Vilse, verkligen ordentligt vilse på riktigt …

Vart fjärde år är dagarna kring jul och nyår lite speciella. Ett val har ägt rum, en mandatperiod har avslutats och en omstart väntas inom kort. Innan de första kallelserna till en ny rond av styrelse- och nämndsmöten dyker upp, brukar det vara en god idé att samla tankarna och att sammanställa underlag.

Vad var det vi ville få gjort, hur prioriterar vi, vad står högst uppe på listan, vad behöver ske närmast?

Det mesta kostar pengar, sällan slipper man tänka på prislappen. Personalförstärkningar, rekryteringar, lokaler, hyror, material – kommunal verksamhet kräver resurser. Och då kommer genast frågan: Hur mycket utrymme hittar vi i budgeten för det kommande året?

Svaret ska ju finnas i mål- och resursplanen. Det brukar det också göra, varje år, normalt även när alla väntar på det första mötet i början av en ny mandatperiod.  Men hur ser det ut i år?

Vänersborgs fullmäktige tar budgetbeslutet redan i juni. Valet i september resulterade i ett skifte från borgerlig minoritetsledning till socialdemokratisk minoritetsledning. Det nya fullmäktige kunde ha förkastat det gamla beslutet, eller åtminstone förändrat inriktningen väsentligt, men så blev det inte, skillnaden var knappt synlig.

Detta besked i mitten av november gjorde mig ordentligt osäkert. Varför blev det inte något av alla de stora målsättningar som socialdemokraternas lokala valprogram hade annonserat?

Nu den andra stora frågan – mål- och resursplanen anger hur resurserna ska fördelas. Men hur mycket finns egentligen att fördela? Det tidiga budgetbeslutet i juni medför såklart en extra osäkerhet, i regel vet våra ekonomer framåt oktober- november så mycket säkrare vad som gäller. Eftersom den absolut största delen av kommunens intäkter kommer från skatteintäkterna och statsbidrag är det av stor betydelse att få veta om regeringen och riksdagen växlar in på ett nytt spår.

Underlaget från SKL [Sveriges Kommuner och Landsting] hjälper att komma rätt. Och visst, när regeringen hade lagt sitt budgetförslag så kom det viktiga cirkuläret som ger handledning. 10 oktober 2014 publicerades Cirkulär 2014:39 med värdefulla sammanfattningar av alla förslag, konkreta anvisningar på vilka punkter den primärkommunala sektorn och landstingen/regionerna kunde räkna med förstärkningar.

Men så kom den 3 december.

Och två dagar senare ett nytt Cirkulär 2014:53 från SKL, som refererade allianspartiernas budgetmotion ”Ett starkare Sverige”.  Som 2014-12-19 följdes upp av Cirkulär 2014;59, som kom samma dag som SKL publicerade ”Ekonomirapporten december 2014”. Någon som inte känner till termen ”brasklapp”?  Sådana fanns det gott om i SKL:s betraktelser.

Så vad läser jag nu i mellandagarna för att få grepp om det jag behöver få klart för mig? Kloka tankar i all ära, men jag är inte så dum att jag lämnar goda förslag som jag inte kan ”finansiera”. Och jag vet inte vad som finns i den kommunala kassan, vilka intäkter som kommer, vilka statsbidrag som vi kan räkna med. Redan i april kan dessutom skatteskalorna förändras i anslutning till vårpropositionen, hur påverkar detta vår kommun?

Det går ju att läsa ett antal ”utskottsbetänkanden”. Men det kräver viss tankeakrobatik, texterna fick ju i all hast  skrivas om i december och tabellverket ställas ”på huvud”. Knasiga formuleringar sida upp och sida ner ”med bifall till motion … och avslag på budgetproposition”. Alla dessa bakvända reservationer och särskilda yttranden av regeringspartiernas utskottsledamöter. Och alla dessa likalydande SD-reservationer med den dubbla och skenheliga argumentationen ”tyvärr vann vår budgetmotion inte gehör, men vi protesterar mot allianspartiernas förslag ….”.

Eftersom jag villigt bekänner att jag körde fast vid läsningen av utskottsbetänkandena, gick jag över till läsning av riksdagens snabbprotokoll. Känns i år som om riksdagsledamöterna under två veckor hade tappat geisten, verkar som pliktövningar dag in och dag ut. Även här SD-anföranden och SD-repliker med samma enformiga innehåll och mönster och ständig återkommande hänvisning till samma punkt – det går att trolla fram ”bästa välfärden på alla områden”, bara vi gör slut med massinvandringen.

