Och så kom då äntligen debattartikeln. I och för sig med några nya infogade meningar, men i övrigt är det Kurt Karlssons tre minuter långa inlägg från fullmäktigedebatten 21 maj 2014. Men Kurt Karlsson hade vett nog att stryka en mening: I debattartikeln uttalar han inte längre misstanken om den dolda agendan.
Jag lyssnade på nytt på inspelningen av hela debatten och jag konstaterar följande: I en interpellationsdebatt deltar några fullmäktigeledamöter, men absolut inte alla 51 ledamöterna. Efter en interpellationsdebatt förekommer ingen omröstning. Så Kurt Karlsson har inte stöd för sitt påstående: ”Den interpellationsdebatt som ägde rum i kommunfullmäktige den 21 maj angående Gläntan visade att majoriteten av de 51 ledamöterna inte hade förståelse eller empati nog att tycka att handläggningen av Gläntans nedläggning varit under all kritik.” Var man på plats eller lyssnar i efterhand på debatten så undrar jag om någon talare kan beskyllas vara oberörd av turbulensen kring Gläntan.
Det är ett fullständigt absurt och lögnaktigt sätt att beskriva att ”äldre har slängts ut” för att kunna ”placera unga människor från utlandet”.
Hur var det med Kurt Karlssons och Sverigedemokraternas agerande i kommunfullmäktige i frågan om Gläntan?
I juni 2013 var det frågan om budgetbeslutet för 2014 skulle återremitteras eller om ärendet skulle avgöras den dagen. Kurt Karlsson var ensam ledamot för SD, protokollet visar att SD:s andra plats ”var tom”. Det var Kurt Karlssons röst som avgjorde att budgetfrågan sköts till septembermötet. Själv hade han inte berört Gläntan i sina yrkanden. ”Gläntan” var den stora skiljelinjen mellan dem som ville spara pengar genom att lägga ner ett äldreboende och dem som ville förhindra nedläggningen.
I september 2013 var ärendet ”budget 2014” tillbaka, Kurt Karlsson yrkade ingenting alls. Ja, det blev majoritet för ett budgetbeslut som innehöll att Gläntan skulle avvecklas som äldreboende. 23 ledamöter från S, C och V röstade emot. Sverigedemokraternas båda ledamöter avstod från att rösta.
Tänk att kunna agera på det sättet, tänk att kunna tala på det sättet, tänk att kunna skriva på det sättet. Och hela tiden med vissheten att det spelar ingen roll vad jag gör, vad jag säger och vad jag skriver, det finns gott om väljare som litar på mig.
Men du, Kurt Karlsson, jag vill inte byta plats med dig. Jag vill söka stöd hos dem som tänker, som granskar, som visar empati och förståelse när vår partigrupp verkligen försöker men tyvärr inte alltid lyckas. Vi försöker alltid förklara varför vi inte lyckades – men vi ljuger inte.
Kategori: Gläntan
Har Marika Isetorp rätt?
Jag läser Marika Isetorps blogg och ser att hon yttrar sig under rubriken ”Kärvling har fel”. Självklart känner jag mig själv träffad. Stefan Kärvling och jag brukar regelbundet stödja varandra, konsultera varandra och rätta varandra när det är nödvändigt. Nu ser jag att jag missade på en detalj: Stefan Kärvling uttryckte sig otydligt om en framtida investering som inte fanns upptagen i budgetunderlaget. Nu läxas Stefan upp av Marika Isetorp, som kan förklara att Gläntan inte hamnar i kommunens exploateringsplan eftersom huset ”ägs” av AB Vänersborgsbostäder. Marika Isetorp har rätt. Sedan är kanske det lilla tillägget på plats: VBAB ägs till 100 % av Vänersborgs kommun.
Vart är Miljöpartiet på väg? Hur länge tillåter Miljöpartiets medlemmar och sympatisörer detta ske?
