Tony Haddous interpellation ”Techjättarna och skatteflykt ” avhandlades i torsdags strax efter klockan 12:00 i riksdagens kammare. Ytterligare två ledamöter från Vänsterpartiet, Lorena Delgado Varas och Ali Esbati deltog i debatten. Näringsministern Ibrahim Baylan lyckades inte att komma undan frågorna. Även Joar Forsell, Liberalernas ledamot i skatteutskottet, försökte förgäves att få Baylan att svara. Forsells interpellation ”Särbehandling av enskilda bolag” slogs ihop med Haddous fråga.
”Facebook, Google, Amazon” – jättarnas etablering i Sverige är en viktig fråga med ett flertal aspekter. Hela debatten kan i efterhand ses och höras på riksdagens webb-TV eller läsas i snabbprotokollet.
Lite senare på dagen publicerades också ett pressmeddelande på regeringens hemsida: ”1 miljard kronor för att fler arbetslösa ska få ta del av matchningstjänster”
Det är inte sant, det är ju inte klokt, är det möjligt att regeringen och arbetsmarknadsdepartementet verkligen med denna fullständiga öppenhet vågar berätta vad som är på gång? I Vänersborg berörs vi i högsta grad av dessa matchningstjänster, inte mindre än sju lokala och regionala entreprenörer har fått möjlighet att sälja KROM-tjänster. ”Kundval rustning och matchning” är inskriven i den lokala överenskommelsen med arbetsförmedlingen, kommunerna Grästorp, Trollhättan och Vänersborg har undertecknat.
Jag var på väg att skissa på texten till en blogg, men jag skickade ett mail till Ali Esbati: ”Det här borde väl föranleda en längre kommentar från dig. af personalen skriver in, sedan anvisas entreprenörer som börjar om från början. Absurt slöseri med kompetens och resurser. Varför kunde inte pengarna riktas till myndigheten för att rusta upp igen?”
Jag fick ett mail i retur med texten ”Ja, det kommer i en eller annan form. Tack för påminnelse”. En timme senare: ”Då har jag skrivit” och så länken till Facebook-sidan.
Nu vet jag att inte alla vill klicka på en Facebook-sida, det kan jag förstå. Därför lägger jag ut hela texten – Ali Esbati är tydlig och skarp,
”Bland alla utspel om extra pengar och nya åtgärder som regeringen och de nyliberala samarbetspartierna hittar på, berättade man idag om ”1 miljard kronor för att fler arbetslösa ska få ta del av matchningstjänster”. Det handlar alltså inte om Tinder eller motsvarande, utan om branschstöd till de privata aktörer som ligger i startgroparna för att hugga in på miljardbelopp vid en fortsatt privatisering av Arbetsförmedlingens verksamhet. Eller som man med fikonspråk skriver i regeringens pressmeddelande, ”det kan också bidra till att successivt öka leverantörers kapacitet att erbjuda matchningstjänster för arbetssökande inför ett kommande reformerat system”.
Detta är dålig politik och slapp hantering av gemensamma medel. Och det i en situation där det är viktigare än på decennier med en kraftsamling bakom en vettig, erfarenhetsbaserad och sammanhållen statlig arbetsmarknadspolitik.
Arbetsförmedlingen har i omgångar misshandlats till oigenkännlighet i snart femton år. I Januariavtalet fick Centern fritt spelrum för sina privatiseringsfantasier – nu skulle i princip all verksamhet läggas ut på entreprenad och myndigheten bli en renodlad organisation för upphandling, kontroll och bestraffning. Så gott som alla med insikt i arbetsmarknadsfrågor – forskare, kommunföreträdare, fackliga organisationer – slog larm, men det var viktigare för regeringen att glädja Almega och deras politiska gren Centerpartiet. Vänsterpartiet fick med sig resten av oppositionen i riksdagen på att bromsa de mest långtgående delarna av privatiseringen. Men nu under pandemin – när behovet av en fungerande myndighet snarare blivit betydligt tydligare – så är det åter de privata aktörernas intressen som man slår vakt om med en extra miljard.
Arbetsförmedlingens personal sliter nu – mitt i ett politiskt skapat kaos – med att hantera en ny situation med många fler varslade och arbetslösa. Dessa ska skrivas in och få en första kontakt – något som tar stora resurser i anspråk. Men istället för att fortsätta arbetet, ska alltså de arbetslösas anvisas vidare till någon ”leverantör” som ska börja om processen, och få betalt för det.
Faktum är att jag redan under våren fick uppgifter om signaler uppifrån till handläggarna på AF att pressa ut folk till kommersiella aktörer för att dessa aktörers affärsverksamhet annars skulle störas. Jag riktade därför en
interpellation till ansvarig minister Eva Nordmark, med bland annat frågan ”
Avser ministern att ta något initiativ för att klargöra att det ska vara den arbetssökandes behov snarare än kommersiella aktörers affärsmöjligheter som styr Arbetsförmedlingens anvisningar?”.
Den debatterades den 20 augusti och ministern svarade att ”det alltid [är] en arbetsmarknadspolitisk bedömning som ligger till grund för vilka insatser en arbetssökande får ta del av” och att ”kommersiella aktörers affärsmöjligheter är inte en del av den bedömningen”. Dagens budgetbesked pekar i en annan riktning.
Och det är närmast ett hån; mot de arbetssökande, mot arbetsförmedlingens personal och mot skattebetalarna som får se arbetsmarknadspolitikens resurser användas till att göda kommersiella aktörer snarare än ett effektivt och sammanhållet arbete för att få fler i utbildning och jobb.”
Lutz Rininslands blogg 