Har Vänersborg fått ett nytt Nej-sägar-parti?

Visst har det berättats mycket om Vänsterpartiet i Vänersborg, detta parti som allt som oftast säger ”nej”. Någon gång är det en korrekt beskrivning, så t ex Arenan (2007) eller ett för tidigt beslut för en hamn i Vargön (2014). Men för det mesta beror påståendet på en feltolkning. Vänsterpartiet är ett aktivt parti, det nöjer sig inte med att nicka bifall till kommunledningens förslag. Det blir egna yrkanden, helt avvikande, eller också omarbetade förslag som vi uppfattar som bättre och mera passande. Vi brukar kliva upp i fullmäktiges talarstol eller begär ordet i nämnderna för att lämna fylliga motiveringar kring våra förslag. När det sedan blir omröstning, så ställs förslagen mot varandra och ordningen blir att man röstar ”ja” till kommunledningen eller ”nej” om man vill bifalla Vänsterpartiet. Så visst har vi behövt säga ”nej” ganska ofta.

Nu är det nya tider, valet i september har förändrat bilden i våra församlingar ordentligt. Socialdemokraterna, Centern och Miljöpartiet som kallar sig för ”samarbetspartierna” eller något liknande, har 22 av 51 mandat i fullmäktige och kommer att vara i minoritet i samtliga nämnder och i kommunstyrelsen. Därutöver har Sverigedemokraterna intagit sina platser, i fullmäktige har det blivit 6 mandat och man är med i varje nämnd och i kommunstyrelsen.

Vid fullmäktiges sammanträde den 19 november fick sig Sverigedemokraterna en tankeställare. Vänsterpartiets Stefan Kärvling framställde ett säryrkande i budgetomröstningen med syfte att ge barn- och utbildningsnämnden pengarna ”direkt” istället för att gå omvägen via kommunstyrelsen. Stefan förklarade omsorgsfullt med tanke på att det bara var andra mötet för en hel grupp nya förtroendevalda. Det ropades ”votering” och så fick varje ledamot i tur och ordning säga ”ja” eller ”nej”, ”ja” för budgetberedningens förslag, ”nej” för Stefan Kärvlings förslag. Gruppledaren för SD, Kurt Karlsson, signalerade till sina andra fem ledamöter ”tummen upp”, ett ”ja”. Därefter måste det ha blivit kaos för honom: Gunnar Lidell (M) började och Filip Jakobsson (M) avslutade hela raden av ledamöter från M, FP och KD som ropade ”nej”. Hur nu då? ”Borgarna” som röstar ”nej”, alltså ja till vänsterpartisten Kärvling, hur kunde det bli så här? Sex SD-ledamöter röstade ”ja” och bidrog till Socialdemokraternas knappa seger i denna omröstning. [I protokollet står: ”Vid omröstningen lämnades 28 ja-röster och 23 nej-röster. Se bilaga 9. Kommunfullmäktige hade därmed beslutat i enlighet med Kommunstyrelsens förslag.]

Det gäller att lyssna på debatten, det gäller att förstå debatten. Det kanske inte duger med enkla riktmärken. Förresten, vilket riktmärke gäller för SD? Alltid rösta med den borgerliga gruppen eller alltid rösta tvärtemot Vänsterpartiet.

Det kommer vi kanske att se redan vid nästa tillfälle, den 10 december. En enhällig kommunstyrelse (där SD först efter årsskiftet finns med) föreslår fullmäktige att säga ja till en motion om ”Riktlinjer för bostadsförsörjningsprogrammet”. Här är hela beslutsförslaget som gäller Vänsterpartiets motion:

”Kommunfullmäktige bifaller motionen och uppdrar åt kommunstyrelseförvaltningen att påbörja arbetet med riktlinjer för bostadsförsörjning. Kommunfullmäktige noterar att delar av arbetet sker parallellt med arbetet med Översiktsplanen. Kommunfullmäktige ger också kommunstyrelseförvaltningen i uppdrag att genomföra en temadag. Med detta anses motionen besvarad och avslutad för Kommunfullmäktiges del.”

Jag erkänner, det är av helt underordnad betydelse att se efter hur SD röstar, men lite skojigt är det ju i varje fall. Tycker jag, som i åratal fick höra att jag var en kategorisk nej-sägare, och när jag nu ser att Vänsterpartiet gång efter annan får bifall av ledamöter, partier och partigrupper som följer en skön princip: Att läsa, att lyssna, att skaffa sig en uppfattning och sedan rösta på ett förslag som är bra och bidrar till kommunens utveckling. Oberoende av vem som har signerat förslaget …

En angelägen fråga om riktlinjer för bostadsförsörjningen

Att kommunledningen i Vänersborg inte präglas av handlingskraft går till nöds att förklara med att man befinner sig i minoritet. 20 ledamöter i ett fullmäktige om 51, inte så mycket att komma med. Men M, FP och KD biträds i regel av en samlad trupp ledamöter från S och C. För det mesta är det 35 ledamöter som gång efter gång har samma uppfattning. Alla förutsättningar att kommunens verksamhet skall gå som på räls.

Men kommunledningen verkar ha lätt för att hoppa över sådant som åligger kommunen, verkar blunda för ”jobbet som ska göras – och att jobbet ska göras rätt”.

För någon vecka sedan kom beskedet från SCB:s befolkningsstatistik: Folkmängden i Vänersborg hade ökat under 1:a halvåret 2014 med inte mindre än 386. Födelseöverskottet var plus 27, flyttningsnettot totalt plus 359. Delar man upp flyttningsnettot, så är siffrorna för ”eget län” minus 42, för ”övriga landet” minus 9 och för ”utlandet” plus 410.

Strax efteråt kom notisen på kommunens hemsida: ”Nya bostäder på gång”. Det slog inte redaktören att det föreligger dålig överensstämmelse mellan utbudet och vilka som utgör huvuddelen av de bostadssökande. 

I dagarna följde lokaltidningen TTELA upp byggplanerna ”Planer på hem för 5000 personer”. 

Som ledamot i kommunstyrelsen och i kommunfullmäktige känner jag till hur processen egentligen ska gå till. Därför min fråga till kommunstyrelsens ordförande som jag ställer vid kommunfullmäktige i morgon.