Nej, 2015 börjar inte bra för min del. Jag är van med att starta utifrån en plattform som kan beskrivas som ”jag vet vad vi vill, jag vet vad vi har, jag ska vara med om att lämna rätt förslag som också går att genomföra”. Nu är det som ett gungfly. Dels det tråkiga konstaterandet att ett byte från (M) till (S) i Vänersborgs kommunledning kanske stannar vid att ks-ordförande och 1:e vice-ordförande byter plats och kontor, dels den osäkerheten som okunskap om kommunens tillgångar och möjligheter att finansiera förändringar för med sig.

Nåja, jag är nog inte ensam om min upplevelse, tillsammans får vi se om ett nytt år kan bli ett Gott Nytt År.

 

 

Much ado about nothing – viel Lärm um nichts

Visserligen är det snart ett dussin lokala politiker som bloggar, men tyvärr är frekvensen inte den högsta, bortsett från ett undantag, Vänsterpartiets Stefan Kärvling. Därför är det glädjande att Marika Isetorp verkar ha bestämt sig för att komma igång på riktigt. I snabb följd och inom tio, elva dagar kom en serie. Det började med ”Vi satsar på barnen och miljön”, ”Marika Isetorp tar sig ton” och ”Marika Isetorps tal – budget, våren 2014”.  Ett ämne till från kommunfullmäktige var ”Marika Isetorp talar om hamn i Vargön”. Efteråt kom nu ett riktigt långt och häftigt inlägg med rubriken ”Vänsterpartiet röstade emot pengar till skolan.”

Det känns som om Marika Isetorp söker en diskussion om en mängd större och mindre tankar som hon ger uttryck för. Jag är inte inne på samma linje, jag stannar vid att placera fullmäktiges yrkanden, debatten och omröstningen i ett större sammanhang. Det leder ingenstans att måla upp en bild som om en avgrund skilde Vänsterpartiet och Miljöpartiet åt. Tvärtom, i många sakfrågor delar partierna uppfattning var lösningarna står att finna.

För det första var det ett märkvärdigt budgetförslag som kommunstyrelsen förde till kommunfullmäktige. Endast driftbudgeten – frågor som gällde investerings- och exploateringsbudgeten var uttryckligen undantagna, den delen av Mål- och resursplanen skall komma senare. Jag minns inte att det någonsin tidigare har hanterats på liknande sätt.

Det andra som satte sin prägel på debatten var att huvudförslagen från M+FP+KD och S+C i det närmaste var identiska. Hur gick det till? När budgetberedningen var klar stannade resultatet på plus 7 Mkr. I samma stund informerade ekonomistaben om nya prognoser som antyder att Vänersborg förbättrar sig med 24 Mkr varje år fram till 2017. Vilket annat år som helst skulle Gunnar Lidell tackat och redovisat ett resultat på 31 Mkr för 2015. Icke så under ett valår, Lidell tog rubbet och delade ut. Så S+C fick hitta på ”annan fördelning” av samma belopp för att på ytan konstruera ett eget förslag.

Den tredje punkten var överraskande men inte av samma tyngd: Vänsterpartiet avstod för en gångs skull från att lämna ett eget förslag. Men det hade flera förklaringar.

Vi fann det inte lönt att arbeta på djupet med ett budgetförslag som bara stod på ”driftsbenet”. Vi såg att det fanns två förslag som var nästan identiska och som samlade 20 plus 15 av fullmäktiges 51 ledamöter. Vi tolkade att båda sidor var oerhört medvetna om att fullmäktige skulle ompröva ett juni-beslut längre fram i november, när kommunalvalets resultat hade översatts till en stabil kommunledning med en majoritet bakom sig. Vänsterpartiets avsikt är att finnas med i denna majoritet.

Miljöpartiet arbetade uppenbarligen med en annan inställning. Det egna budgetförslaget, anförandet till förmån för det egna förslaget och begäran om omröstningar gör tydligt att Miljöpartiet ville se juni-mötet som avgörande. Eller åtminstone göra juni-mötet till en valplattform innan sommarpausen.

Marika Isetorp ger en detaljerad beskrivning men hon hoppar över några viktiga punkter. 2012 fanns ett majoritetsbeslut i fullmäktige som slog fast en märkbar resursförstärkning för barn- och ungdomsnämnden. Vänsterpartiet hade i nämnden fått gehör för en sådan begäran, även Miljöpartiet fanns med i nämnden. I fullmäktige valde Miljöpartiet dock att avstå, Gunnar Lidells försök att hindra resursförstärkningen kom ändå på skam. 2013 upprepades i nämnden samma sak, åter fanns Miljöpartiet med. Men två månader senare i fullmäktige avgjorde Miljöpartiet med sina fyra mandat att nämndens begäran nu blev utan utdelning, Gunnar Lidell hade fångat in tillräckligt många mandat för att sätta sin sparprägel på budgeten för 2014.