Stefan Kärvling är inte ledamot av socialnämnden. Därför ställer han många frågor för att vara säker på att han förstår fast han inte har förstahandsinformation. Det han känner bäst till är barn- och ungdomsnämnden där han är ledamot. Det är också Marika Isetorp. I denna nämnd röstade Marika Isetorp och Stefan Kärvling i april för ett tillskott till förskolan och skolan med 20 miljoner kronor. Stefan Kärvling stod kvar vid sin uppfattning. Marika Isetorp inte. I kommunfullmäktige var ”hållbarheten” högsta bud för henne och då kunde hon samsas med andra som gav barn- och ungdomsnämnden 19,946 miljoner kronor mindre än det hon yrkade någon månad tidigare.
Tillbaka till socialnämnden. Där finns varken Stefan eller Marika. Där har jag en plats, jag var förresten första gången med i nämnden 1982. Fortfarande ställer jag frågor i nämnden, många frågor för att jag vill förstå och för att jag vill fatta rätt beslut.
För bara något år sedan beslutade socialnämnden om en ”boendeplan” där vi yttrade oss om läget och om utvecklingen ett tiotal år framöver. En mycket seriös plan som baxades hela vägen upp och i slutet ställde sig kommunfullmäktige enhälligt bakom planen. I planen finns Gläntan med. Gläntan är ett av fem äldreboenden. Kommunen har, under fem, sex år, ”byggt om och till” tre av dessa, i tur och ordning Eken, Linden och Björken. För att vara effektiv ordnades det smidiga övergångar från ett bygge till nästa. Gläntan och Solbacka skulle enligt boendeplanen fullgöra kvintetten. Men kedjan bröts 2011 när kommunledningen inte beviljade socialnämnden begärda tillskott för att betala högre hyror för det fjärde huset till VBAB, som står som ”ägare” och som förhandlar med byggentreprenören. Får inte socialnämnden tillskott, kan socialnämnden inte betala högre hyror efter dess att bygget är inflyttningsklart. Kan socialnämnden inte lova VBAB att betala högre hyror, kan VBAB inte ta på sig att ”bygga om och till”. Ekvationen måste ju gå ihop,
2012 fick socialnämnden ett nytt och rejält sparbeting för 2013. Socialförvaltningen bedömde att man ville föreslå ett djärvt ingrepp i verksamheten: Att lägga Gläntan i malpåse. Detta istället för att spara och förändra här och där och på det flesta områden enligt osthyvelsprincipen. ALLA I NÄMNDEN OCH I FÖRVALTNINGEN VISSTE ATT DETTA FÖRSLAG ENDAST TOGS FRAM EFTERSOM KOMMUNLEDNINGEN BEGÄRDE ATT MÅNGA MILJONER SKULLE SPARAS INOM SOCIALFÖRVALTNINGENS VERKSAMHET. Inte av något annat skäl. Absolut inte för att äldreomsorgen hade för många platser som förblev lediga.
Vid den tidpunkten (september 2012) fanns en förhållandevis optimal lösning. Gläntan skulle tömmas och en omflyttning till intilliggande Björken skulle ske precis vid tidpunkten våren 2013 när byggfolket överlämnade ”nya Björken”. Men nämndens majoritet sade nej till förslaget, Miljöpartiet och Välfärdspartiet röstade tillsammans med S, V och C mot förslaget om ”malpåsen” för Gläntan.
Juni och september 2013 var tidpunkter i budgetförhandlingarna då ett avgörande skulle komma inför 2014. Ingen som helst tvekan, tidpunkten för en eventuell godtagbar lösning var för länge sedan passé, men återigen och även detta kommande budgetår pressades socialnämnden hårt av kommunledningen. Kommunstyrelsens ordförande Gunnar Lidell kom med ett flertal från varandra avvikande förslag, den ena gången slogs det fast att Gläntan skulle läggas ner, den andra inte, men det avgörande majoritetsförslaget beseglade Gläntans öde. Miljöpartiet och Välfärdspartiet avgjorde frågan.
När det gäller Välfärdspartiet så skedde det med full insyn, partiledaren Morgan Larsson är ledamot i socialnämnden. Han vet vad han gjorde och han får väl förklara för sina väljare varför Välfärdspartiet lierade sig med Gunnar Lidell i ett skede där Gunnar återigen hade svängt. Marika Isetorp saknar insyn. Sådant gör att man som politiker normalt borde vara återhållsam med kommentarer och påståenden. Marika väljer istället devisen ”angrepp är bästa försvar”.
