Min reservation ”Östra Mariedal”

Reservation vid kommunfullmäktiges sammanträde 2019-06-19  – Ärende 14

Beslut om mål- och resursplan 2020-2022  (Dnr KS 2019/11)

Min reservation avser Miljöpartiets ändringsyrkande gällande exploateringsbudgeten i mål- och resursplanen 2020-2022 med lydelsen: ”De poster i exploateringsbudgeten som avser Mariedal Östra VA samt Mariedal Östra gata tas bort.”

Under överläggningarna yrkade jag bifall till ändringsyrkandet. Yrkandet föll genom omröstning varför jag reserverar mig.

Av exploateringsbudgeten juni 2010 framgår kommunfullmäktiges anslag för projektet Mariedal Östra på följande sätt: 2011 ”0” – 2012 ”1 mkr” – 2013 ”8 mkr”

Vid den tidpunkten hade projektet prövats i den vanliga planprocessen. Detaljplanen överklagades men överklagan avslogs. Byggnadsnämndens förslag från en oenig nämnd vann laga kraft.

Samtidigt ”försvann” projektet helt i budgetprocessen. Först var det minoritetsledningen med kommunstyrelsens ordförande Gunnar Lidell i spetsen som tog bort Mariedal Östra, därefter var det kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin som ansvarade för att projektet förblev inaktuellt under en hel mandatperiod. Nu i juni 2019, alltså först efter nio år, återkom ett förslag att reservera ett anslag i exploateringsbudgeten, som nu lyder: 10 mkr VA, 10 mkr gata – för båda anslag nämns projekttiden september 2020 till december 2021.

I debatten förekom ett större antal inlägg till förmån för denna post. I sak anfördes dock bara två aspekter:

  • Det finns en gällande detaljplan. Korrekt – men ingenstans i detaljplanen står att planen måste verkställas.
  • Vi har en kö av sökande för villatomter. Korrekt – men den kön fanns redan 2010, den kön fanns vartenda år efter 2010 fram till idag, och den kön finns även idag. Och även om projektet Mariedal Östra genomförs, så kommer det att finnas en kö imorgon också.

Jag anser att det är en mänsklig rättighet att kunna ha en bostad. Jag ställer också upp på principen att var och en bör kunna få söka och få sin bostad enligt egna föreställningar och förväntningar, men kraven den enskilde får ställa på kommunens bemötande är i grunden olika.

Vänersborgs kommun har en rad punkter fastslagna i sin vision och i gällande inriktningsmål som slår fast att invånarnas och medborgarnas synpunkter är värdefulla och är värda att beaktas. Utfästelsen får inte stanna på pappret, kommunens förtroendevalda bör leva upp till kommunens mål.  För att vara tydlig: Kommunpolitikers trovärdighet och medborgarnas tillit till den demokratiska processen står på spel.

Stadsdelen Mariedal är tätbebyggd. En titt på en översiktsbild eller en karta visar nästintill tusen villor och småhus i grupper. I utkanten finns flervåningshus, hyreshus och bostadsrättsföreningar på Bokgatan, Ollenicklas väg och på Flanaden.

Om jag uppfattar det rätt så är det uppemot 500 personer med adress på det nämnda området som har skrivit på ett upprop att inte verkställa planerna på att bygga i Östra Mariedal.

Vilka synpunkter har framförts som talar för att inte sätta igång projektet?

