Kategori: Miljöpartiet

Much ado about nothing – viel Lärm um nichts

Den Av rininslandi Budget 2015, Kommunfullmäktige, Miljöpartiet, Vänsterpartiet VänersborgLämna en kommentar

Visserligen är det snart ett dussin lokala politiker som bloggar, men tyvärr är frekvensen inte den högsta, bortsett från ett undantag, Vänsterpartiets Stefan Kärvling. Därför är det glädjande att Marika Isetorp verkar ha bestämt sig för att komma igång på riktigt. I snabb följd och inom tio, elva dagar kom en serie. Det började med ”Vi satsar på barnen och miljön”, ”Marika Isetorp tar sig ton” och ”Marika Isetorps tal – budget, våren 2014”.  Ett ämne till från kommunfullmäktige var ”Marika Isetorp talar om hamn i Vargön”. Efteråt kom nu ett riktigt långt och häftigt inlägg med rubriken ”Vänsterpartiet röstade emot pengar till skolan.”

Det känns som om Marika Isetorp söker en diskussion om en mängd större och mindre tankar som hon ger uttryck för. Jag är inte inne på samma linje, jag stannar vid att placera fullmäktiges yrkanden, debatten och omröstningen i ett större sammanhang. Det leder ingenstans att måla upp en bild som om en avgrund skilde Vänsterpartiet och Miljöpartiet åt. Tvärtom, i många sakfrågor delar partierna uppfattning var lösningarna står att finna.

För det första var det ett märkvärdigt budgetförslag som kommunstyrelsen förde till kommunfullmäktige. Endast driftbudgeten – frågor som gällde investerings- och exploateringsbudgeten var uttryckligen undantagna, den delen av Mål- och resursplanen skall komma senare. Jag minns inte att det någonsin tidigare har hanterats på liknande sätt.

Det andra som satte sin prägel på debatten var att huvudförslagen från M+FP+KD och S+C i det närmaste var identiska. Hur gick det till? När budgetberedningen var klar stannade resultatet på plus 7 Mkr. I samma stund informerade ekonomistaben om nya prognoser som antyder att Vänersborg förbättrar sig med 24 Mkr varje år fram till 2017. Vilket annat år som helst skulle Gunnar Lidell tackat och redovisat ett resultat på 31 Mkr för 2015. Icke så under ett valår, Lidell tog rubbet och delade ut. Så S+C fick hitta på ”annan fördelning” av samma belopp för att på ytan konstruera ett eget förslag.

Den tredje punkten var överraskande men inte av samma tyngd: Vänsterpartiet avstod för en gångs skull från att lämna ett eget förslag. Men det hade flera förklaringar.

Vi fann det inte lönt att arbeta på djupet med ett budgetförslag som bara stod på ”driftsbenet”. Vi såg att det fanns två förslag som var nästan identiska och som samlade 20 plus 15 av fullmäktiges 51 ledamöter. Vi tolkade att båda sidor var oerhört medvetna om att fullmäktige skulle ompröva ett juni-beslut längre fram i november, när kommunalvalets resultat hade översatts till en stabil kommunledning med en majoritet bakom sig. Vänsterpartiets avsikt är att finnas med i denna majoritet.

Miljöpartiet arbetade uppenbarligen med en annan inställning. Det egna budgetförslaget, anförandet till förmån för det egna förslaget och begäran om omröstningar gör tydligt att Miljöpartiet ville se juni-mötet som avgörande. Eller åtminstone göra juni-mötet till en valplattform innan sommarpausen.

Marika Isetorp ger en detaljerad beskrivning men hon hoppar över några viktiga punkter. 2012 fanns ett majoritetsbeslut i fullmäktige som slog fast en märkbar resursförstärkning för barn- och ungdomsnämnden. Vänsterpartiet hade i nämnden fått gehör för en sådan begäran, även Miljöpartiet fanns med i nämnden. I fullmäktige valde Miljöpartiet dock att avstå, Gunnar Lidells försök att hindra resursförstärkningen kom ändå på skam. 2013 upprepades i nämnden samma sak, åter fanns Miljöpartiet med. Men två månader senare i fullmäktige avgjorde Miljöpartiet med sina fyra mandat att nämndens begäran nu blev utan utdelning, Gunnar Lidell hade fångat in tillräckligt många mandat för att sätta sin sparprägel på budgeten för 2014.

