Åter igen många bollar i luften. Vad kommer först, vad kan vänta?

Fullmäktige 25 september uppvisar en lång ärendelista men det är debatten om Budget 2014 som dominerar. Visserligen är utgången redan i förhand given, eftersom såväl Miljöpartiet och Välfärdspartiet gjorde helomvändning. Uppslutning och gemensam sak med de tre borgerliga partierna M, FP och KD betyder att tidigare utfästelser har övergivits. Vår avsikt är att be om en förklaring varför det blev så.

Våra frågor hänger ihop med våra egna yrkanden som förespråkar en offensiv satsning och ett stopp till fortsatta nedskärningar i verksamheter som är grunden för välfärden för våra barn och ungdomar, som är av betydelse för våra äldre. Vi vet varför vi äskar förstärkningar i den kommunala budgeten. Vi kan stå för varje punkt i vårt förslag.

Dagen innan, 24 september, sammanträder Kunskapsförbundets direktion. Sedan igår finns ”rapporten” som är underlaget för svåra och avgörande beslut för all gymnasial utbildning i Vänersborg och Trollhättan. I underlaget finns mycket tunga förslag som ledamöterna måste ta ställning till. Samtidigt innehåller rapporten ”allt” som har framförts under sommaren av alla som har velat yttra sig om den tilltänkta förändringen. Tuff läsning, tuffa beslut som fattas i slutet på oktober.

På hemmaplan i Vänersborg förs diskussionen hur det politiska arbetet i nämnderna ska organiseras efter valet 2014. Den viktigaste frågan blir nog ”kulturen” och ”fritiden”. Skall kulturnämnden fortsätta som det ”är”, skall kulturnämnden upplösas och blir till ett utskott under barn- och ungdomsnämnden, skall kulturnämnden fortsätta och även överta ”fritidsfrågor” från barn- och ungdomsnämnden eller skall slutligen barn- och ungdomsnämnden ha två utskott under sig, ett för kultur och ett för fritidsfrågor. Dessutom: Kultur är mer än bara musik, idag präglas nämndens arbete för mycket av intresset för musiken och annan kultur trängs undan. Jag kommer osökt tänka på parallellen i fritidsverksamheten, där finns också en gökunge som har alldeles för stor del av den lilla kakan som kommunens resurser räcker till.

Hur är det möjligt?

I lokaltidningen TTELA läser jag om gårdagens kommunstyrelse: ”Nya budgetförslaget kan räcka ända fram”.

”Marika Isetorp (MP) är nöjd. – Det vi har jobbat med är att få med pengar till bun och att Mariedal Östra inte ska exploateras. Det är en ansvarsfull budget som inte hamnar på minus, säger hon.”

Budgetförslaget hon har förhandlat sig fram till hamnar på ”noll”. Det är rätt, budgetförslaget hamnar inte på minus.

Mariedal Östra – det är inte korrekt att säga ”ska inte exploateras”. Beslutförslaget säger ”inte under planperioden 2014-2016”.

Förskolan och skolan då? Har förhandlingarna med Gunnar Lidell (M) haft som resultat ”att få med pengar till bun”? Ja, faktiskt. I och för sig ställer sig Marika Isetorp bakom besparingsförslaget som alltså kvarstår, men samtidigt tillförs pengar. Det går att räkna på. Besparingsförslaget är 8.252 miljoner kronor, den nu tillförda summan är 8.306 miljoner kronor. Marika Isetorp (MP) har i förhandlingarna med Gunnar Lidell (M) jobbat för att ”få med pengar till bun” och faktiskt fått fram ett plus på 54.000 kronor.

Samma Marika Isetorp (MP) är också ledamot i barn- och ungdomsnämnden. För något mer än fyra månader sedan var hon där med om att begära mer pengar till förskolan och skolan – 20 miljoner mer än man hade fått för 2013. Och då var Marika Isetorp (MP) också med på den vinnande sidan, detta yrkande vann majoritet.

Hur motiverades beslutet då? Så här:

”Årets budget, 2013, innebär en förändring. För första gången på många år tilldelas barn- och ungdomsnämnden mer pengar än året innan. Barn- och ungdomsnämnden fick 16 Mkr ”extra” jämfört med föregående år. Vi menar att detta inte får vara ett undantag eller en isolerad händelse, utan en markering av ett trendbrott. Satsningen på barnen och ungdomarna måste fortsätta!”