  • Detaljplanen är tio år gammal – medan omvärlden vittnar om att mycket har hänt och mycket sker kring miljö- och klimattänkandet tycks Vänersborg vilja stanna upp och förbli kvar vid en gång fattade beslut.
  • På annat håll, kanske mest på kontinenten eller i Storbritannien, är det idag en självklarhet att konsekvensbeskriva dylika byggprojekt i form av en klimatbudget, där både anpassning till klimatförändringar och beslutets inverkan på klimatförändringar analyseras. Det är en central tanke att väga in signaler om klimatförändringar och städernas behov att bevara andningshål och grönområden.
  • Men även i Vänersborg har de politiskt förtroendevalda beslutat sig för en rad beaktansvärda utfästelser i Grönplanen – beslutet att gå igång med byggprojektet på Östra Mariedal devalverar dock Grönplanen och får den att framstå som tom retorik.
  • Vänersborg tar fram ett Naturvårdsprogram – borde inte projektet prövas i sammanhanget?
  • Det finns en motion om att inrätta ett naturskyddsområde som förväntas komma upp inom en snar framtid, motionen inkluderar det aktuella planområdet.
  • Östra Mariedal är en skog som året runt besöks av förskole- och skolklasser. Samhällsbyggnadsnämnden har ett medborgarförslag på sitt bord, som handlar om att utnämna området till skolskog (Skolskog innebär att inga åtgärder vidtas utom sådant som är nödvändigt för att skolan skall kunna använda området i sin undervisning).
  • För icke bilburna småbarnsföräldrar, för söndagspromenerande familjer, för lekande barngrupper, för motionsronderna, för äldre som endast klarar kortare utflykter erbjuder sig skogen i Östra Mariedal som det givna alternativet.
  • En skog är en helhet – ett villaområde med bevarade större antal träd är något annat.

Men det finns också andra invändningar:

  • I arbetet med översiktsplanen har Vänersborg med all rätt fastnat för begreppet stations-samhällen. Arbetspendlingen i Trollhättan, Vänersborg och Uddevalla har stor betydelse, morgon- och kvällstågen till och från Göteborg är frekventa och väl fyllda.
  • Bussen från Östra Mariedal till resecentrum i Vänersborg tar lite mer än tjugo minuter, tåget från Vänersborg C till Göteborg C tar 51 minuter. En timme och en kvart på morgonen och samma igen efter arbetsdagen, vem vill det? Jag ser att projektet innebär att Vänersborg tar ytterligare ett steg mot privatbilism och visar samtidigt att framtidsplaner som ”stationssamhället” är till intet förpliktigande.

En sammanfattning kan vara:

  • Vi som yttrar oss, vi som har synpunkter, vi som inte vill att projektet fullföljs, vi som önskar att de politiskt valda i Vänersborg lyssnar på oss, samtalar med oss, väger in våra tankar och förhoppningar – VI ÄR INVÅNARE I VÄNERSBORG.
  • Ska det vara möjligt att principen, en plan är en plan, och en kö på människor som kanske tackar ja till en erbjuden plats om en villatomt verkligen väger tyngre?
  • Projektet Östra Mariedal klarade sig genom processen med överklagan för tio år sedan, därefter lektes planen bort i det politiska spelet om vem som kunde förfoga över en majoritet i den beslutande församlingen i Vänersborg. När vi alla har blivit tio år äldre, har vi inte också haft tio år att lära oss nytt?

Med förhoppningen att någon läser mina synpunkter, undertecknar jag min reservation.

Lutz Rininsland                                          2019-06-23

Reservationen är väl tydlig nog, eller?

Reservation vid kommunfullmäktiges sammanträde 2019-03-20 – Ärende 19

Yttrande över kollektivtrafikplan för Trollhättan och Vänersborgs kommun år 2030 (Dnr KS 2017/144)

Kommunfullmäktiges hela uppgift var att ta ställning till ordförandens förslag: ”Kommunfullmäktige antar yttrandet över kollektivtrafikplan för Trollhättan och Vänersborgs kommun 2030”.

Yttrandet var på fyra sidor. Yttrandet gällde ett underlag på närmare sjuttio sidor. Denna remisshandling kom från Västra Götalands regions utvecklingskontor i oktober 2018. Där önskade man att få ”Svar senast 12 februari 2019.”

Kommunstyrelsen hade planen och yttrandet på sitt bord 27 februari 2019.

I kommunstyrelsen fanns ett annat förslag. Där gällde beslutsförslaget att ”anta kollektivtrafikplanen enligt bilaga”.

Det framfördes två tilläggsyrkanden, i ett yrkande var det specifikt ett ändringsförslag i själva planen. I övrigt gällde dessa tilläggsyrkanden frågor om vissa punkter i kollektivtrafiken ”här och nu”.

I kommunfullmäktige var det inte frågan om själva planen utan om yttrandet över planen.

