När januariöverenskommelsen blev offentlig fick denna mening i ingressen stor uppmärksamhet: ”Denna överenskommelse innebär att Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden.”

Det blev omgående klart för var och en att påståendet var fel. Mest ångrade sig nog förhandlaren som lyckades övertyga andra att meningen borde finnas i texten.

Därefter började skärskådningen av dokumentets 73 punkter. Ingen tvekan om att punkt 20 var en av punkterna som stack ut. Här kunde man läsa svart på vitt vem som vann och vem som hade sålt sin själ. ”I en kompromiss måste man ge för att kunna ta”, försvarade sig socialdemokraterna med.

Vänsterpartiet replikerade med egna ”73 punkter för jämlikhet”. Flera punkter berör januariöverenskommelsens punkt 20. Men vilken vikt skulle man tillmäta Vänsterpartiet, vilket inflytande kunde ett parti med blott 27 av 349 ledamöter få i riksdagen? Frågan har ställts åtskilliga gånger och kommer att finnas i debatten ett tag till.

Det finns fog att uttala respekt för Vänsterpartiets ledande representanter. Konsekvens och tydlighet är värdefulla egenskaper i ett politiskt landskap där flertalet partier svajar än hit och än dit.

Visserligen redovisar allehanda opinionsmätningar att regeringspartiet under Stefan Löfvens ledning åter värderas högre, men uppgången under Coronkrisen sker från ett absolut bottenläge i slutet på 2019.

Och nu kommer utredningen ”En moderniserad arbetsrätt” att läggas fram på måndag. Eftersom avgörande punkter i förslaget redan är kända, har debatten tagit fart. Enstaka röster ägnar sig åt perifera frågor, så t ex Olle Wästberg som påminner Liberalerna om att det var föregångaren Folkpartiet som väsentligt bidrog till att LAS lagstiftades 1974: ”Finns inga liberala motiv att luckra upp LAS”.  Somliga tycker synd om Anders W. Jonsson som vill bekämpa ”arbetslösheten” med att blåsa på och göra relationerna på arbetsmarknaden ännu osäkrare. Hur logiskt är detta?

Men i grund och botten handlar det om frågan vem som överlever? Ska LO kunna hävda sig och fortsätta att vara attraktiv, kommer fackföreningsrörelsen att kunna erbjuda valuta för medlemspengen? Ska det bli så, måste socialdemokraterna inse vilken partner man är på väg att förlora om man tar utredningen vidare till fortsatt förhandling. Besinnar sig socialdemokraterna rätt så omgående, då spricker överenskommelsen med de andra tre partierna.

Vi ser inte slutet på Corona än, men man kan ana att den andra krisen seglar upp till stormstyrka.

Men visst, det ligger lite i den stilla vädjan ”vänta tills utredningen presenteras i sin helhet.” Måndag, alltså.