OCH DET GÖR DET NU OCKSÅ – MED 54.000 KRONOR MER 2014 ÄN INNEVARANDE ÅR 2013.

För säkerhets skull – hur argumenterade Miljöpartiet för fyra månader sedan? Här hela protokollet.

Budgetyrkandet

Kommunstyrelsen på onsdag – andra gången det görs ett försök att få en majoritet för Mål- och resursplanen 2014-2016. Ärligt talat, jag har ingen aning om var vi landar. Allt jag vet är att Gunnar Lidell (M) har lagt sitt förslag och att det erbjuder några morötter av klenaste sorten för Miljöpartiet. Socialdemokraterna har i vanlig ordning inte hört av sig, jag börjar misstänka att det i själva verket inte finns något intresse att presentera det ”vinnande” förslaget. Känns mer som att man satsar på att kritisera den sittande mini-alliansen. Det kan inte vara genomtänkt!

Här i alla fall yrkandet som jag undertecknar för Vänsterpartiets grupp.

Det finns också en annan sida

När hösten kommer börjar det kommunalpolitiska arbetet på annat sätt än brukligt. Det normala är att kommunfullmäktige vid sista sammanträdet innan sommarpausen beslutat Mål- och resursplanen för nästa år. Nu blev det i år inte så, budgetärendet återremitterades och kommunstyrelsen får ägna mycket tid ännu en gång åt att nysta upp trådarna. Jag läser på Moderaternas hemsida en beskrivning av det som hände den 12 juni. Jag tycker att det är bortförklaringar och mycket av efterhandskonstruktioner. Såväl min egen betraktelse som beskrivningen som partikollegan Stefan Kärvling gav tilltalar mig mera får jag lov att konstatera.

Hur som helst, återigen står alltså frågorna som handlar om fördelning av det vi har på dagordningen. Vem ska få vilken bit av kakan, vem ska få mer och vem måste stå tillbaka? Att pengarna inte räcker till allt tycks de flesta vara överens om. Ska de stora svarta hålen täckas över eller ska man kraftsamla och söka sig till förebyggande insatser som är mycket mer lönsamma i längden?

Det som diskuteras är vad verksamheterna kostar, vilka utgifter vi ska komma överens om. Det som knappast diskuteras är inkomstsidan, hur vi får fram pengarna. Ett sätt är att spara på utgifter, då finns mer över. Ett annat sätt är att titta över taxor och avgifter. Men allt det där ger bara smulor, största delen av inkommande pengar utgörs av kommunalskatten och statsbidrag. Och den diskussionen förs inte i kommunen. Frågan om kommunalskatten verkar tabubelagd, endast Vänsterpartiet har sagt ifrån att en förstärkning av resursen för förskolan och skolan och på sociala frågor måste vara möjlig att överväga. Av stor betydelse är det statliga bidraget: Kommunerna erhåller generella statsbidrag och specifika statsbidrag för en rad olika verksamheter.

De flesta kommuner lägger vikten på att i första hand diskutera utgiftssidan. Men här i Vänersborg upplever jag att vi nästan helt utesluter inkomstsidan när vi diskuterar kommunalpolitiska spörsmål.

Men inkomstsidan är spännande, statens agerande är avgörande. Skattepolitiken är ett spännande område och det finns mycket att läsa. Tänk om man skulle göra si eller så … Det är många politiska ställningstaganden i riksdagen som påverkar kommunernas möjligheter att leva upp till sina målsättningar för att få en bättre kvalitet i verksamheterna. Det är partiernas ekonomiska motioner som anger riktningen, som tydliggör skillnaderna i den svenska politiken. Vänsterpartiet är än så länge ett oppositionsparti. Som sådan ser man år efter år hur alla yrkanden som formuleras i bästa avsikt förkastas av knappa majoriteter i finansutskottet och i riksdagens kammare. Men så snart regeringen har lagt fram sin höstbudget så återkommer motionen, än tydligare och än bättre genomarbetad. I år gäller det att avvakta om Vänsterpartiets motion får ett annat bemötande, riksdagsvalet i september 2014 påverkar redan nu hur olika frågor balanseras.

Här en liten lista över underlag som påverkar mitt sätt att tänka när jag ser på frågan om budgetens andra sida – intäktssidan:

Vänsterpartiets motion ”För framtidens jobb” 2012/13:V400

Vänsterpartiets reservation i finansutskottets betänkande 2012/13:FiU20, sida 112-115

Framtidens skatter för framtidens välfärd, rapport nr 9/2009, Arbetarrörelsens Tankesmedjans skatteutredning

Samma tankar – och lite därtill

Läste igår min partikollega Stefan Kärvlings blogg ”S och C startar valrörelsen”. När Centerpartiets dagliga annonser i den lokala tidningen TTELA började rulla igång, undrade jag också en del. Varför tömma partikassan nu? Inte ett ord om egna misstag? Vad är syftet?

