Vilken dag, känns pyton, minst sagt.

Fullmäktige i kväll – behövde anmäla förhinder, 70+ eller närmare 80- som följer alla goda råd och rekommendationer.

Var en hel ärenden där båda partikamrat Stefan Kärvling och jag hade velat framföra Vänsterpartiets och våra tankar. Vet ej hur aktiva våra två representanter avser att vara ikväll, det finns ju strikta regler om att hålla sig kort (3 minuter, 1 minut).

Vi hade framfört önskemål att beslutet kring vår motion om Kunskapsförbundet skjuts till ett senare sammanträde, men fullmäktiges ordförande avböjde tanken.

Min fråga kring den reviderade tidsplanen för budgetprocessen har kommunstyrelsens ordförande redan besvarat. Återigen, och bortsett från våra skilda uppfattningar i en rad sakfrågor, Benny Augustssons sätt att svara på frågorna skiljer sig så oerhört från vad vi behövde stå ut med under företrädarens tid. Jag tackar för svaret.

Får väl lyssna, närradion sänder från kommunhuset.

Lyssnade tidigare idag på allehanda uttalanden och även debatten i riksdagen – temat var ju regeringens vårbudget och vårändringsbudget. Jag tycker nog att Ulla Andersson lyckades bra med att peka på en avgörande skillnad. Medan finansminister Magdalena Andersson berättar om nya stora pengar till kommunsektorn och att välfärden skall få kompensation fullt ut, så anser Ulla Andersson att det dubbla skulle behövas.  Missförstånd? En lek med ord? Sifferlek? Inte alls, finansministern och januaripartierna kompenserar kommunsektorn för alla extrakostnader som uppkommer i samband med Coronakrisen. Det vill Vänsterpartiet också. Men därutöver är det angeläget att äntligen erkänna att välfärdssektorn innan Coronan var underfinansierad. Alla lovordade ”hjältar” i vård och omsorg och i våra skolor och förskolor hade nog räknat med mer än applåder och att kommunerna får tillskott, det fanns nog förhoppningar om ett erkännande, en växande insikt att det i grunden måste rättas till.

På morgonen kunde jag med tillfredsställelse läsa Christina Höj Larsens debattartikel i tidningen ETC. Häromdagen hade jag berättat om bakgrunden till varför det har blivit en fråga som bara MÅSTE lösas. Själv tänkte jag mest på amnesti för de ensamkommande ungdomarna. Sverige har beviljat amnesti tidigare och med facit i hand var det ett klokt beslut. Christina Höj Larsen är inne på tanken att partierna bakom gymnasielagen tillsammans borde komma fram till avgörande förändringar av regelverket. Visst, men då gäller det att hitta denna lösning medan Morgan Johansson är upptagen med annat.