Därför formulerade jag mig i skrift och från talarstolen på följande sätt:

Kommunfullmäktige vill vidare föreslå att projektgruppen i det fortsatta arbetet översiktligt borde presentera ett avsnitt, för att se om tanken om ”avgiftsfri kollektivtrafik” kan inordnas i planen inom tidsramen fram till år 2030.”

Jag motiverade mitt yrkande med en hänvisning att vi hanterade ett yttrande över en plan som sträcker sig fram till 2030. Jag påminde om en aktuell debatt som inte kan ha gått förbi någon fritidspolitiker. Allt pekar på att nationella, regionala och våra egna målsättningar i klimatpolitiken inte är tillräckliga, och värre, att det är tydligt att vi inte ens når fram till dessa mål inom utsatt tid.

Mitt yrkande, om det hade blivit antaget, skulle i sinom tid gett oss en text över tänkbara effekter av ”avgiftsfri kollektivtrafik”.

Återigen har jag fått höra i efterhand att mitt yrkande var klokt. Men jag var den ende som yttrade mig i ärendet, inte någon annan ledamot gick till talarstolen.

Vid omröstningen ställde sig samtliga ledamöter från tre partier, nio i antal, bakom mitt tilläggsyrkande som dock avslogs med 41 av 51 röster. Enligt kommunallagen och arbetsordningen röstar fullmäktiges ordförande sist av alla. Tänk om det vore tvärtom: Hade det satt en signal för ledamöterna att höra fullmäktiges ordförande bifalla mitt yrkande?

Lutz Rininsland                                                  2019-03-26


Till lokaltidningen TTELA skickade jag förra veckan en insändare, men eftersom texten tycks ha kommit bort, lägger jag den här i min blogg:

”Vill inte” ett klokt beslut?

Jag slutar inte förvånas. I fullmäktige behandlades ”Kollektivtrafikplan för Trollhättan och Vänersborg år 2030”. En plan på sjuttio sidor och ett yttrande om planen på fyra sidor. Fullmäktiges hela uppgift var att ”ställa sig bakom yttrandet.” Planen är ett bra underlag, yttrandet var det inget fel på. Men jag ville göra ett tillägg. Jag önskade att politikerna av våra anställda trafikexperter skulle få veta vad som talar för och vad som talar emot att överväga” avgiftsfri kollektivtrafik” inom perioden fram till 2030. Jag krävde inte, jag forcerade inte, bad endast om att vi får ett utlåtande, något att ha i handen för att veta bättre. Ingen bemötte mitt förslag, ingen hade något att säga om det. Man röstade. Om jag inte hörde fel, så var det 10 av 51 på min sida, 41 sade blankt nej, ville inte veta.

Nu läser jag att Klimatpolitiska rådet ger regeringen bakläxa. Inga mål kommer att nås. Bland många rekommendationer: ”Sluta subventionera bilägande, bilkörning och parkering”. Piska och morot? Avgiftsfri kollektivtrafik finansierad via skattsedeln. Kan det vara ett alternativ? Fullmäktige i Vänersborg beslutade att inte vilja veta svaret.

Lutz Rininsland

Ja till social inkludering – nej till den sociala inkluderingspotten

Skrev min reservation efter tisdagens sammanträde i kommunstyrelsen. Vad som hände och hur det voterades beskrev jag på Vänsterpartiets hemsida. Här texten av min reservation:

Reservation i KOMMUNSTYRELSEN 2018-05-08 i ärende 17:

Reviderad tidsplan och anvisningar för arbetet med Mål- och resursplan 2019-2021” (Dnr ks 2018/11)

Kommunstyrelsens ordförande ställde under ärendet tre punkter under proposition. Min reservation gäller den tredje och sista punkten, där ordförandens rubrik var ”pengarna” alternativt ”potten”.

Frågan gällde ett yrkande som syftade till att förslaget om den sociala inkluderingspotten skulle tas bort i det fortsatta arbetet med Mål- och resursplanen. Yrkandet innebar att pengarna åter skulle stå till nämndernas förfogande i ramen och därmed inte längre vara samlade i kommunstyrelsens ramanslag.

