fyra möten är ”sista mötet med det gamla gänget”, mandatperiodens sista sammanträde.

Hur det blir med mitt engagemang kommande period fram till december 2018 återstår att se, men bortsett från socialutskottet gäller ju allt annat en gång till. Jag är tacksam för förtroendet som Vänsterpartiet ger mig och jag vill göra allt för att inte svika någon. I vilket fall som helst vet jag vad jag har tackat ja till, det finns förutsättningar än så länge och jag respekterar kraven som ställs på en ledamot med fyra uppdrag.

Om alla gör det, vet jag inte. Jag är faktiskt nyfiken på Kurt, Kurt Karlsson från Sverigedemokraterna och gruppledare den gångna mandatperioden och än så länge även nu. SD hade två mandat efter 2010. Jag räknade inte men Kurt sade troligen under dessa år uppemot tre dussin gånger att SD inte kan ha en uppfattning i en viss sakfråga eftersom man saknade insyn. Fast handlingarna fanns tillgängliga för vem som helst … Men SD avstod från att yrka eller rösta gång efter annan.

Efter september 2014 har SD sex ledamöter och tar plats i samtliga nämnder och styrelser. Det började inte så bra i kommunfullmäktige, i november röstade SD tvärtemot det man hade anfört i talarstolen. I senaste sammanträdet fick SD-Kurt inte tala färdigt, fullmäktiges ordförande påpekade förgäves att man ska hålla sig till ärendet när man har ordet, sedan blev det helt enkelt för mycket och Kurt fick gå och sätta sig.

Kurt borde ju egentligen veta, vid sidan av fyra års erfarenhet från kommunfullmäktige representerar han också SD i regionfullmäktige i Västra Götaland.

Och nu får alltså SD vara med i alla nämnder hos oss. Hur väl fördelas uppdragen? Tja, jag vet i alla fall att jag hädanefter träffar på Kurt inte bara i kommunfullmäktige, utan även i kommunstyrelsen, i socialnämnden och i Kunskapsförbundet. Och som om det inte räckte, så är Kurt Karlsson också SD-representanten i kultur- och fritidsnämnden.

Det är skillnad det, i Vänsterpartiet brukar vi anse att det första nämnduppdraget ofta är tillräckligt krävande. Det gäller ju att sätta sig in hur det varit, hur det är och hur målsättningen är att det ska bli framöver. Det räcker gott och väl att komma igång i en nämnd, sedan kan man bygga på. Visst kan jag själv bekräfta att rutinen och erfarenhet är till fördel, även om varje sammanträde för med sig nya frågeställningar med nya underlag. Men jag minns väl hur jobbigt det var i början.

Men rubbet alltså till Kurt, hur ska det gå för SD? Vad är nästa ursäkt för att inte delta i omröstningar eller när man upptäcker i efterhand att rösten lades fel? Ska det upprepa sig som vi bevittnar i kommunfullmäktige gång efter annan: Om ärendet inte på något sätt kan vinklas till att gälla frågan ”vi har för många invandrare”, så kan det kvitta?!

Vi får se, jag själv sitter så nära jag kan följa hur det utvecklar sig. Jag lovar återkomma, men jag spar mina riktiga nyårslöften till annat som är viktigare. Förlåt utsvävningen!

Har Vänersborg fått ett nytt Nej-sägar-parti?

Den Av rininslandi Bostadsförsörjning, Kommunfullmäktige, Kurt Karlsson, SD Vänersborg, Vänsterpartiet VänersborgLämna en kommentar

Visst har det berättats mycket om Vänsterpartiet i Vänersborg, detta parti som allt som oftast säger ”nej”. Någon gång är det en korrekt beskrivning, så t ex Arenan (2007) eller ett för tidigt beslut för en hamn i Vargön (2014). Men för det mesta beror påståendet på en feltolkning. Vänsterpartiet är ett aktivt parti, det nöjer sig inte med att nicka bifall till kommunledningens förslag. Det blir egna yrkanden, helt avvikande, eller också omarbetade förslag som vi uppfattar som bättre och mera passande. Vi brukar kliva upp i fullmäktiges talarstol eller begär ordet i nämnderna för att lämna fylliga motiveringar kring våra förslag. När det sedan blir omröstning, så ställs förslagen mot varandra och ordningen blir att man röstar ”ja” till kommunledningen eller ”nej” om man vill bifalla Vänsterpartiet. Så visst har vi behövt säga ”nej” ganska ofta.