Nu har Stefan beskrivit vilka slutsatser han drar och jag kan stanna vid några korta kompletterande tankar.

Centerpartiet säger sig ”vilja” förhindra avgiftshöjningar på det sociala området och frågar samtidigt vad M+FP+KD vill. Det är frågor som i första hand hanteras av socialnämnden. Nämnden tog ställning i april. Av protokollet framgår att M+FP+KD då accepterade förslaget om höjda avgifter. Samtidigt visar protokollet att varken Centerpartiet eller deras allierade Socialdemokraterna hade någon uppfattning och därmed avstod från ett ställningstagande. Ett mycket märkligt agerande!

Resultatet från det kommande valet i september 2014 ger avtryck från och med tidigast november 2014. Nu är tidpunkten där politikerna avgör vad som skall gälla för andra halvåret 2013 och hela 2014. Nu gäller det endast att samla tillräckligt många röster i fullmäktige bakom ett kompromissförslag om det finns en verklig avsikt att ”vilja” förändra, förhindra eller förbättra något. Det borde vara en enkel uppgift för Centerpartiet att räkna ut vad deras ”jakt på MP” för med sig. I grunden ville Miljöpartiet också förbättra villkoren för förskolan och skolan och skaffa bättre förutsättningar för en god social omsorg. Det är Miljöpartiets fyra mandat i fullmäktige som spelar roll. Då måste man föra samtal och inte puckla på varandra.

Slutligen: Centerpartiet var en gång mycket stort i Vänersborg. Efter kommunsammanslagningen var C med 13 mandat näststörsta parti i Vänersborg. Nu är man nere vid endast tre mandat. Och så går man till val med ett förvirrande budskap: På den gula röstsedeln för riksdagen full enighet med M+FP+KD och skarp kontrast till S. På den vita röstsedeln för kommunen ”hand-i-hand” med S och ordkrig fullt ut mot M+FP+KD. Vore det inte bättre att spara pengarna som idag går till konstiga annonser och satsa på att hyra in en duktig konsult för att marknadsföra sitt tudelade koncept?

Vad var det som egentligen hände i kommunfullmäktige?

Tidiga semesterdagar med anledning av klassträffen i Stuttgart, 53 år efter att ”vi” tagit studenten. Passade också på att vara några dagar i München. Därifrån bevittnade jag på distans kommunfullmäktiges budgetsammanträde den 12 juni. Ett antal mail informerade mig löpande, men plötsligt kom bara frågetecken. ”Fattar ingenting, återremiss?! Det kan inte vara sant!” Det var inte min reaktion, nej, det var mina partivänner som gav uttryck för något som upplevdes som overkligt.

För min del var det, om nu inte mitt minne sviker mig, det första budgetsammanträde jag missade sedan jag kom in i fullmäktige 1982.

Nu har det gått tre veckor sedan dess och jag tror mig ha bilden rätt klar över vad som egentligen hände, när hela ärendet med beslutet om Mål- och resursplanen 2014 återremitterades. Det här är mina slutsatser, jag kan ha fel på någon punkt men jag vet vad jag vill säga och varför jag skriver som jag gör.

Budgetprocessen började som alltid tidigt, budgetberedningen samlades regelbundet från februari och framåt.  Vid tidpunkten för ”ramsättningen” för det fortsatta arbetet deltog ledamöterna från S och C inte i någon omröstning, ledamöterna från MP inte i slutomröstningen. Vänsterpartiets förslag fälldes av kommunledningen med rösterna från M, FP och KD.

Socialdemokraterna fortsatte sedan under hela våren att konsekvent tiga, enda beskedet blev att man skulle lägga ett budgetförslag den 28 maj i kommunstyrelsen. C bröt sin överenskommelse med S om ”total tystnad” vid ett tillfälle: I barn- och ungdomsnämnden blev det bifall till ett förslag om väsentliga förstärkningar för förskolan och grundskolan. Där var MP också med på noterna och partiet deltog även i övrigt i nämndernas budgetarbete.