Vid budgetberedningens möte den 16 februari överraskade kommunstyrelsens ordförande större delen av beredningen med sitt förslag. Vilka som överhuvudtaget kände till förslaget i förväg vet jag inte. Senare blev det dock klart att ett flertal ledande politiker från kommunledningens partier inte visste om den sociala inkluderingspotten.

I socialnämnden ställde sig samtliga ledamöter bakom ordförandens förslag att tillbakavisa förslaget. Det har senare beskrivits i den lokala tidningen TTELA på ett korrekt sätt, även om det kan konstateras att artikeln valde att framställa protesten på sätt som skilde sig från ledamöternas uttalanden.

Hur häftiga protesterna var några dagar senare i barn- och utbildningsnämnden, vet jag inte, jag är inte ledamot i denna nämnd. Däremot uttalade sig nämndens ordförande i den lokala tidningen att han inte kunde förlika sig med förslaget.

Själv har jag vid budgetberedningens sammanträde 3 maj och nu i kommunstyrelsen framfört min uppfattning att förslaget upplevdes som mycket provocerande. När jag nu reserverar mig så gäller det åter ett beslut där endast 7 av kommunstyrelsens 15 ledamöter står bakom.

Att göra fel en gång kan hända, att inte fatta att det fanns ett gyllene tillfälle att rätta till felet är nästan obegripligt. Kommunstyrelsens ordförande viker inte en tum. Hennes förslag och hennes yrkande på den tredje punkten skvallrar om att även i denna fråga är det prestige som styr. Har inte invändningarna varit tydliga nog?

Jag har hört många synpunkter, men jag vill här framföra mina egna tankar.

  • Pengarna till potten tas i huvudsak från socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden. Båda nämnderna får regelbundet information från förvaltningen över hur verksamheten utvecklas och förbättras. I båda nämnderna är insatser som berör utanförskap och vägar till inkludering högt prioriterade. Är förslaget om potten ett underkännande av pågående verksamhet eller är det bara okunskap hos kommunstyrelsens ordförande?
  • Verksamheten i våra förvaltningar kräver långsiktig planering och uthållighet i arbetet. Är det inte kontraproduktivt att anvisa att potten ska finansiera tillfälliga projekt?
  • Pengar skall kunna sökas från potten av två eller flera förvaltningar i samarbete, inte endast av en förvaltning. Finns det idag någon verksamhet som berör frågor om inkludering där någon av våra förvaltningar inbillar sig att framgång nås via att ”köra solo”?
  • Integration, utanförskap, inkludering är centrala uppgifter för flera statliga myndigheter. Läser man regeringens regleringsbrev så ser man vad som ankommer på regionala och lokala filialer av dessa myndigheter. Det ankommer på våra förvaltningar att söka och att sköta ett samarbete. Hur stämmer det överens med det som sägs om potten?
  • Tanken om social inkludering styr vuxenutbildningens arbete. Utbildningen sker genom Kunskapsförbundet som dock inte är en av våra förvaltningar. Hur ordnas detta?
  • Vänersborgs kommun kan vara stolt över alla insatser som görs av det civila samhället. Hur ska samförstånd och tillit hanteras framöver när potten exkluderar frivilligt arbete?

Många invändningar gällde redan när potten lanserades av kommunstyrelsens ordförande 16 februari. Enhälliga nämnder har ställt sig bakom sina förvaltningar. Ledande politiker från S och C har markerat sitt ogillande, endast ordföranden i en nämnd, från kommunledningens tredje parti MP, har tyckt om potten.

Nu gäller det inte ett budgetarbete som ska avslutas 20 juni, nu hänger allt på nytt i luften fram till 21 november.  Då kommer det sannolikt att finnas nya överenskommelser efter valdagen i september mellan partier som vill axla ansvaret att leda kommunalpolitiken under den kommande mandatperioden.

Vad driver kommunstyrelsens ordförande att insistera? När motståndet idag är så stort och bifall från de egna leden knappt kan höras?

Risken är överhängande att hela budgetarbetet blir lidande av det missade tillfälle att dra tillbaka detta olyckliga skott från höften.

