Dags att tänka till

Spekulationen är igång – hur ska det sluta?

Det bästa är nog att tänka till innan man talar högt.

Jag lägger märke till att det är ont om uttalanden – nu när även andra försöket att nå ett avtal blev utan resultat. Det blir ingen tredje gång!

Om SVT på sin nyhetssida lämna rätt information, då kan vi jämföra med Töijers utredning. Den är ute på remiss och alla remissvar och övriga yttranden förväntas komma in till arbetsmarknadsdepartementet senast 26 oktober. Mycket läsning framöver.

Under tiden finns en skrift som är lättläst och mycket aktuell. Dels för att det som skildras är i färsk minne, dels för att vi snart ”kan vara där igen”. 

134 dagar – Om regeringsbildningen efter valet 2018”. Talmannen Andreas Norlén var värd för ett seminarium i onsdags.

Här ett litet avsnitt i slutet av boken med rubriken ”Lärdomar”:

Denna förutsättning gällde dock inte efter valet 2018 – flera av de mest kontroversiella punkterna i Januariavtalet handlar ju om arbetsmarknadspolitiken, vilket för övrigt också var den avgörande stridsfrågan i flera av 1920-talets regeringskriser. Vi tror inte heller att lärdomen från regeringsbildningen 2018–2019 är att försöka undvika framtida motsvarigheter till Januariavtalet. Den viktigaste lärdomen är att undvika regeringssamarbeten som präglas av misstro och osäkerhet, och skriftliga överenskommelser är ett verktyg som brukar användas för just det ändamålet (Timmermans 2006). Det kommer att bli lättare att bilda regeringar i framtiden om partierna lyckas reducera osäkerheten och misstron partierna emellan genom noggranna förberedelser. Det är mot denna bakgrund man bör se ansträngningarna från partierna bakom Januariavtalet att inte bryta avtalet. Efterlevnaden av ett ingånget avtal är en viktig signal inför framtida förhandlingar. De partier som visar sig vara opålitliga kommer att få svårare att nå en förhandlingslösning nästa gång, medan de som respekterar ingångna avtal kommer att ha lättare att ingå nya. Även de partier som nu står utanför regeringssamarbetet har emellertid något att lära av de misslyckade förhandlingarna i december 2018. En sådan lärdom handlar om vikten av att vara ödmjuk inför varandras skiftande förhandlingskulturer och att vara lyhörd för signaler om att vissa förslag inte kommer att kunna accepteras internt i något eller några av de förhandlande partierna.

Många tänkvärda slutsatser, och visst känns det, som om det när som helst behövs handledning för att hantera nästa kris bättre.

Grundläggande balans?

Sällan har debatten tagit så hög fart innan utredningen ens hann lämnas över. Först på måndag kommer Eva Nordmark ta emot utredningen ”En moderniserad arbetsrätt”.

Igår torsdag passade Ciczie Weidby, Vänsterpartiet, på att ställa en fråga om ”Förändringar av LAS” till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark:

Anf. 14 CICZIE WEIDBY (V): Fru talman! Solidaritet mellan arbetare och facklig kamp för gemensamma intressen är den viktigaste anledningen till att vi har den anställningstrygghet som vi har i dag. Av allt att döma kommer LAS-utredningen på måndag att tillintetgöra stora delar av den tryggheten. På mindre företag kommer det i praktiken att råda fri sparkningsrätt. På många arbetsplatser riskerar det fackliga arbetet att upphöra helt, som ett resultat av att arbetsköparna ges en närmast oinskränkt makt. Det kommer att underminera den svenska modellen, med konstruktiva förhandlingar mellan parterna. Min fråga till Eva Nordmark blir: Om parterna inte kommer överens, kommer den socialdemokratiskt ledda regeringen ändå att gå vidare med och lägga fram vad som kommer att bli den mest fackföreningsfientliga lagstiftning som någon regering har lagt fram på decennier?

Anf. 15 Arbetsmarknadsminister EVA NORDMARK (S): Fru talman! Tack, Ciczie Weidby, för frågan! Som alla känner till är detta en utredning som kommer med sitt förslag på måndag. Jag som statsråd kommenterar inte enskilda delar i utredningens förslag innan jag har tagit emot det. Men det som är viktigt för mig att säga är att vi är överens, mellan regeringen och samarbetspartierna, om att utveckla och modernisera arbetsrätten på ett sätt som gör att arbetsgivare får en möjlighet till ökad flexibilitet och att tryggheten för löntagarna ökar.

