Jag ska inte flytta, jag trivs alldeles utomordentligt bra på Onsjö.

Andra trivs utmärkt på Blåsut, ett sextiotal familjer trivs kring det lilla gröna området vid Kindblomsvägen.

Var man än bor i Vänersborgs kommun, så ska det gälla en sak: Man får lov att ha synpunkter och önskemål. Någon gång måste en kompromiss till när olika önskemål krockar med varandra. Men alla bör kunna förvänta sig en korrekt behandling. ”Kommunen” är till för medborgarna, det är inte så att medborgarna ska underordna sig ”kommunen”. 

Tyvärr är det mycket kvar att lära. Ärendet Kindblomsvägen visar att dialogen mellan medborgarna och kommunens förvaltningar och politiker måste förbättras. Efter onsdagens beslut i kommunfullmäktige behövde jag förklara mig i en reservation. Här texten:

Reservation

Kommunfullmäktige           2013-04-24                             

Ärende 6

Av Kommunfullmäktige återremitterat ärende om godkännande

av markanvisningstavtal avseende exploatering vid Kindblomsvägen

– Fiolen 3 och del av Blåsut 2:2 (Dnr KS 2011/310)

Ett märkligt ärende som gör sig förtjänt av en märklig reservation.

Dagen innan kommunfullmäktiges möte publicerades Svenskt näringslivs rankinglista med ett föga smickrande resultat för Vänersborgs kommun. Tempot spelar roll när företagen bedömer kommunernas service. Optionsavtalet, förslag till markanvisningsavtal och en behandling under återremissen som drar ut på tiden har i detta fall resulterat i att den tilltänkte exploatören motiverade sitt beslut att ”hoppa av” inledningsvis med ”Stor grund till detta är tiden …”.

Jag beklagar inte avhoppet. Dessutom misstänker jag att ”problematiken i området” har varit den avgörande bevekelsegrunden för Modulbyggen Normstahl AB ”för att avstå”.

När kommunfullmäktige nu åter ta upp ärendet efter 1½ år, finns efter beredningen i kommunstyrelsen ett beslutsförslag på tre punkter:

Kommunfullmäktige noterar, med hänvisning till sitt beslut 2011-09-28, § 116, den av fastighetsenheten upprättade skrivelsen daterad 2012-11-19. Kommunfullmäktige noterar också att av de handlingar som skulle ges möjlighet till beredning, har resulterat i utredning om vattensalamanders förekomst i aktuellt område. Kommunfullmäktige noterar vidare att en medborgardialog genomförts.

Kommunfullmäktige beslutar att ett godkännande av markanvisningsavtal gällande exploatering på Fiolen 3 samt på del av Blåsut 2:2 inte är aktuell på grund av att den i ansökan aktuelle exploatören för området tagit tillbaka sin ansökan. Ärendet avskrivs därmed från vidare handläggning.  

Kommunfullmäktige noterar slutligen att när området åter kommer att vara föremål för exploatering, ska fråga om godkännande av markanvisningsavtal åter bli föremål för Kommunfullmäktiges bedömning.

Det normala i fullmäktige är att oklarheter i föreslagna beslutsförmuleringar inte bör kvarstå när ledamöterna kallas till omröstning. Min reservation gäller i huvudsak att jag upplevde att oklarheterna istället växte under debatten.

Under punkt 1 ”noterar” kommunfullmäktige inte mindre än tre gånger. Det är dock inte korrekt att notera att de omtalade sent inkomna handlingarna uteslutande gällde förekomsten av vattensalamandrar i det aktuella området. Det finns åtskilligt fler påpekanden som inte har behandlats under tiden från kommunfullmäktiges beslut i november 2011 till detta sammanträde i april 2013.

Så till meningen ”Kommunfullmäktige noterar vidare att en medborgardialog genomförts.” Flera ledamöter vittnade nu under debatten att det som ägde rum i sessionssalen på kvällen den 1 november 2012 inte levde upp till deras förväntningar om hur en medborgardialog i ett sådant ärende borde genomföras. Detta bekräftas t o m när två ledamöter som står bakom bifall till beslutsförslaget från talarstolen kortfattat meddelar ”Jag vill inte recensera tjänstemännens insats” respektive ”Samhällsbyggnadsnämnden genomförde dialogen och jag har inget att erinra”.