Nu är det nya tider, valet i september har förändrat bilden i våra församlingar ordentligt. Socialdemokraterna, Centern och Miljöpartiet som kallar sig för ”samarbetspartierna” eller något liknande, har 22 av 51 mandat i fullmäktige och kommer att vara i minoritet i samtliga nämnder och i kommunstyrelsen. Därutöver har Sverigedemokraterna intagit sina platser, i fullmäktige har det blivit 6 mandat och man är med i varje nämnd och i kommunstyrelsen.

Vid fullmäktiges sammanträde den 19 november fick sig Sverigedemokraterna en tankeställare. Vänsterpartiets Stefan Kärvling framställde ett säryrkande i budgetomröstningen med syfte att ge barn- och utbildningsnämnden pengarna ”direkt” istället för att gå omvägen via kommunstyrelsen. Stefan förklarade omsorgsfullt med tanke på att det bara var andra mötet för en hel grupp nya förtroendevalda. Det ropades ”votering” och så fick varje ledamot i tur och ordning säga ”ja” eller ”nej”, ”ja” för budgetberedningens förslag, ”nej” för Stefan Kärvlings förslag. Gruppledaren för SD, Kurt Karlsson, signalerade till sina andra fem ledamöter ”tummen upp”, ett ”ja”. Därefter måste det ha blivit kaos för honom: Gunnar Lidell (M) började och Filip Jakobsson (M) avslutade hela raden av ledamöter från M, FP och KD som ropade ”nej”. Hur nu då? ”Borgarna” som röstar ”nej”, alltså ja till vänsterpartisten Kärvling, hur kunde det bli så här? Sex SD-ledamöter röstade ”ja” och bidrog till Socialdemokraternas knappa seger i denna omröstning. [I protokollet står: ”Vid omröstningen lämnades 28 ja-röster och 23 nej-röster. Se bilaga 9. Kommunfullmäktige hade därmed beslutat i enlighet med Kommunstyrelsens förslag.]

Det gäller att lyssna på debatten, det gäller att förstå debatten. Det kanske inte duger med enkla riktmärken. Förresten, vilket riktmärke gäller för SD? Alltid rösta med den borgerliga gruppen eller alltid rösta tvärtemot Vänsterpartiet.

Det kommer vi kanske att se redan vid nästa tillfälle, den 10 december. En enhällig kommunstyrelse (där SD först efter årsskiftet finns med) föreslår fullmäktige att säga ja till en motion om ”Riktlinjer för bostadsförsörjningsprogrammet”. Här är hela beslutsförslaget som gäller Vänsterpartiets motion:

”Kommunfullmäktige bifaller motionen och uppdrar åt kommunstyrelseförvaltningen att påbörja arbetet med riktlinjer för bostadsförsörjning. Kommunfullmäktige noterar att delar av arbetet sker parallellt med arbetet med Översiktsplanen. Kommunfullmäktige ger också kommunstyrelseförvaltningen i uppdrag att genomföra en temadag. Med detta anses motionen besvarad och avslutad för Kommunfullmäktiges del.”

Jag erkänner, det är av helt underordnad betydelse att se efter hur SD röstar, men lite skojigt är det ju i varje fall. Tycker jag, som i åratal fick höra att jag var en kategorisk nej-sägare, och när jag nu ser att Vänsterpartiet gång efter annan får bifall av ledamöter, partier och partigrupper som följer en skön princip: Att läsa, att lyssna, att skaffa sig en uppfattning och sedan rösta på ett förslag som är bra och bidrar till kommunens utveckling. Oberoende av vem som har signerat förslaget …