Jag läser mycket. Tyvärr dock mest bara utredningar, allehanda rapporter, kommunala handlingar, sociala medier. Och tidningar, såklart. Nyhetsartiklar, ledare, debattartiklar, insändare.

Tidningsledare, tja. Några tidningar håller sig med ett flertal ledarskribenter. Skiftande tankar, åsikter i alla färger. Roligt, man vet aldrig vad man får. Andra tidningar håller sig med en ledarskribent med gott omdöme. Några tidningar håller sig med bara en ledarskribent.

Läser idag i den lokala tidningen TTELA en ledare som jag funderar över.

Ledaren är skriven mot bakgrund av en nyhetsartikel samma dag i samma tidning ”Onödigt åkande? Flytt av gymnasieprogram ifrågasätts”. Jag vill ha sagt att nyhetsartikeln enligt min uppfattning beskriver situationen korrekt i det stora hela och i många detaljer.

Det är uppenbart att ledaren har sitt ursprung i nyhetsartikelns innehåll. Varför då komma med allehanda påståenden?

Hänvisning till vilda protester är vilseledande. Från första början var det klart att protester inte gagnar någon, processen var inriktad på att uppmana till konstruktiva förslag. Jag menar att detta har hörsammats. Inte minst av personalen,  men något annat skulle ha förvånat.

Ledaren talar om politiker i pluralis. Nyhetsartikeln refererar ett samtal med ordföranden Maud Bengtsson, ingen annan. Det sköna med Maud är att hon uppskattas i alla politiska lägren för sitt korrekta och försiktiga sätt att uttala sig, hon vill ha hört ”alla” innan hon kommer till en slutsats. Det framkommer bara i nyhetsartikeln, ledaren överdriver i sin tolkning.

”Förhastade beslut”, ”felaktiga och missvisande grunder”, ”helt godtyckligt”. Hur vågar ledarskribenten sig på dessa påståenden, vilka sakliga grunder finns för att artikulerar sig så drastiskt?

”Eleverna skulle slippa långa resvägar” – var fanns detta löfte när förbundet sjösattes?

Fortfarande gäller att Kunskapsförbundet letar efter en struktur som möjliggör att leva upp till målsättningen om en högkvalitativ gymnasieutbildning. Varför detta inte går att nå direkt på stubinen har jag beskrivit tidigare i mer än än en blogg. Jag vet också att vi på tisdag nästa vecka ska skicka iväg en sista uppmaning till förbundets ägare, tre plus tre kommunalråd i Trollhättan och Vänersborg, att komma till insikt.

Ingen har någon nytta av att en ledarskribent uppenbarligen kommer sent till jobbet och ”hastar” fram en produkt som bara stjälper och inte hjälper.

Läser i TTELA en debattartikel med rubriken ”Kunskapsförbundet redan ett fiasko?” Förvånas inte mycket över att Morgan Larsson väljer sina formuleringar med omsorg, men förbryllas däremot över bristande vilja att hantera fakta korrekt.

Själv är jag ersättare i Kunskapsförbundets direktion för Vänsterpartiet Vänersborg, ersättare för partikollegan James Bucci. Morgan Larssons Välfärdspartiet representeras av Bengt Rydholm, som är ersättare för Marika Isetorp från Miljöpartiet i Vänersborg. Välfärdspartiet fanns på plats vid samtliga möten med undantag för sammanträdet 2 maj när direktionen kom till sitt beslut.

Bildandet av Kunskapsförbundet Väst var länge en omstridd fråga och vid ett tillfälle avbröts samtalen med Trollhättan. I de flesta partier fanns varnande röster och motstånd mot tanken att ingå i ett förbund. Det blev en lång process och en tämligen öppen process som utmynnande i att det blev majoritetsbeslut i båda kommunfullmäktigeförsamlingarna.

Från första sammanträdet i januari förstärktes bilden att direktionen stod inför en serie stora beslut. Liknande beslut skulle varje kommun behövt ta var för sig. Syftet med förbundet var att förändringarna skulle begränsas genom vissa fördelar som ett resultat av sammanslagningen. Från januari och under hela våren fanns i direktionen en växande förhoppning att ägarkommunerna Trollhättan och Vänersborg skulle visa insikt att det var bättre att välja utveckling och avveckling i kombination istället för avveckling rakt över. Direktionen hade ställt sig bakom ett förslag med denna inriktning.

Kommunalråden i Vänersborg och kommunalråden i Trollhättan sade unisont NEJ. Det är min bestämda uppfattning att Gunnar Lidell (M) och Marie Dahlin (S) i Vänersborg har handlat kortsiktigt. Kommunfullmäktiges avsikt vid bildandet av förbundet var att utveckla kvalitén i den gymnasiala utbildningen. Förbundet skulle behövt få två-tre år för att utveckla skolornas arbete samtidigt som förbundet skulle finna former för att hålla sig inom ramen av beviljade anslag. Kommunalråden sade Nej. Man överlät till andra, till direktionen och dess ledning, att hålla i yxan.

Nu har dock förbundet hittat en modell som är klart bättre än det Morgan Larsson målar upp. Fortfarande gör det dock ont och drabbar i ett övergångsskede personal och elever. Det blir tufft ett tag framöver. Men det borde kunna växa fram något som i längden visar sig inte bara livskraftigt utan också något som ger resultat. Det finns ju ingen som önskar att våra ungdomar skall få en dålig utbildning, vi är väl eniga om att vi vill åstadkomma en skola som ger våra skolungdomar de bästa förutsättningar inför vuxenlivet.

Vi som bryr oss och brottas med frågorna har inte mycket förståelse för krypskytte och vulgära påhopp. Men ingen ska dömas ut efter ett misstag. Morgan Larsson borde söka ett samtal med Bengt Rydholm, han borde förkovra sig med att gå genom underlaget och därefter bestämma sig mot vem han vill avfyra sina giftpilar.