Regionala skyddsombud – något att tvista om?

Visserligen ligger fokus för stunden på Gudmund Toijers utredning som presenterades i måndags. Vad som ska hända kring diverse förslag för den ”moderniserade arbetsrätten” är tämligen oviss.

Jag lyssnade igår på ett samtal med Jonas Sjöstedt, Ciczie Weidby och Gunnar Westin, som håller i Vänsterpartiets ”fackliga trådar”. Nog delar jag uppfattningen att utredningen helst inte alls bör gå vidare på vägen ”utredning – remiss – proposition och lagstiftning”.

Samtalet berörde också förvirringen på olika håll. Partierna bakom januariöverenskommelsen gör helt olika bedömningar. Socialdemokraterna är på kollisionskurs med LO. Inom socialdemokratin hörs växande protester.

Den som vill ta till sig en sammanfattning av alla invändningar mot utredningen bör läsa den nyss publicerade rapporten från Katalys: ”Därför måste LAS-utredningen skrotas!” Det känns bra att Vänsterpartiets linje har varit tydligt och konsekvent från första ögonblicket.

Det framkom också i onsdagens riksdagsdebatt kring en annan men närliggande fråga:  ”Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden”.

Man kan läsa protokollet – än bättre är att granska partiernas ståndpunkter i efterhand på riksdagens webb-TV. Här gällde inte Coronakrisens borgfred som i övrigt präglar det mesta på Helgeandsholmen, i såväl anförandena som i replikskiften blev det rakt och öppet.

Ali Esbati, V, förklarade vad han ville nå med sitt inlägg: ”Tyvärr är det ofta nödvändigt, när vi debatterar arbetsmarknadspolitiska frågor, att använda en del talartid till att helt enkelt förklara relativt grundläggande fakta om vad människor håller på med på svensk arbetsmarknad för kamraterna från de borgerliga partierna.

Även arbetsmarknadsministern Eva Nordmark deltog. Hon förklarade varför hon med denna proposition ville utöka skyddsombudens tillträdesrätt.

Eva Nordmark hade tre replikskiften med företrädare för M, KD och SD. Ali Esbati utbytte repliker med M, SD och C. L hade ett anförande och man gick vidare i talarlistan. MP deltog inte i debatten.

Hur slutade allt? S, MP och V hade två gemensamma reservationer i utskottets betänkande. Omröstningen slutade två gånger med siffrorna 32 mot 23. Fem partier vann i omröstningen: M, KD, SD, C samt L.

Eva Nordmark (och Stefan Löfven) fick sig ytterligare en tankeställare.

Mellandag idag

27 maj spekulerade jag här på min blogg om reaktionerna på LAS-utredningen. Igår lade utredaren fram resultatet. Och visst var det anmärkningsvärt!

Någon dag i förväg brukar inbjudan till pressträffen komma. Inte så igår, strax innan lunch kom beskedet: Välkommen 15:30.

Det brukar finnas en scen för två – mottagaren inleder, utredaren presenterar, utredaren överlämnar, mottagaren tackar, sedan frågestund.

Igår fanns ett bord och en mikrofon. Och utredaren Gudmund Toijer som presenterade.

Den första frågan var en stilla undran: Hur vill utredaren kommentera att (mottagaren) arbetsmarknadsministern Eva Nordmark redan tidigare under dagen hade förklarat att hon upplevde att utredningen inte levde upp till direktivet?

Och nu vet vi vad alla andra har sagt och tyckt, Martin Ådahl, C, (det var han som lyckades med punkt 20 i januariavtalet) och Nyamko Sabuni, L, som yttrade sig nästan likalydande som näringslivets företrädare.

Karl-Petter Thorwaldsson upprepade tidigare uttalanden, ännu vassare i tonen nu. Marie Nilsson, IF Metall, och Tobias Baudin hade lika förkrossande omdömen.

Jag får erkänna att jag gladdes en aning av Eva Nordmarks reaktion igår och förvånades än mer av Stefan Löfvens uttalanden idag.

Om matchen överhuvudtaget ska spelas på politikens planhalva vet vi inte idag. Att facket och arbetsgivarna ska komma överens när förhandlingarna återupptas till hösten tror jag inte på. Motparten vet ju idag att om facket inte ger sig, så blir det politikens dom som kommer.

Hur tänkte Stefan Löfven egentligen, fanns det ingen i hans team som i förväg visste om den prövning som nu kommer?

I morgon på kvällen ska Vänsterpartiet Fyrbodal med ”digital zoom” utbyta tankar hur läget ska bedömas och vad som finns att vänta framöver. Att Vänsterpartiet kommer att finnas med i fortsättningen vet alla. Även om januariavtalet inte ens ville låta Vänsterpartiet finnas med på avbytarbänken.

På torsdag finns tillfälle att via Facebook följa ett samtal mellan Jonas Sjöstedt, Ciczie Weidby och Gunnar Westin – vad behöver göras?

Grundläggande balans?

Sällan har debatten tagit så hög fart innan utredningen ens hann lämnas över. Först på måndag kommer Eva Nordmark ta emot utredningen ”En moderniserad arbetsrätt”.

