Obegriplig, begriplig

Det jag inte begriper är hur det ska komma fram ett bra förslag till mål- och resursplan 2021 för vår kommun. Budgetberedningen har nu möte efter möte, i mitten av september skall kommunledningens förslag vara klart. Därefter kommer den obligatoriska MBL-förhandlingen och kommunstyrelsens välsignelse i början av oktober och kommunfullmäktiges beslut i mitten av oktober.

Vi läser nästan varannan dag om förväntningar som riktas på regeringens höstbudget. Finansministern avfärdar att ge förtida kommentarer och hänvisar till propositionen som blir offentlig 21 september.

När budgetförslaget för 2021 landar på riksdagens bord, då får vi veta hur intäktssidan för kommunen ter sig 2021. Intäkter genom kommunalskatt i all ära, men det är nivån på statsbidraget som avgör vilket svängrum som finns.

Att inte invänta propositionen, att inte avsluta budgetarbetet i november som andra kommuner gör, lyckas jag inte förstå. Så som det ser ut nu måste kommunledningen anbefalla nedskärningar. Visserligen kan i bästa fall tillägg beviljas i ett senare skede, men varför inte invänta nödvändiga underlag för att komma rätt från början?

Begripligt finner jag däremot debattartikeln från Vänsterpartiets Ulla Andersson i Dagens Nyheter: ”Låt välfärdsskatt finansiera sjukvård och äldreomsorg”. Artikeln är också ett svar på provokationen som kom från ledningen för såväl Liberalerna som Centerpartiet. ”Därför blir det ännu mer verklighetsfrånvänt när Liberalerna, mitt under brinnande coronakris, föreslår nya miljard­skattesänkningar och Centerpartiet får igenom en utökning av de välbeställdas rutavdrag.

Nästa tisdag, 8 september, öppnar riksdagen – under 2020/2021 kan det förväntas många överraskningar. Regeringens tunna underlag med endast 116 av 349 ledamöter i riksdagen bakom sig vacklar betänkligt. Visserligen är 166 mer än 116, men Liberalernas 19 ledamöter tycks allt oftare ogilla januariöverenskommelsen. Centerpartiet med sina 31 ledamöter frestar på socialdemokraterna med krav långt över den gräns som gräsrötterna i S borde kunna acceptera. 

15 september blir migrationspolitiska kommitténs rapport offentlig. Nu bör vi kunna läsa hur olika partier motiverar sina ställningstaganden. För resultatet av kommitténs arbete känner vi redan till, vi vill veta och läsa varför man kommer fram till slutsatser som är så svåra att förstå.

Christina Höj Larsen, Vänsterpartiets representant i kommittén, publicerade igår sina texter. Jag kopierade från hennes Facebook-sida och länkar här till hennes särskilda yttrande och till alla reservationer. Nej, polemik är inte på Christinas agenda, det handlar om en grundlig genomgång av den historiska utvecklingen som Sveriges migrations- och asylpolitik har genomgått. Mycket handlar om Christinas frågor hon ställer till Socialdemokraterna som har avgörandet i sin hand. Rubriken till min blogg idag växte fram när jag läste sida efter sida.

Det finns också en annan sida

När hösten kommer börjar det kommunalpolitiska arbetet på annat sätt än brukligt. Det normala är att kommunfullmäktige vid sista sammanträdet innan sommarpausen beslutat Mål- och resursplanen för nästa år. Nu blev det i år inte så, budgetärendet återremitterades och kommunstyrelsen får ägna mycket tid ännu en gång åt att nysta upp trådarna. Jag läser på Moderaternas hemsida en beskrivning av det som hände den 12 juni. Jag tycker att det är bortförklaringar och mycket av efterhandskonstruktioner. Såväl min egen betraktelse som beskrivningen som partikollegan Stefan Kärvling gav tilltalar mig mera får jag lov att konstatera.

Hur som helst, återigen står alltså frågorna som handlar om fördelning av det vi har på dagordningen. Vem ska få vilken bit av kakan, vem ska få mer och vem måste stå tillbaka? Att pengarna inte räcker till allt tycks de flesta vara överens om. Ska de stora svarta hålen täckas över eller ska man kraftsamla och söka sig till förebyggande insatser som är mycket mer lönsamma i längden?

Det som diskuteras är vad verksamheterna kostar, vilka utgifter vi ska komma överens om. Det som knappast diskuteras är inkomstsidan, hur vi får fram pengarna. Ett sätt är att spara på utgifter, då finns mer över. Ett annat sätt är att titta över taxor och avgifter. Men allt det där ger bara smulor, största delen av inkommande pengar utgörs av kommunalskatten och statsbidrag. Och den diskussionen förs inte i kommunen. Frågan om kommunalskatten verkar tabubelagd, endast Vänsterpartiet har sagt ifrån att en förstärkning av resursen för förskolan och skolan och på sociala frågor måste vara möjlig att överväga. Av stor betydelse är det statliga bidraget: Kommunerna erhåller generella statsbidrag och specifika statsbidrag för en rad olika verksamheter.

De flesta kommuner lägger vikten på att i första hand diskutera utgiftssidan. Men här i Vänersborg upplever jag att vi nästan helt utesluter inkomstsidan när vi diskuterar kommunalpolitiska spörsmål.

Men inkomstsidan är spännande, statens agerande är avgörande. Skattepolitiken är ett spännande område och det finns mycket att läsa. Tänk om man skulle göra si eller så … Det är många politiska ställningstaganden i riksdagen som påverkar kommunernas möjligheter att leva upp till sina målsättningar för att få en bättre kvalitet i verksamheterna. Det är partiernas ekonomiska motioner som anger riktningen, som tydliggör skillnaderna i den svenska politiken. Vänsterpartiet är än så länge ett oppositionsparti. Som sådan ser man år efter år hur alla yrkanden som formuleras i bästa avsikt förkastas av knappa majoriteter i finansutskottet och i riksdagens kammare. Men så snart regeringen har lagt fram sin höstbudget så återkommer motionen, än tydligare och än bättre genomarbetad. I år gäller det att avvakta om Vänsterpartiets motion får ett annat bemötande, riksdagsvalet i september 2014 påverkar redan nu hur olika frågor balanseras.

Här en liten lista över underlag som påverkar mitt sätt att tänka när jag ser på frågan om budgetens andra sida – intäktssidan:

Vänsterpartiets motion ”För framtidens jobb” 2012/13:V400

Vänsterpartiets reservation i finansutskottets betänkande 2012/13:FiU20, sida 112-115

Framtidens skatter för framtidens välfärd, rapport nr 9/2009, Arbetarrörelsens Tankesmedjans skatteutredning