För att komma till slutsatsen: I november kommer beslutet. Då vet vi vad som gäller i riksdag och regering. Då vet vi vilka vallöften för skola, vård och omsorg som kommer att infrias, vilka tillskott kommunen och regionen kan förvänta sig i form av generella och eventuellt riktade statsbidrag för 2015. Då vet vi hur vi ska tolka socialnämndens uttryck för ”osäkerheter” i budgetförslaget, då kommer det att synas om vi menar allvar med vår boendeplan, då har Kunskapsförbundets behov om tillskott behandlats, vi bör ha kommit till klarhet med de stora investeringarna. Möjligen överraskas vi en gång till av nya prognoser om skatteutfallet.

I november bör det finnas en majoritet. Visst behövs det kompromisser, att ge och ta tillhör reglerna för att inleda ett samarbete som ska hålla i fyra år. Många av frågorna som Marika Isetorp ställer idag är inte avgörande frågor. Och förhoppningsvis återkommer inga dumheter i varken rubrik eller text i någon blogg av sorten ”Vänsterpartiet röstade emot pengar till skolan.”

Ris och ros – Miljöpartiets budgetförslag

Den Av rininslandi Budget 2015, MiljöpartietLämna en kommentar

Läste i veckan en insändare i ”Vänersborgaren” som senare också publicerades på Miljöpartiets hemsida. Insändaren presenterade tankar som MP framför i den aktuella debatten inför kommunfullmäktiges budgetbeslut 18 juni. Normalt är jag någorlunda insatt men nu hade jag behövt anmäla förhinder till kommunstyrelsen 2 juni. Därmed saknade jag bakgrunden för att förstå.
Vid Vänsterpartiets gruppmöte i torsdags fick jag en fyllig rapport från kommunstyrelsen. Nu vet jag – och mina frågetecken kvarstår.
Låt mig först säga att de flesta av Miljöpartiets förslag kan jag instämma i. Men jag kan inte ställa mig bakom förslaget. Inte i sin helhet och egentligen överhuvdtaget inte nu, vill säga förslaget är inte aktuellt egentligen.
I politiken gäller tyvärr grundregeln att inte det bästa förslaget vinner över andra. Istället är det förslaget som samlar flest röster bakom sig som går segrande vidare. Detta gäller också för beslut som ska fattas av kommunfullmäktige i Vänersborg.
Är det något fel att vilja fördela mer pengar till grundskolan, till fritidshem eller till förberedelseklasserna? Nej, sannerligen inte. Men nu finns en framställning från den ansvariga nämnden som två gånger har fått bifall från en klar majoritet i kommunen. För det första tilldelades en ramhöjning i mars månad av kommunstyrelsen, för det andra står egentligen hela kommunstyrelsen bakom ytterliga resurstillskott. Visserligen inser vi lika mycket som MP att bättre skolresultat förutsätter ytterligare steg, men då måste man först samla en majoritet som delar den insikten.
Ser vi bara något år tillbaka så framstår agerandet från MP idag som något som liknar en plötslig påkommen tanke i valrörelsens tecken. 2012 samlades en majoritet i barn- och ungdomsnämnden bakom en begäran om 16 Mkr i tillskott. Då ställde sig även MP bakom förslaget och förslaget transporterades till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, båda tillstyrkte anslagsökningen. Det blev ett beslut om en ramhöjning, vill säga att beslutet skulle ligger fast även åren därefter. Men så tillkommer också nya uppgifter som kräver fortsatt utökning av nämndens resurser. Eftersom budgetåret för kommunen är kalenderåret från januari till december och skolåret löper över två termin med början i augusti och slutet i juni, behövs inte bara ett beslut vid ett tillfälle för att ”skolan” ska kunna använda pengarna fullt ut. För att vara övertydligt: Budgetbeslutet i juni 2012 gällde januari-december 2013. Skolan anställer läsårsvis, en förstärkning genom nyanställning av lärare gällde således från augusti 2013. Men redan i mars 2013 blev det tydligt att kommunfullmäktige året därpå skulle ta ett rejält steg tillbaka. Kommunstyrelsens ordförande föreslog på fullt allvar en nedskärning. Miljöpartiet förhandlade med framgång, nedskärningen förhindrades. Utökningen för 2013 med 16 Mkr följdes av beslut i september 2013 som ökade nämndens ram för 2014, dock med endast 54.000 kronor. Det var Miljöpartiet som avgjorde frågan, partiet bytte sidan, ett minus mot det som kunde ha varit en fortsättning, ett plus jämfört med det krassa borgerliga förslaget om nedskärning. Skolan kan dock inte anställa hösten 2013 och avskeda våren 2014. Därför ”kapades” den generösa tilldelningen som stöddes av Miljöpartiet i första skedet 2012 och övergavs av samma parti ett år senare.
Nu är vi i juni 2014 och frågan gäller 2015. Det finns redan en majoritet bakom plus 15 Mkr, MP vill ge ytterligare 14 Mkr. Utan att det finns en framställning från förvaltningen eller nämnden, bara rakt upp och ner.
Jag kommer inte att biträde Miljöpartiets förslag av tre skäl:
När jag lämnar egna förslag eller ställer mig bakom andras så måste det finnas en hygglig chans att förslaget kan överleva omröstningsprocessen.
2014 fattas i juni ett budgetbeslut för 2015 som med ganska stor sannolikhet kommer att omprövas i november av fullmäktige med en ny sammansättning. Jag lever i hoppet och tron att valresultatet i september ger underlag för bättre och stabila majoriteter.
Det finns ett flertal områden som också gör anspråk på bättre villkor och resurstilldelning. Grundskolans behov finns, men dessa behov behöver vägas mot mycket annat, bl a äldreomsorgen och behov av särskilda boenden för andra grupper.