För att komma till slutsatsen: I november kommer beslutet. Då vet vi vad som gäller i riksdag och regering. Då vet vi vilka vallöften för skola, vård och omsorg som kommer att infrias, vilka tillskott kommunen och regionen kan förvänta sig i form av generella och eventuellt riktade statsbidrag för 2015. Då vet vi hur vi ska tolka socialnämndens uttryck för ”osäkerheter” i budgetförslaget, då kommer det att synas om vi menar allvar med vår boendeplan, då har Kunskapsförbundets behov om tillskott behandlats, vi bör ha kommit till klarhet med de stora investeringarna. Möjligen överraskas vi en gång till av nya prognoser om skatteutfallet.

I november bör det finnas en majoritet. Visst behövs det kompromisser, att ge och ta tillhör reglerna för att inleda ett samarbete som ska hålla i fyra år. Många av frågorna som Marika Isetorp ställer idag är inte avgörande frågor. Och förhoppningsvis återkommer inga dumheter i varken rubrik eller text i någon blogg av sorten ”Vänsterpartiet röstade emot pengar till skolan.”

Ris och ros – Miljöpartiets budgetförslag

Läste i veckan en insändare i ”Vänersborgaren” som senare också publicerades på Miljöpartiets hemsida. Insändaren presenterade tankar som MP framför i den aktuella debatten inför kommunfullmäktiges budgetbeslut 18 juni. Normalt är jag någorlunda insatt men nu hade jag behövt anmäla förhinder till kommunstyrelsen 2 juni. Därmed saknade jag bakgrunden för att förstå.
Vid Vänsterpartiets gruppmöte i torsdags fick jag en fyllig rapport från kommunstyrelsen. Nu vet jag – och mina frågetecken kvarstår.
Låt mig först säga att de flesta av Miljöpartiets förslag kan jag instämma i. Men jag kan inte ställa mig bakom förslaget. Inte i sin helhet och egentligen överhuvdtaget inte nu, vill säga förslaget är inte aktuellt egentligen.
I politiken gäller tyvärr grundregeln att inte det bästa förslaget vinner över andra. Istället är det förslaget som samlar flest röster bakom sig som går segrande vidare. Detta gäller också för beslut som ska fattas av kommunfullmäktige i Vänersborg.
Är det något fel att vilja fördela mer pengar till grundskolan, till fritidshem eller till förberedelseklasserna? Nej, sannerligen inte. Men nu finns en framställning från den ansvariga nämnden som två gånger har fått bifall från en klar majoritet i kommunen. För det första tilldelades en ramhöjning i mars månad av kommunstyrelsen, för det andra står egentligen hela kommunstyrelsen bakom ytterliga resurstillskott. Visserligen inser vi lika mycket som MP att bättre skolresultat förutsätter ytterligare steg, men då måste man först samla en majoritet som delar den insikten.
Ser vi bara något år tillbaka så framstår agerandet från MP idag som något som liknar en plötslig påkommen tanke i valrörelsens tecken. 2012 samlades en majoritet i barn- och ungdomsnämnden bakom en begäran om 16 Mkr i tillskott. Då ställde sig även MP bakom förslaget och förslaget transporterades till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, båda tillstyrkte anslagsökningen. Det blev ett beslut om en ramhöjning, vill säga att beslutet skulle ligger fast även åren därefter. Men så tillkommer också nya uppgifter som kräver fortsatt utökning av nämndens resurser. Eftersom budgetåret för kommunen är kalenderåret från januari till december och skolåret löper över två termin med början i augusti och slutet i juni, behövs inte bara ett beslut vid ett tillfälle för att ”skolan” ska kunna använda pengarna fullt ut. För att vara övertydligt: Budgetbeslutet i juni 2012 gällde januari-december 2013. Skolan anställer läsårsvis, en förstärkning genom nyanställning av lärare gällde således från augusti 2013. Men redan i mars 2013 blev det tydligt att kommunfullmäktige året därpå skulle ta ett rejält steg tillbaka. Kommunstyrelsens ordförande föreslog på fullt allvar en nedskärning. Miljöpartiet förhandlade med framgång, nedskärningen förhindrades. Utökningen för 2013 med 16 Mkr följdes av beslut i september 2013 som ökade nämndens ram för 2014, dock med endast 54.000 kronor. Det var Miljöpartiet som avgjorde frågan, partiet bytte sidan, ett minus mot det som kunde ha varit en fortsättning, ett plus jämfört med det krassa borgerliga förslaget om nedskärning. Skolan kan dock inte anställa hösten 2013 och avskeda våren 2014. Därför ”kapades” den generösa tilldelningen som stöddes av Miljöpartiet i första skedet 2012 och övergavs av samma parti ett år senare.
Nu är vi i juni 2014 och frågan gäller 2015. Det finns redan en majoritet bakom plus 15 Mkr, MP vill ge ytterligare 14 Mkr. Utan att det finns en framställning från förvaltningen eller nämnden, bara rakt upp och ner.
Jag kommer inte att biträde Miljöpartiets förslag av tre skäl:
När jag lämnar egna förslag eller ställer mig bakom andras så måste det finnas en hygglig chans att förslaget kan överleva omröstningsprocessen.
2014 fattas i juni ett budgetbeslut för 2015 som med ganska stor sannolikhet kommer att omprövas i november av fullmäktige med en ny sammansättning. Jag lever i hoppet och tron att valresultatet i september ger underlag för bättre och stabila majoriteter.
Det finns ett flertal områden som också gör anspråk på bättre villkor och resurstilldelning. Grundskolans behov finns, men dessa behov behöver vägas mot mycket annat, bl a äldreomsorgen och behov av särskilda boenden för andra grupper.