Således fanns innan den 28 maj två synliga ”linjer” – Gunnar Lidell (M) och hans följeslagare från M, FP och KD å ena sidan med fortsatta nedskärningar, Vänsterpartiet å andra sidan med motsatta avsikter och förslag om förstärkningar på områden utbildning och omsorg.

Den 28 maj kom fyra olika förslag. Gunnar Lidell lämnade ett nytt förslag, Vänsterpartiet beskrev sina avsikter tydligt och bifogade nu också konkreta uppgifter om belopp. Miljöpartiet hade sitt förslag och S och C kom nu med sitt gemensamma förslag.

Den 28 maj var kommunstyrelsen samlad för att ”bereda” ärendet och lämna beslutsförslag till kommunfullmäktige. Det normala är att man samtalar med varandra, att man väger olika förslag och att man kommer fram till lösningar som bärs av grupperingar som har för avsikt att i kommunfullmäktige samla en majoritet av rösterna.

Så var det inte den 28 maj 2013 i Vänersborg. Fem förslag, ett gammalt och fyra nya fanns på bordet. Miljöpartiet sökte samtal och fick av Socialdemokraterna veta att S hade lagt sitt förslag och det var det som gällde, basta. Vänsterpartiet hade räknat med att S och C visste att deras förslag riskerade att fällas i kommunfullmäktige och att S och C därför ville samtala med andra partier. DET FÖREKOM INGA SAMTAL. Beredningen bestod av ett konstaterande att det fanns ”fyra plus ett” förslag och så gick man till omröstning.

Några dagar innan den 28 maj hade kommunfullmäktiges ordförande Anders Forsström inbjudit samtliga partiers gruppledare till ett samtal. Forsstöm påminde om ärendets behandling och underströk hur viktigt det är att yrkanden måste ha varit föremål för beredning. Jag vågar nog påstå att redan den kvällen kom det fram att hans tolkning av kommunallagens paragrafer inte delades av alla. Men är man ordförande så är man.

På kommunfullmäktiges bord fanns enligt reglerna endast ett förslag, kommunstyrelsens förslag som hade fått stöd av M, FP och KD. Vänsterpartiet lade sitt förslag på nytt, S och C gjorde samma sak, Miljöpartiet kom med ett modifierat förslag, Välfärdspartiet lade fram sitt eget förslag och slutligen fanns även ett förslag från Sverigedemokraternas ledamot. Dock inte nog med det, även Gunnar Lidell kom under kvällens lopp återigen med ett nytt förslag.

Det fanns fortfarande tankar att kunna samla en majoritet av rösterna för endera sidan, fortsatt nedskärning eller offensiva budgetförstärkningar för att förenkla bilden.

Men nu hade Anders Forsström redan målat in sig i ett hörn. Han förklarade att förslagen från SD och VFP inte kunnat ställas under proposition eftersom dessa inte varit föremål för beredning. Observera nu: Vad menas med beredning? Att man jämför, väger, begrundar, kompromissar, skriver sig samman? Då är det rätt, SD- och VFP-tankarna kunde inte beredas för dessa partier kan inte lägga förslag på bordet i kommunstyrelsen. Men fanns det någon beredning av de andra förslagen? I formell mening, ja – i verkligheten nej. Min uppfattning är att en skicklig ordförande borde haft förmåga att lösa den knuten. Men icke! Och då fick det hela ha sin gång: Om inte SD och inte VFP, så inte heller MP med sina ändringsförslag – och därmed inte heller Gunnar Lidell, med sitt sista försök att undvika samma nederlag som hans gruppering råkade ut för ett år tidigare.

Därmed blev det en återremiss. Det som förvånar är nog att reaktionen i media och allmänheten inte blev så stor som man kunde förmoda. Är man van, är man avtrubbad?

Det verkar som om somliga inte hade fått nog ändå. Marie Dahlin för S och Bo Carlsson för C kom med ett angrep på Miljöpartiet i form av en kort debattartikel i lokaltidningen TTELA. Angrepp är bästa försvaret! Det tog lång tid men nu verkar Socialdemokraterna i Vänersborg ha insett att törnrosaperioden måste komma till ett avslut. Menar man allvar med att tycka att Gunnar Lidell inte kan leda kommunen framåt, ja då måste man väl samla en majoritet som vill annat. Var det då så klokt att först bryskt avfärda MP och sedan försöka smussla vidare Svarte Petter?

Och slutligen stolligheten att överklaga lagligheten i kommunfullmäktiges beslut att återremittera budgetärendet. Förvaltningsrätten skall besluta vad? Hur tänker Marie Dahlin? Det får jag fundera vidare över!