När det gäller cykelbanor, hamnfrågan och strandskyddstillsyn ger jag grönt ljus. I hamnfrågan är det faktiskt Miljöpartiet som har kommit till en sen insikt, Vänsterpartiets James Bucci lämnades väl ensam när han i första skedet i samhällsbyggnadsnämnden ville be om eftertanke.

Och nu Gläntan till slut. Jag vet mycket väl att Miljöpartiet vill hävda att man trodde sig medverka till en temporär stängning av demensboendet för den tilltänkta om- och tillbyggnaden som behövs. Men faktum är att då måste Miljöpartiets ledamöter har slutat lyssna när frågan avgjordes av kommunfullmäktige. 90 minuters debatt finns kvar som inspelning, ifall någon vill drista sig att hävda annat. Men bra, snart får vi ihop en majoritet också i den frågan.
Slutsats: Visserligen finns det mycket gott att hitta i Miljöpartiets förslag. Kommunala beslut mår dock bättre med kontinuitet och viss konsekvens, för många tvära kast kan bli av ondo.

Har Marika Isetorp rätt?

Den Av rininslandi Gläntan, Kommunfullmäktige, MiljöpartietLämna en kommentar

Jag läser Marika Isetorps blogg och ser att hon yttrar sig under rubriken ”Kärvling har fel”. Självklart känner jag mig själv träffad. Stefan Kärvling och jag brukar regelbundet stödja varandra, konsultera varandra och rätta varandra när det är nödvändigt. Nu ser jag att jag missade på en detalj: Stefan Kärvling uttryckte sig otydligt om en framtida investering som inte fanns upptagen i budgetunderlaget. Nu läxas Stefan upp av Marika Isetorp, som kan förklara att Gläntan inte hamnar i kommunens exploateringsplan eftersom huset ”ägs” av AB Vänersborgsbostäder. Marika Isetorp har rätt. Sedan är kanske det lilla tillägget på plats: VBAB ägs till 100 % av Vänersborgs kommun.