När det gäller cykelbanor, hamnfrågan och strandskyddstillsyn ger jag grönt ljus. I hamnfrågan är det faktiskt Miljöpartiet som har kommit till en sen insikt, Vänsterpartiets James Bucci lämnades väl ensam när han i första skedet i samhällsbyggnadsnämnden ville be om eftertanke.

Och nu Gläntan till slut. Jag vet mycket väl att Miljöpartiet vill hävda att man trodde sig medverka till en temporär stängning av demensboendet för den tilltänkta om- och tillbyggnaden som behövs. Men faktum är att då måste Miljöpartiets ledamöter har slutat lyssna när frågan avgjordes av kommunfullmäktige. 90 minuters debatt finns kvar som inspelning, ifall någon vill drista sig att hävda annat. Men bra, snart får vi ihop en majoritet också i den frågan.
Slutsats: Visserligen finns det mycket gott att hitta i Miljöpartiets förslag. Kommunala beslut mår dock bättre med kontinuitet och viss konsekvens, för många tvära kast kan bli av ondo.

Vilka frågor är aktuella i Vänersborg just nu?

Nu börjar ett intensivt arbete i den innersta kretsen i kommunhuset. Nämnderna har avrapporterat hur man önskar få sina behov tillgodosedda i budgetbeslutet för 2015. Själva beslutet fattas först 18 juni men tidsschemat fram till dess är ganska pressat. Budgetberedningen får information om inkomna underlag 25 april, presidieträffar sker 28 och 29 april, sammanställning och avstämning sker 30 april till 8 maj. Därefter MBL-förhandlas förslaget och landar 2 juni i kommunstyrelsen och 18 juni i kommunfullmäktige.

Än så länge har partierna inte i någon större utsträckning markerat egna avvikande tankar. Faktiskt verkar det som om Vänsterpartiet är mest aktivt. I barn- och ungdomsnämnden följde samtliga partier Vänsterpartiets yrkande att begära 15 Mkr ”utöver ramen”. I socialnämnden var beslutet också enhälligt, här markerade Vänsterpartiet i en reservation varför man ställde sig in i leden och tillstyrkte ett budgetförslag ”inom ramen”. I samhällsbyggnadsnämnden blev det dock annorlunda. Här kom ett avvikande yrkande från Vänsterpartiet och en tydlig reservation. Frågan gäller att majoriteten bestående av de borgerliga partierna och socialdemokraterna åter vill satsa på en stor investering. Vänsterpartiet avviker och motiverar varför man anser att projektet ”ny hamn” borde anstå och att pengarna de närmaste åren istället skall användas för andra investeringar som är påträngande.

Alla tre nämnder hanterar frågor som sannolikt seglar upp som stora ämnen i den lokala valrörelsen i Vänersborg:

  • Resursförstärkning till förskolan och skolan
  • Socialtjänstens eviga kamp att prioritera bland verksamheter som i ett flertal fall måste anses vara ”underbudgeterade”
  • Nästa jättestora investering som ska göras i hast och utan invånarnas möjlighet att komma med i en dialog om ”nu eller senare eller inte alls”
  • Ytterligare en fråga för valrörelsen är nedskärningarna i kulturbudgeten i år och den tilltänkta sammanslagningen av kultur och fritid i en ny nämnd kommande mandatperiod

Det kommer att bli många tillfällen framöver att ta upp varje fråga för sig. Vänsterpartiet vill fortsätta att öppet redovisa hur vi tänker och hur vi avser att ta ställning. Synpunkter är alltid välkomna och påcVänsterpartiets hemsida finns kontaktadresser till våra representanter i samtliga nämnder – se ”V i nämnderna” och ”Företrädare”. Kontakt med den lokala styrelsen per mail på adressen ”vanersborg@vansterpartiet.se”. Våra möten framgår under fliken ”På gång”.