Social inkludering har högsta prioritet i vår kommun, jag beklagar att arbetet påverkas och får en olycklig utveckling genom ett hastigt förslag som inte förankrades, som kom vid absolut fel tidpunkt och som inte drogs tillbaka när det fanns möjlighet.

Lutz Rininsland                                                                   2018-05-10 Vänsterpartiet Vänersborg

En reservation som vill tala klartext

Jag bekymrar mig för den lokala politiken. Jag ser att vi saknar styrfart, att vi saknar ledning, att vi börjar ett högt spel med snabba repliker som står i skarp kontrast till snigelfarten i beslutsärenden.

Hade i tisdags en bra men också jobbig dag med Kunskapskapsförbundet Väst, sedan en bra kväll med planavdelningen vid en invånardialog ute på Onsjö. Tills kommunalrådet Marie Dahlin kom med ett sådant typiskt spontant svar på en fråga som bara hon kan producera.

Onsdag på kommunstyrelsen var det värre. Befann mig i motvind för det mesta. Förlorade samtliga omröstningar. Tre reservationer, här den första, gäller anvisningar för det fortsatta arbete med budgeten för 2016.

Solen lyste med sin frånvaro idag

Tänk vad det passade bra idag. Var skyldig att skriva två reservationer från kommunstyrelsens sammanträde i veckan. Inte klokt vad det tar tid, men o.k., kan ju samtidigt duga som manuskript eller stolpar för kommunfullmäktiges möte längre fram.

Första reservationen gäller översvämningsprogrammet, ett aktuellt spörsmål för alla kommuner runt Vänern.

Andra reservationen gäller en (sista?) utredning kring Projekt Arena Vänersborg.

Och om en stund är det dags att vara på mötet med Malin Björk.

En bra söndag således, för en fritidspolitiker som menar allvar.

Rätt ska vara rätt

Kommunstyrelsens sammanträde igår hade en lång ärendelista. Det mesta slutade med enhälliga beslut. På ett fåtal stridiga punkter befann jag mig på den ”vinnande” sidan.

Ett ärende irriterade mig mycket. Inte att det spelar så jättestor roll hur just min kommun yttrar sig på en remiss till miljödepartementet. Men eftersom yttrandet präglades av en defensiv hållning där vi huvudsakligen påpekar hur ”besvärligt” och ”kostsamma” vissa förslag från Naturvårdsverket blir, kände jag mig missmodig och övergiven. Normalt är att våra ledamöter i facknämnderna ger oss ett underlag för vägledning.

Nu blev det inte alls så varför jag skrev en reservation.

Det var länge sedan ….

Nästan en hel månad sedan sista inlägget på bloggsidan. Så kan det bli när tiden inte räcker till. Och när det hotar att bli för mycket, när allt händer på en gång. Det gällde att koncentrera sig på årets sista möten med kommunstyrelsen, kommunfullmäktige, Kunskapsförbundet Väst och socialnämnden och socialutskottet. Avklarat, överlevt också denna gång. Men det saknas lösningar för många öppna frågor, resursbristen för gymnasieverksamheten i Kunskapsförbundet och för socialförvaltningen är skriande. För att nämna bara två frågor som blir aktuella på nytt och ganska omgående efter årsskiftet.

I socialnämndens protokoll kommer att finnas en reservation som jag skrev efter torsdagens möte. Där lär också Morgan Larsson i en reservation ta upp ”otydligheter” i förvaltningens skrivelse kring detaljbudget 2014. Själv upplevde jag ingen otydlighet, men jag förstår Morgan Larssons problem. Han medverkade till en stängning av äldreboendet Gläntan ”tills vidare”, fast han uppfattade att beslutet gällde en ”tillfällig” stängning. Jag tackar mig själv att jag på allvar insåg behovet att lära mig ”svenska” när jag 1970 kom till Göteborg och Sverige. ”Der Teufel steckt im Detail …”. Visst är jag nyfiken på Välfärdspartiets reservation.

Nu och några dagar framöver gäller det fortsatt inläsning av kongressunderlaget. Efter 1984 blir det andra gången jag representerar Älvsborg på Vänsterpartiets kongress.  Jag ser fram emot några givande dagar andra helgen i januari.