Anf. 16 CICZIE WEIDBY (V): Fru talman! Vi behöver mer trygghet på arbets-marknaden, inte mindre. Ska vi modernisera arbetsrätten och anpassa den efter dagens arbetsmarknad borde vi börja med att avskaffa allmän visstid, förbjuda hyvlingar och lagstifta om rätt till heltid. Låt inte nyliberalerna i Centerpartiet riva ned den anställningstrygghet som vi har i dag!

Anf. 17 Arbetsmarknadsminister EVA NORDMARK (S): Fru talman! Vi är helt överens, jag och Ciczie Weidby, om vikten av trygga villkor på svensk arbets-marknad för löntagarna. Men Sverige är ett litet, konkurrensutsatt land, där vi behöver säkerställa goda villkor för både företag och löntagare. Mitt svar och mitt besked är: Om parterna inte kommer överens – vi hoppas att de kommer överens – är jag beredd att ta mitt ansvar och lägga fram förslag som handlar om att säkerställa både ökad flexibilitet och ökad trygghet.

En stund senare kom en fråga från Johanna Haraldsson, partikamrat till arbetsmarknadsministern:  ”En grundläggande balans mellan arbetsmarknadens parter”

Anf. 26 JOHANNA HARALDSSON (S): Fru talman! Jag vill ställa en fråga till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark. På måndag tar arbetsmarknadsministern emot utredningen om en moderniserad arbetsrätt, men efter läckor av utredningens innehåll har det redan under den här veckan framkommit kritik mot utredningen från flera fackföreningar. Bland annat anser man att utredningen inte lever upp till januariavtalets skrivningar om upprätthållande av balansen mellan parterna på arbetsmarknaden. Då undrar jag: Vad menar regeringen med att en grundläggande balans mellan parterna ska upprätthållas?

Anf. 27 Arbetsmarknadsminister EVA NORDMARK (S): Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Det handlar om en grundläggande maktbalans mellan arbetsmarknadens parter. Om man ändrar arbetsrätten kan man aldrig göra det lättvindigt. Om man gör det på ett sätt som slår till fördel för antingen arbetsgivare eller arbetstagare finns det stor risk för att vi som politiker minskar incitamenten för parterna att teckna kollektivavtal och komma överens. På svensk arbetsmarknad i dag har vi över 660 kollektivavtal, och man levererar flexibilitet, branschanpassning och trygghet. Det är detta som är själva grunden till att vi behöver upprätthålla balansen mellan parterna på svensk arbetsmarknad även om vi ändrar i arbetsrätten.

[Texterna saxades från riksdagens snabbprotokoll, frågor och svar finns också på riksdagens webb-TV]

Det blir inte som det var tänkt!

När januariöverenskommelsen blev offentlig fick denna mening i ingressen stor uppmärksamhet: Denna överenskommelse innebär att Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden.

Det blev omgående klart för var och en att påståendet var fel. Mest ångrade sig nog förhandlaren som lyckades övertyga andra att meningen borde finnas i texten.

Därefter började skärskådningen av dokumentets 73 punkter. Ingen tvekan om att punkt 20 var en av punkterna som stack ut. Här kunde man läsa svart på vitt vem som vann och vem som hade sålt sin själ. ”I en kompromiss måste man ge för att kunna ta”, försvarade sig socialdemokraterna med.

Vänsterpartiet replikerade med egna ”73 punkter för jämlikhet”. Flera punkter berör januariöverenskommelsens punkt 20. Men vilken vikt skulle man tillmäta Vänsterpartiet, vilket inflytande kunde ett parti med blott 27 av 349 ledamöter få i riksdagen? Frågan har ställts åtskilliga gånger och kommer att finnas i debatten ett tag till.

Det finns fog att uttala respekt för Vänsterpartiets ledande representanter. Konsekvens och tydlighet är värdefulla egenskaper i ett politiskt landskap där flertalet partier svajar än hit och än dit.