Igår torsdag passade Ciczie Weidby, Vänsterpartiet, på att ställa en fråga om ”Förändringar av LAS” till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark:

Anf. 14 CICZIE WEIDBY (V): Fru talman! Solidaritet mellan arbetare och facklig kamp för gemensamma intressen är den viktigaste anledningen till att vi har den anställningstrygghet som vi har i dag. Av allt att döma kommer LAS-utredningen på måndag att tillintetgöra stora delar av den tryggheten. På mindre företag kommer det i praktiken att råda fri sparkningsrätt. På många arbetsplatser riskerar det fackliga arbetet att upphöra helt, som ett resultat av att arbetsköparna ges en närmast oinskränkt makt. Det kommer att underminera den svenska modellen, med konstruktiva förhandlingar mellan parterna. Min fråga till Eva Nordmark blir: Om parterna inte kommer överens, kommer den socialdemokratiskt ledda regeringen ändå att gå vidare med och lägga fram vad som kommer att bli den mest fackföreningsfientliga lagstiftning som någon regering har lagt fram på decennier?

Anf. 15 Arbetsmarknadsminister EVA NORDMARK (S): Fru talman! Tack, Ciczie Weidby, för frågan! Som alla känner till är detta en utredning som kommer med sitt förslag på måndag. Jag som statsråd kommenterar inte enskilda delar i utredningens förslag innan jag har tagit emot det. Men det som är viktigt för mig att säga är att vi är överens, mellan regeringen och samarbetspartierna, om att utveckla och modernisera arbetsrätten på ett sätt som gör att arbetsgivare får en möjlighet till ökad flexibilitet och att tryggheten för löntagarna ökar.

Anf. 16 CICZIE WEIDBY (V): Fru talman! Vi behöver mer trygghet på arbets-marknaden, inte mindre. Ska vi modernisera arbetsrätten och anpassa den efter dagens arbetsmarknad borde vi börja med att avskaffa allmän visstid, förbjuda hyvlingar och lagstifta om rätt till heltid. Låt inte nyliberalerna i Centerpartiet riva ned den anställningstrygghet som vi har i dag!

Anf. 17 Arbetsmarknadsminister EVA NORDMARK (S): Fru talman! Vi är helt överens, jag och Ciczie Weidby, om vikten av trygga villkor på svensk arbets-marknad för löntagarna. Men Sverige är ett litet, konkurrensutsatt land, där vi behöver säkerställa goda villkor för både företag och löntagare. Mitt svar och mitt besked är: Om parterna inte kommer överens – vi hoppas att de kommer överens – är jag beredd att ta mitt ansvar och lägga fram förslag som handlar om att säkerställa både ökad flexibilitet och ökad trygghet.

En stund senare kom en fråga från Johanna Haraldsson, partikamrat till arbetsmarknadsministern:  ”En grundläggande balans mellan arbetsmarknadens parter”

Anf. 26 JOHANNA HARALDSSON (S): Fru talman! Jag vill ställa en fråga till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark. På måndag tar arbetsmarknadsministern emot utredningen om en moderniserad arbetsrätt, men efter läckor av utredningens innehåll har det redan under den här veckan framkommit kritik mot utredningen från flera fackföreningar. Bland annat anser man att utredningen inte lever upp till januariavtalets skrivningar om upprätthållande av balansen mellan parterna på arbetsmarknaden. Då undrar jag: Vad menar regeringen med att en grundläggande balans mellan parterna ska upprätthållas?

Anf. 27 Arbetsmarknadsminister EVA NORDMARK (S): Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Det handlar om en grundläggande maktbalans mellan arbetsmarknadens parter. Om man ändrar arbetsrätten kan man aldrig göra det lättvindigt. Om man gör det på ett sätt som slår till fördel för antingen arbetsgivare eller arbetstagare finns det stor risk för att vi som politiker minskar incitamenten för parterna att teckna kollektivavtal och komma överens. På svensk arbetsmarknad i dag har vi över 660 kollektivavtal, och man levererar flexibilitet, branschanpassning och trygghet. Det är detta som är själva grunden till att vi behöver upprätthålla balansen mellan parterna på svensk arbetsmarknad även om vi ändrar i arbetsrätten.

[Texterna saxades från riksdagens snabbprotokoll, frågor och svar finns också på riksdagens webb-TV]

Det blir inte som det var tänkt!

När januariöverenskommelsen blev offentlig fick denna mening i ingressen stor uppmärksamhet: Denna överenskommelse innebär att Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden.

Det blev omgående klart för var och en att påståendet var fel. Mest ångrade sig nog förhandlaren som lyckades övertyga andra att meningen borde finnas i texten.

Därefter började skärskådningen av dokumentets 73 punkter. Ingen tvekan om att punkt 20 var en av punkterna som stack ut. Här kunde man läsa svart på vitt vem som vann och vem som hade sålt sin själ. ”I en kompromiss måste man ge för att kunna ta”, försvarade sig socialdemokraterna med.