Kindblomsvägen – tyvärr inte för sista gången

Jag ska inte flytta, jag trivs alldeles utomordentligt bra på Onsjö.

Andra trivs utmärkt på Blåsut, ett sextiotal familjer trivs kring det lilla gröna området vid Kindblomsvägen.

Var man än bor i Vänersborgs kommun, så ska det gälla en sak: Man får lov att ha synpunkter och önskemål. Någon gång måste en kompromiss till när olika önskemål krockar med varandra. Men alla bör kunna förvänta sig en korrekt behandling. ”Kommunen” är till för medborgarna, det är inte så att medborgarna ska underordna sig ”kommunen”. 

Tyvärr är det mycket kvar att lära. Ärendet Kindblomsvägen visar att dialogen mellan medborgarna och kommunens förvaltningar och politiker måste förbättras. Efter onsdagens beslut i kommunfullmäktige behövde jag förklara mig i en reservation. Här texten:

Reservation

Kommunfullmäktige           2013-04-24                             

Ärende 6

Av Kommunfullmäktige återremitterat ärende om godkännande

av markanvisningstavtal avseende exploatering vid Kindblomsvägen

– Fiolen 3 och del av Blåsut 2:2 (Dnr KS 2011/310)

Ett märkligt ärende som gör sig förtjänt av en märklig reservation.

Dagen innan kommunfullmäktiges möte publicerades Svenskt näringslivs rankinglista med ett föga smickrande resultat för Vänersborgs kommun. Tempot spelar roll när företagen bedömer kommunernas service. Optionsavtalet, förslag till markanvisningsavtal och en behandling under återremissen som drar ut på tiden har i detta fall resulterat i att den tilltänkte exploatören motiverade sitt beslut att ”hoppa av” inledningsvis med ”Stor grund till detta är tiden …”.

Jag beklagar inte avhoppet. Dessutom misstänker jag att ”problematiken i området” har varit den avgörande bevekelsegrunden för Modulbyggen Normstahl AB ”för att avstå”.

När kommunfullmäktige nu åter ta upp ärendet efter 1½ år, finns efter beredningen i kommunstyrelsen ett beslutsförslag på tre punkter:

Kommunfullmäktige noterar, med hänvisning till sitt beslut 2011-09-28, § 116, den av fastighetsenheten upprättade skrivelsen daterad 2012-11-19. Kommunfullmäktige noterar också att av de handlingar som skulle ges möjlighet till beredning, har resulterat i utredning om vattensalamanders förekomst i aktuellt område. Kommunfullmäktige noterar vidare att en medborgardialog genomförts.

Kommunfullmäktige beslutar att ett godkännande av markanvisningsavtal gällande exploatering på Fiolen 3 samt på del av Blåsut 2:2 inte är aktuell på grund av att den i ansökan aktuelle exploatören för området tagit tillbaka sin ansökan. Ärendet avskrivs därmed från vidare handläggning.  

Kommunfullmäktige noterar slutligen att när området åter kommer att vara föremål för exploatering, ska fråga om godkännande av markanvisningsavtal åter bli föremål för Kommunfullmäktiges bedömning.

Det normala i fullmäktige är att oklarheter i föreslagna beslutsförmuleringar inte bör kvarstå när ledamöterna kallas till omröstning. Min reservation gäller i huvudsak att jag upplevde att oklarheterna istället växte under debatten.

Under punkt 1 ”noterar” kommunfullmäktige inte mindre än tre gånger. Det är dock inte korrekt att notera att de omtalade sent inkomna handlingarna uteslutande gällde förekomsten av vattensalamandrar i det aktuella området. Det finns åtskilligt fler påpekanden som inte har behandlats under tiden från kommunfullmäktiges beslut i november 2011 till detta sammanträde i april 2013.

Så till meningen ”Kommunfullmäktige noterar vidare att en medborgardialog genomförts.” Flera ledamöter vittnade nu under debatten att det som ägde rum i sessionssalen på kvällen den 1 november 2012 inte levde upp till deras förväntningar om hur en medborgardialog i ett sådant ärende borde genomföras. Detta bekräftas t o m när två ledamöter som står bakom bifall till beslutsförslaget från talarstolen kortfattat meddelar ”Jag vill inte recensera tjänstemännens insats” respektive ”Samhällsbyggnadsnämnden genomförde dialogen och jag har inget att erinra”.

