Spekulationen är igång – hur ska det sluta?

Det bästa är nog att tänka till innan man talar högt.

Jag lägger märke till att det är ont om uttalanden – nu när även andra försöket att nå ett avtal blev utan resultat. Det blir ingen tredje gång!

Om SVT på sin nyhetssida lämna rätt information, då kan vi jämföra med Töijers utredning. Den är ute på remiss och alla remissvar och övriga yttranden förväntas komma in till arbetsmarknadsdepartementet senast 26 oktober. Mycket läsning framöver.

Under tiden finns en skrift som är lättläst och mycket aktuell. Dels för att det som skildras är i färsk minne, dels för att vi snart ”kan vara där igen”. 

”134 dagar – Om regeringsbildningen efter valet 2018”. Talmannen Andreas Norlén var värd för ett seminarium i onsdags.

Här ett litet avsnitt i slutet av boken med rubriken ”Lärdomar”:

”Denna förutsättning gällde dock inte efter valet 2018 – flera av de mest kontroversiella punkterna i Januariavtalet handlar ju om arbetsmarknadspolitiken, vilket för övrigt också var den avgörande stridsfrågan i flera av 1920-talets regeringskriser. Vi tror inte heller att lärdomen från regeringsbildningen 2018–2019 är att försöka undvika framtida motsvarigheter till Januariavtalet. Den viktigaste lärdomen är att undvika regeringssamarbeten som präglas av misstro och osäkerhet, och skriftliga överenskommelser är ett verktyg som brukar användas för just det ändamålet (Timmermans 2006). Det kommer att bli lättare att bilda regeringar i framtiden om partierna lyckas reducera osäkerheten och misstron partierna emellan genom noggranna förberedelser. Det är mot denna bakgrund man bör se ansträngningarna från partierna bakom Januariavtalet att inte bryta avtalet. Efterlevnaden av ett ingånget avtal är en viktig signal inför framtida förhandlingar. De partier som visar sig vara opålitliga kommer att få svårare att nå en förhandlingslösning nästa gång, medan de som respekterar ingångna avtal kommer att ha lättare att ingå nya. Även de partier som nu står utanför regeringssamarbetet har emellertid något att lära av de misslyckade förhandlingarna i december 2018. En sådan lärdom handlar om vikten av att vara ödmjuk inför varandras skiftande förhandlingskulturer och att vara lyhörd för signaler om att vissa förslag inte kommer att kunna accepteras internt i något eller några av de förhandlande partierna.”

Många tänkvärda slutsatser, och visst känns det, som om det när som helst behövs handledning för att hantera nästa kris bättre.

Sällan har debatten tagit så hög fart innan utredningen ens hann lämnas över. Först på måndag kommer Eva Nordmark ta emot utredningen ”En moderniserad arbetsrätt”.

Igår torsdag passade Ciczie Weidby, Vänsterpartiet, på att ställa en fråga om ”Förändringar av LAS” till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark:

Anf. 14 CICZIE WEIDBY (V): Fru talman! Solidaritet mellan arbetare och facklig kamp för gemensamma intressen är den viktigaste anledningen till att vi har den anställningstrygghet som vi har i dag. Av allt att döma kommer LAS-utredningen på måndag att tillintetgöra stora delar av den tryggheten. På mindre företag kommer det i praktiken att råda fri sparkningsrätt. På många arbetsplatser riskerar det fackliga arbetet att upphöra helt, som ett resultat av att arbetsköparna ges en närmast oinskränkt makt. Det kommer att underminera den svenska modellen, med konstruktiva förhandlingar mellan parterna. Min fråga till Eva Nordmark blir: Om parterna inte kommer överens, kommer den socialdemokratiskt ledda regeringen ändå att gå vidare med och lägga fram vad som kommer att bli den mest fackföreningsfientliga lagstiftning som någon regering har lagt fram på decennier?

Anf. 15 Arbetsmarknadsminister EVA NORDMARK (S): Fru talman! Tack, Ciczie Weidby, för frågan! Som alla känner till är detta en utredning som kommer med sitt förslag på måndag. Jag som statsråd kommenterar inte enskilda delar i utredningens förslag innan jag har tagit emot det. Men det som är viktigt för mig att säga är att vi är överens, mellan regeringen och samarbetspartierna, om att utveckla och modernisera arbetsrätten på ett sätt som gör att arbetsgivare får en möjlighet till ökad flexibilitet och att tryggheten för löntagarna ökar.

Anf. 16 CICZIE WEIDBY (V): Fru talman! Vi behöver mer trygghet på arbets-marknaden, inte mindre. Ska vi modernisera arbetsrätten och anpassa den efter dagens arbetsmarknad borde vi börja med att avskaffa allmän visstid, förbjuda hyvlingar och lagstifta om rätt till heltid. Låt inte nyliberalerna i Centerpartiet riva ned den anställningstrygghet som vi har i dag!

Anf. 17 Arbetsmarknadsminister EVA NORDMARK (S): Fru talman! Vi är helt överens, jag och Ciczie Weidby, om vikten av trygga villkor på svensk arbets-marknad för löntagarna. Men Sverige är ett litet, konkurrensutsatt land, där vi behöver säkerställa goda villkor för både företag och löntagare. Mitt svar och mitt besked är: Om parterna inte kommer överens – vi hoppas att de kommer överens – är jag beredd att ta mitt ansvar och lägga fram förslag som handlar om att säkerställa både ökad flexibilitet och ökad trygghet.

En stund senare kom en fråga från Johanna Haraldsson, partikamrat till arbetsmarknadsministern:  ”En grundläggande balans mellan arbetsmarknadens parter”

Anf. 26 JOHANNA HARALDSSON (S): Fru talman! Jag vill ställa en fråga till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark. På måndag tar arbetsmarknadsministern emot utredningen om en moderniserad arbetsrätt, men efter läckor av utredningens innehåll har det redan under den här veckan framkommit kritik mot utredningen från flera fackföreningar. Bland annat anser man att utredningen inte lever upp till januariavtalets skrivningar om upprätthållande av balansen mellan parterna på arbetsmarknaden. Då undrar jag: Vad menar regeringen med att en grundläggande balans mellan parterna ska upprätthållas?

Anf. 27 Arbetsmarknadsminister EVA NORDMARK (S): Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Det handlar om en grundläggande maktbalans mellan arbetsmarknadens parter. Om man ändrar arbetsrätten kan man aldrig göra det lättvindigt. Om man gör det på ett sätt som slår till fördel för antingen arbetsgivare eller arbetstagare finns det stor risk för att vi som politiker minskar incitamenten för parterna att teckna kollektivavtal och komma överens. På svensk arbetsmarknad i dag har vi över 660 kollektivavtal, och man levererar flexibilitet, branschanpassning och trygghet. Det är detta som är själva grunden till att vi behöver upprätthålla balansen mellan parterna på svensk arbetsmarknad även om vi ändrar i arbetsrätten.

[Texterna saxades från riksdagens snabbprotokoll, frågor och svar finns också på riksdagens webb-TV]