Som ledamot i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen, socialnämnden och Kunskapsförbundet Väst sitter jag regelbundet på samma möte som Sverigedemokraternas representanter.
I kommunfullmäktige har det nu hänt för tredje gången att deras gruppledare, Kurt Karlsson, från talarstolen vänder sig till ordföranden med en ordningsfråga som gäller mig. I veckan var det dags igen. Ett mycket kort anförande med ett instämmande i ett krav på återremiss avslutades med en uppmaning till ordföranden att hålla koll på mitt inlägg. Han hävdade att jag hade kommit alldeles för långt bort från ämnet. Ordföranden ignorerade fullständigt uppmaningen, vilket förresten jag också valde att göra.
En endaste ledamot från Sverigedemokraternas fullmäktigegrupp kommer med förberedda tal och yrkanden till talarstolen, i övrigt tycks allt vara spontant och lite hipp som happ. När Anders Strand får ordet, lyssnar dock alla.
Även om Sverigedemokraterna inte regelbundet har alla ledamöter på plats, någon ersättare finns ju inte, så har deras antal blivit större. Välfärdspartiets två ledamöter ansluter sig nästan undantagslöst till samtliga yrkanden som SD kommer med.
I nämnderna har Välfärdspartiet ingen plats som ledamot med undantag för Barn- och utbildningsnämnden, i alla andra nämnder är det bara en plats som ersättare.
Sverigedemokraterna finns dock i alla nämnder, även om det tycks finnas ett problem. Så har Ola Wesley lämnat in en motion om mötesdagarna. Han är ledamot i socialnämnden och tycker att det är jobbigt att möten oftast är på en torsdag morgon efter en sen fullmäktigekväll på onsdag. Värre är det för honom som ledamot i såväl barn- och utbildningsnämnden som kultur- och fritidsnämnden, sammanträden är rätt så ofta på samma dag.
I socialnämnden lägger jag märke till socialchefens och ordförandens stora tålamod. Ola Wesley ställer många frågor. Svaren finns i regel i underlag som skickades ut inför sammanträdet. Eller också kommer samma frågor som har ställts under tidigare sammanträden, oftast av honom själv. Svaren är vänliga, utförliga, pedagogiska – fast Ola avbryter stup i kvarten med utrop som: ”Ja, tack, då vet jag, ja, tack, då förstår jag.” Med det betyder inte att frågan inte kommer tillbaka vid nästa tillfälle.
I torsdags rörde ett ärende frågan om kommunens insats för ensamkommande ungdomar, där Ola Wesley inte för en sekund hade svårt att göra gemensam sak med de socialdemokratiska ledamöterna och företrädarna för de borgerliga partierna. Men han ville gå ett steg längre och tydliggöra Sverigedemokraternas inställning. Han begärde att få göra en anteckning till protokollet, vilket ordföranden dock inte godkände: ”Din anteckning till protokollet tillför inte ärendet något, om du vill kan du lämna in en reservation.” Den möjligheten valde dock inte Ola Wesley, varför texten inte kommer att finnas med i protokollet. Men visst är anteckningen värd att läsa och begrunda.
Är det någon som har ett förslag på hur budskapet om Sverigedemokraternas insatser i den kommunala politiken kan göras känd?
För det kan rimligen inte vara så att deras väljare verkligen känner till hur representanter från SD uppträder och vad partiet lokalt åstadkommer. I Vänersborg glider man nog bara med, röstandelen i procent för riksdagsvalet – regionvalet – kommunvalet för SD i Vänersborg lyder: 15.95 – 11.15 – 10.17. Om budskapet inte når ut, så upprepas detta även 2018. Suck!
Pingback: KF (25/10): Bolagen och Sikhall | Stefan Kärvlings blogg