Jag reserverar mig därmed till förmån för yrkandet att den första punkten bör tas bort från beslutsförslaget. Samtidigt kan jag tillstå att jag kunde tagit på mig att formulera och föreslå ett alternativt yrkande med en ”notering” som beskriver det som jag upplever är korrekt.

Punkt 2 i kommunstyrelsens förslag är enda stället där ordet ”beslutar” förekommer. Jag anser att det är fel att skriva så. Mera korrekt skulle följande vara:

Kommunfullmäktige noterar att ett godkännande av markanvisningsavtal gällande exploatering på Fiolen 3 samt på del av Blåsut 2:2 inte är aktuell på grund av att den i ansökan aktuelle exploatören för området tagit tillbaka sin ansökan. Kommunfullmäktige beslutar att ärendet därmed avskrivs från vidare handläggning.

I övrigt noterar jag att beslutsförslagets punkt 2 undviker att nämna något av det som Modulbyggen Normstahl kortfattat meddelade: ”Stor grund till detta är tiden, problematiken i området och att marknaden har ändrat sig stort sedan vi gått in i detta projekt.”

När jag nu citerar mailet från den avhoppade exploatören vill jag också slå fast i min reservation att ingen ville yttra sig under debatten kring mina misstankar, varför samhällsbyggnadsförvaltningen inte ville låta oss få se dokumentet som ligger hos förvaltningen. Modulbyggen Normstahl AB skrev uttryckligen: ”Skickar med det utkast vi hade arbetat fram som Ni kan använda om Ni vill.”  Jag uppfattar att det uppenbarligen föreligger fog för mitt påpekande att ”utkastet” sannolikt visar och bekräftar svårigheten att förena projektets ekonomi med bestämmelserna i den gällande detaljplanen B30 från 1933.

I mitt anförande nämnde jag min inställning till den tredje punkten. Min uppfattning är att det är regelverket och delegationsordningen som styr beslut i fastighetsärenden som gör att markanvisningsavtalet blev ett beslutsärende i kommunfullmäktige 2011. Förvaltningens personal har delegation för ärenden med belopp under en viss gräns. Försäljning eller avtal om markanvisning över en viss beloppsgräns ligger uppenbarligen hos en politisk nämnd, i det aktuella fallet uppenbarligen hos kommunfullmäktige. Jag lyckades dock inte få tag i dokumentet som reglerar frågan.

Hur som helst, ärendet var en gång i kommunfullmäktige så jag antar att samma ärende även nästa gång (om det nu blir en ”nästa gång”) ”åter blir föremål för kommunfullmäktiges bedömning”.  Varför detta konstaterande som egentligen borde vara överflödigt? Föreligger det risk att nästa optionsavtal och utkast till markanvisningsavtal skrivs till ett REA-pris? Så att det INTE per automatik åter måste passera kommunfullmäktiges offentliga scen?

Ytterligare en anledning till att jag anmälde en skriftlig reservation har samband med inlägg i debatten som vill begränsa ärendet till en ren formell hantering av återremissen. Jag infinner mig till kommunfullmäktiges möten som politiker och representant för partiet som nominerade mig på valbar plats. Jag ser frågorna i ett sammanhang och avgör ärenden utifrån det som varit och det jag önskar ska bli. Jag delar inte uppfattningen att paragrafrytteri är demokratins viktigaste uppgift. Däremot anser jag att det borde tillhöra anständigheten att lämna en förklaring varför man röstar på det ena eller det andra sättet. Att bara förlita sig på röstantalets överlägsenhet och strunta i att förklara sin hållning är inte den väg som kommunens vision anvisar.  