Vänsterpartiet replikerade med egna ”73 punkter för jämlikhet”. Flera punkter berör januariöverenskommelsens punkt 20. Men vilken vikt skulle man tillmäta Vänsterpartiet, vilket inflytande kunde ett parti med blott 27 av 349 ledamöter få i riksdagen? Frågan har ställts åtskilliga gånger och kommer att finnas i debatten ett tag till.

Det finns fog att uttala respekt för Vänsterpartiets ledande representanter. Konsekvens och tydlighet är värdefulla egenskaper i ett politiskt landskap där flertalet partier svajar än hit och än dit.

Visserligen redovisar allehanda opinionsmätningar att regeringspartiet under Stefan Löfvens ledning åter värderas högre, men uppgången under Coronkrisen sker från ett absolut bottenläge i slutet på 2019.

Och nu kommer utredningen ”En moderniserad arbetsrätt” att läggas fram på måndag. Eftersom avgörande punkter i förslaget redan är kända, har debatten tagit fart. Enstaka röster ägnar sig åt perifera frågor, så t ex Olle Wästberg som påminner Liberalerna om att det var föregångaren Folkpartiet som väsentligt bidrog till att LAS lagstiftades 1974: ”Finns inga liberala motiv att luckra upp LAS”.  Somliga tycker synd om Anders W. Jonsson som vill bekämpa ”arbetslösheten” med att blåsa på och göra relationerna på arbetsmarknaden ännu osäkrare. Hur logiskt är detta?

Men i grund och botten handlar det om frågan vem som överlever? Ska LO kunna hävda sig och fortsätta att vara attraktiv, kommer fackföreningsrörelsen att kunna erbjuda valuta för medlemspengen? Ska det bli så, måste socialdemokraterna inse vilken partner man är på väg att förlora om man tar utredningen vidare till fortsatt förhandling. Besinnar sig socialdemokraterna rätt så omgående, då spricker överenskommelsen med de andra tre partierna.

Vi ser inte slutet på Corona än, men man kan ana att den andra krisen seglar upp till stormstyrka.

Men visst, det ligger lite i den stilla vädjan ”vänta tills utredningen presenteras i sin helhet.” Måndag, alltså.

Passa på när fokus är på annat?

Återkommande inslag i nyhetsflödet berättar om hur Corona-pandemin hanteras av auktoritära statschefer i ett antal länder. Bolsonaro i Brasilien och Trump i USA nämns ofta, i Europa är det framförallt Orban och Ungern som utmärker sig. Visst är det så att undantagssituationer föranleder att skynda på demokratiska processer som i regel tar mycket tid, alldeles för mycket tid. Men det ska inte leda till övertramp.

Även här i Sverige ser vi förändringar som inte tycktes möjliga. Jag tänker på lagstiftningsprocessen som klaras av från första utkastet till sista klubbslaget på mindre än två veckor. Eller på kvittningen som reducerade riksdagens antal ledamöter från 349 till 55 – som utgör den ”fulltaliga” kammaren vid omröstningar.

Inte heller borgfreden mellan partierna kunde man förutse. Eller marknadens erkännande att systemet hade brakat ihop och att ropet ”staten, kom och hjälp!” skulle komma från så oväntade håll.

Men vi är kvar mitt i krisen, slutet är inte i sikte. Och mycket av det ”vanliga” fortsätter, även om det sker vid sidan om och utan större uppmärksamhet. Så är det i kommunen och i regionen, mycket pågår och annat skjuts på framtiden.

Om en vecka presenteras en utredning där man kan undra vem som önskar att strålkastarljuset tänds och vem som hoppas på att det förblir släckt.

Punkt 20 i januariöverenskommelsen är bakgrunden till ”En moderniserad arbetsrätt”. Utredningen tillsattes 25 april 2019 och presenteras på måndag 1 juni.

Media har på förhand kommit med ett mindre antal avslöjanden om vilka förslag utredningen avser att överlämna till Eva Nordmark. Men om uppdraget höll fast vid det direktiven begärde, då borde uppmärksamheten vara större.

Överenskommelsen ville se förslag om mer flexibla regler på arbetsmarknaden – inte anade man i april 2019 att hela arbetsmarknaden skulle likna ett gungfly när utredningen presenterades.

För egen del har jag lovat mig att läsa på ordentligt kommande vecka. Hela lagstiftningen på LAS-området är komplex, partiernas förväntningar mycket olika, viljan till uppgörelse och kompromisser skiftar. Arbetsgivarnas organisationer och splittrade fackliga motparter har just nu paus i förhandlingar som gäller precis samma frågor som utredningen hade i uppgift att hantera.

Det finns mycket att läsa. Här vill jag tipsa om:

Vem står upp för arbetsrätten och lönerna?” – Arena Idés arbetsmarknadspolitiska rapport 2018, författare Mats Wingborg

Parternas avsiktsförklaring” – Svenskt Näringsliv, december 2019

Anställningsskyddslagen med kommentarer av LO” – LO, 2015

P.S. Söndag 24 maj i Agenda: ”Anders W Jonsson (C) och Jonas Sjöstedt (V) om nya utredningsförslaget om arbetsrätten.. | SVT Play