Vart är Miljöpartiet på väg? Hur länge tillåter Miljöpartiets medlemmar och sympatisörer detta ske?

Stefan Kärvling är inte ledamot av socialnämnden. Därför ställer han många frågor för att vara säker på att han förstår fast han inte har förstahandsinformation. Det han känner bäst till är barn- och ungdomsnämnden där han är ledamot. Det är också Marika Isetorp. I denna nämnd röstade Marika Isetorp och Stefan Kärvling i april för ett tillskott till förskolan och skolan med 20 miljoner kronor. Stefan Kärvling stod kvar vid sin uppfattning. Marika Isetorp inte. I kommunfullmäktige var ”hållbarheten” högsta bud för henne och då kunde hon samsas med andra som gav barn- och ungdomsnämnden 19,946 miljoner kronor mindre än det hon yrkade någon månad tidigare.

Tillbaka till socialnämnden. Där finns varken Stefan eller Marika. Där har jag en plats, jag var förresten första gången med i nämnden 1982. Fortfarande ställer jag frågor i nämnden, många frågor för att jag vill förstå och för att jag vill fatta rätt beslut.

För bara något år sedan beslutade socialnämnden om en ”boendeplan” där vi yttrade oss om läget och om utvecklingen ett tiotal år framöver. En mycket seriös plan som baxades hela vägen upp och i slutet ställde sig kommunfullmäktige enhälligt bakom planen. I planen finns Gläntan med. Gläntan är ett av fem äldreboenden. Kommunen har, under fem, sex år, ”byggt om och till” tre av dessa, i tur och ordning Eken, Linden och Björken. För att vara effektiv ordnades det smidiga övergångar från ett bygge till nästa. Gläntan och Solbacka skulle enligt boendeplanen fullgöra kvintetten. Men kedjan bröts 2011 när kommunledningen inte beviljade socialnämnden begärda tillskott för att betala högre hyror för det fjärde huset till VBAB, som står som ”ägare” och som förhandlar med byggentreprenören. Får inte socialnämnden tillskott, kan socialnämnden inte betala högre hyror efter dess att bygget är inflyttningsklart. Kan socialnämnden inte lova VBAB att betala högre hyror, kan VBAB inte ta på sig att ”bygga om och till”. Ekvationen måste ju gå ihop,

2012 fick socialnämnden ett nytt och rejält sparbeting för 2013. Socialförvaltningen bedömde att man ville föreslå ett djärvt ingrepp i verksamheten: Att lägga Gläntan i malpåse. Detta istället för att spara och förändra här och där och på det flesta områden enligt osthyvelsprincipen. ALLA I NÄMNDEN OCH I FÖRVALTNINGEN VISSTE ATT DETTA FÖRSLAG ENDAST TOGS FRAM EFTERSOM KOMMUNLEDNINGEN BEGÄRDE ATT MÅNGA MILJONER SKULLE SPARAS INOM SOCIALFÖRVALTNINGENS VERKSAMHET. Inte av något annat skäl. Absolut inte för att äldreomsorgen hade för många platser som förblev lediga.

Vid den tidpunkten (september 2012) fanns en förhållandevis optimal lösning. Gläntan skulle tömmas och en omflyttning till intilliggande Björken skulle ske precis vid tidpunkten våren 2013 när byggfolket överlämnade ”nya Björken”. Men nämndens majoritet sade nej till förslaget, Miljöpartiet och Välfärdspartiet röstade tillsammans med S, V och C mot förslaget om ”malpåsen” för Gläntan.