Kärnan i ärendet är önskemålet från ett sextiotal familjer att hänsyn tas till hur de berörs av en exploatering av det lilla gröna området som inte är ett planlagt grönområde. Jag såg en möjlighet att ”kommunen” kunde komma till ett beslut tillsammans med berörda medborgare. Än har jag inte gett upp förhoppningen att så kommer att ske inom något år. Med min reservation vill jag ha sagt att jag inte släpper tanken, jag ”avskriver inte” frågan om skogsdungan vid Kindblomsvägen.

Lutz Rininsland                                                          2013-04-28

Vänsterpartiet                                                            

 

Det blåser upp

I slutet på veckan och sedan hela nästa vecka samlas budgetberedningen till avgörande möten: Nu har nämnderna reagerat och lämnat besked hur anvisningarna har mottagits. Kommunstyrelsens anvisningar var enkelriktade budskap till samtliga nämnder: Visa hur du kan minska dina utgifter eller höja dina intäkter.

Ekonomistaben sammanställer under några hektiska dagar vad som har sagts. Detaljerna redovisas i nämndernas protokoll men i grova drag gäller följande:

Såväl kulturnämnden som överförmyndarnämnden accepterar INTE anvisningen, båda anhåller istället om tillskott utöver nu gällande ram.

Samhällsbyggnadsnämnden fogar sig ”på sätt och vis” men ställer sig bakom den egna förvaltningens uppfattning att ingen ”högre upp” verkar förstå sig på det rätta sättet att ekonomiskt förvalta kommunal egendom.

Socialnämnden lämnar tillbaka ett förslag från den egna förvaltningen som har räknat fram något i stilen med ”halva summan” av behövliga justeringar i budgeten. Men nämndens beslut har fattats med rösterna från mindre än hälften av ledamöterna. Vänsterpartiets reservation förklarar situationen, mer information finns även på Vänsterpartiets hemsida.

Vad som sker med Vänersborgs del av ”gymnasieskolan” i regi av Kunskapsförbundet Väst är inte känd.

Däremot vet vi att det blev en överraskning i barn- och ungdomsnämnden. Det såg ut som att det var upplagt för samma hantering som i socialnämnden, men det blev inte alls så. Läs mer på Vänsterpartiets Stefan Kärvlings blogg.

Vänsterpartiets partigrupp samlas redan ikväll för att samtala kring frågan hur vår linje hävdar sig på den kaotiska kommunala scenen.

Brist på ärenden

”De ärenden som skulle behandlats vid detta sammanträde kan utan alltför stora olägenheter tas upp till behandling vid Kommunfullmäktiges sammanträde den 24 april.”

Med denna motivering satte kommunfullmäktiges ordförande, Anders Forsström (M),  streck över sammanträdet i mars.

Politiken står dock inte stilla, det händer mycket utan att det syns på framträdande plats. För min del blev det två reservationer i kommunstyrelsen i förra veckan. En gällde en miss jag gjorde – i beslutsomgången hann jag inte anmäla en avvikande uppfattning innan klubban föll. Så jag får lite skamsen framföra mina invändningar  i ärendet ”feriejobb” i en reservation. Den andra frågan var stor – det gäller ramsättningen inför budget 2014. Mitt parti ville gärna bli ännu tydligare, men så länge som tre partier inte vill visa sina kort leder det tyvärr inte till framgång. Den som vill veta var Vänsterpartiet står, kan från reservationen få en bra bild var vi vill se förstärkningar.

Den mest intressanta frågan har jag idag inget svar på. Vid kommunfullmäktige i slutet på februari behandlades Vänsterpartiets motion om ”ordning och reda på Ursand”. Jag vågade mig på en djärv gissning att Bert Karlsson snart drar sig från kommunen. Inte ett ord nämndes om motionens behandling i den lokala tidningen TTELA, inte dagen efter, inte dagarna efter, inte någon gång hittills.

Det kan finnas flera förklaringar, en är att tidningen samlar in underlag för att låta ”alla berörda” komma till tals. Det vore bra om så sker. Det skulle också ge kommunledningen med Gunnar Lidell (M) och Marie Dahlin (S) en möjlighet att förklara sin syn. I fullmäktige var det ingen, inte en enda ledamot från något annat parti överhuvudtaget som ville yttra ett ord från talarstolen i denna fråga.  Får se om jag gissar rätt när det gäller den lokala tidningen ….