Jag reserverar mig därmed till förmån för yrkandet att den första punkten bör tas bort från beslutsförslaget. Samtidigt kan jag tillstå att jag kunde tagit på mig att formulera och föreslå ett alternativt yrkande med en ”notering” som beskriver det som jag upplever är korrekt.

Punkt 2 i kommunstyrelsens förslag är enda stället där ordet ”beslutar” förekommer. Jag anser att det är fel att skriva så. Mera korrekt skulle följande vara:

Kommunfullmäktige noterar att ett godkännande av markanvisningsavtal gällande exploatering på Fiolen 3 samt på del av Blåsut 2:2 inte är aktuell på grund av att den i ansökan aktuelle exploatören för området tagit tillbaka sin ansökan. Kommunfullmäktige beslutar att ärendet därmed avskrivs från vidare handläggning.

I övrigt noterar jag att beslutsförslagets punkt 2 undviker att nämna något av det som Modulbyggen Normstahl kortfattat meddelade: ”Stor grund till detta är tiden, problematiken i området och att marknaden har ändrat sig stort sedan vi gått in i detta projekt.”

När jag nu citerar mailet från den avhoppade exploatören vill jag också slå fast i min reservation att ingen ville yttra sig under debatten kring mina misstankar, varför samhällsbyggnadsförvaltningen inte ville låta oss få se dokumentet som ligger hos förvaltningen. Modulbyggen Normstahl AB skrev uttryckligen: ”Skickar med det utkast vi hade arbetat fram som Ni kan använda om Ni vill.”  Jag uppfattar att det uppenbarligen föreligger fog för mitt påpekande att ”utkastet” sannolikt visar och bekräftar svårigheten att förena projektets ekonomi med bestämmelserna i den gällande detaljplanen B30 från 1933.

I mitt anförande nämnde jag min inställning till den tredje punkten. Min uppfattning är att det är regelverket och delegationsordningen som styr beslut i fastighetsärenden som gör att markanvisningsavtalet blev ett beslutsärende i kommunfullmäktige 2011. Förvaltningens personal har delegation för ärenden med belopp under en viss gräns. Försäljning eller avtal om markanvisning över en viss beloppsgräns ligger uppenbarligen hos en politisk nämnd, i det aktuella fallet uppenbarligen hos kommunfullmäktige. Jag lyckades dock inte få tag i dokumentet som reglerar frågan.

Hur som helst, ärendet var en gång i kommunfullmäktige så jag antar att samma ärende även nästa gång (om det nu blir en ”nästa gång”) ”åter blir föremål för kommunfullmäktiges bedömning”.  Varför detta konstaterande som egentligen borde vara överflödigt? Föreligger det risk att nästa optionsavtal och utkast till markanvisningsavtal skrivs till ett REA-pris? Så att det INTE per automatik åter måste passera kommunfullmäktiges offentliga scen?

Ytterligare en anledning till att jag anmälde en skriftlig reservation har samband med inlägg i debatten som vill begränsa ärendet till en ren formell hantering av återremissen. Jag infinner mig till kommunfullmäktiges möten som politiker och representant för partiet som nominerade mig på valbar plats. Jag ser frågorna i ett sammanhang och avgör ärenden utifrån det som varit och det jag önskar ska bli. Jag delar inte uppfattningen att paragrafrytteri är demokratins viktigaste uppgift. Däremot anser jag att det borde tillhöra anständigheten att lämna en förklaring varför man röstar på det ena eller det andra sättet. Att bara förlita sig på röstantalets överlägsenhet och strunta i att förklara sin hållning är inte den väg som kommunens vision anvisar.  

Kärnan i ärendet är önskemålet från ett sextiotal familjer att hänsyn tas till hur de berörs av en exploatering av det lilla gröna området som inte är ett planlagt grönområde. Jag såg en möjlighet att ”kommunen” kunde komma till ett beslut tillsammans med berörda medborgare. Än har jag inte gett upp förhoppningen att så kommer att ske inom något år. Med min reservation vill jag ha sagt att jag inte släpper tanken, jag ”avskriver inte” frågan om skogsdungan vid Kindblomsvägen.

Lutz Rininsland                                                          2013-04-28

Vänsterpartiet