Juni och september 2013 var tidpunkter i budgetförhandlingarna då ett avgörande skulle komma inför 2014. Ingen som helst tvekan, tidpunkten för en eventuell godtagbar lösning var för länge sedan passé, men återigen och även detta kommande budgetår pressades socialnämnden hårt av kommunledningen. Kommunstyrelsens ordförande Gunnar Lidell kom med ett flertal från varandra avvikande förslag, den ena gången slogs det fast att Gläntan skulle läggas ner, den andra inte, men det avgörande majoritetsförslaget beseglade Gläntans öde. Miljöpartiet och Välfärdspartiet avgjorde frågan.

När det gäller Välfärdspartiet så skedde det med full insyn, partiledaren Morgan Larsson är ledamot i socialnämnden. Han vet vad han gjorde och han får väl förklara för sina väljare varför Välfärdspartiet lierade sig med Gunnar Lidell i ett skede där Gunnar återigen hade svängt. Marika Isetorp saknar insyn. Sådant gör att man som politiker normalt borde vara återhållsam med kommentarer och påståenden. Marika väljer istället devisen ”angrepp är bästa försvar”.

Det finns anledning att också granska Marika Isetorps tankar om budgeten och lånade pengar, men det får anstå till ett kommande inlägg. Nu kan jag bara konstatera att Marika Isetorp har rätt när hon anmärker på en marginell felaktig formulering i en debattartikel. Samtidigt kan jag bara slå fast att i den stora frågan, nedläggningen av äldreboendet Gläntan, borde hon ha en del besvärligheter framför sig. Vilken väg väljer Miljöpartiet, är det vägen som Marika Isetorp anvisar?

Strandskyddet? Precis, strandskyddet!

Den Av rininslandi Bert Karlsson, Byggnadsnämnden, Miljönämnden, Miljöpartiet, Reservation, Strandskydd, Ursand1 kommentar

Miljöpartiet har lämnat in en motion där yrkandet är att beslut om strandskyddsärenden flyttas från byggnadsnämnden till miljö- och hälsoskyddsnämnden.

Jag välkomnar denna motion, det är dags att utvärdera ett beslut som togs för mer än tre år sedan. Då, hösten 2009, hade den nya strandskyddslagen vunnit laga kraft och det var frågan om vilken av de två nämnderna som skulle fatta beslut och vilken som ”endast” skulle ”samrådas” med.

I kommunstyrelsen [2009-11-04, sidan 14 i protokollet] var det en häftig strid när ärendet diskuterades. I kommunfullmäktige [2009-11-18, sida 9 i protokollet] hade tärningen rullat färdigt. Jag förde Vänsterpartiets talan, hade ett avvikande yrkande och en reservation, eftersom mina invändningar inte fick gehör.

Nu skriver Per Sjödahl i den aktuella motionen: ”Byggnadsnämnden har i dagsläget inte tillräckliga resurser för att sköta strandskyddsärenden. För närvarande sker ingen planerad tillsyn och anmälda ärenden har lång handläggningstid”. Han borde veta – han är ledamot i byggnadsnämnden.

Själv är jag bekymrad över den tilltänkta nämndens sätt att klara av frågorna. Jag kan påminna om en ansökan av Bert Karlsson angående strandskyddsdispens ute på Ursand våren 2012. Byggnadsnämnden bad miljö- och hälsoskyddsnämnden att yttra sig, precis som det ska vara. Miljönämnden svarade ”underlaget otillräcklig, ge oss korrekta underlag så kan vi yttra oss”. Byggnadsnämndens ordförande Peter Göthblad (FP) och Miljönämndens ordförande Bengt Holmkvist (M) kom sedan på en kafferast överens att ”det var bra så, man behövde inte invänta nämndens beslut”. Varpå miljönämnden vid sitt nästa möte avskrev ärendet. Det tycktes enligt herrarna räcka att samrådsbehovet var avklarat genom ett yttrande om ”att man inte kunde yttra sig.”

Undrar vad Justieombudsmannens (JO) fyra utsända hittar hos byggnadsnämnden när man under tre dagar, 12 – 14 februari 2013 granskar bl a hanteringen av strandskyddsärenden.