Vad är det som går fel?

Kommunfullmäktige förväntas besluta Mål- och resursplanen för 2014 vid sitt möte 12 juni. Sedan februari har kommunens budgetberedning överlagt. Alla nämnder har behandlat sin del av förslaget. Presidierna har träffat budgetberedningen efteråt.

Vad vet vi nu? Det finns ett förslag från Gunnar Lidell (M). Kommunstyrelsens ordförande är troligen överens med Johan Ekström (FP). James Bucci (V) har förklarat att han inte ställer upp på förslaget. Vänsterpartiet har i flera nämnder framfört andra tankar som inte fått gehör hos Gunnar Lidell. Vad de övriga två ledamöter i budgetberedningen vill vet vi inte. Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C) har anmält att deras förslag kommer vid kommunstyrelsens möte den 28 maj.

kommunstyrelsen 8 maj talas inte om 2014, några ärenden gäller istället en tillbakablick på 2012. På kommunstyrelsens arbetsutskott 13 maj finns punkten ”Beslut om Mål- och resursplan 2014-2016” – men något har blivit fel, endast texten om den nya Renhållningstaxan och Ändringen av torghandelsstadgan redovisas.

8 maj får de fackliga organisationerna budgetinformationen, en vecka senare förhandlar facket med arbetsgivaren Vänersborgs kommun. Det slutar förmodligen med att man inte är överens. Det är klart man inte är. Men facket hade säkerligen velat veta vilka alternativa förslag som behandlas i fullmäktige.

Vad kan hända? Vad kommer att hända? Det mest troliga tycks vara följande: Socialdemokraterna lägger ett eget förslag som inte tar riktig hänsyn till Vänsterpartiets starka satsning på förskolan, skolan och den sociala omsorgen. Därmed stängs vägen till förra årets överenskommelse. Lidells förslag och Socialdemokraternas förslag är inte samma. Inget förslag samlar således en majoritet. Då kommer S och de tre borgerliga partierna M, FP och KD överens om två punkter:

a)     Vi lovar att tolerera att vi kan fortsätta med att anklaga varandra för bristande vilja att se till ”Vänersborgs bästa”.

b)    Man kompromissar kring siffrorna i budgeten: (S) får som de vill 55-60 % och minialliansen 40-45 %.  Ingen skjuter den andra i sank. Med andra ord – såsom det har varit under hela förra mandatperioden, fast denna gången med omvända roller. Beslutet från 2012 skall dock inte få lov att upprepas.

Är något fel? Nej, så gör man i Vänersborg.

Det blåser upp

I slutet på veckan och sedan hela nästa vecka samlas budgetberedningen till avgörande möten: Nu har nämnderna reagerat och lämnat besked hur anvisningarna har mottagits. Kommunstyrelsens anvisningar var enkelriktade budskap till samtliga nämnder: Visa hur du kan minska dina utgifter eller höja dina intäkter.

Ekonomistaben sammanställer under några hektiska dagar vad som har sagts. Detaljerna redovisas i nämndernas protokoll men i grova drag gäller följande:

Såväl kulturnämnden som överförmyndarnämnden accepterar INTE anvisningen, båda anhåller istället om tillskott utöver nu gällande ram.

Samhällsbyggnadsnämnden fogar sig ”på sätt och vis” men ställer sig bakom den egna förvaltningens uppfattning att ingen ”högre upp” verkar förstå sig på det rätta sättet att ekonomiskt förvalta kommunal egendom.

Socialnämnden lämnar tillbaka ett förslag från den egna förvaltningen som har räknat fram något i stilen med ”halva summan” av behövliga justeringar i budgeten. Men nämndens beslut har fattats med rösterna från mindre än hälften av ledamöterna. Vänsterpartiets reservation förklarar situationen, mer information finns även på Vänsterpartiets hemsida.

Vad som sker med Vänersborgs del av ”gymnasieskolan” i regi av Kunskapsförbundet Väst är inte känd.

Däremot vet vi att det blev en överraskning i barn- och ungdomsnämnden. Det såg ut som att det var upplagt för samma hantering som i socialnämnden, men det blev inte alls så. Läs mer på Vänsterpartiets Stefan Kärvlings blogg.

Vänsterpartiets partigrupp samlas redan ikväll för att samtala kring frågan hur vår linje hävdar sig på den kaotiska kommunala scenen.