Det finns anledning att också granska Marika Isetorps tankar om budgeten och lånade pengar, men det får anstå till ett kommande inlägg. Nu kan jag bara konstatera att Marika Isetorp har rätt när hon anmärker på en marginell felaktig formulering i en debattartikel. Samtidigt kan jag bara slå fast att i den stora frågan, nedläggningen av äldreboendet Gläntan, borde hon ha en del besvärligheter framför sig. Vilken väg väljer Miljöpartiet, är det vägen som Marika Isetorp anvisar?
Tänk om … får man lov att spekulera?
Det är spännande att vara ledamot av kommunstyrelsen. Och det är roligt att känna sig påläst inför ett sammanträde. Efteråt går det oftast inte att bara stänga av. Tankarna finns kvar och går tillbaka till mötet: ”Hur var det de sade? Hur var det de menade? Varför gjorde de så där? Tänk om …”
I morgon lämnar jag in en reservation som pekar på just en sådan situation där jag i efterhand upptäcker hur jag spekulerar och misstänker att det kunde ha blivit på annat sätt om …
Läs min reservation om AFA-miljonerna och Gläntan.
Rätt och fel av (S)
Läser i lokaltidningen TTELA ett debattinlägg skrivet av den socialdemokratiske politikern Kenneth Persson ”Cyniskt spel med människor”. Jag uppskattar Kenneth Persson, inte minst genom det samarbete vi har i socialnämnden. I artikeln målar Kenneth med starka färgar, han tar ut svängarna i argumentationen. Lite väl mycket kanske men jag anar varför han gör så. Det är nämligen tyvärr hans eget parti som på ett avgörande sätt har bidragit till att äldreboendet Gläntan kommer att läggas i malpåse efter fullmäktiges beslut nästa vecka.
I september 2012 fick socialnämnden ett förslag från socialförvaltningen hur kommunens besparingsbeting inför 2013 kunde hanteras. ”Gläntan” var den största enskilda posten som skulle minska utgifterna. Vid den tidpunkten syntes förslaget om ”malpåsen” väl genomtänkt från förvaltningens sida. Det framgår av reservationen som ordföranden Tove af Geijerstam (FP) gav till protokollet. För den borgerliga gruppen i socialnämnden förlorade omröstningen. Då i september 2012 hade Miljöpartiets ledamot Anna-Karin Sandberg och Välfärdspartiets Morgan Larsson samma uppfattning som S, V och C. (Kenneth Persson var förresten förhindrad att delta i sammanträdet.)
I april 2013 lade socialförvaltningen fram samma förslag, denna gång gällde det att hitta besparingar i verksamheten inför 2014 för att bemöta kommunledningens tuffa krav. I april fanns en rad tveksamheter om det fortfarande fanns ”goda motiv” som kunde rättfärdiga att lägga ner Gläntan. Så egentligen borde majoriteten varit given. Men då hände något märkligt som jag tills idag inte har begripit mig på. Socialdemokraterna och Centern förklarade unisont att partierna inte deltar i beslutet kring budget 2014. Ett ställningstagande skulle först komma i slutet på maj i kommunstyrelsen. Kenneth Persson fanns på plats, Kenneth Persson accepterade i god ordning partipiskan – inte ett ord i debatten utöver ”deltar inte”.
Det var då den borgerliga minoriteten såg sin chans. Fast man hade inget som egentligen kunde motivera det drastiska nedskärningsbeslutet, fast man knappt hade något att erbjuda i en förhandling så fångades Miljöpartiet och Välfärdspartiet. Efter dessa två partiers helomvändning ser det så ut att Gunnar Lidell (M) nu har en knapp majoritet med 26 av 51 fullmäktigeröster bakom sin linje: Det är inte verksamheten, det är inte verksamhetens innehåll och betydelse för människor som är avgörande, det är ”siffrorna under strecket” som ska stämma är hans politiska budskap.
Jag delar Kenneth Perssons uppfattning att beslutet om en nedläggning av Gläntan, om än tillfälligt på kortare eller längre tid, är fel beslut. Men frågan till Kenneth Persson kvarstår: Var det inte möjligt att förhindra detta?