Visserligen redovisar allehanda opinionsmätningar att regeringspartiet under Stefan Löfvens ledning åter värderas högre, men uppgången under Coronkrisen sker från ett absolut bottenläge i slutet på 2019.

Och nu kommer utredningen ”En moderniserad arbetsrätt” att läggas fram på måndag. Eftersom avgörande punkter i förslaget redan är kända, har debatten tagit fart. Enstaka röster ägnar sig åt perifera frågor, så t ex Olle Wästberg som påminner Liberalerna om att det var föregångaren Folkpartiet som väsentligt bidrog till att LAS lagstiftades 1974: ”Finns inga liberala motiv att luckra upp LAS”.  Somliga tycker synd om Anders W. Jonsson som vill bekämpa ”arbetslösheten” med att blåsa på och göra relationerna på arbetsmarknaden ännu osäkrare. Hur logiskt är detta?

Men i grund och botten handlar det om frågan vem som överlever? Ska LO kunna hävda sig och fortsätta att vara attraktiv, kommer fackföreningsrörelsen att kunna erbjuda valuta för medlemspengen? Ska det bli så, måste socialdemokraterna inse vilken partner man är på väg att förlora om man tar utredningen vidare till fortsatt förhandling. Besinnar sig socialdemokraterna rätt så omgående, då spricker överenskommelsen med de andra tre partierna.

Vi ser inte slutet på Corona än, men man kan ana att den andra krisen seglar upp till stormstyrka.

Men visst, det ligger lite i den stilla vädjan ”vänta tills utredningen presenteras i sin helhet.” Måndag, alltså.

Riksdag och regering – nog så spännande

Som oftast när den kommunala politiken känns tämligen trist, söker jag efter information från andra arenor. I riksdagen har ju Vänsterpartiet börjat finna sig tillrätta med att vara ett rent oppositionsparti.

Så vad är det som händer framöver, vad behöver göras?

På onsdag lämnas regeringens budgetproposition över till riksdagen. Samma dag kl 13 ordnas ”Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande”. Vänsterpartiets företrädare är som alltid Ulla Andersson. (Jag hinner nog se och höra debatten innan det är dags att ge sig av till kvällens kommunfullmäktige.)

I förväg har vart och ett av de fyra partier som står bakom januariöverenskommelsen fått framträda på diverse presskonferenser och berätta om just den egna framgången i förhandlingarna. Att inte Liberalerna fick uppträda tillsammans med utbildningsminister Anna Ekström, när hon idag presenterade ”skolpaketet”, kan man ha sina funderingar kring. Hur som helst, jag tänker läsa och begrunda just den delen av den kommande budgetpropositionen med extra uppmärksamhet.

Längre fram kommer vårt parti att lämna sin egen budgetmotion. Här finns passager där vi säger varför vissa av regeringens förslag skall avslås, varför andra skall riktas på annat sätt eller med andra belopp och självfallet också partiets egna förslag på satsningar som vi vill att riksdagen skall ställa sig bakom.

Budgetmotioner är centrala i den uppsjö av motioner som kommer från alla riksdagspartier under den ”Allmänna motionstiden” som sträcker sig från dagen för riksdagens öppnande 11 september till 3 oktober. Uppemot 3000 motioner kommer att lämnas, man kan följa inflödet dag för dag på riksdagens hemsida.

På regeringens hemsida kom i veckan listan över propositioner som lämnas under hösten till riksdagen. Uppdelningen är i första hand departementsvis och i andra hand den delen som förväntas behandlas och beslutas under hösten  och en annan del där utskottens förslag först når kammaren under våren 2020.

Listan är lång, här några som jag väntar på att kunna läsa:

Justitiedepartementet: Ett socialt hållbart eget boende för asylsökande 24 september

Finansdepartementet: Ändringar i kostnadsutjämningen för kommuner och landsting 26 september

Utbildningsdepartementet: Komvux för stärkt kompetensförsörjning December

Miljödepartementet: Klimatpolitisk handlingsplan Oktober

Det är ju en hel del av politiken i Stockholm som indirekt och direkt påverkar arbetet i våra kommunala nämnder och styrelser. Då är det bara rätt att försöka hänga med kring detaljerna och inte bara följa tweets och likes och delningar i sociala medier.