Tredje överraskningen – eller inte?

10 och 11 december publicerade jag två inlägg med (nästan) bara trevliga nyheter. Redan då kliade det i fingrarna att skriva ett tredje glädjande inlägg.

Byggnadsnämnden hade möte den 10 december. Ett ärende intresserade mig mer än alla andra – styrelsen för kolonistugeområdet nere vid Nabbensberg hade ansökt om strandskyddsdispens för att kunna vara kvar i fortsättningen också. Vänersborgs kommun, som 1982 hade anvisat den smala remsan längs Karls grav för ändamålet, hade sagt upp arrendet och därför skulle allt upphöra 2021.

Byggnadsnämndens ledamöter hade fått underlaget från sin förvaltning. Raka rör!

”Förvaltningens ställningstagande: Det saknas ett särskilt skäl för att ge strandskyddsdispens för koloniområdet och dess byggnader. Kriterierna för att lämna strandskyddsdispens bedöms inte uppfyllas.

Marken har inte tagits i anspråk innan 1975 och saknar tidigare dispens. Det faktum att marken kan upplevas vara i anspråk idag saknar därför betydelse vid prövningen av strandskyddsdispensen.”

Idag kom protokollet med beslutet: Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för koloniområdet med befintliga byggnader.

Skäl för beslut – Särskilt skäl till grund för dispensen är att området redan tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syfte (7 kap 18c § punkt 1 MB).

– Dispensen motverkar inte strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden.

– Det är troligt att under tiden som koloniodling har skett på platsen har värden för exempelvis pollinerare och småfåglar utvecklats.

– Fri passage längs stranden kan säkerställas.

Ett protokoll som är märkvärdigt på flera sätt. Framförallt, det framgår överhuvudtaget inte vem som föreslog detta beslut, som uppenbarligen en enig nämnd ställde sig bakom och som är raka motsatsen till det som förvaltningen föreslog.

Nu har länsstyrelsen tre veckor på sig att överväga om man vill godkänna nämndens beslut eller om man vill överpröva detsamma. Det ankommer på länsstyrelsen att bedöma kommunernas strandskyddsbeslut.

Det kan väl inte vara så illa, som någon viskade i mitt öra, att nämnden ville visa upp sig från sin bästa sida i förhoppningen att länsstyrelsen tar på sig rollen som Svarte Petter.

Tre veckor! I början av januari vet vi. Lika bra att vänta med att öppna ciderflaskan.

Strandskyddet? Precis, strandskyddet!

Miljöpartiet har lämnat in en motion där yrkandet är att beslut om strandskyddsärenden flyttas från byggnadsnämnden till miljö- och hälsoskyddsnämnden.

Jag välkomnar denna motion, det är dags att utvärdera ett beslut som togs för mer än tre år sedan. Då, hösten 2009, hade den nya strandskyddslagen vunnit laga kraft och det var frågan om vilken av de två nämnderna som skulle fatta beslut och vilken som ”endast” skulle ”samrådas” med.

I kommunstyrelsen [2009-11-04, sidan 14 i protokollet] var det en häftig strid när ärendet diskuterades. I kommunfullmäktige [2009-11-18, sida 9 i protokollet] hade tärningen rullat färdigt. Jag förde Vänsterpartiets talan, hade ett avvikande yrkande och en reservation, eftersom mina invändningar inte fick gehör.

Nu skriver Per Sjödahl i den aktuella motionen: ”Byggnadsnämnden har i dagsläget inte tillräckliga resurser för att sköta strandskyddsärenden. För närvarande sker ingen planerad tillsyn och anmälda ärenden har lång handläggningstid”. Han borde veta – han är ledamot i byggnadsnämnden.

Själv är jag bekymrad över den tilltänkta nämndens sätt att klara av frågorna. Jag kan påminna om en ansökan av Bert Karlsson angående strandskyddsdispens ute på Ursand våren 2012. Byggnadsnämnden bad miljö- och hälsoskyddsnämnden att yttra sig, precis som det ska vara. Miljönämnden svarade ”underlaget otillräcklig, ge oss korrekta underlag så kan vi yttra oss”. Byggnadsnämndens ordförande Peter Göthblad (FP) och Miljönämndens ordförande Bengt Holmkvist (M) kom sedan på en kafferast överens att ”det var bra så, man behövde inte invänta nämndens beslut”. Varpå miljönämnden vid sitt nästa möte avskrev ärendet. Det tycktes enligt herrarna räcka att samrådsbehovet var avklarat genom ett yttrande om ”att man inte kunde yttra sig.”

Undrar vad Justieombudsmannens (JO) fyra utsända hittar hos byggnadsnämnden när man under tre dagar, 12 – 14 februari 2013 granskar bl a hanteringen av strandskyddsärenden.